Phillies 2011 - del 2 - resan

Gott folk!Vi befinner oss nu på plats i Naga City, vi är mitt ute på landet och det är riktigt fattigt med plåtskjul som ligger på varandra. Det är dock ett fantastiskt arrangemang med ruskigt stor personalstyrka, när vi landade idag kom tre snubbar och bar våra väskor och en orkester som spelade hot stuf, men det kommer i nästa rulle.

Idag har simbanan har provats av och det ÄR varmt som i helvetet på löpbanan men det kommer bli magi.

Här kommer hur som helst del 2 i vår videodagbok från vår resa.

httpv://www.youtube.com/watch?v=a1vOUBsEr_U

Har varit lite strul med uppkopplingen därför är filmen lite sen, hoppas få ihop del 3 (prerace) innan startskottet går söndag morgon (natten till söndag svensk tid)

Vi mår bra men är lite trötta efter mycket resande men galet taggade, enda molnet just nu är att Valpen hittat en kille som kör i hans age group som är snabb som en vind, jag är dock säker på att Valpen kör över honom, helt säker. På samma sätt som vi satte LA-killarna på plats idag på simbanan. Tuppfäktning mina vänner.

Räkna med att det kommer raceplans och lycka till Ironmange och alla ni andra som ska köra Challange Copenhagen i helgen.

Kalmar järnman 2011

Nu har mitt andra delmål för säsongen avslutats och jag sitter och försöker sammanställa mina tankar. Kalmar järnman blev en härlig upplevelse med superfint väder och härligt tri-häng med Valpen. Synd att inte Porthos kunde hänga på. Jag vill först tacka hela organisationen och all underbar publik som kom och stöttade alla oss. Fantastisk stämmning! Sen var det jättekul att mina föräldrar kom ner och bevittnade sin första triathlontävling. De tyckte det var super, även mamma! Jag hade en ganska jobbig upplevelse under simmet i IM Zürich förra året och jag försökte verkligen ha en positiv mindset när vi stod där i Kalmar sund och lyssnade på nationalsången. Att ha provsimmat banan innan tävlingen är verkligen att rekommendera och med lite mer rutin, och lite mindre människor så blev det en mycket bättre upplevelse. Visst va det trångt men jag uppfattade stämmningen något mindre hetsig än förra året och jag lyckades pricka race-plan ganska precis.

Simstarten i en triathlontävling är en skräckblandad upplevelse.

Det enda negativa var att under sista halvan av andra varvet, när jag hade riktigt bra flyt i simmet, så började jag få ont i pannan ut emot tinningarna. Lite av en brainfreeze som nästan fick mig att ta tag i en kanot för att få komma upp med huvudet ur vattnet ett tag. Konstigt för vattentemperaturen var inte så särskilt låg jämfört med många andra simpass man genomlidigt i Stocksundskanalen eller på Ö till Ö.

Jag överlevde simmet ganska bra trots allt och känns alltid lika fint att komma upp i friheten på cykeln.

Kom upp på cykeln och fick fint sällskap av Staffan under första 7-8 milen. Han hade perfekt pace så jag låg konstant enligt plan på 135 bpm. Sen kom vi ifrån varandra och jag hittade ett par-tre ryggar som höll perfekt fart resten av sträckan så att jag kunde ligga runt 140 bpm, precis enligt plan. Vinden var lite oväntat emot ut mot vändningen men hemåt gick det finfint och det var underbart att komma in i Kalmar med alla människor som hejade. På tillbakavägen på sista varvet låg jag och höll igen för jag visste att jag var 3-4 minuter snabbare än plan och att det nog var visare att spara krafterna till löpet för att orka hålla ihop och klara 10 timmar.

Ut på löpet hittade jag en man i medelåldern som gick som en klocka på 5 min/km. Jag såg aldrig att han tittade på någon klocka men min visade max 5 sek diff på tempot. Jag kände mig som en kung och tänkte att det här är så jävla bra. Upp emot 20 km började han dra ner på tempot tyvärr och jag fick försöka hålla igång själv.

Återigen kändes löpningen så jäkla bra till en början men det förändrades, igen.

I motvinden in mot sista varvningen kände jag att det kommer blir kämpigt att hålla den tänkta farten och klara 10 timmar. Vid varvningen kommer jag ihåg att jag sa till min pappa att det började att dra så där familjärt i muskulaturen. Krampkänningarna hade börjat och vid flertalat tillfällen ut mot vändningen höll det på att smälla till så jag fick trycka upp tåspetsarna mot smalbenen och vid ett tillfälle ställa mig och sträcka ut vaderna. Vid det här laget låg jag precis på gränsen vad mina ben pallade men ändå tappade jag 15-30 sekunder på planen per kilometer. Liksom i Zürich kändes det som att hjärta och hjärna kunde leverera mer men musklerna i benen sa stopp. Detta lyckades jag slippa känna i Lapland Ultra där jag kunde dra på en rökare till spurt och klara mitt mål. Min spurt i lördags var inte så mäktig, snarare märklig... Spola fram till 50 sek och njut. Eller, spola inte alls utan njut av Henkes mästerverk! Tog dock klubbrekordet med 26 min, härligt.

Jag är relativt övertygad om att det varma vädret var skillnaden i lördags. Jag åt bra och fick i mig mina salttabletter enligt plan men troligen lite för lite vätska för jag kissade endast en gång under loppet efter att jag kommit upp från simmet. Lite synd att missa 10 timmar med 1 min och 45 sekunder men jag känner mig ändå riktigt nöjd med min insats.

En tanke går till Micke som hade en mindre rolig upplevelse med en allvarlig cykelkrasch endast 8 km från växlingen. Supertråkigt. Tur att han hade Tompa som, som alltid, stod för grymt humör och fina bilder. Tack. Valpens filming var också fin.

participant number       91 age group   Herrar Senior name           Bjelkmar, Pär (SWE) club             Puppy Triathlete Society

race info                         place Swim          01:14:11     173 Trans 1       00:02:35 Bike            05:07:44   80 Trans 2      00:02:17 Run            03:35:00   56 time total  10:01:45

place (M/W) 56 place (ag)      34

Kalmar Sprint

Som ett led i toppningen inför Phillies hade jag och Henke en planerad sprint i fredags och eftersom jag ändå var på plats i Kalmar för att hetsa Perra o Staffan passade jag på att göra debut på sprintdistansen. Innan loppet hade jag en svag förhoppning om att simma på 11.15, cykla på 30.00 och springa sub 19 för att landa runt 1.03 totalt. Simningen blev riktigt tuff och att arrangörerna valt att lägga en 90-graderssväng redan efter 100 m gjorde verkligen inget bättre. Kom upp efter 11.39 och gjorde en helt ok första växling. På cykeln försökte jag verkligen uppbringa allt jag hade för dagen och lyckades också plocka en hel del placeringar ut till vändpunkten där jag låg på trettonde plats. Nöp ytterligare några cyklister på tillbakavägen och växlade ut någonstans runt tionde. Tiden på cykeln blev 26.42 (på en något kort bana) vilket var dagens bästa tid så Kicki (Cervélo från Lena) och jag verkar ha funnit varandra på allvar.

Ut på löpningen var planen att springa under 19 minuter, men benen kändes otroligt pigga och jag kunde mata på i 3.40/km för att landa löpningen på 18.12 och 59.10 totalt. Sjunde plats i seniorklassen (plus stryk av Sarwe i juniorklassen) och en åttondeplats totalt. Tack till supporten längs banan och för de coola cykelbilderna som Staffan Isacson tog!

Dagen efter hängde jag och Tompa i solstolar och fick se PB av både Perra och Staffan, samt en bra insats av SPIF-Micke som tyvärr kraschade på sista cykelvarvet och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Perra fyrade dessutom av klubbrekord och är nu den okrönte långdistanskungen i Puppy TS. Nu laddar vi för Phillies och jag borde förmodligen ta tag i packningen eftersom det nu är mindre än 20 timmar tills planet lyfter.

Pz!

