Ironman

Ursäkter och elitgruppen from hell

Vi befinner oss inte bara i den intensiva nyårslöftesperioden, utan är precis där innan allt faller tillbaka till det normala, hoppas dock att gubbsen på jobbet håller ut någon vecka till efter debutlöpet i snöstorm. Men för den hårda kärna så är vi även mitt i ”baseperioden” där det ska tränas så till den milda grad att man ska palla dunka på cykeln i 5 timmar i Texas och sen springa en skaplig mara utan att tappa konceptet helt. En del i att tävla tidigt är att det ska köras trainer så att det ryker ur öronen.

Trainer är för er som inte testat inte folkfest på något sätt, att man dessutom förnedrar P2an så grovt att man cyklar med orakade ben är inte direkt på plussidan. Sen ska man enligt hårda källor inte ha någon underhållning heller för att bygga pannben. Detta har dock fallerat helt för undertecknad, grejor som rullar är fina "dom kallar oss artister" som blandas med Allsång på skansens årskrönika och när det sen är lite tyngre är det lätt att halka in på NBC Ironman 2010 där alla kommentarer sägs lite innan de levereras. Kör man sen lite hårdare, vilket man gör för att slippa sitta där halva dagarna (även kallat P-rehab), så svettas man brutalt. Detta har i undertecknads fall lett till en gammal krigsåkomma har återvänt, nämligen den gamla klassikern skav i ljumskarna.

Denna fick man ofta som ung handbollslirare då man, mest för att vara het eller för ”kunna kasta sig bra”, körde i diverse värmeskydd med vaddering. Lirade man då i P, J, U, B och satt på bänk A-laget, antingen för man var ungdomsstjärna eller för man behövde mycket match för att bli skaplig, så fick man några timmar per vecka i de där jävla brallorna. Hur som helst så finns det bara ett sätt att ta sig ur "skavfällan" och det min vänner är inte att smörja utan att ”lufta” Så till min frus begränsade glädje så är det nu bar underkropp som gäller söndag fram till lunch efter trainerpassen.

Nu till något trevligare, det är som ni säkert alla vet så att Puppy TS har Sveriges stekigaste ordförande, nämligen ordförande Karlsson. Ni som kan er Puppyhistoria vet att Karlsson inte pallade haka på träningen i mer än 2-3 månader innan han tog över managementet på heltid. De senaste åren så har han mest verkat i det tysta och fixat med lite deals, det är nämligen det som är karlns största skill, fixa deals.

Men så ibland så faller andan på, oftast i samband med att man ska visa sig i lite mer lättklädda sammanhang, och ibland snackas det om långlopp. Allt som oftast skylls det dock på diabetesen att det inte skulle funka med sockret. Hittade dock den här länken till SelmaSpa som kör träningsläger för vuxna med socker som vill köra långlopp. Så kanske är det så att vi ska skramla till en anmälan till Lidingöloppet? Oavsett så dras snaran åt och ursäkterna plockas bort en efter en.

pelle_karlsson_handboll_solna_puppy.jpg

Ordföranden byter skepnad som andra byter kallingar, om man inte som undertecknad giggar utan.

Sist men inte minst, det har ju blivit väldigt populärt med "elitgrupper" av olika slag och trots att vi inte gillar huvudfåran utan är som ni säkert vet fett mycket mer indie (eller hårdrock om ni så vill) än så, så kör vi en egen elitgrupp. Gruppen bildades av Putte Hell och i folkmun kallas den "elitgruppen från hell" eller "Putte Hells elitgrupp". Gruppen bildades helt sonika när Putte fick löpförbud och och inte alls var sugen på att vila utan kör extrasim och trainer både lördag och söndag förmiddag, det är sånt vi gillar, man förstår att det bara värvas folk av sk "puppymaterial". Ytterligare en superb värvning av valberedningen. Sugen på elitgruppen och tror dig vara tillräckligt hård? Lägg ett mail till homer@puppyts.se så ordnar vi kontakt.

puttehell.jpg

Putte Hell, bilder snodda från IronmanAlex sida, IronmanAlex som tror sig stå över Puppy TS och sånt kan straffa sig i längden, vi snackar karma och sån skit.

Sist, det tenderar att bli långt när man väl sätter igång.
- Nya idolen är Matt Ryan från Atlanta, mer kastspel på sista 5 i fåglarnas kamp än hela NFL fighten med Jets senast, mer Tebow säger jag.
- Nån som håller Puppyklass är snyggingen Caroline Winberg, hon både käkar och ligger hellre vid poolen än kör Facebook, stämmer in på minst 2/3 av hårda kärnan om ni frågar mig. Tror jag måste återkomma om lite sociala mediertugg och sånt vad det lider.
- Lisa tog så klart storslam på idrottsgalan, fin är hon Lisan, hoppas att hon dyker upp i en fet hoodie nära dig.
- Det vankas ÖtillÖ balluns och utlottning av diverse platser till nästa vecka, efter det så sätter vi schemat för resten av året.

