Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Valpen (typ) LEDER Celtman

I väntan på Valpens rapport om racet så lägger jag här in twitterflödet från dagen samt texten som jag under dagen uppdaterat i högra framen. Valpen är kungen av Skottland!

Fortfarande som ledare i Celtman! Schtekig outfit dessutom!

Här kommer texten som den uppdaterats under dagen! Uppdaterad 18:48
Valpen som idag lördag 23 juni befinner sig i Skottland för Norsemans dottertävling Celtman (cxtri.com) LEDER tävlingen i T2 efter sim som tydligen var nedkortat för det var 11 grader i vattnet (Valpen 3 upp) och 200k cykel.

Det är lite svårt att få fram uppgifter men som det verkar via ytterligare en svensk på plats så ledde Valpen även vid T2b, dvs efter den flacka delen av löpningen så nu vankas det klättring. Har svårt att något annat än en ordentlig vurpa skulle stoppa Valpen från vinst just nu.

Vi har på omvägar fått veta att det varit något strul i T2an att Valpen kom in först för växling men inte gick ut som ledare. Oklart om det var innan klättringen eller direkt av cykeln. 17:38 passerade ledaren sista checkpointen, den är efter klättringen och då återstår 7k flack löpning. Vid 17:47 hade 2 löpare passerat dock ingen Valp som vi vet om.

Nu passerade precis tredje löparen, Öyvind Evensen.
Fjärde löparen, någon Mc Cloud, har passerat samtidigt som vi får ett tweet av någon annan jävla britt att "he was passed in T2a struggeling on climbs" torde vara T2b annars skulle det vara första puckeln och där skulle han aldrig i helvetet vika ner sig.
Nu verkar det som det har passerat 7 stycken löpare med 7k kvar, ingen Valp som vi vet. Nu handlar det om att bita i. Topp 10 var målsättningen innan start.
Valpen passerar med 7k kvar som nionde gubbe, nu är det bara att ösa på in i mål, väntar med spänning på rapport.
Uppdatering kommer på löpande på twitter (hjälplöpare Bodils @_b_diddy börjar och @puppyts fortsätter) så fort vi vet något mer.

Tyvärr är FLICKR uppdateringen lite långsam, men bilder är på väg upp på http://www.flickr.com/photos/puppyts/

Här kommer då twitterflödet, läses med fördel nerifrån och upp!

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

Trail des Balcons d Azur - Racereport

Först ut att skicka över en race report från helgens tävlande var Amanda, så här kommer den. Känn på höjdprofilen på bilden nedan ett tag, sen håll till godo gott folk.Oj oj oj vad stark hon är och vad bra detta kommer bli! Uppdaterad så det går att kommentera och länka också!

Trail des Balcons d´Azur - 29/4 2012 - 33 km och 1800 höjdmeter!

Vaknar en timme innan klockan ska ringa.. alltså 05.00! Försöker somna om, totalt omöjligt. Efter en halvtimme gav jag upp. Tittar ut, det spöregnar! Fasen, betyder att det kommer bli lerigt och halt! Börja fixa med camelbacken, minst 1.5 l vatten, visselpipa, tejp, skovskavstejp, karta över banan och banprofilen..phu, bara upp och ner.. Sista 2 km är platta, ser det ut som iaf! Tack för den!

