Pjärta - gråter ut med värdighet

I tider när det tycks regna guld och pallplaceringar över Puppy TS känns det onekligen lite tråkigt att skriva en race report om ett lopp som inte ens slutfördes. Vart börjar man ens, med en förklaring av hur, när och vad som hände eller håller man uppe spänningen? Bered er på en lång läsning; det är ändå bara ungefär hälften av min egen analys av loppet. Låt oss börja med att gratulera Perra till ett alldeles förträffligt genomfört lopp. Jag har bara ryktesvägen hört att målet var inställt på 3:20 och ett mer klockrent lopp kan man väl knappast önska sig isf? Jag brukar ofta säga att visst, ett jämnt lopp eller tom negativ split är självklart något att eftersträva, men det tycks mer vara en uppnåelig målbild än ett realistiskt mål. Perra satte ned foten och visade hur fel jag hade. Hur grymt det är att springa sista 7 snabbare än något annat parti, i en mara, med det vädret, skall vi inte tala om. Stor respekt från mig iaf, blir kul att få höra från Perra själv vad han tyckte om loppet.

Så, tillbaks till min upplevelse av dagen. Jag hade varit lite hängig sista veckan innan och inte riktigt känt den där taggningen eller upprymdheten som brukar infinna sig när ett lopp är på gång. Inte heller gjorde väderprognosen eller en titt ut genom fönstret på fredagkvällen något för att ändra på detta. När så lördagen kom och jag befann mig i startfållan (lydigt var jag där 15 min innan start) var det dock full fokus på de kommande 42K och alla känningar underordnades spänningen som var under uppbyggnad. Planen var att, beroende på hur kroppen reagerade, lägg mig i ca 4 min/km och köra på. Stockholm har hela tiden varit tänkt som ett stopp på vägen till huvudmålet i höst och efter vilda diskussioner med Johan (vi måste ju pausa lite mellan de långa, intensiva sessionerna av att sitta och tänka) under veckan så växte det fram ett beslut att helt enkelt testa hur långt 4-fart gick just nu.

När starten gick var jag över linjen på en 10-20 s och försökte sen bara hitta ett flyt utan att behöva kryssa för mycket mellan alla de långsammare löparna som av någon anledning alltid måste stå längst fram. Att spurta från start när det finns 42K att jobba på är onekligen en briljant idé så jag förstår definitivt varför man känner att man måste tränga sig fram i fållan. Tyckte det kändes lite tungt och segt och som att det gick lite för långsamt - förstå min förvåning när 2K passerades på 7:50 utan minsta tillstymmelse till stressad löpning. Vid 2.5K stod Hanna och jag kastade av mig Puppy-jackan (ett dumt val skulle det visa sig) och sen var det bara att köra på. Första 5K är fina och lättlöpta och avhandlades på 19:29. Därefter kom Söder Mälarstrand och den härliga Västerbron. Jag låg med lite olika klungor utmed SM och slapp ta alltför mycket vind. Jag jagade hellre ikapp några meter till klungan framför än låg själv och tog all vind. Västerbron är alltid Västerbron och idag var det full storm rakt i ansiktet när vi klättrade över. Än så länge var kroppen dock pigg och fin och det var inga större problem. Väl nere på Norr Mälarstrand var det dags att hitta flytet igen och 10K passerades på 39:34 - 7 sekunders tapp på 4-fart över etappen med Västerbron och motvind tyckte jag var helt ok.

Vid 10K började jag även springa med Amandas syster Johanna Bohlin, något jag förstod först många km senare. Det var ganska kul då hon hade mycket support utmed banan och vår klunga blev därför föremål för en hel del påhejande. Nu sprang jag med ungefär samma människor de kommande km och vi passerade 15K på 59:27. Klättringen från Centralen, via Torsgatan och Odengatan, som jag ofta nämnt som ett hatparti gick förvånansvärt smidigt och vips var vi tillbaks på Valhallavägen och på väg ner mot Gärdet. Vid 19K lämnade jag syster Bohlin och det var nu det riktigt roliga började. När vi vände upp mot Gärdet (exakt 20K) var det som att kliva in i en vindtunnel. Jag kände mig allt annat än aero skall sägas, även om Henke och Johan upprepade gånger har klagat på hur omöjligt det är att fly vinden genom att ta rygg på mig (jag vill minnas någon liknelse vid en lyktstolpe men jag kommer inte ihåg exakt). Det var bara att gräva ner huvudet och försöka köra på utan att bränna alltför mycket kraft. Mitt på Gärdet passerades 21.1 på 1:23:59 och jag var 49s före 4-fart. Det kändes fortfarande helt ok men om någon km skulle det dock börja bli tungt på allvar.

De som har varit med på löppassen i vinter/vår (läs Henke och Johan) är väl bekanta med sträckningen på Djurgården. Även Perra har vad jag vet kört mycket där och var säkert intimt bekant med hur banan gick innan i lördags. Det som normalt känns som, i min mening, en ganska ok runda om man tar bort stigningen till Manilla och Johans favoritsträcka precis innan man vänder ner och upp mot Gröna Lund, blev ett riktigt kraftprov. Vid 23K kom lite krampkänningar i höger vad och det skulle inte släppa under loppet, även om någon kramp aldrig bröt ut. Jag fick dessutom slita allt mer för att hänga med den grupp som jag sprungit med sen åtminstone början av Valhallavägen och vid ca 28K (Djurgårdsbron) fick jag släppa dem. En gel från Hanna vid vätskestationen gav lite extra energi men jag kände att det var svårt att hålla uppe farten. 30K passerades på 2:00:14 och fortfarande var snittet i princip 4 min/km.

Sträckan 30-35 kan beskrivas som möjligen den värsta delen av något lopp jag sprungit. Trots att jag sprungit den sträckan hur många gånger som helst under mina två år i Stockholm så var det i lördags ett helt annat odjur som väntade på mig. Efter att ha släppt klungan framför mig utmed Gamla stan fick jag nu jobba på själv i en grotesk motvind. Jag gick visserligen ikapp och om löpare men troligtvis låg jag på lite för hårt för vad kroppen klarade. Över Västerbron och utmed NM fortsatte jag att försöka gå på i ett bra flyt och vid 35K stod tiden på 2:22:23. Jag hade alltså gjort sista 5 på 22:09 (4:26) vilket nog var mer än ok under förutsättningarna och min dagsform. Jag tänkte att en bra tid fortfarande var väl inom räckhåll och försökte trycka på (läs: inte tappa mer fart).

Upp till Centralen är verkligen en av mina hatsträckor på banan och här var det riktigt tungt. Behållningen var att Hanna stod och väntade med lite cola vid 37K. Hon skrek att jag såg pigg ut och att jag hela tiden hade tagit placeringar. Till svar fick hon att det började svartna lite för ögonen på mig och att jag var fruktansvärt trött. Jag fick dock lite energi av att se henne och körde på i ca 4:20-4:30. Strax efter 38K hände så det som förstörde dagen. Från att ha varit otroligt sliten men fortfarande på väg framåt i en helt acceptabel fart försvann på bara 100-200m all energi ur kroppen. Det började svartna ordentligt för ögonen och när jag kände att benen började ge med sig handlade det bara om att försöka hitta en plats där jag kunde landa utan att slå mig eller hamna framför fötterna på de löpare som kom bakom mig. Jag lyckades pricka en trottoar och hade turen att hamna bland lite funktionärer som delade ut dextrosol. Där slutade mitt marathon och istället för att ta mig de lite drygt 3km som var kvar så låg jag halvsovandes på trottoaren i en 10-15 min. Som extra bonus blev det dessutom polisbil till kontoret och ett varmt ombyte.

Ovan summering skrevs för en vecka sen och det har gått mycket tankar genom huvudet sedan dess. Det som främst fastnar är att det var riktigt bra att få en liten käftsmäll och komma ihåg vad en mara faktiskt gör med kroppen. Dessutom finns det redan väldigt mycket tankar om träningen framöver. Utöver det så tar vi fram lite Puppy-mentalitet (och sätter lite skön press på mig själv) och säger grattis Perra till klubbrekordet, 4:e november ryker det all världens väg.

Fridens / P to the järta

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

ÖtillÖ - tips och movies - uppdaterad

Eftersom det börjar infinna sig ett sug för ÖtillÖ, kanske pga sms från Tuggarn, samt massa snack om att sjösätta en multisportvända med Team Malaco till hösten efter årets triathlon-A-race som är Norseman för Perra och KMD Copenhagen för mig. Satt och kollade lite tävlingar, lutar åt Raid Uppsala kanske även Finnmarksturen (MTB race) förutom magiska ÖtillÖ då så klart. Mitt i detta så dök det här klippet upp, har ni inte kollat på mäktiga FJS hemsida så gör det nu. De är tunga och Johan dyker ju upp med Micke "från förorten" Sahlberg då och då. Kanske är så att de kvalificerat sig för en start i Ekerö International Aqualthon, då kan ju Team Malaco kan pumpa dem på lite tips och ideér.

Jobbar för övrigt på att få Peter Dörlich som grillmästare på aqualthonkvällens grillparty, kan bli stort. Hör av dig Peter.

httpv://www.youtube.com/watch?v=bIvgUjsmNpk Brutalt bra info kring ÖtillÖ från FJS som varit på pallen tre senast åren, vann 2010. Bästa guiden man kan få.

httpv://www.youtube.com/watch?v=UOqB8IJ0_DY Puppy TS film från ÖtillÖ 2011, inte så arty som de brukar men det var mest Valpen som höll i kameran och han är som vi vet lagd lite mer åt det binära hållet.

