ÖtillÖ - slutet gott - race och movie

Gott folk!Igår avslutade jag och Bjelkmar trisäsongen 2012 när vi för tredje gången körde ÖtillÖ. Är osäker men vi lär vara rätt unika med tre raka fullföljda tävlingar i samma tävlingskonstellation.

Valpen och Lotta fullföljde också för andra gången, dock första ihop och de landade som femte mixedpar och var väl inne typ 40 min innan oss, som vanligt starka som tusan.

Lotta och Valpen, Valpen gör klassikern och stänger av klockan.

Sista lag med Puppyanknytning var Micke Granath som körde med superstarka Elin och de fullföljde trots en illa stukad fot på Micke. För er som vill har resultat så får ni klicka er in på ÖtillÖs hemsida. Det finns som vanligt splits och allt annat som kanske dyker upp vad det lider.

Här kan ni lyssna på mig och Perra i webradion innan racet.

Här kan ni lyssna på en skön rapport från grissimmet, Jojje håller i micen som vanligt.

Det är märkligt hur ett race som passar främst mig så fruktansvärt illa kan locka mig att köra en tredje gång. Jag är dålig och blir ruggigt sliten i tuff terräng och sen stelnar mina 90 pannor fördelade över 193 cm lätt till över tid och speciellt när det är mycket löp för att sen plaska i en fjärd som håller fjorton grader under 50 minuter. Vi hade som målsättning att landa bland de 20, vilket vi misslyckades med kapitalt. Men trots det så kan jag inte låta bli att känna mig lite stolt. Vi kastade in allt vi hade igår och det var så långt det räckte med Perras knä och att jag är som en 60 åring i kroppen, stolt att vi inte bröt. Det är samma sak varje år, man har glömt och jävla hårt och långt det är. Men det ska gudarna veta, igår var verkligen det tuffaste racet på de här tre åren som vi kört och som vanligt var de väl cirka 40% som bröt eller inte klarade cutten.

På plussidan, jag drog Perra 35 minuter på Ornö, snacka om fall framåt. Jag krampade inte en gång, började efter 2 timmar 2011. Jag hade fett med mental energi kvar, inte krut i benen, även till de sista öarna.

Tuggarn och The Dude kom ikapp oss i slutet på Ornö och hade också en hård dag. Jag och Tuggarn hade en deal om joint venture om vi kom upp på Utö ihop, så blev det även om jag och Perra hade överläggning på Långbäling om vi kunde hänga dem, men det hade vi inte fixat.

Team Malaco och NEAA i en joint venture

Kvällen blev bra med trevligt häng dessutom, det är lite som uthållighetsmupparna firmafest därute på Utö.

Nu börjar axlarna stelna till och värka så där härligt och suget efter att kanske lära sig springa trail att komma igång, och om det finns möjlighet så kanske det blir en vända till.

Fick dessutom en rätt skön uppenbarelse under första timmarna. Jag har, som ni som följt oss under senaste månaden vet, varit rätt besviken över tävlandet i Köpenhamn och efter analys av träningsdagboken ser jag att jag visat på vissa överträningssyndrom i perioder så nu blir det till att ta hand om kroppen, vila och se till att få tillbaka rörlighet, styrka och glädje. Lite skoj att jag var stelast första 5 timmarna och sen studsade jag upp mot slutet av racet, Perra såg förvånad ut.

För er som var oroliga så har vi så klart klippt ihop en film från årets race. Fick justera lite ljud för Icona Pop ville inte låna ut sin fina "I Love It" till Puppys ÖtillÖ rulle.

Det var många som gjorde fina insatser igår, vinnaren Mange ihop med Lelle nöjer vi oss med att gratulera för nu.

Fick lite respons på att de var twitterpaus på gång. Jag startade Puppy TS twitterkonto 2009 i samband med att vi körde vår första tävling någonsin, i samma veva som vi drog igång den här bloggen. Nu pausar vi lite på twitter, känns lite 2009, men bloggen kommer i allra högsta grad att leva kvar. Den kommer få sig en ordentlig makeover och oavsett var vi kommer rikta våra uthållighetskrafter nästa år så kommer bloggen leva vidare. Att man inte gjort en Ironman under 10 timmar är ju fan patetiskt som Valpen uttryckte det i bilen hem, så någon form av satsning blir det. Bloggen kommer dessutom att gå tillbaka till basic, rakare och ärligare. Som den var i början.

Nu två glas rött senare så skickar vi ut en kram till alla vi stött på i sommar och alla år sen vi började med den här skiten.

Lite vila på den?

ÖtillÖ 2012 - Följ Puppy TS idag

Yo!Om inget oväntat har inträffat så startar idag 3 lag med Puppy folk inblandat. Ni följer oss enklast via ÖtillÖs hemsida där det finns livetracking men även länkar till olika social media som rapporterar.

Puppylag 2012 Lag 58 - Puppy TS - Team Malaco - Henke och Perra Lag 81 - Team Viscious and Delicious - Micke och Elin Lag 83 - Puppy TS - Team Proanalys - Lotta och Valpen

Så här har det sett ut genom åren med Puppy TS på ÖtillÖ

Vad fan är ÖtillÖ? Läs lite racereports eller klicka på loggan nedan så landar du på ÖtillÖs hemsida. Henke&Perras story 2011Henke&Perras story 2010Valpen&Bibbens story 2010

Inför ÖtillÖ - Mästaren Jonas Colting

På måndag smäller det, årets skönaste och hårdaste race ÖtillÖ går av stapeln i Stockholms skärgård. Vi försöker som vanligt kolla av läget med lite olika folk. Det finns väl egentligen bara en som alla år varit med i toppen eller brutit. Så klart stämde vi av med mästaren Jonas Coltning.

Jonas! Hur är formen inför årets ötillö race? Jo, den är hygglig! Jag hade en snabb återhämtning efter Kalmar, antagligen för att jag gick en del på löpningen, så jag var i vattnet och simmade redan på måndagen efter loppet. Jag har inte sprungit så mycket men simmat nästan varje dag. Men framför allt är jag ju förbannat taggad på Ö till Ö och har en hatkärlek till den jäkla banan!

Du har nu ny partner, det är väl den 4e i ordningen om jag inte är helt snett på det. Tre frågor på den. Nr1: Vem är din nya partner och en några snabba info om honom, hans styrkor och varför du valde honom? Det är väl ändå så det funkar, de snabba pågarna ute landet väntar på att Jonas ska ringa om ötillö? Erik Strand, från Falun. Flerfaldig svensk mästare i triathlon och har varit tvåa i både Ö till Ö och tvåa i Kalmar ifjol, under sin debut på Ironmandistansen. Erik var dessutom den som slog mig med typ två tiondelar när vi blev etta och tvåa på Vansbrosimningen 2005!

Det var svårt att rekrytera en partner i år. Jag har varit i kontakt med både Tim de Boom, Chris Mc Cormack och Conrad Stoltz, samt flera svenska triathleter men alla har antingen en annan agenda eller vill inte köra. Pontus Lindberg tackade nej för att han tyckte att det var en konstig tävling som var vare sig multisport eller triathlon:) Men jag har ganska höga krav också och för att komma ifråga som partner måste man vara lika bra på att simma som jag, till att börja med, och urvalet blir då ganska litet direkt.

Nr2: Vad skulle du säga talar för er som team i år? Nja, vi är väl lite underdogs med tanke på att jag opererades i våras och inte är helt fullt på banan än, samt att Erik varit lite under isen med sjukdomar och annat. Men vi är ju de snabbaste simmarna på banan och vi kommer att gå hårt där. Sedan får vi hoppas på tuffa simförhållanden så att det blir en utslagsgivande dag!

Nr3: Surrar du för mycket så man inte pallar köra mer än ett år med dig eller är det den svarta energin och höga tempot som knäcker gossarna? Haha, ingetdera! Det är bara en slump att partners växlar. 2008 vann jag med Pasi Salonen men året efter så var han skadad och jag körde och vann med Flinta. Efter det höjdes nivån på loppet och jag behövde någon som simmade lika starkt som jag och det gjorde Gordo Byrn som var min partner när vi vann 2010. Björn Andersson och jag hade nog gjort ett bra lopp i fjol och vi ledde ju halvvägs när han blev sjuk.

Colting och Flinta fixar biffen 2009!

I och med din nya sponsor kommer vi se dig kuta omkring med en Rolex Submariner eller ansluter du till övriga mattematikstudenterna och kör miniräknarfula men användarvänliga Garmin? Min Rolex är till för civilt bruk och den har jag bara innan och under loppet. Det hade ju varit för tråkigt att tappa den på havsbotten! Jag avskyr Garminklockor och kommer verkligen inte att använda en sådan! Skönt att man får medhåll på den någonstans av någon som faktiskt är bra!

Du är ju någon form av institution på ÖtillÖ, vad är det som gör att återkommer år efter år. Gillar punkt-till-punkt lopp och jag tycker naturligtvis att det är kul att köra lopp som jag kan vinna! Och sedan är det ju en sån fin utflykt i skärgården!

Sist men inte minst, om man är en 90 pannors lat gammal handbollsspelare, har du några sköna quick fix för att bli riktigt triathlet och väga in på 80 pannor till nästa sommar. Har jobbat mycket kött och rött i sommar med mindre framgång. Sluta ät handbollsklister, kör mindre bänkpress och spring mycket innan frukost!

Tack för svaren, det är alltid trevligt med lite Coltingsurr. Nu kör vi lite skönlördag innan det är dags att ge sig av ut mot Sandhamn.

Det kommer upp lite mer info om hur ni följer oss tidigt måndag morgon. Nu åker vi!

Inför ötillö 2012 - filmen

Allt eftersom vi närmar oss Ötillö, på måndag den 3e september smäller det, så bygger vi lite stämning. Idag på kvällen körde vi det sista specifika passet i Hellas. Under föregående vecka fick vi oss en pratstund med Tuggarn, plus att vi snackar lite utrustning och bjuder på lite sköna klipp från förra året..

Årets tävling närmar sig vänner, återkommer med lite mer innan det är dags.

Trihelg, Yoga och Exit Kalmar - uppdaterad

Aight,Det har varit en fullsmetad triathlonhelg, vårt snabbaste ess Sahlberg körde ITU i innerstan och var het, rapport kommer därifrån.

