Ikväll ska delar av Puppycrew på ÖtillÖ-kalaset på Motwalls, tänkte dunka upp lite bilder från luren direkt från kalaset så nu testar vi lite för att få koll på prylarna. Vad passar bättre då än en fin trainerbild från Instagram och ett fint Tweet från Lisan
Så räkna med att det kommer trilla upp bilder på allt möjligt under kvällen.
Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo?
Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.
Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.
Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.
//Valpen
Debuten avklarad. Jag har väntat hela sommaren på denna tävling. Då jag blev sjuk och fick ställa in Örserum tidigare i sommar och har jobbat näst intill varje helg efter det (då andra lämpliga tävlingar ägt rum) var det en mycket efterlängtad debut. Var hos Johan vid 07:00 där det blev lite häng innan avfärd. Han pressade mig på lite mål för dagen och jag svarade luddigt som jag alltid gör när det gäller mål. Dock är det inte helt lätt när jag aldrig kört en ren tri-tävling förut. Svaren han fick har resonerats fram ungefär såhär:
Sim Simningen är väl det jag har lagt mest tid på och kanske just nu är det roligaste. Kul också att träningen ger resultat, mycket tack vare simcoach Berra! Dagens mål på simmet var runt 25min, det enda jag kan koppla 1500m till är vårt simtest (T3) tidigt i vintras med Berra. Då simmade jag 1420m på 30min, vet jag att jag har utvecklats sedan dess så runt 25min(+) med våtdräkt kändes rimligt.
Cykel Visst har jag suttit på sadeln en hel del men träningen har inte alltid varit 100 % riktad till ett 4mils lopp. I juni körde jag halv Vättern på 4:43 vilket jag var nöjd med, då en förbättring från förra året med mer än en timme. Jag visste att det fanns några fina sträckor på banan men trodde att farten skulle sänkas av vägbyggen m.m. Mitt mål på cykeln var 1h 20min
Löp Här finns inga undanflykter, jag har slarvat på tok för mycket med löpträningen. Det är inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt. I vintras pratade jag om att jag skulle anmäla mig till några mindre löptävlingar, vilket inte blivit av. I våras sprang jag ett test på skolan på runt 44:30 på 9,7km. Jag tror att jag sa till Johans filmkamera att målet var 52min. Mitt hemliga mål var att kanske greja det på under 50min.
Växlingarna Jag har fått många tips av de rutinerade rävarna i PuppyTS om hur jag ska göra. Bl.a. Memorera vägarna från sim till cykel, cykel ut och in, löp ut. Inget tidsmål här men jag försökte att vara noga efter incheckningen. Jag gick runt och tittade hur jag skulle hitta min cykel när jag kommer upp snurrig och dan efter simmet. Vart jag ska ta mig ut med cykeln och var jag sen ska springa ut. (Notera vad jag missade här)
Resultatet Simningen kändes helt okej, det var trångt i starten men hittade efter några hundra meter en skaplig linje med relativt ostörd simning. Upp på 29min blankt. T1 gick fint på 2:13. Cyklingen gick bra, en härlig känsla att köra mitt i Stockholm. 1:10:59 blev tiden på cykeln vilket var bättre än förväntat. När jag kommer in i växlingsområdet händer det, jag springer fel och hittar inte min plats. Efter att ha irrat runt ett tag hittar jag till slut min ÄLSKADE plats och kommer ut på löpet efter 2:35. Noterbart är att Valpen fick hela scenariot på film (grattis Perra). Första varvet på löpningen gick snabbast mellan 4:30 -4:55, det brukar gå rätt/för fort första biten efter cykeln även när jag tränar. Sedan tappade jag tempot och höll väl ungefär 5:05-5-40 tempo resten av loppet. Löpet slutade på 51:36 vilket jag får vara riktigt nöjd med.
I det stora hela är jag nöjd, totaltiden blev 2:36:27. Nu är första tävlingen avklarad och jag är en erfarenhet rikare, vilket kommer betyda mycket för min kommande träning. Jag ser redan fram emot vårens tävlingar. Stort tack till Carro, Catta, Anna och Johan som hejade på mig under hela tävlingen!
Man kan tro att igår var det bara är en vanlig tisdag, men det var faktiskt tjejkväll och det är inte det sämsta vill jag lova för tjejlkväll innebär vanligtvis att det blir lite extra träning. Det är så klart min frus tjejer som är ute käkar en kväll i månaden och det innebär nästan alltid att det går att klämma in lite extra äventyr på kvällen, så även idag. Jag hörde på Valpens röst att han var lite avis, cykeln på verkstad efter haveriet på söndagens långpass, och Perra ska vi inte ens snacka om. Men igår så var det så fint att årets första kvalitetspasset utomhus på cykel avverkades på legendarisk dörpamark i Hagby, vi körde i princip all kvalitet där förra året. 4x8min på nära max och det var inte speciellt festligt vill jag lova. Benen kändes tunga redan efter uppvärmningen på 30min bort och förbi Enebyberg. Väl ute på Hagbyrundan så kändes det att det är skillnad på trainer och cykel, sen satt ju söndagens distanspass och måndagens löppass gött i benen. Men vi är på gång och cykel är ju kärlek även i Hagbybackarna.
Måndagskvällen bjöd också den på folkfest. Buffkungen Jocke Berggren är tillbaka i staun (man säger så Blekinge) och hedrade med sin närvaro på långlöpet, enligt eget sms så laddade han med metal för att vara puppyövertänd. Förra veckans 18km i 4:15 fart skulle följas upp med 20km i 4:40-4:45 med fartökning på kilometer 13-16 då det skulle gå i 4:05-4:10. Vi öppnade starkt från Solna och Jocke var som vanligt snackig och surrade på med lite sköna anekdoter och vårklassiker. Valpen som visserligen är på väg upp ur sin depression valde att lägga sig lite bakom och muttra något om lojal mot farten men var snart tillbaka. När det sen var dags för farthöjning så trodde man ju att Jocke skulle vara lite ansträngd men snubben springer helt sonika i 4:00 minutersfart och coachar undertecknad på löptekniken, stort och bra. Med 500m kvar på fartökningen lackar Valpen och försöker knäcka SM 3:an Jocke i uppförsbacken utan någon som helst framgång, men det var festligt. Det blev i alla fall ett löppass helt i linje med årets löpfokus och det är magisk bra att vi får löpa med Berggren då och då, det är visserligen en riktigt käftsmäll om man fått för sig att man är bra för där får man verkligen se vad som krävs för att bli riktigt vass.
Ni kanske undrar varför det är så mycket siffror, det är för att Valpen gärna ville ha lite mer stats med i bloggen eftersom jag "bloggar om allt annat" och "träningsautisterna gillar siffror och stats så de ser att vi tränar på riktigt" Valpen har sedan tidigare varit lite aggressiv på så kallade "stockholmstriathleter" som bara vill ha outfiten och looken men inte "tar jobbet" som vi säger i lagsportsvärlden. Jocke har dessutom gett Valpen fett med vatten på sin kvarn, så det är därför om nu någon skulle undra.
