Norseman

Norseman race report

nxtri_done.jpg

Sitter i bilen hem och försöker sammanfatta Norseman Extreme Triathlon utan att det ska bli långtråkigt och ointressant. Det går inget bra. Skyller på post-IM-relaterade besvär. Jobbet gjort!

Det första jag kommer att tänka på när jag visualiserar gårdagen är uppförsbackar. Så vi börjar där. Uppförsbackar, det är Norseman det. För en slättbo som jag är t.ex. en stigning på cykeln på 400 hm en rejäl en som iaf inte jag hittar i Stockholms närområde. De tre mindre stigningarna i detta lopp var alla där omkring. Som tur är kom den värsta av dem, på 1250 hm, från start. Enligt Strava är det en HC-stigning. Kul att ha kört en sådan! Värst var ändå den sista branta klättringen upp till Imingfjell efter 120 km men det kändes ändå kontrollerat. Var orolig att den bristande klättringsträningen skulle göra att jag typ fick gå av cykeln med kramp och blodsmak men det fungerade relativt bra trots allt.

Simmet kändes så mycket mindre hetsigt än en vanlig IM-simning. Då kommer jag också in det så mycket bättre. Endast drygt 200 personer i vattnet i en bred fjord utan några bojar (nåväl en efter typ 3 km) att slå sig runt... Kändes som att jag tog en skapligt bra väg för en gångs skull. Det resulterade i en simning på 1:07:55. Nytt pb med 6 minuter.

Förutom all uppförskörning på cykeln så fanns det så klart några riktiga monster till nedförslöpor. Ner från Imingfjäll hade jag först hagel som smattrade mot hjälm och bara lår och sen regn som gjorde serpentinkurvorna än mer luriga, inte minst också för att bromsförmågan i regn och med iskalla fingrar minskar avsevärt. När sen dessutom tjälen, tillsammans med sedvanligt utebliven infrastuktursatsning från norrmännen, delvis hade gjort vägen till en puckelpist var det inget skoj. Jag svor åt våra kära grannar allteftersom mina vattenflaskor flög av i guppen och mitt tempostyre fick en lutning som skulle göra Björn Andersson avundsjuk. När vi spånade lite tider innan kändes det som att en sjutimmarscykel skulle vara en vinst, nu rullade jag in i pittoreska Austbygde på 6 t 40 min . Gott mos.

Löpningen består av 25 km flack asfaltväg längs en sjö och vidare via en fors upp i dalen mot Rjukan vid foten av berget Gaustatoppen där målgången är belägen. Denna första sträcka var min starkare del på löpet, vilket kanske inte var en högoddsare. Tog ganska många placeringar och höll 5:30-tempo. Jag räknade dock bittert med att bli omsprungen uppe på berget. Efter denna transportsträcka börjar den långa klättringen upp. Från 25 km är pacing tillåten så Valpen drog på sig gympadojorna och hängde på. Några enstaka sprang upp Zombie Hill som första delen av klättringen så fint heter. Men springa var inget för mig. Kände mig stark till en början när man får byta det korta löpsteget mot en mer kraftfullt längre steg uppför. Sen hade jag ju sällskap nu. Härligt att kunna snacka och faktiskt njuta lite tillsammans.

nxtri_serpentin.jpg

På väg upp Zombie Hill.

Min enda egentliga dipp under loppet kom halvvägs upp Zombie Hill. Jag kände mig yrslig och hade lite ont i huvudet. Vi sa att det var saltbrist och koncentrera oss på att äta. Johan tvingade först i mig salami men det var inte alls min grej. Saltlakrits däremot, satt som en smäck! Konstigt det där med smaker under tävling. Man vet aldrig vad som ska smaka bra. Det är sällan jag är sugen på något att äta mot slutet men när man tar en tugga av något kan det vara kanon. Jag började må bättre och sprang ett par kilometer på det flackare partiet innan bergskontrollen vid 37,5 km. Där slutar vägen och man ger sig upp på en stenig bergsstig. Jag höll skaplig fart tyckte jag men likväl skuttade en handfull tävlande om mig. Det spelade ingen större roll kände jag och Valpen påminde mig om att njuta istället. Det gjorde jag!

nxtri_snart_framme.jpg

Steniga stigen upp till toppen.

Ett stort tack till mitt underbara support team som var helt grymma! De stod för peppning, langning, dokumentering och uppassning i allmänhet. Tack pappa och Johan!

nxtri_black.jpg

Så ocoolt men så fint!

Har inte fått tag i bilderna som pappa tog på loppet så vi får hålla till godo med Johans från telefonen. Här hittar ni annars lite sjyssta bilder från loppet. Bl.a. kan ni se puppypolaren Mackan Hultgren på väg upp för Gausta. Han och Lelle gjorde finfina insatser och kom 8a respektive 5a.

nxtri_trio.jpg

Glad svensk trio; Marcus Hultgren, Lennart Moberg och lilla jag.

Nu är det några dagar vila som gäller sen tar vi sikte på nästa utmaning. Ö till Ö. Det blir fint det!

STATSsträcka  tid              rank (män) Sim           1:07:55    60 T1              4:52          60 Cykel        6:40:13    76 T2             4:46           84 Löp           5:26:14     71 Tot            13:24:03  69

PS. Varför kan man inte göra tabeller i WordPress? DS.

Smiter mellan med toppning och Kilsbergen - uppdaterad

Uppdaterad med bilder samt lite text och justeringar Woop Woop, Sitter nu på planet hem, läser en som vanligt bra artikel av Jan Gradvall och pumpar på i Beats by dre lurarna.