Dålig bild, rätt mycket hälisättning men glädjen lyser igenom. Det är det viktiga. (ny bild inlagd)

Idag söndag så körde Mackan, Ola och Loman Olympisk distans som även den gick av stapeln i ett regnigt Stockholm. Uppdatering! Ola vann Masters 35-39 på Stockholm igår på finfina 02:10:09. Riktigt stort, känns som 35-39 är den nya 30-34, speciellt i Puppy TS

Ola i simstarten, bra bild dessutom. Skönt att vi får leverans på mer bilder även om det är mycket kärlek i Bettans gig även om kompositionen ibland lämnar mer att önska.

När alla andra åkte till huvudstaden så körde Valpen "lillpasi" Nykvist den gamla fina Sala Silverman och vann helt sonika det racet, stort, där kan vi räkna med att det kommer racereport. Börjar bli lite otäckt likt Pasi nu, även om det är riktigt bra resultat som spottas ut andra tävlingen i rad. Det som dock inte riktigt får anses som helt ok är att, om det skulle bli ett (sista?) IM försök i Zurich nästa år, så har Valpen helt sonika bjudit in Jocke. Ja, han som körde Kalmar på 8:39 och dessutom går i min AG nästa år, att haka på. Hoppas de får de roligt i Zurich, Valpen och Jocke. Lite raljant så klart, men vi tittar på ett gemensamt upplägg till nästa år Valpen och Jag, får se var det landar. Med eller utan Berggren och de andra.

För egen del så befinner jag mig i något slag ingenmansland mellan transition och lite uppstart mot ÖtillÖ. Är både sugen på att käka godis och dra igång en nysatsning men just nu så blir det lite schizofrent, fina ÖtillÖ-pass blandas med rätt mycket godis och godricka. Benen har värkt konstant och efter minsta lilla prommis bultar det å det grövsta och ändå har man känt sig rastlös, konstigt. Efter känt mig som en gubbe (mer än vanligt) på fredagens ÖtillÖ löp så släpade jag mig iväg till Yoga idag, festligt, somnade som vanligt på avslappningen och ursäktade mig lite för Yogafröken när jag lämnade att det varit rätt mycket tri sista 10 månaderna men nu skulle jag minsann sköta mig. Jo jag kände mig rätt stel, ok, det syntes också?. Fick sågning Le Grand för hur stel jag va och körde hem lite besviken, vad hade jag väntat mig? För idag var jag inte ens i mina ögon näst sämst, jag var faktiskt sämst.

Bild från traillöp när det testas nytt material och lite annat trevlig inför hösten.

Tänkte att vi skulle stänga Kalmar för innan kommande helg så kommer det både komma en racereport från Lillpasi och en film plus kanske något ytterligare något inlägg inför ÖtillÖ.

Klubbrekordhållaren Jocke Berggren har skickat över sin racereport men innan dess så vill jag be Staffan och Robban om ursäkt för att jag "glömde" rapportera om er i Kalmar, tydligen tog besvikelsen lite mer energi från mig än jag trodde. Strålande insatser från både med feta PBn, läs mer om Staffans race på hans blogg.

Staffan landade på fina 10:31 Robban på 11:19

förstår inte hur jag kunde glömma er, ni är ju min påminnelse om att det finns ett liv efter 35. Kul att ni kommer till årsbalunsen i år också!

Staffan sträcker ut!

Till sist, här kommer då Jockes racereport, någon som är sugen på att dela med sig av lite bilder tas de tacksamt emot.

Jockes Race För snart en vecka sedan gick Kalmar IM och tanken var att komma med en rapport tidigare men eftersom jag började jobba i måndags morse så har jag knappt hunnit packa upp väska. Här är iaf en kort berättelse om mitt lopp. Hade gjort de sista passen och de kändes riktigt bra, var riktigt sliten av träningen så sent som helgen innan och blev nästan lite orolig att jag inte skulle hinna återhämta mig. Körde lite snabblöp på fredag fm som jag alltid gör och sen simmade jag med KJ ett varv på banan, kände mig kanonstark på simmet och KJ kommenterade t.o.m det. Ironiskt såhär i efterhand när vi vet hur det gick på tävlingen.

Tävlingsdagen. Klev upp 04:30 och åt min vanliga IM-frulle, två ljusa frallor med smör och apelsinmarmelad och två stora koppar kaffe för att kicka igång magen ☺ Drog ner till starten och lämnade flaskorna på cykeln, gick sedan till simstarten för ombyte. Vid 06:30 låg jag i vattnet och värmde upp, helt enligt plan. Kände mig inte särskilt nervös och väldigt trygg i att jag skulle göra ett stabilt lopp. Starten gick och jag kom iväg bra, lade mig på Jonas Bergqvist fötter efter första bojen och låg precis där jag ville. Efter ett tag när jag trodde att loppet satt sig, typ 500m, så blir det trång igen och folk är uppe på mina ben. Jag tappar Jonas fötter men tar ett par andra istället, då spricker klungan av och jag ligger instängd. Är nästan vid varvning där det återigen är trångt och lite slagsmål och jag tappar ytterligare fart och driv i simningen. Andra varvet ligger jag i en klunga som simmar riktigt långsamt men det är inte så långt kvar så jag bestämmer mig för att ligga kvar och spara kraft för att sen gå ut hårt på cyklingen. Uppe ur vattnet på strax efter 59 min vilket är min snabbaste simning men riktigt dåligt om man ser till att jag trodde att jag skulle kunna simma på 55-56 min. Växlar utan problem till cyklingen och ger mig iväg. Det är lite trång i början och folk vinglar, tror att killen framför ska vurpa så jag får ta några koner på fel sida. Ut på Ölandsbron och tar en gel och lite dricka och sen börjar jag köra. Kommer ikapp folk hela tiden men är nästan ensam ner till Mörbylånga då en kille kör om. Jag lägger mig på 10m och har en rätt bra resa tills vi svänger av ut på Alvaret. Jag tar langning och saktar in lite men det gör inte han. Han vänder sig om och ser att jag ligger 50m bakom och sen börjar han köra som en dåre i medvinden. Jag vill in på 10m så jag hänger på, skickar i princip alla växlar jag har men tar inte en meter på flera minuter. Lagom till Alvaret är slut är jag ikapp och han vinkar jag ska fram och dra. WTF!? Jag går inte fram utan är glad att jag inte dog av ansträningen. Han fortsätter köra på men kroknar lite och efter ett tag kommer två till kapp.

Bilden är från galenutmaning.se kolla in dessa snubbar, TACK!

Lagom till vi går ut på Ölandsbron igen tar de två täten och jag är lite seg efter den hårda körningen på Öland så jag kan med nöd och näppe gå med. Vid 100km hade jag 40.1 km/h i snitt med en snitteffekt på 230 Watt (snittade 228 Watt på Vansbro ½ IM så förstår ni att det var fullt ställ). Inne vid varvning hoppades jag få besked att jag tagit in på några av de som simmat fortare men får till min förvåning veta att jag tappat flera minuter. Hur fort cyklar folk egentligen? Sliter mig igenom de sista 74km bakom de två som kom ikapp vid Ölandsbron men är nära att släppa flera gånger men biter ihop. Men 7km kvar känner jag att jag måste vila lite så jag slår av och kör det sista i mitt eget tempo. Tid på cykeln, 4:37:xx. Helt enligt plan men inte så bra mot de andra då 4:30h verkar ha blivit det nya 4:40h.

En snabb växling utan problem och sen ut på löpningen. ”Min gren” så nu var jag taggad. Öppnad lugnt men hittade inga km-markeringar, trodde jag såg 4km och kollade klockan. 17:30min, va fasiken! Jag ville öppna lugnt men detta var för sakta så jag ökade rätt bra, fick syn på en stämpel där det stod 5km och kollade klockan igen. 20:21, va fasiken igen! Det var ju inte 4km-skylten jag såg och 20:21 på 5km var ju snabbare än planen som var 4:10-fart första 15km. Insåg att det inte fanns några markeringar och kunde därför inte springa på klockan utan fick gå på känsla. Passerade varvning (15km) på 1:01h och allt kändes bra. Fortsatte trumma på men efter 18-19km började magen kännas konstig och jag insåg att det var lika bra att ta ett stopp medan jag bestämde själv. Stannade vid ca 22km och kände mig direkt bättre. På vägen hem på andra varvet började det blåsa motvind och jag kände mig lite seg, slottsparken var ännu segare och när jag passerade 30km stod klockan på 2:06h. Att springa under 2:55h var nu inte möjligt men jag ville givetvis under 3h så jag bestämde mig för att öka farten i medvinden ut på tredje varvet. Inte helt väntat så började jag känna mig piggare. Antar att jag inte var trött på andra varvet utan det var nog mest okoncentration som gjorde att jag sprang långsammare och det fanns ju inga km-skyltar som gjorde att jag märkte det innan jag kom in i den lunken. Vid 32km så passerade jag Colting och det gav ju en viss kick då jag varit i ett om möjligt ännu större vakum på löpningen, hade hört 12min till bronset och det ger ju inte så mycket energi ☺ Fortsatte trumma på och kunde öka ytterligare, kollade klockan vid 35km och konstaterade att jag låg bra till för att gå under 3h på maran och slå mitt personbästa. Sprang om Fredrik Carlén med ca 6km kvar och fick ännu lite mer kraft, fick även höra att Ted Ås var trött och nu bara fyra minuter framför. Det ska väl ändå inte gå men jag kände mig pigg och ingen kommer ihåg en fegis så jag ökade ännu mer. Kändes som jag flög fram och jag kunde inte låta bli att störa mig på de tapppade fyra minuterna på varv två. Med 2.5km kvar började publikleden tätna och bekanta röster ropade att Ted nu var ”alldeles där framme”, jag spanade och kunde se en bekant löpstil i folkhavet. Närmade mig snabbt men ville inte ta några risker så jag ökade ännu lite mer när jag sprang förbi Ted för att inte ge honom några idéer. Nu var det två km kvar och jag gav det jag hade. Kom in på upploppet och såg på långt håll att klockan stod på 8:38:xx, gött det blir nytt PB! In på målrakan och möttes av publikens vrål, har inte varit med om något liknande i Sverige sen jag började med triathlon, detta gjorde att jag inte kunde hålla mig från att le samt vinka och sträcka händerna i luften. I mål. Nöjd. Tid på löpningen 2:58h och sluttiden blev 8:39h. 9a på SM tror jag, har inte kollat resultaten, och 2a i H35. Hyfsad pall i H35: Djurback 1a på 8:10, jag 2a på 8:39 och Colting 3a på 8:45h, gubbklass jo tjena!