Phillies 2011 - avstampet

Ok gott folk, knappt har röken lagt sig efter Kalmar förrän det är dags för nya äventyr. På tisdag så kommer jag och Valpen hoppa på planet till Manilla för årets A-race med våra Cervelos nedpackade, kan det bli annat än succé? För alla er som gör första vecka efter semestern, har trisug efter Sveriges största trihelg, laddar för Stockholm tri om två veckor, eller så kanske ni bara är otroligt förtjusta i de där hundarna (går bra att sitta och störa sig också) så kommer vi under resan att försöka få upp lite dagboksinlägg i videoform (lite beroende på uppkopplingsmöjligheterna) allt för att ni ska få åka med på resan. Så här kommer det första inlägget, från hemmaplan.

httpv://www.youtube.com/watch?v=sM3EOdBH75c

Lite bakgrund Hösten 2008 så började ex-handbollarna Valpen, Henke och Pelle prata om att börja köra Norseman sommaren 2010. Under våren 2009 började det tränas med den tidens mått mycket (cirka 4-6 timmar i veckan) och i augusti 2009 avverkades Sala Silverman med ganska mediokra resultat. Nu hoppar även Perra på tåget, Pelle tappade vi efter endast någon månad men honom installerade vi som ordförande. På vintern 2009/2010 urartar detta projekt fullständigt och det startas en satsning med 10-15 timmarsveckor och vi landar på Ironman Zurich sommaren 2010 då vi blivit bortlottade från Norseman. Efter skapliga förstaresultat på Iroman så känner vi oss nu inte bara 10 pannor lättare utan som riktiga fullblodstriathleter med allt vad detta innebär.

Efter första fullföljda Ironman 2010 blir det följande målet (de längre målen får vi prata mer om till hösten) för Henke och Valpen att försöka kvala in till VM i Las Vegas på det som kallas 70.3 eller halv ironman, Perra väljer att under pappaledigheten gå mer på Ultralöp och köra Kalmar. Under hösten 2010 växer dessutom Puppy TS när vi får med oss brudarna (Anna och Catta) samt Mackan och en hel sektion från Nora (Bibben, Lotta, Robban och Staffan)

Så efter lite rek (inte så lite när Valpen är med) av lämpliga tävlingar så väljer vi Cobra Iroman i Camsur, Filippinerna. Det läggs upp ett digert program och vi får med oss lite annat bra folk på vissa pass för ökad kvalitet, ligger på gamla cykelprogrammet samt kör bra simpass med nygamla simcoachen Berra.

Det har inte varit självklart på något sätt med Cobra Ironman, inte för att vi inte bestämde oss tidigt utan att det inte riktigt blev av att vi anmälde oss. När vi sen anmälde oss så var anmälan stängd men efter lite trixande med tävlingsledare Princess (Magiskt namn) så löste sig det mesta.

När vi sedan var anmälda så kom nästa överraskning, nej inte att vi inte hade någonstans att bo utan att det tillkommit 30 slots till Hawaii eftersom IM China blivit inställt. Så efter att anmälningen är stängd så är vi nu med och krigar om slots till Hawaii.

Det finns så klart hur mycket som helst att skriva om när det gäller Phillies 2011 men vi siktar på att få med ganska mycket i vår videoblogg bland annat hur vi valde ut tävlingen, vilka tider som vi siktar på, vad det egentligen kostade Valpen att låna cykelväska av Dörpa och hur härliga Lena fintade bort oss med cykelväskorna. Det och mycket mer. MEN, har ni några frågor är det bara att slänga in i kommentarsfältet så försöker vi besvara efter förmåga.

Kolla även in Fredrik Croneborg som förra året gled in på en tredje plats i Camsur, han kommer dessvärre inte i år på grund av ITU tävling men beskriver tävling kort i mail så här. Kul att ni kommer till Filippinerna, i och med att de ställde in China 70.3 så tror jag de har lagt till ytterligare kval platser till Vegas så bra för er!

Filippinerna är bland de lopp jag gillar mest i Asien. Mycket folk utefter cykelbanan och arrangören tar hand om deltagarna bra! Simningen är i en wakeboard park som är 2 konstgjorda sjöar med sötvatten. Ganska varmt vatten att simma i men hyfsat rent.

Cykelbanan är snabb och en vändbana nere vid en pir så några kilometer innan vändpunkten är det svagt utför som man sedan cyklar uppför efter vändning. Vägen är lite hoppig bitvis så man får vara beredd på att hålla i styret ibland.

Löpningen är på betong och asfalt, relativt platt men ett par branta korta små backar som känns mot slutet :) Det är inte mycket skugga under löpningen.

Klimatet är varmt, första året tror jag var en av de varmaste loppet jag kört, vädret kan ju skifta lite och om ni har tur så är det molnigt men i vilket fall så kan vi vara beredda på ett varmt lopp!

Så tyvärr blir det inget häng med Fredrik men det är en badmössa nedpackad hur som helst om det skulle dyka upp någon annan lämplig kandidat.

Avslutningsvis Det har på många sätt varit en tuff vår/sommar, med för egen del hög arbetsbelastning samt husbygge vilket gjort att mycket förberedelse (utrustning, mentalt mm) och under vissa perioder även sömn har uteblivit. Saknar plockandet otroligt, men det blir att ta igen nästa år, men har mycket tack vare en förstående fru och flexibel Valp (NÄR på dagen man kör och inte VAD man kör för där är det stängt vill jag lova) på något sätt lyckats pussla ihop det här även om man ibland velat ligga i fosterställning i ett svart rum. Så när man summerar träningsdagboken så har det varit mycket, hård och bra träning, och fram till dags datum har vi lyckats pricka av samtliga delmål. För er som suktar efter stats på träningsmängd och allt annat så kanske vi kan få Valpen att summera och jämföra träningsår 10 och 11. Har försökt dra ner på tempot sista veckorna med blandad framgång för att få bra återhämtning för nu ska allt detta kanaliseras i en tävling och det är verkligen bland det bästa jag vet!

Camsur - varmt som i helvetet?

Vi är tokladdade för detta äventyr så det är bara att hänga med, nu drar vi mot Phillies.

Inför Kalmar - Perra snackar ut

Då var det dags att ta den andra deltagaren från Puppy TS i Kalmar tri att dra sin raceplan och det är den normalt oerhört modesta Perra som snackar ut. httpv://www.youtube.com/watch?v=XXcIIyfKhXs

Vi tror så klart stenhårt på Bjelkis!

Inför Kalmar - Norasektionen

Som ni läsare säkert vet så bjuder lördagen upp till en av svensk triathlons största händelser, nämligen Järnmannen eller Kalmar triathlon som den numera heter. Ni som varit med ett tag vet att det finns en slags hatkärlek till denna svenska tävling och det har uttalats saker som "ska jag köra Kalmar ska det gå under 9 timmar" osv. Nu har vi dock kommit till sans (eller vi inbillar oss det) och till årets tävling kommer vi skicka, Perra och Staffan samt att Valpen kör sprinten för att få åka ner och hänga. Men nu ska vi iaf försöka summera vad våra hundar ska hitta på nere i Kalmar. Pratade under förra veckan med Staffan och bad om en liten rapport och här är svaret. Ni hittar även inlägget på Staffans eminenta blogg.

Nedräkning och uppladdning!

Nu är det drygt en vecka kvar innan starten går för min andra Ironman. Ett år sedan sist, fyllt av planering, träning och förväntan . Oj, vad det ska bli kul i Kalmar nästa lördag! Förberedelserna har gått enligt planerna. Jag har följt mitt träningsprogram, om inte till 100 procent så åtminstone till 90. Upplägget från Aktivitus och Mattias har varit att stora delar av vintern jobba med tröskelträning för att flytta den anaeroba tröskeln uppåt och samtidigt spara på de långa lågintensiva passen till sommarhalvåret. Träningen i kombination med jobb och familj har funkat bra. Jag har fått vara frisk och nästan helt skadefri.

Simning: Simmade förra året på 1.13, vilket nog är en rimlig tid även i år. Ska försöka få en bra kant i mitten av startfältet för att få simma så ostört som möjligt och på så sätt komma in i rytmen fort.

T1: Mycket mer än ett par minuter ska denna växling inte behöva ta om allt går som det ska, och det ska det göra.