7.00 kommer taxin. Jag, Claes och Erik hoppar in, det ända som pratas på hela taxiresan är så klart loppet! Jag och Claes ska försöka hålla ihop så länge det går. Jag tror han kommer dra ifrån, han tror det är jag! (Jag hade rätt!) 7.15 framme.. det har slutat regnat! 18 grader och mulet, Perfekt! Besöka bajamaja, små jogga, fixa ryggan.. (upptäcker att min väska väger runt 3 kg!) och så var kl. 7.50, 10 min till start!!!! Det är snart på riktigt. 5 månaders längtan och nu är det endast 10 minuter kvar. Jag och Claes ställer hos längst fram, vi hade bestämt att dra på lite i början för att slippa kö när det tajtar till på stigarna. 8.00 PANG. Vi drar iväg, jag först och Claes precis bakom! Första km, 100 höjdmeter. Skön start! Hade bra fart och placera oss bland dom 40 första löparna.. vid 3.5 km har vi kommit upp på ca 150 höjdmeter och man kunde redan få en fin utsikt som är obeskrivlig. Tempot är fortfarande bra då vi ligger på ca 5.35. Efter 5 km börjar fösta riktiga klättringen, Claes och jag håller fortfarande ihop. Han är stark nerför, jag uppför. 3 km och 350 höjdmeter är det som gäller, det går bra och vi små joggar upp. Redan nu börjar folk tappa och man trippa förbi några för optimistiska fransmän! Höhö Vid 8 km var vi upp på första toppen, nu är det ner som gäller. Bara släppa efter och rulla tänkt jag! Glöm det, lösa stenar, klippor, klippblock och trångttrångt gjorde att farten drog hastigt ner. Ramla, och skrapa upp knä och händer! Gick förvånansvärt bra då stenarna var väldigt vassa, bara mina tajts som fick sig ett hål! Fick dra ner tempot lite, vilket var väldigt frustrerande! Nu försvann Claes i väg, han bokstavligt talat flög iväg! Vi skulle ner ca 250 höjdmeter, på 2 km! Brant som tusan, tvungen att ha huvudet på skaft annars var det bara att smaka på stenar igen! Vid 10 km blev terrängen bättre och det blev lite plattare. Bästa på hela banan och jag flög fram i 2 km innan nästa klättring. Andra toppen som skulle bestigast, 500 höjdmeter på 3 km, hej vägg. Här gick det inte fort, dags att börja gå/klättra. Upp, upp,upp,upp,upp.. tar det aldrig slut?! På toppen, fyyy satan vad vackert! Jag såg hela världen..nästan! Snabbtitt, njuta och så ner igen! Inte lika brant men desto jävligare terräng. Här kom en glad fransman flygande förbi, hur fasen gör han?! Respekt! Den Fransmannen jojjade jag med resten av hela loppet, då jag var stark uppför och han teknisk bra nerför ( skönt att ja krossade honom sista 6 km).

4 km nerför, små trånga stigar, in i skogen och så ut igen på mer öppna ytor där man hade den fantastiska utsikten. vid 19-20 km kommer tredje och sista toppen som skulle bestigas. 150 höjdmeter på 1 km! Där vid 22 km var (konstigt nog) en mellantid och dom ”blippa” mig. Här förstår jag att jag ligger bra till, dock kan ja inte ett ord franska så jag vet inte om det är 1,2 eller 3a ja ligger, men bra måste det vara med tanken på hur glada alla är när ja kom  Nu är det bara nerför och hem tänkt jag sista 11 km och bara kötta nerför berg helvetet. Fick en fet käftsmäll där då jag sprang rakt in i en vägg, här börjar jag klättra, jag kröp på alla fyra!! Seriöst brantast på hela banan! 4 km på 40 min.. jo man tackar! Äntligen uppe och här börjar stigarna bli större och terrängen mkt enklare, kom ut på en grusväg, bred och lätt sprunget. Jag släppte och rulla ner! ÄNTLIGEN lite fart.. Mina lår värkte, huvudet var riktigt trött nu för att behöva hela tiden tänka på var och hur jag skulle sätta ner fötterna. Vid 29 km, hör jag en dam bakom mig (folk skriker högt och hejar!) vänder mig om och ser henne. Hon ser riktigt trött ut, det är lugnt tänker jag. Men satan vad envis hon var, hon smög sig förbi vid 30 km. Här var jag väldigt mentalt trött. Jag såg målet men det kändes som en evighet. Hade ställt in mig på att det sista 3 km skulle vara platta, men sista 2 km bjöd på trappor i stället! JÄVLA fransmän.. Helt ärligt så sket jag i att hon sprang om mig, då iaf.. Nu ångrar jag mig bittert, för jag var starkare i kroppen, men hon var i huvudet! FAN.. Jaja kom 30 sek bakom henne och på en tredje plats.

Idag har jag ont ÖVERALLT, har till och med träningsvärk i axlarna efter väskan hahah.. Men det är en bra smärta, träningsvärk. Fötter och höft höll! :D Detta är det roligaste/jobbigaste jag gjort!!

Tankar kring årets TEC

Som ni kanske förstått genomfördes TEC 2012 under lite speciella förhållanden med ca 10 cm nysnö som föll under natten och morgonen. Det medförde inte bara att det var svårt att ta sig fram i trafiken utan också att banan inte var löpbar kl 10 när starten skulle ha gått. Efter en heroisk insats av tävlingsledningen och funktionärer lyckades man röja fallna träd eller leda om banan runt olöpbara partier. Dock missade jag att läsa informationen på hemsidan så jag fick vackert sitta i omklädningsrummet i två timmar med ett 20-tal andra deltagare som anlänt till ordinarie start. Fin vit inramning i varvningsområdet vid tänkt start kl 10:00.