Norseman Innan det kommer något om toppning och Kilsbergen så är det läge att gratulera Perra som igår landade på en 72 plats på 13:24:03 på den hårdaste av alla , Norseman, så idag blir det att dra på sig svarta tröjan för Perra. Känns lite tryggt att ha honom som partner på ÖtillÖ. Lite fina placeringar av Lelle och Hultgren dessutom, hur det gick för trevliga Lanto har inte min uppkoppling tillåtit att få fram, men troligen succé där också. Väntar med spänning på rapport från Perra.

Perra på toppen!

Toppning Tills dess kommer här lite från Toppningsvecka 1 inför KMD Copenhagen. Vecka 1 av toppningen har mestadels skett mitt ute på den Toscanska landsbygden, gift med en superfotograf som reser en del kan man få stå ut med sånt, jobbigt. Hittade efter lite bra surr med Fabio, läs kungen, den lokala simanläggningen, där mycket aggressiv simning bedrivits. Badet höll brutalt bra klass med inne och utebanor där man är i princip helt själv, simmade så klart ute för brännans skull, Coltingstyle, mäktigt som en viss Tuggare hade uttryckt det. 

Första toppningsveckan har mängden trappats ner och det är rätt många vilodagar men lite kortare och rätt hårda pass.  Toppningen består till lika delar av Coltings bombsäkra 19-dagars, Joe 'Frimpa' Friels 3 veckors och lite egna erfarenheter från Zürich med fett tryck och Phillies med mindre bra tryck.

Tisdagen bjöd på det bästa passet, ett rätt brutalt cross/brick pass där cykeln utgjordes av 120min brutalkuperad terräng på någon form av cyclocross med ett efterföljande löp i 35 grader på dammande grusvägar runt Chiancino. Det kändes dock att det var rätt att börja släppa på träningen, fortfarande sliten i benen, för de senaste 7 veckorna har varit bland det tuffaste i mitt träningsliv. Tänkte återkomma lite om träning, upplägg och annat till hösten för som vanligt så sprutar det ut idéer när man får lite semester eller belastningen lättar lite på jobbet.

Sista veckan inleds ikväll med löpintervaller hemma på ön och sen 2 rätt korta fartfyllda pass tis-ons hemma i Stockholm och sen torsdag bär det av mot gamla fina Malmö, sen Köpenhamn och race, återkommer med lite livetracking och sånt skit när det blir dags.

Kilsbergen Det som avslutade den hårda perioden aka Block3/Build för två helger sen var Kilsbergen på lördagen och en distanscykel på söndagen. Kilsbergen är en riktigt bra tävling och mycket av Puppy startades där eftersom vi (jag och Valpen) debuterade där 2009. Minns att Micke Selvin då sa att det tog lång tid att bli bra i uthållighetsidrott minns att jag tänkte att det kan väl inte vara svårare än något annat, men han hade så klart rätt den gode Selvin. Upp till första platån gick det i ett nafs så nu är det bara att ta jobbet för att kliva ytterligare ett steg. Men även för det finns det så klart en plan.

Så då stod man där igen på startlinjen och insåg att kroppen inte direkt kommer sprätta, med tanke på långsiktiga mål osv bla bla. Har ju varit några sådana i år. Var lite starstruck av att Björta Andersson var där med sin 58 klinga men lekte säker Stockholmare, fanns dock vissa som valde den andra vägen. Snackade ut med trevliga Mackan Hultgren och alltid lika trevliga men lite mer osynliga Mange Olander som vi stött på en del genom åren. Även Lotta var där och Staffan fotade och hejade. Hade dessutom valt att ta med farsan som supportteam och det var kanske det sämsta draget man kunde tänka sig, skulle nog ringt Bettan istället.

Ok racet nu då. Hade fokus på sim, simmade dåligt i Vansbro så det blev att klämma på. Fick Lottas fötter på andra varvet och lyckades så när hålla dem och var fett nöjd med det, oavsett att hon var sliten, har kört hård sim efter Vansbro och kommer köra ännu mer framöver för tro det eller ej man blir bättre på det man tränar. Upp ur vattnet springer upp till T1och dundrar ner för backen med Valpens assnabba disc. Känner rätt snabbt att det inte finns mycket nitro i de där benen men håller anständig fart och kniper väl någon men släpper två snubbar förbi mig på slutet för att jag lovat Sahlberg att springa lite bättre, har fuskat och kört kvalitet med honom när Valpen käkat mousakka i Grekland. Efter två rätt tuffa varv där jag ser att Björta dödar de övriga så är det växling ut på löpet. Håller bra fart ner till slalombacken första gången och sen har de gjort det lite extra festligt och lagt till en lång jävla backe till upp till växlingen. Har dock rätt bra krut även på andra varvet och kniper några placeringar där och håller i bra i mål.

Bilder tagna av Staffan och en från denna hemsida, gillar att biceps ser lika stor ut som benen, dock synvilla.

Reflektioner: - Som vanligt mycket bra race och ordentligt tuff bana (inte Norsemantuff dock) tror dock att löpningen var lite längre än 11k och simningen snackades även den om att den var lång men den har aldrig hittills stämt på en tävling vad jag vet. - Simmet, otroligt nöjd att nästan kunna ta Lottas fötter och hade en bra känsla, typ 2:30-3:00 upp till Mange, Näsvik och Mackan. - Cykeln, ont i benen och halvuselt tryck, tappar lite här men håller mig rätt lugn och sansad för man vet vad som kommer. - Löpet, känner mig som ett taktiskt geni när jag inte bombar allt från start, har inte så mycket fart i benen men blir heller inte slut i flåset, tappar bara 3 min på Haglund och har 10 slag i snitt lägre än 2010 pulsmässigt, antar att vi tar den på ökad blodvolymkontot. - Allt som allt nöjd med genomförandet, skönt att få en tävling och en ordentlig genomkörare allt i linje med planen, landar väl typ topp 10. - Björta dödar allt som rör sig, Mange 2a (grymt kört, impad) Hultgren typ femma tror jag.

