IM Texas - Följ oss under dagen

Hepp, hepp,
Idag är det då dags för race. Ni kan under dagen följa oss och det gör ni enklast genom att klicka er in på Ironman.com och där välja coverage och Ironman Texas. För er med lite mindre tid framför skärmen gör som nedan.

Klicka på bilden och då kommer ni direkt till Ironman Texas live rapportering. Om ni klickar på knappen Athlete Tracker kan ni skriva in startnummer eller efternamn (kan var lite stökigt med å ä ö) och där kommer splitsen dyka upp under dagen. Där finns det även lite annat smått och gott från racet.

Vi startar 07:00 Texantime vilket motsvarar 14:00 hemma i kungliga huvudstaden. Vill man ha mer hålltider kollar man in på IM Texas hemsida.

Våra startnummer är:
Valpen - Johan Nykvist - nr 1981 - AG 25-29
Perra - Pär Bjelkmar - nr 491 - AG 30-34
Henke - Henrik Roström - nr 2262 - AG 35-39

Vill man kolla twitter eller annat så socialt skräp så kör #imtx13

Ok, då kör vi.

Pics - IM Texas

Dagarna rullar på härnere, tänkte bjuda på lite bilder och inte lika mycket text. Ni som är lite mer 2011 kollar säkert instagram dessutom, finns lite mer att kolla in där.

Puppy Blogg1.jpeg

Måndagen så hängde vi runt mest, kollade outlet, stödköpte sista gearsen till racen och provade hjälm med visor på TrueTri.

Blogg Puppy 2.jpeg

Vi gnuggade dessutom sista cykeln så att allt var på plats, inga missöden i vår konservativa förort trots rakade ben och rosa dräkter. Den vakna ser att Valpen pysslar med sin favoritsysselsättning nämligen stats (handen på minräknaren, läs garminklockan, som vanligt)

Puppy Blogg 3.jpeg

Tisdag tog vi sovmorgon och sen drog vi till San Antonio för att kolla basket. Skön långtur i SMCen. här hänger vi framför AT&T dvs basketstadium.

Puppy blogg4.jpg

Det stod ytterligare en hund mitt i gatan och som vi kände med honom.

Puppy blogg5.jpeg

Valpen poserar i sitt Parkerlinne, Parker är liten och snabb Valpen stor och tung. Själv är man stor supporter av Duncan som är stor, trygg och poängsäker.

mob1.JPG

Bra med folk och fan vad vi skrek "DEFENSE" när det var läge för det. Valpen anammade dessutom tre fingrar i luften på trepoängsskotten.

mob3.JPG

Tre killar som inte bangar på lite NBA och blaskig öl, rätt lång bilresa hem på natten dessutom.

blogg17.JPG

Idag onsdag så blev det också lite sovmorgon då vi landade hemma först 02:30 (vi snackar AM) sen var det dags att hämta ut alla sina påsar på registration och lite lunch samt kolla av simstarten innan vi drog hemåt igen. Det är lite så vi funkar när vi är ute och tävlar, drar oss lite undan stora hotellen och expot och hänger lite i vårt eget kvalitetsboende, kollar lite sköna grejor och fixar med lite egen kvalitet. Ska försöka få till ett eget inlägg om hur jävla skön vår villaförort är. Ikväll tex så grillades det in the backyard och det slank ner en kall bud light. Sen hann vi med sista cykeln med fartökningar och brick/crossoverlöp på det. Perra som efter ett genombrott i jobbet igår är tillbaka som Maria Montazami och det är så vi gillar honom bäst, det är ett under att han är med själv med tanke på hur disträ han kan vara doktorn. Imorgon är det vilodag så då kanske det kommer ytterligare en del i uppladdningsserien.

blogg18.JPG

Puppy och M dot i en skön kombo.

blogg19.JPG

Valpen och Perra i feta Puppygears och Perra ser ut att vilja döda Valpen, men vem vill inte det då och då.

Vi har det hur som helst riktigt bra och börjar hitta tillbaka till hänget, det var ju ett tag sen vi var ute kollektivt på det här sättet. Men nu börjar det lukta race och det märks inte minst på att Valpen börjar droppa kvaltider och splits till höger och vänster, känns för egen del väldigt lugnt, harmoniskt och väldigt långt från tidshetsen. Dagens brickpass bjöd nog på en del formbesked och en punka om man ska sammanfatta det väldigt kort.

Nu är det läggdags och med full utdelning imorgon kommer film och nästa del i träningsrapporten.

Sov gott, eller god morgon.

Preparation - om att kasta sig ut

Om du är ny besökare här så har du hamnat mitt i konstnärliga ledarens Henkes berättelse om förberedelserna inför Ironman Texas, de tidigare delarna hittar du nedan.
När man väl bestämt sig för vilken tävling man ska ha som A-race för att sen kasta sig in i ett sånt här projekt på nytt så gäller det ju att hitta en bra målbild och motivator. För man ska inte lura sig det käkar en hel del tid och även om det oftast känns rätt ok att sticka hemifrån 06:00 de flesta dagar så kommer det en lång vinter då det kan behövas lite extra motivation. För min del så var hösten väldigt enkel på det planet, var fortfarande fruktansvärt besviken efter KMD Köpenhamn men samtidigt så hade något börjat förändras i mitt huvud, återkommer om det.

Planen var att under 8-10 veckor på hösten sakta börja vänja sig vid träningen på nytt, se till att lägga upp våra gemensamma träningstider för långlöp, morgonsim osv för att i alla fall få hälften av passen med någon annan i hårda kärnan. Som vanligt får vi oftast se Perra på morgonsimmen och långcyklarna när det börjar lukta vår annars så är det oftast jag och Valpen som tuggar långpass löp måndagkvällar och långa intervaller löp onsdagar. Under hösten/vintern fick då och då sällskap av Johanna, Valpens ÖtillÖ partner på långpassen och på onsdagarna är P to the Järta ett bra inslag på löpet och sen är onsdagskvällens sim den stora sammankomsten för alla Puppys.

Det som skiljer sig från det vanliga denna hösten är att Valpen har en strulande fot vilket gör att jag får springa väldigt mycket själv, ibland är Valpen med första 10k på mitt långpass innan jag kutar vidare. Lyckas här få till en bra rytm med löpen och kommer under hösten i en för min del bra löpform.

löpbild prep henke.jpg

Så här ser det ut allt som oftast under hösten och våren för den delen.

Vi börjar kollektivt simma av Sahlberg skrivna simpass som till en början är så jobbiga att man håller på att krevera de två morgnarna som det är sånt i VL på morgonen. Valpen som inte kan springa absorberar simningen å det grövsta och utökar sitt försprång ytterligare till mig och Perra som väl är ganska jämna även om jag försöker se till att markera när det är tester. Inte helt oväntat gillar Perra inte att simma med mig ;-)

Under våren/sommaren 2012 så cyklade jag en del till jobbet, tycker att det är skönt men under våren 2012 blev jag mer sliten än det gav tillbaka och jag fick inte till kvaliteten samt att jag missade en del sömn, så en av förändringarna under den här hösten är att cykelträningen ska förflyttas till trainer och kvalitet ska premieras i alla led, inte så mycket äventyr över det men det var i alla fall planen.

Eftersom stelheten varit ett problem som kommer med ökad dos och faktiskt ökad "övrig stress" dvs mer på jobbet, sämre sömn osv så börjar jag här direkt med mind to body och vet inte riktigt vart det ska leda. Under sommaren 2012 så har jag haft brutala problem att ligga i tempoställning i längre perioder, kulmen var när snygga frun undrar varför jag cyklar så lite i bågen efter Köpenhamn, så nu blir all trainercykling i bågen hela tiden. Testar dessutom på Bellas inrådan att springa och lyssna på kroppen istället för på gpsen och hur konstigt det än känns så börjar jag gilla det, sen läser jag klart in filen när jag kommer hem men upplevda känsla blir annorlunda och jag förstår för första gången Perras klassiker "hitta känslan" som jag tyvärr skojat med honom om allt för många gånger. Men hur som helst de första 8 veckorna försöker jag Yoga 2 ggr per vecka och märker grym skillnad,  sen prioriteras sömn och som vanligt skaplig kost.

Innan perioden startar sätter jag upp följande mål för Block 1/Preparation:

Övergripande: Få till en bra harmonisk grundvecka som innehåller alla delar och bygger upp mig på nytt och landar runt cirka 10h. Viktigast är att alla 10h är kvalitativa och all skräptid som bara ger volym tas bort.
Cykel: Under uppbyggnad kör minst 2 pass trainer per vecka, 1 kvalitet och 1 mer av distanskaraktär (dock inte över 1h) se till att aldrig gå upp ur tempoställning utan istället slå av på takten om du känner att du behöver köra "european style"
Sim: Ligga konsekvent på 3 pass per vecka, samt höja intensiteten på dessa. Försök köra alla kollektiva simpass.
Löp: Hålla i Zackes program under hösten och köra alla 3-4 löp/vecka, minst 1 distans, 1 kvalitet och 1 lätt distans. Börja bygga mot 50k alt 4-5 timmar löp per vecka.
Övrigt: Se till att köra 2 alternativa pass per vecka, 1 yoga och en styrka eller någon trevlig bollsport eftersom handbollen nu till sista lagts helt på hyllan så blir det oftast tennis.

Så här blev sen facit för de inledande 8 veckorna, landar väl hyfsat nära målsättningen för perioden, bilden är från sammanställningssidan i träningsdagboken. Uppifrån och ner ser ni, total tid och total distans, samt veckosnitt på detsamma. I den blåa rutan nere till vänster så ser man del av cykel som är pendelcykel, allt för att hålla koll att det inte blir skräpvolym. Nere till höger med röd bakgrundsfärg ser man antal pass inom de olika intensitetszonerna samt procentuell andel av timmarna som är gjorda i de olika borgzonerna något missvisande troligen men ändå. Till höger i röd text ser ni totalt antal km crossover/brick löp samt veckosnitt i km som halkat in i efterhand därav fick de ingen sammanhängande rubrik. Längst ner i lila är veckostatsen exklusive vilovecka, denna kom till efter att Valpen och Pjärta storlipat om att man inte borde ha med viloveckan i statistiken för man springer och knarkar kilometer då, en alibiklassiker utan dess like. Men den fick i alla fall vara med. Summeringen nere till höger anger en nettosumma som bara anger cykel, sim och löp, totalen anger all träning. Dock så läggs det oftast in en schablontid för bollsport och Yoga så oavsett längd på de passen så är maxtid som läggs in för dem 1 timme.

nyprep blogg.jpg

Som ni, våra kloka läsare, förstår så är intensitet och kvalitet långt viktigare än volym vilket gör att den här typen av sammanställningar kan bli lite missvisande. Men så som planen är nu inför Texas så vill jag inte undanhålla något.

