Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

(Kilo)grams lighter seconds faster-del 2

Yo, tänkte att det var dags för en liten uppföljning på Valpens, jag hela triathlonsveriges, viktprojekt samt en liten lägesrapport från hundgården. Kort summering av projektet: Valpen (han den mulliga på bilden nedan) ska till den 23 juni gå ner i vikt från mäktiga 97 pannor till matchvikten 86, det innebär 600g ner i veckan. Invägning sker varje torsdag och avgör om det snaskas något godis på helgen eller inte. Till ekvationen ska läggas att träningsmängden på 10-14 kvalitativa timmar i veckan ligger kvar sedan drygt 10 veckor och kommer förändras först under april då vi lägger om för mer cykel och landar på 15-20 timmar per vecka.

Det har snackats om att det ska komma en strategi men den lyser med sin frånvaro å det grövsta. Det som har framkommit är att läsken har strukits helt från menyn och att det börjat bli lite mer ordning på käket. Räknar med att det kommer lite kurvor och strategier här inom kort men fram tills dess så är det bara att vänta på torsdagsmorgnarnas rapport här på bloggen.

Och så kom det då imorse, messet som jag väntat på, "94,6kg - Godis i helgen igen! Love it!" så det verkar fortsätta i rätt riktning, två veckor i rad skulle jag beskriva som en trend eller hur är det med standardavvikelsen?

Valpens viktkurva och så vi är vana att se honom, med en bit morotskaka efter måndagens distanspass.

Valpens viktprojekt har fått mycket uppmärksamhet och vi fick ett tweet från den gode och snabbe Jocke Berggren som under förra året blev en del av Puppy TS berömda träningsgrupp. "Formeln för uthållighetsidrottare är ju längden i cm minus 110-120 = ideal vikt" Detta skulle innebära att Valpens 190 cm över jordytan minus 110 skulle bli 80 pannor! och då är man att betrakta som mullig bland dessa eller? Rätt skönt att veta att man käkar typ alla triathleter som uppfyller den formeln till frulle!

Om vi fortsätter lite om läget hos Puppy så kommer vi raskt till den gode Perra. Kollade runt lite bland mina bilder i luren och Perra dyker upp på tok för sällan, vi har snackat ut lite om det där jag och Valpen och sanningen är den att Perra mörkar sin träning så hårt att jag vet inte vad. Exempel: Valpen och jag kör intervaller och rapporterar tid till Perra, får ett sms "i år är det du som drar mig på Ornö" sen dyker det upp från ingenstans att det avverkats 34k i 4:50 fart på lördag morgon och 3 timmars vasaloppsspinning med Valpen på söndagen. Så WeekendWarriorPerra som i vanliga fall är en hederns man, ska man skaka lite extra på för att få sanna stats gällande träningen. Men fin är han!

Puppy TS ultrasektion käkar bara gott och blandat.

För egen del så har träningen rullat på riktigt bra senaste veckorna och basen byggs på ytterligare, trevligt är att Valpen och jag får ihop de flesta löppassen ihop och Team Malaco håller fanan högt på simpassen. Lunchar en del med Tuggarn, även under viloveckan och får massa sköna lästips. Har under viloveckan passat på att kasta lite boll med farbröderna dessutom.

Annars är det mycket fokus på sol, det är inte långt kvar till Team Malaco med fruar drar till Fuerte och det har inhandlats både nya glajjor och Hawaiin dark tan, ett måste för alla cyklister. Dock så bjöd lördagens debutlångcykel ute på en skräckupplevelse. Det var solsken, det sprätte i benen (i alla fall 80min) men det stack ut någon jävla skit genom tightsen. Det är ju bara inse att man är hårig som en björn, men har man lovat att det ska vara kvar tills Fuerte så har man, men det hindrar inte att man längtar. Längtar efter att få känna sig ren.

Hawaiin, Henke på debutcykel ute i Adelsö, Henke med nya solglajjorna och "dagens" minen.

Avslutningsvis lite annat nytt i klubben Valpen har fått i uppdrag att ta fram ett cykelklädespaket men är iskall och redan finns det ett alternativ framme där vi är mer "true to the brand" om man säger vi får se vad som händer. De nya klubbjackorna kommer dock under morgondagen och nya trycket ska diskuteras med tryckeriet på fredag så sen kommer vi bli snygga!