Cykel: Väderleksprognosen ser mycket gynnsam ut, svag vind och växlande molnighet. Med Valpens diskhjul på cykeln ska det förhoppningsvis gå relativt fort och ett snitt på 34-35km/h skulle sitta fint. Måste komma ihåg att få i mig tillräckligt med Vitargo samt gel och eventuellt också någon energikaka. En sluttid på straxt över fem timmar är drömmen.

T2: Även denna växling borde kunna klaras av på ett par minuter. På med löparutrustning och sen iväg.

Löpning: Vill ganska snart hitta löpsteget utan att kramp eller andra smärtor plågar mig. Ska sedan efter bästa förmåga försöka hålla farten uppe så gott det går. Har som bäst sprungit Stockholm maraton på 4:05 Att få slå personligt maratonrekord efter att först ha klarat av 3,8km i vattnet och 180 km på cykel skulle sitta som en "fläskläpp"!

Känner mig väl förberedd och har en stark förhoppning av att det kommer att gå bra i Kalmar. Mitt stora mål med tävlingen är naturligtvis att ta mig igenom helskinnad, men också att putsa min tid som förra året var 11:08.

Mycket inspirerande och spännande att numera få representera och ingå i Puppy TS.

Håll i er för nu kör vi, eller hur Perra?

Tack Staffan, imorgon kommer det upp en liten intervju med Ultrakungen sen undrar man ju vad tjejerna egentligen håller på med.

Vansbro - officiell bonk och fina resultat

Ok, söndag morgon och lätt sliten kropp så vi ska väl (i mitt fall) försöka lämna detta bakom oss innan vi åker till Borlänge simhall (Maserhallen) för att starta upp boostveckan. Gårdagens bjöd på, för oss första tritävlingen för säsongen, det var ett taggat gäng som stack till Vansbro söndag morgon. Raceplanerna var upplagda, se nedan, så nu skulle det persas.

Classe B höll ett bra intro och efter lite fix och vanligt strul gick starten. Simmet som kändes lite långt gick ungefär enligt plan och upp ur vattnet hade jag cirka 3 min ner på Valpen som vanligt. Hoppade upp på cykeln och dunkade iväg, nu skulle det hårdköras så att jag och Valpen äntligen skulle få ett löp ihop, vi pratar alltid om det men har ännu inte fått till det. Ett problem bara, första rakan och funktionären skriker "bara att ösa på i medvinden" hinner tänka, vilken medvind innan benen börjar värka. Tänker att jag ska jobba bort det negativa och värken i benen, ibland behövs det bara lite jobb för att får igång benen. Tar på Valpen första varvet men börjar nu dessutom bli ordentligt hungrig. Går under cykeln med Magnus och ytterligare en snubbe. När de i slutet på andra varvet börjar dra ifrån inser jag att jag misslyckats med att få igång benen och att det kommer bli en lång dag, benen vill inte alls vara med. Lyckas efter bra langning av Perra hålla ihop cykeln till så att jag landar på runt 2:23 och ytterligare 2-3 minuter ner på Valpen.

Magiskt sliten när jag går in för växel efter cykeln

Växlar ut på löpet ihop med Odd från SPIF och tänker ge det här en sista chans och startar enligt raceplan, håller på stumma ben ihop löpet i knappt ett varv innan det tar fullständigt slut. Helt knäckt tar jag mig dock i mål på en prestation i paritet med fjoårets Sala race, förbannad och aggresiv. Efter lite analys så vet jag varför karriärens första bonk kom, ett alltför hårt schema i kombo med lite för lite sömn och mat senaste 3 veckorna har satt sina spår. Detta är dock mitt ansvar att se till att komma laddad till tävling och jag käkar gärna upp allt jag sagt om stockholmstriathleter och hur de snackar om resultat. Men nu lägger vi det bakom oss och fokuserar på dagens roliga händelser.

Först, Valpen, vilken snubbe. Gör ett sim och en cykel helt enligt plan och visar sen verkligen var skåpet ska stå på löpet och springer in på 1:29:05 på halvmaran och en strålande 7:e plats. Även om Valpen är min värsta fiende så är jag så klart otroligt glad för Valpen framgång. Valpen summerade bra i bilen hem. Det var skönt att jag (Valpen) fick en bra seger och fint resultat då du (Henke) faktiskt fått ut lite mer på tävlingarna förra året (Kilsbergen, Zurich men med undantaget ÖtillÖ) samt att det kommer att gå så in i helvete fort på boostveckan när du är så jävla arg för att det gick dåligt.

Valpen växlar ut på löpet och kollar löptiden

Jag kan berätta att som vanligt analyserades alla tider ner i minsta detalj för att få splits och tendenser på alla grenar innan man lite senare hade sansat sig och kunde sova lite.

Puppys Noraavdelning Robban fick bryta och Lotta gjorde, som vanligt, en strålande insats och knep en andraplats i tävlingsklass för damer. Skönt att vi får upp lite folk på pallen.

Lotta på pallen!

Summering och kommentarer - Dagens behållning var helt klart Valpen, grattis Johan. - Tack Annika för stödet där ute när undertecknad gått i i väggen. - Perra är bästa coachen enda minuset är att han inte slutade gick splits till Valpen när bonken var ett faktum, men man behöver ju ha något att jobba på. - Vansbro kommer det helt klart bli fler gånger, fin bana (rätt distanser dessutom) bra arrangemang med bra speaker (Dicander) och bästa vädret dessutom. - Björling är fan rätt biffig, bra att veta. - Ted Ås gillar våra filmer och tränar ibland i Puppy t-shirt, stort. - Erik Strand verkar ha hyfsad fallenhet för triathlon, även på längre distans, man trodde han skulle mattas på löpet men visar hur jävla stark han är och vinner.

Tack för en fin dag och bra resultat på många händer och fötter. Nu kör vi boost!

Vansbro och Boost nalkas

Ok, ska försöka mig på ett kort inlägg, första på nya datorn. Befinner mig nu på plats i Persbo, riggad för boostvecka. Denna veckan är för er som inte varit med tidigare den veckan då vi klämmer av i runda slängar 35 timmars träning inför kommande a-race.

Vi inleder boostveckan med att köra Vansbros halv IM imorgon lördag. Målsättningen med morgondagen är för egen del att försöka få till en bra balans mellan cykeln och löpet, att smälla på tillräckligt på cykeln men ändå ha krut kvar på löpet att kunna ta sig ner och nosa på 1:30. Simmet, som blivit lite lidande senaste veckorna men ska boostas ordentligt kommande 4 veckorna innan Phillies, där är det bara att veva på för allt vad tygen håller, som vanligt. Kort och gott ska det blir pers och det är mot Sala vi jämför där dessutom cykeln är lite kort och simmet varit lite svårdefinerat senaste två åren.

Tider att ha med i bakhuvudet Sim plus växel 35 Cykel plus växel 2:25 (lite modest med lite marginal för väder och vind) Löp 1:30 (Riktigt tufft med tanke på att Näshulta i maj gick på 1:29:59) Hur känns den kära vänner?

På matsidan blir det första racet för året med lite mer snabba carbs, har legat och kört ganska lågt under hela våren så vi får se hur det slutar. Men en sak är säker, sockerhög kommer man garanterat att vara oavsett vad man gör för tider.

Vi har fram till dagens datum hunnit med att köra fyra veckor av det som vi kallar block 3 med tuff träning och i onsdags körde vi en liten hemmatävling (Ekerö international Aqualthon) för att få bra kvalitet på sim och löp, kommer mer senare om hur denna ska utvecklas och ingå i säsongsavslutningen.

Uppställning utanför nya fritidsgården

Puppy TS kommer imorgon att representeras av Mig (Henke) Valpen Robban Lotta Bjelkis har ställt in för att kroppen ska hålla ihop efter ultraloppet, läs nedan. Vi kommer dessutom har head of supportteam (Bettan) på plats samt Tompa så en och annan hund finns det risk att ni stöter på.