Till loppet. Kl 12 gick iaf starten och det var som man kunde vänta sig när man sett europavägarna. TEC går kanske till 40 % på asfaltsunderlag där det normalt sätt är lätt att springa. Sen är det ca 30, 30% på grus och i skog. Under de första 2 varven var underlaget helt enkelt katastrofalt oberoende på underliggande material så efter 20 km var jag riktigt sliten i fotleder, vader och ländrygg. Helt seriöst tänkte jag gå av efter 4 varv. Ungefär där efter två varv började dock alla löpare och blidvädret göra de normalt sett lättsprungna partierna just lättsprungna, även om de var blöta. I skogen var det lervälling men det kan man leva med. Lite rytm började äntligen infinna sig och jag slog följe med en glad tjej som visade sig vara en viss Anna Grundahl. Hon höll perfekt fart för mig och var jättekul att snacka med så jag kände att henne hänger jag på. Anna peppade mig för att jag skulle nå min målsättning för loppet, som nu snarare var att komma topp-3 i M50-klassen än att gå under 8 timmar som varit min målsättning innan snön. Hon själv pratade om det svenska rekordet men kände att det kändes som ett orimligt mål med tanke på omständigheterna.

Glad att se familjen och svåger Kenna vid sista varvningen. Av någon anledning sprang jag med mina solglasögon ända till sista varvet då jag bytte dem mot pannlampa.

Dessa faktorer, glatt sällskap och förbättrat underlag, gjorde att jag någon gång under 4e varvet tog ett beslut att om jag inte känner att jag drar på mig en skada så ska jag fortsätta. Jag visste att om jag går i mål så har jag en stor möjlighet att hamna på pallen. Ut på femte varvet försökte jag höra vilken position jag låg på (i M50-klassen) men det var lite oklart, typ 7-8 fick jag höra. Jag sprang återigen ikapp Anna som drog ifrån mig med någon minut varje varvning (eftersom hon inte stannade) och tog sikte på de framförvarande. Jag hängde på Anna till mitten på sjätte varvet då jag hade en rejäl svacka. Så här i efterhand tror jag den berodde på att jag slarvat något med intaget av energi på 3e och 4e varvet för att jag inte riktigt bestämt med att jag skulle fullfölja. Samtidigt som jag kände mig låg så kom jag ifatt 6-10 löpare (både 50- och 100-mileare) som såg ännu mer slitna ut än jag kände mig. Förlåt till er men det stärkte mig otroligt! Anna hade ju inte visat en tillstymmelse till ansträngning så jag hade inte riktigt insett hur de jag konkurrerade med mådde. Jag släppte idén att försöka hänga på Anna ut på 7e och koncentrerade mig på att få i mig ordentligt med energi i varvningen. Trots att säkert tillbringade 2 minuter i varvningen (min klocka hade fått batteristopp vid det laget) så insåg jag att jag bl.a. passerat Roine Gylesjö från NocOut som jag misstänkte skulle vara en av pallkandidaterna. Grädde och varm buljong från min egen packning plus två muggar varm blåbärssoppa gjorde skillnad ut på 7e varvet. Först genom att jag trodde jag skulle få upp allt i en kräkning men efter 3-4 km kände jag hur en hel del krafter återkom. I det här läget kände jag mig jävligt het. Inte alls som förra året då jag var galet trött sista två varven. Nu var det bara positiva tankar och jag kände t.o.m. att jag kunde hålla bra fart i de tekniska partierna som under TEC 2011 verkligen var min svaga punkt.

Så här glad blir man av att komma i mål!.

Vid sista varvningen möttes jag av familjen och svåger Kenna som hejade storartat! Jag kände mig fortsatt stark och tänkte att om någon skulle om mig skulle de få kämpa. Sista varvets sista två kilometer njöt jag faktiskt, såsom vi gjorde på Utö i höstas Henke. Bara känna stunden och att man klarade utmaningen. Det är så jävla skönt att snart få sluta springa! Jag är allvarligt imponerad av de som fortsatte lika långt till i geggan och mörkret. Såsom Tuggarn också har yttrat skulle jag vilja springa 100 miles någon gång men det känns ganska långt borta när jag tänker tillbaka på de två 50-milearna jag har gjort och 100-kilometersloppet. Fan vad sliten man är efter 8-10 timmars löpning. Att hålla på lika länge till, ja det är riktigt jävla tufft. Anna då, jo hon slog svenskt rekord och var totaltvå i mål endast slagen med några futtiga minuter av herrsegraren, SCT-hårdingen Sten.

Placeringen då, jo jag kom tvåa, fick stryk med typ 45 av vinnaren i min klass och var 7 min före Roine. Jaja, jag vet, jag fick också stryk av en handfull löpare på 100 miles men det är ju de officiella resultaten som räknas :) Tyvärr kan jag inte redovisa mina varvtider för min klocka fick batteristopp under loppet och de har inte kommit upp på TEC-sidan än. Återkommer med dessa. Kolla in ultradistans.se eller Andreas Fals betraktelser för annan rapportering om loppet.