Måste avsluta med lite om söndagens distanscykel, vi hade den stora glädjen att få med våra tjejer Anna och Catta, Catta såg dessutom ruskigt stark ut medan Anna mer var försiktig general och finrullade med motiveringen "man vill ju ut och rulla även nästa helg" Vi cyklade kollektivt i runt 50min sen smällde de som ville på lite mer, läs Catta, Valpen och Henke, och dryga 2 timmar senare var det återsamling i Åkersberga. Trots att Valpen hade visst strul med framhjulet och magisk motvind och regn så lyckades vi få till lite fart och höll oss på rätt sida 30-strecket som är någon form av gräns även om scotten fortfarande bär "moutainbikehjul".
Vi hade dessutom med oss Tompa på söndagseftermiddagen. Tompa, som startat blogg med puppybekantingen spifmicke, gjorde debut på cykel (någonsin) och gjorde det med den äran. Även om totalfarten blev runt 23-24 så höll Tompa ihop och skrapade ihop i runda slängar 75km på sin debutcykel, Tompa har dessutom dykt upp på några primals och verkar taggad så vi hoppas så klart se mer av Tompa under våren.
Mer om veckan som pågår, trycket är på gång, Perra har hittat en EU standard på sovsäckar för Team Malacos teambuilding och på torsdag kör vi primal igen och vi har några som inte längre har några ursäkter att hänga med. Bodil räknar med dig på torsdag, men innan dess så ska det dunkas 400-meters intervaller och simmas testserier i Sumpan ikväll, start runt 19-tiden om någon är sugen. Just det höll på att glömma 3:17/fart på intervallerna ;-)
Ja, det är säkert så en del uppfattar Puppy TS, när vi anländer börjar ofta cirkusen och det blir stökigt men fantastiskt trevligt. Dalarna och världens bästa svärmödrar har fått känna på det, huset i Nora har invaderats otaliga simhallar, triförsäljare, se bild nedan, och svenska tävlingar kanske framför allt Kilsbergen, Sala och ÖtillÖ har också smittats av hundfebern. Nästa år så kommer det troligen inte bli mindre och absolut inte färre hundar ute i Sverige.
Ja ja, det där vet vi ju redan tänker ni kom till poängen nu. Jo eftersom vi gillar att göra cirkus så ställer det vissa krav på våra nya medlemmar, för nu har Anna, Katta och Mackan etablerat sig i Puppy på allvar och när sjukt starka Bibben landar från Aussieland och tar med sig Lotta så kommer trisverige få passa sig. Men det är inte bara cirkustakterna som krävs utan en viss mentalitet, som vi kallar Puppymentaliteten.
Ankedot från senaste simträningen för att veta om man är Puppymaterial, Valpen och Katta var ettor och jag och Anna var tvåor, som för övrigt vann stafetten på slutet så det kanske var därför Valpen var ledsen och behövde skriva att jag såg neurosedynskadad ut på enarmscrawlet, det gjorde jag förvisso, men har inte haft så värst mycket nakna brudar runt mig (jmf Berlusconi) sen Sam Fox planschen åkte ner hösten -89. Tillbaka till anekdoten, när det var dags för minst antal armtag och jag ligger och tycker att glidet börjar infinna sig så ser jag i ögonvrån någon som vevar febrilt för att komma förbi då är det nya PuppyAnna som vaknat och ska börja tävla på teknikövningarna, det är Puppymentalitet det. Från samma pass, simcoach Berra slängde tvättroboten över kanten trots att simmastersgubben sagt att man typ behövdes sänka ner den hur långsamt som helst, fuck of mentalitet även på coachen alltså. Det är en del av det som krävs sen måste man ju såklart "bidra socialt" som det står i stadgarna och hur det tolkas kan man ju skriva ett helt inlägg om men vi accepterar även bokstavsbarn i Puppy, annars hade vi fått lägga ner. Här ser ni hela cirkussällskapet från i onsdags, kommer intervju med nykomlingarna under hösten.
Lite annat
Vi tränar på ruskigt bra för att var transition, vi fokar på löpning i alla dess former inkl primals, sim och styrka, sen har jag kastat lite boll dessutom och landar på runt 7-10 timmar per vecka. Främst har det varit jag och Valpen som har hängt ihop och varit i Ursvik nästan varje kväll denna veckan, Perra har gått in i höstdepression och kör ensam dagtid (misstänker att han mörkar mängden pass brutalt) men dyker upp på simpassen och ibland på helglöpet om det inte ska säljas någon lägenhet eller döpas något barn eller dylika aktiviteter. Kalle, Bodil och Jeppe är bara några av de som hängt med på våra primals och jag kan säga att det finns ett sug efter detta. Nästa primal som kommer bli lite längre än vanligt kör vi nu på söndag start typ 13.00 i Ursvik så är du sugen på att hänga på är det bara att höra av sig, testa någon av de "objektiva" medlemmarna johan@puppyts.se eller perra@puppyts.se.
Annars så tror Valpen att styrka är vägen till framgång och själv så har jag efter hårdläsning av Tuggans återhämtningsbok lagt upp 5 dagar stenhårt och 2 dagar off (smög iofs in ett simpass), har dock jobbat lite mycket senaste veckorna för att det ska bli riktigt bra, men jag ska ge det några veckor till. I början av vår trisatsning har träna och sova smartare/mer plus äta lite bättre räckt för sjukt bra utveckling vi får se vad som händer nu, vad krävs för fortsatt utveckling?
Målsättningarna och planerna börjar sätta sig, Valpen och jag ska till VM i 70.3 och planen för hur det ska gå till börjar så smått sätta sig. Perra velar fortfarande en del och gillar mer att smyga med målsättningar. Anna och Katta har vasaloppet som nästa delmål och sen räknar vi med att det dyker upp en plan även från dem. Mackan (inte Comviqmackan) har tjackat cykel så vi hoppas få se den i helgen.
Valpen utropade igår återigen - Karlsson (ordföranden) hänger med i helgen. Vågar inte hoppas att så skulle vara fallet för man vill inte bli besviken igen. Men nu ryktas det om att han löpt ett pass på kungliga Djurgården i veckan så jag blundar och hoppas hårt, riktigt hårt.
Vår favvis Lisa var med på radion i veckan.
Avslutningsvis en kommentar om påhoppet från Perra på twitter om att jag skulle gilla skidåkare, jag känner att jag är står över, högt över sådana påhopp och kommer således låta det bero, men det är för den här gången Perra.
Hoppas att ni får en fin helg och om ni behöver musik som består så plocka fram the go betweens legendariska indieplatta 16 lovers lane från 88. Så mycket kärlek!