Lyckades faktiskt dessutom få med Perra på den här idén om att slänga upp våra sammanställningar om träning, har slängt ut en krok till Valpen dessutom men inget därifrån ännu, men det kanske kommer. Perra kör den raka sammanställningen med totaltid i vitt fält och veckosnitt i det gråa, per disciplin och totalt. Om jag fattat det hela rätt så ingår pendelcykeln till och från jobbet på MTB i totalsnittet. Vill man veta mer följer man Perra på Strava, det gör man enklast här. Valpen är också med men han har bara manuellt laddat upp sina bästa cykeltider, honom hittar ni här.

perra_prepdel1.JPG
perraprep del2.jpeg

Övriga fakta om prep.
Vikt: Väger in på 94,3kg som mest och 92,9kg som minst under den här perioden.
Löp: Kutar 10k på 39:05 på band med 1% lutningden 5 december.
Sim: Simmar 400m på 06:13 i december (pers 2012 var 5:59) men känner att det finns mycket mer.
Cykel: Drar 335watt på trainern i 30min på sista cykeltestet innan jul. Så klart ingen exakthet i den siffran men det är samma trainer som vanligt i Mars 2011 drog jag 316 på samma test och var fett nöjd, under 2012 så blev knappt någon trainer utan segträning så där finns inget att jämföra med.
Vet inte om det säger något, men känslan är att de första 8 veckorna är helt ok dock fortfarande långt till maj när det bara är december och vad man inte vet då är att det kommer att dröja innan Sverige är cykelbart 2013.

Under hösten 2012 är jag fortfarande väldigt mållåst på att göra den eller den tiden på de olika ingående delarna i en Ironman, börjar dock släppa på det så sakteliga och fokusera mer på att prestera och känna mig nöjd med min insats snarare än att låsa mig vid en tid. Valpen har fortfarande väldigt svårt att hantera att jag har svårt att sätta tid på IM Texas utan har gått in med lite andra värden. Men det kommer det mer om i kommande inlägg.

Roligt under denna perioden är att vi har årsmöte med nästan samtliga närvarande, vi börjar dessutom få med oss lite fler Puppys här och var. Bra närvaro på häng av Putte Hell, Amanda, Dudde och inte minst mannen som tidigare var utan smeknamn men nu har en hel uppsjö nämligen Hasselmark.

Tror det var allt om den första perioden, om du inte gillar text så kommer det lite bilder från dagens Texasäventyr inom kort. Lätt löppass nu på morgonen avverkat och nu ska det solas och kollas lite Nikeprylar på något fett outlet i Cypress innan det ska cyklas lite lätt till kvällen.

Hörs snart folks.

Mot vägs ände - bakgrundsskit

Ok, då fortsätter vi sammanfattningen om träningen innan vi sätter av med bilderna från dagens äventyr kring Cypress, fet villaförort norr om Houston.

waterdogs.JPG

Så, för att kunna relatera till kommande inlägg med lite från respektive träningsperiod tänkte jag skriva några rader kring vårt träningsupplägg, om du tycker träningsplanering och statistik suger pung så hoppar du över kommande stycken och läser sista stycket samt kolla på bilderna från våra första dagar i Texas. Men jag kommer i de tre följande inläggen frångå min princip att inte snacka så mycket träningstimmar och sånt skräp. Men se detta som min terapi och det är ett led i den helt transparenta resan mot Texas, mer bilder, film och annat roligt från resan kommer löpande under veckan för er som vill ha det. Men passa på att sörpla i er för sen får vi se hur konstsektionen inom Puppy tar skiten vidare. Klart är iaf att det kommer cyklas Argon18 och köras någon form av äventyr. Sen hittar ni nyheter under fliken ny skit. Men nu håller vi fortet veckan ut och en bit in på nästa.

Som ni säkert fattat så kör vi en del på Friels surr om träningsupplägg, det är han med Puppytröjan och jeansen upp mot naveln på bilden (bortklippt på bilden) nedan.


Den andra bilden visar någon form av optimalt träningsupplägg gällande volym och intensitet per block. Jag har kompletterat med lite stödlinjer som i volymfallet baserar sig på vår (i alla fall min och Valpens) volym de senaste åren. Har även lagt in årets tidslinjer (och när vi debuterade på racer ute, för att få en liten bild av mängden trainer som måste uppbringas). Andra grundläggande kunskaper om upplägget, tanken är som ni ser att vi kör tre lite tuffare veckor (rent volymmässigt) och sen kommer en vilovecka. Volymen är ju väldigt lätt att mäta, intensiteten lite svårare. I dagens träningsdagbok finns typ av pass (mätt i antal) samt borgskalan och det blir man ju inte mycket gladare av. då vissa långpass löpning (felaktigt varit uppe och snurrat på 17-18 RPE) Men jag har gjort ett litet krystat försök att utifrån PTE värdet på pulsklockan och borgskalan värdera intensiteten och om jag lyckats med en stegrande intensitet över perioderna.

frimpa.jpeg

Sista delen av träinngsupplägget man behöver veta för att fatta hur vi träna är att vi kör 7 dagars cykler, allt för att ha en möjlighet att planera veckorna framöver och hitta gemensamma hållpunkter när vi kan köra ihop, för nu när Perra fått ett "riktigt" jobb och Valpen jobbar hos Perra 30% förutom att doktorera så är det inte bara undertecknad som börjar få fullt i schemat. För egen del är det en förutsättning att veta vilka dagar man kör vad, för att kunna få hänga med sin fru och skrapa ihop de där 40-50 jobbtimmarna per vecka för att kunna driva verksamheten där. Tror också att detta är en kvarleva från vår tid som lagidrottare, skönt att veta hur veckan ser ut liksom.

Frimpas optimal.JPG

Sen tror jag inte att det är ett optimalt upplägg i att få kroppen att svara eller för att inte bli allt för uttråkade eller stelbent utan man borde nog vara lite mer lyhörd och flexibel, bara man vet vad man behöver per vecka. Sen är väl kanske inte trainer det festligaste man kan köra oavsett det är torsdag eller söndag. Samtidigt är vi inte sena att justera i schemat både kollektivt eller individuellt allt eftersom säsongen framskrider. Så det är där vi landat och vi uppdaterar schemat efter varje period.

Sist då, vi har gjort några försök att köra en gemensam googlekalender. Vi gjorde ett försök och Perra var den flitigaste användaren. Dock så grundmurade Perra här sitt rykte om att vara mörkarkungen för när Valpen och jag stämde av veckan så dök det upp inte mindre än 3x2h P-rehab på trainer. Valpen tyckte då det var festligt att dra ut alla strecken på Perras "p-rehab" till 4h vilket innebar att det blev väldigt mycket träning för Perra. Mörkarkungen tar dock inte skit från någon och hoppade av kalendern, synd för den var riktigt mäktig.

Gott snack, ett steg till taget, vi närmar oss.

Mot vägs ände eller vägen till Texas

Har ju mer än en gång lovat att skriva lite mer om träningen inför årets första huvudmål Ironman Texas, vi kommer sakta men säkert hamna där. Men först lite bakgrund och lite framtid. Sen kickar vi igång.

Den minnesgoda vet att det rådde "äventyrsår" i hårda kärnan förra säsongen vi var utspridda på lite olika a-race, Perra körde Norseman, Valpen körde Celtman och undertecknad körde Köpenhamn. För egen del blev det lite av ett antiklimax trots fina testvärden under sommaren. Men efter att analyserat och letat efter triggers, hittat en gemensam tävling samt inte minst städat ur i mina sociala kanaler så kändes det som det fanns utrymme och motivation för att köra en satsning till. I och med makeovern på hemsidan blev det lite tändning där och på så sätt överlevde bloggen och delvis twitter vintern. Även om det varit lite konstgjord andning, det kan jag hålla med om.

Det fanns i tidigt skede väldigt långtgående planer på att driva en alternativ blogg om hur mycket jag tränade i smyg för de andra boysen, men den rätt roliga idén stannade på idéstadiet. Men det fanns till och med en domän registrerad. Men nu så tänkte jag sy ihop den här säcken, efter IM Texas så kommer klubben Puppy TS att köra på som vanligt men bli inte förvånade om det dyker upp en hund med Bandana, då är det multisport, cykel och äventyrssektionen Puppy Adventure Team som kickat igång. Så här kommer historien, den helt ärliga och öppna vägen till Texas.

bild3.JPG
bild2.JPG

Ser ni jycken med Bandana vet ni att det är allvar - Alla äventyrare har skägg!

Efter säsongen 2012 så hade jag på många sätt kommit till vägs ände, jag behövde verkligen förändra något. Efter hetsåret 2011 när jag höll på att duka under så testade jag "träna så mycket du pallar" under 2012 och gjorde framsteg men fick inte ut skit i förhållande till den mängden jag la ner. Hade dessutom två problem till, mängden träning gjorde mig mer deppig än det gav kickar och jag blev ordentligt stel av all träning, så stel att det började bli ett problem. Så för att hitta något som blev hållbart i längden, man kommer troligen alltid vilja träna, samt hitta inspiration till att köra ett hårt år till så krävdes det vissa förändringar.

Trodde först att hemlighet låg i att skaffa tränare, var i kontakt med Björling redan 2011 efter Phillies och fick bra feeling sen lyckades ju Jojje släpa sig till Kona efter 7 långa år, och det var med Mohikanen han nådde fram. Pratade även lite med Jocke B men ville ju helst inte släppa det själv. Efter noggrann analys och scanning (min scanning är mer känslomässig än Perras och Valpens men ändå) så kom jag, efter att insett att Macca kör Pasiupplägg (dvs massor med coacher), så fanns det tre möjliga alternativ.

1 - Jonas Colting, kunnig, lite speciella idéer kan man tänka och tillräckligt dum i huvudet (på ett bra sätt) för att kunna sporra en annan.
2 - David Näsvik, mer autist och wattfascist än Valpen, min raka motsats i personlighet och så klinisk i upplägg och utförande man kan vara. Det var vad jag trodde då. Några mail senare så visar det sig att han är värsta sköna snubben men självinsikt och inte alls någon världsmästartyp som Ponta. Så bra är min scanning med andra ord. David är kvar.
3 - Filip Larsen, samma fördomar som ovan fast i någon form av kvadrat, dessutom professor i träning och galen. Dessutom riktigt skön som ni som hängt med sen tidigare vet. Finns lite bloggfighting om Nitroveganens slingor här och Filips svar här.

claes_i_kalmar.jpg
Marie_Colting_M8_354965c.jpg

Verkar som om man måste ha någon form av unik frippa för att vara aktuell som coach.

Tog dock inte kontakt med någon så jag vet inte om det varit möjligt. Men så efter lite funderande och djupsnack med Valpen så landade vi till slut i att köra en gemensam och tidig Ironman. Vi skulle försöka dra lärdom av våra 4 år som vi ändå investerat rätt hårt i och lägga upp en bra plan och försöka köra så mycket ihop som möjligt. Det har ändå varit en stor del av glädjen de tidigare åren och det tappade vi bort 2012. Sen är det klart att man inte kan köra allt ihop men ett par nyckelpass per vecka ger ju rätt fett surr.

När vi filat klart på planen så adderade jag ett par viktiga målsättningar som jag sedan uppdaterar varje period. De viktigaste övergripande var,
- skilja hårt på kvalitet och distans
- ha två vilodagar, dvs ingen triathlonrelaterad träning, per vecka.
- kör på så länge kroppen svarar på träningen
- hitta tillbaka till glädjen, stora prestationer kräver stor motivation, så jag vilade helt enkelt när jag inte var sugen.

