Hur många bollar kan jongleras egentligen?

Ibland kan stämningen här på blogen kanske upplevas så där hockey-grabbig, med skräniga män som slänger ur sig personpåhopp till höger och vänster. Men detta inlägg är istället det motsatta - en hyllning! Idag är det Henriks bemärkelsedag och vad passar då inte bättre än att lufta min kärlek framför er, hans läsare, här på "vår" blog. Henrik är min idol! Jag skojar inte. En klippa till kille som man aldrig slutar att förundras över. Han lever i en annan tid än alla oss andra (vilket visserligen gör att han ibland kan komma sent till möten i vår tid). På något sätt har Henriks dygn ett par timmar extra. Hur kan man annars: * träna som aldrig förr * vara ytterst ansvarig för typ tre byggen på jobbet * bygga ett eget hus vid sidan av jobbet där allt utom själva ihopskruvandet (eller gjutande eller hur man nu gör hus av betong) är hans ansvar (och Annas så klart) * alltid lyckas ha nytvättade träningskläder, nytorkad diskbänk, nyklippt gräs, nyvikta kläder i lådorna, nyrengjord cykel, nytvättad bil, nyrakad lekamen, nyttigast matlåda, nyskriven musik * skriva alla grymma inlägg på denna blog * dra i de flesta Puppytrådar som får hundvalpen att röra sig (när ordföranden inte är närvarande så klart) * troligen vara världens bästa man (och får oss andra att framstå som hobbyromantiker) * vara en mycket omtänksam och varmsint vän som tar sig tid att se personer runt omkring sig

Bland de första av mina bilder på Henrik från nyår 2007, så klart ansvarig för maten.

Det har något att göra med relativitetsteorin. För när man rör sig så snabbt att man kan jonglera alla dessa bollar som Henrik gör, ja då går tiden långsammare, det säger Einstein.

Hoppas ni får en underbar dag du och Anna! Jag vet att det blir mycket överaskningar och romantik !

Kärlek till dig! /Perra

Henkes betraktelser - Kilsbergen

Det var söndag morgon Perra dök, lite som väntat, upp 10 minuter tidigt när jag kör bar överkropp och dricker kaffe i köket. Vi lyckas packa oss in i bilen för att rulla iväg från Hufvudstaden redan klockan 07.30. Märker tidigt att Perra är spänd som en fiolsträng och ju närmre race vi kommer desto mer ökar Perras stress och jag kan bara jämföra med den anspänning som infann sig förra året när jag och Valpen debuterad i den iskalla sjön uppe i Ånnaboda. Även när jag vaknade infann sig den där magiska känslan av att det är tävling på gång, har jobbat mycket med att framkalla rätt känsla när det är dags för att prestera, det var ju trots allt när pirret och glädjen försvann som handbollen blev lagd på hyllan, har lyckats ta tillbaka den känslan genom triathlon och njuter så hårt av den att det inte riktigt går att beskriva, kort och gott jag gillar att tävla. Fick ett kort snack med Mackan från City innan starten och han är skön den snubben, en annan iakttagelse vi gjorde att var att vi föga förvånande iofs hade snyggast outfit. Nu hade vi lite att leva upp till. Passade dessutom på att ta ett snack med tävlingsledare Selvin. Efter lite riggande var det dags hoppa i våtdräkten och den alltid lika överskattade vattentempen, säger Örebrojepparna 19 är det max 15 grader och så var det också i går så klart. Jämtwall (speaker och örebro triathlet) hängde på tutan till audin och så gick starten. Till skillnad från Perra så är starten det bästa jag vet, det finns inget som triggar adrenalinet som att ge och få på flabben i starten. Simmade över två snubbar vi första bojen för att få innervarvet och efter det så hittade jag min grupp och matade på de tre varven. Simningen var troligen lite kort eftersom målbilden låg runt 25-26 och klockan visade 23 när jag studsade upp i sanden. Kom ganska lätt upp på hojen utan något större debakel.