Sahlberg har kommit hem från USA, vi väntar på rapporten, och dessutom bestämt sig för att köra under Puppyflagg vilket blir magiskt. Om inte annat så kan vi grilla honom på cykeln för både i poolen och spåret är han överljudsnabb. Det som dock är bra att man kan tjafsa lite mer på onsdagspasset, med Tessan var det bara hålla käften och lyssna även om Valpen försökte surra igång det lite sista gången. Men vet man att man får suicide kick som straff så är det bäst att knipa.

Vi har dessutom fått med en vindsnabb tjej som heter Amanda, först när jag såg hennes mail så insåg jag att det var den här snabba tjejens storasyrra. Tjejspö är aldrig fel, medan gubbspö (speciellt av de i VCT overall) vänjer man sig aldrig vid. Hoppas komma med en film från vår onsdagsgrupp där vi hittar lite av varje och del MAGISKA löpare.

Det finns en del andra galenskaper i pipelinen men jag tror det var allt för nu.

Träna hårt men smart som MohikanClasse hade sagt det. Love Henke

10:21.00 - You are an Ironman

Hemma igen, det blev inte sub-10 men jag är ruskigt nöjd med min insats. Obeskrivlig känsla att överhuvudtaget få vara här och ännu större att korsa mållinjen på Ali'i Drive! Simningen var tuff, många duktiga simmare och slagsmål vid varje boj i 3.8 km. Uppe på 1:06, vilket var över förväntan. Cykeln var bra, hysterisk motvind sista stigningen upp till vändpunkten men jag höll mig lugn och harmonisk. Inne på 5:16, en minut sämre än planerat men ut ur T2:an hade jag en minut plus på min tidsplan.

Kicki och jag uppför Palani Road på väg ut ur stan.

Jag kände mig pigg ut på löpningen, men lyckades inte mobilisera i värmen. Första 15K var det strålande sol och varmt som in i helvetet. Bestämde mig direkt att gå i vätskestationerna för att dricka och kyla ner mig. Höll ändå bra tempo första tredjedelen av maran, men ute på motorvägen blev det värre. Solen hade visserligen gått i moln, men värmen var ändå påtaglig. Höll mig löpande ner till Energy Lab, men uppförsbacken därifrån knäckte benen och hemvägen blev rätt plågsam. Jobbade mycket med svart energi andra halvan av löpningen vilket resulterade i 3:52 och totalt 10:21.00.

Schysst bränna ingår tydligen i Kona.

Tradition i Puppy TS!

Någon gång en mer utförlig berättelse. Nu ska jag krypa till sängen, tack för all support och allt Twittrande!

//Valpen

T minus 1

Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6x1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra - precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar. Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk - allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på "Congratulations Johan, you are an Ironman!".

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Cykel på klassisk mark

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy. Ford Mustang Convertible - sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo's grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab - klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Kändishäng

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det "Ironman Parade of Nations". Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt! Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt "nej, det gör Andreas". Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Löpning i Mecka

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo? Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Mackan debuterar - AXA Stockholm Triathlon

Debuten avklarad. Jag har väntat hela sommaren på denna tävling. Då jag blev sjuk och fick ställa in Örserum tidigare i sommar och har jobbat näst intill varje helg efter det (då andra lämpliga tävlingar ägt rum) var det en mycket efterlängtad debut. Var hos Johan vid 07:00 där det blev lite häng innan avfärd. Han pressade mig på lite mål för dagen och jag svarade luddigt som jag alltid gör när det gäller mål. Dock är det inte helt lätt när jag aldrig kört en ren tri-tävling förut. Svaren han fick har resonerats fram ungefär såhär:

Sim Simningen är väl det jag har lagt mest tid på och kanske just nu är det roligaste. Kul också att träningen ger resultat, mycket tack vare simcoach Berra! Dagens mål på simmet var runt 25min, det enda jag kan koppla 1500m till är vårt simtest (T3) tidigt i vintras med Berra. Då simmade jag 1420m på 30min, vet jag att jag har utvecklats sedan dess så runt 25min(+) med våtdräkt kändes rimligt.