Avslutar med citat Frida Hyvönen

"Jag är inte ute efter att bli gillad, det är inte syftet med min konst"

Puppy TS och Frida verkar tänka rätt lika där.

Ses vi i Sumpan till kvällen?

Årets slut närmar sig

Leute, det betyder typ folk på tyska, kul att ni börjar hitta tillbaka till gamla fina Puppyts.se i nya kostymen. Lite oklart om det bara är Tuggarn som är iskall eller om kommentarsfunktionen har hoppat igång efter lite justeringar på inställningarna.

Mayakalendern har som bekant redan löpt ut och vi lite mer binära går mot årsskifte och det närmar sig summeringar av olika slag, vem vill inte kolla in sin årsstatistik? Dock så har den största statistiknörden av alla krashat sin dator och senaste back up är gjord 2009-ish, så frågan är om vi någon gång får veta om Valpen matchat Karin tri 2012 eller om Karin även fortsatt käkar puppykillarna till frulle när det kommer till volym. Sannerligen mäktigt. Får återkomma om den.

Annars så har julen avverkats och som vanligt blir schemat lite upphackat, vilket visserligen är trevligt, det enda är att man blir lite nervös när det är skidor på TV för då vet man att Perra sitter och dunkar trainer ute i nya barren på Lidingööö och Valpens mängd tjuvträning ska vi inte ens snacka om. Undertecknad är en helt annan historia, sannerligen lojal mot fart och schema ;-)

puppyts-henke-valpen.jpg

Denna sanna trainerkungen, Valpen i julklappsoutfit och hetaste mössan januari 2013

Hur som helst, det mesta gällande den hetaste klubbens outfit, fetaste badmössan sen 2009, custom-made cykelpaket, schtekheta visors, klubbkläder och fansens kit med nya loggan är kirrat inför 2013 men det finns ett oskrivet blad på stylefronten. Tävlingsdräkten! Det har synnerligen inte saknats alternativ och partner Olander har verkligen sträckt ut en hand och visar att Olander och Puppy typ sitter ihop, som sig bör visserligen men undertecknad håller sig lite kallsinnig till svennebanan Sailfish. Även kingen Dörlich (Guildo Horn kör musiken om ni pallar se filmen) har haft ett finger med i spelet. Inget är dock klart men förra veckan droppade Valpen.

- Haglund körde Speedos på Hawaii någon gång på 90-talet.

Den kunde man ju så klart inte släppa så jag kollade av med puppyvännen och simesset Haglund, som knep en plats på Kona 2013 nere i Florida nu i höst med mäktiga 9:18, vad det egentligen är som gäller. Drog i väg ett mail och det här kom tillbaka.

Haglund Kona 99.png

Haglund giggar inga jävla speedos - han kör saucony!

-------- Ursprungligt meddelande --------
Ämne: SV: Kona
Datum: Sat, 22 Dec 2012 23:10:09 +0000
Från: Fredrik Haglund
Till: Henrik Roström <homer@puppyts.se>

Hallå där,
Härliga minnen...
Saknar faktiskt mina "Soucony" brallor och topp:) Inga Speedos alltså. Blir nästan rörd när jag ser mig i dom...Tror jag slängde dom bara för något år sedan då jag röjde i garaget. Jag minns inte att jag fick något pungskav av dom. Viktigt att smörja in sig bara. Dom jag hade hade en liknande vaddering som de flesta braxer har nu för tiden. Ni kan ju maila Faris El Sultan och kolla om han kan skänka er en uppsättning "topp och badbyxa" Fränt att ni drar till Texas. Ni kommer klara det galant.
Vore kul att träffas er ute i Stilla Havet i oktober

Med vänlig hälsning Fredrik Haglund

Som ni ser är det fokus pungskav och vaddering och det verkar som att det kanske skulle kunna funka. Återkommer när jag fått svar från Faris. Fick dock kloka synpunkter från frun att när det vankades tuffa splitshorts så blev det skav insida lår men det har jag typ redan förträngt. Så den som kränger tanga därute är det bara att höra av sig på homer@puppyts.se.

ironwar-puppyts.jpg

Den andra outfitten som skulle kunna vara aktuell är den som Mark Allen körde (snubben till höger för er som inte är nördar) under det legendariska Ironwar 1989. Vi får se var det slutar.

Avslutningsvis
Tycker att det är lite festligt att TriSverige fått upp ögonen för MAQ, tycker man läser det lite överallt, lite konstigt faktiskt att den "unga" och inte så traditionsstyra sporten snappat det tidigare. Men sannerligen behövs det lite mer olympiska lyft i den här sporten.