Uppdatering 20120530 Eftersom det formligen rasat in synpunkter på filmvalen, speciellt från vår egen Jocke Berggren så lägger vi upp ytterligare en rulle. Den som vi helst skulle haft upp ligger inbäddad i något flashkör så där skulle vi behövt PLANS hjälp men den hittar ni här. Men i väntan på nästa tävling så får ni hålla till godo med denna.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ASS216GHNnY

ps. för er som inte visste det så är PLANS Puppy TS egen hacker, ingen att göra sig ovän med vill jag lova. ds.

Gott med lite ÖtillÖ taggning så här i slutet av maj. Ses i Sandhamn 3 september vänner.

Henke

Stötläge

Friends,Det har varit mycket cykelsnack sista tiden, Valpen kollar girot och skickar konstant länkar på BMCs tempohojjar, det har dock inte varit lika mycket snack här på bloggen men här kommer en snabbgenomgång i omvänd kronologisk ordning. Håll i hatten.

Det ska återigen tävlas i helgen. Det är så klart Hallsta tri som står på schemat. Valpen gör säsongsdebut i motionsklass, Hanna (ny för året) debuterar typ någonsin, Amanda tror jag ska köra samt att Sahlberg bör vinna sin klass för att inte bli utslängd från Puppy.

Inför dagens långcykel så hade Valpen plockat med några simmare som skulle få känna på lite cykel, det skulle ju ändå bli lugnt. När jag kommer till samlingsplatsen så har jag en timme i benen men det knäpper konstigt i vevpartiet och det var inte så konstigt för 10 min senare har jag hela vevslängen sittandes endast i min kloss, färdigcyklat på Cervelon som dagen till ära hade fått på sig tävlingshjulen. Error igen alltså men Spif-Micke hämtade bilen och vi drog ut till Ekerö och fick oss en skön runda fast med Roström på racer, scotten är en lifesaver. Valpen då undrar ni? Han hängde av simmarna vid Lidl Enebyberg och skickade ett glatt sms om 5 små negerpojkar och att cykeln minsann var nedkortad till 2 timmar. Micke och jag tuggade på bra och fick en fin solig tur med lite grillning i motvinden, men det får bli en vända till imorgon så om det finns någon sugen därute hör av er.

Henke hänger i diket utanför Nora

Error igen säger ni, ja för förra helgen så vankades det läger med cykelfokus runt Örat och Nora. Tre dagar med lite tuffare cykel, något sim och löp dessutom. Vi öppnade torsdagen med undertecknad som jobbade rätt mycket med sig själv, efter kylslagen cykel och en Perra som gnällde som vi aldrig varit med om sen tidigare. Fredagen hann vi inte trampa mer än 5 mil innan mitt bakhjul trasades sönder som en kexchocklad, det blev häng i diket utanför Kopparberg samt hängning av något som kallade sig taxifirma och en pajas till cykelhandlare i Örat som kallar sig Uno Forsberg. Vet faktiskt inte hur många cervelo snubben säljer per år men en sak är säker, det står inte Uno Forsberg på Puppys tröjor nästa år, horribel service, och det fick han klart och tydligt veta. Men mitt i allt det där så är ju ändå Staffan kungen, hämtning av aggressiv undertecknad i diket samt utlåning av bakhjul till mig samt hjälm till Perra.

Bästa crewet på cykelläger

Annars så var allt som vanligt och vi har det gott som fan när vi är ute och hänger i the hard core, men det är många som får sig en skrapa ska gudarna veta. Eftersom min ben var lite piggare än Valpens och Perras på lördagens avslutande hoj upp till Ludvika så stöttes det så klart friskt. Festligt.

Annat bra skit då? Jo dammade av Salomondealen, eller rättare sagt Amersportdealen, under veckan så snart kommer Valpen se ut som en riktig trailkille kanske en fet ambit på armen på undertecknad dessutom?. Magiskt snygga prylar "som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda" nä just det, det där var ju någon annan som skrev. Men det är feta prylar som kommer se ännu fetare ut när de hamnar på Valpen. Som nu hävdar att han gått sub90 men inte gett något konkret bevis ännu.

Apropå trail, Tuggarn och Perra övertalade mig om att stiga upp strax efter 4 i onsdag för att köra backe. Hetsade Stefan som har näst hetaste lagpolaren på ÖtillÖ via twitter och vips så var vi 6 pers som startade klockan 5 på morgonen vid Hammarbybackens fot. Passade som vanligt på att sätta mig i respekt och köttade på rätt bra uppför, men vi hade så där trevligt som bara 6 grabbar kan ha i soluppgången i Hammarbybacken, episkt och trevligt med lite nytt folk. Stefan är stark det visste man sen tidigare men Tuggarns mäktiga polare Nicklas var också hård. Tuggarn då? Han hade fått det där med backe om bakfoten och sprang sitt snabbaste nedför istället för uppför. Vet inte var det var men rätt fläskig träningsvärk hade man i benen på torsdagen.

Magisk morgon med bra sällskap.

En annan trevlig sak är att vi ska ha fystester på jobbet nästa vecka och en återkommande gren är armhävningar, eftersom man numera faller under kategorin räka (sub100 räka) så är man ju rätt kass. Testade hemma förra veckan och landade på 18st, fick panik så nu är det 100 pushups.com som gäller, ska bli kung igen. Vet att det kanske är suboptimalt ur ett triperspektiv men tjocka bygggubbar skiter stenhårt i vad fan man tränar för, kör man 15 timmar i veckan ska man fan vinna armhävningstävlingen. Ord up!

Nya våtdräkten provas ut och debuten ligger nära, idag blev det bad hemma i Mälaren utan vårdräkt.

Annars så händer det saker mest hela tiden, Valpen börjar gå in i toppningsfasen, själv dunkar jag på med volym ytterligare 3 veckor innan vi snackar Build, men upplägget är klart och löpet börjar trilla på plats det också. Perra då?, ja tror det eller ej så mörkar han.

Det är allt för nu, tänder grillen och laddar för ännu en söndag ute på ön. Kramiz Henke

Hjälmaren runt - the movie 2012

Yo,För er trogna följare har ni sett på twitter att viloveckan skulle avslutas med Hjälmaren runt. Innan vi landar där så har det varit en massa Puppies i farten på Gbgsvarvet, hoppas få en snabb rapport därifrån att lägga ut här men kortfattat.

Pjärta 1:17 Robban 1:29 Catta 1:47 (uppdatering söndag morgon) Smackan 1:47, dock en hel del att förklara då han tävlade för annan klubb, WTF? Hanna 1:53

Tillbaka till Hjälmarenstoryn, vi drog fredag eftermiddag efter ett rätt tufft sim och Collins intervaller på lunchen. Eftersom det vankas läger i Nora till nästa helg så rekades det lite, Bettans kaffekokare undersöktes grundligt plus att vi kollade att lösgodiset på ICA höll klass, det gjorde det.

Valpen med lappen "cykelfesten i Örebro" och Staffan hänger i bakluckan.

Som vanligt bjöd Örebro på regn och fyra grader plus, det var ändå ett fall framåt från förra året. Vi hade en plan och en dold agenda, planen var att gå med Kapten Staffans klunga och det ryktades om 34-35 lite osäkert eftersom de var lite sargade från förra helgens Västmanlands tour. Vi rullade ut och tog det ganska lugnt. Det blåste och regnade och det var rätt soft fram till halvtidsstoppet förutom ett backpris i Arboga där jag tog Valpen på sängen.

Efter 3:30 fikastopp drogs farten upp ordentligt, jag var under denna tiden magiskt taktiskt eftersom det vankades kupp några mil efter stoppet, suttade dessutom ordentligt på sockertutten detta pass. Viss skillnad mot 2010 då jag testade att köra på endast nötter med blandad framgång.

Hur som helst, när farten ökade flög det lite folk och efter 11-12 mil är vi väl 6 pers kvar och matar på i motvinden i min och Robbans klassiska allé. Staffan är stark fram till dryga 120k och håller bra fart hela vägen in och kommer bli stark i Kalmar. Men när sen sista fartökningen kommer vid 130k så har vi bara Mats kvar från the originals och han är med fram tills dess att vi rycker sönder en flashig cykelklubb med feta attitydsproblem sista två milen. Men det är klart, jag hade också lackat om det kom två pajasar på alu-racers för 10 papp om jag rullade S-works med högprofil. Hårt liv.

Som vanligt var det massa andra trevliga saker, även i år hade vi en Micke Marin med oss men denna gången kom han från Skövde, han kom, såg och hittades i en busskur med 2 mil kvar. Skön bonk. Idag var det för omväxlings skull min tur att vara hyfsat stark och glad (socker?) Valpen åkte lätt med även om han jobbade mer med svart energi och såg fett arg ut när jag skulle upp och försöka knäcka mupparna på slutet när klungan rullade i 42. Men som vanligt bra teamwork i Puppy, Valpen kommer vara i bra shape till Scottland även om det är en tidig tävling.

Vi experimenterade lite med hjälmkamera och den lär ni ser mer av, men här kommer en liten rulle från dagens race.

httpv://www.youtube.com/watch?v=e3om6qKcPzY&feature=youtu.be

Hoppas ni får en fin lördagskväll, imorgon ska det testas våtdräkt och kanske joggas lite lätt innan vi går in i ny fyraveckorsperiod.

Kram

Trail des Balcons d Azur - Racereport

Först ut att skicka över en race report från helgens tävlande var Amanda, så här kommer den. Känn på höjdprofilen på bilden nedan ett tag, sen håll till godo gott folk.Oj oj oj vad stark hon är och vad bra detta kommer bli! Uppdaterad så det går att kommentera och länka också!

Trail des Balcons d´Azur - 29/4 2012 - 33 km och 1800 höjdmeter!

