Zurich

Post eller pre race?

Det är nästan prick tre veckor sedan vi avverkade vårt första huvudmål 2010. Vi har under vårt andra år fortsatt att ta tri-Sverige med storm och faktiskt levererat en riktigt bra utveckling. Så vi snackar inte bara. Det är nu det svåra eller roliga börjar beroende på hur man ser det. Vi har två utmaningar, första är att ladda om för att avsluta säsongen på ett bra sätt, Sala och ÖtillÖ. Den andra lite större är hur vi hanterar andra riktiga säsongen, vi räknar bort det första halva året och sommaren då jag och Valpen drog igång. Men det får bli en fråga efter lite transition i höst men vi behöver hur som helst bli bättre löpare. Ruskigt mycket bättre löpare. Första veckan efter Zurich tog vi det mest lugnt med lite lätt jogg, vecka 2 så körde jag och Perra lite längre men långsammare ÖtillÖ pass för att testa lite utrustning och hitta tillbaka till ordentlig träning. Valpen simmade på sommarstället i Finland. Föregående vecka handlade mycket om jobb och ensam träning men det blev många lite tuffare pass och på fredagens extremlöp med Valpen sa benen tydligt ifrån att det varit en tuff vecka. Men så i måndags, efter lite lugnare helg med behaglig cykel, kräftor och någon snaps, så lyckades vi kapa nästan 20min på samma ÖtillÖ bana som vi körde alla tre förra veckan och innan Valpen sticker till Nora för pass med vår nya deltagare Rebecca så ska vi pressa ut två varv på vår ÖtillÖ bana, borde ta runt 4 timmar så det kommer bli smutt.

Så här såg statsen ut senast 16 augusti: Simning: 51:48, ingen distans osäkert med gps borde vara ca 2km Löpning: 9.5 km, 54:26 (5:43/km) Totalt: 1:46:14 Stillastående tid: 5:28

Vi verkar dessutom ha fått hyfsad kolla på utrustningen, vi kör på våtdräkt (så klart) Camelback alt midjeväska, små paddlar, ev dolme, och trailskor. Tror det kan bli bra!

Puppy TS cyklar i Zurich

Det har inledande varit lite svårt att komma tillbaka i träningsgängorna men det känns som om det börjat släppa och lite mer variation i träningen har gett glädjen tillbaka. För er som inte klätt er i vårdräkt och simmat över närmsta vatten och sen sprungit till nästa vatten kan jag inte annat än rekommendera det, är bland det roligaste jag någonsin gjort. Att vi sen kör mycket av vår träning runt Stocksund och Djursholm gör det inte tråkigare direkt då det är en och annan "blå" tant som sätter skumpan i halsen när vi älgar eller simmar förbi.

Vi har nu nästan klubbat att det kommer bli Sala nästa helg med avspänd attityd som ett extra race för att få njuta av detta unika tillfälle av att vi tre gjort runt 400 gemensamma träningstimmar, vem vet när man får uppleva det igen.

Avslutningsvis Det är många som gjort bra grejor i sommar och helgen. - Vår ena favvis Lisa kom som bekant tvåa i helgen, bra kört Lisa. Är det något som vi kan bistå med så är det kamp vid bojen, vi har två som ruskigt starka där. - Vår andra favvis Tessan gjorde rent hus på EM, grymt Tessan. Har ni inte lyssnat på hennes sommarprogram gör det, finns som podversion på sverigesradio.se - Micke Selvin, ok Micke du är också en favvis, körde "vår" tävling, Norseman, och gjorde det bra. Grattis Micke. - Jojje på Runners förlovade sig och gjorde en RUSKIG tid i Köpenhamn i helgen, grattis till det.

Tror det var allt för nu. Hörs

Henriks IM-race och lite annat

Okej, då har man landat hemma i Stockis och fått sova ut lite efter den gångna veckan, har försökt reda ut begreppen lite så här kommer en summering av Ironmandebuten. Uppladdningen Vägen ner till Zurich tog vägen via Malmö med träning och övernattning innan vi tog oss vidare ner till Zurich och Kanzleistrasse. Vet inte riktigt hur vi skulle fått en bättre uppladdning på plats, vi fick ett par dagar där nere och kunde köra några lättare pass på banan. En viktig lärdom om min kropp som jag tar med mig till nästa race är. När vi hoppade upp på cyklarna på lördagen för ett kortare pass så känns kroppen som en formel1bil men ända så känns hela passet som en seg uppvärmning innan handbollsmatch, kroppen skriker det är inte dags ännu och det tar en liten stund innan jag kopplar vad som är på gång. Så det blev superlökigt från min sida även på det efterföljande korta bricklöpet. Valpen var dock mer taggad och smällde på lite mer.