Hoppas att ni haft det fint i jul, återkommer med lite summering och annat lajbans inför 2013.
Gott slut.

Landat och laddar om!

Henke här som vanligt, Har nu landat hemma och hunnit smälta lite intryck och försökt analysera och känna in lite mer. Är fortfarande besviken men samtidigt en erfarenhet rikare, problemet (eller det fina om man så vill) att det blir så brutalt tydligt och kliniskt när man kör racet på det sättet, med tydliga brutala målsättningar som vi (Perra undantaget) alltid gjort. Det är samtidigt det som ÄR Puppy TS och det är där vi är som bäst.

Vill passa på att tacka för all fin respons jag fått här på bloggen och via luren, det uppskattas ska ni veta.

smallpigart_010.jpg

Del av Challange Köpenhamn som man faktiskt kan glädja sig åt i efterhand, bra sim.

Hur det kommer att se ut nästa år är ännu långt från klart, men det har satts ett antal bollar i rullning som är spännande. Puppy måste hitta tillbaka till kärnverksamheten och det kommer bli en del förändringar, både här på bloggen men även när vi syns ute i landet. Verksamheten här på bloggen har varit lite splittrad efter Phillies, det ska vi försöka ändra på och mer komma tillbaka till den raka rapporteringen, glädjen och ärligheten. Vi är inte som andra triathlonklubbar eller bloggar och vill inte heller vara det. Den här bloggen ska ta med er på vår resa från tjockisar till triathleter även om vi fått med några smalisar sen starten. Ni som varit med sedan starten kommer inte bli besvikna utan känna er mer hemma.

smallpigart_008.jpg

Henke i våtdräkt är kärlek likaså kramen av SCT? killarna till höger, hör av er om ni vill ha mer bilder. henke@puppyts.se

Innan det är dags för årsmöte och det årliga kalaset i oktober (preliminärt 20 oktober) så kommer det ske mycket arbete för att lägga den nya plattformen men även bloggen och hemsidan kommer få sig en duvning.

Men långt innan dess, måndag om två veckor, så är det dags för årets stora upplevelse och bästa tävling ÖtillÖ, om ni inte sett förra årets rulle så kommer den här. Team Malaco har börjat uppladdningen med den årliga löpningen upp och ner på Flemminggatan i våtdräkt och rosa badmössor, kärlek.


Till helgen bör ni dessutom ta er till Slottet för att kolla in ITU som går för första gången i Stockholm, Puppy TS är ju dessutom representerade av svinsnabba Micke Sahlberg. Missa inte det.

smallpigart_011.jpg

Oj vad det cyklas här då!

Som avslutning så vill jag gratta några speciella personer som gjorde bra resultat i Kalmar Jocke Berggren, 8:39, svårslaget klubbrekord kan man gissa. Henrik Blad, Kalmars stolthet och legendarisk handbollsspelare sub10! Mange J, fan va snabb du blivit, nytt bet nästa år? Jonas Colting, gillar karln. Plus en massa andra så klart men man kan ju inte rabbla alla man känner.

henke_puppy_copenhagen.jpg

Ska vi säga att vi stänger Köpenhamn med den här bilden så återkommer vi med lite mer grejor inför ötillö under nästa vecka?

Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

10:21.00 - You are an Ironman

Hemma igen, det blev inte sub-10 men jag är ruskigt nöjd med min insats. Obeskrivlig känsla att överhuvudtaget få vara här och ännu större att korsa mållinjen på Ali'i Drive! Simningen var tuff, många duktiga simmare och slagsmål vid varje boj i 3.8 km. Uppe på 1:06, vilket var över förväntan. Cykeln var bra, hysterisk motvind sista stigningen upp till vändpunkten men jag höll mig lugn och harmonisk. Inne på 5:16, en minut sämre än planerat men ut ur T2:an hade jag en minut plus på min tidsplan.

Kicki och jag uppför Palani Road på väg ut ur stan.

Jag kände mig pigg ut på löpningen, men lyckades inte mobilisera i värmen. Första 15K var det strålande sol och varmt som in i helvetet. Bestämde mig direkt att gå i vätskestationerna för att dricka och kyla ner mig. Höll ändå bra tempo första tredjedelen av maran, men ute på motorvägen blev det värre. Solen hade visserligen gått i moln, men värmen var ändå påtaglig. Höll mig löpande ner till Energy Lab, men uppförsbacken därifrån knäckte benen och hemvägen blev rätt plågsam. Jobbade mycket med svart energi andra halvan av löpningen vilket resulterade i 3:52 och totalt 10:21.00.

Schysst bränna ingår tydligen i Kona.

Tradition i Puppy TS!

Någon gång en mer utförlig berättelse. Nu ska jag krypa till sängen, tack för all support och allt Twittrande!