Sist Lite i skuggan av Norseman är det några som gjort lite bra grejor som borde hyllas. - Lisa så klart, riktigt stabilt att fixa silvret trots lite strul på vägen. Snacka om att hantera omständigheterna. - Tuggarn, visar att trailkungen bor söder om stan, fin insats på swiss trots problem med höjden. Men Ornö är Ornö bara så att du och the Dude är med på det. The Dude som för övrigt är klar för Puppy till nästa år. Stort också att du fick med dig multisport och cykelngurun på äventyr. - Sahlberg körde cuptävling nere i Malmö ingen pall denna gången men är det inte mästerskap så. uppdateringar - Det verkar som om Sahlberg kommer köra ITU i Stockholm, räknar fett med mer om det inom kort. - Micke Granath gjorde dessutom debut i openwater tävlingen Bergviken och gjorde det med den äran en niondeplats blev resultatet. - Ola fanns också på plats i Malmö, utan min vetskap och knep en sjätteplats i masters 35, oerhört stekig dräkt dessutom.

Hörs till helgen gott folk och skicka gärna glad tillrop till @bjelkmar

Nu så - dags för Norseman!

Så va det då äntligen dags, på söndag tar jag båten ut i Hardangerfjorden till starten för Norseman Extreme Triathlon. För er som inte riktigt kan er Puppy-historia så var det ju just Norseman som var målet för klubbens pionjärer när det begav sig. Mer om hur det kommer sig att det inte blev något och att jag är ensam hund i norrbaggeland kan ni läsa här. Starten av Norseman.

Uppladdningen då, jo jag är skapligt nöjd även om jag inte riktigt hållit samma träningsmängd som förra året. Det är framförallt något timme cykel mindre i veckan under vår och sommar som utgör skillnaden som ni ser nedan på ca 30 timmar från 2011.

Volymjämförelse.

Förklaringen är att jag har haft lite mindre tid (jag har ju för sjutton fått ett riktigt jobb som Henke brukar säga). Dessutom har det har varit lite mer ouppstyrd träning för mig nu när Johan, jag och Henke haft lite olika upplägg på säsongen.

Vi sitter nu i en kampingstuga ett par mil från T1an i Eidfjord. Har idag åkt cykel- och löpbanan baklänges hit ända från Stavsro, 37.5 km in på maran där den övergår till en vandringsstig upp på berget. Löpningen är uppför från 25 km. Valpen har lovat att springa med därifrån. Det blir smutt och viktigt! Kommer ihåg hur mycket hjälplöpare Jesper och Krister betydde på Lapland Ultra.

Stavsro: 700 höjdmeter och dryga fyra km kvar.

Cykeln känns ganska brutal ärligt talat, så var nog bra idé att installera en 11-28 bak. Vi har även provsimmat fjorden här på eftermiddagen. Hade brainfreeze första 10 minuterna. Sen blev det bättre så det blir nog till att ligga och bada 10 min innan hornet på båten blåser till start kl 05:00 på söndag.

Det var galet kallt precis vid vid stranden konstigt nog. Lätt 3 grader varmare 10 meter ut.

Att snacka tider i detta lopp är (tur nog) näst intill omöjligt. Målet är helt enkelt att ta en svart finisher-tröja och sluta på Gaustatoppen 1883 m.ö.h. Det innebär att man ska vara vid 32.5 km på löpet innan 14 h 30 min och bland de 160 första, samt vara vid 37.5 km innan 15 h 30 min. Följ loppet live här.

Vad gör då Valpen undrar ni? Jo, han sitter och planerar hur han ska få in 2 timmars träning i morgon bland all OS som visas. Vi har typ alla kanaler. Heja Lisa!

Over and out från Eidfjord.

By request...

... Sahlberg och alla andra, här kommer träningsupplägget. Jag har ju blivit uthängd för att inte redovisa min träning ordentligt men jag vill bara meddela att jag numer är den ende i Puppy TS som fortfarande lägger upp alla mina pass i den gemensamma kalendern. Så vem är det mörkar träningen, det kan man undra?

Från 10 oktober till 1 januari 2012, en period på 12 veckor, körde jag ett block med lite mindre uppstyrd träning. Exakt hur det såg ut kan ni se här.

Höstens träning, ligger på ganska precis samma nivåer som förra året. Skuggade kolumnerna är veckomedelvärden.

Säsongen har periodiserats efter tävlingarna under året. A-race är löptävlingen TEC 50 miles 14/4, Norseman 5/8 och Ö till Ö 3/9. Så fram till TEC, fas 1, är löpningen fokuserad på flack distans, ett upplägg som är högst kompatibelt med underlaget i kuperad terräng. Snitt på 50 km i veckan hittills. Detta återigen ungefär samma mängd som förra året. Jag har testat att springa ett par extra långa pass vissa helger (ett 50km och två upp mot 35 km). I år har jag även efter nyår testat att köra två distanslöp back-to-back a la Andreas Falk. Typ 25km lördag + 25 km söndag. Allt för att vänja kroppen vid långa distanser utan att döda den vid ett pass på 4+ timmar.

