Vi släppte ut 3 lag på banan i år och alla tre tog sig i mål, ni får nöja er med foton från målgången på samtliga lag. Racereport kommer under morgondagen.

Jag gör en Valpen och stänger av klockan, Perra ser oberörd ut

Brudarna kutar in på pallplats och är glada

Robban och Lotta tog sig in till skymningen! Grym prestation

Några snabba observationer och kommentarer

- Det kanske trevligaste på racet är allt häng och snack med trevliga tri/multisportfolket och den grymma organisationen. Alltid världsklass.

– Det var ett ruskigt tufft race i år, mage och ryggkramper efter 3-4 timmar och en bitvis riktigt tuff vind. Men vi tog oss i mål och höll oss löpande hela Ornö, team Malaco.

- Brudarna visar att det med råge är med för att stanna, pallplats i debuten bådar gott inför framtiden.

- Robban och Lotta, där Robban ser helsänkt ut riktigt tidigt gör en bedrift och tar sig i mål med nya krafter.

Vi hörs igen imorgon och hur ont det än gör i kroppen på vägen hem så planerar man alltid hur man ska bli bättre till nästa år.

Undrar om Tuggarn uppskattar mitt practical joke med att sno hans våtdräkt?
Kram från en sliten konstnärlig ledare

Förhoppningsvis har allt gått bra och vi står nu taggade på startlinjen. Kvällen bjöd på bra häng med massor av bekant folk, lite halvrisig middag och mys på rummet. Allt för att ladda för fullt. De andra två lagen verkade heltända vid läggdags så det bådar gott.

Under dagen kommer ni kunna följa oss live via ÖtillÖs hemsida.

Klicka på loggan nedan för att komma direkt till livetracking

Puppy TS lag
Men – Lag 35 – Puppy TS Team Malaco – Henke och Perra
Mixed – Lag 89 – Puppy TS/Team Stoneage – Lotta och Robban
Women – Lag 96 – PuppyTS/Team Öwdaln – Anna och Catta

Har ni mer sug efter ÖtillÖ kolla in ÖtillÖ tv på hemsidan.

Släng upp en näve för Puppy TS under dagen och kolla in på sidan fram mot kvällen så ska vi försöka få upp lite resultat och kommentarer från dagen.
Nu åker vi.

Nu har mitt andra delmål för säsongen avslutats och jag sitter och försöker sammanställa mina tankar. Kalmar järnman blev en härlig upplevelse med superfint väder och härligt tri-häng med Valpen. Synd att inte Porthos kunde hänga på. Jag vill först tacka hela organisationen och all underbar publik som kom och stöttade alla oss. Fantastisk stämmning! Sen var det jättekul att mina föräldrar kom ner och bevittnade sin första triathlontävling. De tyckte det var super, även mamma!

Jag hade en ganska jobbig upplevelse under simmet i IM Zürich förra året och jag försökte verkligen ha en positiv mindset när vi stod där i Kalmar sund och lyssnade på nationalsången. Att ha provsimmat banan innan tävlingen är verkligen att rekommendera och med lite mer rutin, och lite mindre människor så blev det en mycket bättre upplevelse. Visst va det trångt men jag uppfattade stämmningen något mindre hetsig än förra året och jag lyckades pricka race-plan ganska precis.

Simstarten i en triathlontävling är en skräckblandad upplevelse.

Det enda negativa var att under sista halvan av andra varvet, när jag hade riktigt bra flyt i simmet, så började jag få ont i pannan ut emot tinningarna. Lite av en brainfreeze som nästan fick mig att ta tag i en kanot för att få komma upp med huvudet ur vattnet ett tag. Konstigt för vattentemperaturen var inte så särskilt låg jämfört med många andra simpass man genomlidigt i Stocksundskanalen eller på Ö till Ö.

Jag överlevde simmet ganska bra trots allt och känns alltid lika fint att komma upp i friheten på cykeln.

Kom upp på cykeln och fick fint sällskap av Staffan under första 7-8 milen. Han hade perfekt pace så jag låg konstant enligt plan på 135 bpm. Sen kom vi ifrån varandra och jag hittade ett par-tre ryggar som höll perfekt fart resten av sträckan så att jag kunde ligga runt 140 bpm, precis enligt plan. Vinden var lite oväntat emot ut mot vändningen men hemåt gick det finfint och det var underbart att komma in i Kalmar med alla människor som hejade. På tillbakavägen på sista varvet låg jag och höll igen för jag visste att jag var 3-4 minuter snabbare än plan och att det nog var visare att spara krafterna till löpet för att orka hålla ihop och klara 10 timmar.