Gick och tog massage, några pizzabitar och några muggar iskall cola. Efter det kände jag mig helt ok och kunde gå tillbaka till hotellet, det tog visserligen en rätt bra stund då man träffar en del folk som vill prata på vägen. Var ju glad så det var bara roligt. Sammanfattningsvis så är jag grymt missnöjd med simningen, väldigt nöjd att jag vågade köra så offensivt på cykeln och nöjd med löpningen, att jag kunde forcera sista 12km som jag hade planerat. Hade väl lite onödigt mycket kraft kvar sista varvet och kunde sprungit fortare men då har jag något att förbättra ☺

Just det, höll på att glömma det viktigaste. Jag är nu stolt innehavare av två Puppy TS klubbrekord, dels snabbaste Ironman men även snabbaste maran. Två feta rekord i sveriges fetaste triathlonklubb. Phett!!!

Landat och laddar om!

Henke här som vanligt, Har nu landat hemma och hunnit smälta lite intryck och försökt analysera och känna in lite mer. Är fortfarande besviken men samtidigt en erfarenhet rikare, problemet (eller det fina om man så vill) att det blir så brutalt tydligt och kliniskt när man kör racet på det sättet, med tydliga brutala målsättningar som vi (Perra undantaget) alltid gjort. Det är samtidigt det som ÄR Puppy TS och det är där vi är som bäst.

Vill passa på att tacka för all fin respons jag fått här på bloggen och via luren, det uppskattas ska ni veta.

Del av Challange Köpenhamn som man faktiskt kan glädja sig åt i efterhand, bra sim.

Hur det kommer att se ut nästa år är ännu långt från klart, men det har satts ett antal bollar i rullning som är spännande. Puppy måste hitta tillbaka till kärnverksamheten och det kommer bli en del förändringar, både här på bloggen men även när vi syns ute i landet. Verksamheten här på bloggen har varit lite splittrad efter Phillies, det ska vi försöka ändra på och mer komma tillbaka till den raka rapporteringen, glädjen och ärligheten. Vi är inte som andra triathlonklubbar eller bloggar och vill inte heller vara det. Den här bloggen ska ta med er på vår resa från tjockisar till triathleter även om vi fått med några smalisar sen starten. Ni som varit med sedan starten kommer inte bli besvikna utan känna er mer hemma.

Henke i våtdräkt är kärlek likaså kramen av SCT? killarna till höger, hör av er om ni vill ha mer bilder. henke@puppyts.se

Innan det är dags för årsmöte och det årliga kalaset i oktober (preliminärt 20 oktober) så kommer det ske mycket arbete för att lägga den nya plattformen men även bloggen och hemsidan kommer få sig en duvning.

Men långt innan dess, måndag om två veckor, så är det dags för årets stora upplevelse och bästa tävling ÖtillÖ, om ni inte sett förra årets rulle så kommer den här. Team Malaco har börjat uppladdningen med den årliga löpningen upp och ner på Flemminggatan i våtdräkt och rosa badmössor, kärlek.

Till helgen bör ni dessutom ta er till Slottet för att kolla in ITU som går för första gången i Stockholm, Puppy TS är ju dessutom representerade av svinsnabba Micke Sahlberg. Missa inte det.

Oj vad det cyklas här då!

Som avslutning så vill jag gratta några speciella personer som gjorde bra resultat i Kalmar Jocke Berggren, 8:39, svårslaget klubbrekord kan man gissa. Henrik Blad, Kalmars stolthet och legendarisk handbollsspelare sub10! Mange J, fan va snabb du blivit, nytt bet nästa år? Jonas Colting, gillar karln. Plus en massa andra så klart men man kan ju inte rabbla alla man känner.

Ska vi säga att vi stänger Köpenhamn med den här bilden så återkommer vi med lite mer grejor inför ötillö under nästa vecka?

IM Kalmar - Jockes Race

Medan undertecknad och Valpen letar vattenpoloklubbar så förbereder sig många av svenskarna för tävling. För till helgen är det som det flesta vet IM Kalmar och Puppy skickar ett antal atleter till Småland, här kommer uppsnacket från vår snabbaste - Jocke Berggren På lördag morgon går starten för den första officiella IronMan-tävlingen i Sverige och som traditionen bjuder så är det även SM. Denna kombination gör att det är det starkaste startfältet ett långdistans-sm mönstrat någonsin, samt att det givetvis kommer ett antal riktigt bra triathleter från andra länder. Blir det bra väder kommer det gamla banrekordet att krossas, SUB 8 är inte omöjligt. När det kommer till SM-medaljerna är det inte omöjligt att det kommer att krävas SUB 8:30 för en medalj, tider som endast tre svenskar gjort innan.

För egen del så känner jag mig väl förberedd trots att jag inte tävlat mer än en gång i år, 13 månader med hälseneproblem satte stopp för det. Mitt ända lopp var Vansbro halvironman vilket slutade med DNF då jag fick en helt galen håll efter 4km löpning.

Simningen som är min svagaste gren har jag lyft ett eller två snäpp under vintern då jag efter tre års pendlande till Stockholm fått lite lugn och ro med träningen när jag började jobba i Falun i november förra året. Har simmat med Dala Sport Academy vilket har varit ett stort lyft, hårda pass och roligt sällskap. Cyklingen har gått bra, är nog i samma form som jag varit tidigare år. Jag lyckades ju hänga med Henke på Puppys boost-vecka så helt under isen är jag inte :-) Trots hälseneproblemen har jag lyckats löpträna hyfsat under vintern och sen problemen försvann i Maj i år har det gått riktigt bra.

Jag ser fram mot lördagens lopp och jag hoppas kroppen svarar bra. Det är fyra år sedan jag var trea på SM på 8:40h, jag har utvecklats mycket som triathlet sedan dess trots att det tyvärr inte visat sig i så många bra lopp. Skador (2009) och sjukdommar (2010) förstörde två hela säsonger och det har varit tungt att komma tillbaka, har funderat många gånger på att sluta. Dessa år har lärt mig att ta motgångar, det är inte så farligt som det känns för stunden. Så på lördag ska jag köra så det rycker och satsa på att göra mitt bästa lopp någonsin, gör jag det är jag nöjd oavsett placering...fast en medalj skulle ju onekligen värma gott i höstmörkret :-)

Joakim Berggren, startnummer 910

Finnes: Cervelo P2 aka Henkes Racereport

Kravet för att få Cervelon är så klart att man får hämta skiten på botten under Öresundsbron. Missförstå mig inte nu, jag har mycket stor respekt för Perra (som har klubbrekordet) det är du värd, men även Selvin för deras tider, men det var inte det som var målsättningen. Det är ju en del av skiten att man får stå där som en pajjas när man inte infriar sina målsättningar. Men det är en del av det här spelet.

Från början. Simmar bra: 01:02:59 säger klockan när jag kliver upp på rampen otroligt nöjd, köttar på bra från början mattas av lite mellan 1500-2700 (det sitter markeringar på broarna, bra!) men uppbringar lite till sista 1100. Det var simmet jag var mest orolig för innan start. Du får vara kvar Sahlberg!

Cykeln: Växlar rätt smärtfritt, skojar med en tysk i T1, om att man inte får vila mellan grenarna. Han ser helt oförstående ut där han sitter och knör med sina kompressionsstrumpor i tältet. Ut på hojen och livet känns bra. Håller mig i skinnet och lägger mig på 36km/h i snitt och cirka 135 i puls och ligger kvar där trots att jag bli omcyklad av halvfigurer som jag inbillar mig att jag kan ta. Efter 3,5h händer något, trycket försvinner i benen helt och hållet som en blixt från klar himmel. Har ätit och druckit helt enligt plan och känt mig stark. Slår av på takten in mot stan för att inte bränna mig helt och hållet.

Löpet: In i tältet och vet att jag är typ 5-10min back på planen samt att jag har inte inte tillstymmelse till kraft i kroppen, den bara värker, börjar grina när jag ser Anna men uppbringar all ilska och power som finns, ska ge löpplanen ett försök (49min/varv) håller första varvet sen faller jag fritt, lyckas dock öka lite sista varvet men det är marginellt.

Landar väl på typ 10:06 eller nåt men jag har inte kollat och skiter rätt hårt i det. Vet inte riktigt vad det var som inte ville sig, att kroppen lägger av efter 3,5h cykel känns lite konstigt, det är för tidigt, ansträngningen är inte så hög. Visste att jag skulle få slita men hade väl en förhoppning att det skulle komma efter 2 löpvarv. Får fundera på den för de tuffa 8 veckorna innan toppningen gick det snabbare och var längre pass än så här, utan större problem. Kanske var toppningen, eller så var det inte min dag om man hårdrar det så var jag inte bättre än så igår.

Det var en mycket fin tävling i övrigt och jag hade hela min familj inklusive min fantastiska fru Anna som körde unik liverapportering på twitter på plats. Det är så klart Anna som tagit de fina bilderna i blogginlägget, kanske kommer det något mer därifrån. Familjen gjorde det hela lite enklare igår när man fick ta en öl i Nyhavn efter målgång.

Nu laddar vi om med en ordentlig kräftskiva och sen ÖtillÖ med världens starkaste Perra, kommer bli jävligt smutt och jag längtar redan efter årets bästa tävling.

Hur nästa säsong ser ut har jag inte en aning om men som det känns just nu så pallar jag inte lägga ner den tiden som jag gjort i år utan att prestera bättre så man kanske får sikta på att bli klubbmästare i Sundbybergs TK eller något annat, eller bara gå med i klubben av halvkassa bloggande triathleter.

Racedags - Challenge Copenhagen

Ok vänner, det har blivit dags för mitt (Henkes) A-race. Kommer inget långt inför inlägg, men sista veckorna har väl i princip gått enligt plan. Ni som känner mig vet att jag inte är någon anhängare av målsättningar som "att hitta känslan" eller "få en fin dag" antingen flyr man eller så vill man inte dela sina mål med andra och det senare kan man väl respektera om nu någon skulle våga säga det rakt ut. Kunde skriva ett helt inlägg om det men det får bli en annan gång.

Jag har sedan uppstarten av det här året haft sub 09:30:00 som målsättning och det är det som gäller även imorgon. Planen är: Sim 1:05-1:08 - ledord, kötta! får inte hamna i lökmode utan ta jobbet. Cykel 04:55-05:05 - ledord, håll igen och spara benen till löpet. Mesigt men troligen bra. Löp 03:15-03:25 - ledord, stark och lätt öppna på 04:40-04:35, ska funka. Som ni ser finns det lite att ta på men det är det grova.

