Aight, nu är det jag som lägger upp en användare på bloggen till Amanda, hade det inte varit för att jag segat hade den här varit uppe redan innan helgen. Bra och roligt skriver hon dessutom.Kommer några korta rader från Kilsbergen och toppningen inom några dagar. Sen väntar vi på Perra om uppladdningen inför Norseman men ett säkert kort brukar vara att skriva ett långt inlägg så skickar han upp ett inlägg inom två timmar. Ok då släpper vi loss supersnabba Amanda.
Arvika SM Olympiskdistans 2012
Idag var det damerna som starta först.. ca 16 damer stod på startlinjen, jag (Amanda) stod längst ut på kanten.. Inte speciellt nervös eftersom jag visste redan innan att jag skulle hamna längre bak i ledet. Har fått låna en ”riktigt” våtdräkt av Lisa Blommé. Har annars simmat med min surfardräkt innan, har gått hur bra som helst tycker jag..inte Micke.. Under våtdräkten har jag Mickes gamla tävlingsdräkt.. Jaja, jag vet. Hej skrotnisse. Men prylar är liksom inte min grej.. Någon ropar på mig, jag hör mitt namn iaf. Känner inte en kotte i det här sammanhanget men tittar ändå upp. Där står någon där som vinkar för fullt! Det är Erika Rosenbaum med henne söta ungar! Vad gör hon här?! Erika berättar att hon är där för att heja på mig och ger tummen upp. Vilken ängel, vilken hjälte. Tyvärr har man inte lika stöttande pojkvän som kvällen innan ber om ursäkt för att han kommer vara ”fett oskön” imorgon och inte ens vara där och titta. Jo, man tackar ja! Startskottet går och alla kastar sig i. Det är 4 smååsmåå (alltså överdirvet små!) röd bollar man skulle ta sig runt, två varv var det som gällde, där man skulle gå upp på land emellan så alla kan se hur man ligger till. Det hela gjorde det inte lättare när det var typ en meters höga vågor på utvägen. Jag svalde nog halva sjön! För mig gick simningen över förväntan, 26.20 min. Dock var jag ändå 6 minuter efter, haha.. Tur att jag redan hade ställt in mig på att hamna långt efter eftersom jag började simma i Januari i år!
Växlingen var ett skämt! 1 minut och 44 sekunder! Pinsamt långsamt.. Man hinner ju ta en fika emellan! Vet inte hur jag lyckades hålla mig kvar så länge i växlingsområdet. Det hela gjorde det inte enklare när KJ skriker i högtalaren att detta är Mikael Sahlbergs flickvän Amanda Bohlin som kommer upp, titta!!! Herregud, här kommer amatören som inte får av sig våtdräkten, fixar frillan och inte får på sig skorna. Kändes som jag hade halva universum som glodde på mig.
Hoppade upp på min lilla linjehoj som jag köpte för ca 1 år sedan, växlarna har krånglat en hel del och Mange som titta på den dagen innan sa att jag borde byta ut..typ..allt. Banan var 5 km lång, 8 härliga varv runt, runt. Banan var trixig, 2 vändpunkter och 8 ordentliga kurvor. I alla fall nu var jag nästan 7 minuter efter täten.. 7 minuter!!! Hade Åsa Annerstedt och Annie Thorén inte långt bakom mig. Fan, jag skulle bli varavd.. Suck.. bit ihop Amanda det kan ju bara bli bättre. Femte varvet var de om mig, perfekt tänkte jag och hakade på! Annie vänder sig om och talar om för mig att jag blir diskad om jag hänger på. Visste att jag inte fick dra dom eftersom dom låg i täten och varav mig, men att jag fick haka på trodde jag var ok. Dock är jag väldigt ny i det här med triathlon så jag ber om ursäkt och bromsar in för att låta dom löpa. Fick reda på i efterhand att jag självklart fick hänga på där.. nästa gång ska jag ta reda på reglerna själv. Tappa säkert 2-3 minuter på det.. Har alltid ett eller två ord jag upprepar när jag cyklar hårt.. Det kan vara t ex att varje gång jag trampar ner säger jag högt att jag är bäst.. alltså, bäst,bäst,bäst.bäst. Låter helt psyko när man kan är bredvid eller när man berättar efteråt. Men den hjälper iaf för mig! Idag passade det inte eftersom jag blev varav och skulle vara ca 12 min efter i täten när jag väl kom ut på löpningen. Så denna gång börja jag prata högt för mig själv exakt vad jag tänkte, smärtan i benen, tröttheten, ilskan, glädjen, att jag ska ta mig i mål! Mycket svordomar blir det dock.. Cykligen stanna iaf på 1 h 11 min och 50 sekunder. Rätt besviken på mig efteråt när jag vet att jag har bättre tryck i benen. Men som jag allltid säger så är det på tävling det gäller inte på träning!