//Valpen

T minus 1

Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6x1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra - precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar. Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk - allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på "Congratulations Johan, you are an Ironman!".

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Cykel på klassisk mark

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy. Ford Mustang Convertible - sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo's grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab - klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Kändishäng

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det "Ironman Parade of Nations". Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt! Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt "nej, det gör Andreas". Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Löpning i Mecka

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo? Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Valpen goes Kona!

Om någon mot all förmodan missat det så flyger världens bästa valp till Kona imorgon fredag. Vi passade på att byta några ord Valpen innan avfärd. httpv://www.youtube.com/watch?v=NSah2gNkwDw

Ber om ursäkt för smasket och kaffeklunkandet men är det transition och det bjuckas på kaffe och kanelgifflar så finns det egentligen ingen anledning att stå tillbaka. I övrigt en epic dog production.

Cobra Ironman 70.3

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten. Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Alive and kicking

Aight!Er bipoläre vän är tillbaka, de två gångna veckorna kommer nog gå till historien som de märkligaste ur träningssynpunkt, i princip alla pass flyttades pga massa jox (verkar vara jag och Selvin som ska bygg kåk, inte ihop dock) men landade trots det över 10 timmar i kalendern, smutt. Vi har bland annat hunnit springa Roslagsleden två gånger plus avverkat ett T30 simtest med Berra så innan vi stänger transition så kommer det bli ett MAF-test på löpet och cykeltest för att få till ingångsvärdena inför uppstart.

Det har blivit lite filmning under höstens transition och jag tänkte försöka sammanfatta hösten på ett bra sätt till helgen med ett inlägg och en film eller kanske blir "helgerna" för att vinna lite tid.

Förutom att vi jobbar med massa annat, bara en sådan sak att Valpen förra veckan var på jobbet tre/fyra gånger när jag ringde, på olika dagar dessutom, och på dagtid. Då fattar ni att det är högtryck. Perra flyttar och brudarna vet man inte riktigt vad man har men Anna svarar alltid på sms att hon "körde 20km igår och intervaller imorgon" så det känns ju tryggt. Imorgon blir det dessutom avslutningsfika på simmet och jag har laddat med dubbla lussebullar till ultraperra. Det snickras dessutom på en satsning som ska släppas lös i januari, kan bli succé men vi det är en bit kvar tills allt landar kring den men håll ett öga på Puppy.se i helgerna är mitt tips.

Men trots att det är högtryck på alla fronter så verkar det som om Puppy TS är vid god vigör, vi får lite mail och annat så det är trevligt. Fick följande mail från Annika i Team Freshwater (ÖtillÖ) som jag till Bröggers stora glädje, tyckte mig känna igen i Sala, frågade dessutom om vi inte setts innan och det fick man tydligen inte. Men vi diggar hur som helst Team Freshwater och vi funderar på om inte Anna A skulle kunna vara en spekulant på en plats där om mannen nu hoppat av.

Mailet från Annika löd "Tycker den här passar er!" sen var det nedanstående klipp medskickat. Fruar, män, flickvänner och pojkvänner tycker generellt att den är roligare.

httpv://www.youtube.com/watch?v=B03dFMG8nR4

Sköt om er därute så hörs vi till helgen!

Henriks IM-race och lite annat

Okej, då har man landat hemma i Stockis och fått sova ut lite efter den gångna veckan, har försökt reda ut begreppen lite så här kommer en summering av Ironmandebuten. Uppladdningen Vägen ner till Zurich tog vägen via Malmö med träning och övernattning innan vi tog oss vidare ner till Zurich och Kanzleistrasse. Vet inte riktigt hur vi skulle fått en bättre uppladdning på plats, vi fick ett par dagar där nere och kunde köra några lättare pass på banan. En viktig lärdom om min kropp som jag tar med mig till nästa race är. När vi hoppade upp på cyklarna på lördagen för ett kortare pass så känns kroppen som en formel1bil men ända så känns hela passet som en seg uppvärmning innan handbollsmatch, kroppen skriker det är inte dags ännu och det tar en liten stund innan jag kopplar vad som är på gång. Så det blev superlökigt från min sida även på det efterföljande korta bricklöpet. Valpen var dock mer taggad och smällde på lite mer.

Racet Kändes otroligt avslappnat men ändå tokladdat på morgonen innan vi skulle sticka ner till starten, man kunde nästan ta på anspänningen hos alla tre. Efter det vanliga stöket så stod vi där på stranden och det pumpades snap ur högtalarna och precis som vanligt så var fältet lite för ivrigt iväg mot och över startlinjen. Tanken var att dunka på ordentligt fram till första bojen för att komma i en klunga som är lite bättre och kunna åka med dem och inte behöva brottas allt för mycket. Håller jämna steg med Valpen ett par hundra meter innan han försvinner ganska nära första bojen. Känner att jag gått ganska hårt och försöker trumma på i bra tempo. Har relativt fritt vatten efter att simmat över ett helt gäng vid första bojen, skönt med lite adrenalin, och vid rundningen så visar klockan 31min och eftersom det skiljer 200m på varvet så räknar jag med att landa precis under 1:10 helt enligt raceplan. Under andra varvet håller jag jämna steg med en tjej i Sailfishdräkt som jag får kriga för att hänga med och när jag lätt yr vinglar upp på rampen så stannar jag min klocka på 1:06 officiell tävlingstid blev 1:09 och jag ligger nu lite plus på raceplan som säger 1:10.