För övrigt tycker jag Henke ska skriva ett träningsinlägg med sina jävligt illustrativa grafer snart.

Over and out. /Bjelkmar

Täby Extreme Challenge! Igen...

En kort, kort notis om dagens tävling och min målsättning. Men först, tack bästa Henke, familjen, svärmor och goda vänner för semestern (aka Lägret). Här har ni ett smakprov på ett av cykelpassen. Kl 10 idag går starten av Täby Extreme Challenge vid Ensta krog i Täby. För ett år sedan var detta min första ultratävling och jag har samlat på mig betydligt mer erfarenhet (bl.a. genom Lapland Ultra 100 km i somras) till i år så jag tror jag kan förbättra min tid en del. Hade 8:29:32 då och satsar på under 8 timmar idag. Kom gärna och heja på annars ska det finnas live-rapportering från loppet på www.jogg.se om ni räds vädret.

/Perra

(Kilo)grams lighter seconds faster - del1

Aight,Tillbaka med nytt projekt så uppdateringen på läget i hundgården får vänta något men sammanfattningsvis så jobbas det på bra på många håll och kanter och 2lax12 är året då vi blev nästan 20 medlemmar. Bra skit.

Nu till den nya programpunkten som är rakt av snodd från Adidas kampanjslogan som sitter på conceptbutiken vid Hötorget. Men här snackar vi inte om några jävla lättviktsskor här jobbar vi med ytterligare en potens om vi säger så.

Bakgrund Som gamla handbollsspelare så har det sen dag 1 varit en hel del snack om vikten, vem minns inte den legendariska utvecklingsbilden inför 2010 där det handlade om att gå från fetto till triathleter på 1 år. Kan dock inte släppa de fula linnena som Dörpa lurade på oss.

Stek på högsta nivå!

2010 var också året då min egen matchvikt inför IM Zurich landade på 88 pannor tätt följd av Valpen som hamnade precis under 90-strecket, vägde runt 96 som fulltränad aktiv bollkastare. Förra året var det mer fokus fart än vikt, vilket var magiskt bra och vi fick verkligen utveckling där. Men nu inför 2012 så ska det börja förberedas inför att bli långdistansare igen så tanken är att denna programpunkt ska följa Valpens jakt på matchvikten. MAGI av stora mått vänner!

Tävling Sen som lite extra krydda på moset (som nu blir broccoli) så har Valpen valt att köra systertävlingen till Norseman som går av stapeln i Scotland, Celtman. Det är två saker som är lite extra festliga med denna tävling. 1, det är massa höjdmeter som ska avverkas dvs vikten är rätt stor parameter. 2, Tävlingen går redan den 23 juni dvs kort om tid.

Nuläge Som ni ser på bilden nedan så är det 96,5 kg (190cm) som är ursprungsvikten från i torsdags. Förstår om det är en del därute som lyfter ett och annat ögonbryn men notera att det var två 90 plussare (undertecknad ligger på runt 92-93) i måndags sprang 30k i sub 5-mins fart och har de senaste 15 veckorna legat på ett träningssnitt med kvalitativa timmar runt 10 per vecka, inga cubajajatimmar kommer in våra träningsdagböcker (eller i alla fall inte i Valpens). Så fram tills nästa volymökning om typ 20 dagar när distanscykeln rullar kommer träningsmängden att hållas typ konstant.

Planen Planen är enkel mattematik, det är 600g ner per vecka för att vågen ska visa 86 något den 23 juni, senast vågen visade 86 för Valpen var när han hade undertecknad som coach. Det är invägning varje torsdag och första nedgången skall noteras imorgon den 1 mars. För att ta första steget är planen enkel den består av två delar. 1, ingen läskeblask för vår gode Valp. 2, Pasis golden rule gäller dvs är man inte 600g lättare på torsdagen så blir det inget smaskigt på helgen.

Planen efter det är inte riktigt spikad men troligen går det mer och mer mot strikt Paleodiet, det åker något från menyn varje vecka. Valpen jobbar dock som han själv säger det "dynamiskt mot sina målsättningar" men låter hälsa att "vad som än händer blir det ingen jävla stavgång innan frullen" annars kan allt hända.

Det var därför lite humor att idag trillade in en låda Gott och Blandat samt tröjor från Malaco som uppmuntran inför ÖtillÖ. Team Malaco verkar heta! Tuggarn börjar bli rädd, men the dude vågar jag inte tjafsa med eftersom han är så hård...

Vi tar mer än gärna emot tips här på bloggen eftersom det finns en och annan kostmaster därute så är det bara att höra av sig med tips eller idéer på bra skit.

Jag tror inte ni förstår hur jävla glad jag är för det här projektet, nu måste jag dra på Yoga som jag inte skriver in som fullvärdig tid i träningsdagboken.