Vaknar en timme innan klockan ska ringa.. alltså 05.00! Försöker somna om, totalt omöjligt. Efter en halvtimme gav jag upp. Tittar ut, det spöregnar! Fasen, betyder att det kommer bli lerigt och halt! Börja fixa med camelbacken, minst 1.5 l vatten, visselpipa, tejp, skovskavstejp, karta över banan och banprofilen..phu, bara upp och ner.. Sista 2 km är platta, ser det ut som iaf! Tack för den!

7.00 kommer taxin. Jag, Claes och Erik hoppar in, det ända som pratas på hela taxiresan är så klart loppet! Jag och Claes ska försöka hålla ihop så länge det går. Jag tror han kommer dra ifrån, han tror det är jag! (Jag hade rätt!) 7.15 framme.. det har slutat regnat! 18 grader och mulet, Perfekt! Besöka bajamaja, små jogga, fixa ryggan.. (upptäcker att min väska väger runt 3 kg!) och så var kl. 7.50, 10 min till start!!!! Det är snart på riktigt. 5 månaders längtan och nu är det endast 10 minuter kvar. Jag och Claes ställer hos längst fram, vi hade bestämt att dra på lite i början för att slippa kö när det tajtar till på stigarna. 8.00 PANG. Vi drar iväg, jag först och Claes precis bakom! Första km, 100 höjdmeter. Skön start! Hade bra fart och placera oss bland dom 40 första löparna.. vid 3.5 km har vi kommit upp på ca 150 höjdmeter och man kunde redan få en fin utsikt som är obeskrivlig. Tempot är fortfarande bra då vi ligger på ca 5.35. Efter 5 km börjar fösta riktiga klättringen, Claes och jag håller fortfarande ihop. Han är stark nerför, jag uppför. 3 km och 350 höjdmeter är det som gäller, det går bra och vi små joggar upp. Redan nu börjar folk tappa och man trippa förbi några för optimistiska fransmän! Höhö Vid 8 km var vi upp på första toppen, nu är det ner som gäller. Bara släppa efter och rulla tänkt jag! Glöm det, lösa stenar, klippor, klippblock och trångttrångt gjorde att farten drog hastigt ner. Ramla, och skrapa upp knä och händer! Gick förvånansvärt bra då stenarna var väldigt vassa, bara mina tajts som fick sig ett hål! Fick dra ner tempot lite, vilket var väldigt frustrerande! Nu försvann Claes i väg, han bokstavligt talat flög iväg! Vi skulle ner ca 250 höjdmeter, på 2 km! Brant som tusan, tvungen att ha huvudet på skaft annars var det bara att smaka på stenar igen! Vid 10 km blev terrängen bättre och det blev lite plattare. Bästa på hela banan och jag flög fram i 2 km innan nästa klättring. Andra toppen som skulle bestigast, 500 höjdmeter på 3 km, hej vägg. Här gick det inte fort, dags att börja gå/klättra. Upp, upp,upp,upp,upp.. tar det aldrig slut?! På toppen, fyyy satan vad vackert! Jag såg hela världen..nästan! Snabbtitt, njuta och så ner igen! Inte lika brant men desto jävligare terräng. Här kom en glad fransman flygande förbi, hur fasen gör han?! Respekt! Den Fransmannen jojjade jag med resten av hela loppet, då jag var stark uppför och han teknisk bra nerför ( skönt att ja krossade honom sista 6 km).

4 km nerför, små trånga stigar, in i skogen och så ut igen på mer öppna ytor där man hade den fantastiska utsikten. vid 19-20 km kommer tredje och sista toppen som skulle bestigas. 150 höjdmeter på 1 km! Där vid 22 km var (konstigt nog) en mellantid och dom ”blippa” mig. Här förstår jag att jag ligger bra till, dock kan ja inte ett ord franska så jag vet inte om det är 1,2 eller 3a ja ligger, men bra måste det vara med tanken på hur glada alla är när ja kom  Nu är det bara nerför och hem tänkt jag sista 11 km och bara kötta nerför berg helvetet. Fick en fet käftsmäll där då jag sprang rakt in i en vägg, här börjar jag klättra, jag kröp på alla fyra!! Seriöst brantast på hela banan! 4 km på 40 min.. jo man tackar! Äntligen uppe och här börjar stigarna bli större och terrängen mkt enklare, kom ut på en grusväg, bred och lätt sprunget. Jag släppte och rulla ner! ÄNTLIGEN lite fart.. Mina lår värkte, huvudet var riktigt trött nu för att behöva hela tiden tänka på var och hur jag skulle sätta ner fötterna. Vid 29 km, hör jag en dam bakom mig (folk skriker högt och hejar!) vänder mig om och ser henne. Hon ser riktigt trött ut, det är lugnt tänker jag. Men satan vad envis hon var, hon smög sig förbi vid 30 km. Här var jag väldigt mentalt trött. Jag såg målet men det kändes som en evighet. Hade ställt in mig på att det sista 3 km skulle vara platta, men sista 2 km bjöd på trappor i stället! JÄVLA fransmän.. Helt ärligt så sket jag i att hon sprang om mig, då iaf.. Nu ångrar jag mig bittert, för jag var starkare i kroppen, men hon var i huvudet! FAN.. Jaja kom 30 sek bakom henne och på en tredje plats.

Idag har jag ont ÖVERALLT, har till och med träningsvärk i axlarna efter väskan hahah.. Men det är en bra smärta, träningsvärk. Fötter och höft höll! :D Detta är det roligaste/jobbigaste jag gjort!!

Tävlingar och långhelg

Yo,Det har varit långhelg och det har varit många Puppys i farten. Vi får väl se om det dyker upp några rapporter här på bloggen. Tills dess så kommer lite korta kommentarer.

Vi hade två deltagare i Västmanland Tour det var Valpen och Staffan som körde 18k på lördagen och Valpen var ensam deltagare på söndagens 11k. Två spaningar därifrån är att Valpen tvärsågade någon trijunis som bloggar på Runners samt att Valpen satt i ledarklungan dag 2 och kände sig stark när de kraschade och Scottens framgaffel gick. Den hade man ju velat se. Men som tur är så verkar allt gått bra.

Vi har också haft igång vårt trailteam. Amanda, en av våra senaste tillskott körde någon skum (men cool) tävling i Frankrike där hon helt sonika glider in på en andraplats! Magi. Hoppas få en rapport och lite bilder om det snart, tills dess får ni hålla till godo med lillsyrrans blogginlägg om loppet, det är så mycket särskrivningar att Perra håller på att smälla av. Men Yoie är onekligen Puppymaterial med den badboyattityden. Eller som Micke brukar säga, Puppy TS är för rockstars! Kan inte mer än hålla med.

Perra i nya outfitten, Amanda kör dagensminen i France.

På Lidingö Ultra hade vi inte mindre än 4 deltagare, Perra, Thomas (ny för året), SpifMicke och Tompa. Ni hittar alla resultaten här. Snackade med Perra (som dessutom handlat MTB) igår på Valborgsgrillen och han var inte speciellt nöjd och kroppen hade strulat lite på sista varvet men gick ändock i mål som främsta Puppy, men sen är han ju vår ultrakung!

För egen del så har operation cykelben fortsatt, såg till att få mig en BG fit, av Mats Anderssons brorsa Björn, på Cykloteket. Fantastiskt trevlig och duktig snubbe. Anledningen till den var att jag i princip under hela förra året fick ruskigt ont i axlarna och nacken i tempoställning och det har inte riktigt gett sig på trainern i vinter. Domen blev justerade klossar plus att han, till Valpens stora glädje, LA TILLBAKA några av de ringar som plockats bort. Troligen behövdes det för när det blev långpass i min ensamhet på lördagseftermiddagen så gick det fint att ligga längre sträckor i tempoställning. Så det får vara värt det när Valpen glider upp och droppar -Jävligt gubbig sittställning!

Cyklarna fick varsin dag i helgen plus obligatorisk cykelvård. Björn skruvar på Cervelon.

1 maj - rehabpassens dag. Till tisdagen så hade Valpen och jag som inte tränat ihop i helgen snackat ihop oss om att sticka ut och rulla lite, jag har ju kört dubbla långcykel plus löp och Valpen varit på cykeltävling i helgen, så det behövdes rulla ut och surra lite i det fina vädret. Dock ändrades planerna då vi fick sällskap av sprintmästaren Sahlberg, George (SCT snubbe som var het i helgen), Alex och ytterligare en Alex som jag dock inte han se för han flög av innan Tappström.

Alex (övertänd i tävlingsdräkt) och George, Henke och Valpen samt SPIF tri fikandes i backen.

Eftersom vi alltid snackat om att det blir full tävlingsutrustning och maxfart på första cykelpasset då löpcoach Pjärta ska med så visste jag i själen att idag skulle Micke Sahlberg få smaka för de där jävla VO2 passen som trillar in i mailen varje vecka. Och det kändes bra att få dunka på lite, nästan omgående efter att tempot startat på toppen vid sandudden så hängde jag och Valpen av de övriga och Micke såg nästan lite rädd ut när vi efter 30min tog ett litet stopp då det var dags för sprintern att vända hemåt. Vi fortsatte dock och George visade att han är stark och lite Perraäckligt konsekvent, kan bli en Puppy på sikt om man toppar med lite attityd. IronmanAlex gjorde snudd på en heroisk insats och klamrade sig fast efter första stoppet även om det inte blev några förningar på hemvägen. Kul att få stoppa in lite fart, Valpen får komplettera med stats men vi snittade väl 37-38 på de 55k vi tryckte på. Det är alltid kul att cykla med lite bra folk, sen gillar både jag och Valpen när det blir lite hetsigt, ryktas att vi får sällskap på lördag när veckans långpass går av stapeln. Kolla in Alex blogg vad han tyckte om dagens pass.