Lätt steg i varvningen.

Upp på cykeln och jag har aldrig upplevt en cykeltur med så mycket kräm i benen, känns som jag flyger fram de första tre milen med vinden i ryggen, håller koll på pulsen så att den sjunker stadigt mot tänkt cykelpuls. Kollar snabbt på mätaren innan vi vänder upp på berget och den visar 42 km/h i snitt så här går det undan. Fortsätter i bra takt och slaktar "the beast" och de andra backiga partierna som varar 3-4 mil innan det bär tillbaka mot byn och varvning. Varvet avslutas med "heartbreak hill" med ruskigt mycket folk och nog känner man sig lite som idolen Schleck när man stående bombat sig genom folkmassan. Vid varvningen visar klockan 2:30 prick och jag blir lite fundersam på hur jävla hårt Valpen har gått för nog borde jag tagit de 4-6 minuterna jag är ganska säker på att han tagit på simmet, det var ju en del i raceupplägget. Blir lite konfunderad när jag möter honom efter varvningen på väg åt andra hållet och inser att jag har väl ett försprång på 15 minuter eller liknande möter även Perra ytterligare några kilometer längre ner på vägen. På andra varvet slår jag av lite på takten, lite skrämd av alla artiklar jag läst om att det gäller att ha krut kvar på löpet plus att jag inte behöver jaga ikapp Valpen och kör såldes inte riktigt lika offensivt som jag brukar men tar ändå mycket folk, speciellt uppför. Lärdomen till nästa race är att lyssna mer på kroppen och köra mitt eget race, jag tänker fortsätta vara offensiv även framöver, speciellt nu när man har fullföljt sitt första race så är det inte värre än att man kan pressa sig lite närmre gränsen på kommande race.

Jokern tar jobbet! Jokern tar jobbet! Lena håll i dig där nere i Motala snart kommer lite bilder på våra P2or.

Lyckas hur som helst trycka mig förbi ett antal svenskar på andra varvet och känner mig odödlig. Vatten och mat fungerar enligt plan och när man är van att köra train low så är socker fan som en bra fylla och jag hör mig själv ligga och sjunga i tempobågen när det går i 75 blås nedför mot byn efter andra varvet. Landar på 5:08 totalt på 18 mil cykel och växlar utan problem ut på löpet.

Någon som sett en stark och lätt löpare?

När jag slängt på mig min nya solskärm så bär det av ut på löpbanan. Planen säger 5:20/km i öppningsfart men jag har svårt att hålla igen när alla de som jag växlade med susar iväg i 4:30 fart. Här får vi återigen bevis på att det saknas en klass på löpningen, men man vill ju ha något att jobba med eller? Efter ett toabesök och försök till is i magen visar klockan runt 5 minuters tempo på första varvet, känner mig fortfarande stark som tjur. När det börjar närma sig slutet på andra varvet börjar benen värka så till den milda grad att man löper jämt med tyska tanter som kommer ut från T2an så nu gäller det bita i, klarar även andra varvet under timmen trots ytterligare ett toabesök. Märker att det börjar lukta 6:00 fart och gör nu ett tredje besök på toan på lika många varv. På tredje varvet tar jag rygg och löper precis jämt med Katja (som knep andraplatsen i F18-24) som går precis under 6 min tempo och är ett varv bakom mig. Vi håller jämna steg innan jag tappar henne i en vätskekontroll på fjärde varvet. Blir nu omsprungen av några svenskar som jag knep på cykeln och försöker ge uppmuntrande rop om jag ser dem, det är hårt fokus på insida under denna period. När jag kommer ut på sista vändan och har drygt 8 kilometer kvar så har jag svårt att hålla tillbaka tårarna och det känns som jag flyger fram trots att det går i 6 minuters tempo, möter både Valpen och Perra samtidigt som det känns som hela världen älskar mig och jag den. Tankarna susar genom huvudet och ett och ett halvt års stenhårt arbete och fokus på att förvandla sig från lat (förlåt placeringssäker) lagidrottare till satsandes uthållighetsidrottare som tar 100 procents ansvar för sin prestation tar sitt uttryck genom att jag gråter som lille-skutt i målområdet. Efter 1 minut och ett antal oroliga sjukvårdares frågor och sen kramar så kan jag inte annat än att bara stå och le och vänta in de andra. Efter kramkalas, mat, skumpa och sen sömn så går vi morgonen efter på ruskigt stela ben till prisutdelning. Fredrik Haglund från Västerås berättar lite sköna historier och vi slappar rätt nöjt innan vi påbörjar en ett dygns lång bilkörning hem till kungliga Hufvudstaden.