Ut på löpet hittade jag en man i medelåldern som gick som en klocka på 5 min/km. Jag såg aldrig att han tittade på någon klocka men min visade max 5 sek diff på tempot. Jag kände mig som en kung och tänkte att det här är så jävla bra. Upp emot 20 km började han dra ner på tempot tyvärr och jag fick försöka hålla igång själv.

Återigen kändes löpningen så jäkla bra till en början men det förändrades, igen.

I motvinden in mot sista varvningen kände jag att det kommer blir kämpigt att hålla den tänkta farten och klara 10 timmar. Vid varvningen kommer jag ihåg att jag sa till min pappa att det började att dra så där familjärt i muskulaturen. Krampkänningarna hade börjat och vid flertalat tillfällen ut mot vändningen höll det på att smälla till så jag fick trycka upp tåspetsarna mot smalbenen och vid ett tillfälle ställa mig och sträcka ut vaderna. Vid det här laget låg jag precis på gränsen vad mina ben pallade men ändå tappade jag 15-30 sekunder på planen per kilometer. Liksom i Zürich kändes det som att hjärta och hjärna kunde leverera mer men musklerna i benen sa stopp. Detta lyckades jag slippa känna i Lapland Ultra där jag kunde dra på en rökare till spurt och klara mitt mål. Min spurt i lördags var inte så mäktig, snarare märklig… Spola fram till 50 sek och njut. Eller, spola inte alls utan njut av Henkes mästerverk! Tog dock klubbrekordet med 26 min, härligt.

Jag är relativt övertygad om att det varma vädret var skillnaden i lördags. Jag åt bra och fick i mig mina salttabletter enligt plan men troligen lite för lite vätska för jag kissade endast en gång under loppet efter att jag kommit upp från simmet. Lite synd att missa 10 timmar med 1 min och 45 sekunder men jag känner mig ändå riktigt nöjd med min insats.

En tanke går till Micke som hade en mindre rolig upplevelse med en allvarlig cykelkrasch endast 8 km från växlingen. Supertråkigt. Tur att han hade Tompa som, som alltid, stod för grymt humör och fina bilder. Tack. Valpens filming var också fin.

participant
number       91
age group   Herrar Senior
name           Bjelkmar, Pär (SWE)
club             Puppy Triathlete Society

race info                         place
Swim          01:14:11     173
Trans 1       00:02:35
Bike            05:07:44   80
Trans 2      00:02:17
Run            03:35:00   56
time total  10:01:45

place (M/W) 56
place (ag)      34

Puppy TS kommer att ställa upp med minst 3 lag i ÖtillÖ 2011, lagen är.

Puppy Triathlete Society – Fjolårsvinnarna i mixedklassen, Bibben och Valpen
Puppy TS – Team Malaco – Henke och Perra som är sjukt revanschsugna
Puppy TS/Öwdaln – Anna och Catta, rookies i Puppy TS och på ÖtillÖ men grymma

Tror att detta kan bli en folkfest av stora mått! Har du anmält dig?

Vad fan är ÖtillÖ?
Läs fjolårets racereports eller klicka på loggan nedan så landar du på ÖtillÖs hemsida.
Henke&Perras story 2010
Valpen&Bibbens story 2010

Ok, här kommer litet inlägg mitt i kaoset, för det är verkligen så det är just nu. Både jobbet och husbygget peakar nu i några veckor samtidigt som intensiteten på träningen onekligen har skruvats upp under januari när vi nu landat i block 1. Den gode Nitro går ner på 5:30 i sömn men för egen del håller det verkligen inte om jag ska hålla ihop. Min kära fru fick hålla i telefonen i affären när det skulle betalas för någon vecka sedan när jag pratade med Matte nere i Malmö. Helt plötsligt hör jag henne säga, Henrik skulle nog helst av allt vilja sticka ut ensam i en stuga i skogen, vara isolerad och springa intervaller, och det är lite så det känns just nu. Men å andra sidan så hoppas jag att min primaldröm går i alla fall delvis i uppfyllelse till sommaren med lite övernattningslöp och fivefingers i skogen. Ligger helt i linje med att Team Malaco (Henke&Perra) ska börjar köra multisport 2014 förhoppningsvis ska det hinnas med en vända till Hawaii och en till Vegas innan dess.

