Puppy

Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

Cykel på klassisk mark

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy. Ford Mustang Convertible - sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo's grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab - klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Kändishäng

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det "Ironman Parade of Nations". Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt! Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt "nej, det gör Andreas". Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Löpning i Mecka

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo? Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Cobra Ironman 70.3

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten. Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Ö till Ö 2010

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010. Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

Vår Lisa!

Då var vi tillbaka med fjärde inlägget i serien som vi valt att kalla "Down with Puppy". När urdoktoranden Friel är avklarad är vi tillbaka på svenska. Idén är enkel, vi har kontaktat ett antal personer som inspirerat oss i vår satsning. En annan förutsättning är att de är det vi kallar "Puppymaterial", det vill säga har något som gör att vi tror att de skulle passa in i Puppy eller besitter en egenskap som vi i Puppy värdesätter högt. Kort och gått personer som är nere med Puppy. Tidigare personer som avverkats i serien hittar ni till höger!

Då kör vi väl ingång! Personen som vi släpper som vår marsfavorit är synnerligen aktuell, på lördag ställer hon sig återigen på starten för säsongens första tävling i VÄRLDSMÄSTERSKAPSSERIEN och inget annat. Den här tjejen är en otrolig Puppyfavorit, hon har psyke, humor och instinkt som vilken som helst av kärnmedlemmarna i Puppy, hur det är med hybrisen vågar jag inte uttala mig om men när hon säger att det ska bli vinst så blir det oftast så. Under januari gjorde hon en träning med Puppykillarna och det sänkte inte direkt hennes status. Mina damer och herrar, vi ger er Lisa Nordén eller rättare sagt vår Lisa!

Lisa Norden Triathlon.jpg

Perra och Valpen hänger med Lisa, har ni också svårt att sluta kolla in Valpen frilla?

Grundfakta: Namn: Lisa Nordén Födelseår: 1984 Tävlar för klubb: Kristianstads Triathlon klubb och Asics Team Witten Träningstimmar/vecka: 20-30

Några snabba! 1. Australien eller Sverige? Australien… 2. Förebild? Min mamma… 3. Bob Hund eller Peps Persson? Peps 4. Bästa filmcitatet? 5. Ogillar? Lata människor 6. Kalmar eller Kona? Kona (Kanske har anmanat Puppy TS motto att ska man köra Kalmar ska det gå under 8h som numera har blivit under 9h) 7. Motto? Pain is weakness leaving the body 8. Bästa triathlonupplevelsen? Första Världskupps vinsten i Lorient 9. Rött eller blått? Blått 10. Puppy TS eller Stockholmspolisens IF? Puppy TS såklart! (det var väl ingen som på allvar trodde att Lisa skulle vara nere med Spif! Reds anm.)

Först och främst, hur känns det att vara inspirationskälla och utvald som en av de stora Puppybeskyddarna?

Det är en oerhörd ära och ger en ansvarskänsla som jag ännu inte riktigt vet hur jag skall kunna klara av att leva upp till. Det ger ju helt klart en boost i min satsning och känns kunna vara det som kommer att skilja agnarna från vetet, the Moffats från Norden nästa säsong. (Det är lite det här vi menar med Puppymaterial! Reds anm.)

Lisa_Norden_kenya1.jpg

Lisa hänger i Kenya med Puppythischa, skulle det vara ytterligare någon som är Puppymaterial på denna bilden så är det möjligen den mycket stora konungen som gör flygplanet inne i minibussen.

Vi har som vi säker sagt haft dig som inspiratör för du verkar ha ett genuint Puppy psyke, dvs går det inte riktigt som man vill så är det bara att träna hårdare och längre. Hur resonerar du kring detta? Teknik kontra psyke, finns det egentligen någon motsättning?

Om det bara handlar om att träna hårt och mycket hade jag redan varit världsmästare idag. Tyvärr har jag tvingats inse att triathlon handlar mycket om detaljer, teknik och hjärna. Ibland går det till och med lättare om man inte tar i så mycket, gäller särskilt simningen då. Att tävla och träna smart är det som skiljer medelmåttorna från världstoppen. Detta innebär i och för sig inget annat än när tekniken väl sitter så kör man på kroppen tills den faller i bitar(eller helst lite strax innan…)

Vi har haft frisyr som ett av våra teman med några andra down with Puppy personer, om du måste välja, Valpens vågiga frisyr (du får fantisera om hur den ser ut med slingor) eller Björlings aggressiva mohikan?