Men det kanske viktigaste steget var att ge mig hän ordentligt till Yogan och lägga mig helt i händerna på Bella på VillaVi i hennes Body to Mind tänk, detta för att jobba bort min stelhet och lära mig mer om mig själv på så många mer plan är bara sportsligt. Anledningen till att jag valde "alternativa" vägen är att jag jobbat med kliniska proffs i sen jag var 15 och stegade in i elitlivet för första gången och deras uppgift har alltid varit att göra mig spelbar till nästa fight, ihop med min tjuriskalle ha vi oftast lyckats, men ingen har någonsin sett till helheten och det är spännande och den resan har fan bara börjat.

Vi befinner oss nu i perioden av ostrukturerad träning, 6 veckor, det är vecka 41 oktober 2012. Vi har nu 7 veckors prep framför oss. När jag lägger upp målen för höstens träning på ett hotell i NYC så skriver jag

" HÄLSA: Sätta högre värde på hälsa inte bara fitness, dvs behålla rörlighet och styrka i kroppen. Stretcha och köra Yoga hela vägen fram. Se till att få bättre balans och inte bara prioritera volym utan mer åt kvalitetshållet och ställa in träning om det inte känns bra."

Nu är det bara hålla andan, så kommer snart prep-delen inom kort. Och ni som gillar siffror, där kommer ni verkligen att gå igång.

Att vika ner sig eller hyrbilsdebaklet

Bara så att ni inte känner er glömda därute. Fick feeling när vi såg KarinTri på lördagens Mini-IM på Ekerö samt att det hämtas upp utrustning till höger och vänster mest hela tiden, nu bär det snart av och det är nära att första inför inlägget om uppbyggnadsperioden trillar in.

Inför Texas så har det tvistats en del om vad det ska bokas för bil. Jag har envist hävdat att snygg, cool och jävligt FET bil måste premieras, vi ska ändå till Texas, det är som om man inte skulle packa ner Stetson hatten. Ja, ni förstår. Så mitt förslag var att vi på IM vis helt sonika giggar Ford FetSUV.

ws_Red_Ford_suv_1280x800.jpg

Den tuffa bilen.

De andra två, läs världsmedborgaren och Valpen, har dock propsat på att vi ska åka töntig familje mini-van. För att den är bra att PACKA I. Man undrar ju var fan man hamnat när man ska på grabbresa till Texas och man premierar praktisk skit. Men till sist så vek man ner sig och bokade upp sig på en töntig familjebuss så nu blir det väl bara se till att man iaf får kontroll över stereon och kan köra Gladys and the pips och lite George Strait.

2010-Dodge-Grand_Caravan-Cargo-Van-Image-i01-1024.jpg
17-dodge-caravan.jpg

Den töntiga, praktiska bilen.
Men men, det kanske är andra strider som ska tas.

Nu är vi uppe och rullar folks.
Hörs snart igen

Dags att förändra konstprojektet?

Ok!
Har ni någonsin varit med om att man väntar med att göra något och till en början så känns det lite stressande, ligger där och skaver, men efter ett tag så går man över den där gränsen när det känns ok, det kanske inte är det viktigaste trots allt. Skulle tro att det är inspirationen för konstprojektet Puppy TS i nuvarande form som tryter, det är ju per definition en start och ett slut som gör ett projekt.

Jag börjar tänka att vi har fyllt vår funktion som katalysatorer, inspiratörer och clowner. Vi kanske sakta men säkert närma oss exit där konstprojektet Puppy TS når vägs ände, utrymmet kommer så klart att fyllas, så är det med saker när man till en början vet att man borde ta hand om och vårda dem för att behålla initiativet och inte bli followers som alla andra, men efterhand tar annat över. Eller som Oscar Wilde valde att uttrycka det, everything popular is wrong.

testbloggmall.jpg

Så när ni läser kommande inlägg så kommer hårda kärnan att sammanfatta uppbyggnaden inför och sedan rapportera från Texas och årets IM-race. I samband med målgång och summering där så kommer även formen för det här konstprojektet att förändras radikalt. Projektet kommer verkligen inte försvinna, bara ändra uttryck, inriktning och form ett tag. Känslan är att man blir lite kvävd i de sociala medierna som de är idag, man känner sig inte unik, utvald och speciell. Man väljer själv om man ser det som slutet eller början. Men oavsett om det blir äventyr på nåt jävla fjäll, ett fullfjädrat cykelstall eller kupp på någon snabb tävling kan ni kallt räkna med att ni kommer att märka när det dyker upp nära er.

Klubben Puppy TS och dess medlemmar kommer också så klart att leva vidare och härja runt i på landets tävlingar, vi är fler, bredare, snyggare och bättre än någonsin. Vi har dock nått någon form av maxgräns på 20 pers för att kunna uppfylla grundbulten för den här föreningen. Tanken är att kanske görs det mer nytta när vi är ute och dunkar intervaller och träffar folk än sprider lynchstämning i trisverige. När vi kickade igång 2009 var det bara det stora klubbarna och vi, nu har det ploppat upp en hel uppsjö av mindre klubbar som inte passar in i de stora klubbarnas mallar, det kallar jag att bidra till utvecklingen. Kommer också passa på att slänga upp en flik med nytt skit och en PuppyCal här för att ni ska ha möjlighet att följa vår framfart om än i lite kortare form.

Ladda därför för ett inlägg om uppbyggnaden inför Texas, kommer till söndagens vilodag.

Check på den?

Jättetuff torsdag med Running Sweden

Även om inläggen inte duggar tätt i februari så sliter vi på med träningen. I torsdags var det dessutom inte heller sämre än att vi skulle gästa Running Swedens torsdagspass. Det är som ni kanske vet mer eller mindre kutym att kalla sin pass tuffa namn som megasupertufthursdays osv. vi valde därför att gå in med arbetsnamnet jättetuff torsdag, kanske inte lika skräckinjagande men ack så bra.

Planen var att vi utan inblandning från de rutinerade RS-ledarna skulle in och ta pulsen på vår nya partner, vi jobbar inte med hyllning utan anledning så vi dök upp utan Putte (ja, han från Hell) Amanda och Micke som alla är välbekanta ansikten på Planet Fitness. Vi mönstrade dock CrossFitDudde, Löpking Pjärta och två lite plufsiga killar som kastade boll när det begav sig. Fick veta av trevliga bruden att det skulle dyka upp någon triathlonklubb och att det vankades 2x4x90s borta vi Karlberg, efter lite sedvanlig puppycirkus joggade hela gruppen helt sonika dit och började köra lite löpskolning. Pjärta var fruktansvärt övertänd och körde Ravellisteg i ett eget spår för glatta livet trots motsatta instruktioner, kanske berodde det på uthängning deluxe på twitter under dagen.

Hur som helst så föll det sig så väl att vi hamnade med king Torkel och dunkande 90s intervaller för glatta livet. Trots att Torkel bröt mot den gyllene regeln och aldrig skrika ut tid kvar förrän det är hemgång (dvs passerat halva minst) plus att undertecknad höll på att bajsa på sig sista 10s på varje intervall så gick det bra. Vi höll bra fart med hänsyn till underlaget och jag tror att alla hade lite värkande vader på fredagen.
Man märker att det finns lite kärlek till gruppträning då hetsen blir brutal när vi det väl vankas race. Riktigt bra pass och trevligt folk.
Vi kommer garanterat att komma tillbaka.

Puppys på plats (brutalt dålig skärpa men ändå något) med King Torkel inklippt på gammalt klassiskt skolfotomanér.

henke_puppy_running.jpg

Puls och fartkurva för nördarna.

Annars så har de två avverkade base3 veckorna rullat på bra, ökad volym knäcker ju lite. Men de två mest bestående träningsminnena från dessa är;

I onsdags fick jag och vår snabbaste kille Micke Sahlberg till lite kollektiv träning på Tenant and Partners lilla träningshörna. Det giggades Monark för att kolla att watten satt där de skulle men framförallt var det magiskt bra häng. Storchefen Torbjörn dunkande tusingar på löpbandet som det var världens enklaste sak (i alla fall de första 4) och (min granne typ) Conny kollade regelbundet så att vi inte lökade runt för mycket.

Riktigt bra gäng, förutsättningar och kultur där för GzMicke att utvecklas. Det enda minuset var väl egentligen att folk tittade på mig som om jag var dum i huvudet när jag bombade på med frivändningar med överstöt efter 90min monark medan Micke körde löpband.

Så klart körde vi fetaste hip-hopen i högtalarna, hörde dessa raderna i morse och tycker det kan bli dagens pass till Micke.

You little fuck, I got money stacks bigger than you
When I was pushing weight, back in '88
You was a ballerina, I got the pictures, I seen ya

veckan_puppyts.jpg

Det andra bestående minnet från veckorna är löpveckan från helvetet (bild till vänster) under årets mest snöiga vintervecka så var fruns bil på verkstad så det blev det att låna ut sin bil och springa i alla möjliga riktningar och åka buss när det behövdes. Två reflektioner på den. - Jag är fett imponerad av er som uppbringar 100k + per vecka på löpet, det dödar.- Löppendlare är fan så trevliga och hejar när man möts, annat är det med cykelpendlargubbarna. Där snackar vi tävling.
Nu är det således bara en basevecka kvar, sen är det vilovecka innan vi kliver in i mer tävlingsspecifika perioden build. Men innan dess så ska det hinnas cykla lite på Lanzarote, fick check på att ta med Cervelon nu på morgonen.

Sist lite musikreflektioner:
Kolla Petters senaste släpp nedan, går flitigt på radion, gillar att de har med Salem och Pontare i akustiska videon eftersom de har producerat.

Ok, då giggar vi lite trainer innan det är dags för Mello.
Aight?

Vilovecka, Super Bowl och lite nytt skit

Ok gott folk,
Så efter tre rätt hårda veckor, både träningsmässigt men även jobbmässigt så kommer då den där efterlängtade test och viloveckan. Ni som läst er Friel känner så klart igen er i upplägget. Det verkar som de två senaste lite hårdare perioderna har gett lite power i kroppen då det för undertecknads del blev pers både i poolen och på trainern, för att reagera på Perravis. Klart man sätter pers när det inte finns något relevant att mäta mot.

Lite oväntat kanske för vissa, dock inte för undertecknad, så har Perra seglat upp som favorit till Texas, med 7,5h på cykeln per vecka och då med en puls som inte setts sen gud vet när så kommer det här gå undan i maj, simmet sitter redan som en smäck, Valpen har trimmat upp Berra att Perra är kung och löpmäster har han ju alltid varit. Kan bli spännande det där. Det börjar bli så mycket surr att Valpen kommer börja smyglogga Perras timmar när han kliver in som statistikmupp hos Perra. Har lite för mycket annat på lager för att gå djupare in på Texassurret, men det finns en indikator som gör att man vet att vi ligger exakt rätt i träningsmängd och det är att Valpen drar på sig en lättare förkylning på viloveckan, ett klassiskt tecken.

