Nöjd med ultradebuten

Efter 8 1/2 timme kom jag äntligen i mål i min första ultralöpningstävling, Täby Extreme Challenge 50 miles (80.5 km). Som det framgått i tidigare inlägg har jag haft problem med mitt knä de sista veckorna. Och som om inte det skulle vara nog så sträckte jag till ryggen i måndags. Kanske är det för att jag inte kunnat springa någonting alls på slutet p.g.a. ryggen som gjorde att jag inte kände av knät alls under loppet. Konstigt nog kände jag inte av ryggen heller! Istället har jag nu i två dagar upplevt något slags rekord i smärta och stelhet i benen. Sugen på att komma igång...

0-40 km Men låt oss starta från början. Tävlingen går på en superfin och varierande varvbana på 10 km med vätske- och matstation vid varvning. Där hade man också tillgång till sin egen väska med utrustning och mat. Som vanligt tog jag det piano i starten och fick köa lite i början så första varvet landade på 1:03'21 med placering nr 17 (utav 24 st i 50-milesklassen). Jag kände väl ganska så snart att försöka hålla varven under en timme skulle bli ganska svårt. Innan loppet trodde jag att jag kanske skulle kunna göra det (d.v.s. en sluttid på ca 8 timmar). Iaf innan jag provsprang banan dagen innan men banan var lite tuffare än vad jag trodde på förhand. Under första halvan av loppet kunde jag i princip hålla 5'30-5'45/km under de lättsprungna partierna men mellan 6.5 och 8 km var banan omlagd (från förra året p.g.a. den sena snösmältningen) från terrängspår till teknisk skogsstig. Där kunde jag inte hålla uppe farten. Så det slutade med att jag gjorde de följande tre varven på: 1:01'55, 1:00'38, 1:00'54 med ungefär en minuts paus i varje varvning. Efter ca 24 km blev jag varvad av första löparen, nämligen Vasalundsbekantingen "Maraton-Mange", som hade en helt outstanding fart på banan. Han vann en utklassningsseger i 50-milesklassen, 2 timmar och 11 minuter före mig.

40-60 km Efter 4 varv börjar loppet kändes det som. Jag var fortfarande vid gott mod och kände mig stark men jag hade börjat få lite svårt att äta (grädden kändes helt plötsligt inte alls så intressant). På femte varvet började jag känna tendenser till lite kramp så jag tänkte trycka i mig lite salt i varvningen. På väg in i den, på cykelbanan längs vägen, hörde jag Valpens bekanta stämma skrika "PERRA!". Det var härligt att få lite support där när det började kännas på allvar! Jag snackade lite med honom och Emelie och frågade de grymma funktionärerna i mattältet efter buljong. Det blev ett nej på det men en härligt starkt tillredd varma koppen fick det bli. Tyvärr tog den lite lång tid att tillreda. Den hjälpte dock bra mot känningarna i låren så jag beslutade mig ändå för att äta en till i nästa varvning. På ett mycket oväntat ställe på 6e varvet fick jag återigen support av bästa Anna och Katta med fina plakat och saltlakrits, underbart! Dessa två varv (5e och 6e) hade jag nästan 3 minuter i varvningarna och de gick på 1:02'40, 1:04'45. Jag hade ingen aning om hur jag låg till i tävlingen men det var nog i princip ingen som sprungit om mig sedan första varvet (förutom Maraton-Mange) så jag visste att jag klättrat. I efterhand vet jag nu att jag hade klättrat upp till 5e plats efter 60 km, endast 8 minuter till 4an. Mentalt var dessa två varv jobbigast; på "hemvägen" men ändå så långt kvar och med oron för att krampen skulle slå till allvarligt med promenad som följd.

Underbart att få support när det är tungt! Katta och Anna gör allt i sin makt för att få mig att öka. Stort tack till alla som hejade; Valpen, Emelie, Katta, Anna, Henke, Henkes Anna, Lina, Alma och Kenna och Lisa, Ni är bäst!

60-80 km Så här långt in i loppet sprang jag omkring lite i min egna värld med lite småsvårt med tidsuppfattning och så här i efterhand, minnet. Jag kommer dock ihåg att jag tyckte det kändes riktigt bra när jag insåg att jag skulle ta mig runt nu när det endast var 20 km kvar. En halvmara. En överskådlig distans eftersom jag gjort den många gånger förrut. I sista varvningen inför sista varvet hade underbaraste familjen kommit tillbaka till Enesta krog och hejade för fulla halsar. Härligt att se dem man älskar! Kunde tyvärr inte riktigt hålla den goda känslan på väg ut på sista varvet för jag var tvungen att sträcka ut mina lårmuskler genom att sitta på huk (stå upp och försöka stretcha var inte möjligt för då skulle någon annan muskel brista ut i kramp) - faktiskt precis på samma sätt jag var tvungen att göra på Sala Silverman i höstas. Jag lyckades dock hänga på Mattias Allared (som slutade 7a i 100-miles) som sportmannamässigt undrade hur det var med mig. Vi fick också sällskap av Sandra Lundqvist (3an i damklassen) som jag växelsprungit med under ganska lång tid. Vi småpratade lite och jag repade mig så pass att jag lyckades öka något sista 2 kilometerna till något som kanske skulle kunna liknas med en spurt... I 5'15-tempo. Satte upp ett mål att gå under 8 h och 30 min och det lyckades jag med (med 28 sekunder till godo)! Trots spurten gick sista varvet långsammast och näst sista, näst långsammast, på respektive 1:08'03 och 1:07'16.

Nöjd efter målgång. Orkar t.o.m. visa hornen

Det var så underbart när jag äntligen kunde sluta sätta det ena benet före det andra och bara slå mig ner i gräset. Jag frågade lite snyggt funktionärerna vid tidtagningen hur jag placerade mig och fick då höra att jag var fyra i mål i 50-milesklassen för herrar (fick stryk av en kvinna också).

Lina och Alma tittar oroligt och medledsamt.

Efter lite stretch och snack med alla vänner och familj efter målgången gick jag in i värmen för en dusch och fick där inne någon form av energibristsymptom. Jag skakade kraftigt, frös och hackade tänder. Min kollega Fredrik Elinder (som skulle ut och vara pacer till Falk) och Michael Manske (trea i 50-milesklassen) sa att jag nog drabbats av energibrist och tyckte att jag skulle ge mig ut och få i mig mer att äta. Sagt och gjort, jag ranglade ut och när Lina mötte mig kände jag att jag bröt ihop lite och fick slå mig ner på en bänk och käka en chokladkaka. Snabbt blev det bättre men värken i benen får jag nog dras med några dagar.

Tack till alla funktionärer som gjort ett jättejobb med att ordna en så fin tävling! Nästa blir Lidingö Ultra den 7 maj. Måste bara träna lite backe först!