Transitionperioden fortlöper med planering och i kväll börjar vi smyga igång med lite träning igen. Som utlovat kommer här lite bilder från lördagens äventyr ute på ön.
Tror det var allt för nu. Inom kort så kommer årets film att dyka upp, efter det så kommer det hända grejor här på bloggen så om ni inte hänger med på morgondagens morgoncore eller eftermiddagens primalwalk så ses vi här på bloggen. Ha en fin dag.
Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010. Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.
Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!
Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.
Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.
Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).
Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.
Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.
NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).
//Valpen
Måste börja med att tacka arrangörerna Örebro AIK för en härlig folkfest! Att man kunde stå utmattad i härligt solsken efter målgång och snacka skit, käka burgare och kolla på trikändisar gjorde ju inte dagen mindre go. För det här var dagen då jag gjorde triathlon-debut på "riktigt". Friel säger att man ska ha som mål att inte ha någon mål i sin första start men den målsättningen gick åt skogen. Satsningen jag gjort denna, min första säsong, har liksom varit lite för allvarlig för att inte börja spekulera. Och känna nervositet! För efter runt 300 timmars träning sedan i november så hade till slut dagen kommit när det skulle bevisas att det givit något. Visserligen hade vi detta race klassat som C (enl. Friel, dvs vi har kört på med träning precis som vanligt, helt utan toppning), för huvudmålet är ju ändå IM Zürich (och troligen Ö till Ö), men det kan ju inte hjälpas att med alla dessa timmar i ryggen så infinner sig en hel del förhoppningar. Trots allt höll jag ner min målsättning till att inte vara för taggad och "bonka" på löpet. Jag visste ju att det var en rejäl backe som skulle övervinnas, inte bara en gång utan två. Tidsmässigt var tre timmar min "skamgräns", dvs slå Valpen och Henkes tider på några minuter över tre timmar från förra året.
Simmet var jag nog mest nervös över, har ju aldrig upplevt kampen i en masstart. Så här gick mina tankar innan. När jag öppnar kontrollerat och kommer in i mitt flow så har jag märkt att jag finner tryggheten i simmet och därmed slappnar jag också av och så går det så betydligt mycket snabbare. Dessutom verkar jag ha en tendens att simma i en båge som är konvex "åt öster" om man simmar från syd till norr (Valpen, du förstår iaf ;) ), så att simma moturs var perfekt för mig. Min taktik var därför att starta på högra sidan av bryggan och sen gå i min båge lite utanför fältet och komma bra till första bojen utan alltför mycket krig i mitten. Vet inte om denna taktik är bra för mig i längden och hur många meter jag simmar extra men jag kom in i mitt sim mycket bra och gjorde klart PB på 25 blankt på 1500 m (om nu banan var rättmätt...). Klockade mig själv typ från när jag kom innanför bryggan och bottnade. Hoppades så klart med denna tid att två (nåja, iaf Henkes) stycken blå P2or med Hed-hjul skulle stå kvar i stället i T-ettan men föga förvånande så var båda borta. Jaja, då är väl allt som man kunde förvänta sig då.
T1 gick väl sådär. Våtdräkten gick av fint men sen strulade jag med knäppningen av hjälmen, lastandet av gelen i bakfickorna på nyinförskaffade 2XU racesuiten (hade inte övat på detta moment så får skylla mig själv) samt några sekunder för mycket för att cykeln fastnade under stället. Hur som helst klockade jag T-tvåan på 2:20 uppe vid vägen vi vändpunkten på cykeln.
På cykeln tänkte jag försöka hålla ungefär 145 i snittpuls på de flackare partierna (förstod mycket väl att den skulle skena fullständigt uppför) på första varvet. Men pulsen ville aldrig gå ner kändes det som så jag var lite orolig att jag gått ut för hårt. Mötte både Henke och Johan i första backen upp (när de var på väg ner) så jag misstänkte att jag var en 3-5 minuter efter Henke som låg som Puppy-tvåa. Kände mig seg uppför denna branta backe men det verkade de kringliggande cyklisterna också vara. Repade mig dock snabbt nedför och höll på att braka ut i grönsakerna i tighta högersvängen ut på stora vägen igen. Bort mot vändningen i medvinden var jag vindsnabb tror jag, tyvärr inte riktigt lika snabb som Swahn som blåste förbi mig i god fart. Kul att jag slog honom i simningen iaf tänkte jag glatt och tog till vara på värmen i tanken. Vägen tillbaka fortsatte kontrollerat men sen kom långbacken upp till Ånnaboda igen. Den tog aldrig slut. Tyckte den var värre än den branta, kortare. Hursom vände jag med framhjulssladd på 40:46 och med en medelpuls på 156. På tok för högt var jag rädd för så jag tog det lite lugnare bort till vändningen på andra varvet (varvet där jag hade som raceplan att gå "all in" med recervation för att inte bonka uppför sista backen, dvs att hålla circa 150 i puls på flacken). Jag "hängde på" (så klart med 10 m lucka) en Stockholm City Triathlet (stnr 2071) som körde om mig med lite lagom god fart intalade jag mig själv och även fast hjärnan sa att jag skulle köra om honom på flacken tillbaka igen så höll jag mig. Tur var kanske det för han var stark i sista backen och tog nog 100 m på mig. Men resten av de medtävlande i sikte verkade jag cykla bättre än uppför. Andra varvet var slående likt det första tidsmässigt (40:41 och med 150 i medelpuls) och jag kände till min glädje att benen förvisso var trötta men att jag inte dragit på mig ohjälpligt mycket syra.
Bra T2 (tror jag) på circa minuten från vägen men är inte helt säker på var jag lappade min klocka... Det var ju lite puls då! På med dojjorna och röda kepsen trots lite moln.
Kom ifatt en grupp på tre redan efter ett par hundra meter (med bl.a. tidigare nämnd SCT-deltagare) där en drog på som fan, en gjorde inte det, och jag och min nyfunne vän lufsade på mitt emellan tillsammans ner mot första vändan i backen. Sprang förbi tvåan i damtävlingen, Lotta, och kände att det här går nog ganska bra då. Höll igen ganska mycket i detta första parti (även om jag till min förvåning såg att jag nästan höll 4-minuterstempo) för jag hade hört ryktet om vad som komma skall. Polarn stannade för att kissa, annars tyckte jag det var ganska tomt med medtävlande. Första vändan i backen var okej, gick 5-6 steg på brantaste stället när jag såg att deltagaren framför mig också gjorde det och det verkade som att det kanske kunde vara klokt. Till min glädje repade sig mina ben i nedförslutet ned mot varvningen igen men jag sa till mig själv att inte sträcka ut än, har ju en vända kvar i den där förgrymmade backen. Men när de lättsprungna första kilometrarna på andra vändan kändes bra igen tänkte jag att va katten, det är på de snabba partierna jag tror jag har mina styrkor och jag kan sträcka ut steget en del utan att använda alltför mycket extrakraft. Vet inte om det var sanna Puppyhybrisen som grabbade mig där. Tror kanske inte det gick så fort som det kändes dock för "alla" (läs Henke) verkar ju ha sprungit minst lika snabbt i detta parti. Uppför backen andra gåck gick jag lite längre men fick extra krafter när jag såg ryggen på Valpen uppe på krönet. Han såg ganska uppgiven ut när har gick där. Han sa att han hade ont i bröstet men tog ändå några lufssteg med mig innan han fick börja gå igen. Tråkigt tänkte ja (honestly!) men orkade inte riktigt reflektera mer över det vid det tillfället. Denna gång kom inte krafterna tillbaka lika bra i slakmotorna efter slalombacken och jag tror det var här jag tappade en hel del (på Henke t.ex.) men när asfalten kom fram igen och jag fick syn på en handfull löpare framför mig så återvände också krafterna och farten. Dunkade förbi alla utom en ganska direkt och tog den sista när jag kunde ana målet borta i böjen. Dundrade in med god fart på en löpsplit på 48:53 och medelpuls på 155. Så här i efterhand aningens låg puls tycker jag med tanke på att jag måste varit väl över 160 uppför backen. Kanske skulle jag gått på lite hårdare på de flacka partierna ändå!
