Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6×1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra – precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar.

Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk – allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på “Congratulations Johan, you are an Ironman!”.

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy.

Ford Mustang Convertible – sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo’s grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab – klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det “Ironman Parade of Nations”. Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt!

Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt “nej, det gör Andreas”. Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo?

Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali’i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Debuten avklarad.
Jag har väntat hela sommaren på denna tävling. Då jag blev sjuk och fick ställa in Örserum tidigare i sommar och har jobbat näst intill varje helg efter det (då andra lämpliga tävlingar ägt rum) var det en mycket efterlängtad debut.
Var hos Johan vid 07:00 där det blev lite häng innan avfärd. Han pressade mig på lite mål för dagen och jag svarade luddigt som jag alltid gör när det gäller mål. Dock är det inte helt lätt när jag aldrig kört en ren tri-tävling förut. Svaren han fick har resonerats fram ungefär såhär:

Sim
Simningen är väl det jag har lagt mest tid på och kanske just nu är det roligaste. Kul också att träningen ger resultat, mycket tack vare simcoach Berra! Dagens mål på simmet var runt 25min, det enda jag kan koppla 1500m till är vårt simtest (T3) tidigt i vintras med Berra. Då simmade jag 1420m på 30min, vet jag att jag har utvecklats sedan dess så runt 25min(+) med våtdräkt kändes rimligt.

Cykel
Visst har jag suttit på sadeln en hel del men träningen har inte alltid varit 100 % riktad till ett 4mils lopp. I juni körde jag halv Vättern på 4:43 vilket jag var nöjd med, då en förbättring från förra året med mer än en timme. Jag visste att det fanns några fina sträckor på banan men trodde att farten skulle sänkas av vägbyggen m.m. Mitt mål på cykeln var 1h 20min

Löp
Här finns inga undanflykter, jag har slarvat på tok för mycket med löpträningen. Det är inte konstigt att jag tycker att det är jobbigt. I vintras pratade jag om att jag skulle anmäla mig till några mindre löptävlingar, vilket inte blivit av. I våras sprang jag ett test på skolan på runt 44:30 på 9,7km. Jag tror att jag sa till Johans filmkamera att målet var 52min. Mitt hemliga mål var att kanske greja det på under 50min.

Växlingarna
Jag har fått många tips av de rutinerade rävarna i PuppyTS om hur jag ska göra. Bl.a. Memorera vägarna från sim till cykel, cykel ut och in, löp ut. Inget tidsmål här men jag försökte att vara noga efter incheckningen. Jag gick runt och tittade hur jag skulle hitta min cykel när jag kommer upp snurrig och dan efter simmet. Vart jag ska ta mig ut med cykeln och var jag sen ska springa ut. (Notera vad jag missade här)

Resultatet
Simningen kändes helt okej, det var trångt i starten men hittade efter några hundra meter en skaplig linje med relativt ostörd simning. Upp på 29min blankt. T1 gick fint på 2:13. Cyklingen gick bra, en härlig känsla att köra mitt i Stockholm. 1:10:59 blev tiden på cykeln vilket var bättre än förväntat. När jag kommer in i växlingsområdet händer det, jag springer fel och hittar inte min plats. Efter att ha irrat runt ett tag hittar jag till slut min ÄLSKADE plats och kommer ut på löpet efter 2:35. Noterbart är att Valpen fick hela scenariot på film (grattis Perra). Första varvet på löpningen gick snabbast mellan 4:30 -4:55, det brukar gå rätt/för fort första biten efter cykeln även när jag tränar. Sedan tappade jag tempot och höll väl ungefär 5:05-5-40 tempo resten av loppet. Löpet slutade på 51:36 vilket jag får vara riktigt nöjd med.

I det stora hela är jag nöjd, totaltiden blev 2:36:27. Nu är första tävlingen avklarad och jag är en erfarenhet rikare, vilket kommer betyda mycket för min kommande träning. Jag ser redan fram emot vårens tävlingar. Stort tack till Carro, Catta, Anna och Johan som hejade på mig under hela tävlingen!

