Yo, doglovers!Det har varit full speta ett par veckor nu och det har bloggats dåligt, här kommer en catch up men först lite vanligt dravel.
Som ni säkert inte har missat så har den hårda kärnan sitt ursprung i handbollen, Valpen hann aldrig riktigt blomma ut, trots bra coach iaf ett år, men hann efter handbollsgymnasium med några allsvenska år. För egen del har det varit handbollsgymnasium som ledde till elitserien och allsvenskan (hette tidigare div1) från jag var i princip 15 år tills dess att jag slutade som spelande tränare för AIK i allsvenskan våren 2008.
Ok tänker ni, söker han jobb eller varför hasplar ur sig några gamla meriter? Jo, jag tror nämligen att det format oss på mer sätt och då menar jag inte bara att vi fått med oss 15 pannors för triathlon onödiga muskler eller att vi kan uppfattas som rätt grabbiga i grupp även om vi är så långt från det man kan komma. Utan när man pysslar med elitidrott tror jag, om man befinner sig i rätt miljö så klart, lär man inte bara kroppen att palla dagliga påfrestningar utan får också lära sig tidigt att prestera och hantera kraven på prestation och inte minst ta ansvar för sin prestation.
Det är här man kan känna att det ibland brister för nyblivna elitmotionärer eller för den delen nyblivna elitidrottare. Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, i alla fall jag skiter rätt hårt i man springer alla sina långpass i 4:05-fart eller tränar 28 timmar i veckan om man inte får ut det på tävling spelar det ändå ingen roll. Om man sen väljer att köra tävlingar nertränad eller "ur-form" så får man väl stå för det också utan att lipa ut, skylla på livet eller andra omständigheter och göra värsta grejen av det, omständigheterna är ju också en del av tävlingen.
Om du vet själv att du har ett mål långt fram som är prioriterat framför kortsiktigt framgång och du kan hålla fast vid det är väl det bra. Om man sen misslyckas att nå sina mål trots detta så får man väl ta skiten, ladda om och försöka igen eller kanske börja med något man behärskar, typ handboll? eller har jag fel?
Sen kan man ju så klart köra grejor för ur ett upplevelsebaserat perspektiv och det respekterar jag fullt ut, Valpen har svårare för den delen men det kommer med åren. ÖtillÖ är i många avseende det för mig och Perra som säsongsavslutning varje år (3dje i år) men jag har väldigt svårt att se triathlon som detta utan får man inte ut max svider det ordentligt även om man råkar ligga fel i träningscykeln. Det bör dock poängteras att i Puppy premieras det att gå ut med tuffa målsättning och sätta press på sig själv.
Ok, nog om det så blir det ibland när tanken flödar fritt.
Ok, Vansbro, kort racereport. Klacken: Hela fruns familj hade slutit upp och bänkade sig med kaffe och kakor, kul med publik som man känner. Skylten som det snackats om i flera dagar var även den brutal. Enda minustecknet var väl kanske den visserligen tighta men otillåtna lagningen av cola från "moster" Kajsa.
Simmet: Hade bestämt mig för att vara en Perra, dvs starta lugnt och ta placeringar på slutet, istället för att köra klassikern, maxa och köra på så hårt det går. Planen lyckades och jag blev tokarg på mig själv när jag såg klockan på 36 min. Hade bra känsla och allt men det gick för långsamt för min smak. Sista gången jag öppnar simmet lugnt.
Cykeln: Går ut med planen att ligga nära min ansträngning på Ironmandistans, det är där mesta delen av träningen gjorts. Vi amatörer som inte kör på effekt får gå på den lite mer svajiga parametern puls. Cyklar på nästan identisk tid (typ 2:23 eller nåt) mot förra året då jag gick typ all in fast med nästan 10 slag lägre puls, gav i alla fall mig en bra feeling att något gjorts rätt. Tror dock inte det fanns så mycket mer tid i benen, men det kändes ok och framförallt funkade maten bra och jag sjöng låtar man lärt sig från Norra Stå men bytte ut KGB mot Triathlon Väst osv. Förlust mot Mange J kostade mig en lunch på McDonalds, vadslagning, men den var mycket trevlig. Man får ju lite faderskänslor för de små pågasnörena men det verkar vara i goda händer och har ju haft riktigt bra utveckling sen de flyttade upp till Falun. Sen borde de ju fräsch upp sina bloggar lite, Manges är ju iallafall clean, Jonas kan man ju undra var han hittat det temat, men det kan vi ju lämna därhän.
