Triahlon

Pics - IM Texas

Dagarna rullar på härnere, tänkte bjuda på lite bilder och inte lika mycket text. Ni som är lite mer 2011 kollar säkert instagram dessutom, finns lite mer att kolla in där.

Puppy Blogg1.jpeg

Måndagen så hängde vi runt mest, kollade outlet, stödköpte sista gearsen till racen och provade hjälm med visor på TrueTri.

Blogg Puppy 2.jpeg

Vi gnuggade dessutom sista cykeln så att allt var på plats, inga missöden i vår konservativa förort trots rakade ben och rosa dräkter. Den vakna ser att Valpen pysslar med sin favoritsysselsättning nämligen stats (handen på minräknaren, läs garminklockan, som vanligt)

Puppy Blogg 3.jpeg

Tisdag tog vi sovmorgon och sen drog vi till San Antonio för att kolla basket. Skön långtur i SMCen. här hänger vi framför AT&T dvs basketstadium.

Puppy blogg4.jpg

Det stod ytterligare en hund mitt i gatan och som vi kände med honom.

Puppy blogg5.jpeg

Valpen poserar i sitt Parkerlinne, Parker är liten och snabb Valpen stor och tung. Själv är man stor supporter av Duncan som är stor, trygg och poängsäker.

mob1.JPG

Bra med folk och fan vad vi skrek "DEFENSE" när det var läge för det. Valpen anammade dessutom tre fingrar i luften på trepoängsskotten.

mob3.JPG

Tre killar som inte bangar på lite NBA och blaskig öl, rätt lång bilresa hem på natten dessutom.

blogg17.JPG

Idag onsdag så blev det också lite sovmorgon då vi landade hemma först 02:30 (vi snackar AM) sen var det dags att hämta ut alla sina påsar på registration och lite lunch samt kolla av simstarten innan vi drog hemåt igen. Det är lite så vi funkar när vi är ute och tävlar, drar oss lite undan stora hotellen och expot och hänger lite i vårt eget kvalitetsboende, kollar lite sköna grejor och fixar med lite egen kvalitet. Ska försöka få till ett eget inlägg om hur jävla skön vår villaförort är. Ikväll tex så grillades det in the backyard och det slank ner en kall bud light. Sen hann vi med sista cykeln med fartökningar och brick/crossoverlöp på det. Perra som efter ett genombrott i jobbet igår är tillbaka som Maria Montazami och det är så vi gillar honom bäst, det är ett under att han är med själv med tanke på hur disträ han kan vara doktorn. Imorgon är det vilodag så då kanske det kommer ytterligare en del i uppladdningsserien.

blogg18.JPG

Puppy och M dot i en skön kombo.

blogg19.JPG

Valpen och Perra i feta Puppygears och Perra ser ut att vilja döda Valpen, men vem vill inte det då och då.

Vi har det hur som helst riktigt bra och börjar hitta tillbaka till hänget, det var ju ett tag sen vi var ute kollektivt på det här sättet. Men nu börjar det lukta race och det märks inte minst på att Valpen börjar droppa kvaltider och splits till höger och vänster, känns för egen del väldigt lugnt, harmoniskt och väldigt långt från tidshetsen. Dagens brickpass bjöd nog på en del formbesked och en punka om man ska sammanfatta det väldigt kort.

Nu är det läggdags och med full utdelning imorgon kommer film och nästa del i träningsrapporten.

Sov gott, eller god morgon.

Mot vägs ände eller vägen till Texas

Har ju mer än en gång lovat att skriva lite mer om träningen inför årets första huvudmål Ironman Texas, vi kommer sakta men säkert hamna där. Men först lite bakgrund och lite framtid. Sen kickar vi igång.

Den minnesgoda vet att det rådde "äventyrsår" i hårda kärnan förra säsongen vi var utspridda på lite olika a-race, Perra körde Norseman, Valpen körde Celtman och undertecknad körde Köpenhamn. För egen del blev det lite av ett antiklimax trots fina testvärden under sommaren. Men efter att analyserat och letat efter triggers, hittat en gemensam tävling samt inte minst städat ur i mina sociala kanaler så kändes det som det fanns utrymme och motivation för att köra en satsning till. I och med makeovern på hemsidan blev det lite tändning där och på så sätt överlevde bloggen och delvis twitter vintern. Även om det varit lite konstgjord andning, det kan jag hålla med om.

Det fanns i tidigt skede väldigt långtgående planer på att driva en alternativ blogg om hur mycket jag tränade i smyg för de andra boysen, men den rätt roliga idén stannade på idéstadiet. Men det fanns till och med en domän registrerad. Men nu så tänkte jag sy ihop den här säcken, efter IM Texas så kommer klubben Puppy TS att köra på som vanligt men bli inte förvånade om det dyker upp en hund med Bandana, då är det multisport, cykel och äventyrssektionen Puppy Adventure Team som kickat igång. Så här kommer historien, den helt ärliga och öppna vägen till Texas.

bild3.JPG
bild2.JPG

Ser ni jycken med Bandana vet ni att det är allvar - Alla äventyrare har skägg!

