Kalmar

Kalmar järnman 2011

Nu har mitt andra delmål för säsongen avslutats och jag sitter och försöker sammanställa mina tankar. Kalmar järnman blev en härlig upplevelse med superfint väder och härligt tri-häng med Valpen. Synd att inte Porthos kunde hänga på. Jag vill först tacka hela organisationen och all underbar publik som kom och stöttade alla oss. Fantastisk stämmning! Sen var det jättekul att mina föräldrar kom ner och bevittnade sin första triathlontävling. De tyckte det var super, även mamma! Jag hade en ganska jobbig upplevelse under simmet i IM Zürich förra året och jag försökte verkligen ha en positiv mindset när vi stod där i Kalmar sund och lyssnade på nationalsången. Att ha provsimmat banan innan tävlingen är verkligen att rekommendera och med lite mer rutin, och lite mindre människor så blev det en mycket bättre upplevelse. Visst va det trångt men jag uppfattade stämmningen något mindre hetsig än förra året och jag lyckades pricka race-plan ganska precis.

Simstarten i en triathlontävling är en skräckblandad upplevelse.

Det enda negativa var att under sista halvan av andra varvet, när jag hade riktigt bra flyt i simmet, så började jag få ont i pannan ut emot tinningarna. Lite av en brainfreeze som nästan fick mig att ta tag i en kanot för att få komma upp med huvudet ur vattnet ett tag. Konstigt för vattentemperaturen var inte så särskilt låg jämfört med många andra simpass man genomlidigt i Stocksundskanalen eller på Ö till Ö.

Jag överlevde simmet ganska bra trots allt och känns alltid lika fint att komma upp i friheten på cykeln.

Kom upp på cykeln och fick fint sällskap av Staffan under första 7-8 milen. Han hade perfekt pace så jag låg konstant enligt plan på 135 bpm. Sen kom vi ifrån varandra och jag hittade ett par-tre ryggar som höll perfekt fart resten av sträckan så att jag kunde ligga runt 140 bpm, precis enligt plan. Vinden var lite oväntat emot ut mot vändningen men hemåt gick det finfint och det var underbart att komma in i Kalmar med alla människor som hejade. På tillbakavägen på sista varvet låg jag och höll igen för jag visste att jag var 3-4 minuter snabbare än plan och att det nog var visare att spara krafterna till löpet för att orka hålla ihop och klara 10 timmar.

Ut på löpet hittade jag en man i medelåldern som gick som en klocka på 5 min/km. Jag såg aldrig att han tittade på någon klocka men min visade max 5 sek diff på tempot. Jag kände mig som en kung och tänkte att det här är så jävla bra. Upp emot 20 km började han dra ner på tempot tyvärr och jag fick försöka hålla igång själv.

Återigen kändes löpningen så jäkla bra till en början men det förändrades, igen.

I motvinden in mot sista varvningen kände jag att det kommer blir kämpigt att hålla den tänkta farten och klara 10 timmar. Vid varvningen kommer jag ihåg att jag sa till min pappa att det började att dra så där familjärt i muskulaturen. Krampkänningarna hade börjat och vid flertalat tillfällen ut mot vändningen höll det på att smälla till så jag fick trycka upp tåspetsarna mot smalbenen och vid ett tillfälle ställa mig och sträcka ut vaderna. Vid det här laget låg jag precis på gränsen vad mina ben pallade men ändå tappade jag 15-30 sekunder på planen per kilometer. Liksom i Zürich kändes det som att hjärta och hjärna kunde leverera mer men musklerna i benen sa stopp. Detta lyckades jag slippa känna i Lapland Ultra där jag kunde dra på en rökare till spurt och klara mitt mål. Min spurt i lördags var inte så mäktig, snarare märklig... Spola fram till 50 sek och njut. Eller, spola inte alls utan njut av Henkes mästerverk! Tog dock klubbrekordet med 26 min, härligt.

Jag är relativt övertygad om att det varma vädret var skillnaden i lördags. Jag åt bra och fick i mig mina salttabletter enligt plan men troligen lite för lite vätska för jag kissade endast en gång under loppet efter att jag kommit upp från simmet. Lite synd att missa 10 timmar med 1 min och 45 sekunder men jag känner mig ändå riktigt nöjd med min insats.

En tanke går till Micke som hade en mindre rolig upplevelse med en allvarlig cykelkrasch endast 8 km från växlingen. Supertråkigt. Tur att han hade Tompa som, som alltid, stod för grymt humör och fina bilder. Tack. Valpens filming var också fin.

