Lidingöloppet

Ursäkter och elitgruppen from hell

Vi befinner oss inte bara i den intensiva nyårslöftesperioden, utan är precis där innan allt faller tillbaka till det normala, hoppas dock att gubbsen på jobbet håller ut någon vecka till efter debutlöpet i snöstorm. Men för den hårda kärna så är vi även mitt i ”baseperioden” där det ska tränas så till den milda grad att man ska palla dunka på cykeln i 5 timmar i Texas och sen springa en skaplig mara utan att tappa konceptet helt. En del i att tävla tidigt är att det ska köras trainer så att det ryker ur öronen.

Trainer är för er som inte testat inte folkfest på något sätt, att man dessutom förnedrar P2an så grovt att man cyklar med orakade ben är inte direkt på plussidan. Sen ska man enligt hårda källor inte ha någon underhållning heller för att bygga pannben. Detta har dock fallerat helt för undertecknad, grejor som rullar är fina "dom kallar oss artister" som blandas med Allsång på skansens årskrönika och när det sen är lite tyngre är det lätt att halka in på NBC Ironman 2010 där alla kommentarer sägs lite innan de levereras. Kör man sen lite hårdare, vilket man gör för att slippa sitta där halva dagarna (även kallat P-rehab), så svettas man brutalt. Detta har i undertecknads fall lett till en gammal krigsåkomma har återvänt, nämligen den gamla klassikern skav i ljumskarna.

Denna fick man ofta som ung handbollslirare då man, mest för att vara het eller för ”kunna kasta sig bra”, körde i diverse värmeskydd med vaddering. Lirade man då i P, J, U, B och satt på bänk A-laget, antingen för man var ungdomsstjärna eller för man behövde mycket match för att bli skaplig, så fick man några timmar per vecka i de där jävla brallorna. Hur som helst så finns det bara ett sätt att ta sig ur "skavfällan" och det min vänner är inte att smörja utan att ”lufta” Så till min frus begränsade glädje så är det nu bar underkropp som gäller söndag fram till lunch efter trainerpassen.

Nu till något trevligare, det är som ni säkert alla vet så att Puppy TS har Sveriges stekigaste ordförande, nämligen ordförande Karlsson. Ni som kan er Puppyhistoria vet att Karlsson inte pallade haka på träningen i mer än 2-3 månader innan han tog över managementet på heltid. De senaste åren så har han mest verkat i det tysta och fixat med lite deals, det är nämligen det som är karlns största skill, fixa deals.

Men så ibland så faller andan på, oftast i samband med att man ska visa sig i lite mer lättklädda sammanhang, och ibland snackas det om långlopp. Allt som oftast skylls det dock på diabetesen att det inte skulle funka med sockret. Hittade dock den här länken till SelmaSpa som kör träningsläger för vuxna med socker som vill köra långlopp. Så kanske är det så att vi ska skramla till en anmälan till Lidingöloppet? Oavsett så dras snaran åt och ursäkterna plockas bort en efter en.

pelle_karlsson_handboll_solna_puppy.jpg

Ordföranden byter skepnad som andra byter kallingar, om man inte som undertecknad giggar utan.

Sist men inte minst, det har ju blivit väldigt populärt med "elitgrupper" av olika slag och trots att vi inte gillar huvudfåran utan är som ni säkert vet fett mycket mer indie (eller hårdrock om ni så vill) än så, så kör vi en egen elitgrupp. Gruppen bildades av Putte Hell och i folkmun kallas den "elitgruppen från hell" eller "Putte Hells elitgrupp". Gruppen bildades helt sonika när Putte fick löpförbud och och inte alls var sugen på att vila utan kör extrasim och trainer både lördag och söndag förmiddag, det är sånt vi gillar, man förstår att det bara värvas folk av sk "puppymaterial". Ytterligare en superb värvning av valberedningen. Sugen på elitgruppen och tror dig vara tillräckligt hård? Lägg ett mail till homer@puppyts.se så ordnar vi kontakt.

puttehell.jpg

Putte Hell, bilder snodda från IronmanAlex sida, IronmanAlex som tror sig stå över Puppy TS och sånt kan straffa sig i längden, vi snackar karma och sån skit.