På simfronten har jag inte avverkat en sammanhängande sträcka på längre än 400 m sedan Ö till Ö i höstas. Med andra ord har det varit teknik och fart på schemat och det har givit fina resultat på dessa distanser. Har fått till 3 pass i veckan, varav ett under simcoach Micke Sahlbergs vakande öga. Nu är det "bara" till att orka behålla nya tekniken när det ska blandas in mer och mer distans till sommaren. Cykeln är ett ickeämne. Totalt ett tiotal spinningpass plus tre trainerpass de sista veckorna då jag känner lite press inför cykelpassen på Fuerteventura med Henke. Vet ju inte riktigt hur mycket han kör eftersom han mörkar men lär väl vara minst två pass i veckan så 3-4 timmar. Kan bli jobbigt att runda den där vindpinade och kuperade ön... Vi har förhandlat till oss två förmiddagar på vägarna, det ska bli riktigt grejt!

Sammanställning av fas 1 fram till i söndags 11/3.

Mellan TEC och Norseman kommer det så klart vara några tävlingar också men de har lägre prio. Stockholm marathon har dock snudd på A-status så efter TEC kommer jag ta in mer speed i löpningen. Kanske till och med köra något intervallpass, vem vet. Mer varierad löpning där backträning och kuperat löp i terräng kommer ta en betydligt större del. Kommer dra ner 0.5-1 pass sim i veckan och fasa in cykeln. En distanscykel varje helg måste in. Det blir kuperad cykelboost med Henke o Valpen i mitten av maj, allt för att vara så bra förberedd som möjligt inför detta:

Man kan lätt bli illamående av höjdprofilen på Norseman.

Sen har jag och Henke en månad på oss att komma riktigt bra förberedda till Ö till Ö. Kanske, kanske kan det bli debut på multisportscenen i höst. Raid Uppsala ligger bra till.

Hostiga och snörvliga hälsningar från Perra

Norrmännen tycker om mig och jag dem

Som ni säkert redan vet har jag, Henke och Valpen anmält oss till Norseman vid två tillfällen. Ni som kan er Puppy-historia vet dessutom att det var med sikte på just Norseman som klubben startades upp. Det var innan jag var med i bilden. Jag låg nog på något operationsbord med mitt knä vid den tiden. Men till säsongen 2010 så hade helt plötsligt antaningsproceduren gått från först-till-kvarn till den-med-mest-flyt. Lottning. Det är med lite dåligt samvete, måste jag säga, som vi nu kan konstatera att jag vid båda dessa lottningstillfällen har blivit erbjuden en startplats medan Johan och Henke har fått ett fuck-off. Det här var ju liksom deras grej. Men jag tänker inte be om ursäkt. Jag tror absolut inte på ödet och är inte vidskeplig. Jag är ju naturvetare för sjutton! Det var så att jag var en av de ca 10 på 100 som i två på varandra följande lottningar fick en plats.

Till vänster: snap-shot från 2010 års lottning där men rankas i stigande ordning från slumptalet i andra kolumnen (jag hade det lägsta av alla). Till höger: välkomstbrevet 2012.

2010 var inställningen att vi skulle göra någon gemensam internationell IM istället för Norseman så jag tackade nej. I år, "äventyrsåret", känns det helt rätt, iaf efter några dagars betänketid. Jag har rest en del i fjordlandskapet i Norge, dock inte i Hardangerfjorden, och det är nog den vackraste naturen jag har sett. Det ska bli fantastiskt att få köra en A till B triathlon där. Inga varvbanor, knappt asfalt på löpet. Bara jag, ett fåtal åskådare, ett support-team och sen Hardangervidda. Den enda tidsmässiga målsättningen jag har är en svart t-shirt. Annars går denna tävling i äventyrets tecken. Nu ska jag bara fundera ut på vilket sätt jag ska förändra min träning för att vara bättre rustad. Mer kuperad cykel och mer backlöpning är utgångspunkterna.

Tävlingen verkar göra avtryck.

En annan relaterad men för somliga ganska ointressant sak är att jag kommer cykla förbi många av platserna jag för närvarande läser om i Guillous bok Brobyggarna; Haugastøl, Ustaoset, Ustevatnet och Geilo. Det var hårda män de där rallarna. Nog ska jag kunna visa upp lite hårdhet där på cykeln också.

Vad menar de?

Vad fan säger man om denna? Läste de ens vår ansökan?

Känns som om det tidigare frostiga förhållandet till Norge nu helt isat igen, men Puppy står över allt annat. På samma sätt som vi alltid säger att om vi ska köra Kalmar ska vi göra det under 8 timmar säger vi nu, om vi ska köra Norseman ska vi göra det under 10 timmar annars blir det inget (Banrekord 10.30)

Efter överläggningar inom klubben har vi nu enats om att lägga om fokus till Ironman Zurich 2010

Som sagt, vi står över detta och satsar vidare, 2010 blir det IM Zurich, 2011 IM Lanzarote.

Kärlek och andra starka känslor från Puppy abteilung Zurich!

Hårdrockare?

Vi har lite olika musiksmaker i Puppy TS, orföranden gillar lite trallvänlig radiopop a la Josua Radin, Valpen gillar schlager (kanske främst Carolas, säg mig vad du står som han såklart kan utantill) undertecknad är gammal indiepoppare med rötterna på kafé Kristinas i Växjö som gärna hänger på landet. Men Perra är, just det, hårdrockare! jag tom dödsmetallare eller vad man nu ska kalla det, ni som trodde att detta var en utdöd konstform hade fel!. Så när telefonen plingade till i natt 02.30 så trillade nedanstående bild in. Det som bilden nedan visar är Perra som under viloperioden passar på att ta en ordentlig utekväll med hårdrockarepolaren Big Mac!