Så ruskigt skönt att vara i mål!

Under hemresa och dagarna efter racet så har dessa tankar växt fram

Trots att det direkt efter målgång kändes som det var första och sista gången, plus att nästa års fokus troligen kommer att ligga på en 70.3 tävling lite senare på hösten så har tanken på att köra en IM nästa år vuxit sig stark, och då ska det absolut gå under 10 timmar och skulle det mot förmodan vara Kalmar så ska det gå under 9.30.

Vi måste vara mycket nöjda med vår debut, alla tre under 11 timmar även om Valpen säkert är lite bitter över att ligga under med 0-2 i tävlingar i år om man nu inte räknar hans låtsas KM i sprint så klart. Men vi har hittat våra roller och harmoni i vår lilla grupp.

Vi har insett att det finns ett antal som har lite koll på Puppy TS ute i trivärlden, misstänker att det har lite med att vi inte alltid står tysta i hörnet så tack för alla uppmuntrande tillrop, råd och hjälp längs vägen.

Att ha ÖtillÖ som årets andra huvudmål känns helt rätt och naturligt, känns på något sätt konstigt att ladda om för Sala eller Stockholm även om vi nog kommer köra någon av dem och ha riktigt roligt. Sen kommer det så klart bli nya trailskor och bara en sån sak.

Hur kommer det sig att vi inte har en Ironman eller 70.3 tävling i Stockholm? Det måste finnas förutsättningar för det. Någon?

Fick på grund av min bakgrund som handbollslirare påringning av lokalpressen i Växjö, ni som är från småstäder vet hur det funkar, och fick frågan om målsättning på sikt. Som ni vet så hymlar vi sällan med något i Puppy och målet under 2011 verkar bli att försöka kvala in till VM i Florida på 70.3, återkommer om den, och så här blev artikeln andas viss hybris men är skriven med så mycket kärlek att man bara blir glad.

Sist men inte minst, fy fan vad det ska tränas löpning nu för det är där det ska kapas tid.

Henke som ibland känner sig naken, rädd, exposed.

Ironman Zurich 2010 - the movie

Ok, här kommer filmen från årets första huvudmål Ironman Zurich 2010. Nu laddar vi om och nästa A-race är Ö till Ö 6 september samt att vi kommer dyka upp på ytterligare någon tävling troligen Sala eller Stockholm. httpv://www.youtube.com/watch?v=FgKrX_T6ARo

Kramar från Puppy TS och tack för allt stöd på vägen!

Från det ena till det andra

Det kommer ta ytterligare ett par dagar innan jag knåpat ihop en liten race report från IM Zürich. Mycket upplevelser som ska smältas där. Men... Det tog inte längre tid än att träningsvärken försvunnit ur quadsen innan suget återvände på träning och fokus ställdes om på vårt andra prio-A tävling i år, nämligen Ö till Ö. Jag har suttit senaste två kvällarna när mina tjejer somnat och läst in mig på tävlingen och framför allt komma underfund med vilken utrustning som kan tänkas behövas. Det är ju hög tid att testa var som fungerar och inte. Tysken Henke lär gnugga händerna när han tänker på alla prylar som ska utprovas och inhandlas. Skor var helt klart prio 1 för mig eftersom högviktsskorna som jag kört med hittills på säsongen knappast är lämpade för att simma (och sen springa) i. Så efter lite research och kläm och känn i butiken så slog jag till på ett par Inov8 X-talon 212.


Perras nya Inov8 X-talon 212 - gott nog för Ö till Ö?

Inte nog med det, det blev ett spontanköp av en löprygga/vätskesystem också efter rekommendation av Tommy Sarenbrant.


Kul att shoppa med Alma. Nya skorna och ryggan Source Spinner NC 1.5.

Nu bär det av på en kort joggingtur till gymmet med nya skorna. I morgon ska jag och vapenbrodern Henke prova att köra ett kombinerat sim-löppass med skor och våtdräkt på i båda disciplinerna.

Annars knåpar Henke med Zürichfilmen och njuter av sista dagarna på semestern och Johan flydde landet och elektriciteten för att tillbringa dryga veckan i finska skärgården, utan att först sammanställa våren och sommarens utlägg i klubben som han lovat! Argh! Är rädd att det blir en ekonomisk Puppysmäll på käften när allt retts ut...

