Stekarna

Puppys utbrytargruppering

Ok så var det dags för mitt livs första blog-inlägg. Nervositeten är påtaglig men nån gång måste ju debuten ske. Först och främst, tack för förtroendet igår. Sala rockade såklart, även om jag upprepade gånger under den gångna natten vaknade av ångestfulla mardrömmar om tryckarversionen av "inatt inatt är det du är det jag" och andra dansbandsklassiker på repeat. Men vilket fantastiskt ställe va? Ibland längtar man tillbaka till småstadsidyllen. På tal om småstadsidyll känns det lite skönt upproriskt att så här i mitt första inlägg välkomna Puppy TS stekigaste utbrytargruppering, stafettlaget, som uteslutande består av innerstadsråttor och en blivande östermalmare. En sjundeplats känns ändå ganska kaxigt. Har studerat de två BMI-höjarnas träningsprogram och kan konstatera att ni bör kunna konkurrera om en plats i stafettlaget till nästa års upplaga av Sala silverman. Allt som krävs är Vilja! och en omedelbar flytt till någon av de mer fashionabla adresserna innanför tullarna.

Sveriges stekigaste stafettlag!

Tävlingen i sig gav mersmak. Avresa skedde redan kl 06.00, delvis för att hinna med pre-race och delvis för att Henke tyckte det vore ganska coolt att kunna blogga om det. Sedan följde ett antal timmar med gradvis adrenalinstegring innan avspark. Själv hade jag haft svårt att sova natten innan pga tävlingsnerverna. Uppladdningen hade heller inte varit den bästa då jag i torsdags, efter en tids sjukfrånvaro, stapplade runt 7 km på 31 minuter (avrundat neråt till närmsta primtal) och påtaglig andnöd. Det var därför med viss oro jag observerade att vi tävlade mot individer med friidrottslinnen, slitsade löparshorts, rakade ben, såna där tuffa hjul utan ekrar, jääättelånga cykelhjälmar, solglasögon med gummiband, strömlinjeformade vattenflaskor osv, när jag själv stod där i fotbollsshorts och hade glömt äta frukost. Som tur var bjussade valpens föräldrar på några mackor med kryddost (kan rekommenderas, väldigt trevlig pepparsmak) och banan. Pelle och Perra dominerade stort i sina respektive grenar. Framförallt imponerade Pelles fläskläpp efter den våldsamma kampen i vattnet och Perras målgång på 48 minuter. Känner mig nöjd med att komma runt på 28 min lite knappt. Dock gick jag ut för hårt med 3.20 på första km och brottades därefter med mjölksyran. Målsättningen inför nästa tävling är att lära mig tänka taktiskt samt att inte bli bajsnödig.

Även imponerad av att tjockisarna gick runt på runt 5 h. Stort!

Seneca skrev en gång: "varje ny början kommer från en annan börjans slut". Jag är osäker på vad det betyder men det vore kul om det gick att applicera på nåt sätt.