Underbar känsla att gå i mål och vräka i sig kexchoklad, russin och en kola. Känslosamt som alltid när man tagit ut sig så där och när det är människor som hejar och tittar på. Sen var det visst någon som talade med mig efter målgång också men det jag minns knappt. Kände mig dock stolt över min debutinsats där jag stod och blev intervjuad. Totaltid var överaskande bra 2:38:42. Henke pratade om 2:45 som en bra tid för honom och jag höll med och tänkte att jag nog är några minuter efter honom. Att jag skulle ta den med dryga 6 minuter trodde jag inte.
Ojoj, ursäkta att det blev så långt! Hoppas ni inte somnade. Skönt att skriva av sig lite så här efter en så händelserik och minnesvärd dag. Klockan slår nu 1 på söndagsnatten så det är kanske dags att ta och släppa det här och gå och lägga sig nu. Tack alla som var på plats och gjorde dagen till ett härligt första triathlon(-tävlings-)minne!
/Perra
Nyligen tillbringade jag inte bara flertalet timmar på Mälarsjukhusets fina akutmottagning men också en natt på dess akutvårdsavdelning. Den första läkaren jag träffade påstod något så korkat som att jag skulle lida av magkatarr - något som allt som oftast är stressframkallat. Stress tänkte jag - jobb, skola, triathlon och bygga cykel kan omöjligen orsaka stress. Aja, ge mig piller så att jag kan åka hem. 15 timmar senare var jag tillbaka, men nu med en smärta som var sju resor värre. Första gången kunde jag i alla fall stå upp men nu låg jag dubbelvikt över en pall... tack gode gud för Ketogan. Tre läkare och en CT senare vet fortfarande ingen vad det är för fel. Nog om det, det ska tävlas i helgen och då kan man inte hålla på och ha ont... två dagars vila verkar ha varit nog och hastigheten var det inget fel på vid dagens löppass och förhoppningen står fortfarande till att sätta ett nytt PB vid Näshulta Halvmara. Övriga i Puppy kommer däremot att cykla Hjälmaren Runt. Kan tänka mig att det kommer att ta emot lite att gå ifrån En P2C med HED Jet6 till en Speedster S30 med hjul. Men en Puppy låter väl inte sådant störa. De extra insatta vilodagarna har i alla fall använts till att skruva lite på några cykeldelar! Vi har trots allt en tvivlare som avundsjukt häcklar på bloggen och vad kan vara bättre bot för själen än att håna en sådan?
Först ut så monterades en SRAM OG1070 11-23T kassett på ett par Mavic Cosmic Elite. Stabila saker som nog kommer att göra sig mycket gott i det flacka landskap som jag lever i... däremot ska det vara osagt om 23-39 kommer att vara lågt nog vid Kilsbergen, särskilt med tunga Cosmic Elite. Men det blir bara att ta i lite mer.
Den mest intressanta monteringen var dock bromshantag och växelreglage på styret. Härligt många inställningar och inte alltför tungt, ett Profile Design Carbon X 1.5. Väger faktiskt in på ganska exakt ett kilo. Självklart inkluderar det både styrstammen och bromshantagen (Profile Designs aluhantag, som nog är i tyngsta laget). Som reglage blev det ett par trevliga SRAM TT500 som nog borde bytas ut till ett par SRAM R2C, men något ska väl sparas till vintern? Lite vita kabelhus och vit tejp så kommer detta att se ganska smutt ut mot den röda ramen.
Sen kan man resonera som så att det inte spelar någon roll hur häftiga saker man har - man ska kunna använda dem också. Det är ett ganska ihåligt resonemang eftersom bedömt alla som sysslar med någon sport vill ha "the gear of the pros". Inte för att det nödvändigtvis skulle göra dem snabbare men... det är jävligt ballt.
Fredag eftermiddag och sista simpasset avklarat innan vi smyger in i viloveckan. Veckan har varit bra och omtumlande på många sätt, onsdagens cykel norr om stan i bästa aprilväder var nog toppnoteringen både fart och vädermässigt. Det har också varit veckan då vi börjat träna ordentligt kollektivt igen och under påsk genomgått lite transformation. Vi vill ju inte bara rapportera om solsken och glädje så här kommer en liten review. Det började för tre veckor sedan när det var vilovecka i antågande för Perra och Valpen, själv smackade man på för fullt ytterligare en vecka för att hålla vilovecka på semestern. Teneriffa stod på agendan för familjen Roström. Valpen och delvis Perra hade haft lite förkylningstendenser när vi lättat på träningen, Valpen misstänkte att Micke kiropraktor hade ett finger med i spelet så det traditonella vilovecksbesöket ställdes in. Men när så viloveckan kom så blev Valpen tokförkyld och tjurig som fan, som vanligt. Men eftersom jag skulle träna hårt en vecka till innan vila så blev det ganska många egna pass så man drabbades inte så hårt av Valpens vrede (analyserna över telefon är dock härliga, vet inte om min fru håller med dock). Däremot avfyrades ett riktigt bra MAF test signerat 04:11 tempo för att späda på Valpens ilska något. Innan det var dags för min semester, efter viloveckan, trodde vi att sjukdomen var över likaså trodde Valpen så han körde Stockholm-Eskilstuna på cykel i 2 plus, regn och endast på lilla drevet fram och snittade sisådär 150 i puls. Sjuk efteråt, jodå.
