Genrep och fett modest Valp

Finns en del saker som gör en glad. Perra iklädd våtdräkt i mitt kök en fredag 06.30 är absolut en sådan sak. Det var dags för genrepet inför det magiska ÖtillÖ. Tidig morgon innan jobbet denna fina fredag så gav vi oss ut, jag och Perra, för sista kollen och en liten fingervisning av vad tempen har att erbjuda i september. 8 i luften och cirka 14 i vattnet kändes som isvak första 2 minuterna men sen släppte det och var snudd på skönt andra vändan. När solen gick upp över fjärden var det en total naturupplevelse. De avklippta våtdräkterna och små paddlarna verkar passa oss som handsken. Tror vi hitta konceptet och farten. Stressade business-snubbar och snubbor på väg mot kontoren i staaan höll dock på att ställa SUVen i diket när stenhårda puppykillarna sträckte ut runt villorna i Djursan.

Jag kan inte hjälpa det men det känns så grymt bra att glida in på jobbet efter ett bra morgonpass och speciellt när man kört ute, är precis samma sak när man löper ute på vintern. Hur som helst så börjar vi tagga riktigt hårt nu.

Bjelkmar hänger i köket i Stockan, klockan visar 06.32 och det är dags för sim.

En annan sak som är trevlig är att Valpen och Rebecca blivit uppmärksammade i NA, Närkes Allehanda. Det som är det absolut roligaste är att Valpen som sällan tvekar att sticka ut hakan nu uppträder som värsta skolpojken. Citat "Han kallar sig en glad motionär. Medan Bibben, som är mer av en tävlingsmänniska,..." Va fan är det som händer nästa gång som Valpen kallar Perra modest så kommer jag bryta in för så låter det minsann inte ofta. Jag hade väntat mig minst ett uttalat mål om att vinna eller gå till VM 2010. Tur att Rebecca iaf håller Puppy fanan högt. Hela artikeln om Puppy TS mest modesta deltagare finns att läsa här.

Men något som verkligen gör en glad är den här bilden. Rebecca fyrar av ett leende och Valpen blåser upp sig.

Tror det var allt för nu, kommer upp lite mer under helgen. Bland annat filmen från Sala och hur man lättast följer Puppy TS under ÖtillÖ samt presentation av den sista ÖtillÖ deltagaren.

Så jävla svårt kan det väl inte vara?

Om triathlon var en sjukdom så skulle PuppyTS vara den i särklass värsta smittspridaren. Hela vägen till Eskilstuna har sjukdomen funnit väg och nu har även det mest Puppy specifika symtomet infunnit sig hos mig, Warne - den senaste i Puppyskaran och symtomet som jag syftar på är hybris. Det mest intressanta med något som är så uppenbart negativt som hybris är dess förmåga att få den drabbade att vara stolt över att vara drabbad. Det kan jämföras med att komma hem från sjukan och utropa "Klamydia grabbar! Där satt den, high five!". Detta visade sig ganska snart efter att Henke via träningsloggen informerat mig om att "hybris är sällan dåligt". Hursomhelst insåg jag tidigt i min triathlonsatsning att det verkar krävas en cykel för ändamålet. Beslutet att köpa en cykel är ett beslut som känns fantastiskt bra men det är samtidigt ett beslut med väldigt många små beslut på vägen. Vart och ett av dessa små beslut brukar vara ett vägskäl mellan någonting sunt och någonting kul. Det sistnämnda är ofta dyrt. Jag tog i alla fall en rad beslut på mycket kort tid:

1. Jag måste ha en tri/tempocykel. Linje är både gubbigt och långsamt.

2. Begagnat verkar vara farligt, särskilt om man ska ha carbonram.

3. Jag måste ha carbonram.

4. Cannondale Slice är jävligt fet, men 23000 låter dyrt för en komplett cykel.

5. Pundet står jävligt lågt, det betyder billiga komponenter.

6. Jag bygger en cykel själv!

7. Jag använder mig av de kunskaper jag har om cyklar i mitt val av ram.

8. Jag hade en Specialized mtb när jag var 11 och den var jag ju nöjd med.

9. Rea på Transition PRO ramar i en butik i New York. "Måste hämtas - skickas ej". En sån tar vi, nån borde jag känna i de trakterna - eller i alla fall någon som ska dit snart. Ring ring "yes yes i want frame here is credit card number"

10. Åh, pundet står i 11kr dags att slå till.

Det är väl där jag står nu. Hemma har jag en låda med komponenter, verktyg, pumpar, flaskor. Varje komponent förtjänar en lista som den ovan i sig själv men nu återstår alltså endast det som nog inte är så svårt - att sätta ihop skiten. Eller ja det förstås... Pelle ska hämta ramen också. Beräknad nedkomst för den är mitten på maj fram till början av juni och allt ska kunna beskådas under Kilsbergen Triathlon den 12e juni. Bygget kommer självklart att kunna följas här på bloggen.

PS. Som avslutning kan jag nämna att jag var heligt förbannad när jag öppnade kartongen till min SRAM OG1070 11-23 kassett och upptäckte att 11T hjulet fattades. Hörde av mig till återförsäljaren och härjade lite om att "hur fan kan man glömma en 10del av produkten man säljer". Aja, jag blir väl tvungen att skicka tillbaka den då men jag tittar på den en gång till. Men titta! här jag ju 11T hjulet... aah, det är DET man skruvar fast sen och det är därför det inte går att trä på plastbodyn som hjulen sitter på. DS.

Men så jävla svårt kan det väl inte vara.