Får skriva lite mer om hur träningen är upplagd, våra kostäventyr och hur det går med anmälan till A-race och ÖtillÖ i helgen.

Hur som helst, sprang förra veckan på en skön kille som heter Jocke Berggren på ICA MAXI i Solna. Vi snackade lite tri och annat och sen ville det sig inte bättre än att det blev uppstyrt med lite gemensam träning. Så på måndagen så blev det så att tre SM-medaljörer gav sig ut på långpass runt brunsviken, den minnesgode vet ju att Valpen och Henke kom etta och tvåa på duathlon SM 2008, visserligen motionsklass men det var väl i alla fall 10 deltagare. Jocke då? Jo han knep en tredjeplats i Kalmar 2008 så det var förutsättningarna för måndagens pass.

Jocke sträcker ut! Kör man Kalmar ska man ju under 9h annars är det inte värt.

Valpen var så klart fett övertänd och dunkade på bra, Jocke berättade efteråt att han inte trodde jag skulle palla efter 2km, men nu vet han bättre. Kleberg kan berätta hur ångloket låter när det blir riktigt ansträngt. Vi fick en bra runda och Jocke berättade lite sköna anekdoter och firade debutrundan med en Perrabajs i kungliga hagaparken. Så bli inte förvånade om det dyker upp en till med bra löpteknik när hundarna är ute och kutar.

Avslutningsvis, uttrycket high chaparall myntades någon gång under förra året och jag är inte säker men jag tror att det var denna artikel som låg bakom det.

Så är kommer nu årets första tävling, vilken Puppylegend för dagen iklädd SCT dress är det som bjuckar på en high chaparall enligt konsten alla regler? Fina priser utlovas.

Hörs

Kort uppdatering från fader Pär. Hoppas julen varit till belåtenhet och allt sånt där! Efter ett par lediga dar runt aftonen i boooostlandet Ludvika så har jag slitit med inflytt i ny lya på Kungsholmen. Nu ska det bara renoveras också. Eftersom jag just blivit fader så har jag förstås fått fundera lite över mina prioriteringar inför säsongen 2011 och vad passar inte bättre än att yttra dessa så här sista dagarna före det nya året. Får se om Henke lyckas övertala mig till något annat i morgon då det nalkas festligheter hos godsägarna Roström.

Henrik har gnällt om Ö till Ö-revansch sedan vi fick kramen från Michael tre sekunder efter mållinjen. Så Ö till Ö är ett A-race (Friel-lingo) för mig (och Henke) i år. Henke snackar massor placeringar men jag är modest som vanligt – säger topp 10.

För att lyckas på Ö till Ö måste man ju kunna simma. Så simfokus med Puppys egen simcoach Berra har det blivit under hösten och förhoppningsvis fortsätter vi till våren. Får hoppas de fina resultaten kommer snart också bara. Simpass är bra ur tidssynpunkt eftersom man med fördel kan utföra dessa på morgonen. Därmed är planen att under våren, då jag är pappaledig, hinna sticka in 2 morgonsimpass i veckan (utöver ett stående pass med Berra) innan Lina sticker till jobbet.

Sen kommer vi till mer prioriteringar. Det blir nog inga triathlons som A-race för mig i år! Ingen Vegassatsning med Henke och Valpen. Buhuuu! Mycket sorgligt men jag kommer inte sakna trainerpassen i bastun för värmetoleransen. Det hade inte varit realistiskt för mig med en sådan satsning ens om vi hade kört med samma träningsmängd som förra året, än mindre med 10-20% mer. Istället har jag kommit till insikt att jag ska testa på lite längre löpning istället. Och det passar ju dessutom finfint med Ö till Ö-satsningen. Cykeln får med andra ord stryka på foten även om jag inte kommer lägga den helt på hyllan.

Längre löpning kallas också ultralöpning i ultralöpningskretsar, och så klart har mina Puppyvänner anammat detta ord då det låter häftigt och maskulint.