Sist, Valpens analys av startfältet var, det finns 5-6 riktigt vassa som vi inte rår på allas (Strand, Ås mfl) 5-6 som vi borde vara jämna med baserat på deras resultat från förra året och resten borde vi köra över. Tro mig att när jag säger att Valpen sällan slarvar med källorna utan här snackar vi finkamma nätet. Men sen ska ju jobbet tas dessutom, men det brukar vara den bästa biten.

Nu släcker vi lampan så ses vi imorgon

Sub 10 med jägarbröder

Jag klarade mitt mål att gå under 10 timmar på Lapland Ultra, känns fantastiskt! Rullade in på 9:54:55 och en femteplats totalt (eller sjätte om man ska räkna med brudarna, och det ska man ju så klart!). Just 10 timmar är lite av en speciell gräns eftersom man då kommer med i statistikrullarna hos Kommittén för svensk ultradistanslöpning (KUL). Statistiken sköts dessutom av Fredrik som jag reste med (och jobbar med) så lite extra kul att han får lägga in mitt resultat. Fredrik är också ganska nöjd just nu eftersom han dels vann loppet (på 8:46:34) och dessutom har fått bekräftelse på att han får springa det legendariska Spartathlon i höst. Ett delmål jag hade var att jag skulle försöka äta bättre i detta lopp (jämfört med TEC). Det lyckades jag med. Som ett test för att se om jag skulle slippa krampkänningarna som jag brukar dras med så åt jag dessutom kontinuerligt Hammers endurolytes (efter tips från Andreas Falk). Detta verkade fungera för mig även om det är svårt att visa att det just berodde på det extra saltet. Jag kände mig även betydligt piggare vid målgången än vid TEC då jag hade en mindre kollaps.

Målgång efter riktigt bra spurt. Jag ser nästan piggare ut än Jesper som sitter och tar igen sig till höger.

Jag fick jobba riktigt hårt mentalt för att hålla uppe modet och inte släppa målet på 10 timmar. Det kändes inte speciellt bra till en början utan jag sprang på och snackade med ultralegenden Rune Larsson under första 20 km ungefär. Vi höll typ 6:10-fart så efter 20 km låg jag minus 4.5 minuter på måltiden. Jag gjorde en liten fartökning för att få springa lite själv och hitta min egen rytm. Körde på i 6-minutersfart mer eller mindre ensam på den långsamt böljande grusvägen. 50 km passerade jag på 5:05:18 så hade inte tappat så mycket mer trots en hel del uppförsbackar.

Ungefär där, halvvägs, vände banan västerut och nu var det asfalt som gällde till mål. Galet långa raksträckor med tallskog på sidorna så långt ögat kunde nå var väl så där uppmuntrande. Mer uppmuntrande var det när min lumparpolare Jesper dök upp vid ca 70 km. Det hela var planerat; han hade vägarna "förbi" (på väg till Luleå) och skulle springa med som pacer sista 30 km ungefär. Det var riktigt härligt att få lite sällskap, han snackade på (som vanligt) och jag svarade kort utan utvikningar. Jag var ganska så spak vid det laget men han gjorde allt för att muntra upp mig och vi kämpade tillsammans för att hålla uppe tempot.

Vid 80 km var vi 4:15 efter målet och vi bestämde att vi skulle försöka ta 30 sekunder per 5 km. Med en liten spurt skulle jag då grejja 10 timmar. Där någonstans såg jag någon stålle som kom stakandes på rullskidor på tidiga morgonen. När han kom närmare insåg jag att det var min andra lumparpolare, Krister a.k.a. Kaiser, som tydligen hängt med Jeppe, a.k.a. Lappen, upp för att överaska mig och hänga på lite fiske och äventyr efteråt. Vilka jävla polare man har, de bästa!

Världens skönaste grabbar. Kaiser och Jesper.

När det var 12-13 km kvar sprang vi ikapp en, vad det verkade, mycket pigg Marko från Jalles TC. Han "lovade" att om jag tog rygg på honom så kom vi under 10 timmar. Hans GPS såg till det. I kombination med hans ben så klart. Skönt att där inse att det kanske skulle gå. Vi sprang på bra och vi tog in tid snabbt. Sista vätskestationerna var jag galet stressad och troligen något irriterad på de inte alltför snärtiga upphällarna. Förlåt om jag röt till åt någon! Konstigt hur något så banalt som en tid kan få en att nästan bli besatt. Jag skulle göra allt för att klara det, det blev liksom det som hela det mentala hängdes upp vid.

Allteftersom vi började närma oss mål så kunde jag tagga till ytterligare och öka farten. Visst var jag lite rädd för att jag kanske skulle krampa men jag hade i princip inte haft några känningar alls under loppet och jag brukar bli förvarnad under ganska lång tid innan det smäller till. Så jag vågade släppa loss allt. Drog på riktigt hårt sista kilometrerna så sista milen gick överlägset snabbast; på under 54 minuter.

Efter målgång släpade jag mig iväg till duschen och sen till frukosten. Sen däckade vi allihop uppe skolan i Adak. Krister och Jesper drog vidare mot nya äventyr på eftermiddagen och jag och Fredrik väntade in prisutdelningen och sen tog vi hyrbilen tillbaka till Umeå och nattåget tillbaka till hufvudstaden.

Nästa år är det SM på 100 km i Adak, undrar om jag är med.

Ekerö international aqualthon 2011

Ok gott folk!På onsdag går den då av stapeln, den första av våra egna små utmaningar i trakterna kring nya fritidsgården som är under uppförande på Ekerö.

På onsdag klockan 18.30 samlas vi på Gällstaö, Ekerö, för lite snack och uppvärmning sen går starten 19:00. Det som gäller är en rundbana på cirka 300m sim och sedan dryga kilometerna löpning. Tanken är att vi sen kör 3 varv.

Ordföranden vid ett sällsynt framträdande på tri-scenen, kanske blir det start i Ekerö International?

Bakgrund är att det vankas kvalitet i träningsschemat på onsdag och både jag och Valpen tyckte att det vore lajbans och öka på hetsen på våra kvalitetspass lite. Så alla ni som är sugna på lite kvalitet på sim och löp är välkomna ut på Ekerö på onsdag.

Frågor på den?

Midsommar och debakel

Man förstår inte alltid hur mycket man saknar något förrän det är bort, så har det varit med vår kära hemsida och blogg. Anledningen till stoppet var att kötthuvudet till konstnärlig ledare hade kontot kopplad till en gammal ej fungerande mail så inga påminnelser kom fram. Den tar jag lätt på mig men att sen vårt kära Crystone tar dryga veckan på sig att kicka igång skräpet efter betalning känns ju fullständigt orimligt. Men nu är vi i alla fall tillbaka. Det var en galen vecka som precis har passerats och avslutades med midsommar, eftersom det vankas semester så skulle det mesta på jobbet avslutas och husbygget tog sig in i en ny fas. Detta gav dygnet runt sysselsättning där långcykeln inte sällan startar runt 18-19 tiden och inte är klar förrän sent, jävligt sent. Tur man har världens bästa träningskompisar (ta åt dig nu Valpen för det haglar inte komplimanger) och världens bästa och förstående fru. Så när det sen blev torsdag kväll och man stupade i säng var det ganska skönt att vakna på midsommar och veta att nu var det semester och nu ska det tränas och njutas.

Vi har sedan sist vi hördes avverkat första två veckorna av block 3 och är det något man kommer ihåg från förra året så är det värken i benen och distansdagarna i block 3. Upplägget är som följer. 3 distansdagar med cykel dag 1 och 3 ett lite längre runt 150km och ett lite snabbare runt 100km. Löpet avverkas på dag 2 och är upp till 25km samt att vi bricklöper på ena cykelpasset. Simmet får man klämma in valfri morgon. Efter detta festar vi till det men en vilodag. Sen är det dags för två kvalitetsdagar, stående är ett lagtempo på cykel 40km med efterföljande hetsig brick på 10km med lungorna på utsidan (4:00 eller sub 4 fart) på den andra kvalitetsdagen blir det antingen tuffa cykelintervaller eller löpintervaller och ett simpass. Utanpå detta ska det in ytterligare ett simpass på eller innan följande 2 vilodagar. Det är ett skönt upplägg med lite mer vilodagar men ruskigt hård och komprimerad träning som landar någonstans mellan 15 och 20 timmar så det är tur att det är semester på ingång. Upplägget funkade bra och gav hårdhet förra året och med lite mer löpning inlagt i kvalitetsdagarna, efter mycket tjat från undertecknad, så tror jag vi hittat en riktigt bra modell.