Noterar också att det verkar som om Tuggarn varvat upp med fartträningen plus fått lite skön hybris som Salomonlöpare. Valpen är dock inte så imponerad av lifestyletugget, men allt dras ju till sin spets 3 september Hur som helst så hoppas jag glida in på mer Tuggarlax nere i Finnboda innan dess.

Sist men inte minst så börjar planeringen för sista träningsblocket att sätta sig, ska bara inhämta lite expertkunskap gällande löpningen så kanske det blir ordning på torpet till 12 augusti.

Woop Woop! Henke

Tankar kring årets TEC

Som ni kanske förstått genomfördes TEC 2012 under lite speciella förhållanden med ca 10 cm nysnö som föll under natten och morgonen. Det medförde inte bara att det var svårt att ta sig fram i trafiken utan också att banan inte var löpbar kl 10 när starten skulle ha gått. Efter en heroisk insats av tävlingsledningen och funktionärer lyckades man röja fallna träd eller leda om banan runt olöpbara partier. Dock missade jag att läsa informationen på hemsidan så jag fick vackert sitta i omklädningsrummet i två timmar med ett 20-tal andra deltagare som anlänt till ordinarie start. Fin vit inramning i varvningsområdet vid tänkt start kl 10:00.

Till loppet. Kl 12 gick iaf starten och det var som man kunde vänta sig när man sett europavägarna. TEC går kanske till 40 % på asfaltsunderlag där det normalt sätt är lätt att springa. Sen är det ca 30, 30% på grus och i skog. Under de första 2 varven var underlaget helt enkelt katastrofalt oberoende på underliggande material så efter 20 km var jag riktigt sliten i fotleder, vader och ländrygg. Helt seriöst tänkte jag gå av efter 4 varv. Ungefär där efter två varv började dock alla löpare och blidvädret göra de normalt sett lättsprungna partierna just lättsprungna, även om de var blöta. I skogen var det lervälling men det kan man leva med. Lite rytm började äntligen infinna sig och jag slog följe med en glad tjej som visade sig vara en viss Anna Grundahl. Hon höll perfekt fart för mig och var jättekul att snacka med så jag kände att henne hänger jag på. Anna peppade mig för att jag skulle nå min målsättning för loppet, som nu snarare var att komma topp-3 i M50-klassen än att gå under 8 timmar som varit min målsättning innan snön. Hon själv pratade om det svenska rekordet men kände att det kändes som ett orimligt mål med tanke på omständigheterna.

Glad att se familjen och svåger Kenna vid sista varvningen. Av någon anledning sprang jag med mina solglasögon ända till sista varvet då jag bytte dem mot pannlampa.

Dessa faktorer, glatt sällskap och förbättrat underlag, gjorde att jag någon gång under 4e varvet tog ett beslut att om jag inte känner att jag drar på mig en skada så ska jag fortsätta. Jag visste att om jag går i mål så har jag en stor möjlighet att hamna på pallen. Ut på femte varvet försökte jag höra vilken position jag låg på (i M50-klassen) men det var lite oklart, typ 7-8 fick jag höra. Jag sprang återigen ikapp Anna som drog ifrån mig med någon minut varje varvning (eftersom hon inte stannade) och tog sikte på de framförvarande. Jag hängde på Anna till mitten på sjätte varvet då jag hade en rejäl svacka. Så här i efterhand tror jag den berodde på att jag slarvat något med intaget av energi på 3e och 4e varvet för att jag inte riktigt bestämt med att jag skulle fullfölja. Samtidigt som jag kände mig låg så kom jag ifatt 6-10 löpare (både 50- och 100-mileare) som såg ännu mer slitna ut än jag kände mig. Förlåt till er men det stärkte mig otroligt! Anna hade ju inte visat en tillstymmelse till ansträngning så jag hade inte riktigt insett hur de jag konkurrerade med mådde. Jag släppte idén att försöka hänga på Anna ut på 7e och koncentrerade mig på att få i mig ordentligt med energi i varvningen. Trots att säkert tillbringade 2 minuter i varvningen (min klocka hade fått batteristopp vid det laget) så insåg jag att jag bl.a. passerat Roine Gylesjö från NocOut som jag misstänkte skulle vara en av pallkandidaterna. Grädde och varm buljong från min egen packning plus två muggar varm blåbärssoppa gjorde skillnad ut på 7e varvet. Först genom att jag trodde jag skulle få upp allt i en kräkning men efter 3-4 km kände jag hur en hel del krafter återkom. I det här läget kände jag mig jävligt het. Inte alls som förra året då jag var galet trött sista två varven. Nu var det bara positiva tankar och jag kände t.o.m. att jag kunde hålla bra fart i de tekniska partierna som under TEC 2011 verkligen var min svaga punkt.

Så här glad blir man av att komma i mål!.

Vid sista varvningen möttes jag av familjen och svåger Kenna som hejade storartat! Jag kände mig fortsatt stark och tänkte att om någon skulle om mig skulle de få kämpa. Sista varvets sista två kilometer njöt jag faktiskt, såsom vi gjorde på Utö i höstas Henke. Bara känna stunden och att man klarade utmaningen. Det är så jävla skönt att snart få sluta springa! Jag är allvarligt imponerad av de som fortsatte lika långt till i geggan och mörkret. Såsom Tuggarn också har yttrat skulle jag vilja springa 100 miles någon gång men det känns ganska långt borta när jag tänker tillbaka på de två 50-milearna jag har gjort och 100-kilometersloppet. Fan vad sliten man är efter 8-10 timmars löpning. Att hålla på lika länge till, ja det är riktigt jävla tufft. Anna då, jo hon slog svenskt rekord och var totaltvå i mål endast slagen med några futtiga minuter av herrsegraren, SCT-hårdingen Sten.

Placeringen då, jo jag kom tvåa, fick stryk med typ 45 av vinnaren i min klass och var 7 min före Roine. Jaja, jag vet, jag fick också stryk av en handfull löpare på 100 miles men det är ju de officiella resultaten som räknas :) Tyvärr kan jag inte redovisa mina varvtider för min klocka fick batteristopp under loppet och de har inte kommit upp på TEC-sidan än. Återkommer med dessa. Kolla in ultradistans.se eller Andreas Fals betraktelser för annan rapportering om loppet.

För övrigt tycker jag Henke ska skriva ett träningsinlägg med sina jävligt illustrativa grafer snart.

Over and out. /Bjelkmar

Täby Extreme Challenge! Igen...

En kort, kort notis om dagens tävling och min målsättning. Men först, tack bästa Henke, familjen, svärmor och goda vänner för semestern (aka Lägret). Här har ni ett smakprov på ett av cykelpassen. Kl 10 idag går starten av Täby Extreme Challenge vid Ensta krog i Täby. För ett år sedan var detta min första ultratävling och jag har samlat på mig betydligt mer erfarenhet (bl.a. genom Lapland Ultra 100 km i somras) till i år så jag tror jag kan förbättra min tid en del. Hade 8:29:32 då och satsar på under 8 timmar idag. Kom gärna och heja på annars ska det finnas live-rapportering från loppet på www.jogg.se om ni räds vädret.

/Perra

Lägret!

Älskar att kalla det just så. Lägret, men egentligen var det inte riktigt så men här kommer hur som helst en kort rapport om vad det egentligen var som försegicks i Fuerteventura. Upprinnelsen till vår fina tripp var att våra fruar (Läs Henke och Perras) som växt upp ihop ville komma iväg på en kollektivt resa för att fira sina födelsedagar. Perra och jag höll oss på behörigt avstånd under bokningen men sen var det huxflux (eller det är en brutal överdrift) klart, vi ska till Fuerteventura! Check på den och samma kväll trillade in mail från Perra som hade bokat cyklar där nere.

Henke och Perra i solnedgången

Veckan innehöll det mesta (dock brutalt dålig uppkoppling) men eftersom det var födelsedagsfirande så var det rätt mycket mat, gott vin och fett häng vid poolen, är osäker men visst är allt friterat Paleo? Vi hade ju till skillnad från övriga triathleter som hängde i Playitas (vi var på nordspetsen) riktigt fint väder nästan hela veckan. Vi (läs Team Malaco) hade dessutom uppdraget att skaka liv i cykelbenen. Vi klämde in två ordentliga distanspass +5 timmar (årets första för min del) på cykeln där det avverkades 1500-2000 höjdmeter per pass, vet att det inte säger ett skit men för den som undrar så cyklade vi upp, ner och runt det där jävla berget ett par gånger. Men det var förbannat trevligt och andra dagen när vi börjat varva upp lite mer så fick vi en fin fika i bergen efter 3 timmars bra slit.

Perra softar i solen på Fuerteventura

Förutom cykeln så blev det lite löp, bland annat fivefingers utmed hela strandremsan ner till sandynerna med fint ömmande vader som följd och en gryningsräd där löp och bestigning av högsta vulkan ingick, vi hann dock upp långt före soluppgången. Fick en del glada tillrop från de som var på väg hem från krogen, men vad gör man inte för att glädja folket? Simmandet fick dock stå tillbaka lite men det blev någon kortare tur i havet.

Sammantaget så blev det rätt ok träning, verkligen inga träningslägersmängder men ihop med rätt mycket sol, sömn och öl i överflöd gör det att man landade på Arlanda med bruna nyrakade ben, mer träningstimmar och mycket mer motivation än man lämnade med.

Notera var ni läste detta först, Perra kommer att bli livsfarlig på Norseman, mannen är ju helt oberörd muskulärt även i bergen även om det smög sig in lite trötta ben på andra cykelpasset är det något som passar karln är det Norseman. Han verkar ju av någon outgrundlig anledning gilla norrmän dessutom.