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten.

Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Som ett led i toppningen inför Phillies hade jag och Henke en planerad sprint i fredags och eftersom jag ändå var på plats i Kalmar för att hetsa Perra o Staffan passade jag på att göra debut på sprintdistansen. Innan loppet hade jag en svag förhoppning om att simma på 11.15, cykla på 30.00 och springa sub 19 för att landa runt 1.03 totalt.

Simningen blev riktigt tuff och att arrangörerna valt att lägga en 90-graderssväng redan efter 100 m gjorde verkligen inget bättre. Kom upp efter 11.39 och gjorde en helt ok första växling. På cykeln försökte jag verkligen uppbringa allt jag hade för dagen och lyckades också plocka en hel del placeringar ut till vändpunkten där jag låg på trettonde plats. Nöp ytterligare några cyklister på tillbakavägen och växlade ut någonstans runt tionde. Tiden på cykeln blev 26.42 (på en något kort bana) vilket var dagens bästa tid så Kicki (Cervélo från Lena) och jag verkar ha funnit varandra på allvar.

Ut på löpningen var planen att springa under 19 minuter, men benen kändes otroligt pigga och jag kunde mata på i 3.40/km för att landa löpningen på 18.12 och 59.10 totalt. Sjunde plats i seniorklassen (plus stryk av Sarwe i juniorklassen) och en åttondeplats totalt. Tack till supporten längs banan och för de coola cykelbilderna som Staffan Isacson tog!

Dagen efter hängde jag och Tompa i solstolar och fick se PB av både Perra och Staffan, samt en bra insats av SPIF-Micke som tyvärr kraschade på sista cykelvarvet och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Perra fyrade dessutom av klubbrekord och är nu den okrönte långdistanskungen i Puppy TS. Nu laddar vi för Phillies och jag borde förmodligen ta tag i packningen eftersom det nu är mindre än 20 timmar tills planet lyfter.

Pz!

Vinn en dag med Valpen, upplägget är egentligen rakt av snott från AC. Nu kan man då inte vinna en dag med Valpen men vi kanske ska köra något sådant framöver om intresse finnes.

När viloveckan nu börjar närma sig sitt slut, träningen har börjat rulla igång och inte minst har undertecknad fått sova ut och stressa av en smula (läs börjat jobba) Men med lite mer energi kommer också mer blogginlägg så jag tänkte avlägga en liten rapport från hundgårdens boostvecka.

Först innan vi börjar, fett med respekt till Tuggarn för denna bilden. Kan i förtroende avslöja att Valpen lät hälsa att “han inte längre läser Tuggarns blogg för det är för jävla mycket cumbajaja och rökelse” vet att detta bara är en kärleksförklaring på Puppyvis till Tuggarn.

Boostveckan
Vi har som ingen kan ha missat varit på vårt årliga träningsläger i Dalarna, det var andra året i år, och det innebär två riktigt tuffa kvalitetsdagar, en vilodag och sedan avslutar vi med 3 riktigt långa distansdagar. Vi brukar landa på runt 30 timmar på en boostvecka och detta är starten för sista delen i uppladdningen inför race.

Lördag
Vi valde att köra Vansbro tri som första kvalitetspass, mer om det ser ni nedan, Valpen kung och Lotta drottning på plussidan, Robban bröt och undertecknad kanske skulle brutit på minussidan. Vi var lite oroliga att Classe Björling skulle tvinga alla att ha mohikan, men sympatiske Clas lät oss (även Valpens vilda frilla) komma undan.

Clas ger Puppy och Valpens page tummen upp.