Kram Henke

Norrmännen tycker om mig och jag dem

Som ni säkert redan vet har jag, Henke och Valpen anmält oss till Norseman vid två tillfällen. Ni som kan er Puppy-historia vet dessutom att det var med sikte på just Norseman som klubben startades upp. Det var innan jag var med i bilden. Jag låg nog på något operationsbord med mitt knä vid den tiden. Men till säsongen 2010 så hade helt plötsligt antaningsproceduren gått från först-till-kvarn till den-med-mest-flyt. Lottning. Det är med lite dåligt samvete, måste jag säga, som vi nu kan konstatera att jag vid båda dessa lottningstillfällen har blivit erbjuden en startplats medan Johan och Henke har fått ett fuck-off. Det här var ju liksom deras grej. Men jag tänker inte be om ursäkt. Jag tror absolut inte på ödet och är inte vidskeplig. Jag är ju naturvetare för sjutton! Det var så att jag var en av de ca 10 på 100 som i två på varandra följande lottningar fick en plats.

Till vänster: snap-shot från 2010 års lottning där men rankas i stigande ordning från slumptalet i andra kolumnen (jag hade det lägsta av alla). Till höger: välkomstbrevet 2012.

2010 var inställningen att vi skulle göra någon gemensam internationell IM istället för Norseman så jag tackade nej. I år, "äventyrsåret", känns det helt rätt, iaf efter några dagars betänketid. Jag har rest en del i fjordlandskapet i Norge, dock inte i Hardangerfjorden, och det är nog den vackraste naturen jag har sett. Det ska bli fantastiskt att få köra en A till B triathlon där. Inga varvbanor, knappt asfalt på löpet. Bara jag, ett fåtal åskådare, ett support-team och sen Hardangervidda. Den enda tidsmässiga målsättningen jag har är en svart t-shirt. Annars går denna tävling i äventyrets tecken. Nu ska jag bara fundera ut på vilket sätt jag ska förändra min träning för att vara bättre rustad. Mer kuperad cykel och mer backlöpning är utgångspunkterna.

Tävlingen verkar göra avtryck.

En annan relaterad men för somliga ganska ointressant sak är att jag kommer cykla förbi många av platserna jag för närvarande läser om i Guillous bok Brobyggarna; Haugastøl, Ustaoset, Ustevatnet och Geilo. Det var hårda män de där rallarna. Nog ska jag kunna visa upp lite hårdhet där på cykeln också.

10:21.00 - You are an Ironman

Hemma igen, det blev inte sub-10 men jag är ruskigt nöjd med min insats. Obeskrivlig känsla att överhuvudtaget få vara här och ännu större att korsa mållinjen på Ali'i Drive! Simningen var tuff, många duktiga simmare och slagsmål vid varje boj i 3.8 km. Uppe på 1:06, vilket var över förväntan. Cykeln var bra, hysterisk motvind sista stigningen upp till vändpunkten men jag höll mig lugn och harmonisk. Inne på 5:16, en minut sämre än planerat men ut ur T2:an hade jag en minut plus på min tidsplan.

Kicki och jag uppför Palani Road på väg ut ur stan.

Jag kände mig pigg ut på löpningen, men lyckades inte mobilisera i värmen. Första 15K var det strålande sol och varmt som in i helvetet. Bestämde mig direkt att gå i vätskestationerna för att dricka och kyla ner mig. Höll ändå bra tempo första tredjedelen av maran, men ute på motorvägen blev det värre. Solen hade visserligen gått i moln, men värmen var ändå påtaglig. Höll mig löpande ner till Energy Lab, men uppförsbacken därifrån knäckte benen och hemvägen blev rätt plågsam. Jobbade mycket med svart energi andra halvan av löpningen vilket resulterade i 3:52 och totalt 10:21.00.

Schysst bränna ingår tydligen i Kona.

Tradition i Puppy TS!

Någon gång en mer utförlig berättelse. Nu ska jag krypa till sängen, tack för all support och allt Twittrande!

//Valpen

T minus 1

Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6x1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra - precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar. Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk - allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på "Congratulations Johan, you are an Ironman!".

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Cykel på klassisk mark

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy. Ford Mustang Convertible - sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo's grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab - klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Kändishäng

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det "Ironman Parade of Nations". Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt! Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt "nej, det gör Andreas". Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Löpning i Mecka

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo? Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Valpen goes Kona!

Om någon mot all förmodan missat det så flyger världens bästa valp till Kona imorgon fredag. Vi passade på att byta några ord Valpen innan avfärd. httpv://www.youtube.com/watch?v=NSah2gNkwDw

Ber om ursäkt för smasket och kaffeklunkandet men är det transition och det bjuckas på kaffe och kanelgifflar så finns det egentligen ingen anledning att stå tillbaka. I övrigt en epic dog production.