Sist, det tenderar att bli långt när man väl sätter igång.
- Nya idolen är Matt Ryan från Atlanta, mer kastspel på sista 5 i fåglarnas kamp än hela NFL fighten med Jets senast, mer Tebow säger jag.
- Nån som håller Puppyklass är snyggingen Caroline Winberg, hon både käkar och ligger hellre vid poolen än kör Facebook, stämmer in på minst 2/3 av hårda kärnan om ni frågar mig. Tror jag måste återkomma om lite sociala mediertugg och sånt vad det lider.
- Lisa tog så klart storslam på idrottsgalan, fin är hon Lisan, hoppas att hon dyker upp i en fet hoodie nära dig.
- Det vankas ÖtillÖ balluns och utlottning av diverse platser till nästa vecka, efter det så sätter vi schemat för resten av året.

Avslutar med citat Frida Hyvönen

"Jag är inte ute efter att bli gillad, det är inte syftet med min konst"

Puppy TS och Frida verkar tänka rätt lika där.

Ses vi i Sumpan till kvällen?

Vår lördag, Lidingöloppet

Transitionperioden fortlöper med planering och i kväll börjar vi smyga igång med lite träning igen. Som utlovat kommer här lite bilder från lördagens äventyr ute på ön. Årets sista event och det är alltid härligt att dra på sig Puppyoutfit, långa eller korta tights var länge debatten. 2 långa och 1 par korta blev resultatet förutom Anna som klarade sig undan med innebandytights.

Till första fotograferingen vid 20km hade följande hänt, en väl samlad trio höll ihop fram till dryga 10km, Anna stack efter 200m. Efter 10km ökade Perra en aning, vid 15-16km började Valpen krokna och själv tog jag in på Perra och var precis bakom vid 20km. Efter passeringen dök både Comviqmackan och Benjamin upp fast vid sidan av banan.

Det där måste vara 6min tempo, Valpen vid 20km lätt sliten, gubben bakom kollar klockan och funderar.

Stark och lätt vid målgång, skönt nymoussad frilla dessutom.

Ni anar inte vad jag älskar den här bilden, på alla bilder från Zurich springer Perra och smilar och gör high five med ungar, maskoten och allt möjligt löst folk. Själv var jag nära att sänka maskoten i Zurich men här får den gode Bjelkmar smaka och grimaserar illa. Den värmer själen på något sätt, fin bild.

Framfotslöparen Johan "Valpen" Nykvist tar sig in på målrakan.

Anna som var snabbast för dagen, bjuckar på konstig min och blundar.

- Ska jag ha medaljen på mig?

Vi var tvungna att ta en klassisk bild, finns en från varje tävling. Efter lite tjat fick Valpen stå i mitten.

Ännu en klassisk bild, han blir lätt arg om man bara sneglar på hans snickers. Efter att snickersen slukats hävdar han "compete high".

Ett godissnöre? Henke och Pappas tös Tjorven flörtar med den snygga fotografen, de andra två blir besatta av de snabba carbsen.

Prisutdelning hemma hos ordförande på Östermalm. Jag fick ledarmössan trots att Valpen gnydde lite om att ÖtillÖ borde rankas högre, han kanske kan få låna den på ett av höstens primalwalks.

Kalaset fortsatte med sång från Valpen och Ordförande, själv dansade jag lite i ett hörn och Perra låg på golvet och lyssnade på hårdrock. Bra skiva, tack för den Karlsson.

Tror det var allt för nu. Inom kort så kommer årets film att dyka upp, efter det så kommer det hända grejor här på bloggen så om ni inte hänger med på morgondagens morgoncore eller eftermiddagens primalwalk så ses vi här på bloggen. Ha en fin dag.

Trött, sliten och NÖJD!

Då var det genomfört och så var det måndag igen. Snacka om att helgen blev en upplevelse på många sätt. Bara att ladda inför Lidingöloppet tillsammans med mina Löparkollegor Chrille och Thomas från Schenker har varit riktigt kul. Laddningen började ett par dagar i förväg med funderingar på alla detaljer.. skulle jag raka benen för att minska vindfånget?  

På fredagen var det Pasta-Party på Lidingö när vi hämtade nummerlapparna och det var väl först då man insåg vilken enormt stor tävling LL är. Allt ifrån nummerlappsutlämningen till att klippa av tidtagningstaggen från skon var mycket proffsigt arrangerat måste jag säga.

Kan man annat än tycka om den här killen? Med medalj dessutom! Admin tog sig friheten att lägga in en bild från helgen.

Själva loppet gick mycket bra för mig trots en trög inledning. Första 5 km tog hela 33 min på grund av trängsel, andra 5 km gick på 25 min... Sen höll jag ett jämt tempo oh låg på 27 min per 5 km och kände mig oförskämt fräsch i kroppen fram till de sista 5 kilometrarna då helvetet började...