Hahaha, måste nog välja Valpen då. Möjligheterna med lite längre hår är ju många fler, samt så ger det ju ett naturligt solskydd för långa löppass i solen. Man skulle säkert också kunna förvandla den till en lätt saltstylad aussie surf look utan större svårigheter… Snaggat är snyggast på amerikanska krigsfilmer basta. (Valpen krossar Björling i frisyr iaf, det är stort. Red anm.)

Om du skulle ge tre snabba råd till någon som ska genomföra sin första Ironman, vilka skulle det vara?

Med tanke på min gedigna erfarenhet av Ironman är jag ju jag helt klart inte personen att fråga… Skulle jag däremot dra till med några gissningar hade detta varit att: 1. träna mycket och länge… 2. lägga upp en ”matstrategi” på förhand och helst provköra denna i skarp läge (t.ex. halv IM eller längre träningspass). Har hört att varken bonkning eller att spy upp gel i vägkanten är särskilt trevligt. 3. Komma ihåg att sätta på reflexerna på löplinnet! (det kan ta längre tid än beräknat..)

Säsongen 2009 slutade med, bland annat Silver i Världscupen. Vilka är huvudmålen för kommande säsong och hur ser upplägget ut?

Uhum(harkling) …silver i Världsmästerskapsserien vart det faktiskt om man skall märka ord… (Märka ord är inte oviktigt Reds anm.) Det bästa med ett silver är ju att det finns fler saker att uppnå och fler titlar att vinna innan OS i London kommer upp på programmet . Mitt hemliga vapen skall bli löpningen, vilket om allt går som beräknat, skall lyftas ett par nivåer till nästa säsong. Upplägget börjar här i Kenya där jag försöker lära från de bästa. Sedan bär det av ner till Australien för vinterns slit träningen följt av ännu ett år ute på Världskupps banorna. Jag kommer att springa mer landsvägslopp och även en del på bana för att förbättra detaljer som taktik, fartändringar och snabbhet. Målet för 2010 blir ju givetvis att uppgradera silvret till ett guld och få höra nationalsången spelas i Budapest(finalen).

Klipp när Lisa Vinner LA Tri httpv://www.youtube.com/watch?v=lmVUg8OG2q4

Om du nu skulle få ledigt för att komma på idrottsgalan (och såklart ta hem priset) i januari och du skulle göra en rangordning på följande påstående hur skulle den se ut? (Lisa fick lite olika påståenden och rankade enligt nedan, ganska otroligt så vann inte Lisa något pris men det blev en träning med Puppy. Reds anm.) 2. Då skulle jag lätt göra en träning med de trevliga killarna i Puppy TS (Check, Reds anm) 4. Då skulle jag lätt göra en robinssonrobban och dyka upp i blå kroppsmålning och svälja priset innan jag flyr av scenen. (En lite oväntad andraplats? Reds anm) 3. Tacka killarna i klubben på Puppy TS för deras stöd i ditt tacktal och avsluta med att det är kul att triathlon riktar sig till alla. 1. Då skulle jag klä mig i en fin galaklänning och ta en skön fylla utan coachens vetskap.

Det pågår en omröstning på Puppys hemsida om vem Valpen skall gå på date med under 2010, vem skulle du välja? Gärna en kort motivering.

1) Tessan Alshammar 2) Lisa Nordén (det är ok att rösta på sig själv) 3) Charlotte Kalla 4) Ingen, han borde fokusera på träningen! 5, Trevliga nakenfarbrorn på simhallen

Okej, det här beror ju mest på valpens målsättningar för nästa år. Om de är höga hade jag helt klart rekommenderat alt. nummer 4. Det är effektivt (talar av egen erfarenhet) men också hyffsat tråkigt till snudd på dötrist. Kalla skulle aldrig komma närmare än tre meter och bära munskydd under daten (man vet ju hur lätt skidåkare blir förkylda), en annan är ju aldrig hemma och nakenfarbrorn(?!) låter lite väl mycket tysk hobby triathlet… så då återstår väl Tessan. Hon skulle ju också kunna ge ut lite bra simtips samtidigt. (Tessan plockar hem segern enligt Lisa men vi hade ju hoppats att det skulle slå lite gnistor under januariträningen så att vi kunde komma och hälsa på i Australien nästa år Reds anm)

Tack Lisa, du är vår favorittriathlet! Kolla in Lisas Nordéns hemsida

Avslutningsvis ett klipp från London 2009 när Lisa hämtar hem silvermedaljen och bestämmer sig att bli en bättre löpare 2010. httpv://www.youtube.com/watch?v=A2phELds61o

Bästa löprundan?