När man sen var tillbaka i våriga Stockholm efter en vecka i värmen möts man av en slokörad Valp som fortfarande är sjuk och lobbar telefonledes stenhårt för att uppehållet nog varit bra för kroppen trots allt. Han lyckas till och med så bra att ordföranden helt sonika ringer och berättar att det nog inte var så dumt att Valpen vilat två veckor. När vecka 3 (av vila) startade och Valpen kom igång med träningen igen vädrade vi morgonluft men nu blev det ändringar! Det beryktade rehablöpet fick stryka på foten likaså bonuspasset fartsim, båda ditlagda, under hybris efter 4 veckor i block 2, av strateg Valpen så nu skulle tisdag/lördag minsann vara vilodagar. Ihop med ihopsnickrad återhämtningsdryck a´la Friel och lite förfiningar i paleokonceptet hoppas vi verkligen på att öli-monstret håller sig borta nästa vecka. Att två veckors uppehåll för sjukdom skulle ha någon större inverkan på sluttiden i Zurich (uttalas Zyrick för er som inte vet) håller jag dock inte särskilt troligt, men det är klart att det är frusterande.
Den tråkigaste av Valpen ändringar var att han övergav gemensamma nätbaserade träningsdagboken pga "för mycket tidhets" Nä, du skojar. Så nu finns inget rapporterat efter v12 på Valpens rad men vi hoppas att Valpen i alla fall kan lägga in sin träning i efterhand så vi får lite gemensam statistik. Kom tillbaka, allt är förlåtet!
Perra då undrar ni, nä han har som vanligt inte hetsat upp sig allt för mycket och sen dag 1 bojkottat rehablöpet och låtsas bojkotta kostsnacket, men efter ett tag kryper det fram att fikabrödet fått stryka på foten, undrar om det beslutet inte var lite överilat? man vill ju inte förändra för hastigt, eller?
En rolig sak med Vapen sjukdom har dock varit att humöret inte varit på topp under viloperioden, så när man försöker hetsa igång honom så har det inte direkt varit svårare och det är humor bara det. Valpens humör har nu också det återhämtat sig och vi har under veckan återigen kört ihop hela den hårda kärnan. Det är så vi helst vill träna och får ut överlägset bäst kvalitet, vi bidrar alla på olika sätt och det blir en ruskigt stark mix. Hur man vet att Valpens humör är tillbaka? När man hör någon skrika -waaaaaazzzzzuuup fetto, när man kliver in Vasalund svårare än så är det inte.
Men på torsdagens kvällspass, morgonen bjöd på fartsim och kvällen på intervaller i Ursvik, så råkade vi ut för nästa bakslag, i slutet av den tredje intervaller så kastar sig Valpen handlöst i en namibiarullning och skriker ut sin smärta. Troligen är diagnosen en stukad fot men det verkar inte vara värre än att vi kör distanscykel på söndag och ska sanningen fram så var duathlontävlingen idag bara bonus och lördag är ju som bekant numera vilodag.
Lite mer info; Förutom äventyrsbad, MTB-körning och sockerförgiftning så berättade jag för farsan om Paleotänket under Växjötrippen, farsan är notorisk jo-jo bantare, som nappade direkt och idag damp det ner ett sms att det var minus 3kg på vågen. Inte konstigt att man blivit en skadad jävel.
Ordförande Karlsson ska börja köra simhopp, ja ni läste rätt, på måndagar. Bra eller dåligt för löpningen tror ni? Micke (Selvin), ni har väl defibrillator i Kilsbergen? Kan komma till användning.
En notering är att Perra hade glömt sin telefon när Valpen skadade foten i djupaste skogarna utanför Ursvik trots att han och frugan har nedkomst vilken dag som helst. Vi lovade dyrt och heligt att inte berätta för Lina.
Trots att man blir lite sockersjuk när man är ute på turné så visar vågen låga 90 eller under och så har det sannerligen inte varit de senaste 10 åren trots spel på elitnivå. Man ser ju ut som en räka men fan va snabb man kommer bli. Så här såg det ut senast det var sub 90 på vågen.
Sjuk taggad på att läsa Björn Ferrys bok om jägarkost, jag som trodde att alla skidåkare var carbsmonster. Läs mer här på Björn Ferrys blogg
Vill du läsa mer om paleo, kolla här eller här.
När är det bara 4-veckorsperiod kvar i block 2, sen kör vi block 3 och då börja vi komma nära. Filmen om block 2 då undrar ni, den kommer innan vi går in i block 3 sen snackas det om videodagböcker från alla sommarens event, det ni.
Då var vi tillbaka med fjärde inlägget i serien som vi valt att kalla "Down with Puppy". När urdoktoranden Friel är avklarad är vi tillbaka på svenska. Idén är enkel, vi har kontaktat ett antal personer som inspirerat oss i vår satsning. En annan förutsättning är att de är det vi kallar "Puppymaterial", det vill säga har något som gör att vi tror att de skulle passa in i Puppy eller besitter en egenskap som vi i Puppy värdesätter högt. Kort och gått personer som är nere med Puppy. Tidigare personer som avverkats i serien hittar ni till höger!
Då kör vi väl ingång! Personen som vi släpper som vår marsfavorit är synnerligen aktuell, på lördag ställer hon sig återigen på starten för säsongens första tävling i VÄRLDSMÄSTERSKAPSSERIEN och inget annat. Den här tjejen är en otrolig Puppyfavorit, hon har psyke, humor och instinkt som vilken som helst av kärnmedlemmarna i Puppy, hur det är med hybrisen vågar jag inte uttala mig om men när hon säger att det ska bli vinst så blir det oftast så. Under januari gjorde hon en träning med Puppykillarna och det sänkte inte direkt hennes status. Mina damer och herrar, vi ger er Lisa Nordén eller rättare sagt vår Lisa!
Perra och Valpen hänger med Lisa, har ni också svårt att sluta kolla in Valpen frilla?
Grundfakta: Namn: Lisa Nordén Födelseår: 1984 Tävlar för klubb: Kristianstads Triathlon klubb och Asics Team Witten Träningstimmar/vecka: 20-30
Några snabba! 1. Australien eller Sverige? Australien… 2. Förebild? Min mamma… 3. Bob Hund eller Peps Persson? Peps 4. Bästa filmcitatet? 5. Ogillar? Lata människor 6. Kalmar eller Kona? Kona (Kanske har anmanat Puppy TS motto att ska man köra Kalmar ska det gå under 8h som numera har blivit under 9h) 7. Motto? Pain is weakness leaving the body 8. Bästa triathlonupplevelsen? Första Världskupps vinsten i Lorient 9. Rött eller blått? Blått 10. Puppy TS eller Stockholmspolisens IF? Puppy TS såklart! (det var väl ingen som på allvar trodde att Lisa skulle vara nere med Spif! Reds anm.)
Först och främst, hur känns det att vara inspirationskälla och utvald som en av de stora Puppybeskyddarna?
Det är en oerhörd ära och ger en ansvarskänsla som jag ännu inte riktigt vet hur jag skall kunna klara av att leva upp till. Det ger ju helt klart en boost i min satsning och känns kunna vara det som kommer att skilja agnarna från vetet, the Moffats från Norden nästa säsong. (Det är lite det här vi menar med Puppymaterial! Reds anm.)