Dränkt Valp på Ekerö, Catta härdar ut i regnet och undertecknad kör "dagensminen" inför kvalitet i Skuru

Lite högt och lågt från senaste två veckorna.

Perra som numera har "världsmedborgare" tryckt på visitkortet har enligt Valpen felprioriterat fullständigt och stuckit till Dalarna utan att ta med sig cykeln. Undertecknad vet att hojjen var med till Östergötland i veckan och att det tjuvtränas å de grövsta inför sommarens event, hade verkligen varit på sin plats med en uppdatering från vår ultraman. Ett plus dock är att team Malaco hittat sin nästa multisporttävling. 2012 eller 2013 kommer vi garanterat dyka upp.

Inför årets säsong gjorde vår matematiska doktorand, Valpen, och jag en snabb budget på vad de tänkta 10-15 medlemmarna skulle pröjsa för medlemskap och ett jävligt flashigt klädset med tryck. Allt frid och fröjd tills sista räkningen kom in och vi snabbt insåg att man tydligen inte har med moms när man läser finansiell matematik, så vi fick helt sonika göra nyemission i Puppy TS och ut till medlemmarna och äska ytterligare någon hunka. Sådär stabilt.

Vi, Valpen och jag, har testat lite nya locations för träning med blandad framgång. Kvalitetspasset i Skuru inleddes med punka efter 12 meters körning. Distanspasset som skulle gå 40min IM-fart och 20min HalvIM-fart tog oss längst ut på Ekerö och vi fastnade i hagelstorm med efterföljande ösregn med stormbyar som slutade med att vi fick krita en kopp kaffe (Henke) och en muffins (Valpen) samt sno lite värme på en mack långt ut på Ekerö för att överleva hemfärden. Men vi fick ett bra snitt och massor med pannben och det är väl det som räknas eller?

Brudarna, inklusive Smackan, verkar träna på bra men jobbar med någon slags gerillaverksamhet för det dyker ständigt upp träningsbilder på Flickr men sällan någon inbjudan till träning eller några tider. Men nu har Anna lovat att det ska bli ändring på det, den ser vi verkligen fram emot.

På tävlingsfronten så har vår favvistävling avverkats utan av vi för den delen var med. Dock så sprang vår Lotta in på en tredje plats efter Åsa A och Lillpasi. Hon är så galet stabil.

Nästa event på tävlingsfronten är Vansbros halv IM som inleder boostveckan som även i år går av stapeln i Dalarna. Puppy TS kommer representeras av Lotta, Valpen, Perra och Henke. Det verkar också som det dyker upp en och annan legend, spif-micke den gamle puppykillen kommer, Pasi kommer också, hoppas få till en idolbild med Pasi (ställer du på den Pasi?) om han nu fortfarande vill ligga efter årets julhälsning. Sen kommer det en hel drös med riktigt vassa triathleter så som Ted Ås, Strand, Ironmange med skönaste bilden i detta inlägg samt inte minst Jonas Berg. Jonas har en halvtråkigt blogg som alla vi andra men har en egenskap som jag gillar hårt. Han har uttalat ett mål om att nå världseliten och han gör det tydligt och står fast vid det. Det är sånt som jag verkligen tror på att man behöver detta för att lyckats man ska bara våga uttala det så fett med respekt till dig Jonas.

Ska bli riktigt kul att komma iväg och tävla igen.

Hoppas att ni haft en fin midsommar

Kvalitutta och detox på viloveckan

Det är lugnet före stormen i mer än en bemärkelse, flytten är avklarad och likaså block 2. Så nu åtnjuter vi vilovecka innan monstret till block 3 startar på måndag med 17,5 timmar planerad träning, festligt Valpen. Kanske kommer ett par rader om upplägget om plats finnes. Har landat lite i tillfälliga boendet, plus som sagt för lajvparken, och på husfronten så snackas det montage nästa vecka så det kan även det bli folkfest. Har sedan Kölnvistelsen lagt in en växel till på detoxen för nu börjar det lukta Phillies på allvar, så nu har godiset kastats all världens väg, vinet begränsas till ett glas dyrt rött på helgen och spannmål är bannlyst. Känns bra även om det varit lite tungt att få ur sockret ur kroppen.

Viloveckan hade dessutom en hel del kvalitet (läs kvalitutta) på schemat och det har inneburit en del riktiga tävlingar och några interna tävlingar för att få en extra nivå.

På lördagen tävlade Valpen, Tompa och Mackan i motionsklassen i duathlon SM i Knivsta. Valpen visade fin form och tog rygg på Flinta, fullständiga resultat hittar ni här. Kanske kommer det en racereport från Valpen? Vem vet.

Valpen och Tompa hänger i Knivsta

Puppyresultaten nedan. Herrar/Pojkar Motion kort      Löp 5k    Cykel 20k   Löp 2,5k    Tot 1 Nykvist Johan Puppy TS         0:18:55   00:32:26   00:09:39  01:01:00 6 Liljeholm Marcus Puppy TS  0:22:30  00:40:55   00:11:20   01:14:45 7 Nygren Thomas Puppy TS     0:21:30   00:43:40  00:10:32   01:15:42

Tisdagen hade ordförande efter galna påtryckningar från Valpen gått ut med att det var KM på Ursvik 10k. Eventet hade 10-talet anmälada men vid 19-tiden var vi till slut 4 (förlåt 5) Perra (med Tjorven i löpvagn) och Pelle stack lite före. Tjorven höll sig glad i 9km innan Perra fick stanna, ordföranden tog "alternativ" väg från 3km. Troligen kände han sig inte urstark då. Jag och Valpen hade delmål att ta oss under 40 min på denna riktigt tuffa mil. Valpen var starkast för dagen och fyrade av en bra tid och själv slet man sig in under 40 med marginal. Valpen var dock överdrivet ödmjuk efteråt och bjöd mig på alibi att jag cyklat intervaller dagen innan och han haft vilodag, stort! Dock så var det ett styrkebesked.

Tider (cirkatider) Valpen 39:12 Henke 39:38

På torsdagen var det inbokat ett socialt event. Ordföranden lobbade tidigt hårt för parloppet, Valpen och jag stöttade och anmälde oss. Det slutade dock med att jag och Valpen själva stod där och gjorde friskisuppvärmning med v-steg. Dock så mötte Anna och Catta upp på plats, Catta hade tagit en reservplats och Anna gav bra stöd från sidan. Trevligt med lite puppyhäng.

Vi gjorde bra tider både jag och Valpen och det räckte till en femte plats totalt för team puppyts.se. Bra skit!

Den är äkta!

Resultat parloppet 9 Henrik Roström PuppyTS.se Blå 10103 17:14 (17:14) 13 Johan Nykvist PuppyTS.se Gul 103 17:33 (17:33)

Cattas resultat hittar vi inte då hon körde under annan flagg än sin egen. Samtliga resultat hittar ni här.

Till sist, Förutom tävlingarna så har det simmats på alla håll och kanter, men nu så njuter vi av sommaren och sista dagarna av viloveckan för på måndag så öser vi på igen.

Skulle också här vilja vädja till Perra att snacka ut lite om sitt upplägg efter att han lusläst Frimpas bok återigen. Vad kan vi räkna med i Kalmar?

Hjälmaren runt och lite mer träning

Är med företagets ledningsgrupp i Tällberg och precis tillbaka från ett, för själen, riktigt bra morgonlöp utmed Siljan. Har fått rucka lite på schemat men samtidigt försökt återhämta mig lite trots ett fortsatt tufft jobb och träningsschema. Det är under perioder som dessa som man verkligen vill ge sig ut i skogen med ryggsäcken eller leva primalt utan hetsjakten, flytten ut på Ekerö kan förhoppningsvis ge mer ro i själen. Samtidigt ska man veta att det gäller att älska även hetsen och det måste man göra annars hade det aldrig gått att hålla på så här. Om helgen, det en magiskt sliten konstnärlig ledare som vaknade upp i söndags. Det var inte i första hand kroppen som var sliten även om benen värkte. Men det var snudd på omöjligt att ta sig ur sängen, allt eftersom dagen framled så lättade det och framåt kvällen började det nästan kännas bra. Skulle tro att det varit heltomt på mental energi efter ganska tuff träning och mäktig arbetsbelastning. Men det är tur att man har bra återhämtning.

