Smiter mellan med toppning och Kilsbergen - uppdaterad

Uppdaterad med bilder samt lite text och justeringar Woop Woop, Sitter nu på planet hem, läser en som vanligt bra artikel av Jan Gradvall och pumpar på i Beats by dre lurarna.

Norseman Innan det kommer något om toppning och Kilsbergen så är det läge att gratulera Perra som igår landade på en 72 plats på 13:24:03 på den hårdaste av alla , Norseman, så idag blir det att dra på sig svarta tröjan för Perra. Känns lite tryggt att ha honom som partner på ÖtillÖ. Lite fina placeringar av Lelle och Hultgren dessutom, hur det gick för trevliga Lanto har inte min uppkoppling tillåtit att få fram, men troligen succé där också. Väntar med spänning på rapport från Perra.

Perra på toppen!

Toppning Tills dess kommer här lite från Toppningsvecka 1 inför KMD Copenhagen. Vecka 1 av toppningen har mestadels skett mitt ute på den Toscanska landsbygden, gift med en superfotograf som reser en del kan man få stå ut med sånt, jobbigt. Hittade efter lite bra surr med Fabio, läs kungen, den lokala simanläggningen, där mycket aggressiv simning bedrivits. Badet höll brutalt bra klass med inne och utebanor där man är i princip helt själv, simmade så klart ute för brännans skull, Coltingstyle, mäktigt som en viss Tuggare hade uttryckt det. 

Första toppningsveckan har mängden trappats ner och det är rätt många vilodagar men lite kortare och rätt hårda pass.  Toppningen består till lika delar av Coltings bombsäkra 19-dagars, Joe 'Frimpa' Friels 3 veckors och lite egna erfarenheter från Zürich med fett tryck och Phillies med mindre bra tryck.

Tisdagen bjöd på det bästa passet, ett rätt brutalt cross/brick pass där cykeln utgjordes av 120min brutalkuperad terräng på någon form av cyclocross med ett efterföljande löp i 35 grader på dammande grusvägar runt Chiancino. Det kändes dock att det var rätt att börja släppa på träningen, fortfarande sliten i benen, för de senaste 7 veckorna har varit bland det tuffaste i mitt träningsliv. Tänkte återkomma lite om träning, upplägg och annat till hösten för som vanligt så sprutar det ut idéer när man får lite semester eller belastningen lättar lite på jobbet.

Sista veckan inleds ikväll med löpintervaller hemma på ön och sen 2 rätt korta fartfyllda pass tis-ons hemma i Stockholm och sen torsdag bär det av mot gamla fina Malmö, sen Köpenhamn och race, återkommer med lite livetracking och sånt skit när det blir dags.

Kilsbergen Det som avslutade den hårda perioden aka Block3/Build för två helger sen var Kilsbergen på lördagen och en distanscykel på söndagen. Kilsbergen är en riktigt bra tävling och mycket av Puppy startades där eftersom vi (jag och Valpen) debuterade där 2009. Minns att Micke Selvin då sa att det tog lång tid att bli bra i uthållighetsidrott minns att jag tänkte att det kan väl inte vara svårare än något annat, men han hade så klart rätt den gode Selvin. Upp till första platån gick det i ett nafs så nu är det bara att ta jobbet för att kliva ytterligare ett steg. Men även för det finns det så klart en plan.

Så då stod man där igen på startlinjen och insåg att kroppen inte direkt kommer sprätta, med tanke på långsiktiga mål osv bla bla. Har ju varit några sådana i år. Var lite starstruck av att Björta Andersson var där med sin 58 klinga men lekte säker Stockholmare, fanns dock vissa som valde den andra vägen. Snackade ut med trevliga Mackan Hultgren och alltid lika trevliga men lite mer osynliga Mange Olander som vi stött på en del genom åren. Även Lotta var där och Staffan fotade och hejade. Hade dessutom valt att ta med farsan som supportteam och det var kanske det sämsta draget man kunde tänka sig, skulle nog ringt Bettan istället.

Ok racet nu då. Hade fokus på sim, simmade dåligt i Vansbro så det blev att klämma på. Fick Lottas fötter på andra varvet och lyckades så när hålla dem och var fett nöjd med det, oavsett att hon var sliten, har kört hård sim efter Vansbro och kommer köra ännu mer framöver för tro det eller ej man blir bättre på det man tränar. Upp ur vattnet springer upp till T1och dundrar ner för backen med Valpens assnabba disc. Känner rätt snabbt att det inte finns mycket nitro i de där benen men håller anständig fart och kniper väl någon men släpper två snubbar förbi mig på slutet för att jag lovat Sahlberg att springa lite bättre, har fuskat och kört kvalitet med honom när Valpen käkat mousakka i Grekland. Efter två rätt tuffa varv där jag ser att Björta dödar de övriga så är det växling ut på löpet. Håller bra fart ner till slalombacken första gången och sen har de gjort det lite extra festligt och lagt till en lång jävla backe till upp till växlingen. Har dock rätt bra krut även på andra varvet och kniper några placeringar där och håller i bra i mål.

Bilder tagna av Staffan och en från denna hemsida, gillar att biceps ser lika stor ut som benen, dock synvilla.

Reflektioner: - Som vanligt mycket bra race och ordentligt tuff bana (inte Norsemantuff dock) tror dock att löpningen var lite längre än 11k och simningen snackades även den om att den var lång men den har aldrig hittills stämt på en tävling vad jag vet. - Simmet, otroligt nöjd att nästan kunna ta Lottas fötter och hade en bra känsla, typ 2:30-3:00 upp till Mange, Näsvik och Mackan. - Cykeln, ont i benen och halvuselt tryck, tappar lite här men håller mig rätt lugn och sansad för man vet vad som kommer. - Löpet, känner mig som ett taktiskt geni när jag inte bombar allt från start, har inte så mycket fart i benen men blir heller inte slut i flåset, tappar bara 3 min på Haglund och har 10 slag i snitt lägre än 2010 pulsmässigt, antar att vi tar den på ökad blodvolymkontot. - Allt som allt nöjd med genomförandet, skönt att få en tävling och en ordentlig genomkörare allt i linje med planen, landar väl typ topp 10. - Björta dödar allt som rör sig, Mange 2a (grymt kört, impad) Hultgren typ femma tror jag.

Sist Lite i skuggan av Norseman är det några som gjort lite bra grejor som borde hyllas. - