Medvind

Inte alltid nedförsbacke (och medvind)

Fredag eftermiddag och sista simpasset avklarat innan vi smyger in i viloveckan. Veckan har varit bra och omtumlande på många sätt, onsdagens cykel norr om stan i bästa aprilväder var nog toppnoteringen både fart och vädermässigt. Det har också varit veckan då vi börjat träna ordentligt kollektivt igen och under påsk genomgått lite transformation. Vi vill ju inte bara rapportera om solsken och glädje så här kommer en liten review. Det började för tre veckor sedan när det var vilovecka i antågande för Perra och Valpen, själv smackade man på för fullt ytterligare en vecka för att hålla vilovecka på semestern. Teneriffa stod på agendan för familjen Roström. Valpen och delvis Perra hade haft lite förkylningstendenser när vi lättat på träningen, Valpen misstänkte att Micke kiropraktor hade ett finger med i spelet så det traditonella vilovecksbesöket ställdes in. Men när så viloveckan kom så blev Valpen tokförkyld och tjurig som fan, som vanligt. Men eftersom jag skulle träna hårt en vecka till innan vila så blev det ganska många egna pass så man drabbades inte så hårt av Valpens vrede (analyserna över telefon är dock härliga, vet inte om min fru håller med dock). Däremot avfyrades ett riktigt bra MAF test signerat 04:11 tempo för att späda på Valpens ilska något. Innan det var dags för min semester, efter viloveckan, trodde vi att sjukdomen var över likaså trodde Valpen så han körde Stockholm-Eskilstuna på cykel i 2 plus, regn och endast på lilla drevet fram och snittade sisådär 150 i puls. Sjuk efteråt, jodå.

Inga sura miner eller förkylningar här inte! Skulle jag dra till med en gissning skulle jag säga att han håller in magen.

När man sen var tillbaka i våriga Stockholm efter en vecka i värmen möts man av en slokörad Valp som fortfarande är sjuk och lobbar telefonledes stenhårt för att uppehållet nog varit bra för kroppen trots allt. Han lyckas till och med så bra att ordföranden helt sonika ringer och berättar att det nog inte var så dumt att Valpen vilat två veckor. När vecka 3 (av vila) startade och Valpen kom igång med träningen igen vädrade vi morgonluft men nu blev det ändringar! Det beryktade rehablöpet fick stryka på foten likaså bonuspasset fartsim, båda ditlagda, under hybris efter 4 veckor i block 2, av strateg Valpen så nu skulle tisdag/lördag minsann vara vilodagar. Ihop med ihopsnickrad återhämtningsdryck a´la Friel och lite förfiningar i paleokonceptet hoppas vi verkligen på att öli-monstret håller sig borta nästa vecka. Att två veckors uppehåll för sjukdom skulle ha någon större inverkan på sluttiden i Zurich (uttalas Zyrick för er som inte vet) håller jag dock inte särskilt troligt, men det är klart att det är frusterande.

Den tråkigaste av Valpen ändringar var att han övergav gemensamma nätbaserade träningsdagboken pga "för mycket tidhets" Nä, du skojar. Så nu finns inget rapporterat efter v12 på Valpens rad men vi hoppas att Valpen i alla fall kan lägga in sin träning i efterhand så vi får lite gemensam statistik. Kom tillbaka, allt är förlåtet!

Perra då undrar ni, nä han har som vanligt inte hetsat upp sig allt för mycket och sen dag 1 bojkottat rehablöpet och låtsas bojkotta kostsnacket, men efter ett tag kryper det fram att fikabrödet fått stryka på foten, undrar om det beslutet inte var lite överilat? man vill ju inte förändra för hastigt, eller?

Förutom semester så har det varit besök hemma i Växjö, blev debutrunda i skogen men Classes hybrid som fick smaka MTB-körning. En av årets bästa turer hittills.

En rolig sak med Vapen sjukdom har dock varit att humöret inte varit på topp under viloperioden, så när man försöker hetsa igång honom så har det inte direkt varit svårare och det är humor bara det. Valpens humör har nu också det återhämtat sig och vi har under veckan återigen kört ihop hela den hårda kärnan. Det är så vi helst vill träna och får ut överlägset bäst kvalitet, vi bidrar alla på olika sätt och det blir en ruskigt stark mix. Hur man vet att Valpens humör är tillbaka? När man hör någon skrika -waaaaaazzzzzuuup fetto, när man kliver in Vasalund svårare än så är det inte.

Men på torsdagens kvällspass, morgonen bjöd på fartsim och kvällen på intervaller i Ursvik, så råkade vi ut för nästa bakslag, i slutet av den tredje intervaller så kastar sig Valpen handlöst i en namibiarullning och skriker ut sin smärta. Troligen är diagnosen en stukad fot men det verkar inte vara värre än att vi kör distanscykel på söndag och ska sanningen fram så var duathlontävlingen idag bara bonus och lördag är ju som bekant numera vilodag.

Lite mer info; Förutom äventyrsbad, MTB-körning och sockerförgiftning så berättade jag för farsan om Paleotänket under Växjötrippen, farsan är notorisk jo-jo bantare, som nappade direkt och idag damp det ner ett sms att det var minus 3kg på vågen. Inte konstigt att man blivit en skadad jävel.

Ordförande Karlsson ska börja köra simhopp, ja ni läste rätt, på måndagar. Bra eller dåligt för löpningen tror ni? Micke (Selvin), ni har väl defibrillator i Kilsbergen? Kan komma till användning.

En notering är att Perra hade glömt sin telefon när Valpen skadade foten i djupaste skogarna utanför Ursvik trots att han och frugan har nedkomst vilken dag som helst. Vi lovade dyrt och heligt att inte berätta för Lina.

Trots att man blir lite sockersjuk när man är ute på turné så visar vågen låga 90 eller under och så har det sannerligen inte varit de senaste 10 åren trots spel på elitnivå. Man ser ju ut som en räka men fan va snabb man kommer bli. Så här såg det ut senast det var sub 90 på vågen.

Sjuk taggad på att läsa Björn Ferrys bok om jägarkost, jag som trodde att alla skidåkare var carbsmonster. Läs mer här på Björn Ferrys blogg

Vill du läsa mer om paleo, kolla här eller här.

När är det bara 4-veckorsperiod kvar i block 2, sen kör vi block 3 och då börja vi komma nära. Filmen om block 2 då undrar ni, den kommer innan vi går in i block 3 sen snackas det om videodagböcker från alla sommarens event, det ni.