Äntligen ut på löpet och få sträcka ut benen.. 4 varvs banan, då första varavet var lite längre ca. 4 km och dom andra 3 varav ca 2 km. Redan efter 400 m blev jag omsprungen, hon hade en väldans fart så jag tänkte att hon aldrig kommer orka hålla den farten, jag tar henne sen. Men shit- majbritt vad fel jag hade! Det var Jenny Nilsson som vann jubilumsmaran helgen innan, på 2.53! Hon hade överlägsen snabbast tid den dagen, 35 minuter på 9.6 km!!! Snabb tjej! Jag fick dock värsta hållen efter ca 2 km och var tvungen att sakta ner farten. Vid varje varavning övervägde jag att hoppa av pga att det gjorde så ont, men när jag väl kom i målområdet stod min lilla hejarklack och hejade, tack vare deras hejarop bet jag ihop och tog ett varav till.
Efter 2 h, 18 minuter och 50 sekunder var jag äntligen i mål som 9a i mitt första SM i Olympiska distans. Jag får vara nöjd med tanken på att det var min andra tävling i Olympisk distans och min femte triathlon tävling någonsin. Persade dessutom med 8 minuter :)
I mål var jag, lite glad över att det hela var över. Hann ändå inte tänka för mycket, jag hade endast 10 minuter till Mickes start. Vet att han är panik nervös och fick det bekräftat av Erika som mötte upp mig vid målet!
Som alltid är han väldigt orolig för simningen och upprepa 10000 ggr hur dåliga han är på att simma just nu. Vad jag vet och alla andra runt omkring så kommer han komma lätt upp topp 3. Vilken han också gjorde ca 15 sekunder efter Joel Vikner och Per Wangel.. Han klanta till sig vid växlingen (precis som jag) fick inte av sig våtdräkten och tappa några värdefulla sekunder för att kunna haka på Joel och Per i cyklingen.
Stefan Andersen och Tom Honig kom ikapp. Cyklingen är vanligtvis inte Mickes starkaste gren men i söndags var han brutal! Stefan som annars brukar vara stark hade inte styrkan i benen den dagen, Tom Honig hann inte med i den snabba farten och tappa efter ca 2 varv. Micke drog typ..hela vägen.. Per och Joel hade 45 sekunders försprång men ut på sista varvet var micke och stefan ikapp! Imponerande!
Själv var jag helt lyrisk när hela gänget sprang ut tillsammans! Micke har gjort några riktigt bra löptävlingar i år och jag viste att detta kunde gå precis hursom! Redan efter 1 km hade Joel och Per försprång på ca 10-20 sek. Micke som 3a då och Stefan 10 sekunder efter. Jag viste då att Micke skulle komma på pallen, för Stefan såg tyvärr inte lika lätt ut i benen. Per var starkast, han såg knappt ansträngd ut och sprang in på 31.39 min! Däremot såg Micke inte lika pigg ut. Han var löjligt trött, han gringa rätt hårt varje gång han sprang förbi. Den fina löpstilen han annars brukar besitta fanns inte där idag, såg helt ärligt ut som han fortfarande satt kvar på cykeln och försökte trampa sig fram! Ledsen för dom hårda orden Micke, men man ska väl vara ärlig?! Kanske det inte var så konstigt heller med tanken på hur hårt och bra han cyklat! Han lyckades ändå behålla 3e platsen hela vägen in i mål, roligaste var krampen han fick när han äntligen fick stanna. Båda hamstringen korvade ihop sig så han fick bäras bort från mållinjen! Stefan dog på löpning.. han blev omsprungen på 3 varavet av Tom! Jag skrek och vrålade, ”KOOOOM IGEN STEFAN! TAAA IIIIIII.. Patrik (Nilsson) är inte långt bakom dig! HÅLLL IIII NUUUU”, blicken tillbaka sa ungefär ”alltså, håll käften du är fett jobbig ser du inte att jag tar i allt vad jag har”. Patrick kom om på sista varavet.
1 h 56 minuter och 1 sek stanna klockan på när Micke halta sig in i mål, 2.21 min efter Per och 1.22 min efter Joel. Bra jobbat :)
Fett glad och stolt flickvän var man då när man mötte upp sin bronsmedaljör! =)