Lisa hänger i Kenya med Puppythischa, skulle det vara ytterligare någon som är Puppymaterial på denna bilden så är det möjligen den mycket stora konungen som gör flygplanet inne i minibussen.
Vi har som vi säker sagt haft dig som inspiratör för du verkar ha ett genuint Puppy psyke, dvs går det inte riktigt som man vill så är det bara att träna hårdare och längre. Hur resonerar du kring detta? Teknik kontra psyke, finns det egentligen någon motsättning?
Om det bara handlar om att träna hårt och mycket hade jag redan varit världsmästare idag. Tyvärr har jag tvingats inse att triathlon handlar mycket om detaljer, teknik och hjärna. Ibland går det till och med lättare om man inte tar i så mycket, gäller särskilt simningen då. Att tävla och träna smart är det som skiljer medelmåttorna från världstoppen. Detta innebär i och för sig inget annat än när tekniken väl sitter så kör man på kroppen tills den faller i bitar(eller helst lite strax innan…)
Vi har haft frisyr som ett av våra teman med några andra down with Puppy personer, om du måste välja, Valpens vågiga frisyr (du får fantisera om hur den ser ut med slingor) eller Björlings aggressiva mohikan?
Hahaha, måste nog välja Valpen då. Möjligheterna med lite längre hår är ju många fler, samt så ger det ju ett naturligt solskydd för långa löppass i solen. Man skulle säkert också kunna förvandla den till en lätt saltstylad aussie surf look utan större svårigheter… Snaggat är snyggast på amerikanska krigsfilmer basta. (Valpen krossar Björling i frisyr iaf, det är stort. Red anm.)
Om du skulle ge tre snabba råd till någon som ska genomföra sin första Ironman, vilka skulle det vara?
Med tanke på min gedigna erfarenhet av Ironman är jag ju jag helt klart inte personen att fråga… Skulle jag däremot dra till med några gissningar hade detta varit att: 1. träna mycket och länge… 2. lägga upp en ”matstrategi” på förhand och helst provköra denna i skarp läge (t.ex. halv IM eller längre träningspass). Har hört att varken bonkning eller att spy upp gel i vägkanten är särskilt trevligt. 3. Komma ihåg att sätta på reflexerna på löplinnet! (det kan ta längre tid än beräknat..)
Säsongen 2009 slutade med, bland annat Silver i Världscupen. Vilka är huvudmålen för kommande säsong och hur ser upplägget ut?
Uhum(harkling) …silver i Världsmästerskapsserien vart det faktiskt om man skall märka ord… (Märka ord är inte oviktigt Reds anm.) Det bästa med ett silver är ju att det finns fler saker att uppnå och fler titlar att vinna innan OS i London kommer upp på programmet . Mitt hemliga vapen skall bli löpningen, vilket om allt går som beräknat, skall lyftas ett par nivåer till nästa säsong. Upplägget börjar här i Kenya där jag försöker lära från de bästa. Sedan bär det av ner till Australien för vinterns slit träningen följt av ännu ett år ute på Världskupps banorna. Jag kommer att springa mer landsvägslopp och även en del på bana för att förbättra detaljer som taktik, fartändringar och snabbhet. Målet för 2010 blir ju givetvis att uppgradera silvret till ett guld och få höra nationalsången spelas i Budapest(finalen).
Klipp när Lisa Vinner LA Tri httpv://www.youtube.com/watch?v=lmVUg8OG2q4
Om du nu skulle få ledigt för att komma på idrottsgalan (och såklart ta hem priset) i januari och du skulle göra en rangordning på följande påstående hur skulle den se ut? (Lisa fick lite olika påståenden och rankade enligt nedan, ganska otroligt så vann inte Lisa något pris men det blev en träning med Puppy. Reds anm.) 2. Då skulle jag lätt göra en träning med de trevliga killarna i Puppy TS (Check, Reds anm) 4. Då skulle jag lätt göra en robinssonrobban och dyka upp i blå kroppsmålning och svälja priset innan jag flyr av scenen. (En lite oväntad andraplats? Reds anm) 3. Tacka killarna i klubben på Puppy TS för deras stöd i ditt tacktal och avsluta med att det är kul att triathlon riktar sig till alla. 1. Då skulle jag klä mig i en fin galaklänning och ta en skön fylla utan coachens vetskap.
Det pågår en omröstning på Puppys hemsida om vem Valpen skall gå på date med under 2010, vem skulle du välja? Gärna en kort motivering.
1) Tessan Alshammar 2) Lisa Nordén (det är ok att rösta på sig själv) 3) Charlotte Kalla 4) Ingen, han borde fokusera på träningen! 5, Trevliga nakenfarbrorn på simhallen
Okej, det här beror ju mest på valpens målsättningar för nästa år. Om de är höga hade jag helt klart rekommenderat alt. nummer 4. Det är effektivt (talar av egen erfarenhet) men också hyffsat tråkigt till snudd på dötrist. Kalla skulle aldrig komma närmare än tre meter och bära munskydd under daten (man vet ju hur lätt skidåkare blir förkylda), en annan är ju aldrig hemma och nakenfarbrorn(?!) låter lite väl mycket tysk hobby triathlet… så då återstår väl Tessan. Hon skulle ju också kunna ge ut lite bra simtips samtidigt. (Tessan plockar hem segern enligt Lisa men vi hade ju hoppats att det skulle slå lite gnistor under januariträningen så att vi kunde komma och hälsa på i Australien nästa år Reds anm)
Tack Lisa, du är vår favorittriathlet! Kolla in Lisas Nordéns hemsida
Avslutningsvis ett klipp från London 2009 när Lisa hämtar hem silvermedaljen och bestämmer sig att bli en bättre löpare 2010. httpv://www.youtube.com/watch?v=A2phELds61o
När man läser senaste inlägget om slut på energi och inser hur modest inlägget är, så förstår man verkligen att det var en svacka i slutet på förra veckan men det är det slut på nu! Både svackan och modesta inlägg! Igår så var det distanssim på morgonen och till kvällen så var det distanslöp på schemat. Vi laddade med kollektiv lunch i Västermalmsgallerian, Valpen och undertecknad körde på rökt lax i sann paleoanda, lunchen avslutades med 45 mins häng hos Anna på löplabbet, potentiell Puppymedlem och trolig deltagare i Kilsbergen. Ordföranden som brukar förnöja tillvaron visade upp en otroligt blek sida och svarade med att ta en tupplur i "provsoffan" och från absolut lågläge kommer från ingenstans en anmälan till kvällens långpass, andra löpet under 2010, första slutade med däck bakom ett löpband.
