Hej alla puppy-fans out there,
det här är mitt första inlägg i en blog ever. Stort. Är dock mycket skeptisk eftersom det känns som det behövs mycket tid och planering för att man ska hinna med det här (liksom med triathlon i allmänhet verkar det som) men man får la försöka när Henke så snällt bad oss i puppy att skriva ett inlägg idag. Jag har nu nattat min kära fru och smygit upp ur sängen för att kunna skriva några rader innan klockan slår 12 och det är hög tid att gå och lägga sig eftersom det vankas 110 km cykel i morgon och mina ben känns mörbultade efter fredagens långa löppass i Ursvik.
Kort till min bakgrund och varför jag hamnade i puppy, bara för att. Tidigare i livet har jag mest ägnat mig åt fotboll på seriös motionsnivå men som så många andra stannade jag i utvecklingen när jag var 16 och slutade som en medioker division 4- spelare. Men lika glad är jag för det - kul är det i alla fall! Vid sidan om har jag sysslat med lite långdistansmotionerande med en svensk klassisker som största merit säsongen 2001-2002. För ganska precis ett år sedan så slet jag av främre korsbandet i höger knä på fotbollsplanen, i princip min första skada på 20 års idrottande. Riktigt besviken och oförstående var jag när det hände för jag kände mig i kanonform och det hände i en situation utan yttre våld mot knät. Ungefär lika omotiverat som när Marquez (Barcelona) skadade knät mot Chelsea, för er som såg den matchen.
Hur som helst, opererade 9/10. De tog en del av min hamstringssena och rekonstruerade mitt korsband samt lagade en ruptur på min inre menisk som också fått sig en törn. Ont som fan gjorde det första veckan och benet kändes helt borta som att alla nerver och muskler lagt av. Trevande och tråkig rehab i början men jag hade god motivation att träna och komma tillbaka till fotbollen efter 6 månader (konvalescens-minimum). Sjukgymnasten tyckte det så fint ut efter sisådär 4 månader så jag gick gradvis på med lite löpning, förstås kombinerat med styrke- och rörelseövningar. Jag sprang runt Kungsholmen och visst kände jag av knät lite grann men i princip kändes det bra. Jag tjuvstartade att vara med på vissa moment på fotbollsträningarna även om man ska vänta på 6-månaderskontrollen med ett klartecken från läkaren. Så på min 5e träning eller något, på uppvärmingen den 26e mars, kände jag att stötdämpningen i höger knä liksom försvann, kanske man kan jämföra känslan med att "punktera" fettkuddarna i hälen och det känns som att man springer direkt på hälbenet utan dämpning. Det var ungefär en vecka kvar till 6-månaderskontrollen men istället för den så ringde jag och sa att något gått sönder i knät igen och att vi kunde lägga in en undersökning istället. Träffade läkaren och han misstänkte att min menisk troligen va sönder, igen. FAN! Titthålsoperation med borttagning av den trasiga delen av menisken den 6e april.
Nu var jag inte så munter kanske ni förstår. Kanske började jag inse att det kommer att ta ett bra tag innan jag kan spela fotboll igen om jag någonsin kan det. Motivationen att komma tillbaka fick sig en törn.
I denna veva så hade Henrik och jag snackat triathlon och deras satsning med puppy. Lättinspirerad som man är och inte alltför främmande för utmaningar så började intresset växa fram. Detta i kombination att jag intalade mig att det nog är skonsammare för knät med triathlon än med fotboll. Så kom det sig att jag, den 22e juni, skrev in mitt första pass i träningsdagboken. Mitt mål för denna säsong är att testa på triathlon och träna på så gått det går med puppy, speciellt simning och cykel, medan jag rehabar knät, så att jag kan hänga med fullt ut den 30e novemnber när Block 1 för nästa säsong startar. Om knät håller och känns bra under hösten och jag har samma, eller högre, motivation som nu, så går jag för Norseman 2010. Det är förutsättningarna. Så det så.
Om ni väntade på information om hur man bajsar i skogen under löppassen och andra intressanta saker i min repertoar så får Valpen och ni andra vänta in kommande inlägg.
Over and out.