Väl ute på cykeln så handlade det om att inte bli för het innan pulsen lagt sig något efter simmet men när SPIF-killen framför mig har Dörlich tryckt på röven på sin dräkt samtidigt som den sista plastbiten av min gelrilla flyger all världens väg funkar det inte längre, nu ska skiten i! Vi ligger och kör om varandra ett par gånger innan SPIF killen som för dagen är för stark rinner ifrån i långa backen på andra varvet. Innan dess så hinner jag köra förbi storheter som Mackan och Kleberg på cykeln och innan växeln så skymtar Valpens ryggtavla i backen och jag inser att jag troligen har tagit in någon av de 2-3 minuter som Valpen har i försprång om allt är som vanligt. Ser att jag gör första varvet på 39 min och innan jag går ner till andra växeln hinner klockan visa 1:17 med lite korrigering för växeln mellan sim och cykel innan klockan kom igång.

Tycker jag växlar snabbt ut till löpet och att döma av läget vid vändpunkten på cykeln ligger jag väl runt 12e plats eller så. Säger till funktionären att jag ska ta Valpen innan jag sticker iväg. Jag får med mig en halvlängdsman ut på löpet som jag springer och snackar med ett tag, hinner tänka att vi måste se ut som Timon och Pumba, hade han i det här läget kört ”the lion sleeps tonight” hade jag lätt tagit höga stämman. I kurvorna så ser vi nu Valpens orupfrilla studsa upp och ner och hela kroppen skriker spring ifatt honom din jävla pajjas. När halvlängdsmannen springer som en hel kenyan och dundrar ifrån mig nerför så gör jag ett val, jag bibehåller farten istället för att göra som instinkten säger och hänga på. Kollar ner på klockan och ser att den visar strax över 4 min tempo och ändå lägger sig pulsen. Första vändan i slalombacken så kommer den gode Kleberg tillbaka och ska börja springa om, biter mig fast i ryggen men efter en snabb snegling bakåt så dödar han mig med några snabba steg. Är sen lite seg kommande kilometer men efter vätska återvänder krafterna.

Timon och Pumba lämnar T2an

Dundrar ut på andra varvet och nu står Valpen stilla och har ont, manar på honom innan jag dunkar på. Får rygg på en snubbe som Valpen sprungit ihop med och han vänder sig om flera gånger, han tror troligen att han ska bli dödad av hunden som springer och andas högt i nacken på honom. Innan slalombacken gång nummer 2 så spelar funktionären Ledin ur sin bilstereo och det finns få saker som jag mår sämre av än Ledin så det bidrar till krafterna och jag älgar på. Får syn på Kleberg 150m fram och släpper inte honom ur sikte även om jag inte har chans på att klämma honom. Tar två klunkar cola langad av magiska Bettan med ca 1,5km kvar och märker att jag har en utmanare med mig. Stark och lätt har nu bytts ut mot ”släpper du förbi den där triathlonräkan på sista kilometern så åker cykeln i sjön” inbillar mig att vårens train low – compete high gör att benen inte kan knäckas, lyckas ganska enkelt hänga av utmanaren och går spurtandes i mål trött och glad. För första gången på tävling lyckas jag hålla ihop det riktigt bra med låga 47 på avslutande 11km. Jag räknar snabbt att jag säkert förbättrat min tid med 35-40 min från förra året och landar väl runt en 10-12 plats i tävlingsklassen och bästa puppyplacering.

Efter det börjar cirkus Puppy med speaker Jämtwall och Perra rasar in på fin tid och efter ytterligare någon minut kommer Valpen. Väntar fortfarande på officiella stats men 2:30 hade fan nästan räckt till pallen i fjol, att det blåste storm då behöver man inte tänka på nu, nu är det carbs för hela slanten och allt känns bara härligt. Trots att Valpen missade sitt mål att bli bäst i Puppy, han hamnade som bekant trea av puppyfolket, bjuder han till och hänger med i tugget, misstänker dock att Bettan fick ett åskmoln hemma i pojkrummet i Nora. Skönt tugg med massor av bra folk innan vi trötta och glada sätter oss i bilen mot huvudstaden.

Nu kör vi vidare mot Zurich sen ses vi i Kilsbergen 2011

God Jul

Här kommer en julhälsning och lite info till alla er som följer oss och alla andra. I mellandagarna kommer första down with Puppy, missa inte den!

Spifmicke gjorde morgondebut i onsdags (23/12) med bra resultat, kul.

Valpen har lovat att bara käka paleo under jul, hur fan ska det gå?

Ordföranden har lovat att inte träna ett enda pass under mellandagarn, vad är skillnaden mot standard undrar vi.

Perra och Valpen plockade med sig trainern på hemresan under jul, det är bra fokus det.