Sagt och gjort, till avfärd 17.30 efter 10 min spänd väntan så dök Karlsson upp glad i hågen och deklarerade att han skulle haka på första varvet (11km) Vi stack iväg med Karlsson väl paketerad i "diamantformationen" så han inte skulle halka efter, det som började med glatt snack slutade med att enda livstecknet från vår kära ordförande var pulsklockan som varnade att pulstaket var sprängt långt över godtagbara gränser. Men! Karlsson överlevde, även om han var hyfsat matt när vi lämnade honom vid varvningen. Och inte minst viktigt, så såg han sjukt trimässig ut i sin outfit, det finns få människor jag känner som alltid, och då menar jag alltid, ser så rätt ut i sin outfit oavsett aktivitet. Nu är vi spända på hur se hur detta ska följas upp.
Vår löpkung Perra såg igår, som vanligt, vansinnigt lätt ut och tassade med utan att ta ut sig varken aerobt eller muskulärt på något av varven. Dock så upptäckte Valpen att Perras vintertights inte smet åt vid vaderna utan var, likt jazzbrallor, helt raka. Trots ivriga påhopp om att Perra körde Craft "dance edition" så lyckades Valpen inte störa Perra ur rytmen. Dock så levererade Perra några sköna sanningar i omklädningsrummet efteråt livligt påhejad av undertecknad, skönt att han tagit en stabil plats i gruppen.
Kvällens löprunda hade i förväg höjts till skyarna av Valpen med uttrycks som "jävligt smutt underlag" och "asfalt hela vägen, annars plogat och sandat". Inte nog med det utan denna runda var någon form av förlängning av Råstasjöarna så man kunde ju räkna med naturskön omgivning.
Det var troligen det absolut sämsta underlaget jag någonsin sprungit på om jag skulle vara jävligt nere med Valpen så var det kanske 2% med asfalt som underlag, och då är jag riktigt positiv, resterande 98% var antingen snömodd eller någon hybrid av snö/is och vatten. Och när surret om att det var bättre i lördags kom så var det till och med så att jägarperra gnällde lite om hur kasst det var. Man kan ju så här i efterhand undra om löpningen utmed Stockholms två största genomfartsleder eller genom nordvästra Stockholms inte bästa områden var vackrare i lördags eller var det kanske så att Valpen pausade på något av de tre McDonalds vi sprang förbi eller om det var Sumpans pizzeria som fick besök. Om Colting kör primalwalk och Stockisrundan är urbanwalk så måste detta varit suburbanwalk!
För er som missat det så har det dragit förbi ytterligare ett oväder, kallat Xynthia, denna magiskt kalla och snöiga vinter. Så när det igår eftermiddags vankades distanslöp och vår löpguru Perra vilade ryggen (plus vägrar löpband som det först var snack om) och Valpen hade en snorkråka långt upp i vänster näsborre, finns risk att det smittat av sig från längdskidåkarna i OS (för mycket kolhydrater i stage 5 gör dig tjock och sjuk) så blev det att ge sig ut själv. Tanken på löpband 2:15 kändes inte lockande så jag övertalade mig själv att snöblandat är mumma för cykelbanorna i Djursan.
Stack iväg, det var uppehåll och dagen till ära spelades låtlistan "henkes hemliga favvisar" i podden, det är listan som man inte riktigt kan stå för om man är indiepretto men som gör en ruskigt glad. Tillsammans med Brittan så kändes inte snöblandat regn så farligt och Frida och Ratata blev ett skönt soundtrack när vinden smiskade på. Så med lätt blåslagen kropp och smått slitna ben från helgens bollkastande i Norrland så blev det bara att tugga i sig snömodden och öka farten när underlaget tillät.
I och med att alla yttre omständigheter inte påverkade det solida humöret så infann sig känslan av storseger i "man against nature" så mitt i detta moment av klassisk Puppyhybris så blev det trail och löp i djupsnö över fälten ute vid lötsjön. Bränner snuskigt skönt i benen och bygger psyke utan like.
När man 2:15 senare snöpulsar genom parken i Stockis hamn (sista djupsnödelen på passet) på väg mot hemmet och Paris skönt porrigt väser "stars are blind" i lurarna är vinsten ett faktum och det är omöjligt att inte sjunga med och njuta med hela kroppen.
Man va fan stod det inte 0-2 i rubriken tänker ni. Jo första vinsten kom när x2000 Sundsvall-Huvudstaden var framme 1 minut före utsatt tid på söndagkvällen trots en hel helgs snöande. Sug på den!
Skoja inte om att det kommer bli skönt med rehablöp idag.
Så här fina var killarna igår när kvällens distanspass löpning på 1:50 avverkades. Det bjöds på halv snöstorm och snömodd i spåret.
Ordförandes första löppass blev fullständig succé! Det vankades -10 och sjuk luftfuktighet när gårdagskvällen distanspass skulle avverkas runt råstasjöarna i Solna. Det var total uppslutning i Vasalund, Micke och Tompa körde i basängen, Henke, Valpen, Perra och ordförande Karlsson stack ut på löpning i midvintern.
Underlaget var packad snö eller is med ett skönt halt lager ovanpå men första varvet (5km) avverkades i 5.15 tempo, ordföranden hängde lätt på, vilade en snabbis innan han tog upp jakten på trion som fortsatte köra. Andra varvet identiskt 5.15 och efter det goda dagsverket tog ordföranden kväll och gick på dusch.
Henke, Perra och Valpen skruvade upp tempot, 5.00/km och 4.46/km på de två kommande varven plus en avslutande 6 min sträcka för att få rätt tid på passet. Det smärtade skönt i benen efter morgonens benspark i poolen, Perra måste fan lära sig räkna, men med vilodag idag var det bara att dunka på med det som fanns att uppbringa. Perra studsade fram i gammal fin form och Valpen som tog sovmorgon från simningen såg också lätt ut, eller inte lätt men ni fattar.
Det var tre snögubbar som stövlade in i Vasalundshallen efter 105 min, trötta men ruskigt taggade och nöjda. Idag vilar vi sen är det nya tag på onsdag.
Kärlek från konstnärliga ledaren och glöm inte rösta i nya omröstningen.
Det var efter morgonens simpass som ryktet dök upp för första gången. Det ryktas nämligen om MYCKET STOR närvaro på kvällens löppass. Så här i januari låter årsdebut lite snålt, det är definitivt säsongsdebut sen träningen startade tidig november. Jag kan inte minnas att jag sett ordföranden i löpardojjorna sen det där 20/20 intervallpasset i februari 09 som ledde till två veckors sjukfrånvaro. Så ni förstår kanske att det är stort!
Man kan ju bara hoppas att det blir maratonoutfitten i kväll. Det är ju garanterat inte bomull närmast kroppen där. Ordföranden kör dessutom helst näck under.
Vi håller tummarna för ordföranden i kväll!
Lite reflektioner över läget i Puppy.I söndags startade vi sista 4 veckorna av block 1 och distanscykeln är nu uppe i 2:20 och det är ingen fest att cykla inne, det ska gudarna veta. Men nu till det roliga. Efter långcykeln i söndags skulle det bricklöpas ja jävlar både jag och Valpen dunkade på ordentligt med km-tider på 3.55 och det kändes hur bra som helst.