Nu till helgen aktiviteter. Efter förra helgens 9 timmar med långcykel och löptävling var det efter lite lättare uppstart på veckan inplanerat. Avslutningen skulle dock vara i stil med förra helgen, Hjälmaren runt, löpning, simning och avslutande långlöp i Nora var inplanerat. Men inte bara det, det kanske viktigaste var att det var inplanerat Puppymys både fredag och lördag kväll. Vi behöver lite teambuilding då och då när vi alla är samlade. Inte jag och Valpen då för vi hänger mest hela tiden och är som ett strävsamt gammalt par.

Middag i Nora med Puppy TS

Anlände med Ultraperra ganska sent på fredagen, träffade dessutom Micke Selvin på en mack på vägen, stort, och möttes upp av Anna, Catta, Valpen. Tompa och gästspelande Fredrik för en bra middag och klassiska puppymarängsvishen.

På lördagen så mönstrade Puppy en 10-15 man stark klunga. Ganska soligt och ganska blåsigt men ändå bra förutsättningar. Vi rullade enkelt första halvan på runt 34km/h (lättare medvind), målet var att få till ett bra pass och för de nyare cyklisterna att få dunka på i bra klunga, bland det bästa man kan göra på cykel. Efter planerade stoppet på 4min vände vi upp i vinden och nu skulle det bli lite mer åka av. Blev lite mer slit men kärnan på 8-10 man höll ihop och körde på. Med 3-4mil kvar höjde undertecknad farten tillsammans med Puppys senaste nyförvärv (ÖtillÖ med Lotta) Robban som visade på rätt psyke och öste för allt vad tygen höll. När vi rullade in mot Örebro drogs spurten upp och vi tog oss in på 4:34 med cykeltid på 04:29 så det får väl anses som ok.

Klungan visar 3-minuters tecken, dags att ta av förstärkningslagret!

Lite reflektioner Catta öppnade riktig bra men fick stiga av vid halvtid med ett ömt knä, smart att inte köra på med maran så nära inpå. Blev dessutom bästis med Ola ”butcher” Torstensson bara en sådan sak.

Robban visar på ett magiskt bra Puppypsyke och visar var skåpet ska stå på varje förning. Gotta love it.

Staffan visade en gryende form och kommer bli riktigt farlig till Kalmar, gled fram och uppviglade spurt mot slutet.

Allas våran superbibben gjorde comeback efter ett längre cykeluppehåll på grund av resa i andra änden av världen. Visade varför hon kallades superbibben. Smällde på i 12 mil innan hon föll tillbaka något.

Andreas, Västerås CK, som agerade ordningsman gled enkelt med och hur jävla tungt det än kändes så trampade snubben bara på med samma kadens. Gjorde ett stort jobb med att styra upp klungan. Tack även till Per, Sandra och Martin från Nora som gjorde ett bra jobb i klungan.

Anna och Tompa, släppte klungan per omgående, troligen enligt plan, och tog sig runt och mådde bra, Anna visade dock ett löpsteg av rang på transportsträckan ut på eftermiddagens löppass.

Micke Marin, övertänd motionär med tubsockarna utanpå mjukisbrallorna, på tok för hög sadel och fett dålig balans. Tog inte skit från någon, inte ens en aggressiv Valp kunde visa honom till rätta, valde inte sällan att ligga mellan leden i klungan. Kärlek säger jag.

För mig, Perra och Valpen var det en bra genomkörare, var egentligen aldrig orolig för varken farten eller något annat, men både jag och Valpen toppade vår train low strategi (särskrivning för Perras skull) med en gel innan sista milen.

Till nästa år är det spikat att Puppy TS kommer att mönstra ett team på Hjälmaren runt, anmälan skickas till Johan eller Henke. Hjälmaren är en bra försäsongskörning.

Efter lite snack med övriga och vila så bjöd eftermiddagen på ett skönt 12km pass innan det var dags för middag och Puppymys, fett trevligt.

På söndagen avverkade kvarvarande folk ett simpass och långlöp medan undertecknad höll sig i det svarta rummet och samlade kraft till kommande vecka. Nu laddar vi om och kör på med ytterligare ett par veckor i block 2 innan vi kommer in det härliga block 3.

Träningshelg och Näshulta halvmaraton

Ok, samtidigt som Perra avslutade sitt ultralopp på Lidingö så klev jag och Valpen upp i starfållan på Näshulta halvmaraton glada i hågen. Bästa tiden på halvmaran skulle förbättras med 10minuter för min del och 8 för Valpen, våra tidigare pers på halvmaran var från Sala Silverman förra året. När vi joggade igång inför loppet så insåg vi att det inte skulle bli någon fest, benen var ganska slitna från fredagens cykel och banan som enligt säkra källor skulle vara "helt flack" bjuckade på riktigt sköna höjdmeter trots allt, tack Warne.

Vi tycker ju att vi på de snart två åren som vi tränat ordentligt har blivit sjukt slimmade och lätta men när man trillar in på den här typen av tävlingar märker man snabbt att så inte är fallet. Vi är helt enkelt säkert dubbelt som stora som "löparna" men vi är inte ledsna för det.

Starterkillen fick till slut iväg oss på första varvet och som vanligt stack fältet iväg alldeles för snabbt och nu gällde det bara att hitta sin fart. Fältet drogs till en början av kille som var lika stor som min högra arm. Vi höll oss till planen 4:15 på första varvet trots lite oro på hur skyltarna satt. Till andra varvet så började Valpen kännas lite tyngre men jag höll i tidsmålen och knep ganska många löpare på andra varvet, efter det branta partiet så sved det bra i benen men jag tittade ner på klockan och insåg att jag låg rätt med på farten. Sista 4 av fem kilometerna gick på en landsväg och nu började benen stumna på bra, men höstens och vårens löpfokus verkar gett resultat så trots slitna ben från fredagen cykel så var 4:10-15 görbart, tänkte på fartleken med Jocke Berggren med 5km kvar, då var jag ohyggligt sliten men lyckades ta de sista farthöjningarna. Så jag vek ut på landsvägen och dunkade på och rätt var det va så vek jag in mot målet och sista 1500m. Lyckades knipa en sista tävlande innan jag älgade in på upploppet med 27 sekunder kvar till 01:30 och glada tillrop från speakern, vräkte mig över mållinjen och fick stopp på klockan 2 sekunder under tänkt målfart.

Bilder från Näshulta, fick många avundsjuka blicka på min kraftiga mustasch och nya raceoutfit.

Skönt att jag lyckades pressa mig precis under 1:30, mer exakt 01:29:58 (innan den officiella tiden har dykt upp) och troligen landade jag på 6-8 plats eller liknande så det får väl anses som ok. Valpen som hade det lite tyngre idag rullade in på 01:31:47 eller något sånt och var lite tjurig till en början men det släppte efter hand. Ska sägas att Valpen även han satt pers med i alla fall 6 minuter efter en halv säsongs lite ökad dos och intensitet, vi har ju inte varit löpstarka någon gång, samt att han varit otroligt stark hela våren. Själv har man fått gå med mycket i badgers position för att hänga på, speciellt i Ursvik.

UPPDATERAT MED OFFICIELLA RESULTATEN

Efter detta var det tacos och sen lite handboll, Valpen fick dispens på att cykla hem, innan man somnade ovaggat.

Hur benen kändes på söndagmorgon när det klockan 08:00 vankades cykel hem till Stockholm? Ja det får jag återkomma om. Träninghelgen bjöd helt enligt planerna på ytterligare 11 fantastiska träningstimmar och pers på kontot. Nu laddar vi om för en ny träningsvecka.