Sköna viloveckan avslutades med middag, lite rött och inte minst mello på lördagskvällen. Innan dess ett skönt Team Malaco pass som innefattade 2 varv på skidbacken på Ekerö. Så nu får man använda söndagen till helvila och försök till att tömma inboxen likt leankungen. Ni som hört av er via kontaktformuläret på hemsidan, håll ut! Svar kommer inom kort.

puppy_hasselmark_playitas.jpg
Till vänster: Hasselmark efter test av kläder. Mitten: Så nära cykel på Fuerteventura undertecknad kommit i jan. Till höger: Robban på riktiga Fuerte ser ruskigt stark ut är det månne Mohikanens pass som börjar sätta sina spår?

En skön grej med Hasselmark är att han ofta sladdar ner på fredagmorgonar och ser alltid lika förvånad ut när han får höra passet. Huvudserie 15x100m tröskel förra veckan och 1500m test denna veckan är kanske inte direkt någon dröm men det verkar gå åt rätt håll med badandet.


Men annars har det varit mest cykelsnack i veckan. Nu har nämligen slutgiltiga lay-outen på vårens hetaste cykelställ satts och medlemmar och vissa få utvalda provat ut sina ställ. Efter lite strul av vår annars kungliga ausie så fick vi till slut ihop det sista. Så måndag kväll går prylarna för uppsömnad. Stort tack till alla partners för ett mycket gott samarbete. Så föga förvånande så kommer Puppy TS vara hetast även 2013.

Nya cykelstället, lite konstig färg på det gröna men här har ni ett utkast. Klickar ni på bilden kan ni läsa mer om Running Sweden.

Något som är nytt för året är samarbetet med Running Sweden. Det är ju sen gammalt att Collin, förlåt Rubin, kommer ner med Subarun och blir söndersimmad då och då. Vi har ju dessutom några av instruktörerna i Puppy TS, Amanda och Putte Hell bland annat. Vi håller fortfarande på att utarbeta formerna för det här men det känns ruskigt spännande, det är ju inte direkt så att vi är kända för våra running skills, men det kan räkna med att det kommer bli ändring på. Dock så kommer det inte springas några intervaller med PT-Erika och övriga i elitgruppen, vi får väl se om vi kan se till att styra upp den där soppan dessutom.

Några korta på slutet,
Imorgon blir morgonsimmet inställt till förmån för Super Bowl nr47, årets största sportevent. Klicka på bilden så hittar ni en bra guide för newbies. TV10 visar var skåpet ska stå och sänder. Bra kvalitutta på gossarna i studion där. Synd bara att inte Tebow giggar, vill ni se lite Tebow Magic kollar ni här. Tack för tipset Pjärtan.

Valpen som till årets ÖtillÖ har en ny partner, Johanna, som är en mycket trevlig tjej och inte minst stark som en oxe. Hon kommer framöver finnas med på våra långpass på måndagarna, viloveckans nedkortade långlöp gav en försmak på vad som komma skall. Det kommer bli åka av på Ornö i år för Valpen, det vill jag sannerligen lova. Vi får se vad morgondagens långpass bär i sitt sköte. Det senaste är att det kan bli ett inställt långpass pga sjukdom på Valpen imorgon men framledes finns vi nästan alltid på plats klockan 17:30 måndagar vid KTH om intresse finns.

Ny vecka, nya förutsättningar.
Kram
Henke

Now it´s time to do the math

Tillbaka, ny hemsida och nytt huvudmål inför 2013 så nu åker vi.

Aight, ni har säkert inte missat det, men det citeras väldigt mycket från NBCs "dokumentär" från Ironman 2010 där Macca krossar och Lieto försöker döda fältet på cykeln, se bild nedan.
Men nu är det så att nu har den äntligen dykt upp, dokumentären från Celtman 2012 som får resten av trainer-rullarna att stå sig slätt, och om allt fungerar som det ska så landar den i datorn imorgon fredag. Får se om vi kan få till lite magi så att vi får upp några sekunder med the big Swede på bloggen här till helgen. Den finns här om man är någon form av hacker (läs typ PLANS) och är bra på att dölja sitt IP-nummer.

puppy_lieto.jpg

Men om vi nu ska återvända till rubriken, det är dags att summera vad som har gjorts under året och under förberedelserna inför 2013, för detta är ju veckan som vi startar upp träningen på allvar (block1/base1) inför nästa års huvudtävling. Tänkte först att jag skulle snacka lite träningsupplägg och sånt men kom på mig själv att nästan somna när jag läste utvald runnersbloggares veckoschema, så den fällan går jag inte i idag.

Apropå runnersbloggar, tycker man ser gamla hederliga PT-Erika lite här och var den här hösten och för er som inte vet, det är väl egentligen inte så många så spelade vi in en film med Erika inför Phillies 2011 som skulle heta "Valpen skaffar PT" men det var för mycket annan skit som kom mellan men Valpen och Henke i "aldrig mera fet" version Puppy TS kanske trillar ut under julen om andan faller på.

Det rasar ju in olika affärsupplägg där folk vill tjäna pengar på sin hobby, jag gillar det! Tycker alltid att det varit lite för mycket agg mot den gode Colting som väl varit först med att tjäna lite stash och gjort det bra. Det är ju lite upp till konsumenten att välja, det väl egentligen bara Runners som inte gjort någon redaktionell granskning av det Jonas säger, övriga har ju ett val och läser man inte in varumärkesbyggandet i provokationerna så kanske man kan bli upprörd, vad vet jag. Det här forumet tillåter ju att jag säger det jag vill och vi i Puppy gillar ju Jonas som fan! Det som man dock kan ha synpunkter på är alla dessa tränare och coacher som ploppar upp till höger och vänster, där tror jag dock inte alla har insyn i att det kanske inte räcker med att vara PT eller gått idrottsgymnasium men det lär man säkert bli varse, för 90% inklusive Puppys hard core är det fortfarande fokus på att ta jobbet istället för att skaffa coach. Även om det varit nära, men det där får vara ett helt eget inlägg.

Årets huvudmål
Ok, då ska jag väl försöka komma till det som det här egentligen skulle handla om, årets huvudmål. Efter 2010 succén i Zurich samt min och Valpens bejublade resa till Phillies 2011 så blev 2012 lite av ett mellanår. Samtliga tre hardcoremedlemmar på olika tävlingar så det var lite av en förutsättning för att kunna motivera oss gamlingar (Henke och Perra) att köra hårt ett år till var en kollektiv utflykt. Så efter noggrann research av Valpen så landade valet på Texas!

Så nu är det bokat och klart, 18 maj kör vi återigen ett gemensamt race samt inte minst en riktigt fet roadtrip och tro mig att nu är det återigen ett taggat gäng. Valpen ringer och meddelar tider till höger och vänster, både vad som krävs i olika klasser samt vad Perra gör för splits på simtestet. Han gillar det där men efter måndagens långdebut från Valpen, som varit lite öm i foten, skickade han mess om att det var trötta ben men fick svaret att jag tyckte att lätt distans inte slet så mycket så var det inte det vanliga hugget tillbaka. Så det är kärlek som vanligt. Men det som framförallt ställer vissa krav att tävla så tidigt är att få till bra cykel så vintern kommer bli i trainers tecken. Kan bli bra.

Ironman_texas_puppy.jpg

Kolla in IRONMAN Texas hemsida om hänget i Woodlands.

Så här på slutet. Fick ett mail av Bettan, head of supportteam även hon BBC kändis, att vi borde hylla Lisa och det ska vi så klart göra. Om ni inte sett den tidigare så kolla när vi träffade Lisa redan 2010 och hängde. Hon är så klart fortfarande vår favvis.

Har en annan puck om Lisa men nu måste jag komma i säng för imorgon vankas det Vasalund 06:30.

Kärlek
Henke


ÖtillÖ 2012 - Följ Puppy TS idag

Yo!Om inget oväntat har inträffat så startar idag 3 lag med Puppy folk inblandat. Ni följer oss enklast via ÖtillÖs hemsida där det finns livetracking men även länkar till olika social media som rapporterar.

Puppylag 2012 Lag 58 - Puppy TS - Team Malaco - Henke och Perra Lag 81 - Team Viscious and Delicious - Micke och Elin Lag 83 - Puppy TS - Team Proanalys - Lotta och Valpen

puppy_otillo_2012.jpg

Så här har det sett ut genom åren med Puppy TS på ÖtillÖ

otillo.jpg

Vad fan är ÖtillÖ? Läs lite racereports eller klicka på loggan nedan så landar du på ÖtillÖs hemsida. Henke&Perras story 2011Henke&Perras story 2010Valpen&Bibbens story 2010

Inför ÖtillÖ - Mästaren Jonas Colting

colting_blogg.jpg

På måndag smäller det, årets skönaste och hårdaste race ÖtillÖ går av stapeln i Stockholms skärgård. Vi försöker som vanligt kolla av läget med lite olika folk. Det finns väl egentligen bara en som alla år varit med i toppen eller brutit. Så klart stämde vi av med mästaren Jonas Coltning.

Jonas! Hur är formen inför årets ötillö race? Jo, den är hygglig! Jag hade en snabb återhämtning efter Kalmar, antagligen för att jag gick en del på löpningen, så jag var i vattnet och simmade redan på måndagen efter loppet. Jag har inte sprungit så mycket men simmat nästan varje dag. Men framför allt är jag ju förbannat taggad på Ö till Ö och har en hatkärlek till den jäkla banan!

Du har nu ny partner, det är väl den 4e i ordningen om jag inte är helt snett på det. Tre frågor på den. Nr1: Vem är din nya partner och en några snabba info om honom, hans styrkor och varför du valde honom? Det är väl ändå så det funkar, de snabba pågarna ute landet väntar på att Jonas ska ringa om ötillö? Erik Strand, från Falun. Flerfaldig svensk mästare i triathlon och har varit tvåa i både Ö till Ö och tvåa i Kalmar ifjol, under sin debut på Ironmandistansen. Erik var dessutom den som slog mig med typ två tiondelar när vi blev etta och tvåa på Vansbrosimningen 2005!

Det var svårt att rekrytera en partner i år. Jag har varit i kontakt med både Tim de Boom, Chris Mc Cormack och Conrad Stoltz, samt flera svenska triathleter men alla har antingen en annan agenda eller vill inte köra. Pontus Lindberg tackade nej för att han tyckte att det var en konstig tävling som var vare sig multisport eller triathlon:) Men jag har ganska höga krav också och för att komma ifråga som partner måste man vara lika bra på att simma som jag, till att börja med, och urvalet blir då ganska litet direkt.

Nr2: Vad skulle du säga talar för er som team i år? Nja, vi är väl lite underdogs med tanke på att jag opererades i våras och inte är helt fullt på banan än, samt att Erik varit lite under isen med sjukdomar och annat. Men vi är ju de snabbaste simmarna på banan och vi kommer att gå hårt där. Sedan får vi hoppas på tuffa simförhållanden så att det blir en utslagsgivande dag!