Racet Kändes otroligt avslappnat men ändå tokladdat på morgonen innan vi skulle sticka ner till starten, man kunde nästan ta på anspänningen hos alla tre. Efter det vanliga stöket så stod vi där på stranden och det pumpades snap ur högtalarna och precis som vanligt så var fältet lite för ivrigt iväg mot och över startlinjen. Tanken var att dunka på ordentligt fram till första bojen för att komma i en klunga som är lite bättre och kunna åka med dem och inte behöva brottas allt för mycket. Håller jämna steg med Valpen ett par hundra meter innan han försvinner ganska nära första bojen. Känner att jag gått ganska hårt och försöker trumma på i bra tempo. Har relativt fritt vatten efter att simmat över ett helt gäng vid första bojen, skönt med lite adrenalin, och vid rundningen så visar klockan 31min och eftersom det skiljer 200m på varvet så räknar jag med att landa precis under 1:10 helt enligt raceplan. Under andra varvet håller jag jämna steg med en tjej i Sailfishdräkt som jag får kriga för att hänga med och när jag lätt yr vinglar upp på rampen så stannar jag min klocka på 1:06 officiell tävlingstid blev 1:09 och jag ligger nu lite plus på raceplan som säger 1:10.

Lätt steg i varvningen.

Upp på cykeln och jag har aldrig upplevt en cykeltur med så mycket kräm i benen, känns som jag flyger fram de första tre milen med vinden i ryggen, håller koll på pulsen så att den sjunker stadigt mot tänkt cykelpuls. Kollar snabbt på mätaren innan vi vänder upp på berget och den visar 42 km/h i snitt så här går det undan. Fortsätter i bra takt och slaktar "the beast" och de andra backiga partierna som varar 3-4 mil innan det bär tillbaka mot byn och varvning. Varvet avslutas med "heartbreak hill" med ruskigt mycket folk och nog känner man sig lite som idolen Schleck när man stående bombat sig genom folkmassan. Vid varvningen visar klockan 2:30 prick och jag blir lite fundersam på hur jävla hårt Valpen har gått för nog borde jag tagit de 4-6 minuterna jag är ganska säker på att han tagit på simmet, det var ju en del i raceupplägget. Blir lite konfunderad när jag möter honom efter varvningen på väg åt andra hållet och inser att jag har väl ett försprång på 15 minuter eller liknande möter även Perra ytterligare några kilometer längre ner på vägen. På andra varvet slår jag av lite på takten, lite skrämd av alla artiklar jag läst om att det gäller att ha krut kvar på löpet plus att jag inte behöver jaga ikapp Valpen och kör såldes inte riktigt lika offensivt som jag brukar men tar ändå mycket folk, speciellt uppför. Lärdomen till nästa race är att lyssna mer på kroppen och köra mitt eget race, jag tänker fortsätta vara offensiv även framöver, speciellt nu när man har fullföljt sitt första race så är det inte värre än att man kan pressa sig lite närmre gränsen på kommande race.

Jokern tar jobbet! Jokern tar jobbet! Lena håll i dig där nere i Motala snart kommer lite bilder på våra P2or.

Lyckas hur som helst trycka mig förbi ett antal svenskar på andra varvet och känner mig odödlig. Vatten och mat fungerar enligt plan och när man är van att köra train low så är socker fan som en bra fylla och jag hör mig själv ligga och sjunga i tempobågen när det går i 75 blås nedför mot byn efter andra varvet. Landar på 5:08 totalt på 18 mil cykel och växlar utan problem ut på löpet.

Någon som sett en stark och lätt löpare?

