Vi börjar så sakta bygga 2014

Vi har så smått börjat bygga Puppys verklighet 2014.
I dagsläget är det bara Amanda som håller fortet på sociala-media-sidan, visserligen med den äran men vi har påbörjat överhalningen av websidan med våra nya vänner men även årets klädlinje är under produktion. Att vi under året firar 5 år som klubb kommer garanterat inte att gå obemärkt förbi på något plan.

Sist men absolut inte minst så kommer vi försöka sätta Teamet på egna ben, det kommer så klart vara flygfärdigt relativt omgående men det är garanterat under radarn.


Vinter och dags för lite nytt

Vi håller på att bygga om lite här på hemsidan, så JA vi kommer fortsätta köra även om det varit en hel del omgruppering under hösten och det kommer hända lite nytt.

Så håll i hatten, kolla in årets bästa bild nedan eller klicka över till ötillö fliken för internationell trailer, så återkommer vi när kalendern visar januari 2014.

bästa bilden.JPG

Höst och årliga utrensningen

Hösten är på ingång eller kanske redan här, med höst kommer förutom trevliga saker som årsmöte, träningsplanering och vila också en lite makeover och överkörning av hemsidan. Så håll i hatten här som kommer det säkert dyka upp en och annan ny sida och lite annat bra!
Som vanligt går det få tag på oss via eller eller via contactformuläret.

Perra käkar höjdmeter som Valpen käkar chips, en racereport från CCC

Fick en racereport från Perra på perfekt forskarengelska och på köpet kom uppdraget att rubriksätta de avslutande styckena. Känns inte det lite som att sätta Robinsson Robban på att leda en kurs i impulskontroll? men den är värd ett försök i alla fall. Hur som helst så gjorde han ett riktigt bra race, här kommer dessutom en riktigt välskriven racereport.

Ok, how to summarize the UTMB and CCC experience? It was more than I expected, it’s as Anders (Svärd, aka Tuggarn) told me on the journey down to Chamonix referring to his Swiss Alpine Marathon race last year: the nature down here is on steroids…


We arrived in Chamonix on Thursday evening; 25 minutes after the race-bib pick-up station had closed. I was still able to collect my stuff as probably the last athlete of all. According to the organization it would have been possible to fix this on race morning but nice to be able to have everything in order before one goes to sleep. Anders had made a wonderful job choosing hotel, Park Suisse, 30 m from the start and finish of UTMB. Morning came after a good night’s sleep and I took the bus to the start at Courmayeur, Italy. The atmosphere at the starting line was amazing. Really amazing! Sun came up, a lot of people cheering and 1900 runners getting ready for 100 km and 6000 meters of climbing. Chills went through my spine as the “UTMB” theme was shouted out from the speakers the minutes before the start. My plan, as always, is to start slow so I ended up in the last start group (out of three with 15 minutes gap) at 0930. In this case this might have been a bit too modest but I didn’t realize that it was going to be single-track all the way up the first climb (Tête de la Tronche at 2584 m) and since I had about 1600 runners before me it took almost three hours to walk-and-queue to the summit. Was seriously a bit concerned about the cut-off times at that point. Those thoughts went out the door as I was able to start running along the rim and across the plateau towards Arnuva (26 km into the race) and the start of the second climb (Grand col Ferret at 2537 m). The views were astonishing as the weather was crystal clear.

Still some queuing up Ferret but I steadily passed people, especially in the support stations were athletes must have taken it easy. I sat down only two times at the support stations during the whole race. Time went by quickly and I felt great. All of a sudden I’d been on the move for 10-11 hours and was about half-way into the race and had to turn on my head lamp. Night brought new sensations and I liked how the temperature sank so that I didn’t sweat any longer. Actually, the only spare clothes I used were the hat and my buff.

Halfway up the first of three nightly climbs, at Champex-Lac, I had passed quite a lot of people at position 644. The night is mostly a blur of fragments of memories and sensations but I remember I felt strong in Trient at 71 km thinking less than a “Lidingöloppet” to go and I feel fine, I will make this!  It is hard to remember details when you’re tired and it’s dark.


I had to dig rather deep to keep the pace of a group of quite strong climbers up towards Catogne at 76 km and felt a bit sore on the top, especially in the technical parts as stones and roots had started to take its toll on my feet. From now on I used the poles not only uphill but also downhill to dampen the impacts on joints and feet with my shoulders and arms. Worked great but I was passed by quite a lot of people on the descents. Another strong memory from the night is the dark contours of mountains and trails of light on them. There was no hiding of how far you had to go… Was relieved at a couple of times though, when the light I thought was a runner ahead of me actually stood still and in fact was a star. I also had a cow incident at one of the ascents. A herd were gracing right next to or on the track we used. Quite scary to all of a sudden meet half a ton of meat with horns standing in your way as you make your torch lighten up the path ahead.
The last descent to Chamonix from La Flégere at 92 km took almost 90 minutes and felt even longer. It was a fantastic feeling to get away from the rough terrain downhill and be able to start to run on the paved roads into the village. For being 6 o’clock on a Saturday morning, surprisingly many people were standing along the road sheering!  Again, I remembered to let the wonderful feeling of the last minutes of the race grab hold of me. Next time I do a major race I will walk, and not sprint as I usually do, the last bit and perhaps try to remember to bring out my camera as well to document those magical minutes.