Lite kort om Ironmandebuten i Zurich

Innan vi somnar efter en mindre kur voltaren och skumpa med guld på etiketten så kommer lite snabba resultat och några bilder, film och massor med racereports etc kommer vad det lider. Imorgon bitti så kommer vi sticka på brunch och utdelning av slots innan vi sticker mot Sverige.

Resultaten blev sim/cykel/löp/total Henke 1:09:28 5:08:43 4:05:37 10:27:48 (ink T1& T2) Johan 1:04:26 5:29:39 4:00:35 10:39:13 (ink T1& T2) Perra 1:20:42 5:38:19 3:48:20 10:51:25 (ink T1& T2)

Simstart i soluppgång Zurichsee

Vårt yngsta fan

Snyggaste skylten hade vi i vårt supportteam

Perra är nästan löjligt glad i heartbreak hill

Valpen sträcker ut steget på varv 4

Henke lyckas hålla undan med stumma ben

Mycket sliten Henke i målet

Valpen kör handduk och trifrilla

Nöjda och sub 11 timmar, tanten kom med på köpet.

Nedräkning på riktigt jävla allvar

Då så, här kommer sista rapporten från Zurich innan starten imorgon 07.00. Det verkar inte som att det går att få liverapportering men för resultat kolla in på ironman.com om ni inte kan vänta tills vi uppdaterar bloggen imorgon kväll. Våra startnummer är: Valpen 131 (inte ironkids trots det låga numret) Perra 508 Henke 807

På fredagen var det registrering och prerace möte, med sjukt mycket folk. Vi stötte på lite svenskar bla. Fredrik Haglund som går för Hawaii och fick en del värdefulla tips, som vävts in i planen.

Tävlingsledningen steker på podiet och berättar att Perra inte får pissa på cykeln för då blir han diskad.

Valpen tittar och förundras av allt stohej.

Senare på kvällen var det sen dags för middag med 2000 andra bokstavsbarn med norra europas sämsta underhållning. Maten var sådär och vi inte direkt supermuntra, men vi svängde förbi donken på hemvägen och efter en McFlurry så blev det glad miner igen.

Henke laddar på med veven utan någon som helst nytta!

Idag så har vi mest tankat vatten och energi plus tagit det riktigt lugnt. Vi avslutade med middag vid 20 tiden med trevligt sällskap och nu strax efter klockan 21 blir det sängdags.

Incheckningen dygnet före start.

Det kostar på att ladda upp med dryck.

Valpen fokar på något annat än tri, eller kollar han trailern igen?

Avslutningsvis så har det kommit några frågor som vi tänkte svara på Ja, vi har köpt skumpa med guld på etiketten som skall sprutas om det kommer bli målgång. Ja, vi är lite nervösa, kanske till och med mycket. Ja, vi har lite tidsmål men sammanfattningsvis så siktar vi alla tre på att landa under 11 timmar förutsättning är dock att vi lyckas hålla ihop löpningen. En fullträff skulle kanske kunna innebära 10.15 om någon av oss skulle få till det.

Nu kör vi! The Bullet (läs Henke) är fett laddad, Perra har gaser i magen och Valpen rabiat över någon pump som han själv har (fattar inte riktigt). Men alla hanterar vi stress på olika sätt.

Som sagt, släng upp en näve under morgondagen om du är nere med Puppy.

On site in mtf Zurich

Fredag morgon och det är frukost på Kanzleistrasse, vi har nu varit dryga dygnet i Zurich och första dagen tog vi det ganska lugnt. Vi kollade in tävlingsområdet och simmade ett lättare pass. Det är ruskigt varmt i vattnet så det blev både en sväng med och en utan våtdräkt. Efter nattens regn så har dock vattentempen sjunkit något och landar nu på 25,1 (gränsen går vid 24,5) så det blir på det berömda om det blir våtdräkt. Perra drar på sig våtdräkten inför debutdopp in Zurichzee

Efter simpasset så passade vi på att köra cykelbanan med bil, om man sammanfattar den så är det flackt första 3 milen på varvet och sen är det två stigningar innan man kommer in till stan igen och då har man avverkat cirka 8 mil på varvet sen är det bara en stigning kvar och det är självaste heartbreak hill och där säger ryktena att det fett med folk som tutar och skriker. Så det återstår väl att se om det är någon åskådare som stryker med när hundarna dunkar förbi.

Här är målet som vi jobbat för i 18 månader, vi har kört i runda slängar 400 timmar sen november 2009, värt det? Troligen, svårt att veta hur målgången kommer kännas i förväg.

Idag så är det registrering (man hämtar ut en gympapåse med grejor) och sen obligatorisk race info. Kvällen avslutas sedan med middag i IM Zurich regi (Paleo?) och sen är det tidig kväll för lördag morgon så är det uppstigning lika race day, 05:00 mao, för att köra ett brickpass på tävlingsbanan och för att hitta rätt dygnsrytm.