Eftersom jag funkar bättre med personrelaterad mål så ska jag ge er dem dessutom. Brutal fullträff - Sälja cykeln och snacka gamla minnen - Jojje "lillcolting" Borssén - 09:09:53 Fullträff - Tufft men enligt plan i utvecklingen - Marcus "Mackan" Hultgren - 09:27:33 Skamgräns - Om cykeln inte ska hamna i Öresund - Micke Selvin - 09:54:24

Det finns så klart en miljon saker som kan gå snett men det är enligt mitt synsett det jag har förberett mig det senaste 8 månaderna, att hantera och eliminera allt som står mellan mig och 09:30:00.

Jag har startnummer 584, ni kan följa mig på www.kmdchallengecopenhagen.com eller ladda ner deras app, sök på Challange DK. Anna kommer att ta över mitt twitterkonto imorgon, binära följare varnas.

Aight?

Norseman race report

Sitter i bilen hem och försöker sammanfatta Norseman Extreme Triathlon utan att det ska bli långtråkigt och ointressant. Det går inget bra. Skyller på post-IM-relaterade besvär. Jobbet gjort!

Det första jag kommer att tänka på när jag visualiserar gårdagen är uppförsbackar. Så vi börjar där. Uppförsbackar, det är Norseman det. För en slättbo som jag är t.ex. en stigning på cykeln på 400 hm en rejäl en som iaf inte jag hittar i Stockholms närområde. De tre mindre stigningarna i detta lopp var alla där omkring. Som tur är kom den värsta av dem, på 1250 hm, från start. Enligt Strava är det en HC-stigning. Kul att ha kört en sådan! Värst var ändå den sista branta klättringen upp till Imingfjell efter 120 km men det kändes ändå kontrollerat. Var orolig att den bristande klättringsträningen skulle göra att jag typ fick gå av cykeln med kramp och blodsmak men det fungerade relativt bra trots allt.

Simmet kändes så mycket mindre hetsigt än en vanlig IM-simning. Då kommer jag också in det så mycket bättre. Endast drygt 200 personer i vattnet i en bred fjord utan några bojar (nåväl en efter typ 3 km) att slå sig runt... Kändes som att jag tog en skapligt bra väg för en gångs skull. Det resulterade i en simning på 1:07:55. Nytt pb med 6 minuter.

Förutom all uppförskörning på cykeln så fanns det så klart några riktiga monster till nedförslöpor. Ner från Imingfjäll hade jag först hagel som smattrade mot hjälm och bara lår och sen regn som gjorde serpentinkurvorna än mer luriga, inte minst också för att bromsförmågan i regn och med iskalla fingrar minskar avsevärt. När sen dessutom tjälen, tillsammans med sedvanligt utebliven infrastuktursatsning från norrmännen, delvis hade gjort vägen till en puckelpist var det inget skoj. Jag svor åt våra kära grannar allteftersom mina vattenflaskor flög av i guppen och mitt tempostyre fick en lutning som skulle göra Björn Andersson avundsjuk. När vi spånade lite tider innan kändes det som att en sjutimmarscykel skulle vara en vinst, nu rullade jag in i pittoreska Austbygde på 6 t 40 min . Gott mos.

Löpningen består av 25 km flack asfaltväg längs en sjö och vidare via en fors upp i dalen mot Rjukan vid foten av berget Gaustatoppen där målgången är belägen. Denna första sträcka var min starkare del på löpet, vilket kanske inte var en högoddsare. Tog ganska många placeringar och höll 5:30-tempo. Jag räknade dock bittert med att bli omsprungen uppe på berget. Efter denna transportsträcka börjar den långa klättringen upp. Från 25 km är pacing tillåten så Valpen drog på sig gympadojorna och hängde på. Några enstaka sprang upp Zombie Hill som första delen av klättringen så fint heter. Men springa var inget för mig. Kände mig stark till en början när man får byta det korta löpsteget mot en mer kraftfullt längre steg uppför. Sen hade jag ju sällskap nu. Härligt att kunna snacka och faktiskt njuta lite tillsammans.

På väg upp Zombie Hill.

Min enda egentliga dipp under loppet kom halvvägs upp Zombie Hill. Jag kände mig yrslig och hade lite ont i huvudet. Vi sa att det var saltbrist och koncentrera oss på att äta. Johan tvingade först i mig salami men det var inte alls min grej. Saltlakrits däremot, satt som en smäck! Konstigt det där med smaker under tävling. Man vet aldrig vad som ska smaka bra. Det är sällan jag är sugen på något att äta mot slutet men när man tar en tugga av något kan det vara kanon. Jag började må bättre och sprang ett par kilometer på det flackare partiet innan bergskontrollen vid 37,5 km. Där slutar vägen och man ger sig upp på en stenig bergsstig. Jag höll skaplig fart tyckte jag men likväl skuttade en handfull tävlande om mig. Det spelade ingen större roll kände jag och Valpen påminde mig om att njuta istället. Det gjorde jag!

Steniga stigen upp till toppen.

Ett stort tack till mitt underbara support team som var helt grymma! De stod för peppning, langning, dokumentering och uppassning i allmänhet. Tack pappa och Johan!

Så ocoolt men så fint!

Har inte fått tag i bilderna som pappa tog på loppet så vi får hålla till godo med Johans från telefonen. Här hittar ni annars lite sjyssta bilder från loppet. Bl.a. kan ni se puppypolaren Mackan Hultgren på väg upp för Gausta. Han och Lelle gjorde finfina insatser och kom 8a respektive 5a.

Glad svensk trio; Marcus Hultgren, Lennart Moberg och lilla jag.

Nu är det några dagar vila som gäller sen tar vi sikte på nästa utmaning. Ö till Ö. Det blir fint det!

STATSsträcka  tid              rank (män) Sim           1:07:55    60 T1              4:52          60 Cykel        6:40:13    76 T2             4:46           84 Löp           5:26:14     71 Tot            13:24:03  69

PS. Varför kan man inte göra tabeller i WordPress? DS.

Smiter mellan med toppning och Kilsbergen - uppdaterad

Uppdaterad med bilder samt lite text och justeringar Woop Woop, Sitter nu på planet hem, läser en som vanligt bra artikel av Jan Gradvall och pumpar på i Beats by dre lurarna.

Norseman Innan det kommer något om toppning och Kilsbergen så är det läge att gratulera Perra som igår landade på en 72 plats på 13:24:03 på den hårdaste av alla , Norseman, så idag blir det att dra på sig svarta tröjan för Perra. Känns lite tryggt att ha honom som partner på ÖtillÖ. Lite fina placeringar av Lelle och Hultgren dessutom, hur det gick för trevliga Lanto har inte min uppkoppling tillåtit att få fram, men troligen succé där också. Väntar med spänning på rapport från Perra.

Perra på toppen!

Toppning Tills dess kommer här lite från Toppningsvecka 1 inför KMD Copenhagen. Vecka 1 av toppningen har mestadels skett mitt ute på den Toscanska landsbygden, gift med en superfotograf som reser en del kan man få stå ut med sånt, jobbigt. Hittade efter lite bra surr med Fabio, läs kungen, den lokala simanläggningen, där mycket aggressiv simning bedrivits. Badet höll brutalt bra klass med inne och utebanor där man är i princip helt själv, simmade så klart ute för brännans skull, Coltingstyle, mäktigt som en viss Tuggare hade uttryckt det. 

Första toppningsveckan har mängden trappats ner och det är rätt många vilodagar men lite kortare och rätt hårda pass.  Toppningen består till lika delar av Coltings bombsäkra 19-dagars, Joe 'Frimpa' Friels 3 veckors och lite egna erfarenheter från Zürich med fett tryck och Phillies med mindre bra tryck.

Tisdagen bjöd på det bästa passet, ett rätt brutalt cross/brick pass där cykeln utgjordes av 120min brutalkuperad terräng på någon form av cyclocross med ett efterföljande löp i 35 grader på dammande grusvägar runt Chiancino. Det kändes dock att det var rätt att börja släppa på träningen, fortfarande sliten i benen, för de senaste 7 veckorna har varit bland det tuffaste i mitt träningsliv. Tänkte återkomma lite om träning, upplägg och annat till hösten för som vanligt så sprutar det ut idéer när man får lite semester eller belastningen lättar lite på jobbet.

Sista veckan inleds ikväll med löpintervaller hemma på ön och sen 2 rätt korta fartfyllda pass tis-ons hemma i Stockholm och sen torsdag bär det av mot gamla fina Malmö, sen Köpenhamn och race, återkommer med lite livetracking och sånt skit när det blir dags.

Kilsbergen Det som avslutade den hårda perioden aka Block3/Build för två helger sen var Kilsbergen på lördagen och en distanscykel på söndagen. Kilsbergen är en riktigt bra tävling och mycket av Puppy startades där eftersom vi (jag och Valpen) debuterade där 2009. Minns att Micke Selvin då sa att det tog lång tid att bli bra i uthållighetsidrott minns att jag tänkte att det kan väl inte vara svårare än något annat, men han hade så klart rätt den gode Selvin. Upp till första platån gick det i ett nafs så nu är det bara att ta jobbet för att kliva ytterligare ett steg. Men även för det finns det så klart en plan.

Så då stod man där igen på startlinjen och insåg att kroppen inte direkt kommer sprätta, med tanke på långsiktiga mål osv bla bla. Har ju varit några sådana i år. Var lite starstruck av att Björta Andersson var där med sin 58 klinga men lekte säker Stockholmare, fanns dock vissa som valde den andra vägen. Snackade ut med trevliga Mackan Hultgren och alltid lika trevliga men lite mer osynliga Mange Olander som vi stött på en del genom åren. Även Lotta var där och Staffan fotade och hejade. Hade dessutom valt att ta med farsan som supportteam och det var kanske det sämsta draget man kunde tänka sig, skulle nog ringt Bettan istället.

Ok racet nu då. Hade fokus på sim, simmade dåligt i Vansbro så det blev att klämma på. Fick Lottas fötter på andra varvet och lyckades så när hålla dem och var fett nöjd med det, oavsett att hon var sliten, har kört hård sim efter Vansbro och kommer köra ännu mer framöver för tro det eller ej man blir bättre på det man tränar. Upp ur vattnet springer upp till T1och dundrar ner för backen med Valpens assnabba disc. Känner rätt snabbt att det inte finns mycket nitro i de där benen men håller anständig fart och kniper väl någon men släpper två snubbar förbi mig på slutet för att jag lovat Sahlberg att springa lite bättre, har fuskat och kört kvalitet med honom när Valpen käkat mousakka i Grekland. Efter två rätt tuffa varv där jag ser att Björta dödar de övriga så är det växling ut på löpet. Håller bra fart ner till slalombacken första gången och sen har de gjort det lite extra festligt och lagt till en lång jävla backe till upp till växlingen. Har dock rätt bra krut även på andra varvet och kniper några placeringar där och håller i bra i mål.

