Så jävla svårt har det inte varit... hittils.

Nyligen tillbringade jag inte bara flertalet timmar på Mälarsjukhusets fina akutmottagning men också en natt på dess akutvårdsavdelning. Den första läkaren jag träffade påstod något så korkat som att jag skulle lida av magkatarr - något som allt som oftast är stressframkallat. Stress tänkte jag - jobb, skola, triathlon och bygga cykel kan omöjligen orsaka stress. Aja, ge mig piller så att jag kan åka hem. 15 timmar senare var jag tillbaka, men nu med en smärta som var sju resor värre. Första gången kunde jag i alla fall stå upp men nu låg jag dubbelvikt över en pall... tack gode gud för Ketogan. Tre läkare och en CT senare vet fortfarande ingen vad det är för fel. Nog om det, det ska tävlas i helgen och då kan man inte hålla på och ha ont... två dagars vila verkar ha varit nog och hastigheten var det inget fel på vid dagens löppass och förhoppningen står fortfarande till att sätta ett nytt PB vid Näshulta Halvmara. Övriga i Puppy kommer däremot att cykla Hjälmaren Runt. Kan tänka mig att det kommer att ta emot lite att gå ifrån En P2C med HED Jet6 till en Speedster S30 med hjul. Men en Puppy låter väl inte sådant störa. De extra insatta vilodagarna har i alla fall använts till att skruva lite på några cykeldelar! Vi har trots allt en tvivlare som avundsjukt häcklar på bloggen och vad kan vara bättre bot för själen än att håna en sådan?

Först ut så monterades en SRAM OG1070 11-23T kassett på ett par Mavic Cosmic Elite. Stabila saker som nog kommer att göra sig mycket gott i det flacka landskap som jag lever i... däremot ska det vara osagt om 23-39 kommer att vara lågt nog vid Kilsbergen, särskilt med tunga Cosmic Elite. Men det blir bara att ta i lite mer.

Den mest intressanta monteringen var dock bromshantag och växelreglage på styret. Härligt många inställningar och inte alltför tungt, ett Profile Design Carbon X 1.5. Väger faktiskt in på ganska exakt ett kilo. Självklart inkluderar det både styrstammen och bromshantagen (Profile Designs aluhantag, som nog är i tyngsta laget). Som reglage blev det ett par trevliga SRAM TT500 som nog borde bytas ut till ett par SRAM R2C, men något ska väl sparas till vintern? Lite vita kabelhus och vit tejp så kommer detta att se ganska smutt ut mot den röda ramen.

Sen kan man resonera som så att det inte spelar någon roll hur häftiga saker man har - man ska kunna använda dem också. Det är ett ganska ihåligt resonemang eftersom bedömt alla som sysslar med någon sport vill ha "the gear of the pros". Inte för att det nödvändigtvis skulle göra dem snabbare men... det är jävligt ballt.