Inget snack vems den flaskan är, stark och lätt finns väl bara en?

Några korta, - Valpen höll på att bli dödad av en bonde när vi tog pisspaus i utkanten av hans tomt. Vad betyder arshloch? (dålig stavning) jag informerade Valpen om att han skrek rövhål så nu har vi ett nytt favvoord. - Raceplans? Vi har läst Filips Larsens raceplan och har inte stängt munnen ännu, hoppas kunna lägga upp lite info om våra raceplaner innan start. - Vad det verkar så kommer Camilla Lindholm inte till start i damernas pro, synd då vi hade hoppats på svensk vinst i iaf en klass. - Idag så landar supportteam med Aina i spetsen i Zurich, men där är det Sheraton och inget annat som gäller. - Vi ska försöka få kläm på athlete tracker på ironman.com och lägga upp här så ni kan följa oss live på söndag. - Vi har redan fått in en fin tradition och det är avsluta kvällen med ett avsnitt av solsidan så det är riktigt smutt. Schas!

Henke kollar Solsida och flexar!

Passar dessutom på att lägga upp förra årets Zurichfilm från arrangören, kolla in heartbreak hill, kan bli smutt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Po4KjutkIBk

Hoppas ni har det fint där ute, vi börjar bli redo! På återhörande

Framme i Zurich

Vi är framme i Zurich efter en mycket lång onsdag på Autobahn, kommer lite mer här på bloggen imorgon men så mycket kan vi säga att när Sara med Mauro rullade för säkert 20de gången på motorvägen in mot Zurich så sjöng även dödsmetallaren Perra med på de ord han kan. Detta efter mycket tysk radio och en cd skiva som passar alla smaker med allt från lady gaga till favoriter som Sara, Genom ett regnigt europa etc. Att sen Perras hårdrocksskiva visat error i spelaren gjorde nog sitt till. Vår bil som rullat 65 plus 125 mil på två dagar, Shejken rules! Enda minuset var missen att tom tank började lysa utanför Malmö utan att chauffören märkte något, men det gick ju också bra till slut.

Vi startade vår resa i tisdags morse och tog utan några större konstigheter ner till Malmö, här packas Shejken full i Stocksund tisdag morgon.

Tisdag eftermiddag efter lite handling och mellis så stack vi ut på ett lättare intervallpass i Malmö med omnejd det bjöds på lite vind och väldigt få backar samt några cyklister som försökte ta rygg när det vankades tävlingsfart. Stor plus att grabbarna levererar bra indieminer på beställning.

Tisdag kväll avlutades med middag med tända ljus, mycket kött och svindyrt rött vin. Det är Puppykvalitet det.

Så här trötta var Henke och Valpen när klockan ringde 05:30 innan avresa mot Danmark, Tyskland och slutligen Zurich.

Det enda lilla debaclet förutom att det blev lastbildisel i tanken var att det var skogsbrand utanför Hamburg och även efter 2 timmar i bilkö så var humöret på topp och Henke såhär arty.

Nu är vi då efter 15-16 timmar i bilen på plats i vår riktigt sjyssta lägenhet i centrum av Zurich och nu är det dags att slagga lite så kommer det lite mer imorgon efter att vi kollat runt lite på plats i Zurich.

Kilsbergen triathlon 2010

Med detta inlägget stänger vi Kilsbergen tri för i år!Olympisk distans dvs. 1500m sim, 44km cykel (vanigtvis 40km) med avslutande 10,8km löp (vanligtvis 10km) till detta ska läggas att Kilsbergen marknadsför sig som Sveriges tuffaste Triathlon och nog är det kuperat alltid. Puppyresultat enligt nedan.

10 Roström Henrik     00:24:41    01:19:13    00:47:11   02:31:05 21 Bjelkmar Pär         00:26:53   01:22:58   00:48:52   02:38:43 24 Nykvist Johan       00:22:47    01:20:22   00:56:56   02:40:05

För alla resultat kolla här (länk till resultaten)

Puppy TS racereports Henke – Slog fetpers och tog hem titeln i Puppy Perra – Gjorde en strålande debut Johan – Trots bonk på löpet krossade Valpen sin gamla tid

Som vanligt blev det Puppy TS cirkus, show med arrangörer och deltagare, ovan ligger racereports från Henke, Perra och Valpen. Lite längre ner hittar ni även lite andra deltagares rapporter från tävlingen. Vi håller just nu på att knåpa ihop en film med bildspel. Borde dyka upp innan helgen.

Andra triathleters rapporter. KJ Danielsson – Vinnaren pulveriserade gamla banrekordet. Åsa Annerstedt – Vinnare av damklassen Fjolårsvinnaren Stefhan Andersen Ironmange

Tack för i år! Puppy Triathlete Society genom Henke