Lidingö bjöd på löparfest

Skriver ihop en snabb race report, tyvärr utan bilder från loppet för fotograf (o ordförande) Pelle Karlsson har så klart andra saker för sig en lördagskväll... Men det var grymt att han kom ner och schtekte på vallen.

Lidingö Ultra bjöd på 50 superfina kilometer i helt galet fint väder. Det gick som jag hade hoppats på men med mersmak. Jag hade ganska stor respekt för den backiga banan för jag minns ju "debacklet" på Lidingöloppet i höstas då jag knappt hade styrfart sista milen. Det skulle inte upprepas utan denna gång skulle jag öppna lugnt och vara stark på slutet. Jag hade 5 timmar lite som skamgräns men skulle försöka hålla ca 5:45/km och inte gå över 140 bpm på flacken första halvan av loppet för att, som sagt, öka.

Förutom ett rent tidsmål hade jag ett litet delmål om att slippa krampkänningarna som jag har dragits med i alla längre lopp, såväl triathlon som ren löpning och Ö till Ö. Detta skulle uppnås med diverse extra tillskott av salter under loppet samt att äta o dricka exemplariskt.

Representar i nya Puppy-kläderna

Första 25 km klockade jag in på 2:26:36 och visst va jag pigg men jag var fortfarande lite osäker på hur mycket jag skulle våga gå på nästa 10 km. Jag lämnade Micke och Tompa, som jag sprungit med från och till, på vallen (de sprang 26 km). Jag bestämde mig iaf för att öka farten en del och gjorde nästa 10 på 53:30, kände att kroppen svarade fint så jag ökade gradvis hela vägen till mål. Det gick så pass snabbt på slutet att min klocka sa 25:15 mellan 40 och 45 (inkl. Abborbacken som inte var lika brant o lång som i höstas) och 22:30 på sista 5 kilometerna.

När jag ser på tiderna och hur jag lade upp loppet nu i efterhand skulle jag nog ha spridit ut de där krafterna jag hade kvar på slutet lite mer jämnt under loppet. Jag visste inte riktigt att jag var i sådan bra form, lite surt att själva upplägget var för konservativt o säker kostade mig lite tid. Men man kan inte vara bitter en sådan här dag. Jag gjorde allt som jag hade planerat för, följde race-plan, åt och drack disciplinerat och hade inga krampkänningar. Jag slutade 56a i Herrar 50 (och fick stryk av 8 tjejer). Jag kunde inte låta bli att räkna lite nu ikväll när jag såg de officiella resultaten och mina 2:04:02 på sista halvan var 24e tid i Herrar 50. Så avslutningen var ju bra.

Nu ska jag gå o läsa Friels och Byrns "Going Long" och planera upp nästa träningsblock som ska leda till Kalmar järnman som nu är spikad för mig. Ha det gött!

Helgen med Puppy TS

Vänner, sitter lördag förmiddag hemma hos Valpens fantastiska syster i Eskilstuna och avnjuter en bra kaffe och om cirka 1 och halv timme förväntas det pers på halvmaran. Men vi tar det från början. Det har sedan länge varit uttalat att det vankas träningshelg, Perra och alltmer synliga Tompa valde att köra Ultran på Lidingö, Tompa den korta och Perra så klart den långa. Brudarna Anna och Catta rullar på med sina långa löppass. Men för mig, Valpen och Mackan startade helgen igår eftermiddag med cykel från huvudstaden mot Sméstan. De 13 milen avverkades i bästa kvällssolen med (S)mackan i täten i alla fall de första 100km innan han verkligen gick tomt och snudd på bonkade innan vi landade.

Planen för dagen var morgonsim, som avverkades utan något debakel förutom att det dök upp en Zumbasnubbe till badvakt som ville snacka kalorier, Jmf denna artikel. Vi lyckades hålla oss i skinnet och lät det passera.

Valpen laddar för Näshulta

Efter att lunch är avverkad, vi var ansvariga, jag lagade mat och Valpen jamsade runt och nu är det då dags för helgen stora mål, det ska sättas pers på halvmaran, 1:30 ska det tydligen gå på annars får man cykla hem ikväll istället för att kolla sm-final i handboll. Återkommer till kvällen med lite resultat och bilder.

Henke bjuder på bästa mustachen för att hylla helgen

Hoppas också på att Perra och Tompa uppdaterar med lite bilder och annat från Lidingö.

Hörs till kvällen

Nöjd med ultradebuten

Efter 8 1/2 timme kom jag äntligen i mål i min första ultralöpningstävling, Täby Extreme Challenge 50 miles (80.5 km). Som det framgått i tidigare inlägg har jag haft problem med mitt knä de sista veckorna. Och som om inte det skulle vara nog så sträckte jag till ryggen i måndags. Kanske är det för att jag inte kunnat springa någonting alls på slutet p.g.a. ryggen som gjorde att jag inte kände av knät alls under loppet. Konstigt nog kände jag inte av ryggen heller! Istället har jag nu i två dagar upplevt något slags rekord i smärta och stelhet i benen. Sugen på att komma igång...

0-40 km Men låt oss starta från början. Tävlingen går på en superfin och varierande varvbana på 10 km med vätske- och matstation vid varvning. Där hade man också tillgång till sin egen väska med utrustning och mat. Som vanligt tog jag det piano i starten och fick köa lite i början så första varvet landade på 1:03'21 med placering nr 17 (utav 24 st i 50-milesklassen). Jag kände väl ganska så snart att försöka hålla varven under en timme skulle bli ganska svårt. Innan loppet trodde jag att jag kanske skulle kunna göra det (d.v.s. en sluttid på ca 8 timmar). Iaf innan jag provsprang banan dagen innan men banan var lite tuffare än vad jag trodde på förhand. Under första halvan av loppet kunde jag i princip hålla 5'30-5'45/km under de lättsprungna partierna men mellan 6.5 och 8 km var banan omlagd (från förra året p.g.a. den sena snösmältningen) från terrängspår till teknisk skogsstig. Där kunde jag inte hålla uppe farten. Så det slutade med att jag gjorde de följande tre varven på: 1:01'55, 1:00'38, 1:00'54 med ungefär en minuts paus i varje varvning. Efter ca 24 km blev jag varvad av första löparen, nämligen Vasalundsbekantingen "Maraton-Mange", som hade en helt outstanding fart på banan. Han vann en utklassningsseger i 50-milesklassen, 2 timmar och 11 minuter före mig.

40-60 km Efter 4 varv börjar loppet kändes det som. Jag var fortfarande vid gott mod och kände mig stark men jag hade börjat få lite svårt att äta (grädden kändes helt plötsligt inte alls så intressant). På femte varvet började jag känna tendenser till lite kramp så jag tänkte trycka i mig lite salt i varvningen. På väg in i den, på cykelbanan längs vägen, hörde jag Valpens bekanta stämma skrika "PERRA!". Det var härligt att få lite support där när det började kännas på allvar! Jag snackade lite med honom och Emelie och frågade de grymma funktionärerna i mattältet efter buljong. Det blev ett nej på det men en härligt starkt tillredd varma koppen fick det bli. Tyvärr tog den lite lång tid att tillreda. Den hjälpte dock bra mot känningarna i låren så jag beslutade mig ändå för att äta en till i nästa varvning. På ett mycket oväntat ställe på 6e varvet fick jag återigen support av bästa Anna och Katta med fina plakat och saltlakrits, underbart! Dessa två varv (5e och 6e) hade jag nästan 3 minuter i varvningarna och de gick på 1:02'40, 1:04'45. Jag hade ingen aning om hur jag låg till i tävlingen men det var nog i princip ingen som sprungit om mig sedan första varvet (förutom Maraton-Mange) så jag visste att jag klättrat. I efterhand vet jag nu att jag hade klättrat upp till 5e plats efter 60 km, endast 8 minuter till 4an. Mentalt var dessa två varv jobbigast; på "hemvägen" men ändå så långt kvar och med oron för att krampen skulle slå till allvarligt med promenad som följd.

