Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010. Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.
Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!
Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.
Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.
Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).
Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.
Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.
NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).
//Valpen
