Slaktarpass och Henkes BFF

Om jag inte fattat det fel så uppstår det då och då lite missförstånd här på bloggen, dessa uppstår ofta på grund av lättja av läsaren och oviljan att klicka på länkarna!. Vet inte hur många som frågat -vem är AC? (se inlägg nedan) och svaret är således -Klicka på länken! Det senaste i raden av missförstånd var när Valpens Emelie använde det ytterst starka uttrycket -jag ska döda dig! (enligt vissa källor sa hon - Gå och dö, men det blir inte lika bra story) På grund av rubriken nedan, tydligen fick man inte lotta ut hennes Valp hur som helst. Detta var så klart ett litet bakslag då jag jobbat hårt på att Emilie skulle bli "my new BFF" vet inte riktigt hur jag ska återvinna det förlorade förtroendet men jag misstänker att skeda upp Valpen under vecka i Phillies (för kollar man den här länken till vårt hotell som känns det inte som det blir separat sängar direkt) inte direkt stärker min aktier. Hur som helst så gillar iaf jag Emelie.

Henke och Emelie BFF (BFF=best friends forever, men det visste ni som klickat på länken)

Ok, åter till ordningen. Under gårdagen var det dags för det sista riktiga slaktarpasset innan Phillies, slaktarpass är enligt vår definition tempokörning och sedan tufft brick, vi kommer köra ett distansblock i helgen men detta var det sista av kvalitetspassen med längd på. Nästa vecka kommer de snabba passen igång, allt i enlighet med toppningsplanen.

Jag och Valpen började med ett bra pass i Eriksdalsbadet på lunchen sen var det lite jobb och vila innan det var dags. Start var satt till nya fritidsgården på Ekerö och deltagare var Henke, Valpen och Perra (som kör Kalmar nästa helg) Det snackades på förmiddagen att Micke Sahlberg skulle dyka upp men han uteblev med motivering enligt nedan från Perra.

----- Original Message ----- From: 'Pär Bjelkmar' To: johan@puppyts.se, henke@puppyts.se Sent: Wed Jul 27 13:28 Subject: Fwd: Micke

Micke hade snackat med coachen som sa att han inte borde hänga på starka hundar idag eftersom det blir lite för mycket hårda pass då. Han vill dock gärna hänga på någon annan gång och lockar med ett "kul" löpintervallpass i morgon om någon var intresserad...

/Pär

Sug på den ett tag. Men trots att Micke uteblev så tog det som vanligt en stund innan vi hoppade upp på cyklarna. Perra som ska låna mina tävlingshjul på Kalmar hade meckat hela dagen men misslyckats kapitalt med att sätta på utbyteshjulet på min hoj så det blev en hoppig upplevelse. Jag misstänkte kupp från Perra men Valpen bedyrade att så inte var fallet. Det blev iaf 60km tempo och vi snittade hyggliga 37,4 km/h trots ett stop med snabb cykelmeck. Allt för att visa Perra att snitta 36 på Kalmar inte ska vara några konstigheter. Ska försöka få till en liten intervju med Perra framför kameran till helgen och så hoppas jag att Staffan ska skriva några rader och skicka över dessutom.

Valpen var stark som vanligt, mina ben var lite slitna men helt ok och Perra kändes stark trots en tjurrusning i längsta backen med stora mängder mjölksyra som följd.

Ska bli riktigt kul att köra nya outfitten! Snittar inte den här 36 vet jag inte vad som ska göra det

Sen var det då dags för löp och dagen till ära så skulle sista delmålet tas, SUB 1:02:00 på 15km (04:08/km), ingen fest efter ett tufft tempo. Det var så klart extra viktigt för undertecknad att klara detta efter debaclet i Vansbro. Innan start så slängde vi dessutom på lite extra bränsle i form av kollektiv middag på MAX vid positivt utfall. Det tog inte mer än 4km innan jag fick släppa iväg Valpen som gick lite snabbare än planen men det kändes trots allt ganska ok. Vi vändpunkten såg jag att jag låg 15 sek efter planen och gjorde en snabb koll på klockan och ställde mig följande frågor.

- Finns det mer utrymme pulsmässigt? (låg på ca 154 bpm) Svar: Ja - Finns det mer utrymme smärtmässigt i benen Svar: Ja - Tror du att det kommer kännas annorlunda i Phillies? Svar: Nej

Tog ansvar och tryckte på och kilometer 8-10 gick i 4-fart och Valpen kände så klart att luckan krympte och ökade på för att hålla sin 10-15 sek lucka. Vi smällde på och när vi kom in på Ekerö International Aqualthon banan så kändes det som vi var hemma. Klarade målet med 8 sekunders marginal och dryga 10-15 ner på Valpen som ser galet stark ut. Det var ett viktigt besked inför avresan, jag kan springa! Skönt.

Vi avslutade sedan med lite bad i mälaren innan vi 22.30 rullade in på max i Bromma för att avnjuta kvällens måltid. Vilken jävla dag, nu blir det vila (ev lättare rehabpass) i två dagar innan vi kör sista distansblocket i helgen.

Hoppas få upp intervjun med Perra till helgen sen är det massor med trevliga saker på gång inför Phillies så ett besök på bloggen under helgen och nästa vecka är troligen inte förgäves.

Kram från lättad Henke ps. Emelie, ring om du vill snacka ut. ds.