Underbart att få support när det är tungt! Katta och Anna gör allt i sin makt för att få mig att öka. Stort tack till alla som hejade; Valpen, Emelie, Katta, Anna, Henke, Henkes Anna, Lina, Alma och Kenna och Lisa, Ni är bäst!

60-80 km Så här långt in i loppet sprang jag omkring lite i min egna värld med lite småsvårt med tidsuppfattning och så här i efterhand, minnet. Jag kommer dock ihåg att jag tyckte det kändes riktigt bra när jag insåg att jag skulle ta mig runt nu när det endast var 20 km kvar. En halvmara. En överskådlig distans eftersom jag gjort den många gånger förrut. I sista varvningen inför sista varvet hade underbaraste familjen kommit tillbaka till Enesta krog och hejade för fulla halsar. Härligt att se dem man älskar! Kunde tyvärr inte riktigt hålla den goda känslan på väg ut på sista varvet för jag var tvungen att sträcka ut mina lårmuskler genom att sitta på huk (stå upp och försöka stretcha var inte möjligt för då skulle någon annan muskel brista ut i kramp) - faktiskt precis på samma sätt jag var tvungen att göra på Sala Silverman i höstas. Jag lyckades dock hänga på Mattias Allared (som slutade 7a i 100-miles) som sportmannamässigt undrade hur det var med mig. Vi fick också sällskap av Sandra Lundqvist (3an i damklassen) som jag växelsprungit med under ganska lång tid. Vi småpratade lite och jag repade mig så pass att jag lyckades öka något sista 2 kilometerna till något som kanske skulle kunna liknas med en spurt... I 5'15-tempo. Satte upp ett mål att gå under 8 h och 30 min och det lyckades jag med (med 28 sekunder till godo)! Trots spurten gick sista varvet långsammast och näst sista, näst långsammast, på respektive 1:08'03 och 1:07'16.

Nöjd efter målgång. Orkar t.o.m. visa hornen

Det var så underbart när jag äntligen kunde sluta sätta det ena benet före det andra och bara slå mig ner i gräset. Jag frågade lite snyggt funktionärerna vid tidtagningen hur jag placerade mig och fick då höra att jag var fyra i mål i 50-milesklassen för herrar (fick stryk av en kvinna också).

Lina och Alma tittar oroligt och medledsamt.

Efter lite stretch och snack med alla vänner och familj efter målgången gick jag in i värmen för en dusch och fick där inne någon form av energibristsymptom. Jag skakade kraftigt, frös och hackade tänder. Min kollega Fredrik Elinder (som skulle ut och vara pacer till Falk) och Michael Manske (trea i 50-milesklassen) sa att jag nog drabbats av energibrist och tyckte att jag skulle ge mig ut och få i mig mer att äta. Sagt och gjort, jag ranglade ut och när Lina mötte mig kände jag att jag bröt ihop lite och fick slå mig ner på en bänk och käka en chokladkaka. Snabbt blev det bättre men värken i benen får jag nog dras med några dagar.

Tack till alla funktionärer som gjort ett jättejobb med att ordna en så fin tävling! Nästa blir Lidingö Ultra den 7 maj. Måste bara träna lite backe först!

Ultralöp

Det är en rätt blåsig lördagmorgon som just nu ägnas åt att dricka lite kaffe och slappa. Igår var det fartökningspass sub40 innan 06.30 och morgonsim dvs allt annat än ultrafart på mitt och Valpens morgonlöp, men lördagen ägnar vi åt ultralöp, eller vi och vi. Perra springer och vi hejar! Starten har redan gått, klockan 10.00 stack Perra ut på sin första Ultratävling. Det är 8 varv på dryga milen som ska avverkas och jag tror personligen att Perra kommer fixa 6-minutersfart och räknar därför med målgång vid 18-tiden. Vi räknar med att ni hejar lite extra när Puppys stolta ultrasektion löper förbi.

Perra poserar vant innan starten men inte ska du springa med rymdvagnen?

Själv tar jag det lite lugnare nu på morgonen och sticker ut för att kolla målgången. Men räkna med att det finns en och annan Puppymedlem ute i Täby under dagen.

Imorgon cyklar vi på Ekerö med start från solnahallen 07.30 för de som är sugna.

Tävlingsdebut!

T minus 5 days and counting. På lördag kl 10 går starten för TEC 2011 (Täby Extreme Challenge) och jag är anmäld till klassen 50 miles tillsammans med 27 andra herrar (och 8 damer). Hela 77 herrar och 20 damer ska springa dubbla distansen 100 miles (180.9 km). Dessutom är det SM på 100 km helgen efteråt och jag tvivlar på att det är många TEC-utövare som även är med där. Ultralöpning är större än vad man kanske kan tro alltså! Min uppladdning har varit lite strulig inför loppet så jag vet inte riktigt vad jag ska tro om utfallet. Och det är endast därför (jag lovar Henke) jag inte vill lägga ut någon målsättning här på bloggen. Ärligt talat kan mitt knä eventuellt säga stopp efter 10 km likväl hålla hela vägen, det har betett sig mycket oberäkneligt senaste veckorna. Jag har liksom som en kramp utanpå knäskålen. Kramp för att det tidvis gör jävulskt ont men avtar efter lite stretch och gång. Ett större problem är att jag troligen snedbelastat lite också, för att kompensera, så att jag också tidvis fått ont i vaden. Det är iaf min högst amatörmässiga analys av det hela. Vårt proffs Muttala har varit på varmare ort och spelat tennis så har inte kunnat få någon hjälp där.

Så summa summarum är att jag under 13 veckor fått ihop detta i träningsväg (exkl. längdskidåkning):

Totaler i vänstra kolumner och veckomedelvärden i högra

Där längsta passet har varit en mara och "bästa veckan" gav 87 km löpning medan 12e veckan endast gav 32. Jag har sprungit med barnvagnen (med Alma i) i 135 km utav dessa. Vi får se om det räcker...

Nu blir det ett par lugna löppass i veckan och sen ska jag tänka ut vad för något gott och flottigt jag ska ha att äta i väskan i varvningarna. 1 liter vispgrädde är redan inhandlat. Älskar att komma få dricka rakt ur förpackningen!

Muuuuu på er!

Puppy TS - nu på bana!

Nu får tri-sverige verkligen hålla i sig för idag kom ett trendbrott. Puppy TS hård kärna, nej Perra va inte med och körde löpvagnen, gjorde debut på bana. Trots att nya tuffa löpprogrammet inte medger någon kvalitet på bana och trots att Valpen redan börjat titta på spikskor så kom debuten idag. Det var det numera klassiska onsdagspasset på lunchen, när det skall smaskas kvalitet, som idag inte kunde genomföras ute på grund av halka. Vi styrde helt sonika om färden till Solnahallen och rev av 5 tusingar på vad det visade sig efteråt riktigt bra fart. Om vi var övertända? Ja det kan du lite på. Hur som helst så var det ruskigt kul att köra inne och ha bra fäste och få dunka på ordentligt. Känns som att den ökade intensiteten verkligen börjar ta ut sin rätt både i form av att det börjar gå lite snabbare plus att det var länge sedan man saknade viloveckan så mycket.

Valpen schteker i friidrottsland

Några snabba - Jocke börjar nu bli ett återkommande inslag i Puppy TS verksamhet och har redan ett par klassiker på sitt samvete. Frågan är om han någonsin träffat mer mitt i prick än när Valpen får veta att "det gäller att vara lojal mot farten" - Perra var med på distansen i måndags och fick svettas lite i 4:35-farten runt brunsviken. - Viloveckan har aldrig varit mer efterlängtad, nya ökade intensiteten på träningsprogrammet börjar kännas i kroppen nu. - Ordföranden har beställt vårens klädpaket, vi kommer garanterat vara hetast även 2011.

Sist men inte minst Vi kommer om allt går som det ska att sjösätta nya hemsidan till helgen så håll ögonen öppna på det, vi har inte riktigt sytt ihop hur hela satsningen kommer att se ut för 2011 men den är också på gång.

Hej på er för nu Imorgon tar vi nya tag men idag har det blivit lite rödvin och återhämtning till förmån för kvällens simpass med Berra, ibland behöver man föda motivationen lite dessutom.