Nr3: Surrar du för mycket så man inte pallar köra mer än ett år med dig eller är det den svarta energin och höga tempot som knäcker gossarna? Haha, ingetdera! Det är bara en slump att partners växlar. 2008 vann jag med Pasi Salonen men året efter så var han skadad och jag körde och vann med Flinta. Efter det höjdes nivån på loppet och jag behövde någon som simmade lika starkt som jag och det gjorde Gordo Byrn som var min partner när vi vann 2010. Björn Andersson och jag hade nog gjort ett bra lopp i fjol och vi ledde ju halvvägs när han blev sjuk.

Colting och Flinta fixar biffen 2009!

I och med din nya sponsor kommer vi se dig kuta omkring med en Rolex Submariner eller ansluter du till övriga mattematikstudenterna och kör miniräknarfula men användarvänliga Garmin? Min Rolex är till för civilt bruk och den har jag bara innan och under loppet. Det hade ju varit för tråkigt att tappa den på havsbotten! Jag avskyr Garminklockor och kommer verkligen inte att använda en sådan! Skönt att man får medhåll på den någonstans av någon som faktiskt är bra!

Du är ju någon form av institution på ÖtillÖ, vad är det som gör att återkommer år efter år. Gillar punkt-till-punkt lopp och jag tycker naturligtvis att det är kul att köra lopp som jag kan vinna! Och sedan är det ju en sån fin utflykt i skärgården!

Sist men inte minst, om man är en 90 pannors lat gammal handbollsspelare, har du några sköna quick fix för att bli riktigt triathlet och väga in på 80 pannor till nästa sommar. Har jobbat mycket kött och rött i sommar med mindre framgång. Sluta ät handbollsklister, kör mindre bänkpress och spring mycket innan frukost!

Tack för svaren, det är alltid trevligt med lite Coltingsurr. Nu kör vi lite skönlördag innan det är dags att ge sig av ut mot Sandhamn.

Det kommer upp lite mer info om hur ni följer oss tidigt måndag morgon. Nu åker vi!

Finnes: Cervelo P2 aka Henkes Racereport

Kravet för att få Cervelon är så klart att man får hämta skiten på botten under Öresundsbron. Missförstå mig inte nu, jag har mycket stor respekt för Perra (som har klubbrekordet) det är du värd, men även Selvin för deras tider, men det var inte det som var målsättningen. Det är ju en del av skiten att man får stå där som en pajjas när man inte infriar sina målsättningar. Men det är en del av det här spelet.

Från början. Simmar bra: 01:02:59 säger klockan när jag kliver upp på rampen otroligt nöjd, köttar på bra från början mattas av lite mellan 1500-2700 (det sitter markeringar på broarna, bra!) men uppbringar lite till sista 1100. Det var simmet jag var mest orolig för innan start. Du får vara kvar Sahlberg!

Cykeln: Växlar rätt smärtfritt, skojar med en tysk i T1, om att man inte får vila mellan grenarna. Han ser helt oförstående ut där han sitter och knör med sina kompressionsstrumpor i tältet. Ut på hojen och livet känns bra. Håller mig i skinnet och lägger mig på 36km/h i snitt och cirka 135 i puls och ligger kvar där trots att jag bli omcyklad av halvfigurer som jag inbillar mig att jag kan ta. Efter 3,5h händer något, trycket försvinner i benen helt och hållet som en blixt från klar himmel. Har ätit och druckit helt enligt plan och känt mig stark. Slår av på takten in mot stan för att inte bränna mig helt och hållet.

Löpet: In i tältet och vet att jag är typ 5-10min back på planen samt att jag har inte inte tillstymmelse till kraft i kroppen, den bara värker, börjar grina när jag ser Anna men uppbringar all ilska och power som finns, ska ge löpplanen ett försök (49min/varv) håller första varvet sen faller jag fritt, lyckas dock öka lite sista varvet men det är marginellt.

Landar väl på typ 10:06 eller nåt men jag har inte kollat och skiter rätt hårt i det. Vet inte riktigt vad det var som inte ville sig, att kroppen lägger av efter 3,5h cykel känns lite konstigt, det är för tidigt, ansträngningen är inte så hög. Visste att jag skulle få slita men hade väl en förhoppning att det skulle komma efter 2 löpvarv. Får fundera på den för de tuffa 8 veckorna innan toppningen gick det snabbare och var längre pass än så här, utan större problem. Kanske var toppningen, eller så var det inte min dag om man hårdrar det så var jag inte bättre än så igår.

Det var en mycket fin tävling i övrigt och jag hade hela min familj inklusive min fantastiska fru Anna som körde unik liverapportering på twitter på plats. Det är så klart Anna som tagit de fina bilderna i blogginlägget, kanske kommer det något mer därifrån. Familjen gjorde det hela lite enklare igår när man fick ta en öl i Nyhavn efter målgång.

Nu laddar vi om med en ordentlig kräftskiva och sen ÖtillÖ med världens starkaste Perra, kommer bli jävligt smutt och jag längtar redan efter årets bästa tävling.

Hur nästa säsong ser ut har jag inte en aning om men som det känns just nu så pallar jag inte lägga ner den tiden som jag gjort i år utan att prestera bättre så man kanske får sikta på att bli klubbmästare i Sundbybergs TK eller något annat, eller bara gå med i klubben av halvkassa bloggande triathleter.

Norseman race report

nxtri_done.jpg

Sitter i bilen hem och försöker sammanfatta Norseman Extreme Triathlon utan att det ska bli långtråkigt och ointressant. Det går inget bra. Skyller på post-IM-relaterade besvär. Jobbet gjort!

Det första jag kommer att tänka på när jag visualiserar gårdagen är uppförsbackar. Så vi börjar där. Uppförsbackar, det är Norseman det. För en slättbo som jag är t.ex. en stigning på cykeln på 400 hm en rejäl en som iaf inte jag hittar i Stockholms närområde. De tre mindre stigningarna i detta lopp var alla där omkring. Som tur är kom den värsta av dem, på 1250 hm, från start. Enligt Strava är det en HC-stigning. Kul att ha kört en sådan! Värst var ändå den sista branta klättringen upp till Imingfjell efter 120 km men det kändes ändå kontrollerat. Var orolig att den bristande klättringsträningen skulle göra att jag typ fick gå av cykeln med kramp och blodsmak men det fungerade relativt bra trots allt.

Simmet kändes så mycket mindre hetsigt än en vanlig IM-simning. Då kommer jag också in det så mycket bättre. Endast drygt 200 personer i vattnet i en bred fjord utan några bojar (nåväl en efter typ 3 km) att slå sig runt... Kändes som att jag tog en skapligt bra väg för en gångs skull. Det resulterade i en simning på 1:07:55. Nytt pb med 6 minuter.

Förutom all uppförskörning på cykeln så fanns det så klart några riktiga monster till nedförslöpor. Ner från Imingfjäll hade jag först hagel som smattrade mot hjälm och bara lår och sen regn som gjorde serpentinkurvorna än mer luriga, inte minst också för att bromsförmågan i regn och med iskalla fingrar minskar avsevärt. När sen dessutom tjälen, tillsammans med sedvanligt utebliven infrastuktursatsning från norrmännen, delvis hade gjort vägen till en puckelpist var det inget skoj. Jag svor åt våra kära grannar allteftersom mina vattenflaskor flög av i guppen och mitt tempostyre fick en lutning som skulle göra Björn Andersson avundsjuk. När vi spånade lite tider innan kändes det som att en sjutimmarscykel skulle vara en vinst, nu rullade jag in i pittoreska Austbygde på 6 t 40 min . Gott mos.

Löpningen består av 25 km flack asfaltväg längs en sjö och vidare via en fors upp i dalen mot Rjukan vid foten av berget Gaustatoppen där målgången är belägen. Denna första sträcka var min starkare del på löpet, vilket kanske inte var en högoddsare. Tog ganska många placeringar och höll 5:30-tempo. Jag räknade dock bittert med att bli omsprungen uppe på berget. Efter denna transportsträcka börjar den långa klättringen upp. Från 25 km är pacing tillåten så Valpen drog på sig gympadojorna och hängde på. Några enstaka sprang upp Zombie Hill som första delen av klättringen så fint heter. Men springa var inget för mig. Kände mig stark till en början när man får byta det korta löpsteget mot en mer kraftfullt längre steg uppför. Sen hade jag ju sällskap nu. Härligt att kunna snacka och faktiskt njuta lite tillsammans.

nxtri_serpentin.jpg

På väg upp Zombie Hill.

Min enda egentliga dipp under loppet kom halvvägs upp Zombie Hill. Jag kände mig yrslig och hade lite ont i huvudet. Vi sa att det var saltbrist och koncentrera oss på att äta. Johan tvingade först i mig salami men det var inte alls min grej. Saltlakrits däremot, satt som en smäck! Konstigt det där med smaker under tävling. Man vet aldrig vad som ska smaka bra. Det är sällan jag är sugen på något att äta mot slutet men när man tar en tugga av något kan det vara kanon. Jag började må bättre och sprang ett par kilometer på det flackare partiet innan bergskontrollen vid 37,5 km. Där slutar vägen och man ger sig upp på en stenig bergsstig. Jag höll skaplig fart tyckte jag men likväl skuttade en handfull tävlande om mig. Det spelade ingen större roll kände jag och Valpen påminde mig om att njuta istället. Det gjorde jag!

nxtri_snart_framme.jpg

Steniga stigen upp till toppen.

Ett stort tack till mitt underbara support team som var helt grymma! De stod för peppning, langning, dokumentering och uppassning i allmänhet. Tack pappa och Johan!

nxtri_black.jpg

Så ocoolt men så fint!

Har inte fått tag i bilderna som pappa tog på loppet så vi får hålla till godo med Johans från telefonen. Här hittar ni annars lite sjyssta bilder från loppet. Bl.a. kan ni se puppypolaren Mackan Hultgren på väg upp för Gausta. Han och Lelle gjorde finfina insatser och kom 8a respektive 5a.

nxtri_trio.jpg

Glad svensk trio; Marcus Hultgren, Lennart Moberg och lilla jag.

Nu är det några dagar vila som gäller sen tar vi sikte på nästa utmaning. Ö till Ö. Det blir fint det!

STATSsträcka  tid              rank (män) Sim           1:07:55    60 T1              4:52          60 Cykel        6:40:13    76 T2             4:46           84 Löp           5:26:14     71 Tot            13:24:03  69

PS. Varför kan man inte göra tabeller i WordPress? DS.

Smiter mellan med toppning och Kilsbergen - uppdaterad

Uppdaterad med bilder samt lite text och justeringar Woop Woop, Sitter nu på planet hem, läser en som vanligt bra artikel av Jan Gradvall och pumpar på i Beats by dre lurarna.

Norseman Innan det kommer något om toppning och Kilsbergen så är det läge att gratulera Perra som igår landade på en 72 plats på 13:24:03 på den hårdaste av alla , Norseman, så idag blir det att dra på sig svarta tröjan för Perra. Känns lite tryggt att ha honom som partner på ÖtillÖ. Lite fina placeringar av Lelle och Hultgren dessutom, hur det gick för trevliga Lanto har inte min uppkoppling tillåtit att få fram, men troligen succé där också. Väntar med spänning på rapport från Perra.