ÖtillÖ 2011

Vi släppte ut 3 lag på banan i år och alla tre tog sig i mål, ni får nöja er med foton från målgången på samtliga lag. Racereport kommer under morgondagen.

Jag gör en Valpen och stänger av klockan, Perra ser oberörd ut

Brudarna kutar in på pallplats och är glada

Robban och Lotta tog sig in till skymningen! Grym prestation

Några snabba observationer och kommentarer

- Det kanske trevligaste på racet är allt häng och snack med trevliga tri/multisportfolket och den grymma organisationen. Alltid världsklass.

- Det var ett ruskigt tufft race i år, mage och ryggkramper efter 3-4 timmar och en bitvis riktigt tuff vind. Men vi tog oss i mål och höll oss löpande hela Ornö, team Malaco.

- Brudarna visar att det med råge är med för att stanna, pallplats i debuten bådar gott inför framtiden.

- Robban och Lotta, där Robban ser helsänkt ut riktigt tidigt gör en bedrift och tar sig i mål med nya krafter.

Vi hörs igen imorgon och hur ont det än gör i kroppen på vägen hem så planerar man alltid hur man ska bli bättre till nästa år.

Undrar om Tuggarn uppskattar mitt practical joke med att sno hans våtdräkt? Kram från en sliten konstnärlig ledare

ÖtillÖ 2011 - Puppyland - uppdaterad

Då var det då äntligen dags, en av årets stor begivenheter ÖtillÖ. Vi ställde förra året upp med 2 lag och vi tyckte väl egentligen alla att det här var grejen, långt mycket tuffare och mer combat än vilken Ironman som helst. Årets upplaga av ÖtillÖ är väldigt stark med många stora namn på plats. För Puppy TS del så är det efter avhopp från Bibben och Kona för Valpen trots det tre stycken vrålstarka lag. Jag tänkte på ge er lite fakta om lagen, håll i er så åker vi. Vi börjar med Solnabrudarna Anna och Catta som kör under Puppy TS - Team Ölwdaln, det här är alltså Anna och Catta som är nya för året i Puppy TS. Jag tror att om det inte händer något oväntat och brudarna tar sig i mål så är det pallen som gäller för våra stenhårda tjejer. Tjejerna tog en semstervecka och körde träningsläger för att vara toppade för detta A-race.

Det har klurats och testats en del gällande utrustning och sista budet är att det blir fenor och paddlar för tjejerna, kan gå snabbt. Var med och repade på byten i Solna för två helger sedan och det verkade som det började sitta.

Inside är att snubbarna i vätskedepåerna får hålla i sig för här snackar vi humor modell grövre. Mitt tips: Pallen i damklassen.

De här brudarna behöver minsann inte stå i vassen

Nästa lag ut är hämtat direkt från vår Norasektion, Puppy TS - team stoneage. Här har vi då svensk triathlons hårdaste brud med. Lotta som också gör sitt första år för Puppy TS är nästan alltid på pallen i allt hon ställer upp i. Har också ställt till problem för administrationen i Puppy TS då hon som första medlem dragit in prispengar som måste utbetalas till klubben. Lotta tävlar i ÖtillÖ ihop med Robban.

Uppdaterad med bild från NA Robban bjuckar nästan på en "dagens" stort och glatt

Robban som också han gör sitt första år i klubbens Norasektion skulle väl egentligen kunna säga bär urpsyket för en Puppy, här smälls det på för fulla muggar till det är tomt på alla håll och kanter. Detta skulle väl egentligen vara enda hindret för detta laget att det skulle öppnas för hårt, men med Lotta vid rodret så känns det som det skulle kunna bli balans. Mitt tips: Pallen i mixedklassen.

Uppdaterad med bild från NA

Läs hela artikeln om Puppy TS - Team Stonage här

Och nu landar vi då i Puppy TS - team Malaco där jag och Perra bär fanan i herrklassen. Vi är ju veteranerna i Puppy eftersom vi gör vårt andra ÖtillÖ.

Vi (eller främst jag) var ju ganska besvikna efter fjolåret, vi har till årets tävling lite mindre rena ÖtillÖ pass men en bättre träningsbas när vi kommer till årets race. Vi körde i fjol paddlar och dolme men har i år valt bort dolmen och gått upp en storlek på paddlar så förhoppningsvis så kommer det gå lite snabbare i vattnet. Vi har dessutom kommit överens om att vi ska försöka hålla lite bättre fart över de första öarna med sjukt tuff terräng, samt att försöka hålla ihop det bättre på långlöpen. Skulle vi hålla oss löpande på hela Ornö så skulle vi säkert kunna ta in 30min. En annan nyhet för team Malaco är att det inhandlats ett elastiskt band som vi kan ha mellan oss på långlöpen för att uppmuntra den som ligger bakom att "rätta in sig i ledet". Tolkning är, Perra ska se till att jag inte viker ner mig på långlöpen och jag har för avsikt att drilla herr Bjelkis i vattnet och på de korta tuffa löpen. För er som hoppas att Perra ska dyka upp med dykarluva så kan jag inte lova något utan bara be er hålla ut till måndag morgon.