To conclude: my goal was to finish in 26 hours, the maximum allowed time, but thought that if I’m not injured I should perhaps be able to do it in 18-20 hours. It took 20 hours 40 minutes. By far the longest time I have ever competed. I had no idea of my position during the race except that I started out among the last 10% or so and that I steadily passed people. I was delighted, proud and surprised when Anders told me that I was number 359 to reach the finish line, apparently passing ~1200 runners during the race. Compared to other runners I was strong in non-technical terrain uphill or on the flat but quite bad on the descents, especially the three last ones. The whole UTMB experience has been amazing and above expectations! To spend time along the end of the course in Chamonix and see CCC, UTMB and PTL finishers has made a strong impression on me!


For the very interested
Equipment at start:
Inov8 X-talon 212, Inov8 gaiters, long compression socks, short tights, t-shirt, cycling gloves (blister prevention), Black Diamond Ultra distance poles, wisor. Salomon S-lab skin 12, containing: 1.5 litre camelback plus 2+dl soft flask; Icebreaker long-sleeved shirt; Adidas light-weight wind jacket; spare socks and smallclothes; 3/4-tights, Bonatti pants, Salomon GoreTex active shell, Buff, warm hat and Gore Windstopper gloves (should have been water-proof so happy they didn’t check that); cup and bandage; survival blanket; passport; Silva X-trail headlamp and a spare torch with extra batteries; mobile phone and energy as below. Approximate weight of back pack: 5.5 kg including water.

Nutrition plan:
Carried 10 Enervit gels and 10 Enervit Liquid and ate about one per hour but as one support station, cannot remember which one but among the first, offered bars and gels to go, I ate more of my energy during the day. Unfortunately, I didn’t find any more support stations with energy in wrappings. So I ended up eating more of the provided food in the stations the second half of the course, especially cheese, salami and hot soup. I also had a “Spagetti Bolognese” at Champex-Lac station that tasted wonderfully. Since it was quite warm during the day I ate 1-2 Hammer Endurolyte tablets per hour during the day and 0-1 during the night (20 in total). I drank only water on the run and other liquids such as coke, sports drinks and coffea at the aid stations.

En sannerligen mäktig racereport från en sannerligen mäktig ultrapuppy! 

Amanda femma

Snabb rapport, Amanda rullade enligt hyfsat säkra källor in på en femte plats på dagens SM på Olympisk distans.   Placeringar enligt följande.

1. Eva Nyström
2. Ida Salonen
3. Jennie Nilsson
4. Annie Thoren
5. Amanda!

Hoppas få en bra rapport om racet att slänga ut innan helgens slut. Grattis Eva till guldet.  


Ok gott folk, 
Till helgen vankas det SM på olympisk distans och vi skickar så klart en as-toppad Amanda för att jaga topplacering. Om ni inte tänkt er sticka ner till Jönköping så kan ni kolla lite resultat här. Snackis hittills verkar vara om det är våldtäkt eller inte på simmet.



Ovan: Amanda på pallen föregående helg i Malmö, snodd från Ida Salonens blogg.  Nedan: Puppy på Amfibiemannen, snodd från Staffans blogg.

facebook våtdräkt.jpg

Efter SM är det ju Kalmar som coming up, det är ju också SM därav rubriken, skulle tro att det framgår med önskvärd tydlighet vilka vi är. Förutom delar av vår Norasektion så är det oklart hur vi kommer vara representerade. Samma helg kommer vi dessutom skicka Dudde till Köpenhamn och denna resa syftar inte till att upprätthålla rikets säkerhet utan bärga bra tider till perslistan.

Vi kommer under helgen dessutom att uppdatera hemsidan lite där vi samlar ihop allt som vi gjort om ÖtillÖ under en egen rubrik. Vi älskar ju på många sätt ÖtillÖ så det är väl inte mer än rätt.

kommentar markus1000@hotmailcom kopia.jpg

I samband med stöket export/import av inlägg och filmer från ötillö så hamnade en massa kommentarer dubbelt och i rensningen av dessa så tappade jag bort synpunkter på att vi inte var starka nog för tempot i Texas. Valde att flytta den hit då bloggen är ett stängt kapitel. Kan bara tala för mig och jag gick för pers, 38 grader eller inte, då finns det alltid en risk att man kliver över gränsen, sen om man kallar det värmeslag, styrka, bonk, ont i fittan eller nåt annats så är resultatet detsamma och att så skedde var ju ganska tydligt. Sen är ju hybris en förutsättning för att få dra på sig en puppytröja över huvudtaget, men det är sen gammalt.