Vi hann ju med lite foto dessutom, snyggaste fotografen var ju med på resan. Men det innefattar inte bilden när Perra softar i bergen men det hade ni säkert redan fattat.

Team Malaco flyger fram!

Nu är vi alla fall hemma igen och "operation cykelben" har fortsatt denna vecka, men det är klart 4 grader plus och regn är inte riktigt samma sak men det är bara att tugga på. Nu väntar lite uppsnäppning på volymen gradvis under 3 veckor och se till att inte springa runt hög på socker hela veckorna, läs detox. Annat nytt och på gång.

Perra springer på lördag TEC, så är ni sugna på att kolla den läs mer här

Valpen har skickat lite uppdateringar på viktfronten och nu börjar lutningen på kurvan bli lite kritisk, sen har det varit lite sjukdom dessutom i veckan, knäckt av Robban?, men det och det är ju torsdag idag så vi får väl se om det kommer en uppdaterad kurva och analys.

Håller dessutom på att skriva lite frågor till nya och befintliga medlemmar, målsättning är presentation och något inlägg om de nya här på bloggen till maj.

Sist, fick låna en riktigt bra bok, och då är jag ändå pacifist, av den gode tuggarn som i princip slog sig in på topp 5 overall, så läs den om ni får chansen. Om någon nu skulle undra är Brott och Straff är min etta, lite pretto men ändå rätt gott.

Allt för nu. Henke

Sahlberg om stora landet i väst!

Inget ont som inte har något gott med sig, dagen snöstorm gav tid till att redigera ett nytt inlägg. Ni som är triathlonnördar kanske har hört talas om the other Dr Phil som är tricoach, han har bland annat tränat vår egen Björta Andersson, till skillnad från the true Dr Phil som körde det präktiga surret först hos Oprah och sen dess har kört eget.

Med en av våra för året nya medlemmar, Micke Sahlberg har vi åkt på en liknande problematik, det finns mer än en triathlet i Sthlm som kallar den gode Micke Rosén för coach Mike. Så nu när Sahlberg blivit Puppy TS egna simcoach så tänkte jag lösa detta en gång för alla, så jag ger er med SM-medalj och ITU-drömmar nyrakad och klar "the true Coach Mike". Kan vara ett av de bästa namnen i Puppy TS, Smackan inkluderat.

Vad vi kallar Mickes coach? Det är Collin, men det är sen gammalt.

Här kommer the true coach Mikes rapport från träningslägret i USA med monstret Swahn och lite annat löst folk.

Race report Clermont Pan American Cup 2012-03-09

Som debutant i Puppy-färger var det med blandade känslor man korsade atlanten för att få in någon veckas solskensträning och att samla lite erfarenheter i en ITU-sprint med ett på förhand rätt vasst startfält. Givetvis spännande, men samtidigt med en tung press att leverera, i Puppy är det ju som bekant endast resultatet som räknas.

The true coach Mike har tight röv och lätt steg.

Körde först 2 veckors massiv träning enligt upplägg signerat Rubin Mcrae. (Han menar Collin så klart reds anm) Hann under dessa veckor med att springa ungefär en mil, cykla 3mil och simma 3km i snitt per dag. Däribland sprang jag ett schysst terränglopp över 10km där jag tofflade in på 33:42 endast tre sekunder efter Uppsalas stolthet och sveriges duathlonambassadör Fredrik Swahn (nu med fungerande länk. Avslutade sedan den hårda träningen med ett banpass på 10x400 som snittades in på 67,5s, ett riktigt fint formbesked.

Övertänd som vanligt (Puppymtrl Reds anm) så var jag helt sänkt sista veckan innan loppet som skulle avsluta vistelsen, trasiga vader och allmänt jäkligt trött. Så less fick vara more och vilan prioriterades dagarna innan race. (More is more är ju annars Puppy TS mantra Reds anm)

Swahn kör knästrumpor och killen med mäktiga skägget verkar lägga in ett ryck.

I racet gjorde jag bort mig under simningen och första växlingen. Var mest vattenlöpning och delfinhoppande, vilket inte är någon höjdare i min bok, så det vart en retsam lucka på 10-15 meter upp till huvudklungan ut från T1:an. Jagade förgäves tillsammans med en jänkare för att täppa till och vara med i loppet. Tyvärr har jag cyklat alldeles för lite med hundarna ute på Ekerö, så vi lyckades inte täppa till utan höll avståndet konstant i 2-3 kilometer innan vi var tvungna att slå av jakten. Stört irriterande. Så resten av cyklingen blev en långsam historia i sällskap med loppets 10 sämsta simmare. Lyckligtvis kunde jag sedan förnedra dessa herrar och ytterligare en handfull på den avslutande löpningen. Tappade 80s mot snabbaste löptid (Jarrod Shoemaker) och hade totalt 18e löptid på en bana som blev rätt utslagsgivande på grund av 30 grader celsius, så absolut ett positivt kvitto att löpningen går framåt efter en skadefri(!) vinter. För övrigt mycket nöjd med att inte vara långdistansare i dom temperaturerna. Totalt sett en 32:a plats av 54 herrar, inte Puppy-standard ännu, men det kommer med rutinen. Några iakttagelser från Clermont:

Öppet vatten i snabba startfält inte är samma sak som att vara snabb i bassäng.

Har man ingen ranking får man välja startplat sist, not cool.

Dom snabbaste killarna springer rätt snabbt

Under briefingmötet noteras att i Pro-fältet ser tjejerna ut som män och killarna som kvinnor.

Det är stört mycket creddigare att vara idrottare i USA jämfört med Sverige. Clermont är även aningen hetare som tävlingsort än Örserum, Hallstahammar och Hindås.

Nu laddar vi om med träning som bygger lite karaktär, morgonsimningar i vasalund, intervaller med Mcrae och kalla, blöta och miserabla cykelturer på Ekerö.

2lax12 blir året då VM-serien kommer till Sthlm, kanske med Puppy Ts representerat, Insha`Allah.

Handeeeeennn!

Blir ett styckat inlägg, men det är några saker som bara måste ut. Först, Perra är och kommer förbli mörkarkungen, inlägget nedan är trevligt, informativt och avspänt men snittfarten på löpen är nonsens om du frågar mig. Det som dock är spännande är att Perra öppnar för Raid Uppsala, Team Malaco?

Det var cykeldebut i lördags, eller debut och debut men första kollektiva långcykeln på racer med start kulla vägskäl. För den som inte vet det så brukar debuten alltid infalla ihop med Perras födelsedag och med kalas efteråt, så även iår, men i lördags firades Perras fru. Det blev som vanligt grillning på hög nivå på cykeln, dock utan Perra men med årets lätt jobbigaste vind så nu är årets jobbigaste cykel klar. Skönt.

Grabbarna grus innan Perra blivit för toppad och slagit ut framtanden, hårdrock! Valpen kör Konanummerlapp (Retard)

Som ni säkert vet så är vårt näst senaste tillskott på herrsidan (Jocke ÄR klar men mer om det till helgen) en viss Sahlberg och när jag skulle lägga till lite bilder från hans äventyr i stora landet i väster (ligger redo att publiceras) så fick jag uppmaningen att hämta bilderna från facebook, redan där borde varningsklockorna ringt, facebook är djävulen. Får faktiskt medhåll av MohikanClasse på den, citat; "Jag förstår dig angående facebook, gäller att veta vart man står annars äter FB upp en :)" Älskar att världens farligaste man skickar smileys på mail.

Ok, hur som helst så går jag in och letar på Sahlbergs bilder och tro mig att jag sätter kaffet i halsen när jag ser bilden nedan. Vi har värvat en en ytterligare en soldat! Vet att triathlonsverige kryllar av dem (och att Jocke är en tvättäkta), vet också att Perra är gamla soldat men han har sonat det med att vara världsmedborgare även om han tycker det är lite jobbigt när pacifisttugget kommer. Men vi är oavsett vad det kan verka en freds och regnbågsälskande klubb även om tugget är lite hårt. Check?

Micke kör sitt charmigaste miltärsmile - give peace a chance?

Viktutmaningen På torsdag är dags för invägning igen för Valpen och hittills så går det som tåget, till och med lite bättre än planen till förra veckan, se graf nedan.

Men det är verkligen inte det viktigaste, två saker som är långt viktigare är. 1, Valpen fick en våg i födelsedagspresent, en sådan djävul som mäter fettprocent och sånt. Jag fick en användarprofil, så nu kan det mätas på allvar. 2, Innan vi skulle ut på långpass i måndags så hittar jag följande på Valpens egna mattetavla på KTH, nu börjar vi snacka.

Nu börjar forskningen gå framåt på KTH om du frågar mig.

ok, nu då avslutningen och anknytningen till rubriken. Kör en klassiker med några kollegor på jobbet och det går kort ut på att när man kör ett felsurr så har den andra chansen att säga handeeenn, så får man sträcka fram den och få ett lätt slag för sitt felsurr, roligt men svårförklarat. Här kommer några som jag tycker förtjänar handeeeennn just nu.

Gubben som i morse dök ner på min bana och simmade rakt mot mig trots att det var fullt där vi körde fick handen i ögat, la klassikern "du måste se dig för" och fick sen hänga på linan en stund efter olycklig kollision. Innan han kunde simma vidare. Pajas!

Jonas Bergqvist, nej inte hockeyspelaren utan triathleten, surfar efter tips in på hans nydesignade hemsida, scrollar ner till inlägget jag fått tips om och läser följande. "För att vara kapabel till dessa träningsmängder kräver det att jag har full kontroll på min kosthållning. Som tillskott använder jag mig av följande två produkter" Inget konstig med det tänker jag, grabben tränar ju en del så det är klart han ska käka något konstigt tillskott. Sen kommer dock. "De ger både bra återhämtning och en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda." Funderar en stund, är han ironisk? Gudomligt goda, bra skit alltså. Kommer fram till att han menar nog allvar men gudomligt goda? kom igen, klart man vill skriva bra grejor om sina sponsorer men någon jävla måtta får det vara, Jonas, handen på den!

