Bästa löprundan?

När man läser senaste inlägget om slut på energi och inser hur modest inlägget är, så förstår man verkligen att det var en svacka i slutet på förra veckan men det är det slut på nu! Både svackan och modesta inlägg!

Igår så var det distanssim på morgonen och till kvällen så var det distanslöp på schemat. Vi laddade med kollektiv lunch i Västermalmsgallerian, Valpen och undertecknad körde på rökt lax i sann paleoanda, lunchen avslutades med 45 mins häng hos Anna på löplabbet, potentiell Puppymedlem och trolig deltagare i Kilsbergen. Ordföranden som brukar förnöja tillvaron visade upp en otroligt blek sida och svarade med att ta en tupplur i “provsoffan” och från absolut lågläge kommer från ingenstans en anmälan till kvällens långpass, andra löpet under 2010, första slutade med däck bakom ett löpband.

Sagt och gjort, till avfärd 17.30 efter 10 min spänd väntan så dök Karlsson upp glad i hågen och deklarerade att han skulle haka på första varvet (11km) Vi stack iväg med Karlsson väl paketerad i “diamantformationen” så han inte skulle halka efter, det som började med glatt snack slutade med att enda livstecknet från vår kära ordförande var pulsklockan som varnade att pulstaket var sprängt långt över godtagbara gränser. Men! Karlsson överlevde, även om han var hyfsat matt när vi lämnade honom vid varvningen. Och inte minst viktigt, så såg han sjukt trimässig ut i sin outfit, det finns få människor jag känner som alltid, och då menar jag alltid, ser så rätt ut i sin outfit oavsett aktivitet. Nu är vi spända på hur se hur detta ska följas upp.

Vår löpkung Perra såg igår, som vanligt, vansinnigt lätt ut och tassade med utan att ta ut sig varken aerobt eller muskulärt på något av varven. Dock så upptäckte Valpen att Perras vintertights inte smet åt vid vaderna utan var, likt jazzbrallor, helt raka. Trots ivriga påhopp om att Perra körde Craft “dance edition” så lyckades Valpen inte störa Perra ur rytmen. Dock så levererade Perra några sköna sanningar i omklädningsrummet efteråt livligt påhejad av undertecknad, skönt att han tagit en stabil plats i gruppen.

Kvällens löprunda hade i förväg höjts till skyarna av Valpen med uttrycks som “jävligt smutt underlag” och “asfalt hela vägen, annars plogat och sandat”. Inte nog med det utan denna runda var någon form av förlängning av Råstasjöarna så man kunde ju räkna med naturskön omgivning.

Det var troligen det absolut sämsta underlaget jag någonsin sprungit på om jag skulle vara jävligt nere med Valpen så var det kanske 2% med asfalt som underlag, och då är jag riktigt positiv, resterande 98% var antingen snömodd eller någon hybrid av snö/is och vatten. Och när surret om att det var bättre i lördags kom så var det till och med så att jägarperra gnällde lite om hur kasst det var. Man kan ju så här i efterhand undra om löpningen utmed Stockholms två största genomfartsleder eller genom nordvästra Stockholms inte bästa områden var vackrare i lördags eller var det kanske så att Valpen pausade på något av de tre McDonalds vi sprang förbi eller om det var Sumpans pizzeria som fick besök. Om Colting kör primalwalk och Stockisrundan är urbanwalk så måste detta varit suburbanwalk!