Nu är nya hemsidan uppe och rullar på allvar, smutt som fan.

Tycker att ni ska ta en runda och kika runt, vi kommer efterhand att fylla på med mer info under flikarna och kanske viktigast av allt fylla på med medlemmar under members allt eftersom de dyker upp här på bloggen.

Då det varit en del grävande i bildbanken så har det dykt upp lite guldkorn som jag känner att världen inte kan vara utan.

Debuten i Kilsbergen 2009, vi hade kört, vad vi då tyckte va hårt, i cirka 3-4 månader innan vi dök upp och kände oss som triathleter. Men det är inte vad man ser på bilderna.

Valpen hoppar av cykeln, tokladdad för löp.

Vi hade varit hos Dörpa och handlat trilinnen, världsklass?

Efter en snabb T2a ger sig Henke och Valpen ut på löpet.

Hörs imorgon när första medlemmen dyker upp – Välkommen ANNA!

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010.

Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

Finns en del saker som gör en glad. Perra iklädd våtdräkt i mitt kök en fredag 06.30 är absolut en sådan sak. Det var dags för genrepet inför det magiska ÖtillÖ. Tidig morgon innan jobbet denna fina fredag så gav vi oss ut, jag och Perra, för sista kollen och en liten fingervisning av vad tempen har att erbjuda i september. 8 i luften och cirka 14 i vattnet kändes som isvak första 2 minuterna men sen släppte det och var snudd på skönt andra vändan. När solen gick upp över fjärden var det en total naturupplevelse. De avklippta våtdräkterna och små paddlarna verkar passa oss som handsken. Tror vi hitta konceptet och farten.

Stressade business-snubbar och snubbor på väg mot kontoren i staaan höll dock på att ställa SUVen i diket när stenhårda puppykillarna sträckte ut runt villorna i Djursan.

Jag kan inte hjälpa det men det känns så grymt bra att glida in på jobbet efter ett bra morgonpass och speciellt när man kört ute, är precis samma sak när man löper ute på vintern. Hur som helst så börjar vi tagga riktigt hårt nu.

Bjelkmar hänger i köket i Stockan, klockan visar 06.32 och det är dags för sim.

En annan sak som är trevlig är att Valpen och Rebecca blivit uppmärksammade i NA, Närkes Allehanda. Det som är det absolut roligaste är att Valpen som sällan tvekar att sticka ut hakan nu uppträder som värsta skolpojken. Citat “Han kallar sig en glad motionär. Medan Bibben, som är mer av en tävlingsmänniska,…” Va fan är det som händer nästa gång som Valpen kallar Perra modest så kommer jag bryta in för så låter det minsann inte ofta. Jag hade väntat mig minst ett uttalat mål om att vinna eller gå till VM 2010. Tur att Rebecca iaf håller Puppy fanan högt.
Hela artikeln om Puppy TS mest modesta deltagare finns att läsa här.

Men något som verkligen gör en glad är den här bilden.

Rebecca fyrar av ett leende och Valpen blåser upp sig.

Tror det var allt för nu, kommer upp lite mer under helgen. Bland annat filmen från Sala och hur man lättast följer Puppy TS under ÖtillÖ samt presentation av den sista ÖtillÖ deltagaren.

Vi lever, i allra högsta grad skulle jag säga trots att det varit lite tyst senaste veckan.

Efter boostveckan så var det en lite lugnare vecka på schemat det har körts ett distanspass per disciplin och det har mest varit på egen hand. Själv blev det några umgängeslöp dessutom men det är bara härligt och sen ska vi inte snacka om fivefingerspromenaderna och kvällsbaden.

Men nu så taggar vi upp igen, efter en lugn cykel i måndag så startade Henke och Perra upp kvalitetsdagarna med en dundrande cykel/löp som gick undan på tisdagen och idag på förmiddagen blev det intervallsim i hamnen. Vi räknar dessutom med att Valpen, som bråkar lite med öli, ramlar in i kväll.

Annars så är det tävlingsdags igen, Perra, Valpen, Warne och Ordföranden (tar iofs inte ut något i förskott gällande ordföranden) ska simma Vansbro till helgen samt eventuellt cykla dit och hem. Valpen verkar dessutom tagga hårt för utmaningen (supersprint) som går av stapeln i Nora på fredag. Kan bli en och annan Örebrotriathlet att brottas med där kanske.

Henke som befinner sig i Småland för bröllop i helgen planerar att köra Sövde halv-IM på söndagen med viss reservation för att det är fullt men det jobbas för fullt på lösning på den. Det luktar våtdräktsförbud i Sövde så dagens intervallpass blev till hälften utan våtdräkt i Saltsjön, mycket kärlek på den.