Cykel Visst har jag suttit på sadeln en hel del men träningen har inte alltid varit 100 % riktad till ett 4mils lopp. I juni körde jag halv Vättern på 4:43 vilket jag var nöjd med, då en förbättring från förra året med mer än en timme. Jag visste att det fanns några fina sträckor på banan men trodde att farten skulle sänkas av vägbyggen m.m. Mitt mål på cykeln var 1h 20min

Löp Här finns inga undanflykter, jag har slarvat på tok för mycket med löpträningen. Det är inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt. I vintras pratade jag om att jag skulle anmäla mig till några mindre löptävlingar, vilket inte blivit av. I våras sprang jag ett test på skolan på runt 44:30 på 9,7km. Jag tror att jag sa till Johans filmkamera att målet var 52min. Mitt hemliga mål var att kanske greja det på under 50min.

Växlingarna Jag har fått många tips av de rutinerade rävarna i PuppyTS om hur jag ska göra. Bl.a. Memorera vägarna från sim till cykel, cykel ut och in, löp ut. Inget tidsmål här men jag försökte att vara noga efter incheckningen. Jag gick runt och tittade hur jag skulle hitta min cykel när jag kommer upp snurrig och dan efter simmet. Vart jag ska ta mig ut med cykeln och var jag sen ska springa ut. (Notera vad jag missade här)

Resultatet Simningen kändes helt okej, det var trångt i starten men hittade efter några hundra meter en skaplig linje med relativt ostörd simning. Upp på 29min blankt. T1 gick fint på 2:13. Cyklingen gick bra, en härlig känsla att köra mitt i Stockholm. 1:10:59 blev tiden på cykeln vilket var bättre än förväntat. När jag kommer in i växlingsområdet händer det, jag springer fel och hittar inte min plats. Efter att ha irrat runt ett tag hittar jag till slut min ÄLSKADE plats och kommer ut på löpet efter 2:35. Noterbart är att Valpen fick hela scenariot på film (grattis Perra). Första varvet på löpningen gick snabbast mellan 4:30 -4:55, det brukar gå rätt/för fort första biten efter cykeln även när jag tränar. Sedan tappade jag tempot och höll väl ungefär 5:05-5-40 tempo resten av loppet. Löpet slutade på 51:36 vilket jag får vara riktigt nöjd med.

I det stora hela är jag nöjd, totaltiden blev 2:36:27. Nu är första tävlingen avklarad och jag är en erfarenhet rikare, vilket kommer betyda mycket för min kommande träning. Jag ser redan fram emot vårens tävlingar. Stort tack till Carro, Catta, Anna och Johan som hejade på mig under hela tävlingen!

Cobra Ironman 70.3

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten. Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Kalmar Sprint

Som ett led i toppningen inför Phillies hade jag och Henke en planerad sprint i fredags och eftersom jag ändå var på plats i Kalmar för att hetsa Perra o Staffan passade jag på att göra debut på sprintdistansen. Innan loppet hade jag en svag förhoppning om att simma på 11.15, cykla på 30.00 och springa sub 19 för att landa runt 1.03 totalt. Simningen blev riktigt tuff och att arrangörerna valt att lägga en 90-graderssväng redan efter 100 m gjorde verkligen inget bättre. Kom upp efter 11.39 och gjorde en helt ok första växling. På cykeln försökte jag verkligen uppbringa allt jag hade för dagen och lyckades också plocka en hel del placeringar ut till vändpunkten där jag låg på trettonde plats. Nöp ytterligare några cyklister på tillbakavägen och växlade ut någonstans runt tionde. Tiden på cykeln blev 26.42 (på en något kort bana) vilket var dagens bästa tid så Kicki (Cervélo från Lena) och jag verkar ha funnit varandra på allvar.

Ut på löpningen var planen att springa under 19 minuter, men benen kändes otroligt pigga och jag kunde mata på i 3.40/km för att landa löpningen på 18.12 och 59.10 totalt. Sjunde plats i seniorklassen (plus stryk av Sarwe i juniorklassen) och en åttondeplats totalt. Tack till supporten längs banan och för de coola cykelbilderna som Staffan Isacson tog!