Igår så blev det lite sim på morgonen, spifMicke börjar visa framfötterna på morgnarna det är härligt, på kvällen var det dags för nästa sköna nyhet. Det stod 1:40 distanslöpning på schemat, tempen visade -10 och underlaget blev packad snö. Perra höll föreläsning om hur man skulle klä sig för att hålla pungen och övriga kroppsdelar varma, eftersom han är den enda med gravid flickvän så litar vi så klart på honom.
Väl ute i spåret så landade vi på runt 5:05 per km på de 20km vi hann avverka vilket med tanke på underlaget och vår tidigare löpkapacitet känns riktigt bra, det verkar som om hårdkörningen börjar ge resultat men onekligen så ska vi ner en bra bit till. Det känns också skönt att det bara är januari och vi redan är uppe på bra distanser. Nu är det bara att fortsätta öka distansen sen blir det tidsjakt i Block 2.
Perra tjurade lite efteråt eftersom hann inte var beredd på att Valpen skulle sticka sista 500 men kanske mest för att han kunde inte riktigt hänga på, själv så låg man bara och väntade på att det skulle dras upp till spurt, det blir alltid så när det ska avslutas. Men Perra är fortfarande lite rookie i Puppy. Jag pressade Valpen ordentligt in över mållinjen och nog fick han ta i för pulsklockan visade 174 när vi landade, min visade 179 när jag ångade in halvsekunden senare men det mörkade jag så klart (men med ett snitt på 142 var det helt ok). Jag kan inte låta bli att älska när det börjar bära av mot spurtstrid, då vaknar djävulen inom en sen är det så härligt att det är tre riktiga tjockskallar som kör ihop. Tycker bara det är sådan glädje att man tjurar efter torsk (om man nu ens kan kalla det torsk) på ett löppass. Det är det som kommer göra oss bra på sikt.
Hoppas att ni har det strålande där ute, vinterlöpning är livskvalitet för er som inte visste det, själen och aeroba kapacitet växer sig stark.
2 andra snabba, Björn Andersson är numera ännu större Puppyfavorit än tidigare när det gått upp för Valpen att han inte är ytterligare en pinnsmal doktorand utan en skatesnubbe med störtskön frilla, innan diggade vi honom bara för han var grym trisnubbe. Se klipp här Nu väntar vi bara på Björn ska lägga upp "the bullet", bara in och kommentera här!
Kram och sånt från Puppy. Nu bär det snart av till småland, spinning och löpning är inbokat. Missa nu inte del 2 i årskrönikan.
Ikväll mina damer och herrar har ingen mindre än Johan (Valpen) bjudit hem den stenhårda trion i Puppy TS på middag, vi får se om Pelle dyker upp som fjärde deltagare, men Pelle en sak är klar, så länge du lökar och felprioriterar är du placerad i den andra, lite mer träningslediga, kanske gladare men definitivt inte lika hårda trion ihop med Micke(Spif) och Tompa. Om jag inte är helt fel på det så är det paleo på menyn, eller kanske rättare sagt modifierad paleo (dvs man kan modifiera med nästan vad som helst) Ikväll är det nämligen dags, hemsidan ska få sig en uppdatering, brev ska skrivas och block 1 filmen ska färdigställas och läggas upp. Sen ska det ska snackas tri och träningsupplägg ja jävlar.
Är tokladdad för ikväll, först ska ett löppass (intervaller är smutt) avverkas och är jag inte helt snett på det så kommer Micke (inte Spif) att dyka upp.
Hörs senare
Denna söndag började med att jag smög mig upp och käkade frulle innan min fru vaknat. Vid 09.30 dök en ganska påpälsad Perra upp med Cresenten och Vaderhjälmen. På schemat stod tredje distanspasset på cykel och tanken var att köra ute. Vi har enbart kört trainer och motionscykel under block 1s uppstart men tanken är att försöka få till ett eller annat distanspass ute. Kanske dags för en Cross? (Petrussons fel alltihop) Valpen lipar iofs riktigt hårt så vi kanske köper en bordsfläkt och Nord & Syd boxen till honom så kan han köra 4h passen i block 2 på trainer, kommer bli smutt! Efter att dragit på mig mina grymma skoöverdrag och varmaste strumporna bar det iväg. Speedstern stegrade och november bjöd på bästa vädret tänkbart, 2 plus och en lite blek sol och vem säger att det är risigt att vinterträna i Sverige? Efter 80min skön (lite kall, speciellt för Perra utan Lewas varma härliga skoöverdrag) möte jag min fru i full löparmundering i dörren. Fick hänga med henne på brickrunda så det blev lugna fina 5km istället för tokaggressiva 5min. Skönt med lite snabbare sällis än vanligt dessutom!
Efter lunch och återhämtningsdryck blev det handbollsmatch med gubbarna i div 2. I första halvlek gjorde sig benen påminda men andra kändes som vanligt, det blev vinst men det kommer nog kännas gott i ryggen imorgon på simningen. Referat brukar komma här!
Verkar som om trevliga nakenfarbrorn går mot en säker seger i omröstningen om Valpens gunst, vi får väl se om vi hooka upp dem på lite julfika! Om ni inte börjar rösta mer, stalltips är Tessan, Kalla och Lisa.
Förutom att vi tränar bra så jobbar vi med "down with puppy", block 1 filmen (ryktas om att det finns en och annan sågning där!) plus lite annat fint till hemsidan så häng med under december så kör vi!
Vi har lite olika musiksmaker i Puppy TS, orföranden gillar lite trallvänlig radiopop a la Josua Radin, Valpen gillar schlager (kanske främst Carolas, säg mig vad du står som han såklart kan utantill) undertecknad är gammal indiepoppare med rötterna på kafé Kristinas i Växjö som gärna hänger på landet. Men Perra är, just det, hårdrockare! jag tom dödsmetallare eller vad man nu ska kalla det, ni som trodde att detta var en utdöd konstform hade fel!. Så när telefonen plingade till i natt 02.30 så trillade nedanstående bild in. Det som bilden nedan visar är Perra som under viloperioden passar på att ta en ordentlig utekväll med hårdrockarepolaren Big Mac!
Skulle du vilja att din dotter gick ut med den här killen? Skulle jag gissa var det snedbena och skjorta när Perra gjorde entré hemma hos Aina (svärmor) Vad bandet som lirade på frysen hette är jag inte kvalificerad att berätta men jag hoppas att Perra kommer rocka när han väljer musik på obligatoriska söndagstrainerpasset.
VI GÖR OM - HÅLL UT SNART ÄR VI NÄRA DIG
![Cross?](http://cykelcity.jetshop.se/ProductPopup.aspx?filename=mer-cross3_2046.jpg"_blank"){kind=link}