Här ser ni förra årets stäcktider

Målsättning och inställning. Vi har till Valpen stora förtret inte någon direkt mätbar målsättning förutom att förbättra oss från förra året utan vi har kommit överens om att vi verkligen ska njuta av den här upplevelsen ihop den här gången. Förra året visste vi inte vad som väntade, var lite nervösa och fokuserade på tider och annat som i irrelevant i den här tävlingen. Nu när vi har ett lopp på nacken kan vi bara njuta och försöka hålla ihop grejorna lite bättre. Det skvallras dock rejält blåsigt och då kommer det bli hårda bananer om det börjar gå vågor, men vi är fokuserade på uppgiften, ruskigt taggade och har en ny förbättrad samarbetsform vid eventuella svackor.

Här kommer team Malaco!

Sist men inte minst så ska det här bli så jävla kul, en heldag i vackraste skärgården med världens bästa partner och 100 andra autister (plus några vanliga) som sedan avslutas med middag, en öl och lite ljug med andra vänner och likasinnade på Utö världshus. Sen är det ju som vanligt, Puppy TS kommer för att röra om lite grytan.

Räkna med att det kommer löpande rapporter på bloggen med start under söndagen. Frågor på den?

Vad fan är ÖtillÖ? Läs fjolårets racereports eller klicka på loggan nedan så landar du på ÖtillÖs hemsida. Henke&Perras story 2010 Valpen&Bibbens story 2010

Mackan debuterar - AXA Stockholm Triathlon

Debuten avklarad. Jag har väntat hela sommaren på denna tävling. Då jag blev sjuk och fick ställa in Örserum tidigare i sommar och har jobbat näst intill varje helg efter det (då andra lämpliga tävlingar ägt rum) var det en mycket efterlängtad debut. Var hos Johan vid 07:00 där det blev lite häng innan avfärd. Han pressade mig på lite mål för dagen och jag svarade luddigt som jag alltid gör när det gäller mål. Dock är det inte helt lätt när jag aldrig kört en ren tri-tävling förut. Svaren han fick har resonerats fram ungefär såhär:

Sim Simningen är väl det jag har lagt mest tid på och kanske just nu är det roligaste. Kul också att träningen ger resultat, mycket tack vare simcoach Berra! Dagens mål på simmet var runt 25min, det enda jag kan koppla 1500m till är vårt simtest (T3) tidigt i vintras med Berra. Då simmade jag 1420m på 30min, vet jag att jag har utvecklats sedan dess så runt 25min(+) med våtdräkt kändes rimligt.

Cykel Visst har jag suttit på sadeln en hel del men träningen har inte alltid varit 100 % riktad till ett 4mils lopp. I juni körde jag halv Vättern på 4:43 vilket jag var nöjd med, då en förbättring från förra året med mer än en timme. Jag visste att det fanns några fina sträckor på banan men trodde att farten skulle sänkas av vägbyggen m.m. Mitt mål på cykeln var 1h 20min

Löp Här finns inga undanflykter, jag har slarvat på tok för mycket med löpträningen. Det är inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt. I vintras pratade jag om att jag skulle anmäla mig till några mindre löptävlingar, vilket inte blivit av. I våras sprang jag ett test på skolan på runt 44:30 på 9,7km. Jag tror att jag sa till Johans filmkamera att målet var 52min. Mitt hemliga mål var att kanske greja det på under 50min.

Växlingarna Jag har fått många tips av de rutinerade rävarna i PuppyTS om hur jag ska göra. Bl.a. Memorera vägarna från sim till cykel, cykel ut och in, löp ut. Inget tidsmål här men jag försökte att vara noga efter incheckningen. Jag gick runt och tittade hur jag skulle hitta min cykel när jag kommer upp snurrig och dan efter simmet. Vart jag ska ta mig ut med cykeln och var jag sen ska springa ut. (Notera vad jag missade här)

Resultatet Simningen kändes helt okej, det var trångt i starten men hittade efter några hundra meter en skaplig linje med relativt ostörd simning. Upp på 29min blankt. T1 gick fint på 2:13. Cyklingen gick bra, en härlig känsla att köra mitt i Stockholm. 1:10:59 blev tiden på cykeln vilket var bättre än förväntat. När jag kommer in i växlingsområdet händer det, jag springer fel och hittar inte min plats. Efter att ha irrat runt ett tag hittar jag till slut min ÄLSKADE plats och kommer ut på löpet efter 2:35. Noterbart är att Valpen fick hela scenariot på film (grattis Perra). Första varvet på löpningen gick snabbast mellan 4:30 -4:55, det brukar gå rätt/för fort första biten efter cykeln även när jag tränar. Sedan tappade jag tempot och höll väl ungefär 5:05-5-40 tempo resten av loppet. Löpet slutade på 51:36 vilket jag får vara riktigt nöjd med.