Dagen efter hängde jag och Tompa i solstolar och fick se PB av både Perra och Staffan, samt en bra insats av SPIF-Micke som tyvärr kraschade på sista cykelvarvet och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Perra fyrade dessutom av klubbrekord och är nu den okrönte långdistanskungen i Puppy TS. Nu laddar vi för Phillies och jag borde förmodligen ta tag i packningen eftersom det nu är mindre än 20 timmar tills planet lyfter.

Pz!

En kärleksförklaring!

Ok, members och alla andra.Nu verkar vinterdepressionen vara som bortblåst, läste någonstans att den hade samband med ökat sug efter kolhydrater, hur funkar det om man käkar paleo?

Vi har öppnat veckan starkt, fem kvalitetspass på de inledande 3 dagarna, hur tänkte strateg Nykvist där? Hur som helst, måndagen inleddes med operation simboost och den sammanfattas enklast i att samtliga tre simpass denna veckan ska vara snudd på att man vomerar i rännan. Sagt och gjort på kvällen var det dags för begivenheten fartökningspass, efter lite uppvärmning var det 2km 04:10 tempo, 6km 04:00 tempo och avslutningsvis 03:50 på sista 2km. Trots viss strul med uppmätningen så gick det sub40 på milen i geggamojjan runt sjöarna. Tisdagen ägnades åt cykelintervaller och så igår så var det dags för 3-hunkingar, det var beordrat 3:10 fart. Det ville sig inte bättre än att igår så bröts isen, för första gången på de senaste två månaderna fick februarystar Valpen ligga i badgers position, verkar som att benen svarar lite bättre hela tiden flåset har egentligen aldrig var problemet så nu ska det bara fortsättas byggas täta muskler.

Vi dundrade förbi hårdsatsande marathonbloggerskan Petra några gånger när hon stretchade vid sidan, vad hon pysslade med ser ni här

Valpen med halvmössa laddad för kvalitetspass!

Inte nog med att det blev en debutrunda på speedstern utan att frysa om fötterna på tisdagskvällen, där snackar vi kärlek och en dimension till på träningen, sen har vi haft ytterligare en födelsedag och det är så klart Perra jag snackar om. Sen Perra kom in i Puppy har inget varit sig likt, förutom att han för alltid kommer att vara Puppy TS mest modesta deltagare så är han alltid den klippa som vi behöver, en stabil motpol till de mer bipolära medlemmarna (läs Henke) och de otyglade ungtupparna (läs Valpen)

Att Perra sen är min partner på legendariska ÖtillÖ är en helt annan femma, till årets upplaga så ska vi åka på teambuilding för att synca våra personligheter på de ställen där de inte lirar, för vi är trots allt ruskigt lika på många andra punkter men det får vi ta en annan gång. Känns som Perra gått igång stenhårt på min Torgeby light vecka i någon stuga i djupaste skogarna och bara käka kött och springa fivefingers.

Perra och Tjorven hänger i godisståndet på Lindingöloppet

Perra kommer under våren som precis börjat vara pappaledig och kör således inte lika mycket kollektivt som vanligt vilket så klart är tråkigt och Perra har flaggat för "mellanår" och satsning på ultraloppen. Det fina i detta är så klart att om man känner till Perras psykologi så är det i år som de fina resultaten kommer att komma. Han får smyga med och behöver inte har några uttalade mål, vet dessutom att P2an lämnades in på service i veckan och att det minsann blir ett och annat trainerpass när Tjorven (min frus smeknamn på flickebarnet) slaggar middag. Så glöm inte var ni läste det först. 2011 blir året då Perra kommer persa på det han ställer upp i triväg.

Ok för att sammanfatta lite eller för er som bara läser sista raderna.

Gillar just nu: MarathonPetra Årets första primalwalk (ikväll) Våren och solen Cykel ute med snabba speedstern Perra Kvalitetspass Valpen i badgers position

Bubblare: Ordförande Karlsson, tills kläderna är tryckta och klara Tuggarn, stort med ny bloggtändning

Ny hemsida och trigodis

Nu är nya hemsidan uppe och rullar på allvar, smutt som fan. Tycker att ni ska ta en runda och kika runt, vi kommer efterhand att fylla på med mer info under flikarna och kanske viktigast av allt fylla på med medlemmar under members allt eftersom de dyker upp här på bloggen.

Då det varit en del grävande i bildbanken så har det dykt upp lite guldkorn som jag känner att världen inte kan vara utan.