Skulle du vilja att din dotter gick ut med den här killen? Skulle jag gissa var det snedbena och skjorta när Perra gjorde entré hemma hos Aina (svärmor) Vad bandet som lirade på frysen hette är jag inte kvalificerad att berätta men jag hoppas att Perra kommer rocka när han väljer musik på obligatoriska söndagstrainerpasset.

Lika som Pär

Får börja med att be om ursäkt för Göteborgsvitsen i rubriken men ibland kan man bara inte låta bli. Men i veckan var jag i Vasalundshallen i Solna för att köra på gymmet. När jag steg fram för att registreras i receptionen så kunde jag inte låta bli att lyssna lite på de anställdas upphetsade och högljudda diskussion bakom disken. De pratade om ett rykte som skakat om Vasalundshallen i grundvalarna. Någon person som var väldigt lik dubble olympiske mästaren på 1500 m frisim, Grant Hackett, vistades regelbundet på badet sedan fem veckor! De menade att den här personen var extremt lik mästaren i kroppen hade samma långa slanka, men samtidigt muskulösa kropp (var de nu fått det ifrån), och ryktet sade att han hade en extremt bra teknik (är beredd att hålla med) med samma vägvinnande armtag som mannen från down under.

Mycket konstigt tänkte jag så klart när jag hörde detta, kan det vara sant? Vad skulle en aussie av största mått göra i Sverige så här mitt i höstrusket? Kanske var det möjligt att han hade träffat en härlig svensk tjej, vilket verkar vara den enda orsaken till att någon icke-svensk skulle kunna tänka sig att flytta till Sverige (förutom möjligheten att träna med Puppy TS då förstås, men han hade ju inte ringt), men så troligt verkade ändå inte vara.

När jag väl kommit in i omklädningsrummet och börja slänga in mina kläder i ett ledigt skåp så kom jag att tänka på att... hmmm... kanske kan det vara så att personen de syftade på egentligen skulle kunna vara, nej det verkar inte troligt på beskrivningen... men ändå ehh just det... kanske Puppy TS egna Perra! Jo, visst kunde det nog vara så. Tja, de är ju inte helt olika tänkte jag, men med en kropp som de beskrev närmast som en reinkarnerad grekisk gud? Det kändes väl sådär. Pär hade dock själv utryckt hur bra simningen hade känts sedan han börjat slipa på tekniken där i bassängen för ca fem veckor sedan, men att gå från räka med simringar till grekisk gud med armtag som Hackett lät inte lika troligt. Dessutom hade han sagt att trots att han aldrig tränat där tidigare så kändes det som att ganska många personer hade tittat lite lustigt igenkännande på honom! Jag blev helt enkelt tvungen att ringa Perra (han vill helst att man ska skriva med ä) och kolla vad det är som händer.

Han är fin den där Perra, och snabba badbrallor har han också!

– "Nämen det förklarar ju en hel del!", säger Pär på sin glada östgötska, fördold i stockholmsk universitetsslang. – "Jag kan förstå att folk kan förväxla oss", fortsätter han, "simtekniskt liknar han faktiskt mig ganska mycket och visst, jag har ju trots allt lite röda håranlag så jag skulle allt kunna förväxlas med en aussi".

- Menar du att det gått så bra i simträningen att du skulle kunna mäta dig med en olympisk långdistansmästare efter 5 veckors träning?, Det lät ju nästan som den berömda Puppy hybrisen landat även hos senaste fasta medlemmen (skönt) – "Jo det här med simning verkar ju vara den lättaste grenen utav de tre" förklarar Perra, – "Du och Valpen varnade mig ju för att det skulle ta tid att få in tekniken i simmet men jag tycker inte det varit några problem alls, allt har fallit så naturligt för mig." avslutar han sen lagom ödmjukt.

Va säger man om den? Jo tack, kanske är dags att börja trappa upp simningen igen efter viloperioden om man ska hänga med Perra i världsmästartempo.

Sova?

Ok, ger upp!Vaknade 02.00 klarvaken efter att stupat dödstrött 22.00 igår och helt omöjligt att somna om, efter 2 timmars försök har jag nu gett upp.

Vad gör man när man är vaken på natten men ändå ska upp och jobba/träna imorgon? Man inser ju att man när man tränar hårt har det grymma privilegiet att alltid somna som en gris varje kväll. Så nu efter att ha fingrat lite på gitarren, scannat bloggarna och de vanliga tri-sidorna (har just nu Jojje och Over the hill som favvisar, trots inlägget om att det är bögigt att köpa saker) inser man att det bara finns en sak kvar, träna! Sitter nu och funderar på om trainern ska fram eller om det blir att dra på sig löpardojjorna och ta en sväng i kalla Danderyd. Återkommer med vad det blev.

Hur som helst, imorgon kommer anmälan till Norseman skickas in konceptet är klart sen är det bara att jobba hårt.

Träningen börjar nu! Sugarland i lurarna sen åker vi!

Ångest, ångest är min arvedel...

Efter att ha radat upp framgångar har Puppy TS nu kommit ned med alla fyra tassarna på jorden - och det med besked! I fredags släppte arrangörerna för Norseman 2010 bomben som har fått tre inbitna Puppymedlemmar att ligga sömnlösa hela helgen. Tidigare år har det varit de 230 första anmälningarna som fått platser, men på grund av ett överflöd av IT-konsulter med hybris har arrangörerna alltså valt att ändra upplägg. Nu delas anmälningarna in i kategorier och varje kategori har ett bestämt antal slots. Ett gäng går till elitklassen, ett annat till icke-norskar, ytterligare ett antal går till damerna och slutligen går ett antal till speciellt utvalda. Resterande platser lottas sedan ut. Vårt deltagande, som vi tagit för givet sedan oktober förra året, känns helt plötsligt väldigt osäkert. Registreringen börjar på fredag 9:e oktober så lita på att Puppy har plitat ner ett hundratal tunga argument till varför just vi ska få köra Norseman om drygt tio månader.