I det stora hela är jag nöjd, totaltiden blev 2:36:27. Nu är första tävlingen avklarad och jag är en erfarenhet rikare, vilket kommer betyda mycket för min kommande träning. Jag ser redan fram emot vårens tävlingar. Stort tack till Carro, Catta, Anna och Johan som hejade på mig under hela tävlingen!

Cobra Ironman 70.3

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten. Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Phillies 2011 - del tre och racedags

Imorgon smäller det! Vi startar 00:20 (Henke) och 00:25 (Valpen) svensk tid natten mot söndag. Vill ni följa racet så finns det på http://ironman.com/coverage/ och nu precis så kom Cobra Ironman 70.3, klicka på länken så kommer det live updates. Nummer: Valpen (Johan Nykvist) Nr:66 AG:25-29 Henke (Henrik Roström) Nr:264 AG:30.34

Måste försöka komma i säng kvällen före race, det ska dessutom onduleras lite först. Men vi är tokladdade, dagen har varit blåsigare än de andra men inte lika ruskigt varm.

Har gjort ett försök att klippa ihop lite material från de senaste dagarna, det blev lite hafsigt men ni får iaf en liten inblick i hur vi har det och inte minst lite raceplans, de är något modifierade efter dagens löp över 2k med lite tryck, trots att det var veckans svalaste dag. Feel the heat!

httpv://www.youtube.com/watch?v=SWrnRcSnQmQ

Sist men inte minst vill jag gratulera min goda vän Peter som gifter sig hemma i nybbet idag och tyvärr missar jag det bröllopet.

Kram från Naga City

Phillies 2011 - teaser inför del 3

Några snabba från Camsur/Naga Vi har idag hängt på området hela dagen i princip och detta har gett: - Vi har cyklat delar av banan och den var snabb, vi var som vanligt lite övertända till en start och ryckte sönder klungan och motorcykeln som skulle hålla pacen. Vi lyckades dock få till det och det blir varmt, men troligen ganska snabb cykel.

- Vi har hört skräckhistorier om hur folk kraschar på löpet om snubbar som brukar dra halvmaran på 1:24 och nu går över 2 timmar, och det hör man överallt - från alla. Dessutom var det en kille vars sulor brände fast förra året. Smutt.

- Det finns en del på löpbanan 7km som går runt ett fält och kallas the ricecooker, och i athletes manual står det "prepare to be cooked" Smutt.

- Valpen som finkammar allt han kommer över i statistikväg har nu hittat en bra filippinare som även han går i 25-29. Försöker för egen del att hålla mig lite kall och fokusera på att hålla ihop det i värmen istället för att kolla motståndare. Men å andra sidan så har Valpen varit sjukt het under sommarens tävlingar (Vansbro och Kalmar), medan jag var iskall på min enda tävling i sommar, hade jag gjort bra resultat hade troligen hybrisen växt även hos mig. Men inget har förändrats, vi har tränat bra, vi är starka och på söndag morgon nollställs allt, vi ska försöka knipa varsin plats till Vegas! Ord!

- Raceplans, tror vi landat simmet och cykeln. Imorgon ska vi köra en hyfsat snabb femma (5k) under den tiden som löpet går och efter det kommer det en analys. Men med tanke på dagens värme så lutar det nog åt att det blir att revidera 4:15 till 4:30 eller kanske tom 4:45 öppning, återkommer om den mina vänner.

- Vi träffade idag massor med höjdare, Guvernören, som potentiellt var hög, Princess som är tävlingsgeneral och hennes sidekick Rochell som var sjukt sval, Pete Jacobs som vann förra året (cyklade om honom på upploppsrakan) och en massa andra.

- Vi har som vanligt väldigt trevligt på våra resor och denna är inget undantag.

Slutligen eftersom det varit så bra respons på videodagboken kommer här några snabba klipp en liten teaser, hoppas få upp del 3 innan starten på söndag.

httpv://www.youtube.com/watch?v=52ejewk4bGc

Måste sluta nu för Valpen ska visa 50 stegs planen inför starten.

Kram från Henke och Valpen i Naga City