Hemma igen, det blev inte sub-10 men jag är ruskigt nöjd med min insats. Obeskrivlig känsla att överhuvudtaget få vara här och ännu större att korsa mållinjen på Ali’i Drive!

Simningen var tuff, många duktiga simmare och slagsmål vid varje boj i 3.8 km. Uppe på 1:06, vilket var över förväntan. Cykeln var bra, hysterisk motvind sista stigningen upp till vändpunkten men jag höll mig lugn och harmonisk. Inne på 5:16, en minut sämre än planerat men ut ur T2:an hade jag en minut plus på min tidsplan.

Kicki och jag uppför Palani Road på väg ut ur stan.

Jag kände mig pigg ut på löpningen, men lyckades inte mobilisera i värmen. Första 15K var det strålande sol och varmt som in i helvetet. Bestämde mig direkt att gå i vätskestationerna för att dricka och kyla ner mig. Höll ändå bra tempo första tredjedelen av maran, men ute på motorvägen blev det värre. Solen hade visserligen gått i moln, men värmen var ändå påtaglig. Höll mig löpande ner till Energy Lab, men uppförsbacken därifrån knäckte benen och hemvägen blev rätt plågsam. Jobbade mycket med svart energi andra halvan av löpningen vilket resulterade i 3:52 och totalt 10:21.00.

Schysst bränna ingår tydligen i Kona.

Tradition i Puppy TS!

Någon gång en mer utförlig berättelse.
Nu ska jag krypa till sängen, tack för all support och allt Twittrande!

//Valpen

Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6×1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra – precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar.

Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk – allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på “Congratulations Johan, you are an Ironman!”.

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy.

Ford Mustang Convertible – sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo’s grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab – klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det “Ironman Parade of Nations”. Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt!

Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt “nej, det gör Andreas”. Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo?

Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali’i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Debuten avklarad.
Jag har väntat hela sommaren på denna tävling. Då jag blev sjuk och fick ställa in Örserum tidigare i sommar och har jobbat näst intill varje helg efter det (då andra lämpliga tävlingar ägt rum) var det en mycket efterlängtad debut.
Var hos Johan vid 07:00 där det blev lite häng innan avfärd. Han pressade mig på lite mål för dagen och jag svarade luddigt som jag alltid gör när det gäller mål. Dock är det inte helt lätt när jag aldrig kört en ren tri-tävling förut. Svaren han fick har resonerats fram ungefär såhär:

Sim
Simningen är väl det jag har lagt mest tid på och kanske just nu är det roligaste. Kul också att träningen ger resultat, mycket tack vare simcoach Berra! Dagens mål på simmet var runt 25min, det enda jag kan koppla 1500m till är vårt simtest (T3) tidigt i vintras med Berra. Då simmade jag 1420m på 30min, vet jag att jag har utvecklats sedan dess så runt 25min(+) med våtdräkt kändes rimligt.

Cykel
Visst har jag suttit på sadeln en hel del men träningen har inte alltid varit 100 % riktad till ett 4mils lopp. I juni körde jag halv Vättern på 4:43 vilket jag var nöjd med, då en förbättring från förra året med mer än en timme. Jag visste att det fanns några fina sträckor på banan men trodde att farten skulle sänkas av vägbyggen m.m. Mitt mål på cykeln var 1h 20min

Löp
Här finns inga undanflykter, jag har slarvat på tok för mycket med löpträningen. Det är inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt. I vintras pratade jag om att jag skulle anmäla mig till några mindre löptävlingar, vilket inte blivit av. I våras sprang jag ett test på skolan på runt 44:30 på 9,7km. Jag tror att jag sa till Johans filmkamera att målet var 52min. Mitt hemliga mål var att kanske greja det på under 50min.