När man läser senaste inlägget om slut på energi och inser hur modest inlägget är, så förstår man verkligen att det var en svacka i slutet på förra veckan men det är det slut på nu! Både svackan och modesta inlägg! Igår så var det distanssim på morgonen och till kvällen så var det distanslöp på schemat. Vi laddade med kollektiv lunch i Västermalmsgallerian, Valpen och undertecknad körde på rökt lax i sann paleoanda, lunchen avslutades med 45 mins häng hos Anna på löplabbet, potentiell Puppymedlem och trolig deltagare i Kilsbergen. Ordföranden som brukar förnöja tillvaron visade upp en otroligt blek sida och svarade med att ta en tupplur i "provsoffan" och från absolut lågläge kommer från ingenstans en anmälan till kvällens långpass, andra löpet under 2010, första slutade med däck bakom ett löpband.

Sagt och gjort, till avfärd 17.30 efter 10 min spänd väntan så dök Karlsson upp glad i hågen och deklarerade att han skulle haka på första varvet (11km) Vi stack iväg med Karlsson väl paketerad i "diamantformationen" så han inte skulle halka efter, det som började med glatt snack slutade med att enda livstecknet från vår kära ordförande var pulsklockan som varnade att pulstaket var sprängt långt över godtagbara gränser. Men! Karlsson överlevde, även om han var hyfsat matt när vi lämnade honom vid varvningen. Och inte minst viktigt, så såg han sjukt trimässig ut i sin outfit, det finns få människor jag känner som alltid, och då menar jag alltid, ser så rätt ut i sin outfit oavsett aktivitet. Nu är vi spända på hur se hur detta ska följas upp.

Vår löpkung Perra såg igår, som vanligt, vansinnigt lätt ut och tassade med utan att ta ut sig varken aerobt eller muskulärt på något av varven. Dock så upptäckte Valpen att Perras vintertights inte smet åt vid vaderna utan var, likt jazzbrallor, helt raka. Trots ivriga påhopp om att Perra körde Craft "dance edition" så lyckades Valpen inte störa Perra ur rytmen. Dock så levererade Perra några sköna sanningar i omklädningsrummet efteråt livligt påhejad av undertecknad, skönt att han tagit en stabil plats i gruppen.

Kvällens löprunda hade i förväg höjts till skyarna av Valpen med uttrycks som "jävligt smutt underlag" och "asfalt hela vägen, annars plogat och sandat". Inte nog med det utan denna runda var någon form av förlängning av Råstasjöarna så man kunde ju räkna med naturskön omgivning.

Det var troligen det absolut sämsta underlaget jag någonsin sprungit på om jag skulle vara jävligt nere med Valpen så var det kanske 2% med asfalt som underlag, och då är jag riktigt positiv, resterande 98% var antingen snömodd eller någon hybrid av snö/is och vatten. Och när surret om att det var bättre i lördags kom så var det till och med så att jägarperra gnällde lite om hur kasst det var. Man kan ju så här i efterhand undra om löpningen utmed Stockholms två största genomfartsleder eller genom nordvästra Stockholms inte bästa områden var vackrare i lördags eller var det kanske så att Valpen pausade på något av de tre McDonalds vi sprang förbi eller om det var Sumpans pizzeria som fick besök. Om Colting kör primalwalk och Stockisrundan är urbanwalk så måste detta varit suburbanwalk!

En stund med Lisan

För er som inte gjorde som Puppy TS hårda kärna igår och var ute och kutade snömodd kring Råstasjöarna kanske det tittades lite på idrottsgalan? En mycket stor Puppyfavorit deltog nämligen på galan, vi snackar så klart om den vindsnabba och supertrevliga Lisa "lisan" Nordén. Vi hade så klart styrt upp ett simpass med Lisa till tisdag lunch. Platsen för spektaklet var Forsgrenska badet på Medis i Stockholm (Det betyder Medborgarplatsen) Valpen var lite spänd innan och hoppades att Lisa skulle vara lite bakfull efter gårdagens kalas och Perra som vanligtvis kör pannband (ja ni läste rätt) i simhallen, mumlade något om att det bara var när han hade öronproppar det behövdes. Ja kort och gott var vi ruskigt taggade.

Vi möttes upp i lobbyn och efter ombyte framgick det ganska snabbt vilka som tränar i Solna och vem som kör i Sydney, man har väl inte direkt någon bränna kvar. Lisas mamma ville dock ha fotografering på ett sätt som en annan Puppyfavorit helt nekat efter Valpens förfrågan. Vi hoppas att vi kan slänga upp den bilden här inom kort.