Övrigt nytt
Vi har efter ett avhopp från stenhårda jägaren Krister fått med oss Rebecca på Ö till Ö tåget så Valpen och Rebecca lär bli farliga i mixedklassen.

Annars har det börjat med vissa bestyr inför Zurich, enligt rykten så ska lägenheten vara bokad så nu börjar det verkligen bli allvar.

Fick en fråga av min fru om vi nu ska para ihop Valpen med någon varför lägger ni då upp fula bilder på honom? Jag fattade inte vad hon menade med fula bilder men jag funderade igår kväll och kanske är det något undermedvetet för att vi vill ha Valpen för oss själva. Men så kollade jag på bilderna och blev glad igen.

Tror det var allt för nu

Det snackas mycket folkfest i Puppy TS för tillfället. Begreppet myntades i samband med Hjälmaren Runt där ett gäng glada motionärer (inklusive Valpen) mumsade sirapslimpa och drack kaffe så fort tillfälle gavs. Sedan den kalla lördagen i maj har ordet använts flitigt i Puppy och till allas vår glädje blir det folkfest två helger i rad. Vi inleder med Kilsbergen Triathlon på söndag, där drygt 100 personer är anmälda.

Sirapslimpa – motionärernas och Valpens bästa vän i sadeln.

För oss i Sveriges fetaste triathlonklubb är det med skräckblandad förtjusning som vi beger oss till gnällbältet för säsongens första tävling. Förtjusning och nostalgi därför att det var för precis ett år sedan som Henke och Johan gjorde tridebut och fick precis den käftsmäll som behövdes för att fatta att cykelträning nog är ganska viktigt i triathlon. I år är det Perra som gör debut, men till skillnad från fjolårets duo har Perra en rejäl grund att stå på efter många riktigt bra träningsveckor sedan november då resan mot Zürich och Ironman började.

Och skräck därför att fjolåret bjöd på 14-gradigt vatten, blåst och en bana som är mer kuperad än Dolly Parton i ryggläge. Ånnabodabacken ska forceras två gånger om på cykeln innan det är dags för dryga tio km löpning på en bana som också bjuder på några smutta backar. Det är helt enkelt inget snack om att det, precis som arrangören hävdar, är Sveriges tuffaste triathlon. Men folkfest blir det!

Helgen efter är det dags att göra ett nytt djupdyk in i motionärernas underbara värld när Vätternrundan står på programmet. Nu när det börjar dra ihop sig har vi funderat både en och två gånger på varför i helvete vi ska cykla 300 km på skräpracers med start 02.40 på lördag morgon. Och egentligen finns inget annat svar än att vi är stora fans av folkfester där sirapslimpa, pulvermos och köttbullar ingår i festligheterna. Den stora snackisen inför Vättern är hur många påsar valnötter Henke ska få med sig och hur många Snickers Valpen hinner trycka innan Jönköping. Och självklart hur länge Valpen och Henke kan hålla sig till vår raceplan som innebär sub-10. På Hjälmaren Runt orkade vi ligga i klunga i femtio meter innan tåget gick.

Lite andra reflektioner från veckan.

- Jag, tillsammans med de övriga tror jag, är ruskigt imponerad över att Warne i princip har en färdig cykel som står hemma i lägenheten och väntar på jungfruturen. Tyvärr missade han att den lilla detaljen som heter bromsar, men ryktena säger att dom är på väg.
- Våra hett eftertraktade badmössor har fortfarande inte dykt upp. Och tävlingsdräkterna misstänker vi att ordförande Karlsson har sålt för att finansiera renoveringen av lägenheten och det dyra levernet på gentila Östermalm. Så förmodligen blir det bara pulsband på söndag.
- Vi borde skaffa klippkort på Max eftersom varje cykelpass över 70 km slutar med cheeseburgare, friterad ost och kaffe.
- Eftersom Henke och Perra hade några kilometers försprång när vi möttes i Ursvik idag fick jag ta ett andra varv i milspåret. Sista orden från mina kollegor: “Folkfest nu Valpen!”

Nu blir det sömn, några timmar på hojen imorgon bitti och sedan benen i högläge i 48 timmar för att förhoppningsvis vara återhämtad till 1305 på söndag.

//Valpen – Founder and Puppy

Vi lyckades hantera de 153km på cykel trots ganska hård vind och 1 plusgrad på termometern vid start.
Carbsprojektet, dvs inte det att carbsmonstret Valpen skulle käka sirapslimpa i depåerna, föll relativt väl ut. I alla fall de första 4 timmarna.
Valpen har dessutom ett nytt smeknamn, barbequemaster, om ni undrar varför fråga killen som hängde på Puppyklungan.