För att dämpa ångesten något bestämde jag mig för att cykla från Sumpan till Eskilstuna, där middag och öl hade utlovats. Startade således strax efter 12 i fredags för att hinna med färjan från Ekerö till Slagsta som skulle gå klockan 13. 20 km på knappt 50 minuter borde rimligen inte vara något problem, men självklart var det rött ljus i varje korsning och jag anlände precis när bommarna till färjan öppnades. Första etappen avklarad. Vidare till Södertälje, snabbt depåstopp på Max där jag fick i mig en cheeseburgare och fyllde ena vattenflaskan med Fanta. Grymt cykelväder, men tyvärr ganska jobbig motvind hela vägen.

En bit efter Strängnäs fick jag en riktig svacka så där blev det ytterligare ett kort stopp. Tryckte i mig en Snickers och Coca Cola, satte på Ipoden och sedan var det bara att bita ihop. Anlände till smestan någon gång efter klockan 17, ganska trött i benen med 27 km/h i snitt. Navigerade fel i Södertälje och därefter i Strängnäs, så istället för planerade 120 km blev det drygt 130 km. Efter krabba, Västerbottenpaj och några Nils-Oscar hade jag dock glömt det debaklet och laddar nu istället för nästa utmaning: Att sälja in Puppy TS till våra vänner/fiender i väst!

//Valpen

Första vändan - slakten på Ekerö

Efter att säsongens huvudmål, Sala Silverman, var avklarat så har mitt och Valpens fokus varit;1, Löpträning 2, Cykelköp, planering av, utvärdering av, fördelar med... Ja ni fattar Perra, som ligger i lite otakt pga halv säsong, har inte tagit del i löpningen fullt ut men varit med i diskussioner kring tempocykelns vara eller inte vara. Vi landade tidigt P2C som favorit och som ni säkert sett (här på bloggen) så handlade jag min medan Valpen blev lätt bitter och Perra intog positionen "hur mycket skiljer det egentligen?" det kanske inte är värt det. Det hela blev inte bättre av bittra påhopp på bloggen, men är man konstnärlig ledare i Puppy TS måste man stå över sånt, högt över!

För er som inte vet så tränar jag bl.a med två stycken doktorander (på cykeln är det hittills bara vi tre), den ena, Valpen, kallar sig humanist men har läst teknisk fysik parallellt med handels och ska nu doktorera på något mattetal eller liknande. Den andra, Perra, har under drygt två år räknat på något membran i något protein eller nåt sånt. Som ni säkert förstår kan man i detta sällskapet inte komma med något, "det känns bättre", eller något sådant. Här är det hårda bevis som gäller! (har vi bevis för Darth Vaderhjälm är snabbare eller är det bara för att vara hård?)

Strax efter 11 lämnade vi Stockis för att rulla ut mot Ekerö, vi plockade upp senaste tillskottet Micke i Solna och drog vidare. Det som hände efter startskottet i Rörby var något som överbevisade båda doktoranderna, det var slakt, det var det ultimata empiriska testet. Myten att tempohojen är sjukt mycket snabbare är inte längre någon myt det är hårda fakta. På flackan och nedför så stack P2an och lämnade Perra och Johan i ett vakum bakom, fick vänta några minuter på grabbarna vi vändpunkten innan vi stack hemåt.

Valpen fick äran att köra 10km på hemvägen på monstret och kastade lystna blickar på min nya kärlek, vi drar samma storlek, var han inte såld innan så är han det nu.

Valpen, som är kär i min Cervélo P2, tar i för kung och fosterland i Kilsbergen.

När jag och Perra landade hemma i Stockis på lunch, grym lasagne, så började Perra nästan direkt surfa tempobågar, Valpens excelfil med utvärdering av div tempohojar dammades av. Om jag inte är helt snett på det tror jag att det kommer rulla fyra tempocyklar ut på Ekerö till våren (Micke har redan en)

Stekhet Perra i Darth Vader hjälm, snart ägare av en tempocykel?

Om vi ska summera, Jag älskar min Cervélo och inte heller jag var helt övertygad om hur stor skillnad det var, men jag hade inte en chans att hänga på Valpen när han stack på raksträckan när jag körde på hans Speedster, trots att vi brukar vara sjukt jämna. Var ruskigt skönt att knacka in värden i excelfilen efter dagens pass, måste erkänna att jag också är autistiskt förtjust i excel, hybrisen kom nästa direkt när man insåg dagens snitt på huvudsträckan (36km/h) skulle räcka till 5h på ironman. Bara att det är typ 14 mil till att cykla. Mer om Micke (nya killen) kommer inom kort, värt att notera är att han blev omsprungen av en Älg idag, va fan säger man om det? Hade han Puppy tröja?

Nu kör vi mot Norseman 2010, trainern är också riggad så nu finns det ingen återvändo. Cykel hela vintern!

Kärlek från konstnärliga ledaren.

It is not a moon, it´s a space station! - Part 2

"Den ser ut lite som en 80-tals cykel" det var min frus första kommentar när det stod en fartmaskin i vardagsrummet igår kväll, hur tänkte hon då? Efter lite käk och en halvkass förklaring om varför man behöver två cyklar var det sängdags. Hon förstod nog att jag blev lite sårad för innan vi släckte lampan utspelades följande konversation-Du är ganska glad för nya cykeln va? -Ja (fartmaskin tänkte jag utan att säga något) -Förstår det, den var jättefin. -Mmmm (somnade och drömde om hur Björn Andersson banrekord på Norseman slaktades, lär förbli en dröm) Det är vardagskärlek det.