När jag slängt på mig min nya solskärm så bär det av ut på löpbanan. Planen säger 5:20/km i öppningsfart men jag har svårt att hålla igen när alla de som jag växlade med susar iväg i 4:30 fart. Här får vi återigen bevis på att det saknas en klass på löpningen, men man vill ju ha något att jobba med eller? Efter ett toabesök och försök till is i magen visar klockan runt 5 minuters tempo på första varvet, känner mig fortfarande stark som tjur. När det börjar närma sig slutet på andra varvet börjar benen värka så till den milda grad att man löper jämt med tyska tanter som kommer ut från T2an så nu gäller det bita i, klarar även andra varvet under timmen trots ytterligare ett toabesök. Märker att det börjar lukta 6:00 fart och gör nu ett tredje besök på toan på lika många varv. På tredje varvet tar jag rygg och löper precis jämt med Katja (som knep andraplatsen i F18-24) som går precis under 6 min tempo och är ett varv bakom mig. Vi håller jämna steg innan jag tappar henne i en vätskekontroll på fjärde varvet. Blir nu omsprungen av några svenskar som jag knep på cykeln och försöker ge uppmuntrande rop om jag ser dem, det är hårt fokus på insida under denna period. När jag kommer ut på sista vändan och har drygt 8 kilometer kvar så har jag svårt att hålla tillbaka tårarna och det känns som jag flyger fram trots att det går i 6 minuters tempo, möter både Valpen och Perra samtidigt som det känns som hela världen älskar mig och jag den. Tankarna susar genom huvudet och ett och ett halvt års stenhårt arbete och fokus på att förvandla sig från lat (förlåt placeringssäker) lagidrottare till satsandes uthållighetsidrottare som tar 100 procents ansvar för sin prestation tar sitt uttryck genom att jag gråter som lille-skutt i målområdet. Efter 1 minut och ett antal oroliga sjukvårdares frågor och sen kramar så kan jag inte annat än att bara stå och le och vänta in de andra. Efter kramkalas, mat, skumpa och sen sömn så går vi morgonen efter på ruskigt stela ben till prisutdelning. Fredrik Haglund från Västerås berättar lite sköna historier och vi slappar rätt nöjt innan vi påbörjar en ett dygns lång bilkörning hem till kungliga Hufvudstaden.

Så ruskigt skönt att vara i mål!

Under hemresa och dagarna efter racet så har dessa tankar växt fram

Trots att det direkt efter målgång kändes som det var första och sista gången, plus att nästa års fokus troligen kommer att ligga på en 70.3 tävling lite senare på hösten så har tanken på att köra en IM nästa år vuxit sig stark, och då ska det absolut gå under 10 timmar och skulle det mot förmodan vara Kalmar så ska det gå under 9.30.

Vi måste vara mycket nöjda med vår debut, alla tre under 11 timmar även om Valpen säkert är lite bitter över att ligga under med 0-2 i tävlingar i år om man nu inte räknar hans låtsas KM i sprint så klart. Men vi har hittat våra roller och harmoni i vår lilla grupp.

Vi har insett att det finns ett antal som har lite koll på Puppy TS ute i trivärlden, misstänker att det har lite med att vi inte alltid står tysta i hörnet så tack för alla uppmuntrande tillrop, råd och hjälp längs vägen.

Att ha ÖtillÖ som årets andra huvudmål känns helt rätt och naturligt, känns på något sätt konstigt att ladda om för Sala eller Stockholm även om vi nog kommer köra någon av dem och ha riktigt roligt. Sen kommer det så klart bli nya trailskor och bara en sån sak.

Hur kommer det sig att vi inte har en Ironman eller 70.3 tävling i Stockholm? Det måste finnas förutsättningar för det. Någon?

Fick på grund av min bakgrund som handbollslirare påringning av lokalpressen i Växjö, ni som är från småstäder vet hur det funkar, och fick frågan om målsättning på sikt. Som ni vet så hymlar vi sällan med något i Puppy och målet under 2011 verkar bli att försöka kvala in till VM i Florida på 70.3, återkommer om den, och så här blev artikeln andas viss hybris men är skriven med så mycket kärlek att man bara blir glad.

Sist men inte minst, fy fan vad det ska tränas löpning nu för det är där det ska kapas tid.

Henke som ibland känner sig naken, rädd, exposed.

Ironman Zurich 2010 - the movie

Ok, här kommer filmen från årets första huvudmål Ironman Zurich 2010. Nu laddar vi om och nästa A-race är Ö till Ö 6 september samt att vi kommer dyka upp på ytterligare någon tävling troligen Sala eller Stockholm. httpv://www.youtube.com/watch?v=FgKrX_T6ARo

Kramar från Puppy TS och tack för allt stöd på vägen!

Vad menar de?

Vad fan säger man om denna? Läste de ens vår ansökan?

Känns som om det tidigare frostiga förhållandet till Norge nu helt isat igen, men Puppy står över allt annat. På samma sätt som vi alltid säger att om vi ska köra Kalmar ska vi göra det under 8 timmar säger vi nu, om vi ska köra Norseman ska vi göra det under 10 timmar annars blir det inget (Banrekord 10.30)

Efter överläggningar inom klubben har vi nu enats om att lägga om fokus till Ironman Zurich 2010

Som sagt, vi står över detta och satsar vidare, 2010 blir det IM Zurich, 2011 IM Lanzarote.

Kärlek och andra starka känslor från Puppy abteilung Zurich!