Den ökända aborrbacken tog ut sin rätt med ungefär 4,5 km kvar. Trots att jag klarat att springa backar med större lutning och som är väldigt långa och sega så var det här något alldeles extra och det berodde helt klart på att du hade 2,5 mil i benen innan du började på backen som aldrig kändes som den tog slut! Det är svårt att förklara men backen är som jag bedömmer den runt 400-500 meter lång och går uppför hela tiden, i höger filen vandrade tröttkörda löpare som endast hade ett mål i sikte, att nå toppen och att äntligen få springa utför. För första gången under loppet blev jag här tvungen att se mig besegrad och jag gick faktiskt en del av backen, men med en sprängande värk i höft, rygg och framsidalår så var GÅ alternativet kortvarigt för mig eftersom jag bara ville i mål och få det hela överstökat.

Jag ska erkänna att jag under loppets gång blev mer och mer nervös för den här backen, och när jag tillslut kom fram till den så blev jag lättad av att den var så tydligt skyltad så att man visste att det var den man verkligen sprang i.

Hur som helst så var det bara att köra och när det med 2 kilometer kvar till mål stod fullt med publik längs banan så vart jag supertaggad och gick bara på vilja fram till medaljen efter att ha paserat mållinjen på tiden 02:54:20! (Mer stats)

Jag är supernöjd med min insats, klarade båda mina mål... 1. att genomföra loppet & 2. att klara det under 3 timmar.

En av de första frågorna jag gick efter målgång av Micke Granath som tillsammans med sin flickvän Tove stöttat oss enormt under dagen var - Bangar du Stockholm Marathon i juni? Jag svarade inte...

Efter att ha firat bedriften på lördagnatten i sann Puppy TS anda så beordrade ordförande Karlsson min flytthjälp dagen efter och jag lovar att det var ingen lek att bära flyttkartonger nedför trapporna.

Jag ska tillägga att under alla mina år inom basketen (Notering: Jag började spela basket 1989) så har jag aldrig någonsin haft sådan träningsvärk som jag hade på söndag förmiddagen. Slutsatsen av det kan endast vara att antingen så är jag en latmask eller så är basket en mes-sport. Jag tror på nummer 1!!

Idag blev det rehab i simhallen men om några dagar börjar laddningen för tjurruset! Ett stort tack till Micke och Tove för er stöttning på lördagen, även till Mickan och Pelle som hejade fram mig längs stigarna. Micke och Toves snygga bilder kommer så fort jag lyckas hacka ut hur man laddar upp dom.

På återhörande!

Så var det ÄNTLIGEN dags!

Så var det äntligen dags... och när jag menar det så är det i två avseenden. 1. I morgon smäller det, Lidingöloppet 30 km och det ska bli en väldigt kul utmaning.

2. Det viktigaste, jag har äntligen fått tummen ur och bloggat mitt första inlägg efter order från högre ort (Läs: Herr Ordförande), så nu kan BlondinBella lägga ner ;) 

För min del så började uppladdningen för LL för lite mer än en månad sedan då jag bestämde mig för att anmäla mig, närmare bestämt den 22/8. Sedan dess så har jag upptäckt en hel del, dels att det tagit ett par mil att vänja kroppen, dels att det är en riktigt stor krets med människor som springer olika sorters lopp.

Min premiär i tävlingssammanhang (jag klassar mig själv som motionär) gjorde jag under Bellmanstaffetten då jag hoppade in i Handelsbankens Team Z och förstärkte dem då de var en person kort i sitt 5-manna mixlag. Ett 5 km lopp som gick helt ok.

Nu är det då dags igen och den här gången blir det både längre och tuffare men det känns kul att få komma ut i Lidingöskogen efter att ha kört hårt i Ursvik den senaste månaden.

Man får hoppas att vädret blir lika toppen imorgon lördag som det varit idag så man slipper se ut som jag räknar med att göra efter Tjurruset som jag ska springa den 17 oktober.

Nä, nu e det dags att göra pressveck på löpartaightsen och funktionströjan så fler än mina grannar får se mig i denna klädsel (som f.ö. blivit min favorit klädsel), något som hade varit otänkbart i min värld för 1,5 år sen!   

Supportansvarig på plats i morgon från Puppy TS är Micke som aggerar roddare, kameraman och coach.

Tack Henke för att du offrade tid från ditt romantiska fredagsmys för att ge mig en snabbkurs i bloggvärlden.

Tompa startnummer 81106 - I felt like running!