Lovade ju att berätta lite mer om hur det gick till när nya cyklarna inhandlades en liten reseberättelse helt enkelt. Som vanligt när det är triathlonevent i Puppy TS så började dagen tidigt (06.35) med att Perra och Valpen plockades upp innan Citroenen rullade ut på motorvägen mot Östergötland. Det är ju inte utan viss glädje man noterar att Perra väljer att "följa med" ner till Lewasport och kolla cyklar, helt enkelt lägga 50mil i bil för klubben och triathlonen, det är stort det, men vi har alltid grymt trevligt och jag förstår Perra för det är inte alla som har vett att uppskatta 5 timmar triathlonsnack.

Väl på plats mötte Lewa upp och vi provcyklade och klämde ordentligt, både jag och Valpen landade på stlk 58 och det kändes som om Norseman kom ett steg närmre och motivationen höjdes när man tryckte på i bostadsområdet. Tidigare har Dörlich förekommit en del i den här bloggen, epitetet tysken passar ju även in bra där. Men jag tycker att det är dags att slå ett slag för Lena, vilken skön stil/bemötande och vilken kunskap som finns där, Anders skruvar på cyklarna och Lena snackar tri-tävling/träning, skönt koncept.

På bilden nedan syns två lyckliga Puppy TS killar med Valpens?! cykel och Lena, värt att notera är att Valpen inte riktigt får vara med i mitt och Lenas kramkalas men jag sträcker ut en arm för att Valpen inte ska känna sig utanför, han är ju inte så gammal pågasnöret.

Det blev mycket cykelsnack och jag vet inte om Anders och Lena haft så frågvisa kunder tidigare, vi (egentligen var det jag men "vi" känns bättre och Valpen hängde faktiskt på) lovade att förse Lena med lite sköna Puppykläder att glida runt i butiken med. Vi kollade lite andra prylar (bla kommer skoöverdragen att bli guld i kalla höstrusket) Perra inhandlade ett par sharkskin badbrallor till Vasalundshallen och efter goda 3-4 timmar i Motala körde vi hemåt i högsta fart för att hinna till inbokat jobbmöte på eftermiddagen. På kvällen blev det lite handboll, kastar lite med ett gäng sköna killar/gubbar när vi har lågsäsong.

Recension av cykeln kommer efter helgens vända på Ekerö, blev en snabb provkörning hemma igår och det är en fartmaskin, kändes som om man fick några km/h gratis men det är nog benen som får göra jobbet ändå till sist. Bara att känna sig som en triathlet är guld värt för en utan några trimeriter (läs Henrik). Nu jävlar ska det cyklas och springas sen ska tiderna i Kilsbergen från i år slaktas även om vi kommer vara ruskigt nedtränade där 2010. Behöver jag säga att cykeln står på cykelhållare i vardagsrummet och glänser. Det kändes bra i magen att dricka en kopp kaffe och beundra monstret innan det bar av till jobbet i morse och dagens övningar.

Som lite slutkläm kan det vara värt att notera, att författaren av föregående inlägg också bokade en ny Cervelo på avbetalning i Motala igår (bara att han inte tog hem den, hämtas om 2 veckor), känner att det inte riktigt framgick i hans inlägg eller är det bara jag som inte är med?

Ikväll kommer Johan (SM-trean) hänga med till Ursvik, kul med nytt Puppy material.

Over and out

Ö till Ö anno 2010

Så här när säsongen är inne i sin vilofas, trots det så slipar vi lite extra på löpningen, så jobbar vi också relativt mycket med att sätta upp mål för 2010. För förutom Norseman som naturligtvis är huvudmålet, ett gäng tidsmål och olika tävlingar uppsatta av Henke och Johan så har vi lite andra aktiviteter på gång. Den största är vårt nya klubbmål som är att försöka få med två lag till nästa års Ö till Ö.

Det som också är viktigt i sammanhanget är att ordförande Karlsson (bild nedan) har detta som nästa års huvudmål och är fast besluten att köra. Det som är lite extra härligt är att han inte riktigt vet vad han ger sig in på. Övriga deltagare som inte heller riktigt vet vad de ger sig in på är Henrik, Johan och Perra. Jag kommer hålla hårt i "jägarperra" när det börjar dra ihop sig i skärgården, det vill jag lova.

Har samlat lite länkar med berättelse om Ö till Ö nedan, kärleksfull läsning när hösten börjar krypa närmre.

Håkan Larsson - Som ska under 10h på Kalmar 2010 Micke Selvin - Ses vi i Kilsbergen 2010? Tommy Sarenbrant - 20 plats i år och rolig läsning Team Gourmet Food Sportmössa Olsson - Ytterligare en Växjögalning Mr Colting - Winner 2010 med Martin Flinta

Tillbaka i Ursvik

I veckan som gick så körde vi första kollektiva passet igen efter att säsongen avslutats och viloperioden börjat. Vi körde träningsupplägg/fika hemma i Stockis i början på veckan, mkt trevligt att bara snacka lite tri och träning. Första 7 veckorna kallas postseason, gillar de coola namnen på alla block nästa lika mycket som blocken själva, och det är där vi är nu. Så fram till slutet oktober är det två löpning, ett tempo och ett distans, plus en cykel som står på schemat, sen kommer det bli lite alternativ träning dessutom. Att vi kör detta är till stor del för att vi verkligen behöver bli bättre löpare, eftersom både jag och Valpen kraschat hårt på avslutande 10km på avslutande 21 så ska vi bli ruskigt mycket bättre löpare, hårt fokus för nästa säsong ska vi inte sjunka som stenar (feta hundar) i placeringslistan på löpningen. Det var därför som man med glädje åkte ut till fantastiska Ursvik och rev av 20km i veckan, första passet, det börjar bli lite höstigt därute så nästa vecka åker nog tunna jackan på. Trots att det är hatkärlek så kändes att man saknat Ursvik under tävlingsperioden. Valpen var lite som en studsboll och drog upp tempot trots tuff GI diet i veckan (som han hoppat av trots några kilo ned), Perra visade att han kommer bli fullständigt livsfarlig på löpningen och själv åkte man med på tåget trots ruggig träningsvärk. Gott mos!