Perra på toppen!

Toppning Tills dess kommer här lite från Toppningsvecka 1 inför KMD Copenhagen. Vecka 1 av toppningen har mestadels skett mitt ute på den Toscanska landsbygden, gift med en superfotograf som reser en del kan man få stå ut med sånt, jobbigt. Hittade efter lite bra surr med Fabio, läs kungen, den lokala simanläggningen, där mycket aggressiv simning bedrivits. Badet höll brutalt bra klass med inne och utebanor där man är i princip helt själv, simmade så klart ute för brännans skull, Coltingstyle, mäktigt som en viss Tuggare hade uttryckt det. 

Första toppningsveckan har mängden trappats ner och det är rätt många vilodagar men lite kortare och rätt hårda pass.  Toppningen består till lika delar av Coltings bombsäkra 19-dagars, Joe 'Frimpa' Friels 3 veckors och lite egna erfarenheter från Zürich med fett tryck och Phillies med mindre bra tryck.

Tisdagen bjöd på det bästa passet, ett rätt brutalt cross/brick pass där cykeln utgjordes av 120min brutalkuperad terräng på någon form av cyclocross med ett efterföljande löp i 35 grader på dammande grusvägar runt Chiancino. Det kändes dock att det var rätt att börja släppa på träningen, fortfarande sliten i benen, för de senaste 7 veckorna har varit bland det tuffaste i mitt träningsliv. Tänkte återkomma lite om träning, upplägg och annat till hösten för som vanligt så sprutar det ut idéer när man får lite semester eller belastningen lättar lite på jobbet.

Sista veckan inleds ikväll med löpintervaller hemma på ön och sen 2 rätt korta fartfyllda pass tis-ons hemma i Stockholm och sen torsdag bär det av mot gamla fina Malmö, sen Köpenhamn och race, återkommer med lite livetracking och sånt skit när det blir dags.

Kilsbergen Det som avslutade den hårda perioden aka Block3/Build för två helger sen var Kilsbergen på lördagen och en distanscykel på söndagen. Kilsbergen är en riktigt bra tävling och mycket av Puppy startades där eftersom vi (jag och Valpen) debuterade där 2009. Minns att Micke Selvin då sa att det tog lång tid att bli bra i uthållighetsidrott minns att jag tänkte att det kan väl inte vara svårare än något annat, men han hade så klart rätt den gode Selvin. Upp till första platån gick det i ett nafs så nu är det bara att ta jobbet för att kliva ytterligare ett steg. Men även för det finns det så klart en plan.

Så då stod man där igen på startlinjen och insåg att kroppen inte direkt kommer sprätta, med tanke på långsiktiga mål osv bla bla. Har ju varit några sådana i år. Var lite starstruck av att Björta Andersson var där med sin 58 klinga men lekte säker Stockholmare, fanns dock vissa som valde den andra vägen. Snackade ut med trevliga Mackan Hultgren och alltid lika trevliga men lite mer osynliga Mange Olander som vi stött på en del genom åren. Även Lotta var där och Staffan fotade och hejade. Hade dessutom valt att ta med farsan som supportteam och det var kanske det sämsta draget man kunde tänka sig, skulle nog ringt Bettan istället.

Ok racet nu då. Hade fokus på sim, simmade dåligt i Vansbro så det blev att klämma på. Fick Lottas fötter på andra varvet och lyckades så när hålla dem och var fett nöjd med det, oavsett att hon var sliten, har kört hård sim efter Vansbro och kommer köra ännu mer framöver för tro det eller ej man blir bättre på det man tränar. Upp ur vattnet springer upp till T1och dundrar ner för backen med Valpens assnabba disc. Känner rätt snabbt att det inte finns mycket nitro i de där benen men håller anständig fart och kniper väl någon men släpper två snubbar förbi mig på slutet för att jag lovat Sahlberg att springa lite bättre, har fuskat och kört kvalitet med honom när Valpen käkat mousakka i Grekland. Efter två rätt tuffa varv där jag ser att Björta dödar de övriga så är det växling ut på löpet. Håller bra fart ner till slalombacken första gången och sen har de gjort det lite extra festligt och lagt till en lång jävla backe till upp till växlingen. Har dock rätt bra krut även på andra varvet och kniper några placeringar där och håller i bra i mål.

Bilder tagna av Staffan och en från denna hemsida, gillar att biceps ser lika stor ut som benen, dock synvilla.

Reflektioner: - Som vanligt mycket bra race och ordentligt tuff bana (inte Norsemantuff dock) tror dock att löpningen var lite längre än 11k och simningen snackades även den om att den var lång men den har aldrig hittills stämt på en tävling vad jag vet. - Simmet, otroligt nöjd att nästan kunna ta Lottas fötter och hade en bra känsla, typ 2:30-3:00 upp till Mange, Näsvik och Mackan. - Cykeln, ont i benen och halvuselt tryck, tappar lite här men håller mig rätt lugn och sansad för man vet vad som kommer. - Löpet, känner mig som ett taktiskt geni när jag inte bombar allt från start, har inte så mycket fart i benen men blir heller inte slut i flåset, tappar bara 3 min på Haglund och har 10 slag i snitt lägre än 2010 pulsmässigt, antar att vi tar den på ökad blodvolymkontot. - Allt som allt nöjd med genomförandet, skönt att få en tävling och en ordentlig genomkörare allt i linje med planen, landar väl typ topp 10. - Björta dödar allt som rör sig, Mange 2a (grymt kört, impad) Hultgren typ femma tror jag.

Sist Lite i skuggan av Norseman är det några som gjort lite bra grejor som borde hyllas. - Lisa så klart, riktigt stabilt att fixa silvret trots lite strul på vägen. Snacka om att hantera omständigheterna. - Tuggarn, visar att trailkungen bor söder om stan, fin insats på swiss trots problem med höjden. Men Ornö är Ornö bara så att du och the Dude är med på det. The Dude som för övrigt är klar för Puppy till nästa år. Stort också att du fick med dig multisport och cykelngurun på äventyr. - Sahlberg körde cuptävling nere i Malmö ingen pall denna gången men är det inte mästerskap så. uppdateringar - Det verkar som om Sahlberg kommer köra ITU i Stockholm, räknar fett med mer om det inom kort. - Micke Granath gjorde dessutom debut i openwater tävlingen Bergviken och gjorde det med den äran en niondeplats blev resultatet. - Ola fanns också på plats i Malmö, utan min vetskap och knep en sjätteplats i masters 35, oerhört stekig dräkt dessutom.

Hörs till helgen gott folk och skicka gärna glad tillrop till @bjelkmar

Nu så - dags för Norseman!

Så va det då äntligen dags, på söndag tar jag båten ut i Hardangerfjorden till starten för Norseman Extreme Triathlon. För er som inte riktigt kan er Puppy-historia så var det ju just Norseman som var målet för klubbens pionjärer när det begav sig. Mer om hur det kommer sig att det inte blev något och att jag är ensam hund i norrbaggeland kan ni läsa här. Starten av Norseman.

Uppladdningen då, jo jag är skapligt nöjd även om jag inte riktigt hållit samma träningsmängd som förra året. Det är framförallt något timme cykel mindre i veckan under vår och sommar som utgör skillnaden som ni ser nedan på ca 30 timmar från 2011.

Volymjämförelse.

Förklaringen är att jag har haft lite mindre tid (jag har ju för sjutton fått ett riktigt jobb som Henke brukar säga). Dessutom har det har varit lite mer ouppstyrd träning för mig nu när Johan, jag och Henke haft lite olika upplägg på säsongen.

Vi sitter nu i en kampingstuga ett par mil från T1an i Eidfjord. Har idag åkt cykel- och löpbanan baklänges hit ända från Stavsro, 37.5 km in på maran där den övergår till en vandringsstig upp på berget. Löpningen är uppför från 25 km. Valpen har lovat att springa med därifrån. Det blir smutt och viktigt! Kommer ihåg hur mycket hjälplöpare Jesper och Krister betydde på Lapland Ultra.

Stavsro: 700 höjdmeter och dryga fyra km kvar.

Cykeln känns ganska brutal ärligt talat, så var nog bra idé att installera en 11-28 bak. Vi har även provsimmat fjorden här på eftermiddagen. Hade brainfreeze första 10 minuterna. Sen blev det bättre så det blir nog till att ligga och bada 10 min innan hornet på båten blåser till start kl 05:00 på söndag.

Det var galet kallt precis vid vid stranden konstigt nog. Lätt 3 grader varmare 10 meter ut.

Att snacka tider i detta lopp är (tur nog) näst intill omöjligt. Målet är helt enkelt att ta en svart finisher-tröja och sluta på Gaustatoppen 1883 m.ö.h. Det innebär att man ska vara vid 32.5 km på löpet innan 14 h 30 min och bland de 160 första, samt vara vid 37.5 km innan 15 h 30 min. Följ loppet live här.

Vad gör då Valpen undrar ni? Jo, han sitter och planerar hur han ska få in 2 timmars träning i morgon bland all OS som visas. Vi har typ alla kanaler. Heja Lisa!

Over and out från Eidfjord.

Amfibiemannen 2012 - Puppy TS

Uppdaterat med dagens resultat, endast ett urklipp med splits etc. på Puppylagen

Idag, fredag så går tävlingen Amfibiemannen av stapeln ute i skärgården och Puppy TS är representerat av 4 lag.

Om ni vill kolla livetrackning gör ni det här. Lagen är enligt nedan, värt att notera är att brudarna kommer från ingenstans och gör comeback i hetluften.

190 » Björklund, Catarina (SWE) » Allringer, Anna WD PuppyTS /Team Öwdaln 71 » Liljeholm, Marcus (SWE) » Granath, Mikael MH PuppyTS Team Benchwarmer 170 » Nykvist, Johan (SWE) » Nilsson, Charlotta XM Puppy TS Mix 114 » Törnqvist, Johan (SWE) » McRae, Rubin MH Puppy TS

Sista laget i listan är frukten av ett sim/löp skådespel som gått av stapeln sena onsdagskvällar i Sumpan under hösten och våren. Vill ni läsa mer om amfibiemannen gör ni det här.

Annars så är det stora saker coming up: Racereport från Arvika - alltid lika snabba och pålitliga Amanda har knackat ner sina reflektioner - kommer imorgon, inväntar bilder från PT Erica dessutom.

Uppsnack NXTRI - faktiskt helt sjukt att Perra inte snackat upp Norseman ännu, vem vill inte veta om vevpartiet som sänkt farten så brutalt hela våren, kommer senast nästa vecka.

Racereports Amfibiemannen - Skulle tro att Valpen hackar ner några rader och det skulle ju vara trevligt om Mackan och Micke presenterar sig på bloggen.

Sen kommer jag själv och troligen lotta att sticka upp till Kilsbergen för ett avslutande kvalitetspass imorgon lördag sen fortsätter toppningen mot KMD Copenhagen den 12 augusti.

Tror det börjar röra lite på sig.

Triathlon SM i Arvika - Uppsnack!