Warne sprang ju dessutom tävling idag och landade på 01:47 på halvmaran och det får väl ses som en bra tid speciellt med tanke på att den glade gamängen från Eskilstuna spenderade föregående helg på hospitalet.

Mer om helgens äventyr inklusive videoblogg kommer under morgondagen.

Nyligen tillbringade jag inte bara flertalet timmar på Mälarsjukhusets fina akutmottagning men också en natt på dess akutvårdsavdelning. Den första läkaren jag träffade påstod något så korkat som att jag skulle lida av magkatarr – något som allt som oftast är stressframkallat. Stress tänkte jag – jobb, skola, triathlon och bygga cykel kan omöjligen orsaka stress. Aja, ge mig piller så att jag kan åka hem. 15 timmar senare var jag tillbaka, men nu med en smärta som var sju resor värre. Första gången kunde jag i alla fall stå upp men nu låg jag dubbelvikt över en pall… tack gode gud för Ketogan. Tre läkare och en CT senare vet fortfarande ingen vad det är för fel. Nog om det, det ska tävlas i helgen och då kan man inte hålla på och ha ont… två dagars vila verkar ha varit nog och hastigheten var det inget fel på vid dagens löppass och förhoppningen står fortfarande till att sätta ett nytt PB vid Näshulta Halvmara. Övriga i Puppy kommer däremot att cykla Hjälmaren Runt. Kan tänka mig att det kommer att ta emot lite att gå ifrån En P2C med HED Jet6 till en Speedster S30 med hjul. Men en Puppy låter väl inte sådant störa.

De extra insatta vilodagarna har i alla fall använts till att skruva lite på några cykeldelar! Vi har trots allt en tvivlare som avundsjukt häcklar på bloggen och vad kan vara bättre bot för själen än att håna en sådan?

Först ut så monterades en SRAM OG1070 11-23T kassett på ett par Mavic Cosmic Elite. Stabila saker som nog kommer att göra sig mycket gott i det flacka landskap som jag lever i… däremot ska det vara osagt om 23-39 kommer att vara lågt nog vid Kilsbergen, särskilt med tunga Cosmic Elite. Men det blir bara att ta i lite mer.

Den mest intressanta monteringen var dock bromshantag och växelreglage på styret. Härligt många inställningar och inte alltför tungt, ett Profile Design Carbon X 1.5. Väger faktiskt in på ganska exakt ett kilo. Självklart inkluderar det både styrstammen och bromshantagen (Profile Designs aluhantag, som nog är i tyngsta laget). Som reglage blev det ett par trevliga SRAM TT500 som nog borde bytas ut till ett par SRAM R2C, men något ska väl sparas till vintern? Lite vita kabelhus och vit tejp så kommer detta att se ganska smutt ut mot den röda ramen.

Sen kan man resonera som så att det inte spelar någon roll hur häftiga saker man har – man ska kunna använda dem också. Det är ett ganska ihåligt resonemang eftersom bedömt alla som sysslar med någon sport vill ha “the gear of the pros”. Inte för att det nödvändigtvis skulle göra dem snabbare men… det är jävligt ballt.

Om man skulle titta på den hårda kärnan i Puppy TS, ja Perra du är med där nu, så kommer den efter mars månad idel bestå av 30-åringar. Norrlandsjägaren Perra och Sveriges stekigaste ordförande är numera även de 30. Men vi har ett undantag! Det är allas vår Valp, killen som gör oss andra unga!

Så vi vill bara ta tillfället i akt att gratulera på födelsedagen och här kommer några klipp för att hylla träningsstrategen, humanisten och puppygrundaren Valpen.

Grattis Valpen!

Enligt min säkra poliskälla så finns det inget “samtycke till misshandel” men ibland är hon inte helt pålitlig för förutom mitt samtycke så fick Micke även betalt. Trots det så gick jag därifrån lite mer bredbent och med mer ont i ryggen än när jag kom dit.

Det är ju som bekant vilovecka och det brukar innebära att både jag och Valpen justeras av vår kiropraktor Micke, som troligen tycker jag är värsta fjollan som gnäller och bölar så fort han börjar dra och slita lite. Men fan va bra det blir, ett dygn brukar det ta innan den där överkörda känslan försvinner men sen jävlar kan man springa.

Vi har fortfarande inte riktigt landat vilken kostlinje vi ska hålla, Valpen blev lite nervös när Racing weight landade hemma i brevlådan och tyckte att han skulle käka mer carbs, men jag är inte riktigt med på det spåret men vi har ju laddat på med ca 15h träning per vecka senaste tre veckorna men vi håller på och utreder. Får återkomma om denna!