Efter säsongen 2012 så hade jag på många sätt kommit till vägs ände, jag behövde verkligen förändra något. Efter hetsåret 2011 när jag höll på att duka under så testade jag "träna så mycket du pallar" under 2012 och gjorde framsteg men fick inte ut skit i förhållande till den mängden jag la ner. Hade dessutom två problem till, mängden träning gjorde mig mer deppig än det gav kickar och jag blev ordentligt stel av all träning, så stel att det började bli ett problem. Så för att hitta något som blev hållbart i längden, man kommer troligen alltid vilja träna, samt hitta inspiration till att köra ett hårt år till så krävdes det vissa förändringar.

Trodde först att hemlighet låg i att skaffa tränare, var i kontakt med Björling redan 2011 efter Phillies och fick bra feeling sen lyckades ju Jojje släpa sig till Kona efter 7 långa år, och det var med Mohikanen han nådde fram. Pratade även lite med Jocke B men ville ju helst inte släppa det själv. Efter noggrann analys och scanning (min scanning är mer känslomässig än Perras och Valpens men ändå) så kom jag, efter att insett att Macca kör Pasiupplägg (dvs massor med coacher), så fanns det tre möjliga alternativ.

1 - Jonas Colting, kunnig, lite speciella idéer kan man tänka och tillräckligt dum i huvudet (på ett bra sätt) för att kunna sporra en annan.
2 - David Näsvik, mer autist och wattfascist än Valpen, min raka motsats i personlighet och så klinisk i upplägg och utförande man kan vara. Det var vad jag trodde då. Några mail senare så visar det sig att han är värsta sköna snubben men självinsikt och inte alls någon världsmästartyp som Ponta. Så bra är min scanning med andra ord. David är kvar.
3 - Filip Larsen, samma fördomar som ovan fast i någon form av kvadrat, dessutom professor i träning och galen. Dessutom riktigt skön som ni som hängt med sen tidigare vet. Finns lite bloggfighting om Nitroveganens slingor här och Filips svar här.

claes_i_kalmar.jpg
Marie_Colting_M8_354965c.jpg

Verkar som om man måste ha någon form av unik frippa för att vara aktuell som coach.

Tog dock inte kontakt med någon så jag vet inte om det varit möjligt. Men så efter lite funderande och djupsnack med Valpen så landade vi till slut i att köra en gemensam och tidig Ironman. Vi skulle försöka dra lärdom av våra 4 år som vi ändå investerat rätt hårt i och lägga upp en bra plan och försöka köra så mycket ihop som möjligt. Det har ändå varit en stor del av glädjen de tidigare åren och det tappade vi bort 2012. Sen är det klart att man inte kan köra allt ihop men ett par nyckelpass per vecka ger ju rätt fett surr.

När vi filat klart på planen så adderade jag ett par viktiga målsättningar som jag sedan uppdaterar varje period. De viktigaste övergripande var,
- skilja hårt på kvalitet och distans
- ha två vilodagar, dvs ingen triathlonrelaterad träning, per vecka.
- kör på så länge kroppen svarar på träningen
- hitta tillbaka till glädjen, stora prestationer kräver stor motivation, så jag vilade helt enkelt när jag inte var sugen.

Men det kanske viktigaste steget var att ge mig hän ordentligt till Yogan och lägga mig helt i händerna på Bella på VillaVi i hennes Body to Mind tänk, detta för att jobba bort min stelhet och lära mig mer om mig själv på så många mer plan är bara sportsligt. Anledningen till att jag valde "alternativa" vägen är att jag jobbat med kliniska proffs i sen jag var 15 och stegade in i elitlivet för första gången och deras uppgift har alltid varit att göra mig spelbar till nästa fight, ihop med min tjuriskalle ha vi oftast lyckats, men ingen har någonsin sett till helheten och det är spännande och den resan har fan bara börjat.

Vi befinner oss nu i perioden av ostrukturerad träning, 6 veckor, det är vecka 41 oktober 2012. Vi har nu 7 veckors prep framför oss. När jag lägger upp målen för höstens träning på ett hotell i NYC så skriver jag

" HÄLSA: Sätta högre värde på hälsa inte bara fitness, dvs behålla rörlighet och styrka i kroppen. Stretcha och köra Yoga hela vägen fram. Se till att få bättre balans och inte bara prioritera volym utan mer åt kvalitetshållet och ställa in träning om det inte känns bra."

Nu är det bara hålla andan, så kommer snart prep-delen inom kort. Och ni som gillar siffror, där kommer ni verkligen att gå igång.