Avslutningsvis1: Radio P4 Dalarna ÄGER
Avslutningsvis2: Fina Petra som löparbloggar på stor tidning spår att swimrun blir det stora 2014, jag och PT Erika hävdar bestämt att swimrun var det stora 2012.

Allt för nu

Fet lördag!

Det har varit en bra lördag! 

Amanda knep brons på SM i direktsändning.
Klicka här så kommer ni till SVT Play och inslaget från målgången.

Hasselmark gled in på en andra plats i Celtman, efter vad det verkar tuffa förhållanden. Fick tag i honom på sms precis och "mitt livs bästa andra plats" var omdömet.
Resultat är enligt hemsidan på väg upp, den hittar ni här.

Av boysen som körde i Vansbro, för det var bara boys idag, så var Blad snabbast och gladast av alla, se nedan.

vansbro puppy.jpg

Fullständiga resultat hittar ni på här. 

Vi får väl se om det kommer några mer efterspel på det här. 

Stor Puppyhelg

I helgen som kommer så kommer det vara en jävla massa Puppies som är ute och kör. Här kan ni följa.

Sprint SM - Halmstad
Följs enklast på SVT klockan 12:30

CXTRI aka Celtman
Oklart om vår twittervän Nevaska är på plats annars får ni kolla in här

70.3 - Haugesund 
P to the Järta och Hanna
Vi håller så klart tummarna för att Pjärtan kommer hem med en rykande färsk finishertischa. Följs här.

Vansbro triathlon 
Valpen, Blad, Ola, Dudde, Robban
Vi är fett reppade på Mohikanens och hela svennebanantriathlonsveriges tävling Vansbro tri. Livelänken hittar ni här.

Kan bli en episk puppyhelg! 

Kilsbergen Tri

Puppy TS hade inte mindre än 5 startande i dagens tävling trots att det var kollektivt arbete med Running Sweden i Stockholm på schemat.  Micke Selvins godbit i Kilsbergen har sedan starten 2009 varit flitigt besökt av Puppys atleter (eller vad man nu kallar tjocka som pysslar med triathlon)

Amanda vann damklassen och ser allmänt stark ut. Bibben och Lotta körde genrep inför kommande veckas IM Nice och Lotta klev av enligt plan av löpet för återhämtningen.

Robban och Staffan (som punkterade) tror jag debuterade för säsongen.

Klicka bara på någon av bilderna så hamnar ni på resultatsidan.

Vi har dessutom haft ett några Puppyställ på rull runt Vättern och i Roslagen i helgen så ni kanske sett Sveriges fetaste cykelställ. 

Hårda kärnan på IMTexas

Som ni kanske sett så har hårda kärnan varit i Texas och kört IM tävling. Även om värmen käkade upp flertalet Puppies och även flertalet pros och deltagare så kommer här även då de officiella resultaten nedan. Vill ni kolla lite mer ingående hur rankingen förändrades under loppet eller lite mer splits så klicka här, eller klicka på bilderna nedan så kommer ni till söksidan för resultaten på IM Texas.

Vill ni ha mer bilder och annat surr så bloggades det rätt friskt, kolla in där i sånt fall. Nu ligger vi lågt ett tag och kör de kliniska rapporterna här under ny skit.


Dagen bjuckade på Kungsholmen runt, vi hade mig veterligen 3 stycken med Puppyanknytning som tog sig runt.

Amanda - 4e plats, se bild nedan. (Klicka på bilden för att komma till resultatsök)

Sahlberg - Tävlandes för Hässelby - 13 plats - 33:37
Chris - Tävlandes för Gate 46 - 81 plats - 38:24

Har ni sett några feta cykelställ kring huvudstaden idag? Tror inte Falun, Nora och Kalmar drabbas förrän nästa vecka.


Samtidigt som hårda kärna hade Mini Ironman på schemat körde Amanda Regnbågsklubbens duathlon. Så det fick bli lite extra paus mellan sim och cykel för att kolla in T2 och avslutande löp. Mona från Lactat cyklade lite för bra och trots att Amanda tog nästan 10 sek på avslutande 2,5k löpet så lyckades Mona hålla undan. Men det ser ut som Amandas hårda arbete börjar ge resultat. Lite fartträning och toppning på det där så får ni hålla i er därute.

Micke Sahlberg, som väl är vad man kan kalla en semipuppy, hade ingen fantastisk dag och trillade in på en 3dje plats och hade lågtryck på diverse social medier efter det.

Även legenden Pasi Salonen var på plats, men undertecknad var på tok för starstruckt för att få med en bild hem till Valpen. Värt att notera var även att KarinTri dök upp på långcykeln efteråt.