Debuten i Kilsbergen 2009, vi hade kört, vad vi då tyckte va hårt, i cirka 3-4 månader innan vi dök upp och kände oss som triathleter. Men det är inte vad man ser på bilderna. Valpen hoppar av cykeln, tokladdad för löp.

Vi hade varit hos Dörpa och handlat trilinnen, världsklass?

Efter en snabb T2a ger sig Henke och Valpen ut på löpet.

Hörs imorgon när första medlemmen dyker upp - Välkommen ANNA!

Ö till Ö 2010

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010. Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

Genrep och fett modest Valp

Finns en del saker som gör en glad. Perra iklädd våtdräkt i mitt kök en fredag 06.30 är absolut en sådan sak. Det var dags för genrepet inför det magiska ÖtillÖ. Tidig morgon innan jobbet denna fina fredag så gav vi oss ut, jag och Perra, för sista kollen och en liten fingervisning av vad tempen har att erbjuda i september. 8 i luften och cirka 14 i vattnet kändes som isvak första 2 minuterna men sen släppte det och var snudd på skönt andra vändan. När solen gick upp över fjärden var det en total naturupplevelse. De avklippta våtdräkterna och små paddlarna verkar passa oss som handsken. Tror vi hitta konceptet och farten. Stressade business-snubbar och snubbor på väg mot kontoren i staaan höll dock på att ställa SUVen i diket när stenhårda puppykillarna sträckte ut runt villorna i Djursan.

Jag kan inte hjälpa det men det känns så grymt bra att glida in på jobbet efter ett bra morgonpass och speciellt när man kört ute, är precis samma sak när man löper ute på vintern. Hur som helst så börjar vi tagga riktigt hårt nu.

Bjelkmar hänger i köket i Stockan, klockan visar 06.32 och det är dags för sim.

En annan sak som är trevlig är att Valpen och Rebecca blivit uppmärksammade i NA, Närkes Allehanda. Det som är det absolut roligaste är att Valpen som sällan tvekar att sticka ut hakan nu uppträder som värsta skolpojken. Citat "Han kallar sig en glad motionär. Medan Bibben, som är mer av en tävlingsmänniska,..." Va fan är det som händer nästa gång som Valpen kallar Perra modest så kommer jag bryta in för så låter det minsann inte ofta. Jag hade väntat mig minst ett uttalat mål om att vinna eller gå till VM 2010. Tur att Rebecca iaf håller Puppy fanan högt. Hela artikeln om Puppy TS mest modesta deltagare finns att läsa här.

Men något som verkligen gör en glad är den här bilden. Rebecca fyrar av ett leende och Valpen blåser upp sig.

Tror det var allt för nu, kommer upp lite mer under helgen. Bland annat filmen från Sala och hur man lättast följer Puppy TS under ÖtillÖ samt presentation av den sista ÖtillÖ deltagaren.

Vi är uppe och rullar igen

Vi lever, i allra högsta grad skulle jag säga trots att det varit lite tyst senaste veckan. Efter boostveckan så var det en lite lugnare vecka på schemat det har körts ett distanspass per disciplin och det har mest varit på egen hand. Själv blev det några umgängeslöp dessutom men det är bara härligt och sen ska vi inte snacka om fivefingerspromenaderna och kvällsbaden.

Men nu så taggar vi upp igen, efter en lugn cykel i måndag så startade Henke och Perra upp kvalitetsdagarna med en dundrande cykel/löp som gick undan på tisdagen och idag på förmiddagen blev det intervallsim i hamnen. Vi räknar dessutom med att Valpen, som bråkar lite med öli, ramlar in i kväll.

Annars så är det tävlingsdags igen, Perra, Valpen, Warne och Ordföranden (tar iofs inte ut något i förskott gällande ordföranden) ska simma Vansbro till helgen samt eventuellt cykla dit och hem. Valpen verkar dessutom tagga hårt för utmaningen (supersprint) som går av stapeln i Nora på fredag. Kan bli en och annan Örebrotriathlet att brottas med där kanske.

Henke som befinner sig i Småland för bröllop i helgen planerar att köra Sövde halv-IM på söndagen med viss reservation för att det är fullt men det jobbas för fullt på lösning på den. Det luktar våtdräktsförbud i Sövde så dagens intervallpass blev till hälften utan våtdräkt i Saltsjön, mycket kärlek på den.

