SRAM

Så jävla svårt har det inte varit... hittils.

Nyligen tillbringade jag inte bara flertalet timmar på Mälarsjukhusets fina akutmottagning men också en natt på dess akutvårdsavdelning. Den första läkaren jag träffade påstod något så korkat som att jag skulle lida av magkatarr - något som allt som oftast är stressframkallat. Stress tänkte jag - jobb, skola, triathlon och bygga cykel kan omöjligen orsaka stress. Aja, ge mig piller så att jag kan åka hem. 15 timmar senare var jag tillbaka, men nu med en smärta som var sju resor värre. Första gången kunde jag i alla fall stå upp men nu låg jag dubbelvikt över en pall... tack gode gud för Ketogan. Tre läkare och en CT senare vet fortfarande ingen vad det är för fel. Nog om det, det ska tävlas i helgen och då kan man inte hålla på och ha ont... två dagars vila verkar ha varit nog och hastigheten var det inget fel på vid dagens löppass och förhoppningen står fortfarande till att sätta ett nytt PB vid Näshulta Halvmara. Övriga i Puppy kommer däremot att cykla Hjälmaren Runt. Kan tänka mig att det kommer att ta emot lite att gå ifrån En P2C med HED Jet6 till en Speedster S30 med hjul. Men en Puppy låter väl inte sådant störa. De extra insatta vilodagarna har i alla fall använts till att skruva lite på några cykeldelar! Vi har trots allt en tvivlare som avundsjukt häcklar på bloggen och vad kan vara bättre bot för själen än att håna en sådan?

Först ut så monterades en SRAM OG1070 11-23T kassett på ett par Mavic Cosmic Elite. Stabila saker som nog kommer att göra sig mycket gott i det flacka landskap som jag lever i... däremot ska det vara osagt om 23-39 kommer att vara lågt nog vid Kilsbergen, särskilt med tunga Cosmic Elite. Men det blir bara att ta i lite mer.

Den mest intressanta monteringen var dock bromshantag och växelreglage på styret. Härligt många inställningar och inte alltför tungt, ett Profile Design Carbon X 1.5. Väger faktiskt in på ganska exakt ett kilo. Självklart inkluderar det både styrstammen och bromshantagen (Profile Designs aluhantag, som nog är i tyngsta laget). Som reglage blev det ett par trevliga SRAM TT500 som nog borde bytas ut till ett par SRAM R2C, men något ska väl sparas till vintern? Lite vita kabelhus och vit tejp så kommer detta att se ganska smutt ut mot den röda ramen.

Sen kan man resonera som så att det inte spelar någon roll hur häftiga saker man har - man ska kunna använda dem också. Det är ett ganska ihåligt resonemang eftersom bedömt alla som sysslar med någon sport vill ha "the gear of the pros". Inte för att det nödvändigtvis skulle göra dem snabbare men... det är jävligt ballt.

Så jävla svårt kan det väl inte vara?

Om triathlon var en sjukdom så skulle PuppyTS vara den i särklass värsta smittspridaren. Hela vägen till Eskilstuna har sjukdomen funnit väg och nu har även det mest Puppy specifika symtomet infunnit sig hos mig, Warne - den senaste i Puppyskaran och symtomet som jag syftar på är hybris. Det mest intressanta med något som är så uppenbart negativt som hybris är dess förmåga att få den drabbade att vara stolt över att vara drabbad. Det kan jämföras med att komma hem från sjukan och utropa "Klamydia grabbar! Där satt den, high five!". Detta visade sig ganska snart efter att Henke via träningsloggen informerat mig om att "hybris är sällan dåligt". Hursomhelst insåg jag tidigt i min triathlonsatsning att det verkar krävas en cykel för ändamålet. Beslutet att köpa en cykel är ett beslut som känns fantastiskt bra men det är samtidigt ett beslut med väldigt många små beslut på vägen. Vart och ett av dessa små beslut brukar vara ett vägskäl mellan någonting sunt och någonting kul. Det sistnämnda är ofta dyrt. Jag tog i alla fall en rad beslut på mycket kort tid:

1. Jag måste ha en tri/tempocykel. Linje är både gubbigt och långsamt.

2. Begagnat verkar vara farligt, särskilt om man ska ha carbonram.

3. Jag måste ha carbonram.

4. Cannondale Slice är jävligt fet, men 23000 låter dyrt för en komplett cykel.

5. Pundet står jävligt lågt, det betyder billiga komponenter.

6. Jag bygger en cykel själv!

7. Jag använder mig av de kunskaper jag har om cyklar i mitt val av ram.

8. Jag hade en Specialized mtb när jag var 11 och den var jag ju nöjd med.

9. Rea på Transition PRO ramar i en butik i New York. "Måste hämtas - skickas ej". En sån tar vi, nån borde jag känna i de trakterna - eller i alla fall någon som ska dit snart. Ring ring "yes yes i want frame here is credit card number"

10. Åh, pundet står i 11kr dags att slå till.

Det är väl där jag står nu. Hemma har jag en låda med komponenter, verktyg, pumpar, flaskor. Varje komponent förtjänar en lista som den ovan i sig själv men nu återstår alltså endast det som nog inte är så svårt - att sätta ihop skiten. Eller ja det förstås... Pelle ska hämta ramen också. Beräknad nedkomst för den är mitten på maj fram till början av juni och allt ska kunna beskådas under Kilsbergen Triathlon den 12e juni. Bygget kommer självklart att kunna följas här på bloggen.

PS. Som avslutning kan jag nämna att jag var heligt förbannad när jag öppnade kartongen till min SRAM OG1070 11-23 kassett och upptäckte att 11T hjulet fattades. Hörde av mig till återförsäljaren och härjade lite om att "hur fan kan man glömma en 10del av produkten man säljer". Aja, jag blir väl tvungen att skicka tillbaka den då men jag tittar på den en gång till. Men titta! här jag ju 11T hjulet... aah, det är DET man skruvar fast sen och det är därför det inte går att trä på plastbodyn som hjulen sitter på. DS.

Men så jävla svårt kan det väl inte vara.