Inför helgens SM tävlingar så har vår sprinter Micke Sahlberg sammanfattat startfältet. Till helgens SM mönstras en startlista som är något utav det starkaste undertecknad sett i Sverige. Potentiella platser till World Series står på spel och då är med säkerhet inte Puppy TS ensamma med att vara övertända. Samtliga vassa kortdistansare är på plats, liksom en handfull juniorer och dessutom med en hel del långdistansare.

Heder åt de långdistansare som ställer upp istället för att klaga på drafting och hur orättvist det är för "järnmän" som simmar bröstsim. Med ett så pass starkt startfält kan det ju mycket väl bli så att långsammare simmare samlar upp fältet med en stark cykling och vi får en rekordstor tätklunga ut på löpningen.

Sahlberg sträcker ut i Istanbul på senaste EC tävlingen.

Nedan listas tänkbara topp-kandidater, egentligen utan någon inbördes ranking. I princip halva fältet omnämns, så förmodligen vinner väl någon annan.. har inte heller nämnt någon annan junior än Sarwe, har för dålig koll helt enkelt på vad som händer i Motala.

Per Wangel: Får ses som en klar favorit efter flitigt tävlande utomlands. Riktigt bra nivå och rutin från världscuper, Bundesliga mm.. Inte omöjligt i ensam ledning efter simningen. Bör kunna hålla en fart på löpningen som övriga får svårt att matcha. Överlägsen i Arvika 2011.

Joel Vikner: Känns som Wangels största utmanare. Några riktigt bra insatser utomlands och med en riktigt hög potential på löpningen om allt stämmer. Cupledare. En trevlig bekantskap sedan Istanbul, Joel kommer garanterat tagga med Red Hot Chilipeppers och vara härligt övertänd, sånt gillar vi!

Stefhan Andersen: Stefhan har haft lite oflyt i tävlandet, senast i Istanbul med en punka. Kan därmed slippa pressen och blir en livsfarlig "dark horse". Har enligt egen utsago "tränat rätt kasst och varit lite småsjuk" senaste tiden vilket är ett säkert besked om att formen kommer vara på topp för elektroteknikern från Skövde. Toppat med läger i Ukraina, bara en sån sak..

Jonas Djurback: Har gjort en del fina resultat på långdistans i år. Kommer väl som vanligt stå som segrare på kort distans ändå. Regerande mästare och alltid svårslagen i Sverige. Jämn men med framförallt en cykling som kan vara avgörande. Evigt ung och triathlonens bevis på att gammal är äldst.

K-J Danielsson: Seger i Vansbro senast, stabil simmare och galen cyklist. Dock är frågan om han har farten i löpningen för att slåss om medaljerna, alltid farlig ändå och en outsider på "hemmaplan". Som del i tävlingsledningen har han förmodligen planerat en bana likt Anja Pärsons pappa snitslat slalombanor.

Tom Honig: En riktig joker. Kapacitet och talang i överflöd, osäkert dock hur formen är då det tävlats sparsamt under året. Varningstecken för Tyresös stolthet som utlovat storstilad comeback under året. Jobbigt snabb löpare.

Fredrik Ahlinder. Påminner om Tom i fråga om mörkning. En ruggig simmare en bra dag, samma frågetecken kring formen dock. Medalj på sprint-sm förra året i kombination mot en satsning på längre distanser gör att han får ses som en tuff utmanare på olympisk.

Ted Ås: Aka mr 2XU, sveriges mest sympatiske triathlet? Simmar lite långsamt för att egentligen kunna hävda sig på kortdistans. Med lite sällskap av andra cyklister är det dock inte omöjligt att han hinner ifatt ändå och är isåfall med i medaljstriden med en stark löpning. Levererar nästan alltid och har under året en försk seger i GBG-triathlon i bagaget.. En av få triathleter som klarar av att springa snabbt och ändå ha ordentliga biceps, respect.

Johan Sarwe: Tävlandes i juniorklassen, men även om det inte syns i resultatlistan kan han mycket väl ta en fin placering i seniorklassen. Hur han gör för att cykla som en långdistansare med dom juniorbenen skulle man ju vilja veta. Kommer nästan garanterat cykla ikapp en eventuell lucka från simningen, har även utvecklats som löpare men får i mitt tips vänta på pallplatsen något år till. Väntar på att Sarwe ska släppa sitt cykleschema så man kan "copy with pride".

Patrik Nilsson: Imponerade med fin simning i Vansbro innan nån form av malaria drabbade benen och han fick bryta. Kan han upprepa den simningen och ha kontakt ut på löpet är han livsfarlig. Sprang en halvmara på respektingivande 72 minuter förra året. Sponsrad av Scandic, fett!

Johan Lundin. En av de skönaste lirarna i branschen. Under 4 timmar i Sövde imponerar. Men frågan är om han hänger med på simningen. Med tätkänning på löpningen och en bra dag skojar man inte bort herr Lundin. På långt håll släkt med min BFF "terror-mackan" som har kenyanska löpargener, hög potential i den familjen.

Jocke Berggren: Bara att representera Puppy TS skvallrar ju om kapacitet. Stark långdistansare men kommer behöva leverera en riktigt bra simning för att ha med täten att göra. Har gjort en IM-mara runt 3 timmar och kommer säkerligen börja bli uppvärmd nånstans på upploppsrakan.

Seb Johansson: Sparsamt tävlande gör denna brandman till ett osäkert kort. Kommer garanterat gå starkt på cykeln, men kan dock få svårt att hänga med på löpet med tanke på tätstrid. Lillebror Kasper gjorde en storstilad insats i Hallsta, svenska motsvarigheten till Alistair och Jonathan?

Carl Brummer: Gammal i gemet, ruggig cyklist och med fältets överlägset bästa personbästan i löpning. Måste förmodligen göra sitt livs simning för att ha häng på ungtupparna. SM guldet i duathlon imponerar.

Som synes ett gäng hungriga grabbar. Hälften tävlar för "proffsstallet" Lactat3 och andra halvan hör till Dörpa-maffian, så helt klart starka krafter i rörelse här. För egen del då? Jo, jag måste nog erkänna att målet är att vara på pallen. Orolig för simningen som vanligt, det gick ju bra i Hallsta, men Istanbul var misär. Löfte inför 2013 får bli att sluta simma 6km/vecka. Men är jag med fram till löpningen så tror jag att jag kan leverera en hyffsad löpning även om farten från i våras inte riktigt finns där, ska göra mitt bästa för att locka fram den. Lite tur ska man ju ha med klungor och sällskap när det är drafting, och pallplatserna (framförallt bronskampen känns öppen) kommer gå till dem som har en bra dag och får till en fullträff. Hur det går? Det får vi se på söndag, men ett fett race blir det iallafall!

//Micke

Ps: damsidan, jo, den joggar Åsa hem. Tätt följd av Jenni Nilsson och AnnieX2. Amanda piskar på cykel/löp men får träna simning ett år till innan hon är med i täten.

Fotnot: Att färglägga detaljer i svartvita foton, tex här, är så brutalt mycket 2008 och "hej jag har precis hittat den här häftiga funktionen i photoshop" Allvarligt om ni nu satsar och sätter upp en i övrigt schysst satsning med snygga prylar och web så borde det gå att få till något mäktigare än så. Men som vanligt är det ju till sist en fråga om tycke och smak, men man kan ju alltid ta in hjälp utifrån om man tex vill lägga tiden på att bli bra i triathlon. Tips från konstnärliga ledaren.

Prestationer, Vansbro, boost och film

Yo, doglovers!Det har varit full speta ett par veckor nu och det har bloggats dåligt, här kommer en catch up men först lite vanligt dravel.

Som ni säkert inte har missat så har den hårda kärnan sitt ursprung i handbollen, Valpen hann aldrig riktigt blomma ut, trots bra coach iaf ett år, men hann efter handbollsgymnasium med några allsvenska år. För egen del har det varit handbollsgymnasium som ledde till elitserien och allsvenskan (hette tidigare div1) från jag var i princip 15 år tills dess att jag slutade som spelande tränare för AIK i allsvenskan våren 2008.

Ok tänker ni, söker han jobb eller varför hasplar ur sig några gamla meriter? Jo, jag tror nämligen att det format oss på mer sätt och då menar jag inte bara att vi fått med oss 15 pannors för triathlon onödiga muskler eller att vi kan uppfattas som rätt grabbiga i grupp även om vi är så långt från det man kan komma. Utan när man pysslar med elitidrott tror jag, om man befinner sig i rätt miljö så klart, lär man inte bara kroppen att palla dagliga påfrestningar utan får också lära sig tidigt att prestera och hantera kraven på prestation och inte minst ta ansvar för sin prestation.

Det är här man kan känna att det ibland brister för nyblivna elitmotionärer eller för den delen nyblivna elitidrottare. Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, i alla fall jag skiter rätt hårt i man springer alla sina långpass i 4:05-fart eller tränar 28 timmar i veckan om man inte får ut det på tävling spelar det ändå ingen roll. Om man sen väljer att köra tävlingar nertränad eller "ur-form" så får man väl stå för det också utan att lipa ut, skylla på livet eller andra omständigheter och göra värsta grejen av det, omständigheterna är ju också en del av tävlingen.

Om du vet själv att du har ett mål långt fram som är prioriterat framför kortsiktigt framgång och du kan hålla fast vid det är väl det bra. Om man sen misslyckas att nå sina mål trots detta så får man väl ta skiten, ladda om och försöka igen eller kanske börja med något man behärskar, typ handboll? eller har jag fel?

Sen kan man ju så klart köra grejor för ur ett upplevelsebaserat perspektiv och det respekterar jag fullt ut, Valpen har svårare för den delen men det kommer med åren. ÖtillÖ är i många avseende det för mig och Perra som säsongsavslutning varje år (3dje i år) men jag har väldigt svårt att se triathlon som detta utan får man inte ut max svider det ordentligt även om man råkar ligga fel i träningscykeln. Det bör dock poängteras att i Puppy premieras det att gå ut med tuffa målsättning och sätta press på sig själv.

Ok, nog om det så blir det ibland när tanken flödar fritt.

Ok, Vansbro, kort racereport. Klacken: Hela fruns familj hade slutit upp och bänkade sig med kaffe och kakor, kul med publik som man känner. Skylten som det snackats om i flera dagar var även den brutal. Enda minustecknet var väl kanske den visserligen tighta men otillåtna lagningen av cola från "moster" Kajsa.

Simmet: Hade bestämt mig för att vara en Perra, dvs starta lugnt och ta placeringar på slutet, istället för att köra klassikern, maxa och köra på så hårt det går. Planen lyckades och jag blev tokarg på mig själv när jag såg klockan på 36 min. Hade bra känsla och allt men det gick för långsamt för min smak. Sista gången jag öppnar simmet lugnt.