Det var planerat fartpass men vi var nog alla lite slitna så det blev lite teknik och fart, skulle inte gissa att Lisa var helt utmattad efteråt. Trots detta så visade Lisa upp imponerande fart och gav bra tips på hur man får till skovlingen, vilket dessutom är en riktigt Puppyfavorit, plus lite andra trix. Det blev ett skönt pass på 1500m inkl uppvärmning och lite nedsim. Vi fick dessutom känna på en skön snubbe som valde att simma bröst på vår snabbsimbana men vi hanterade det på ett bra sätt och han fick stå ut med att Lisa och Perra simmade runt honom medan Henke och Valpen helt sonika simmade över honom när tillfälle gavs.

Efteråt så blev det lite häng och foto i lobbyn. Vi hade innan dagens pass med Lisa planerat att lägga in fartpass varannan vecka utöver det vanliga programmet och efter dagen lutar det nog att det blir vecka 1-3 och vila vecka 4 innan vi startar om snurran. För om man ska sammanfatta riktigt kort. Fart behöver vi! i alla fall om man jämför med Sveriges bästa triathlet.

Lisa Norden Triathlon.jpg

Lisa hänger med Puppyboysen! Om ni undrar vem killen med snedbena till höger är så kan vi berätta att det är Valpen när han försöker visa sig från sin bästa sida!

Det var tre triathleter som var supertaggade när vi stack på laglunch. Innan vi skiljdes åt sa Valpen -Hade de (syftandes på vem det nu är som bestämmer vem som får prisen på idrottsgalan) vetat vad det krävs för att göra milen på 35 i slutet på en olympisk distans så hade det inte varit något snack om vem som fått priset.

Lisa, tack för ett bra pass och för lite trevligt häng. Nästa gång blir det Australien ;-) Henke, Perra och Valpen.

Puppy TS - Löparklubben!?

Lite reflektioner över läget i Puppy.I söndags startade vi sista 4 veckorna av block 1 och distanscykeln är nu uppe i 2:20 och det är ingen fest att cykla inne, det ska gudarna veta. Men nu till det roliga. Efter långcykeln i söndags skulle det bricklöpas ja jävlar både jag och Valpen dunkade på ordentligt med km-tider på 3.55 och det kändes hur bra som helst.

Igår så blev det lite sim på morgonen, spifMicke börjar visa framfötterna på morgnarna det är härligt, på kvällen var det dags för nästa sköna nyhet. Det stod 1:40 distanslöpning på schemat, tempen visade -10 och underlaget blev packad snö. Perra höll föreläsning om hur man skulle klä sig för att hålla pungen och övriga kroppsdelar varma, eftersom han är den enda med gravid flickvän så litar vi så klart på honom.

Väl ute i spåret så landade vi på runt 5:05 per km på de 20km vi hann avverka vilket med tanke på underlaget och vår tidigare löpkapacitet känns riktigt bra, det verkar som om hårdkörningen börjar ge resultat men onekligen så ska vi ner en bra bit till. Det känns också skönt att det bara är januari och vi redan är uppe på bra distanser. Nu är det bara att fortsätta öka distansen sen blir det tidsjakt i Block 2.

Perra tjurade lite efteråt eftersom hann inte var beredd på att Valpen skulle sticka sista 500 men kanske mest för att han kunde inte riktigt hänga på, själv så låg man bara och väntade på att det skulle dras upp till spurt, det blir alltid så när det ska avslutas. Men Perra är fortfarande lite rookie i Puppy. Jag pressade Valpen ordentligt in över mållinjen och nog fick han ta i för pulsklockan visade 174 när vi landade, min visade 179 när jag ångade in halvsekunden senare men det mörkade jag så klart (men med ett snitt på 142 var det helt ok). Jag kan inte låta bli att älska när det börjar bära av mot spurtstrid, då vaknar djävulen inom en sen är det så härligt att det är tre riktiga tjockskallar som kör ihop. Tycker bara det är sådan glädje att man tjurar efter torsk (om man nu ens kan kalla det torsk) på ett löppass. Det är det som kommer göra oss bra på sikt.

Så här stekig var Perra när Puppy tog sina två första sm-tecken! Valpen ser mest lökig ut, trots att formen infunnit sig.

Hoppas att ni har det strålande där ute, vinterlöpning är livskvalitet för er som inte visste det, själen och aeroba kapacitet växer sig stark.

2 andra snabba, Björn Andersson är numera ännu större Puppyfavorit än tidigare när det gått upp för Valpen att han inte är ytterligare en pinnsmal doktorand utan en skatesnubbe med störtskön frilla, innan diggade vi honom bara för han var grym trisnubbe. Se klipp här Nu väntar vi bara på Björn ska lägga upp "the bullet", bara in och kommentera här!

Kram och sånt från Puppy. Nu bär det snart av till småland, spinning och löpning är inbokat. Missa nu inte del 2 i årskrönikan.