tempocykel

Rekognosering

Det är nu knappt en månad sedan jag började min Pre-Block1 träning. Jag har med andra ord "tjuvstartat" lite på denna period eftersom jag har lite att jobba med som jag berättat förut. Henke och Johan är mitt inne i viloperioden med tre uppstyrda pass i veckan så jag kör lite för mig själv just nu. Tre pass på crawlkursen har avverkats med träning fokuserad på voltavändningar än så länge. Det börjar väl likna något nu även om det var svårare än jag trodde. Jag slipar på simtekniken minst en gång i veckan till för att försöka "hitta känslan". Vissa längder kan kännas grymma, att man liksom får "tag" i vattnet medans andra mest känns som att man är den totala nybörjare jag faktiskt är. Som det kanske har framgått har P2ans inmarch i puppy-kretsen skapat lite kaos. Inte trodde väl någon att det kunde göra så stor skillnad för oss medelmåtta motionärer? Men men, det kanske inte är helt uteslutet att det var någon form av placebo-effekt i söndags, men det lär framtiden utvisa. Efter vad som hände har jag i alla fall seriöst börjat titta på tempocyklar... Vi får se hur det slutar. Henke, Johan och jag är nu anmälda till Vätternrundan. Det blir alltså en comback i Motala för mig, något som jag inte trodde efter min förra sejour 2002. Vad gäller knät och löpningen så känns det sådär. Jag har sprungit två pass över 15 km under denna period och det är ungefär efter den stäckan jag börjar få ont (samt under uppvärming). Så för att skona knät lite och kanske komplettera distansträningen i Ursvik har jag i förmiddags stiftat bekantskap med Ekholmsnäsbacken på Lidingö.

Det var lite lurigt att hitta dit på cykeln men till slut kom jag på rätt spår. Backen har en fallhöjd på 72 m och det är inte alltför mycket vegetation så den är väl så bra den kan bli i "stan". Dock kändes det lite för långt att cykla dit på militärhojen med jobbväskan på ryggen, men den är aktuellt som brickpass i samband med cykelträning. Får se om Hammarbybacken är mer tilltalande vid något annat tillfälle. Varför denna rekognosering av stans kullar? Det är så att när jag går/springer uppför känner jag inte av knät alls och går jag dessutom nedför så känns denna träningsform bra. Jag intalar mig dessutom att om det är någon ironman man ska köra backe till så är det till Norseman. Norseman ja, hoppas verkligen att det kommer vara möjligt för oss att ställa upp där, de senaste rönen är att de ska ändra anmälningsproceduren från först-till-kvarn till att basera uttagningen av triathleter på något annat, ännu oklart, sätt. Man behöver inte vara Einstein för att komma på att den kanske kommer baseras på triathlonmeriter. Om så är fallet ligger vi alla ganska risigt till skulle jag tro, och framför allt jag.

Nu e det dags att jobba lite innan det blir till att ta sig till simhallen. På återseende!