Själv fick man kryssa mellan pälstanterna med ballykängor i Djursan, det är bra för dem att få en dos verklighet när de lämnar SUVen. 12km i snöklädda Stockis och Djursan var en riktigt bra start på julafton, fick med mig frun på första 5km (trevligt), sista 7 blev det lite mer stig och trots all snö så gick det förvånansvärt lätt. Härligt med vinter.

Nu laddar vi för tomten och en fortsatt skön julafton. Hoppas att alla ni därute får en skön jul så kommer de tjocka hundarna tillbaka efter att ha laddat ordentligt med julmat för att orka med vårens träning.

Kram och sånt!

Tung vecka!

Det har varit en tung vecka, Perra fick vika ner pga sjukdom i torsdags både jag och Valpen har upplevt att sömn och matbehovet ökat markant plus att vi fick piska igång benen på torsdagens intervaller, kort och gott börjar det märkas av att träningsmängden har gått upp. Tror att första viloveckan i block 1 kommer precis lägligt.Körde veckans sista pass i morse när jag luftade speedstern 90 minuter runt Stockis, fint höstväder men lite kallt och benen var helt mördade men efter en lång dag och lite sömn på planet börjar det kännas helt ok. Nu sitter jag hemma hos Matte i Dusseldorf har precis landat och druckit en härligt kall och god tysk öl, räkna med att ledig helg kommer att göra den här kroppen (och själen) riktigt gott.

Så här soligt och fint är det inte i Svarta rummet!

Var tvungen att gå in i svarta rummet onsdag och torsdag, blir inte speciellt trevlig då, men jävlar vad det bygger energi. Mer om det senare. Nu är block 1 filmen nästan helt klar, räkna med att den kommer upp söndag kväll efter sist slipningen på planet hem. Vi kommer nog också att släppa första down with Puppy till nästa helg så nu är det bara att ladda på bra. Hoppas att ni får en härlig helg

Hårdrockare?

Vi har lite olika musiksmaker i Puppy TS, orföranden gillar lite trallvänlig radiopop a la Josua Radin, Valpen gillar schlager (kanske främst Carolas, säg mig vad du står som han såklart kan utantill) undertecknad är gammal indiepoppare med rötterna på kafé Kristinas i Växjö som gärna hänger på landet. Men Perra är, just det, hårdrockare! jag tom dödsmetallare eller vad man nu ska kalla det, ni som trodde att detta var en utdöd konstform hade fel!. Så när telefonen plingade till i natt 02.30 så trillade nedanstående bild in. Det som bilden nedan visar är Perra som under viloperioden passar på att ta en ordentlig utekväll med hårdrockarepolaren Big Mac!

Skulle du vilja att din dotter gick ut med den här killen? Skulle jag gissa var det snedbena och skjorta när Perra gjorde entré hemma hos Aina (svärmor) Vad bandet som lirade på frysen hette är jag inte kvalificerad att berätta men jag hoppas att Perra kommer rocka när han väljer musik på obligatoriska söndagstrainerpasset.

Första vändan - slakten på Ekerö

Efter att säsongens huvudmål, Sala Silverman, var avklarat så har mitt och Valpens fokus varit;1, Löpträning 2, Cykelköp, planering av, utvärdering av, fördelar med... Ja ni fattar Perra, som ligger i lite otakt pga halv säsong, har inte tagit del i löpningen fullt ut men varit med i diskussioner kring tempocykelns vara eller inte vara. Vi landade tidigt P2C som favorit och som ni säkert sett (här på bloggen) så handlade jag min medan Valpen blev lätt bitter och Perra intog positionen "hur mycket skiljer det egentligen?" det kanske inte är värt det. Det hela blev inte bättre av bittra påhopp på bloggen, men är man konstnärlig ledare i Puppy TS måste man stå över sånt, högt över!

För er som inte vet så tränar jag bl.a med två stycken doktorander (på cykeln är det hittills bara vi tre), den ena, Valpen, kallar sig humanist men har läst teknisk fysik parallellt med handels och ska nu doktorera på något mattetal eller liknande. Den andra, Perra, har under drygt två år räknat på något membran i något protein eller nåt sånt. Som ni säkert förstår kan man i detta sällskapet inte komma med något, "det känns bättre", eller något sådant. Här är det hårda bevis som gäller! (har vi bevis för Darth Vaderhjälm är snabbare eller är det bara för att vara hård?)