Övrigt nytt Vi har efter ett avhopp från stenhårda jägaren Krister fått med oss Rebecca på Ö till Ö tåget så Valpen och Rebecca lär bli farliga i mixedklassen.

Annars har det börjat med vissa bestyr inför Zurich, enligt rykten så ska lägenheten vara bokad så nu börjar det verkligen bli allvar.

Fick en fråga av min fru om vi nu ska para ihop Valpen med någon varför lägger ni då upp fula bilder på honom? Jag fattade inte vad hon menade med fula bilder men jag funderade igår kväll och kanske är det något undermedvetet för att vi vill ha Valpen för oss själva. Men så kollade jag på bilderna och blev glad igen.

Tror det var allt för nu

Folkfest

Det snackas mycket folkfest i Puppy TS för tillfället. Begreppet myntades i samband med Hjälmaren Runt där ett gäng glada motionärer (inklusive Valpen) mumsade sirapslimpa och drack kaffe så fort tillfälle gavs. Sedan den kalla lördagen i maj har ordet använts flitigt i Puppy och till allas vår glädje blir det folkfest två helger i rad. Vi inleder med Kilsbergen Triathlon på söndag, där drygt 100 personer är anmälda. Sirapslimpa - motionärernas och Valpens bästa vän i sadeln.

För oss i Sveriges fetaste triathlonklubb är det med skräckblandad förtjusning som vi beger oss till gnällbältet för säsongens första tävling. Förtjusning och nostalgi därför att det var för precis ett år sedan som Henke och Johan gjorde tridebut och fick precis den käftsmäll som behövdes för att fatta att cykelträning nog är ganska viktigt i triathlon. I år är det Perra som gör debut, men till skillnad från fjolårets duo har Perra en rejäl grund att stå på efter många riktigt bra träningsveckor sedan november då resan mot Zürich och Ironman började.

Och skräck därför att fjolåret bjöd på 14-gradigt vatten, blåst och en bana som är mer kuperad än Dolly Parton i ryggläge. Ånnabodabacken ska forceras två gånger om på cykeln innan det är dags för dryga tio km löpning på en bana som också bjuder på några smutta backar. Det är helt enkelt inget snack om att det, precis som arrangören hävdar, är Sveriges tuffaste triathlon. Men folkfest blir det!

Helgen efter är det dags att göra ett nytt djupdyk in i motionärernas underbara värld när Vätternrundan står på programmet. Nu när det börjar dra ihop sig har vi funderat både en och två gånger på varför i helvete vi ska cykla 300 km på skräpracers med start 02.40 på lördag morgon. Och egentligen finns inget annat svar än att vi är stora fans av folkfester där sirapslimpa, pulvermos och köttbullar ingår i festligheterna. Den stora snackisen inför Vättern är hur många påsar valnötter Henke ska få med sig och hur många Snickers Valpen hinner trycka innan Jönköping. Och självklart hur länge Valpen och Henke kan hålla sig till vår raceplan som innebär sub-10. På Hjälmaren Runt orkade vi ligga i klunga i femtio meter innan tåget gick.

Lite andra reflektioner från veckan.

- Jag, tillsammans med de övriga tror jag, är ruskigt imponerad över att Warne i princip har en färdig cykel som står hemma i lägenheten och väntar på jungfruturen. Tyvärr missade han att den lilla detaljen som heter bromsar, men ryktena säger att dom är på väg. - Våra hett eftertraktade badmössor har fortfarande inte dykt upp. Och tävlingsdräkterna misstänker vi att ordförande Karlsson har sålt för att finansiera renoveringen av lägenheten och det dyra levernet på gentila Östermalm. Så förmodligen blir det bara pulsband på söndag. - Vi borde skaffa klippkort på Max eftersom varje cykelpass över 70 km slutar med cheeseburgare, friterad ost och kaffe. - Eftersom Henke och Perra hade några kilometers försprång när vi möttes i Ursvik idag fick jag ta ett andra varv i milspåret. Sista orden från mina kollegor: "Folkfest nu Valpen!"

Nu blir det sömn, några timmar på hojen imorgon bitti och sedan benen i högläge i 48 timmar för att förhoppningsvis vara återhämtad till 1305 på söndag.