Löpet: Går ut med fett självförtroende och ego, tisdagens 15k brick gick ju i 4:07 och torsdagens fart med Sahlberg i 3:10 ;-) slår av på takten efter 1 varv och landar på beskedliga 1:33, rätt nöjd att jag höll ihop det men trodde nog att jag skulle kunna klämma ur ett par minuter till.
Bra häng och bra arrangerat som vanligt men man saknar ju Perra och Valpen när man är på tävling, den där vi mot världen känslan kommer inte riktigt. Dock bidrog Kalmarlegenden Blad med gott surr som platsar i Puppy sen gjorde han ett bra resultat även om våtdräkten nu ligger på blocket.
Boosten Ok, trots att vi är lite splittrade i år så skulle det i alla fall bli en kollektiv boost, för egen del var det lite halvtid i buildperioden och nu ska det köttas tre veckor till innan toppningen mot KMD. Den kollektiva boosten inleddes dagen efter Vansbro med att jag körde tre kvalitetspass solo runt Ludvika, det ösregnade och speciellt TTn ner mot Sunnansjö har en speciell plats i mitt hjärta. Men som sagt det var ju det där med långsiktiga mål.
Efter en vilodag så var det dags igen, vår andra storstjärna Jocke Berggren kom ner från Falun och inledde med att såga vår fint uppmätta simbana med att vi var typ autister och sen fällde kommentaren att det blir så jobbigt som man förtjänar dvs hur man tränat. Perra hade tydligen inte varit någon barmhärtig samarit och fick käka upp hela hårdrocksfestivalen på det efterföljande 6 timmars cykelpasset och fick slita redan efter 2 timmar, mycket svartrock där kan man tro. Men ett riktigt fint pass med bra fika för en gångs skull i Torsång. Lisan hade varit stolt.
Det blev lite sim och sedan ett avslutande långlöp med delmål för egen del och det blev även en fartökning sista 8 av de 30. En bra sak med boostveckan är att Perra varje år sätter nytt rekord på halvmaran på långpassen, det säger väl kanske mest om Perra att det finns farter där som inte cashats in. 4:30-35 i 30k mitt tips är att 3:10-15 på maran borde finnas där alla dagar i veckan.
Helgen avslutades för egen del med två rätt stora dagar med två stora herrar, trail med Tuggarn i Hellas och första långcykeln på Scotten på evigheter med Valpen. Mycket trevligt.
Perra landade också väl efter en brysk inledning och verkar vad man kan utläsa efter telefon och twitter gå en ny vår till mötes, volymer upp mot 20h från en som vanligtvis mörkar borde vara någon form av rekord. Är som jag sagt tidigare övertygad om att dieseln från Linköping kommer till sin rätt både i Norge och i Skärgården lite senare i höst.
Eftersom den inte figurerat tidigare här på bloggen tänkte jag att ni kanske ville se hur det går till när Team Malaco är på träningsläger inför ÖtillÖ, inte direkt som det här gänget. Men så här bra blir det när vi slänger fram våra bästa kreatörer.
httpv://www.youtube.com/watch?v=NWSOarzcAMY
Tror att det var allt för nu, det är dags att sticka mot Karlberg för snabba intervaller med vår snabbaste kille. 2 hårda veckor kvar sen ska det toppas.
Det ligger dessutom ett hel rad projekt i pipen gällande Puppy TS, återkommer med dessa och rapporter från den avslutande träningen inför Köpenhamn. Ord Up! Henke
Fotnot: Tredje grundaren och tillika ordförande Pelle Karlsson hade en rapp stegisättning och en fin handled men orkade inte omställningen till triathlon i mer än 3 månader men räknas ändå som grundare.
Perra som är att räkna som hårda kärnan kommer inte från handbollen men har i princip varit med sen starten, hoppade på i slutet av 2009 som fjärde medlem.
Om sanningen ska fram så har jag (Henke) inte helt lagt bollen på hyllen 2008 utan varit och fuskat med magiska gänget Ricohhandboll som gick från div4 till allsvenskan på 4 säsonger, så senast i april 2012 spelade jag faktiskt allsvenskt kval.