Strax efter 11 lämnade vi Stockis för att rulla ut mot Ekerö, vi plockade upp senaste tillskottet Micke i Solna och drog vidare. Det som hände efter startskottet i Rörby var något som överbevisade båda doktoranderna, det var slakt, det var det ultimata empiriska testet. Myten att tempohojen är sjukt mycket snabbare är inte längre någon myt det är hårda fakta. På flackan och nedför så stack P2an och lämnade Perra och Johan i ett vakum bakom, fick vänta några minuter på grabbarna vi vändpunkten innan vi stack hemåt.

Valpen fick äran att köra 10km på hemvägen på monstret och kastade lystna blickar på min nya kärlek, vi drar samma storlek, var han inte såld innan så är han det nu.

Valpen, som är kär i min Cervélo P2, tar i för kung och fosterland i Kilsbergen.

När jag och Perra landade hemma i Stockis på lunch, grym lasagne, så började Perra nästan direkt surfa tempobågar, Valpens excelfil med utvärdering av div tempohojar dammades av. Om jag inte är helt snett på det tror jag att det kommer rulla fyra tempocyklar ut på Ekerö till våren (Micke har redan en)

Stekhet Perra i Darth Vader hjälm, snart ägare av en tempocykel?

Om vi ska summera, Jag älskar min Cervélo och inte heller jag var helt övertygad om hur stor skillnad det var, men jag hade inte en chans att hänga på Valpen när han stack på raksträckan när jag körde på hans Speedster, trots att vi brukar vara sjukt jämna. Var ruskigt skönt att knacka in värden i excelfilen efter dagens pass, måste erkänna att jag också är autistiskt förtjust i excel, hybrisen kom nästa direkt när man insåg dagens snitt på huvudsträckan (36km/h) skulle räcka till 5h på ironman. Bara att det är typ 14 mil till att cykla. Mer om Micke (nya killen) kommer inom kort, värt att notera är att han blev omsprungen av en Älg idag, va fan säger man om det? Hade han Puppy tröja?

Nu kör vi mot Norseman 2010, trainern är också riggad så nu finns det ingen återvändo. Cykel hela vintern!

Kärlek från konstnärliga ledaren.

It is not a moon, it´s a space station! - Part 2

"Den ser ut lite som en 80-tals cykel" det var min frus första kommentar när det stod en fartmaskin i vardagsrummet igår kväll, hur tänkte hon då? Efter lite käk och en halvkass förklaring om varför man behöver två cyklar var det sängdags. Hon förstod nog att jag blev lite sårad för innan vi släckte lampan utspelades följande konversation-Du är ganska glad för nya cykeln va? -Ja (fartmaskin tänkte jag utan att säga något) -Förstår det, den var jättefin. -Mmmm (somnade och drömde om hur Björn Andersson banrekord på Norseman slaktades, lär förbli en dröm) Det är vardagskärlek det.

Lovade ju att berätta lite mer om hur det gick till när nya cyklarna inhandlades en liten reseberättelse helt enkelt. Som vanligt när det är triathlonevent i Puppy TS så började dagen tidigt (06.35) med att Perra och Valpen plockades upp innan Citroenen rullade ut på motorvägen mot Östergötland. Det är ju inte utan viss glädje man noterar att Perra väljer att "följa med" ner till Lewasport och kolla cyklar, helt enkelt lägga 50mil i bil för klubben och triathlonen, det är stort det, men vi har alltid grymt trevligt och jag förstår Perra för det är inte alla som har vett att uppskatta 5 timmar triathlonsnack.

Väl på plats mötte Lewa upp och vi provcyklade och klämde ordentligt, både jag och Valpen landade på stlk 58 och det kändes som om Norseman kom ett steg närmre och motivationen höjdes när man tryckte på i bostadsområdet. Tidigare har Dörlich förekommit en del i den här bloggen, epitetet tysken passar ju även in bra där. Men jag tycker att det är dags att slå ett slag för Lena, vilken skön stil/bemötande och vilken kunskap som finns där, Anders skruvar på cyklarna och Lena snackar tri-tävling/träning, skönt koncept.

På bilden nedan syns två lyckliga Puppy TS killar med Valpens?! cykel och Lena, värt att notera är att Valpen inte riktigt får vara med i mitt och Lenas kramkalas men jag sträcker ut en arm för att Valpen inte ska känna sig utanför, han är ju inte så gammal pågasnöret.