Växlingarna
Jag har fått många tips av de rutinerade rävarna i PuppyTS om hur jag ska göra. Bl.a. Memorera vägarna från sim till cykel, cykel ut och in, löp ut. Inget tidsmål här men jag försökte att vara noga efter incheckningen. Jag gick runt och tittade hur jag skulle hitta min cykel när jag kommer upp snurrig och dan efter simmet. Vart jag ska ta mig ut med cykeln och var jag sen ska springa ut. (Notera vad jag missade här)

Resultatet
Simningen kändes helt okej, det var trångt i starten men hittade efter några hundra meter en skaplig linje med relativt ostörd simning. Upp på 29min blankt. T1 gick fint på 2:13. Cyklingen gick bra, en härlig känsla att köra mitt i Stockholm. 1:10:59 blev tiden på cykeln vilket var bättre än förväntat. När jag kommer in i växlingsområdet händer det, jag springer fel och hittar inte min plats. Efter att ha irrat runt ett tag hittar jag till slut min ÄLSKADE plats och kommer ut på löpet efter 2:35. Noterbart är att Valpen fick hela scenariot på film (grattis Perra). Första varvet på löpningen gick snabbast mellan 4:30 -4:55, det brukar gå rätt/för fort första biten efter cykeln även när jag tränar. Sedan tappade jag tempot och höll väl ungefär 5:05-5-40 tempo resten av loppet. Löpet slutade på 51:36 vilket jag får vara riktigt nöjd med.

I det stora hela är jag nöjd, totaltiden blev 2:36:27. Nu är första tävlingen avklarad och jag är en erfarenhet rikare, vilket kommer betyda mycket för min kommande träning. Jag ser redan fram emot vårens tävlingar. Stort tack till Carro, Catta, Anna och Johan som hejade på mig under hela tävlingen!

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten.

Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Som ett led i toppningen inför Phillies hade jag och Henke en planerad sprint i fredags och eftersom jag ändå var på plats i Kalmar för att hetsa Perra o Staffan passade jag på att göra debut på sprintdistansen. Innan loppet hade jag en svag förhoppning om att simma på 11.15, cykla på 30.00 och springa sub 19 för att landa runt 1.03 totalt.

Simningen blev riktigt tuff och att arrangörerna valt att lägga en 90-graderssväng redan efter 100 m gjorde verkligen inget bättre. Kom upp efter 11.39 och gjorde en helt ok första växling. På cykeln försökte jag verkligen uppbringa allt jag hade för dagen och lyckades också plocka en hel del placeringar ut till vändpunkten där jag låg på trettonde plats. Nöp ytterligare några cyklister på tillbakavägen och växlade ut någonstans runt tionde. Tiden på cykeln blev 26.42 (på en något kort bana) vilket var dagens bästa tid så Kicki (Cervélo från Lena) och jag verkar ha funnit varandra på allvar.

Ut på löpningen var planen att springa under 19 minuter, men benen kändes otroligt pigga och jag kunde mata på i 3.40/km för att landa löpningen på 18.12 och 59.10 totalt. Sjunde plats i seniorklassen (plus stryk av Sarwe i juniorklassen) och en åttondeplats totalt. Tack till supporten längs banan och för de coola cykelbilderna som Staffan Isacson tog!

Dagen efter hängde jag och Tompa i solstolar och fick se PB av både Perra och Staffan, samt en bra insats av SPIF-Micke som tyvärr kraschade på sista cykelvarvet och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Perra fyrade dessutom av klubbrekord och är nu den okrönte långdistanskungen i Puppy TS. Nu laddar vi för Phillies och jag borde förmodligen ta tag i packningen eftersom det nu är mindre än 20 timmar tills planet lyfter.

Pz!

Ok, members och alla andra.
Nu verkar vinterdepressionen vara som bortblåst, läste någonstans att den hade samband med ökat sug efter kolhydrater, hur funkar det om man käkar paleo?