Sist, Olof i simgruppen, om man ger coachen muffins i enskildhet är det att betrakta som ett mycket allvarligt brott, skärp dig för FAN!

Återkommer under veckan vänner! Lantto, blev det någon rulle från lördagssimmet?

By request...

... Sahlberg och alla andra, här kommer träningsupplägget. Jag har ju blivit uthängd för att inte redovisa min träning ordentligt men jag vill bara meddela att jag numer är den ende i Puppy TS som fortfarande lägger upp alla mina pass i den gemensamma kalendern. Så vem är det mörkar träningen, det kan man undra?

Från 10 oktober till 1 januari 2012, en period på 12 veckor, körde jag ett block med lite mindre uppstyrd träning. Exakt hur det såg ut kan ni se här.

Höstens träning, ligger på ganska precis samma nivåer som förra året. Skuggade kolumnerna är veckomedelvärden.

Säsongen har periodiserats efter tävlingarna under året. A-race är löptävlingen TEC 50 miles 14/4, Norseman 5/8 och Ö till Ö 3/9. Så fram till TEC, fas 1, är löpningen fokuserad på flack distans, ett upplägg som är högst kompatibelt med underlaget i kuperad terräng. Snitt på 50 km i veckan hittills. Detta återigen ungefär samma mängd som förra året. Jag har testat att springa ett par extra långa pass vissa helger (ett 50km och två upp mot 35 km). I år har jag även efter nyår testat att köra två distanslöp back-to-back a la Andreas Falk. Typ 25km lördag + 25 km söndag. Allt för att vänja kroppen vid långa distanser utan att döda den vid ett pass på 4+ timmar.

På simfronten har jag inte avverkat en sammanhängande sträcka på längre än 400 m sedan Ö till Ö i höstas. Med andra ord har det varit teknik och fart på schemat och det har givit fina resultat på dessa distanser. Har fått till 3 pass i veckan, varav ett under simcoach Micke Sahlbergs vakande öga. Nu är det "bara" till att orka behålla nya tekniken när det ska blandas in mer och mer distans till sommaren. Cykeln är ett ickeämne. Totalt ett tiotal spinningpass plus tre trainerpass de sista veckorna då jag känner lite press inför cykelpassen på Fuerteventura med Henke. Vet ju inte riktigt hur mycket han kör eftersom han mörkar men lär väl vara minst två pass i veckan så 3-4 timmar. Kan bli jobbigt att runda den där vindpinade och kuperade ön... Vi har förhandlat till oss två förmiddagar på vägarna, det ska bli riktigt grejt!

Sammanställning av fas 1 fram till i söndags 11/3.

Mellan TEC och Norseman kommer det så klart vara några tävlingar också men de har lägre prio. Stockholm marathon har dock snudd på A-status så efter TEC kommer jag ta in mer speed i löpningen. Kanske till och med köra något intervallpass, vem vet. Mer varierad löpning där backträning och kuperat löp i terräng kommer ta en betydligt större del. Kommer dra ner 0.5-1 pass sim i veckan och fasa in cykeln. En distanscykel varje helg måste in. Det blir kuperad cykelboost med Henke o Valpen i mitten av maj, allt för att vara så bra förberedd som möjligt inför detta:

Man kan lätt bli illamående av höjdprofilen på Norseman.

Sen har jag och Henke en månad på oss att komma riktigt bra förberedda till Ö till Ö. Kanske, kanske kan det bli debut på multisportscenen i höst. Raid Uppsala ligger bra till.

Hostiga och snörvliga hälsningar från Perra

Utanför Akademiska hus

Kära triathlonsverige! Det var ett tag sedan jag skrev något här på bloggen och Henke har ju (med rätta) puschat på att jag ska snacka lite träningsupplägg och så där. Innan jag kommer dit ska jag dock kort prata lite om omständigheterna runt omkring. Som kanske framgått har jag fått ett "riktigt" jobb som Henke säger. Doktorandvärlden för mig (och Valpen verkar det som) är ju minst sagt lite speciell. Jag fick helt enkelt göra vad f-n jag ville, bara jag presterade. Till detta, lägg faktumet att jag inte haft ett fast "riktigt" job ever. Jag har ju i princip tillbringat 25 år i skolan. Med denna bakgrund var det så klart med viss osäkerhet jag slängde mig ut i värden utanför Akademiska hus.

Boken som är kronan på verket efter 25 års skolgång. Mycket intressant läsning.

Så min inställning inför denna säsong var helt enkelt att genomföra de tävlingar jag anmält mig till så gott det går med tanka på att jag numer inte bara var en glad motionär med ett dagisbarn där hemma utan också att jag skulle få ett riktigt jobb att gå till. Jag ska verkligen inte skriva en uppsats om mitt nya jobb men som det känns nu har det inte kunnat passa mig bättre! Visst är det några fler möten att gå på men i stort sätt kan jag kan fortfarande göra vad f-n jag vill! :)

Goa hälsningar från boostlandet Ludvika! /Perra, Databasanalytiker Inera AB

(Kilo)grams lighter seconds faster-del 2

Yo, tänkte att det var dags för en liten uppföljning på Valpens, jag hela triathlonsveriges, viktprojekt samt en liten lägesrapport från hundgården. Kort summering av projektet: Valpen (han den mulliga på bilden nedan) ska till den 23 juni gå ner i vikt från mäktiga 97 pannor till matchvikten 86, det innebär 600g ner i veckan. Invägning sker varje torsdag och avgör om det snaskas något godis på helgen eller inte. Till ekvationen ska läggas att träningsmängden på 10-14 kvalitativa timmar i veckan ligger kvar sedan drygt 10 veckor och kommer förändras först under april då vi lägger om för mer cykel och landar på 15-20 timmar per vecka.

Det har snackats om att det ska komma en strategi men den lyser med sin frånvaro å det grövsta. Det som har framkommit är att läsken har strukits helt från menyn och att det börjat bli lite mer ordning på käket. Räknar med att det kommer lite kurvor och strategier här inom kort men fram tills dess så är det bara att vänta på torsdagsmorgnarnas rapport här på bloggen.

Och så kom det då imorse, messet som jag väntat på, "94,6kg - Godis i helgen igen! Love it!" så det verkar fortsätta i rätt riktning, två veckor i rad skulle jag beskriva som en trend eller hur är det med standardavvikelsen?

Valpens viktkurva och så vi är vana att se honom, med en bit morotskaka efter måndagens distanspass.

Valpens viktprojekt har fått mycket uppmärksamhet och vi fick ett tweet från den gode och snabbe Jocke Berggren som under förra året blev en del av Puppy TS berömda träningsgrupp. "Formeln för uthållighetsidrottare är ju längden i cm minus 110-120 = ideal vikt" Detta skulle innebära att Valpens 190 cm över jordytan minus 110 skulle bli 80 pannor! och då är man att betrakta som mullig bland dessa eller? Rätt skönt att veta att man käkar typ alla triathleter som uppfyller den formeln till frulle!

Om vi fortsätter lite om läget hos Puppy så kommer vi raskt till den gode Perra. Kollade runt lite bland mina bilder i luren och Perra dyker upp på tok för sällan, vi har snackat ut lite om det där jag och Valpen och sanningen är den att Perra mörkar sin träning så hårt att jag vet inte vad. Exempel: Valpen och jag kör intervaller och rapporterar tid till Perra, får ett sms "i år är det du som drar mig på Ornö" sen dyker det upp från ingenstans att det avverkats 34k i 4:50 fart på lördag morgon och 3 timmars vasaloppsspinning med Valpen på söndagen. Så WeekendWarriorPerra som i vanliga fall är en hederns man, ska man skaka lite extra på för att få sanna stats gällande träningen. Men fin är han!

Puppy TS ultrasektion käkar bara gott och blandat.

För egen del så har träningen rullat på riktigt bra senaste veckorna och basen byggs på ytterligare, trevligt är att Valpen och jag får ihop de flesta löppassen ihop och Team Malaco håller fanan högt på simpassen. Lunchar en del med Tuggarn, även under viloveckan och får massa sköna lästips. Har under viloveckan passat på att kasta lite boll med farbröderna dessutom.

Annars är det mycket fokus på sol, det är inte långt kvar till Team Malaco med fruar drar till Fuerte och det har inhandlats både nya glajjor och Hawaiin dark tan, ett måste för alla cyklister. Dock så bjöd lördagens debutlångcykel ute på en skräckupplevelse. Det var solsken, det sprätte i benen (i alla fall 80min) men det stack ut någon jävla skit genom tightsen. Det är ju bara inse att man är hårig som en björn, men har man lovat att det ska vara kvar tills Fuerte så har man, men det hindrar inte att man längtar. Längtar efter att få känna sig ren.

Hawaiin, Henke på debutcykel ute i Adelsö, Henke med nya solglajjorna och "dagens" minen.

Avslutningsvis lite annat nytt i klubben Valpen har fått i uppdrag att ta fram ett cykelklädespaket men är iskall och redan finns det ett alternativ framme där vi är mer "true to the brand" om man säger vi får se vad som händer. De nya klubbjackorna kommer dock under morgondagen och nya trycket ska diskuteras med tryckeriet på fredag så sen kommer vi bli snygga!

Sahlberg har kommit hem från USA, vi väntar på rapporten, och dessutom bestämt sig för att köra under Puppyflagg vilket blir magiskt. Om inte annat så kan vi grilla honom på cykeln för både i poolen och spåret är han överljudsnabb. Det som dock är bra att man kan tjafsa lite mer på onsdagspasset, med Tessan var det bara hålla käften och lyssna även om Valpen försökte surra igång det lite sista gången. Men vet man att man får suicide kick som straff så är det bäst att knipa.