Cykeln: Går ut med planen att ligga nära min ansträngning på Ironmandistans, det är där mesta delen av träningen gjorts. Vi amatörer som inte kör på effekt får gå på den lite mer svajiga parametern puls. Cyklar på nästan identisk tid (typ 2:23 eller nåt) mot förra året då jag gick typ all in fast med nästan 10 slag lägre puls, gav i alla fall mig en bra feeling att något gjorts rätt. Tror dock inte det fanns så mycket mer tid i benen, men det kändes ok och framförallt funkade maten bra och jag sjöng låtar man lärt sig från Norra Stå men bytte ut KGB mot Triathlon Väst osv. Förlust mot Mange J kostade mig en lunch på McDonalds, vadslagning, men den var mycket trevlig. Man får ju lite faderskänslor för de små pågasnörena men det verkar vara i goda händer och har ju haft riktigt bra utveckling sen de flyttade upp till Falun. Sen borde de ju fräsch upp sina bloggar lite, Manges är ju iallafall clean, Jonas kan man ju undra var han hittat det temat, men det kan vi ju lämna därhän.

Feta banderollen, framfotslöpning och posé i våtdräkt men Brögger väntandes bakom.

Löpet: Går ut med fett självförtroende och ego, tisdagens 15k brick gick ju i 4:07 och torsdagens fart med Sahlberg i 3:10 ;-) slår av på takten efter 1 varv och landar på beskedliga 1:33, rätt nöjd att jag höll ihop det men trodde nog att jag skulle kunna klämma ur ett par minuter till.

Bra häng och bra arrangerat som vanligt men man saknar ju Perra och Valpen när man är på tävling, den där vi mot världen känslan kommer inte riktigt. Dock bidrog Kalmarlegenden Blad med gott surr som platsar i Puppy sen gjorde han ett bra resultat även om våtdräkten nu ligger på blocket.

Boosten Ok, trots att vi är lite splittrade i år så skulle det i alla fall bli en kollektiv boost, för egen del var det lite halvtid i buildperioden och nu ska det köttas tre veckor till innan toppningen mot KMD. Den kollektiva boosten inleddes dagen efter Vansbro med att jag körde tre kvalitetspass solo runt Ludvika, det ösregnade och speciellt TTn ner mot Sunnansjö har en speciell plats i mitt hjärta. Men som sagt det var ju det där med långsiktiga mål.

Efter en vilodag så var det dags igen, vår andra storstjärna Jocke Berggren kom ner från Falun och inledde med att såga vår fint uppmätta simbana med att vi var typ autister och sen fällde kommentaren att det blir så jobbigt som man förtjänar dvs hur man tränat. Perra hade tydligen inte varit någon barmhärtig samarit och fick käka upp hela hårdrocksfestivalen på det efterföljande 6 timmars cykelpasset och fick slita redan efter 2 timmar, mycket svartrock där kan man tro. Men ett riktigt fint pass med bra fika för en gångs skull i Torsång. Lisan hade varit stolt.

Ombyte i garaget, hetscykel med undertecknad där han trivs bäst. På rulle.

Det blev lite sim och sedan ett avslutande långlöp med delmål för egen del och det blev även en fartökning sista 8 av de 30. En bra sak med boostveckan är att Perra varje år sätter nytt rekord på halvmaran på långpassen, det säger väl kanske mest om Perra att det finns farter där som inte cashats in. 4:30-35 i 30k mitt tips är att 3:10-15 på maran borde finnas där alla dagar i veckan.

Helgen avslutades för egen del med två rätt stora dagar med två stora herrar, trail med Tuggarn i Hellas och första långcykeln på Scotten på evigheter med Valpen. Mycket trevligt.

Perra landade också väl efter en brysk inledning och verkar vad man kan utläsa efter telefon och twitter gå en ny vår till mötes, volymer upp mot 20h från en som vanligtvis mörkar borde vara någon form av rekord. Är som jag sagt tidigare övertygad om att dieseln från Linköping kommer till sin rätt både i Norge och i Skärgården lite senare i höst.

Eftersom den inte figurerat tidigare här på bloggen tänkte jag att ni kanske ville se hur det går till när Team Malaco är på träningsläger inför ÖtillÖ, inte direkt som det här gänget. Men så här bra blir det när vi slänger fram våra bästa kreatörer.

httpv://www.youtube.com/watch?v=NWSOarzcAMY

Tror att det var allt för nu, det är dags att sticka mot Karlberg för snabba intervaller med vår snabbaste kille. 2 hårda veckor kvar sen ska det toppas.

Det ligger dessutom ett hel rad projekt i pipen gällande Puppy TS, återkommer med dessa och rapporter från den avslutande träningen inför Köpenhamn. Ord Up! Henke

Fotnot: Tredje grundaren och tillika ordförande Pelle Karlsson hade en rapp stegisättning och en fin handled men orkade inte omställningen till triathlon i mer än 3 månader men räknas ändå som grundare.

Perra som är att räkna som hårda kärnan kommer inte från handbollen men har i princip varit med sen starten, hoppade på i slutet av 2009 som fjärde medlem.

Om sanningen ska fram så har jag (Henke) inte helt lagt bollen på hyllen 2008 utan varit och fuskat med magiska gänget Ricohhandboll som gick från div4 till allsvenskan på 4 säsonger, så senast i april 2012 spelade jag faktiskt allsvenskt kval.

Sahlberg snackar ut om Istanbul

Tamam! Skön, soft, najs - tamam helt enkelt, så kan man sammanfatta helgens övningar i Istanbul. Denna stad som är stor som ett och ett halvt Sverige och ligger i två världsdelar. Istanbul är ju klassisk svensk idrottsmark där bl a Andreas "turkdödarn" Andersson tagit Sverige till VM och tystat en turkisk fotbollsstadion. Riktigt lika stort är inte triathlon i Turkiet, men det är alltid flashigt att komma ut och tävla internationellt.

Jag åkte ner med hälsogurun Stefhan Andersen redan på torsdagen, och senare anslöt även Joel Vikner på fredagen. Vi hade några fina dagar i Istanbul med lite kebab, moskèbesök, BBC-tittande och allmänt race-prep. Faran när man kommer redan på torsdagen och söndagen är ju att man kan bygga upp så pass mycket nervositet att loppet mest blir ångest, men nu tycker jag vi alla hade en positiv feeling.

Micke Sahlberg Micke giggar allt som oftast i sina feta kompressionssockor

På lördagen var det race briefing och jag kan inte med ord beskriva hur skön presidenten för det turkiska förbundet var under sitt tal. Jag har ingen aning om vad som sades, men mycket passion och inlevelse var det, härligt!

Dagarna innan var jag lite orolig för min mage som har strulat lite under sommaren, misstänker att det är en kombination av stress och en aning för mkt kebab. Mådde rätt kasst natten till lördag, men käkade lite lättsmält mat under lördagen och kände mig relativt bra på söndagen.

På tävlingsdagen snurrade transferbussen runt i Istanbul ungefär en timme för länge, men det är ju lika för alla, och på ett sätt är det skönt att inte ha för mycket tid att tänka innan start. Så det blev en kort jogg och sedan ett varv på simbanan, sen var det dags för start.

Simningen:

Starten gick från en knappt flytande ponton, så när starten gick och alla sköt ifrån sköts pontonen bakåt och mycket till dyk vart det inte. Hade dessutom laserturkens storebrorsa på höger sida, så jag fick som väntat rätt bra med stryk i början och hamnade i en rätt usel position. Simmade ganska långsamt första varvet och hade en position med oroväckande få konkurrenter bakom. Kunde sedan börja tugga på rätt bra och fokuserade på att ta ikapp en större grupp som låg en bit före. Efter sista bojen passerade jag Stefhan som besvärades av nån form av kramp i ena armen, inte kul. Ungefär samtidigt tappade jag glasögonen och körde sista 3-400 metrarna utan, skönt med lite salt i ögonen. Snabb flashback till tiden man körde crazy tequila i baren.. bara citronen som saknades.

Micke utan glajjor Även här giggar Micke utan glajjor.

T1:

Sprintade för allt jag hade och gjorde en bra växling, som tur var hade Stefhan lärt mig hur man ska hoppa upp på cykeln under fredagen, så jag kom snabbt igång.

Cykel:

Hamnade med en tysk och en italienare med bra tryck i pedalerna, vi hade en bit upp till en klunga på ca 10 man så första varvet gick vi riktigt hårt för att gå ikapp, kul att benen svarade fint och vi lyckades ansluta. Resten av cyklingen gick fint i klungan, tyvärr lyckades vi inte jobba tillsammans på ett bra sätt så istället för att jaga ikapp andraklungan tappade vi lite.

T2:

Ganska kass, men hade ingen brådska, planen var ändå att gå ut rätt lugnt i min egen takt på löpet.

Löp:

Hundra meter in på löpet kom dagens enda kalldusch i värmen. Ser att mitt startnummer är uppskrivet för penalty box två gånger. Senare fick jag veta att det berodde på att simglasögon badmössa hamnat utanför lådan i växlingsområdet, något tveksamt då glasögonen ju flyter omkring någonstans i svarta havet fortfarande. Hursomhelst fick jag då snällt stanna både på andra och tredje varvet och vänta 15s. Detta förstörde ju den lilla rytm jag lyckades hålla och det är inte jättekul att se konkurrenterna springa förbi, hyffsat dåligt för moralen. Är även lite besviken på att domaren från St Kitts & Nevis som jag trodde var min vän efter att jag stött på honom på strandpromenaden dagen innan och bondat med inte såg mellan fingrarna. Annars var löpningen en varm och jobbig historia, fokus fick bli att försöka hålla benen rullande och att överleva i mål. Hade en del krampryckningar och fick stanna till och sträcka ut baksidorna på tredje varvet. Jag brukar alltid krampa i årets första olympiska. På ett sätt är det ju skönt för man blir tvungen att sänka farten så det blir något lättare ansträngningsmässigt. Men surt var det att jag inte kunde öka tillräckligt för att gå om tysken som var 3s före i mål.

Micke sträcker ut Här sträcker Micke ut i Hallsta

Totalt sett är jag ändå nöjd med loppet. Konkurrensen är stenhård och både simning och löpning skulle behöva höjas några snäpp för att vara med på allvar. Cyklingen också i och för sig. Men en 24:e plats i ett lopp där 16 pers bröt får vara ok. Sakta men säkert klättrar man närmare. Kul att se Joel göra en stark löpning, bra virke i den killen. (Länk till Joels rapport här) Sedan lider jag med Stefhan som efter en heroisk cykling med endast en turk på rulle fick punka på sjunde och näst sista varvet och fick DNF:a. Den insatsen var värd ett bättre öde.

Nu vänder vi blad och tränar på inför Arvika 22:a juli, då hoppas jag på första SM-medaljen.

Ps; jag saknar helt japanskt blod och har inte levererat med kameran vilket känns lite trist. Den turkiske funktionären i Sverigekeps, ryssen med det förpliktigande namnet Ivan Kalashnikov samt mina blodblåsor på fötterna förtjänade att förevigas. Kändes som att jag gled runt i ett par Nike Air innan jag punkterade dom. Jag hoppas dock på att komplettera detta inlägg med några tävlingsbilder så fort jag får tag i några, det fotades friskt på andra håll. Tills senare, keep it real!

Red anm. Vi tog oss friheten att plocka in någon bild, tack Monstret Swahn för att du har så mycket fina bilder på Micke.