participant number       91 age group   Herrar Senior name           Bjelkmar, Pär (SWE) club             Puppy Triathlete Society

race info                         place Swim          01:14:11     173 Trans 1       00:02:35 Bike            05:07:44   80 Trans 2      00:02:17 Run            03:35:00   56 time total  10:01:45

place (M/W) 56 place (ag)      34

Monstret från Mockfjärd

Då var det äntligen dags, första inlägget i serien som vi valt att kalla "down with Puppy". Idén är enkel, vi har kontaktat ett antal personer som inspirerat oss i vår satsning. En annan förutsättning är att de är det vi kallar "puppymaterial" dvs de har något som gör att vi tror att de skulle passa in i Puppy eller besitter en egenskap som vi i Puppy värdesätter högt. Som triathlet behöver man dessutom något som piggar upp under vintern, när man är inne i träningsgrottan och inte gör annat än drömmer om nästa sommars första tävling. Då bjuckar vi i Puppy på lite triläsning som antingen stillar eller kanske gör abstinensen värre. Först ut är mannen som ger Valpen mardrömmar och på sant Puppymanér alltid ska ligga i täten när tåget går. Han har en mäktig mohikanfrilla, han är svensk mästare 2009 på Ironmandistans, han har en mycket intressant livshistoria och ju mer man läser och hör om Clas desto mer imponerad blir man. Han har under 2009 tagit sig tillbaka från en tung period, privat och träningsmässigt, han har visat att han kommer att bli att räkna med och han är såklart tung Puppyfavorit. Det är således inget konstigt att Henke alltid skriker "the Baron" när han ska upp och dra på intervallerna.

Vi ger er monstret från Mockfjärd, Clas "the Baron" Björling.

Clas ger Puppy tummen upp! (Klicka på bilden för att komma till Clas hemsida)

Namn: Clas Björling Födelseår: -78 Tävlar för klubb: Dalregementets IF Träningstimmar/vecka: 0-40

Några snabba! 1.) Leksand eller Mora? - Sorry, har ingen åsikt om dessa korpidrotter. (Puppymaterial var det! Reds anm.) 2.) Förebild? - Människor som har livsglädje så det lyser om dom. 3.) Iron Maiden eller Mando Diao? - Iron Maiden (Ni anar inte vad Valpen blev lycklig av denna. Reds anm) 4.) Bästa filmcitatet? - Life is like a box of chocolate, you never know what you gonna get. 5.) Ogillar? - Lögner 6.) Kalmar eller Kona? - Kalmar, så jäv... varmt och båsigt på Hawaii (Så ja! Reds anm.) 7.) Motto? - Behandla andra människor som du själv vill bli behandlad. 8.) Bästa triathlonupplevelsen? - Min Ironman comeback och vinst i Kalmar i somras kändes stor efter allt jag gått igenom de senaste åren. När det gäller träningsupplevelse så får det bli en EpicCamp som jag körde i Klippiga bergen 2003. 9.) Rött eller blått? - Här fick jag det svårt, så det blir inget svar eftersom det ska vara 10 snabba :) (Diplomaten Clas tittar fram Reds anm.) 10.) Puppy TS eller Stockholmspolisens IF? - Puppy så klart :) (Valet känns inte speciellt svårt! Reds anm.)

Vi följde upp med lite andra frågor

Mohikanfrillan hade som bekant ett uppsving 1982 i samband med Rocky III och Mr. T. Sedan dess har dess popularitet varit avtagande med vissa undantag, för Beckham och några andra tunna fotbollsspelare för några år sedan, hur ser du på det? Mode kommer ju och går så nu 27 år senare så är det väl dags att det blir populärt igen. Vänta till Rocky 7 så ni se :)

Säsongen 2009 slutade med, bland annat, SM-guld på Ironman. Vilka är huvudmålen för kommande säsong? Fortsätta bygga upp min hälsa och ha skoj på tävlingsbanan, inga tävlingar klara ännu.

Var kommer smeknamnet "The Baron" från? Från min goda vän Gordo Byrn. Why the Baron? "A good friend of mine, John Newsom, took Clas and Jonas Colting for their first training ride when they came to Christchurch in 2002.  Johno came back totally exhausted and told me... 'Jonas is strong but that young guy, he's KILLER in the hills.'  Over the Kiwi summer, Clas, Jonas and I did some big training.  Back then Clas would never back-off, never surrender and was always at the front.  After a few rides and runs with Clas, I gave him the nickname... The Baron von Hammer.  Day after day, he would punish me with a smile on his face.  In fact, when training for Ultraman, my main goal was to be able to return the favour when he came back this year!"

"Since that first trip, Clas has learned a lot (including patience) but I still call him The Baron because it brings back good memories of hard training."

Det pågår en omröstning på Puppys hemsida om vem Valpen skall gå på date med under 2010, vem skulle du välja? Gärna en kort motivering. Lämna tjejerna i fred och fokusera på träningen, behövs ingen mer motivering för det.

Om du skulle ge tre snabba råd till någon som ska genomföra sin första Ironman, vilka skulle det vara? Gå ut lugnt och i stort sett andas genom näsan första halvan av resptiver gren, du kommer att bli trött ändå. Var förberedd att möta sidor av dig själv du aldrig tidigare mött. NJUT av sista milen på löpningen för snart är du i mål.

Vi vill passa på att tacka Clas för att han ställer upp som Puppy TS beskyddare och önska honom lycka till med allt han tar sig för framöver.

Nu laddar vi för ett strålande 2010!