brainfreeze

Kalmar järnman 2011

Nu har mitt andra delmål för säsongen avslutats och jag sitter och försöker sammanställa mina tankar. Kalmar järnman blev en härlig upplevelse med superfint väder och härligt tri-häng med Valpen. Synd att inte Porthos kunde hänga på. Jag vill först tacka hela organisationen och all underbar publik som kom och stöttade alla oss. Fantastisk stämmning! Sen var det jättekul att mina föräldrar kom ner och bevittnade sin första triathlontävling. De tyckte det var super, även mamma! Jag hade en ganska jobbig upplevelse under simmet i IM Zürich förra året och jag försökte verkligen ha en positiv mindset när vi stod där i Kalmar sund och lyssnade på nationalsången. Att ha provsimmat banan innan tävlingen är verkligen att rekommendera och med lite mer rutin, och lite mindre människor så blev det en mycket bättre upplevelse. Visst va det trångt men jag uppfattade stämmningen något mindre hetsig än förra året och jag lyckades pricka race-plan ganska precis.

Simstarten i en triathlontävling är en skräckblandad upplevelse.

Det enda negativa var att under sista halvan av andra varvet, när jag hade riktigt bra flyt i simmet, så började jag få ont i pannan ut emot tinningarna. Lite av en brainfreeze som nästan fick mig att ta tag i en kanot för att få komma upp med huvudet ur vattnet ett tag. Konstigt för vattentemperaturen var inte så särskilt låg jämfört med många andra simpass man genomlidigt i Stocksundskanalen eller på Ö till Ö.

Jag överlevde simmet ganska bra trots allt och känns alltid lika fint att komma upp i friheten på cykeln.

Kom upp på cykeln och fick fint sällskap av Staffan under första 7-8 milen. Han hade perfekt pace så jag låg konstant enligt plan på 135 bpm. Sen kom vi ifrån varandra och jag hittade ett par-tre ryggar som höll perfekt fart resten av sträckan så att jag kunde ligga runt 140 bpm, precis enligt plan. Vinden var lite oväntat emot ut mot vändningen men hemåt gick det finfint och det var underbart att komma in i Kalmar med alla människor som hejade. På tillbakavägen på sista varvet låg jag och höll igen för jag visste att jag var 3-4 minuter snabbare än plan och att det nog var visare att spara krafterna till löpet för att orka hålla ihop och klara 10 timmar.

Ut på löpet hittade jag en man i medelåldern som gick som en klocka på 5 min/km. Jag såg aldrig att han tittade på någon klocka men min visade max 5 sek diff på tempot. Jag kände mig som en kung och tänkte att det här är så jävla bra. Upp emot 20 km började han dra ner på tempot tyvärr och jag fick försöka hålla igång själv.

Återigen kändes löpningen så jäkla bra till en början men det förändrades, igen.

I motvinden in mot sista varvningen kände jag att det kommer blir kämpigt att hålla den tänkta farten och klara 10 timmar. Vid varvningen kommer jag ihåg att jag sa till min pappa att det började att dra så där familjärt i muskulaturen. Krampkänningarna hade börjat och vid flertalat tillfällen ut mot vändningen höll det på att smälla till så jag fick trycka upp tåspetsarna mot smalbenen och vid ett tillfälle ställa mig och sträcka ut vaderna. Vid det här laget låg jag precis på gränsen vad mina ben pallade men ändå tappade jag 15-30 sekunder på planen per kilometer. Liksom i Zürich kändes det som att hjärta och hjärna kunde leverera mer men musklerna i benen sa stopp. Detta lyckades jag slippa känna i Lapland Ultra där jag kunde dra på en rökare till spurt och klara mitt mål. Min spurt i lördags var inte så mäktig, snarare märklig... Spola fram till 50 sek och njut. Eller, spola inte alls utan njut av Henkes mästerverk! Tog dock klubbrekordet med 26 min, härligt.

Jag är relativt övertygad om att det varma vädret var skillnaden i lördags. Jag åt bra och fick i mig mina salttabletter enligt plan men troligen lite för lite vätska för jag kissade endast en gång under loppet efter att jag kommit upp från simmet. Lite synd att missa 10 timmar med 1 min och 45 sekunder men jag känner mig ändå riktigt nöjd med min insats.

En tanke går till Micke som hade en mindre rolig upplevelse med en allvarlig cykelkrasch endast 8 km från växlingen. Supertråkigt. Tur att han hade Tompa som, som alltid, stod för grymt humör och fina bilder. Tack. Valpens filming var också fin.

participant number       91 age group   Herrar Senior name           Bjelkmar, Pär (SWE) club             Puppy Triathlete Society

race info                         place Swim          01:14:11     173 Trans 1       00:02:35 Bike            05:07:44   80 Trans 2      00:02:17 Run            03:35:00   56 time total  10:01:45

place (M/W) 56 place (ag)      34