Så alla ni som saknat Puppy TS ute i spåren runt Solna, nu är vi tillbaka!

Värt att notera Ordföranden har levererat ny sponsor kommer upp på hemsidan inom kort, dags att leverera i spåret snart också? Vi ligger i köpläge på P2 Cervelo, kommer bli succé GI satsningen under uppehållet har modifierats något, balanserad kost har kostansvarig beordrat även under uppehållet. Mot 85 kg på Norseman 2010!

Vo2Max?

Borde inte varje triathlet och statistiknörd med självaktning kunna plotta följande grafer efter ett löppass?

Vet inte riktigt vad man får ut av allt men roligt är det, Suunton passar inte bara till kostym. Hur sätter du tri-kant på vardagen? Bilder!

Det var tur att helgens duathlon dök upp, man blir lätt deprimerad av viloperiod. Men benen kändes inte direkt lätta idag på det första passet efter Sala trots att det var 5 lätta km, vi får se vad som händer.

Det verkar som om Puppy kommer försöka få med två lag till nästa års ö till ö, många feta hundbollar i luften nu.

Rakat eller inte?

Min kära kompis Krister (ja han verkar äntligen vara kär faktiskt), som jag fått låna Crescenten av och som är en avdankad cyklist, säger att om man ska kunna kalla sig cyklist så måste man raka benen. Det är ett kodex. Undrar om det gäller för triathleter också - det måste tas reda på. Jag har egentligen inte uppfattat om det finns någon vetenskaplig grund för om denna hårlöshet skulle göra någon skillnad i aerodynamiken (jag forskar ju bara inom biofysik...) men jag skulle tippa på att det där cykelpasset jag skippade i juni gör större skillnad.  Hur som helst säger han att det är känslan av hur fartvinden viner runt de hårlösa stockarna som är grejen. Och kanske är det just känslan som skulle kunna få mig att gå lite snabbare på cykeln på lördag - rakar jag mig så är det liksom något speciellt, det är tävling och det gäller att dunka på extra mycket och inte spara på något! Dessutom ska det tydligen vara en helt ny upplevelse för både dig och din partner i sänghalmen... Så vi får se om triathlon-fåfängan helt har tagit grepp om mig och jag kör rakat på lördag.

Nya klockor

I dagarna har jag och Henke beställt nya klockor för att få ut ännu mer av träningen, eller nåt... För min del känns det iaf behövligt eftersom jag inte har haft någon klocka alls hittills. Har fått lita på Henrik och Johan men det är ju inte alltid man orkar hänga dom på passen. Det var inte helt självklart vad vi skulle införskaffa oss men Suuntos grejer verkar var sjyssta och sedan när jag lyckades fixa en special-deal på Suunto så var märket bestämt. Vi hade också lite svårt att bestämma oss för om vi skulle köpa tri-packet eller köpa klocka med GPS. Efter några om och men valde vi båda GPS.

Så nu är beställning lagd på en t3c Black Arrow med GPS för min del och Henke, tysken (vad kommer detta ifrån, är tyskar materialkåta eller?), beställde så klart värstingmodellen t6c med GPS. Med tanke på Norseman så blir det nu nästan lika intressant att mäta höjdmetrarna med nya klockorna som att mäta distansen. Snart får vi också äntligen reda på om de nya kilometermarkeringarna i Ursik verkligen stämmer och vad "EPOC" egentligen är för något!

Snart är det dags!

Snart dags för säsongens huvudmål i Sala. För den inbitne triathleten är det förmodligen inget märkvärdigt, men för en överviktig handbollsspelare som för ett år sedan aldrig sprungit längre än 7 km eller simmat mer än 500 m i sträck, och vars favoritträning var bänkpress och bicepscurl, är halva Ironmandistansen fortfarande en rejäl utmaning. Idag var det så dags för sista tuffa passet inför nästa helg. En kort, simulerad triathlontävling stod på programmet och eftersom Henke flytt till Dalarna fick jag försöka hålla tempot själv. 800 m simning, 21 km cykel och 7 km löpning i bra fart blev resultatet och det känns helt klart som formen är på uppåtgående.

Annars gillar jag atmosfären i klubben just nu. Från att ha haft en ganska nyanserad inställning till Puppy TS har ordförande Karlsson äntligen tagit sitt ansvar och börjat leverera på allvar. Snart kanske han börjar löpträna också? Dessutom klev klubbens egen fotograf in i verksamheten i onsdags med en spontan fotosession på en risig industritomt. Nu väntar vi bara på resultatet, men fyra snubbar i löpartights kan väl bara bli succé. Perras debut i Darth Vader-hjälmen och Henkes kommunistsportdryck är andra godbitar från vardagen i Puppy.

Nu blir det vila imorgon, simning på lördag och sen blir det åskådarplats på Stockholm Triathlon under söndagen. Leta efter de coola killarna med hundar på kläderna! Och han som har den långa, lockiga kalufsen (utan slingor) är förresten singel.

//Valpen