Konstprojektet

Vid vägs ände - exit konstprojekt blogg

Tack för den här tiden!
Det har varit några fantastiska år här på bloggen sedan starten med Sala Silverman 2009, men nu kommer Puppys konstprojekt i framtiden att anta andra former. Det finns så klart en massa anledningar till det.

Hemsidan puppyts.se finns klart kvar och fliken ny skit får en chans att överleva sommaren, alla gamla inlägg ligger så klart kvar här.

Ni har varit och är mycket fina därute.
Tack och kram
Henke

Till er som önskar en racereport från Texas så sammanfattar jag mycket kort.
Efter ett för egen del bra sim (utan våtdräkt) klickade av klockan på 1:06 och sedan brutalt fina ben ut på cykeln första tre timmarna. Dock så käkade värmen upp mig helt och fullt (vi snackar varmare än Phillies), lyckades inte kyla ner mig alls och fick slita ont i motvinden hem, landade trots det på 5:08 (återigen min klocka, den officiella kan kolla om ni är sugna) upptäcker direkt att det inte är något som stämmer i T2 när jag inte kan springa ner till tältet för ombyte trots att cykeln känts ok sista milen, mage och rygg krampar plus snurrig de delux. Krigar lite i tältet och lufsar ut, ramlar dock i första vätskestationen och blir liggande där i sjukvårdstältet med is och får massage i 20min, blir inplockad även i andra stationen av sjukvårdarna och blir kvar där dryga 25 min innan jag försöker ta mig löpande runt första varvet (14k) vid varvningen så är det slut och det blir sjukvårdstältet för hela slanten. I tältet ligger redan Valpen med ispåsar över hela kroppen, lite humor trots allt. Valpen hade samma story fast lite snabbare sim och rätt lika cykeln.

Även Perra är sliten när han hittar undertecknad lätt vilsen och vinglig i skuggan på sitt första varv, dock så håller Perra fortet och tar sig i mål, han är kingen rakt av även om tiden kanske inte är något att skriva hem om så höll han sträckan ut och det är respekt.

Kort, pallade inte värmen idag, tror inte det är några bestående men. Känns bara tråkigt att offra bästa formen på ett par år iaf för undertecknad på ett värmeslag, men det känns inte jättejobbigt ändå trots allt, kanske lite konstigt men så är det och en del av anledningen till det kan ni läsa nedan i utsvävningen om base.

Bara packa ihop och åka hem till Sverige från ytterligare en magisk resa, sen så får vi väl se vad vi hittar på härnäst och hur vi förmedlar det.

Dags att förändra konstprojektet?

Ok!
Har ni någonsin varit med om att man väntar med att göra något och till en början så känns det lite stressande, ligger där och skaver, men efter ett tag så går man över den där gränsen när det känns ok, det kanske inte är det viktigaste trots allt. Skulle tro att det är inspirationen för konstprojektet Puppy TS i nuvarande form som tryter, det är ju per definition en start och ett slut som gör ett projekt.

Jag börjar tänka att vi har fyllt vår funktion som katalysatorer, inspiratörer och clowner. Vi kanske sakta men säkert närma oss exit där konstprojektet Puppy TS når vägs ände, utrymmet kommer så klart att fyllas, så är det med saker när man till en början vet att man borde ta hand om och vårda dem för att behålla initiativet och inte bli followers som alla andra, men efterhand tar annat över. Eller som Oscar Wilde valde att uttrycka det, everything popular is wrong.

testbloggmall.jpg

Så när ni läser kommande inlägg så kommer hårda kärnan att sammanfatta uppbyggnaden inför och sedan rapportera från Texas och årets IM-race. I samband med målgång och summering där så kommer även formen för det här konstprojektet att förändras radikalt. Projektet kommer verkligen inte försvinna, bara ändra uttryck, inriktning och form ett tag. Känslan är att man blir lite kvävd i de sociala medierna som de är idag, man känner sig inte unik, utvald och speciell. Man väljer själv om man ser det som slutet eller början. Men oavsett om det blir äventyr på nåt jävla fjäll, ett fullfjädrat cykelstall eller kupp på någon snabb tävling kan ni kallt räkna med att ni kommer att märka när det dyker upp nära er.

Klubben Puppy TS och dess medlemmar kommer också så klart att leva vidare och härja runt i på landets tävlingar, vi är fler, bredare, snyggare och bättre än någonsin. Vi har dock nått någon form av maxgräns på 20 pers för att kunna uppfylla grundbulten för den här föreningen. Tanken är att kanske görs det mer nytta när vi är ute och dunkar intervaller och träffar folk än sprider lynchstämning i trisverige. När vi kickade igång 2009 var det bara det stora klubbarna och vi, nu har det ploppat upp en hel uppsjö av mindre klubbar som inte passar in i de stora klubbarnas mallar, det kallar jag att bidra till utvecklingen. Kommer också passa på att slänga upp en flik med nytt skit och en PuppyCal här för att ni ska ha möjlighet att följa vår framfart om än i lite kortare form.

Ladda därför för ett inlägg om uppbyggnaden inför Texas, kommer till söndagens vilodag.

Check på den?