Bilder tagna av Staffan och en från denna hemsida, gillar att biceps ser lika stor ut som benen, dock synvilla.

Reflektioner: - Som vanligt mycket bra race och ordentligt tuff bana (inte Norsemantuff dock) tror dock att löpningen var lite längre än 11k och simningen snackades även den om att den var lång men den har aldrig hittills stämt på en tävling vad jag vet. - Simmet, otroligt nöjd att nästan kunna ta Lottas fötter och hade en bra känsla, typ 2:30-3:00 upp till Mange, Näsvik och Mackan. - Cykeln, ont i benen och halvuselt tryck, tappar lite här men håller mig rätt lugn och sansad för man vet vad som kommer. - Löpet, känner mig som ett taktiskt geni när jag inte bombar allt från start, har inte så mycket fart i benen men blir heller inte slut i flåset, tappar bara 3 min på Haglund och har 10 slag i snitt lägre än 2010 pulsmässigt, antar att vi tar den på ökad blodvolymkontot. - Allt som allt nöjd med genomförandet, skönt att få en tävling och en ordentlig genomkörare allt i linje med planen, landar väl typ topp 10. - Björta dödar allt som rör sig, Mange 2a (grymt kört, impad) Hultgren typ femma tror jag.

Sist Lite i skuggan av Norseman är det några som gjort lite bra grejor som borde hyllas. - Lisa så klart, riktigt stabilt att fixa silvret trots lite strul på vägen. Snacka om att hantera omständigheterna. - Tuggarn, visar att trailkungen bor söder om stan, fin insats på swiss trots problem med höjden. Men Ornö är Ornö bara så att du och the Dude är med på det. The Dude som för övrigt är klar för Puppy till nästa år. Stort också att du fick med dig multisport och cykelngurun på äventyr. - Sahlberg körde cuptävling nere i Malmö ingen pall denna gången men är det inte mästerskap så. uppdateringar - Det verkar som om Sahlberg kommer köra ITU i Stockholm, räknar fett med mer om det inom kort. - Micke Granath gjorde dessutom debut i openwater tävlingen Bergviken och gjorde det med den äran en niondeplats blev resultatet. - Ola fanns också på plats i Malmö, utan min vetskap och knep en sjätteplats i masters 35, oerhört stekig dräkt dessutom.

Hörs till helgen gott folk och skicka gärna glad tillrop till @bjelkmar

Nu så - dags för Norseman!

Så va det då äntligen dags, på söndag tar jag båten ut i Hardangerfjorden till starten för Norseman Extreme Triathlon. För er som inte riktigt kan er Puppy-historia så var det ju just Norseman som var målet för klubbens pionjärer när det begav sig. Mer om hur det kommer sig att det inte blev något och att jag är ensam hund i norrbaggeland kan ni läsa här. Starten av Norseman.

Uppladdningen då, jo jag är skapligt nöjd även om jag inte riktigt hållit samma träningsmängd som förra året. Det är framförallt något timme cykel mindre i veckan under vår och sommar som utgör skillnaden som ni ser nedan på ca 30 timmar från 2011.

Volymjämförelse.

Förklaringen är att jag har haft lite mindre tid (jag har ju för sjutton fått ett riktigt jobb som Henke brukar säga). Dessutom har det har varit lite mer ouppstyrd träning för mig nu när Johan, jag och Henke haft lite olika upplägg på säsongen.

Vi sitter nu i en kampingstuga ett par mil från T1an i Eidfjord. Har idag åkt cykel- och löpbanan baklänges hit ända från Stavsro, 37.5 km in på maran där den övergår till en vandringsstig upp på berget. Löpningen är uppför från 25 km. Valpen har lovat att springa med därifrån. Det blir smutt och viktigt! Kommer ihåg hur mycket hjälplöpare Jesper och Krister betydde på Lapland Ultra.

Stavsro: 700 höjdmeter och dryga fyra km kvar.

Cykeln känns ganska brutal ärligt talat, så var nog bra idé att installera en 11-28 bak. Vi har även provsimmat fjorden här på eftermiddagen. Hade brainfreeze första 10 minuterna. Sen blev det bättre så det blir nog till att ligga och bada 10 min innan hornet på båten blåser till start kl 05:00 på söndag.

Det var galet kallt precis vid vid stranden konstigt nog. Lätt 3 grader varmare 10 meter ut.

Att snacka tider i detta lopp är (tur nog) näst intill omöjligt. Målet är helt enkelt att ta en svart finisher-tröja och sluta på Gaustatoppen 1883 m.ö.h. Det innebär att man ska vara vid 32.5 km på löpet innan 14 h 30 min och bland de 160 första, samt vara vid 37.5 km innan 15 h 30 min. Följ loppet live här.

Vad gör då Valpen undrar ni? Jo, han sitter och planerar hur han ska få in 2 timmars träning i morgon bland all OS som visas. Vi har typ alla kanaler. Heja Lisa!

Over and out från Eidfjord.

Rapport från SM i Arvika

Aight, nu är det jag som lägger upp en användare på bloggen till Amanda, hade det inte varit för att jag segat hade den här varit uppe redan innan helgen. Bra och roligt skriver hon dessutom.Kommer några korta rader från Kilsbergen och toppningen inom några dagar. Sen väntar vi på Perra om uppladdningen inför Norseman men ett säkert kort brukar vara att skriva ett långt inlägg så skickar han upp ett inlägg inom två timmar. Ok då släpper vi loss supersnabba Amanda.

Arvika SM Olympiskdistans 2012

Idag var det damerna som starta först.. ca 16 damer stod på startlinjen, jag (Amanda) stod längst ut på kanten.. Inte speciellt nervös eftersom jag visste redan innan att jag skulle hamna längre bak i ledet. Har fått låna en ”riktigt” våtdräkt av Lisa Blommé. Har annars simmat med min surfardräkt innan, har gått hur bra som helst tycker jag..inte Micke.. Under våtdräkten har jag Mickes gamla tävlingsdräkt.. Jaja, jag vet. Hej skrotnisse. Men prylar är liksom inte min grej.. Någon ropar på mig, jag hör mitt namn iaf. Känner inte en kotte i det här sammanhanget men tittar ändå upp. Där står någon där som vinkar för fullt! Det är Erika Rosenbaum med henne söta ungar! Vad gör hon här?! Erika berättar att hon är där för att heja på mig och ger tummen upp. Vilken ängel, vilken hjälte. Tyvärr har man inte lika stöttande pojkvän som kvällen innan ber om ursäkt för att han kommer vara ”fett oskön” imorgon och inte ens vara där och titta. Jo, man tackar ja! Startskottet går och alla kastar sig i. Det är 4 smååsmåå (alltså överdirvet små!) röd bollar man skulle ta sig runt, två varv var det som gällde, där man skulle gå upp på land emellan så alla kan se hur man ligger till. Det hela gjorde det inte lättare när det var typ en meters höga vågor på utvägen. Jag svalde nog halva sjön! För mig gick simningen över förväntan, 26.20 min. Dock var jag ändå 6 minuter efter, haha.. Tur att jag redan hade ställt in mig på att hamna långt efter eftersom jag började simma i Januari i år!

Amanda ger Puppy TS tummen upp!

Växlingen var ett skämt! 1 minut och 44 sekunder! Pinsamt långsamt.. Man hinner ju ta en fika emellan! Vet inte hur jag lyckades hålla mig kvar så länge i växlingsområdet. Det hela gjorde det inte enklare när KJ skriker i högtalaren att detta är Mikael Sahlbergs flickvän Amanda Bohlin som kommer upp, titta!!! Herregud, här kommer amatören som inte får av sig våtdräkten, fixar frillan och inte får på sig skorna. Kändes som jag hade halva universum som glodde på mig.

Hoppade upp på min lilla linjehoj som jag köpte för ca 1 år sedan, växlarna har krånglat en hel del och Mange som titta på den dagen innan sa att jag borde byta ut..typ..allt. Banan var 5 km lång, 8 härliga varv runt, runt. Banan var trixig, 2 vändpunkter och 8 ordentliga kurvor. I alla fall nu var jag nästan 7 minuter efter täten.. 7 minuter!!! Hade Åsa Annerstedt och Annie Thorén inte långt bakom mig. Fan, jag skulle bli varavd.. Suck.. bit ihop Amanda det kan ju bara bli bättre. Femte varvet var de om mig, perfekt tänkte jag och hakade på! Annie vänder sig om och talar om för mig att jag blir diskad om jag hänger på. Visste att jag inte fick dra dom eftersom dom låg i täten och varav mig, men att jag fick haka på trodde jag var ok. Dock är jag väldigt ny i det här med triathlon så jag ber om ursäkt och bromsar in för att låta dom löpa. Fick reda på i efterhand att jag självklart fick hänga på där.. nästa gång ska jag ta reda på reglerna själv. Tappa säkert 2-3 minuter på det.. Har alltid ett eller två ord jag upprepar när jag cyklar hårt.. Det kan vara t ex att varje gång jag trampar ner säger jag högt att jag är bäst.. alltså, bäst,bäst,bäst.bäst. Låter helt psyko när man kan är bredvid eller när man berättar efteråt. Men den hjälper iaf för mig! Idag passade det inte eftersom jag blev varav och skulle vara ca 12 min efter i täten när jag väl kom ut på löpningen. Så denna gång börja jag prata högt för mig själv exakt vad jag tänkte, smärtan i benen, tröttheten, ilskan, glädjen, att jag ska ta mig i mål! Mycket svordomar blir det dock.. Cykligen stanna iaf på 1 h 11 min och 50 sekunder. Rätt besviken på mig efteråt när jag vet att jag har bättre tryck i benen. Men som jag allltid säger så är det på tävling det gäller inte på träning!

Äntligen ut på löpet och få sträcka ut benen.. 4 varvs banan, då första varavet var lite längre ca. 4 km och dom andra 3 varav ca 2 km. Redan efter 400 m blev jag omsprungen, hon hade en väldans fart så jag tänkte att hon aldrig kommer orka hålla den farten, jag tar henne sen. Men shit- majbritt vad fel jag hade! Det var Jenny Nilsson som vann jubilumsmaran helgen innan, på 2.53! Hon hade överlägsen snabbast tid den dagen, 35 minuter på 9.6 km!!! Snabb tjej! Jag fick dock värsta hållen efter ca 2 km och var tvungen att sakta ner farten. Vid varje varavning övervägde jag att hoppa av pga att det gjorde så ont, men när jag väl kom i målområdet stod min lilla hejarklack och hejade, tack vare deras hejarop bet jag ihop och tog ett varav till.