Reds anm. Vi passar på att lägga in en fin bild på en sliten Perra som inte gör high five med publiken, nya smeknamnet är en hybrid mellan två gamla klassiker, grinkuken och Ultraperra, vilket helt sonika ger nya smeknamnet Ultrakuken, välkommen in i spelet.

Jag tror jag kommer vänta med historien varför jag blev inspirerad till just ultralöpning till mitt nästa inlägg och istället helt enkelt listar tävlingarna som idag är aktuella för nästa säsong.

Ursvik Ultra, 45 km, 27/3, prel. C-prio
Täby Extreme Challenge (TEC), 50 miles (80.5 km), 9/4, ANMÄLD A-prio
Lidingö Ultra, 50 km, 7/5, ANMÄLD B-prio

Ses runt Kungsholmen!

Ok, dags att försöka samla ihop det här på något sätt, med det här avses sista tävlingen som gick i måndags, summeringen av de två första åren som triathleter kommer lite senare.

Tror inte att någon av oss hade någon aning om vad som väntade när vi hoppade på båten där i Saltis vid söndag lunch. Det var många bekanta ansikten och en hel del nya men båtresan börjar med två sköna händelser, den första är att Colting hänger ut Pasi för utebliven bild till hans reportage på puppyts.se (nu fixat) plus att han tycker han fått på tok för lite frågor på film och musik, vi kör kanske en special med Jonas under vintern. Den andra sköna är att Mackan, ja ni läste rätt, dyker upp på båten och det visar sig att Mackan tagit Jojjes plats i ÖtillÖ. Mackan, med Benjamin (skall sjungas) i släptåg är bjuckar alltid på lite sköna storys och sanningar, snudd på puppymaterial på Mackan om det inte varit för att han och Valpen konkurrerar om frillan. I övrigt inget ovanligt förutom att min fru skickar mms med bild på henne och Lisa N från tjejmilen stort!, man får alltid massa blickar när man klär sig i Puppy outfit. Väl framme så var det avspänt och trevligt med briefing och annat innan det var dags för sängen.

Måndagen bjöd på uppstigning 04.00 sen frulle och på med prylarna för start. När raketen sköts gick jag och Perra med flocken ner till första simmet som avlöpte utan problem, upp på första ön och över de första öarna var det mycket tuffare terräng än väntat men vi maler på i bra tempo, efter cirka en timme lyckas jag dock stiga ordentligt snett med min gamla risiga fot men lyckas hålla värken stången utan att bli allt för introvert. Fram till andra riktigt långa simmet löper allt på bra, väl där på klippan krävs misshandel av trevlig funktionär för att banka ur min kramp ur höger lår. Vi kommer upp på Ornö efter ett riktigt bra långlöp några öar tidigare, efter lite fellöp tar vi rygg på några soldater och jag försöker skoja lite om att jag är pacifist men vi är alla för trötta och fokuserade för att det ska bli något kul eller att de ska orka sänka snackepåsen som löper med dem, förlåt Perra. Ornölöpet flyter på bra till någon km innan vätskestoppet, där går all kraft ur mig, det är helt slut i kroppen, och vi får gå och löpa sista 6km. På resterande öarna så domnar mina fötter i princip bort på simmen och det blir till att gå på de avslutande ö och kobbarna men med all mental energi som går att uppbringa tar vi oss löpandes i mål sista kilometerna. Underbart att äntligen få korsa mållinjen. Valpen och Rebecca dyker upp och berättar att de vunnit mixed trots att även de och många andra av de riktigt bra fått blanda gång och löpning sista biten.

Jag och Perra softar runt i skärgårdssolen en måndag i september

Under dagarna som gått sedan dess så har jag inte kunnat känna mig riktigt nöjd, missförstå mig inte jag är till viss del nöjd med att vi tog oss runt och landade på 26e plats. Men det som bränner i bröstet är att jag har känslan av att jag inte presterade, resultat är i mångt och mycket oviktiga det är något annat som ger en känslan av att ha presterat. Perra hade definitivt mer att ge på Ornö och vi snackade om att vi skulle vara starka över tid men där är jag inte mentalt förberedd på smärtan och det känns helt enkelt som jag viker ner mig. Den stora revanschlustan, nästan i klass med Valpens övertändning på Ursvik Extrem några dagar efter kraschen i Kilsbergen, ihop med att det var den lätt coolaste, bäst anordnade och mest familjära tävlingen jag kört gör att det med största sannolikhet blir en Roström på startlinjen även nästa år, krävs lite pussel i tävlingsschemat bara. Plus att löpningen skall bli sjukt mycket bättre, satt på dagens kurs och satte upp löpmål (återkommer om den men IM maran på 3:30 låter väl inte omöjligt) för nästa säsong trots att mina fötter fortfarande är modell klumpfot. Ok nu lämnar vi Björn Andersson tonen i inlägget bakom oss.