Söndag
På plats i Persbo, inledande sim i Borlänge simhall (Maserhallen) ett duktigt 4500m kvalitetspass där Berra verkligen hade tänjt på gränserna och lagt till världens längsta insim.
Vi följde upp med löpintervaller, 3km uppvärmning och sedan 5km 04:15 fart och sedan 3km i 4-fart och avslutande två i 3:50 innan det skulle joggas ner. Var tvungen att bli av med aggressionerna från lördagen och dunkade på. Bröt mot Jocke Berggrens hederskodex (lojal mot farten) och fick “hatblicken” från Valpen som trots totalkross på lördagen inte gillade utbrytare och mumlade klassikern “get a plan – and stick to it” Problemet med samtliga i Puppy TS, undantaget möjligen Perra, är att vi endast “stick to it” när det inte finns mer krafter annars kan det lätt gå snabbare eller långsammare för den delen (med det hör verkligen inte till vanligheterna)
Avslutade dagen med lagtempo 50km plus uppvärmning, det gick uppför till Grängesberg och sen gick det fort som fan hem och Perra fick kriga för att inte flyga av men var tapper så det kommer nog bli en bra cykel trots allt i Kalmar, bara han inte behöver berätta det för någon.

Grabbarna laddar för tempohoj, Perra kör stallriktig outfit med fel brallor och Valpen kör high chapp

Måndag
Vilodag, fick sticka ner en snabb vända till Hufvudstaden för diverse husbestyr, suboptimalt men nödvändigt.

Tisdag
Dagen inleddes med längsta cykelpasset på länge, 220km och fikastopp blev det innan vi var tillbaka 6 timmar senare. Vi fick en fin tur och stötte på en och annan Säfsing. Blandat väder men sjukt mycket bättre humör än förra året.

Ryktet gör gällande att man käkar våfflor även på touren.

Sedan skulle tisdagen avslutas med ett simpass i sjön utanför Aina och Bosse, efter lite tvekan så blev det till slut kanske veckans absolut finaste upplevelse. Ren och skär magi och marsmallows efteråt.

Onsdag
Dags att bekänna färg, 30km löpning och på de i mitten skulle Perra sätta pers på halvmaran. Blev ett bra pass även om Valpen gnydde lite när farten sjönk mot 4:30 mot slutet av Perras halvmara. Soligt och fint och Valpen och jag tränade på hur vi skulle hydrera och tror väl att vi hamnat rätt. Skönt när man känner utveckling för förra året höll mina ben på att trilla av men i år gick det helt ok. Vi hade 04:36 i snitt på mitten 21 kilometerna för info.
Sen var det då dags för årets längsta simpass 7,5km var upplagt i Ludvika simhall, hela kroppen värkte och det blev lite alternativt på alla håll och kanter men Perra visade gryende simform och mot eftermiddagen kände man sig ganska nöjd.

Perra återhämtar sig i Ludvika simhall

Torsdag
Vi stack mot Stockholm på förmiddagen och på eftermiddagen så var det då dags för en avslutande MiniIM, Mackan (aka Smackan) mötte upp och vi avverkade ett bra pass med cirka 2000m Sim, 60km Cykel och 15km löp ute på Ekerö.

Valpen och Mackan på sista boostdagen.

Om man ska sammanfatta boostveckan så började den knackigt för egen del men det släppte allt eftersom sömnen kom ifatt. Minus för egen del är att det till viss del varit lite splittrat under senaste veckorna och även boostveckan, men det är bara att fokusera Phillies från nu. Måste också säga att jag inte var tillnärmelsevis så trött som förra året så kroppen verkar ha vant sig lite mer vid mängden träning. Vi har dessutom beslutat att till nästa ska vi utöka till en riktigt cykelvecka på våren och boostveckan ska nästa år sträcka sig över två veckor, allt i linje med utökade satsningen.

Återkommer i veckan med lite mer om Phillies och hoppas att Perra samt Noragänget delar med sig med lite inside inför Kalmar, förlåt tennisveckan för autister.

Sist men absolut inte minst en bild på Valpen så som vi gillar honom allra bäst. Ska jag vara riktigt ärlig så börjar det bli lite tråkigt att inte ha någon att snacka tri med på dagarna (Valpen kör som vanligt Finland på viloveckan efter boosten).

Hörs och ses

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010.

Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

Mitt i allt kring Ö till Ö kommer här filmen från Sala Silverman 2010 där det haglade med PBn. Vi valde indietema till denna rulle, eller vi och vi, jag valde.
Håll till godo

Kajalkram från Henke