//Valpen - Founder and Puppy

Hjälmaren runt!

Vi lyckades hantera de 153km på cykel trots ganska hård vind och 1 plusgrad på termometern vid start.Carbsprojektet, dvs inte det att carbsmonstret Valpen skulle käka sirapslimpa i depåerna, föll relativt väl ut. I alla fall de första 4 timmarna. Valpen har dessutom ett nytt smeknamn, barbequemaster, om ni undrar varför fråga killen som hängde på Puppyklungan.

Warne sprang ju dessutom tävling idag och landade på 01:47 på halvmaran och det får väl ses som en bra tid speciellt med tanke på att den glade gamängen från Eskilstuna spenderade föregående helg på hospitalet.

Mer om helgens äventyr inklusive videoblogg kommer under morgondagen.

Så jävla svårt har det inte varit... hittils.

Nyligen tillbringade jag inte bara flertalet timmar på Mälarsjukhusets fina akutmottagning men också en natt på dess akutvårdsavdelning. Den första läkaren jag träffade påstod något så korkat som att jag skulle lida av magkatarr - något som allt som oftast är stressframkallat. Stress tänkte jag - jobb, skola, triathlon och bygga cykel kan omöjligen orsaka stress. Aja, ge mig piller så att jag kan åka hem. 15 timmar senare var jag tillbaka, men nu med en smärta som var sju resor värre. Första gången kunde jag i alla fall stå upp men nu låg jag dubbelvikt över en pall... tack gode gud för Ketogan. Tre läkare och en CT senare vet fortfarande ingen vad det är för fel. Nog om det, det ska tävlas i helgen och då kan man inte hålla på och ha ont... två dagars vila verkar ha varit nog och hastigheten var det inget fel på vid dagens löppass och förhoppningen står fortfarande till att sätta ett nytt PB vid Näshulta Halvmara. Övriga i Puppy kommer däremot att cykla Hjälmaren Runt. Kan tänka mig att det kommer att ta emot lite att gå ifrån En P2C med HED Jet6 till en Speedster S30 med hjul. Men en Puppy låter väl inte sådant störa. De extra insatta vilodagarna har i alla fall använts till att skruva lite på några cykeldelar! Vi har trots allt en tvivlare som avundsjukt häcklar på bloggen och vad kan vara bättre bot för själen än att håna en sådan?

Först ut så monterades en SRAM OG1070 11-23T kassett på ett par Mavic Cosmic Elite. Stabila saker som nog kommer att göra sig mycket gott i det flacka landskap som jag lever i... däremot ska det vara osagt om 23-39 kommer att vara lågt nog vid Kilsbergen, särskilt med tunga Cosmic Elite. Men det blir bara att ta i lite mer.

Den mest intressanta monteringen var dock bromshantag och växelreglage på styret. Härligt många inställningar och inte alltför tungt, ett Profile Design Carbon X 1.5. Väger faktiskt in på ganska exakt ett kilo. Självklart inkluderar det både styrstammen och bromshantagen (Profile Designs aluhantag, som nog är i tyngsta laget). Som reglage blev det ett par trevliga SRAM TT500 som nog borde bytas ut till ett par SRAM R2C, men något ska väl sparas till vintern? Lite vita kabelhus och vit tejp så kommer detta att se ganska smutt ut mot den röda ramen.

Sen kan man resonera som så att det inte spelar någon roll hur häftiga saker man har - man ska kunna använda dem också. Det är ett ganska ihåligt resonemang eftersom bedömt alla som sysslar med någon sport vill ha "the gear of the pros". Inte för att det nödvändigtvis skulle göra dem snabbare men... det är jävligt ballt.

My sweet sixteen! - Grattis Valpen

Om man skulle titta på den hårda kärnan i Puppy TS, ja Perra du är med där nu, så kommer den efter mars månad idel bestå av 30-åringar. Norrlandsjägaren Perra och Sveriges stekigaste ordförande är numera även de 30. Men vi har ett undantag! Det är allas vår Valp, killen som gör oss andra unga! Så vi vill bara ta tillfället i akt att gratulera på födelsedagen och här kommer några klipp för att hylla träningsstrategen, humanisten och puppygrundaren Valpen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=T_Ju9fAKBBk

Grattis Valpen!