Tävlingen då?
Jag kan inte riktigt beskriva hur härlig och familjär den här tävlingen är, Mats och Michael är fantastiska och bara öser ut kärlek. Bara en sådan sak att man får en bamsekram av Mats när man kliver över mållinjen gör att man känner sig värdefull. I övrigt så känns det stort när helikoptern flyger med en ut till första simmet och funktionärerna är supertrevliga och hela organisationen känns samstämmig. Kvällen blir sedan otroligt trevlig med många nya och gamla bekantskaper, vi börjar få vår plats i trisverige trots att det bara är vårt andra år. För alla er där ute som funderat på att köra Ö till Ö kan jag bara säga, testa, för det kommer garanterat bli en av ert livs upplevelse.

Henke, stark och lätt?

Avslutningsvis några reflektioner.

Efter vinsten i mixedklassen så har Valpen fullständigt tappat kontakt med verkligheten och startar konflikter med Åsa och hänger ut stackars Jojje. Vi gläds med att Valpen har haft en fin säsongsavslutning med Puppyvinst i Sala och vinst i ÖtillÖ men ber om ursäkt för de extra hybristendenserna, han blir snart sitt vanliga jag igen.

Vi fick snacka lite med Tuggarn som dessvärre fick DNF i listan läs mer här. Anders kommer ta nya tag och lär snart dyka upp med Puppy TS i en skog nära dig.

Så här skriver damvinnarnas Åsa om racet.

Alla resultaten ser ni här

Alla bilderna från Ö till Ö ser ni här

Tänkte också passa på att hälsa till alla därute, nästa år kommer Ekerö international gå av stapeln i Puppys regi, hoppas att vi ses där om ni inte dyker upp på årets skönaste kräftskiva den 25 augusti, vet inte om Valpen valt tema ännu men jag skulle tippa att det blir guldtema.

Kram från Henke

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010.

Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

Om nu allt gått som det ska så gick starten 05:45 i morse och vi skulle gissa att twittern gått varm under söndagen.

Dagens värdeord, Stay Focus, keep moving!

Följ puppylagen i ÖtillÖ genom att klicka på ÖtillÖ loggan.

Vad är ÖtillÖ?

“Ö TILL Ö is a unique race in a unique environment. Teams of two race together from island to island (Ö till Ö). The teams swim between the islands and run on them. The total distance is 64 kilometres of which 10 km are swimming and 54 km are running”

“Det är kallt vatten, du har inte tid att ta av våtdräkten, det är varmt I luften, allt är lite för långt, lite för tufft helt enkelt. En mental pungspark. Det går inte att tappa fokus. Det är snabba byten. Det gäller att ha fokus i 9 – 13 timmar” Mats A, grundare ÖtillÖ

Släng upp en hand för Puppy TS i årets hårdaste tävling.

Vi har nu checkat in på seglarhotellet i Sandhamn plus checkat in våra prylar. Vi försöker uppdatera twitter och flickr löpande.

Perra med ny fin tischa

Vi fick idag våra tävlingstelefoner och som det verkar kommer vi kunna skicka upp några bilder live från tävlingen imorgon, så håll utkik efter det imorgon.

Rätt fina killar i nya bibs! (eller nummerlappar som man också kan kalla det.

Några snabba från båtresan,
- Jojje har klivit av och en annan favvis nämligen Mackan från SCT har hoppat på.
- Colting frånsäger sig allt ansvar för utebliven bild och skyller helt sonika på Valpens triathlonpappa Pasi.
- Båten andades förväntningar och det var många bekanta ansikten.

Uppdaterat
Plötsligt dök detta ner i inkorgen.

Vilken snubbe! Både Pasi och Colting!

Nu drar vi snart på race brief men vi återkommer.
//Henke