Vi har dessutom fått med en vindsnabb tjej som heter Amanda, först när jag såg hennes mail så insåg jag att det var den här snabba tjejens storasyrra. Tjejspö är aldrig fel, medan gubbspö (speciellt av de i VCT overall) vänjer man sig aldrig vid. Hoppas komma med en film från vår onsdagsgrupp där vi hittar lite av varje och del MAGISKA löpare.

Det finns en del andra galenskaper i pipelinen men jag tror det var allt för nu.

Träna hårt men smart som MohikanClasse hade sagt det. Love Henke

Jobb och träning - livet?

Yauo,Sitter och garvar lite åt den filosofiska rubriken, vet inte riktigt vad jag tänkte men den är fin så den får vara kvar. Tänkte som vanligt reflektera lite över livssituationen i Puppy TS och vad som händer i hundgården så här i februari.

Det händer en hel del i klubben, vi har landat en samarbetspartner på cykelsidan, så framöver kommer det bli material från Outsport i Solna. Sväng in och snacka med pågarna där om ni har vägarna förbi, enda minuset är väl att de har Orbea och inte Cervelo men det får man väl leva med.

På klubbklädessidan så har Adidas styrt upp grejorna på ett härligt sätt så 2012 kommer det lysa om Puppy TS klubbjacka, sen finns det så klart ett separat plagg att glida i på färjan ut till Sandhamn. Skönt att vi fått detta på plats, sen verkar det som att vi landar på 15-16 medlemmar 2012 så det är precis perfekt utveckling för att Valpen ska hinna uppdatera membershemsidan. Vi ligger dock lite lågt med tjejer i klubben, men vi har ju å andra sidan de bästa, kanske ytterligare spets på väg in. Räkna med att brudarna kommer på pallen i ÖtillÖ och att Lotta fortsätter att dominera på damsidan, när ska det kvalas till Kona Lotta? Känns att memberssidan behöver uppdateras med medlemmarnas målsättningar och lite nya bilder.

Vi fortsätter med jobbläget, själv är jag inne i en lättare fas jobbmässigt så det är smutt med lite mer tid och kunna komma väl förberedd och planera upp sommaren. Allt med resa, boende och upplägg bokat och klart för sommarens Köpenhamnsutflykt.

Perra har börjat förvärvsarbeta och enligt egen utsago så blir det inte mycket tid till träning, i onsdags när jag ringde så kördes det backe på morgonen innan gemensamma simpasset och på torsdag förmiddag så kördes det trainer när undertecknad ringde. Så med andra ord är allt som vanligt, Perra flyger under radarn medan jag och Valpen hetsar sönder varandra. Blir dock trevligt till våren när kollektiva långcykeln kommer igång så hårda kärnan kör ihop igen mer än 1-2 pass per vecka, inte för att jag är trött på Valpen, tvärt om, men Perra balanserar vår grupp på ett fint sätt.

Perra sträcker ut på simanalysen i sydpoolen, fett hög armbåge in i catchfasen dessutom

Valpen som dyrt och heligt förnekat att han räknar mattetal på jobbet, se bild nedan, verkar ha lite mer belastning på jobbet senaste veckorna men det är inte det största problemet. Valpen har dragits med efterhängsen sjukdom sen förra veckan och har enligt egen utsago blivit fet(are) och fan vad vi garvade när han stod jämte George på simmet, George har visserligen 0,1% underhudsfett men ändå. Jag och Valpen har dock kommit överens om att man bör ligga några kilo plus under vintern för att inte bli sjuk och frysa, men det går dåligt så långt. Inte med vikten då.

Vi får väl köra Katrin Z metod framöver för komma i matchform. Det jag ÄLSKAR med Katrin är att hon provocerar välutbildade, smarta snubbar (för det är mest snubbar tror jag) till att bli galna hur lätt som helst. Underhållning!

Valpen räknar matte, Katrin käkar LCHF och svankar.

Valpen var dock tillbaka från sjukfrånvaron i fin form till onsdagens simpass med Tessan, överlevde det och körde hårt på torsdagens fartpass med löpcoach Pjärta. Det var backlöpning på schemat och nog verkar vinterns fartpass gett lite, för de senaste 2 veckornas pass så har mätaren inte stått på tvärrött i 90 min, sen försöker Pjärta banka in lite vett i Valpen och mig, han håller farten på intervallerna så vi inte försöker knäcka varandra på intervall 1 av 12, får oss att hålla igen i backarna och massa andra bra tips. Pjärta är värdefull och vi hoppas att Pjärtas Hanna dyker upp i Puppykläder till sommaren, eller så gör vi inte det för gamla orienterare brukar vara svåra att knäcka i spåret.

Coach Pjärta på bra humör innan torsdagens fartpass

Vi kommer så klart lägga upp och hänga ut våra coacher på hemsidan och här på bloggen. Det och de nya medlemmarna ligger i röret samt en ÄKTA dokumentär där huvudpersonen inte glider runt i bar överkropp på Hawaii utan den är mer epic som Tuggarn skulle sagt.

Avslutningsvis Coach Sahlberg är på träning och tävlingsläger i USA och vi har då fått en ersättare på coachsidan.

Sahlberg, på väg upp ur vattnet. Inga shorts utanpå våtdräkten iaf.

Vi körde första passet i onsdags med nya tränaren, Tessan, eftersom vi i Puppy TS jobbar mycket med att ha "högt till tak" så är det inte helt självklart att gå in och styra upp hundarna. Mailade lite med Micke innan han stack, förklarade varför förra simcoachen inte fick följa med på resan och att vi förväntade oss att han skulle upp med första gruppen på tävlingen. Han avslutade sista mailet avslutades så här "Jag ska köra hårt men smart som glasmästarn från Mockfjärd, så får du göra det samma och LYSSNA på Tessan på träningarna, hon e grym på teknik!"

Tessan var grym och hon piskade ut det mesta ur vår lilla grupp, magiskt bra träning. Kommer lite bilder och snack från Tessan efter nästa onsdag. Tänkte även att vi skulle göra något om vår simgrupp, det finns en del sköna (och snabba) snubbar och brudar som förtjänar lite uppmärksamhet här, Putte from hell, Djungel George, Tjurrusetvinnaren, Världens bästa rallyförare McRae eller är det han som gjort 28 på milen? osäkert. Hur som helst en magisk grupp. Nu ska vi bara ta tag i fikat innan, Mackan? tar du den.

Ok, nu ska det kastas lite boll med gubbarna, sen ska den här träningsveckan stängas med att svettas på trainern.

Frågor på den?

Upplägget - nyckelpass 1 (the movie!)

Aight,Har ju lovat att lägga upp något om upplägget som vi tränar efter, vi i det här fallet är jag (Henke) och Valpen, för Perra kör som vanligt med det han kallar "öppna kort" dvs inte släppa någon info om distans eller fart på helgernas löporgier. Men det är väl så man bygger en myt. Men nu så är väl proffsdagarna snart över för Perra som börjar förvärvsarbeta idag onsdag för första gången på ett bra tag.

Funderade ett tag på det där hur vi skulle presentera upplägget, det finns ju en hel del bloggar där man kan läsa om senaste simseten, misstänker att man inte lägger ut senaste lökserien man gjort. Men problemet med det är ju att om man inte är autist, vilket iofs 90% av triathleterna är, så fattar man inte om serien är lätt eller tung eller vad som är fart 2 för dig etc etc. detta är förstås avhängigt av om man håller sig vaken genom hela blogginlägget eller inte. Jag hinner nästan alltid somna eller tappa uppmärksamheten innan halva serien är läst.

En som dock fångar min uppmärksamhet är den gode nitroveganen Filip han sätt att skriva och hans sätt att "ta jobbet" i kvadrat gör mig glad. När jag bytte dator i veckan så hittade jag en skön mailväxling där Filip å de grövsta dementerar att han slingat håret vilket vi här på bloggen hoppat på honom om.

Ok, fan det var svårt att hålla sig till ämnet idag då. Upplägget i korthet, 7 dagars cykel (dvs ett i tiden återkommande fenomen inte att förväxla med det som står på trainern) med några nyckelpass och fasta tider, denna period kommer att pågå fram till 20 mars (Perras födelsedag) då vi börjar cykla ute igen och får ett nytt veckoupplägg. Cykeln bygger på ca 10-14 timmars träning per vecka med 1 vilodag, vi kör 3 hårda veckor och 1 vilovecka (med tester) innan vi börjar om igen. Om vi börjar med löpningen, nyckelpasset är distanspasset som byggs upp till 30k (vi når till 28k nästa vecka) och sedan adderas fartökningar, i nuläget handlar det om att landa under 5-min fart. Sen har vi fartpasset, vanligen 15-18k, handläggs av löpcoach Pjärta (beställer en text av honom om upplägget härmed) och tredje passet är under kommande 4 veckor ett lättare distanspass på typ 15k. Ska landa mellan 50-70k per vecka och hittills verkar det funka. För er som undrar så kommer vi nästa veckas (vilovecka) löptest att bli Yassos 800, kan bli Bosön, kan bli folkfest.

Nu till nyheten, för att göra det här lite festligare så kommer det en film från nyckelpasset i varje gren. Först ut är att ni får hänga med på måndagens distanslöp med hårda kärnan. En dokumentär, en unik inblick i Puppy TS vardag inte som hyllningsfilmerna om Jonas, lite mer indie. Håll till godo vänner.

httpv://www.youtube.com/watch?v=UkXn-R-VSII

Efter det hoppar vi på filmen om simningen, så Sahlberg det är bäst du filar på din oneliners för ikväll kommer kameran med.