Vi har öppnat veckan starkt, fem kvalitetspass på de inledande 3 dagarna, hur tänkte strateg Nykvist där? Hur som helst, måndagen inleddes med operation simboost och den sammanfattas enklast i att samtliga tre simpass denna veckan ska vara snudd på att man vomerar i rännan. Sagt och gjort på kvällen var det dags för begivenheten fartökningspass, efter lite uppvärmning var det 2km 04:10 tempo, 6km 04:00 tempo och avslutningsvis 03:50 på sista 2km. Trots viss strul med uppmätningen så gick det sub40 på milen i geggamojjan runt sjöarna. Tisdagen ägnades åt cykelintervaller och så igår så var det dags för 3-hunkingar, det var beordrat 3:10 fart. Det ville sig inte bättre än att igår så bröts isen, för första gången på de senaste två månaderna fick februarystar Valpen ligga i badgers position, verkar som att benen svarar lite bättre hela tiden flåset har egentligen aldrig var problemet så nu ska det bara fortsättas byggas täta muskler.

Vi dundrade förbi hårdsatsande marathonbloggerskan Petra några gånger när hon stretchade vid sidan, vad hon pysslade med ser ni här

Valpen med halvmössa laddad för kvalitetspass!

Inte nog med att det blev en debutrunda på speedstern utan att frysa om fötterna på tisdagskvällen, där snackar vi kärlek och en dimension till på träningen, sen har vi haft ytterligare en födelsedag och det är så klart Perra jag snackar om. Sen Perra kom in i Puppy har inget varit sig likt, förutom att han för alltid kommer att vara Puppy TS mest modesta deltagare så är han alltid den klippa som vi behöver, en stabil motpol till de mer bipolära medlemmarna (läs Henke) och de otyglade ungtupparna (läs Valpen)

Att Perra sen är min partner på legendariska ÖtillÖ är en helt annan femma, till årets upplaga så ska vi åka på teambuilding för att synca våra personligheter på de ställen där de inte lirar, för vi är trots allt ruskigt lika på många andra punkter men det får vi ta en annan gång. Känns som Perra gått igång stenhårt på min Torgeby light vecka i någon stuga i djupaste skogarna och bara käka kött och springa fivefingers.

Perra och Tjorven hänger i godisståndet på Lindingöloppet

Perra kommer under våren som precis börjat vara pappaledig och kör således inte lika mycket kollektivt som vanligt vilket så klart är tråkigt och Perra har flaggat för “mellanår” och satsning på ultraloppen. Det fina i detta är så klart att om man känner till Perras psykologi så är det i år som de fina resultaten kommer att komma. Han får smyga med och behöver inte har några uttalade mål, vet dessutom att P2an lämnades in på service i veckan och att det minsann blir ett och annat trainerpass när Tjorven (min frus smeknamn på flickebarnet) slaggar middag. Så glöm inte var ni läste det först. 2011 blir året då Perra kommer persa på det han ställer upp i triväg.

Ok för att sammanfatta lite eller för er som bara läser sista raderna.

Gillar just nu:
MarathonPetra
Årets första primalwalk (ikväll)
Våren och solen
Cykel ute med snabba speedstern
Perra
Kvalitetspass
Valpen i badgers position

Bubblare:
Ordförande Karlsson, tills kläderna är tryckta och klara
Tuggarn, stort med ny bloggtändning

Nu är nya hemsidan uppe och rullar på allvar, smutt som fan.

Tycker att ni ska ta en runda och kika runt, vi kommer efterhand att fylla på med mer info under flikarna och kanske viktigast av allt fylla på med medlemmar under members allt eftersom de dyker upp här på bloggen.

Då det varit en del grävande i bildbanken så har det dykt upp lite guldkorn som jag känner att världen inte kan vara utan.

Debuten i Kilsbergen 2009, vi hade kört, vad vi då tyckte va hårt, i cirka 3-4 månader innan vi dök upp och kände oss som triathleter. Men det är inte vad man ser på bilderna.

Valpen hoppar av cykeln, tokladdad för löp.

Vi hade varit hos Dörpa och handlat trilinnen, världsklass?

Efter en snabb T2a ger sig Henke och Valpen ut på löpet.

Hörs imorgon när första medlemmen dyker upp – Välkommen ANNA!