Efter 2 h, 18 minuter och 50 sekunder var jag äntligen i mål som 9a i mitt första SM i Olympiska distans. Jag får vara nöjd med tanken på att det var min andra tävling i Olympisk distans och min femte triathlon tävling någonsin. Persade dessutom med 8 minuter :)

I mål var jag, lite glad över att det hela var över. Hann ändå inte tänka för mycket, jag hade endast 10 minuter till Mickes start. Vet att han är panik nervös och fick det bekräftat av Erika som mötte upp mig vid målet!

Som alltid är han väldigt orolig för simningen och upprepa 10000 ggr hur dåliga han är på att simma just nu. Vad jag vet och alla andra runt omkring så kommer han komma lätt upp topp 3. Vilken han också gjorde ca 15 sekunder efter Joel Vikner och Per Wangel.. Han klanta till sig vid växlingen (precis som jag) fick inte av sig våtdräkten och tappa några värdefulla sekunder för att kunna haka på Joel och Per i cyklingen.

Stefan Andersen och Tom Honig kom ikapp. Cyklingen är vanligtvis inte Mickes starkaste gren men i söndags var han brutal! Stefan som annars brukar vara stark hade inte styrkan i benen den dagen, Tom Honig hann inte med i den snabba farten och tappa efter ca 2 varv. Micke drog typ..hela vägen.. Per och Joel hade 45 sekunders försprång men ut på sista varvet var micke och stefan ikapp! Imponerande!

Själv var jag helt lyrisk när hela gänget sprang ut tillsammans! Micke har gjort några riktigt bra löptävlingar i år och jag viste att detta kunde gå precis hursom! Redan efter 1 km hade Joel och Per försprång på ca 10-20 sek. Micke som 3a då och Stefan 10 sekunder efter. Jag viste då att Micke skulle komma på pallen, för Stefan såg tyvärr inte lika lätt ut i benen. Per var starkast, han såg knappt ansträngd ut och sprang in på 31.39 min! Däremot såg Micke inte lika pigg ut. Han var löjligt trött, han gringa rätt hårt varje gång han sprang förbi. Den fina löpstilen han annars brukar besitta fanns inte där idag, såg helt ärligt ut som han fortfarande satt kvar på cykeln och försökte trampa sig fram! Ledsen för dom hårda orden Micke, men man ska väl vara ärlig?! Kanske det inte var så konstigt heller med tanken på hur hårt och bra han cyklat! Han lyckades ändå behålla 3e platsen hela vägen in i mål, roligaste var krampen han fick när han äntligen fick stanna. Båda hamstringen korvade ihop sig så han fick bäras bort från mållinjen! Stefan dog på löpning.. han blev omsprungen på 3 varavet av Tom! Jag skrek och vrålade, ”KOOOOM IGEN STEFAN! TAAA IIIIIII.. Patrik (Nilsson) är inte långt bakom dig! HÅLLL IIII NUUUU”, blicken tillbaka sa ungefär ”alltså, håll käften du är fett jobbig ser du inte att jag tar i allt vad jag har”. Patrick kom om på sista varavet.

1 h 56 minuter och 1 sek stanna klockan på när Micke halta sig in i mål, 2.21 min efter Per och 1.22 min efter Joel. Bra jobbat :)

Fett glad och stolt flickvän var man då när man mötte upp sin bronsmedaljör! =)

Amfibiemannen 2012 - Puppy TS

Uppdaterat med dagens resultat, endast ett urklipp med splits etc. på Puppylagen

Idag, fredag så går tävlingen Amfibiemannen av stapeln ute i skärgården och Puppy TS är representerat av 4 lag.

Om ni vill kolla livetrackning gör ni det här. Lagen är enligt nedan, värt att notera är att brudarna kommer från ingenstans och gör comeback i hetluften.

190 » Björklund, Catarina (SWE) » Allringer, Anna WD PuppyTS /Team Öwdaln 71 » Liljeholm, Marcus (SWE) » Granath, Mikael MH PuppyTS Team Benchwarmer 170 » Nykvist, Johan (SWE) » Nilsson, Charlotta XM Puppy TS Mix 114 » Törnqvist, Johan (SWE) » McRae, Rubin MH Puppy TS

Sista laget i listan är frukten av ett sim/löp skådespel som gått av stapeln sena onsdagskvällar i Sumpan under hösten och våren. Vill ni läsa mer om amfibiemannen gör ni det här.

Annars så är det stora saker coming up: Racereport från Arvika - alltid lika snabba och pålitliga Amanda har knackat ner sina reflektioner - kommer imorgon, inväntar bilder från PT Erica dessutom.

Uppsnack NXTRI - faktiskt helt sjukt att Perra inte snackat upp Norseman ännu, vem vill inte veta om vevpartiet som sänkt farten så brutalt hela våren, kommer senast nästa vecka.

Racereports Amfibiemannen - Skulle tro att Valpen hackar ner några rader och det skulle ju vara trevligt om Mackan och Micke presenterar sig på bloggen.

Sen kommer jag själv och troligen lotta att sticka upp till Kilsbergen för ett avslutande kvalitetspass imorgon lördag sen fortsätter toppningen mot KMD Copenhagen den 12 augusti.

Tror det börjar röra lite på sig.

Triathlon SM i Arvika - Uppsnack!

Inför helgens SM tävlingar så har vår sprinter Micke Sahlberg sammanfattat startfältet. Till helgens SM mönstras en startlista som är något utav det starkaste undertecknad sett i Sverige. Potentiella platser till World Series står på spel och då är med säkerhet inte Puppy TS ensamma med att vara övertända. Samtliga vassa kortdistansare är på plats, liksom en handfull juniorer och dessutom med en hel del långdistansare.

Heder åt de långdistansare som ställer upp istället för att klaga på drafting och hur orättvist det är för "järnmän" som simmar bröstsim. Med ett så pass starkt startfält kan det ju mycket väl bli så att långsammare simmare samlar upp fältet med en stark cykling och vi får en rekordstor tätklunga ut på löpningen.

Sahlberg sträcker ut i Istanbul på senaste EC tävlingen.

Nedan listas tänkbara topp-kandidater, egentligen utan någon inbördes ranking. I princip halva fältet omnämns, så förmodligen vinner väl någon annan.. har inte heller nämnt någon annan junior än Sarwe, har för dålig koll helt enkelt på vad som händer i Motala.

Per Wangel: Får ses som en klar favorit efter flitigt tävlande utomlands. Riktigt bra nivå och rutin från världscuper, Bundesliga mm.. Inte omöjligt i ensam ledning efter simningen. Bör kunna hålla en fart på löpningen som övriga får svårt att matcha. Överlägsen i Arvika 2011.

Joel Vikner: Känns som Wangels största utmanare. Några riktigt bra insatser utomlands och med en riktigt hög potential på löpningen om allt stämmer. Cupledare. En trevlig bekantskap sedan Istanbul, Joel kommer garanterat tagga med Red Hot Chilipeppers och vara härligt övertänd, sånt gillar vi!

Stefhan Andersen: Stefhan har haft lite oflyt i tävlandet, senast i Istanbul med en punka. Kan därmed slippa pressen och blir en livsfarlig "dark horse". Har enligt egen utsago "tränat rätt kasst och varit lite småsjuk" senaste tiden vilket är ett säkert besked om att formen kommer vara på topp för elektroteknikern från Skövde. Toppat med läger i Ukraina, bara en sån sak..

Jonas Djurback: Har gjort en del fina resultat på långdistans i år. Kommer väl som vanligt stå som segrare på kort distans ändå. Regerande mästare och alltid svårslagen i Sverige. Jämn men med framförallt en cykling som kan vara avgörande. Evigt ung och triathlonens bevis på att gammal är äldst.

K-J Danielsson: Seger i Vansbro senast, stabil simmare och galen cyklist. Dock är frågan om han har farten i löpningen för att slåss om medaljerna, alltid farlig ändå och en outsider på "hemmaplan". Som del i tävlingsledningen har han förmodligen planerat en bana likt Anja Pärsons pappa snitslat slalombanor.

Tom Honig: En riktig joker. Kapacitet och talang i överflöd, osäkert dock hur formen är då det tävlats sparsamt under året. Varningstecken för Tyresös stolthet som utlovat storstilad comeback under året. Jobbigt snabb löpare.

Fredrik Ahlinder. Påminner om Tom i fråga om mörkning. En ruggig simmare en bra dag, samma frågetecken kring formen dock. Medalj på sprint-sm förra året i kombination mot en satsning på längre distanser gör att han får ses som en tuff utmanare på olympisk.

Ted Ås: Aka mr 2XU, sveriges mest sympatiske triathlet? Simmar lite långsamt för att egentligen kunna hävda sig på kortdistans. Med lite sällskap av andra cyklister är det dock inte omöjligt att han hinner ifatt ändå och är isåfall med i medaljstriden med en stark löpning. Levererar nästan alltid och har under året en försk seger i GBG-triathlon i bagaget.. En av få triathleter som klarar av att springa snabbt och ändå ha ordentliga biceps, respect.

Johan Sarwe: Tävlandes i juniorklassen, men även om det inte syns i resultatlistan kan han mycket väl ta en fin placering i seniorklassen. Hur han gör för att cykla som en långdistansare med dom juniorbenen skulle man ju vilja veta. Kommer nästan garanterat cykla ikapp en eventuell lucka från simningen, har även utvecklats som löpare men får i mitt tips vänta på pallplatsen något år till. Väntar på att Sarwe ska släppa sitt cykleschema så man kan "copy with pride".

Patrik Nilsson: Imponerade med fin simning i Vansbro innan nån form av malaria drabbade benen och han fick bryta. Kan han upprepa den simningen och ha kontakt ut på löpet är han livsfarlig. Sprang en halvmara på respektingivande 72 minuter förra året. Sponsrad av Scandic, fett!

Johan Lundin. En av de skönaste lirarna i branschen. Under 4 timmar i Sövde imponerar. Men frågan är om han hänger med på simningen. Med tätkänning på löpningen och en bra dag skojar man inte bort herr Lundin. På långt håll släkt med min BFF "terror-mackan" som har kenyanska löpargener, hög potential i den familjen.