Inga jävla 100 grammare här inte, och mintkrokant ska det vara på viloveckan! Det kan ingen ändra på.

Jag får ofta kommentaren, jag trodde ni hade vilovecka, när man säger att man ska iväg och köra så för ordningens skulle så kan jag berätta att vilovecka inte innebär soffläge och chips (även om det finns inslag även av detta) utan vi plockar bort tempopassen men behåller distanspassen och landar till slut ändå på 5 pass varav 2 är tester. Men det som är så magiskt smutt med vilovecka är sovmorgon, denna vecka blir det endast ett morgonpass vilket innebär att klockan ringer 06.55 största delen av veckan, kan inte fatta att de 1.25 kan kännas som ett halvt dygn. Så i morse blev det hockeytittande i sängen efter intag av omelett till frulle.

Ikväll blir det således MAF test, senaste testet gav 4:35min/km tempo runt en sjukt hal och snöig Råstarunda. För min och Perra del har vi förbättrat oss alla test medans Valpen inte har fullföljt ett MAF test sedan november förra året om jag inte missminner mig. Bäst när det gäller? eller bara olyckligt frånvarande när det är test? Ni får avgöra.

Lite andra nyheter
Doktoranderna Valpen och Perra verkar ha någon intern match om vem som kan skriva minst ord i den dagliga mailkonversationen om allt från kvällens starttid till någon skön länk med trifakta. De är fina grabbarna men ibland när FC Z Tore känns som ett socialt geni så får man hojta till.

Suunton, kör T6C, fick underkänt av klockmästaren efter provtryckning så nu är en ny på väg så det blev att jaga rätt på ordföranden och sno tillbaka den utlånade gamla polarklockan. Den var inte helt utsliten kan jag meddela, men ordföranden låter hälsa att han är på gång att börja köra.

Suunton sitter som smäck till kostymen! Vi får se vad Polaren kan göra!

Vi ligger i pipeline för att göra laktaströskel och maxtest, hur fan ska det sluta? Återkommer definitivt på denna.

Under tisdagens umgänge lyckades Valpen och Henke smälla i sig ordförandens sista chipspåse (på 2 min) och stämningen blev snudd på hotfull innan chokladen kom fram. Behöver jag säga att hungern som går utanpå allt annat, den gamle vännen, är tillbaka. Tur man har kylen på jobbet fullproppad med Paleomellis, frukt och russin annars finns risk att ytterligare medarbetare fått sig en avhyvling för vara riktigt hungrig är fan inget roligt eller bra för den delen.

Avslutar med ett citat från Tanja Djelevics blogg, tycker att det är fint och passar in på oss killar i Puppy. Kanske inte Perra då som egentligen är lite för “liten” för att få vara med.

“Extrakilon betyder längre livslängd! Både jättesmala och väldigt överviktiga människor har en högre risk for sjukdomar och kortare livslängd. Det säger en studie i Journal of the American Medical Association. De människor som visat sig ha längst livslängd ar de som ar lite överviktiga. Lite fluff skadar absolut inte, snarare tvärtom- det är mysigt!”

Just det! Mysigt var ordet.

Tanja hittar ni annars här!

Ordförandes första löppass blev fullständig succé!

Det vankades -10 och sjuk luftfuktighet när gårdagskvällen distanspass skulle avverkas runt råstasjöarna i Solna. Det var total uppslutning i Vasalund, Micke och Tompa körde i basängen, Henke, Valpen, Perra och ordförande Karlsson stack ut på löpning i midvintern.

Underlaget var packad snö eller is med ett skönt halt lager ovanpå men första varvet (5km) avverkades i 5.15 tempo, ordföranden hängde lätt på, vilade en snabbis innan han tog upp jakten på trion som fortsatte köra. Andra varvet identiskt 5.15 och efter det goda dagsverket tog ordföranden kväll och gick på dusch.

Henke, Perra och Valpen skruvade upp tempot, 5.00/km och 4.46/km på de två kommande varven plus en avslutande 6 min sträcka för att få rätt tid på passet. Det smärtade skönt i benen efter morgonens benspark i poolen, Perra måste fan lära sig räkna, men med vilodag idag var det bara att dunka på med det som fanns att uppbringa. Perra studsade fram i gammal fin form och Valpen som tog sovmorgon från simningen såg också lätt ut, eller inte lätt men ni fattar.

Det var tre snögubbar som stövlade in i Vasalundshallen efter 105 min, trötta men ruskigt taggade och nöjda. Idag vilar vi sen är det nya tag på onsdag.

Kärlek från konstnärliga ledaren och glöm inte rösta i nya omröstningen.