Sist men inte minst så vill jag passa att gratta Staffan i Norasektionen som fyllde 40 i helgen, kolla in hans blogg vettja.

Tuggarlunch och nörderi

Efter att tisdagen och halva onsdagen tillbringats spy-endest (kanske heter det spyandes) i fosterställning efter att magen lagt av efter djupfrysningen på tisdagkvällens 27k i ett kallt Sthlm. En av anledningarna till att magen la av redan efter drygt 18k kan ha varit att Valpen drog upp 4:15-tempo på St Eriksgatan (under 5:00 var dagens mantra i snömodden) för "min klocka visar 5:15" och därmed svettades undertecknad söder och samman redan tidigt på långpasset och fick sedan isbitar i magen efter att Valpens Garmin lärt sig hantera solstormarna. Så kort och gott, Garmin är ful (tycker alla som inte läser teknisk fysik) och uppenbarligen dålig, även Pjärtas garmin visar fart så jävla dåligt att man mår illa. Tacka vet jag suunton den är snyggare än de andra och så tror man att man är bättre än vad man egentligen är. Eller så gör man som Tuggarn och Perra och springer på känsla om nu någon skulle vilja det. Bild snodd från Runners

Om det ska bli någon ny klocka så luktar det den nya suunton. Det stora med passet var att det var svart energi sista timmen och att vi (mest jag) slet ont blod för att fullfölja, blev en spya vid prippsbron och frossa i Valpens soffa efter målgång. Ord upp på den!

Ok, men eftersom onsdagen tillbringades i fosterställning (att magen lägger av när den blir kall händer då och då och brukar ge 24h frånvaro) vilket ledde till att Sahlbergs onsdagspass med legendariske Rallyföraren missades så var det en liten seger att sticka till jobbet idag, förkyld och sargad blev det lunch hemma hos magiska Tuggarn. Det bjöds paleo och hur mycket ötillö och träningssnack som helst och Valpen som försöker spela svår ringde 3 gånger för han helst av allt ville vara med men ännu inte lärt sig uttrycka hur man tycker om någon. Tuggarn "ville sticka ut hakan" och avslöjade att han ville gå under 11 timmar på ötillö men att han inte sagt det till någon, det kallar jag sticka ut hakan. Det är lite Perra över honom. Han är fin den där tuggarn.

Pappaledig tuggarn fixar bästa käket i chewercrib!

Apropå nörderi så snor jag det här knäcket från Ol`G Jojje som verkar var fast för Puppybadmössorna, fortsätter den här streaken så kanske det kan bli en från nya kollektionen dessutom.

httpv://www.youtube.com/watch?v=1KTEgLKhjIw Snubben på filmen ger verkligen trisnubben ett ansikte, magi.

Gz Up - SPIF down som Jojje själv brukar uttrycka saken.

Avslutade sedan dagen med ett corepass och lite bastu. Det fick vara allt för idag så imorgon fredag så hoppas jag kunna kicka igång lite bättre och sen luktar det bollkastning, trainer och löp till helgen.

Återkommer med vilka det var som fick svärta i tisdags när bonken var ett faktum. Allt för nu, hoppas ni får en fin fredag

Varför kör du tri?

Frågan är klart berättigad, om man skulle se det ur ett lite större perspektiv (läs tuggarperspektiv) så är det kanske någon form av självförverkligande, ser man den sen ur ett lite mer ytligt perspektiv är det så klart att man vill se tight och snygg ut. Jaha var ska nu det här leda, trodde du skrev i förra inlägget att ert träningsupplägg skulle komma i nästa inlägg. Kan bara säga att det kommer i veckan, det fick sig en törn när man läser att KarinTri med lätthet gör 500-600 timmar senaste åren och när frun deklarerade att "Colting skriver inte träningsdagbok" på ett lika stolt sätt som när hon droppar namn på nya indieband från sina tuffa indiefotografer eller när hon snott min Sonic från sängbordet. Misstänkte att hon fått tag i senaste Runners som brukar ligga på toan. Så innan vi kommer in på upplägget och målsättningar så är det på tiden att försöka besvara frågan varför man lägger 500 träningstimmar för att vara bra en helg i augusti eller kort och gott varför kör du tri?

Utan att grotta ner sig allt för djupt i bakgrunden, när vi laddade för IM Zurich 2010 så körde undertecknad stenhårt på Paleokosten från april fram till tävling med galet bra resultat. Föregående år inför Phillies så lyckades jag inte riktigt hålla ihop kosten på grund av att det var annat som pockade på uppmärksamheten och sömn och kost gjorde uppladdningen suboptimal.

Magisk målgång 2010

Men nu inför 2012 så kommer det att plockas bort en last per 4-veckorsperiod och det som åker först är läsken som smugit sig in lite här och var, inte i några mängder men den åker först. Sen åker godis, spannmål etc i en rask takt, kaffe och rödvin får vara kvar länge, jättelänge.

Bläddrade förbi biggest looser igår på tvn mellan repris av P3 guld (Rebecca och Fiona var magiska som vanligt) och då fladdrade snubben nedanför förbi.

Och det var då som polletten trillade ner, snubben ovan heter Slejman och om mitt ansiktsminne inte sviker mig helt så träffades vi på uttagningsläger till juniorlandslaget i handboll på mitten av 90-talet. Så där har ni anledningen. För oss stora handbollsspelare som lägger av så är det kanske så enkelt att det är biggest looser eller triathlon som gäller, eller är det kanske något mittemellan? Vad tror ni?

Det kanske är som Jojje skrev någon gång "enda orsaken till att man håller på med Ultra är att man får äta vad man vill" Perra käkar ju gärna fikabröd till max medan jag och Valpen mest bantar hela tiden. Men annars vet man ju var man hamnar, eller är det inte så enkelt?

Köp den här tidningen så blir du lika tight och deffad som Valpen.

Allt för nu! Hörs sen

Ps. Kommer rapport från simanalysen i Sydpoolen samt StyleBySahlberg (följ honom på twitter) men jag var tvungen att ta mig ut på djupt vatten först. Ds.

Brutalåret 2012

Hej vänner,Sitter kvar på kontoret, har tryckt en turkisk yoghurt med lite honung och fortfarande röd i flabben efter lunchens/eftermiddagens pass i Eriksdal. Dagen skall sedan avslutas med ett klassiskt T30 test på trainer, stora cykeloraklet och gamla multisporthjälten Petrusson låter dessutom meddela att det ska stirras in i betongvägg ingen jävla TV här inte. Sen ska det dunkas tusingar runt Råstasjön imorgon bitti, plus 2 grader och snöblandat utlovas. Tål att tänkas på när halva triathlonSverige sitter och fikar på någon solig bergstopp i Playitas.

Petrusson i bästa outfiten (snodd bild från cresendo Velos hemsida)

Som ni säkert förstår så har vi kickat igång träningen, det är dock vilovecka och tester denna veckan innan vi går igång med nästa 4-veckorscykel. Upplägget är ganska enkelt men väl anpassat, vi har ju testat lite olika och utvärderat senaste årets träning och identifierat ett antal nyckelpass och för vår del handlar det inte helt oväntat om löpning. Men innan vi kommer till själva upplägget så måste vi göra klart en sak. Vi har ju så klart också läst statistiken om att det ska göras 600h sen ska man kanske inte stirra sig blind på dessa, om man som jag chefar lite på ett ganska stort bolag med bitvis lite tuffare arbetsbelastning känns den lite mustigare än "prioriteringsfråga". Men där vi fortfarande till viss del befinner oss så gäller det helt enkelt att "ta jobbet" Man stöter ju på en del folk därute som inte hade fått skriva en timme i Valpens träningsdagbok för där finns det regler vettni, om man bara lökar runt så blir kan det bli rätt mycket timmar men rätt kass kvalitet, det kanske är det som MohikanClasse menar med "träna smart". Men för egen del så siktar jag på en ökning på kanske 10-15% träningstimmar i år, för att landa på cirka 550h plus minus 20h, och försöka hålla i farten som vi byggde förra året, det och Jocke Berggrens avslutande 8 veckors schema (där vi varit sämst tidigare) ska leda till 09:30 i Köpenhamn.

A-racet nästa år för Henke!

Det som är plus är att nu när vi dragit igång så kör jag och Valpen återigen så mycket som möjligt ihop, för att ha koll på att den andra inte mörkar och sen blir det så ohyggligt mycket bättre, roligare och jobbigare när vi tävlar och hänger. Det som dock är ett avbräck är att Jocke Berggren är i Falun på heltid men nya löpcoachen Pjärta har hittills inte sparat på krutet så det kan nog bli succé.

Perra då? Jo han kör stormörken som vanligt, inga uttalade mål, dock klar för NXTRI men om det skulle komma något annat därifrån än "ta sig runt" eller "överleva" så skulle jag sätta mina stekiga solbrillor i halsen. Att han sen börjar se ut som ett monster, är snabb som en vind i poolen och kommer vara typ proffs fram till sommaren räknas tydligen inte. Just nu är han lite som den kompisen som man hela tiden har vetat är HBTQ men bara inte kommit ut, blogginlägget min träning 2012 skulle vara såååå förlösande.

Min gamle trainervän, står och väntar.

Ok, jag återkommer kanske under kvällen eller morgondagen med veckoupplägget för Baseperioden (älskar alla tuffa namn på träningsperioderna) samt grovplaneringen för våren, det finns en och annan godbit där minst sagt.

Sen finns det lite nytt folk och coacher att presentera så nu är det dessutom dags att ta fram filmkameran så att det händer något.

Så håll i er gott folk för nu har vi startat igång brutalåret 2012.