Jocke Berggren: Bara att representera Puppy TS skvallrar ju om kapacitet. Stark långdistansare men kommer behöva leverera en riktigt bra simning för att ha med täten att göra. Har gjort en IM-mara runt 3 timmar och kommer säkerligen börja bli uppvärmd nånstans på upploppsrakan.

Seb Johansson: Sparsamt tävlande gör denna brandman till ett osäkert kort. Kommer garanterat gå starkt på cykeln, men kan dock få svårt att hänga med på löpet med tanke på tätstrid. Lillebror Kasper gjorde en storstilad insats i Hallsta, svenska motsvarigheten till Alistair och Jonathan?

Carl Brummer: Gammal i gemet, ruggig cyklist och med fältets överlägset bästa personbästan i löpning. Måste förmodligen göra sitt livs simning för att ha häng på ungtupparna. SM guldet i duathlon imponerar.

Som synes ett gäng hungriga grabbar. Hälften tävlar för "proffsstallet" Lactat3 och andra halvan hör till Dörpa-maffian, så helt klart starka krafter i rörelse här. För egen del då? Jo, jag måste nog erkänna att målet är att vara på pallen. Orolig för simningen som vanligt, det gick ju bra i Hallsta, men Istanbul var misär. Löfte inför 2013 får bli att sluta simma 6km/vecka. Men är jag med fram till löpningen så tror jag att jag kan leverera en hyffsad löpning även om farten från i våras inte riktigt finns där, ska göra mitt bästa för att locka fram den. Lite tur ska man ju ha med klungor och sällskap när det är drafting, och pallplatserna (framförallt bronskampen känns öppen) kommer gå till dem som har en bra dag och får till en fullträff. Hur det går? Det får vi se på söndag, men ett fett race blir det iallafall!

//Micke

Ps: damsidan, jo, den joggar Åsa hem. Tätt följd av Jenni Nilsson och AnnieX2. Amanda piskar på cykel/löp men får träna simning ett år till innan hon är med i täten.

Fotnot: Att färglägga detaljer i svartvita foton, tex här, är så brutalt mycket 2008 och "hej jag har precis hittat den här häftiga funktionen i photoshop" Allvarligt om ni nu satsar och sätter upp en i övrigt schysst satsning med snygga prylar och web så borde det gå att få till något mäktigare än så. Men som vanligt är det ju till sist en fråga om tycke och smak, men man kan ju alltid ta in hjälp utifrån om man tex vill lägga tiden på att bli bra i triathlon. Tips från konstnärliga ledaren.

Prestationer, Vansbro, boost och film

Yo, doglovers!Det har varit full speta ett par veckor nu och det har bloggats dåligt, här kommer en catch up men först lite vanligt dravel.

Som ni säkert inte har missat så har den hårda kärnan sitt ursprung i handbollen, Valpen hann aldrig riktigt blomma ut, trots bra coach iaf ett år, men hann efter handbollsgymnasium med några allsvenska år. För egen del har det varit handbollsgymnasium som ledde till elitserien och allsvenskan (hette tidigare div1) från jag var i princip 15 år tills dess att jag slutade som spelande tränare för AIK i allsvenskan våren 2008.

Ok tänker ni, söker han jobb eller varför hasplar ur sig några gamla meriter? Jo, jag tror nämligen att det format oss på mer sätt och då menar jag inte bara att vi fått med oss 15 pannors för triathlon onödiga muskler eller att vi kan uppfattas som rätt grabbiga i grupp även om vi är så långt från det man kan komma. Utan när man pysslar med elitidrott tror jag, om man befinner sig i rätt miljö så klart, lär man inte bara kroppen att palla dagliga påfrestningar utan får också lära sig tidigt att prestera och hantera kraven på prestation och inte minst ta ansvar för sin prestation.

Det är här man kan känna att det ibland brister för nyblivna elitmotionärer eller för den delen nyblivna elitidrottare. Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, i alla fall jag skiter rätt hårt i man springer alla sina långpass i 4:05-fart eller tränar 28 timmar i veckan om man inte får ut det på tävling spelar det ändå ingen roll. Om man sen väljer att köra tävlingar nertränad eller "ur-form" så får man väl stå för det också utan att lipa ut, skylla på livet eller andra omständigheter och göra värsta grejen av det, omständigheterna är ju också en del av tävlingen.

Om du vet själv att du har ett mål långt fram som är prioriterat framför kortsiktigt framgång och du kan hålla fast vid det är väl det bra. Om man sen misslyckas att nå sina mål trots detta så får man väl ta skiten, ladda om och försöka igen eller kanske börja med något man behärskar, typ handboll? eller har jag fel?

Sen kan man ju så klart köra grejor för ur ett upplevelsebaserat perspektiv och det respekterar jag fullt ut, Valpen har svårare för den delen men det kommer med åren. ÖtillÖ är i många avseende det för mig och Perra som säsongsavslutning varje år (3dje i år) men jag har väldigt svårt att se triathlon som detta utan får man inte ut max svider det ordentligt även om man råkar ligga fel i träningscykeln. Det bör dock poängteras att i Puppy premieras det att gå ut med tuffa målsättning och sätta press på sig själv.

Ok, nog om det så blir det ibland när tanken flödar fritt.

Ok, Vansbro, kort racereport. Klacken: Hela fruns familj hade slutit upp och bänkade sig med kaffe och kakor, kul med publik som man känner. Skylten som det snackats om i flera dagar var även den brutal. Enda minustecknet var väl kanske den visserligen tighta men otillåtna lagningen av cola från "moster" Kajsa.

Simmet: Hade bestämt mig för att vara en Perra, dvs starta lugnt och ta placeringar på slutet, istället för att köra klassikern, maxa och köra på så hårt det går. Planen lyckades och jag blev tokarg på mig själv när jag såg klockan på 36 min. Hade bra känsla och allt men det gick för långsamt för min smak. Sista gången jag öppnar simmet lugnt.

Cykeln: Går ut med planen att ligga nära min ansträngning på Ironmandistans, det är där mesta delen av träningen gjorts. Vi amatörer som inte kör på effekt får gå på den lite mer svajiga parametern puls. Cyklar på nästan identisk tid (typ 2:23 eller nåt) mot förra året då jag gick typ all in fast med nästan 10 slag lägre puls, gav i alla fall mig en bra feeling att något gjorts rätt. Tror dock inte det fanns så mycket mer tid i benen, men det kändes ok och framförallt funkade maten bra och jag sjöng låtar man lärt sig från Norra Stå men bytte ut KGB mot Triathlon Väst osv. Förlust mot Mange J kostade mig en lunch på McDonalds, vadslagning, men den var mycket trevlig. Man får ju lite faderskänslor för de små pågasnörena men det verkar vara i goda händer och har ju haft riktigt bra utveckling sen de flyttade upp till Falun. Sen borde de ju fräsch upp sina bloggar lite, Manges är ju iallafall clean, Jonas kan man ju undra var han hittat det temat, men det kan vi ju lämna därhän.

Feta banderollen, framfotslöpning och posé i våtdräkt men Brögger väntandes bakom.

Löpet: Går ut med fett självförtroende och ego, tisdagens 15k brick gick ju i 4:07 och torsdagens fart med Sahlberg i 3:10 ;-) slår av på takten efter 1 varv och landar på beskedliga 1:33, rätt nöjd att jag höll ihop det men trodde nog att jag skulle kunna klämma ur ett par minuter till.

Bra häng och bra arrangerat som vanligt men man saknar ju Perra och Valpen när man är på tävling, den där vi mot världen känslan kommer inte riktigt. Dock bidrog Kalmarlegenden Blad med gott surr som platsar i Puppy sen gjorde han ett bra resultat även om våtdräkten nu ligger på blocket.

Boosten Ok, trots att vi är lite splittrade i år så skulle det i alla fall bli en kollektiv boost, för egen del var det lite halvtid i buildperioden och nu ska det köttas tre veckor till innan toppningen mot KMD. Den kollektiva boosten inleddes dagen efter Vansbro med att jag körde tre kvalitetspass solo runt Ludvika, det ösregnade och speciellt TTn ner mot Sunnansjö har en speciell plats i mitt hjärta. Men som sagt det var ju det där med långsiktiga mål.

Efter en vilodag så var det dags igen, vår andra storstjärna Jocke Berggren kom ner från Falun och inledde med att såga vår fint uppmätta simbana med att vi var typ autister och sen fällde kommentaren att det blir så jobbigt som man förtjänar dvs hur man tränat. Perra hade tydligen inte varit någon barmhärtig samarit och fick käka upp hela hårdrocksfestivalen på det efterföljande 6 timmars cykelpasset och fick slita redan efter 2 timmar, mycket svartrock där kan man tro. Men ett riktigt fint pass med bra fika för en gångs skull i Torsång. Lisan hade varit stolt.

Ombyte i garaget, hetscykel med undertecknad där han trivs bäst. På rulle.

Det blev lite sim och sedan ett avslutande långlöp med delmål för egen del och det blev även en fartökning sista 8 av de 30. En bra sak med boostveckan är att Perra varje år sätter nytt rekord på halvmaran på långpassen, det säger väl kanske mest om Perra att det finns farter där som inte cashats in. 4:30-35 i 30k mitt tips är att 3:10-15 på maran borde finnas där alla dagar i veckan.

Helgen avslutades för egen del med två rätt stora dagar med två stora herrar, trail med Tuggarn i Hellas och första långcykeln på Scotten på evigheter med Valpen. Mycket trevligt.

Perra landade också väl efter en brysk inledning och verkar vad man kan utläsa efter telefon och twitter gå en ny vår till mötes, volymer upp mot 20h från en som vanligtvis mörkar borde vara någon form av rekord. Är som jag sagt tidigare övertygad om att dieseln från Linköping kommer till sin rätt både i Norge och i Skärgården lite senare i höst.

Eftersom den inte figurerat tidigare här på bloggen tänkte jag att ni kanske ville se hur det går till när Team Malaco är på träningsläger inför ÖtillÖ, inte direkt som det här gänget. Men så här bra blir det när vi slänger fram våra bästa kreatörer.

httpv://www.youtube.com/watch?v=NWSOarzcAMY

Tror att det var allt för nu, det är dags att sticka mot Karlberg för snabba intervaller med vår snabbaste kille. 2 hårda veckor kvar sen ska det toppas.