Det blev mycket cykelsnack och jag vet inte om Anders och Lena haft så frågvisa kunder tidigare, vi (egentligen var det jag men "vi" känns bättre och Valpen hängde faktiskt på) lovade att förse Lena med lite sköna Puppykläder att glida runt i butiken med. Vi kollade lite andra prylar (bla kommer skoöverdragen att bli guld i kalla höstrusket) Perra inhandlade ett par sharkskin badbrallor till Vasalundshallen och efter goda 3-4 timmar i Motala körde vi hemåt i högsta fart för att hinna till inbokat jobbmöte på eftermiddagen. På kvällen blev det lite handboll, kastar lite med ett gäng sköna killar/gubbar när vi har lågsäsong.

Recension av cykeln kommer efter helgens vända på Ekerö, blev en snabb provkörning hemma igår och det är en fartmaskin, kändes som om man fick några km/h gratis men det är nog benen som får göra jobbet ändå till sist. Bara att känna sig som en triathlet är guld värt för en utan några trimeriter (läs Henrik). Nu jävlar ska det cyklas och springas sen ska tiderna i Kilsbergen från i år slaktas även om vi kommer vara ruskigt nedtränade där 2010. Behöver jag säga att cykeln står på cykelhållare i vardagsrummet och glänser. Det kändes bra i magen att dricka en kopp kaffe och beundra monstret innan det bar av till jobbet i morse och dagens övningar.

Som lite slutkläm kan det vara värt att notera, att författaren av föregående inlägg också bokade en ny Cervelo på avbetalning i Motala igår (bara att han inte tog hem den, hämtas om 2 veckor), känner att det inte riktigt framgick i hans inlägg eller är det bara jag som inte är med?

Ikväll kommer Johan (SM-trean) hänga med till Ursvik, kul med nytt Puppy material.

Over and out

Tysken

Tysken, tysken, tysken. Alla som någon gång varit i Sälen eller Åre är säkert bekanta med uttrycket "tysken". Ni vet våra vänner söderifrån som kommer till backen med den fetaste utrustningen man kan tänka sig. Splitternya carvingskidor, schysst outfit och givetvis de coolaste skidglasögonen, men som, tyvärr, överhuvudtaget inte kan åka skidor. Vi i Puppy TS har vår egen tysk och han heter Henrik Roström. Det är inte riktigt sant för han kan faktiskt åka skidor. Tysk är han för att han sett till sin kapacitet som triathlet har alldeles för vass utrustning. Och den förbättrade han ytterligare idag genom att införskaffa en Cervélo P2 hos Lewasport i Motala. Och ja, det är med ett visst mått av avundsjuka som jag skriver det här inlägget.

Dock gillar jag Henkes inställning, och när jag nu förhoppningsvis snart tar steget från fattig student till inte lika fattig doktorand kommer jag givetvis anamma hans motto. "Om man inte är bra, kan man i alla fall försöka se bra ut." Och faktum är att vår käre ordförande Karlsson lever enligt ungefär samma devis. Det spelar liksom ingen roll vad vi hittar på. Om det är beachvolley på schemat så kan man lita på att Pelle ser ut som världens bästa beachspelare, solbränd med korta surfshorts och solglajjor i neoprenstrap.

På söndag blir det riktig premiär på den nya Cervélon och det är möjligt att jag får ta tillbaka det här inlägget om Henke cyklar åttor runt mig och Perra på våra komfortracers. Men till dess är han Puppy TS favorittysk, tätt följd av Mr Döhrlich.

//Valpen

It is not a moon, it´s a space station!

Puppy TS, Lena och en ny Cervelo, mer info kommer inom kort.

Det är ingen cykel, det är en fartmaskin från Cervelo!

Bilder från SM i Duathlon

För att se mer från SM festen i Knivsta klicka på bilden nedan.

Målet

Känns det rimligt att lägga ner två år för att få en sån här? (Då snackar vi inte bröstkorgen för er som inte var med på det)

Lätt skulle jag säga! Gårdagens långa löpning kändes ruskigt bra, dagens simning var tung mellan 1500-2500m medan sista 1000 var ok. Morgondagens cykel blir det sista distanspasset innan Sala. Nu är det bara två veckor kvar.

Stora frågan är om Pelle får ledigt för att ta simsträckan i stafettlaget, då kommer Puppy TS att ha 5 startade i Sala. Det är stort