Det ligger dessutom ett hel rad projekt i pipen gällande Puppy TS, återkommer med dessa och rapporter från den avslutande träningen inför Köpenhamn. Ord Up! Henke

Fotnot: Tredje grundaren och tillika ordförande Pelle Karlsson hade en rapp stegisättning och en fin handled men orkade inte omställningen till triathlon i mer än 3 månader men räknas ändå som grundare.

Perra som är att räkna som hårda kärnan kommer inte från handbollen men har i princip varit med sen starten, hoppade på i slutet av 2009 som fjärde medlem.

Om sanningen ska fram så har jag (Henke) inte helt lagt bollen på hyllen 2008 utan varit och fuskat med magiska gänget Ricohhandboll som gick från div4 till allsvenskan på 4 säsonger, så senast i april 2012 spelade jag faktiskt allsvenskt kval.

Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Valpen (typ) LEDER Celtman

I väntan på Valpens rapport om racet så lägger jag här in twitterflödet från dagen samt texten som jag under dagen uppdaterat i högra framen. Valpen är kungen av Skottland!

Fortfarande som ledare i Celtman! Schtekig outfit dessutom!

Här kommer texten som den uppdaterats under dagen! Uppdaterad 18:48
Valpen som idag lördag 23 juni befinner sig i Skottland för Norsemans dottertävling Celtman (cxtri.com) LEDER tävlingen i T2 efter sim som tydligen var nedkortat för det var 11 grader i vattnet (Valpen 3 upp) och 200k cykel.

Det är lite svårt att få fram uppgifter men som det verkar via ytterligare en svensk på plats så ledde Valpen även vid T2b, dvs efter den flacka delen av löpningen så nu vankas det klättring. Har svårt att något annat än en ordentlig vurpa skulle stoppa Valpen från vinst just nu.

Vi har på omvägar fått veta att det varit något strul i T2an att Valpen kom in först för växling men inte gick ut som ledare. Oklart om det var innan klättringen eller direkt av cykeln. 17:38 passerade ledaren sista checkpointen, den är efter klättringen och då återstår 7k flack löpning. Vid 17:47 hade 2 löpare passerat dock ingen Valp som vi vet om.

Nu passerade precis tredje löparen, Öyvind Evensen.
Fjärde löparen, någon Mc Cloud, har passerat samtidigt som vi får ett tweet av någon annan jävla britt att "he was passed in T2a struggeling on climbs" torde vara T2b annars skulle det vara första puckeln och där skulle han aldrig i helvetet vika ner sig.
Nu verkar det som det har passerat 7 stycken löpare med 7k kvar, ingen Valp som vi vet. Nu handlar det om att bita i. Topp 10 var målsättningen innan start.
Valpen passerar med 7k kvar som nionde gubbe, nu är det bara att ösa på in i mål, väntar med spänning på rapport.
Uppdatering kommer på löpande på twitter (hjälplöpare Bodils @_b_diddy börjar och @puppyts fortsätter) så fort vi vet något mer.

Tyvärr är FLICKR uppdateringen lite långsam, men bilder är på väg upp på http://www.flickr.com/photos/puppyts/

Här kommer då twitterflödet, läses med fördel nerifrån och upp!

Celtman Xtreme T -2

Med mindre än två dygn till start i Celtman kommer en kort uppdatering. Ja, det är fet radioskugga i Skottland. Telefonen fungerar ungefär varannan dag och internet verkar inte riktigt ha fått samma erkännande här som i övriga världen. Landade i söndags i Edinburgh och har sedan dess rest norrut, först längs östkusten och sedan västerut upp till Shieldaig där starten går. Måndag morgon, kort löppass med lite fartinslag och på kvällen testkördes Kicki med framgång. Här ska växlingsområdet riggas till lördag.

Tisdag blev det cykel på tävlingsbanan med ganska många höjdmeter men pigga ben och igår blev det ett kort brick som också kändes bra. Avslutade med simning någon simhall i Edinburgh. Skottarna verkar inte kunna simma, Edinburgh har en egen nakenfarbror och badvakten undrade om jag var "professional swimmer". Vet inte om det säger mer om min simning eller om skottarnas simfärdigheter. Simningen kändes i alla fall bra.

Simbanan. Den lilla ön till höger ska rundas en gång innan man simmar vidare bortåt mot Shieldaig.

När det gäller ambitioner med loppet är det lite svårt att prata om tider. På en vanlig bana hade jag haft som målbild att simma under en timme, cykla runt fem timmar och sedan försöka springa någonstans mellan 3.15-3.30. Det ger en sluttid på 9.15-9.30. Målet här är fortfarande att simma runt en timme och att cykla på nära sex timmar. Banan är 202 km med en bra bit över 2000 höjdmeter så ett snitt på 33.7 km/h är säkert tufft men inte orimligt. På löpningen ska jag gå hårt första 18 km, överleva bergspassagen och sedan kasta in allt jag har på de sista 7 km som går lätt nedför mot målet i Torridon. Totalt är målsättningen att inte få tjejstryk och att komma topp-10.

Den lite mer kuperade delen av löpningen.

Vila idag, lätt träning imorgon och klockan 5 på lördag morgon går starten. Taggad!

Status!

Yo, räkna med att det här kommer att bli sommarens soundtrack, den är så fet och Lilla Namo är kungen, förslagsvis så lyssnar ni och läser samtidigt, två rätt långa inlägg på en gång.

Hylla det som hyllas bör!

Aight, mer fokus på träning än blogg just nu, behövs skohorn för att klämma in något mer i kalendern kommande 3 veckor och så har det sett ut ett tag. Jag kommer dock laddad efter vilovecka som avslutades i Båstad på favoriten Hotel Skansen, “som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda” undrar hur långt man kan dra det där egentligen. Jaja, det är build eller block 3 på ingående, det ska tränas hårt och vi börjar snacka tävlingsfart mer och mer, tänkte se om man kan bli stenhård och hålla i en löpning på en IM dessutom. Det ska springas två tävlingar innan det är dags för Vansbro som bli årets första tritävling, huvudmålet är som bekannt KMD Copenhagen och ÖtillÖ. Kiropraktor Micke har löst en del knutar så nu gäller det försöka hålla schemat och sköta sig i övrigt så att kroppen absorberar skiten (läs träningen)

Vilovecka mina vänner, vilovecka.

Nog snackat om mig, fastän det är trevligt, jag ska nu på ett bra sätt försöka beskriva läget i Puppy. Det kan vara så att det behövs ytterligare en runda.

Perra, ligger väl ungerfär i samma fas som jag och ska försöka jobba upp lite tävlingsfart och cykeldistans, det är Norseman som hägrar, surfar mest multisport och ultratävlingar när det inte är morgonträningn eller dagishämtning. Mörkar delvis genom att inte släppa tider och distanser från sina pass, men det är så det funkar. Har färgats hårt av de här tre Puppyåren och har gått från svärmorsdröm, där man förtrycker det svarta, till att vara lite mer utåtagerande. Gör mer än någonsin skäl för det gamla klassika smeknamnet Grinkuken och vi älskar det. Sahlberg sa en gång, "jag skulle vilja vara lite mer som Perra, han verkar alltid nöjd" han visste inte hur fel han hade. Det bor mycket svartrock i den ultrakroppen.

Valpen, toppar inför Celtman som nu bara är knappa två veckor bort. Vi ska försöka få liv i den gamla videokameran och pressa ur Valpen en raceplan, finns ett scoop där som härrör sig från Konaförberedelserna som kan bli magiska. Annars snackar vi mest lusläsning av going long och bollning av olika strategier och upplägg. Ena benet i Scottland och andra benet långt fram i säsongen 2013, det snackas cykel, maror och massa annan skit. Men bli inte förvånade om undertecknad och Valpen dyker upp i Raid Uppsala till hösten för att få ett slut på den Multisportbeef som Perra verkar vilja starta.

Drog dessutom ett mail till Jocke Berggren som löd typ "vad händer mannen" och fick följande svar.

-------- Ursprungligt meddelande -------- Ämne: "Man skulle ju vilja veta vad Jocke Berggren håller på med och hur formen är där." Datum: Tue, 5 Jun 2012 15:41:56 +0000 Från: Joakim Berggren Till:

Tja. Jag håller på med triathlon ;-) Formen är väl rätt bra med tanke på att Kalmar är huvudmålet. Simmar bättre än jag någonsin gjort innan, hoppas att det ger resultat i öppet vatten också. Cykeln känner jag mig stark på men inte toppad, slog ju pers med 25 sek utan att maxa på vårt 7.7km långa bergstempo i Benicassim sista dagen på ett två veckor långt läger nu i april. Löpningen funkar bra trots att jag haft problem med hälsenan 1 år nu. Sprang precis lite submaximala intervaller, 5,3,2km med 3min joggvila mellan. Splittarna blev 17:58, 10:40 och 6:58, det är väl ok när det skulle gå mellan halvironman-fart och 10km-fart. Nu ska jag till Saras kusin på födelsedagsmiddag så du får nöja dig med denna korta rapport. / Jocke

Nu till något som ger mer frågor än svar, jag syftar till den högra delen av bilden nedan. Lite bakgrundsinfo. Jag efterfrågade en racereport från vår löpmaster Pjärta. På sann binär maner så kom det en uppsats om än med lite fördröjning så långt allt gott. Tyckte dock att vore festligt om man kunde få med lite bilder, där gick jag dock bet försökte även med ett långskott, fråga Valpen vilket så klart va dödfött. Vet inte om det är avsaknade av avkastningskrav som gör sig påminnd eller vad. Men det festliga är ju då att man får hitta sina egna bilder och det blir ju ibland dessto bättre. Rapporten från Pjärta i sin helhet ligger i inlägget nedan.

Nu till bilden, vänstra delen är brutal bildstöld men den visar lite hur cirkeln sluts. Pjärta springer med Amandas lill-syrra alla vägar leder till Puppy. Den högra delen av bilden känns ju lite mer osäker. Frågor som skulle kunna komma upp. Vem är snubben i mitten, varför har han en dalahäst i näven och varför ser han så besviken ut? hade han förväntat sig en glasskål? Sen att Pjärtan kör en lite mer vild studentfrilla är mer en bonus som ger lite extra krydda. Hur som helst blir man glad av den.

Övriga medlemmar i Puppy TS, ni vet vilka ni är, några rader om statusen till konstnärliga ledaren kanske?

Idag kör vi lite tuffar cykel (2h) med brick (1h) runt 4:15 fart, vi startar och landar i Casa Concrete på Ekerö. Start vid 18-tiden om intresse finnes.

Kramar Henke Ni behöver inte gissa vad som rullar i audin med feta konsertpaketet.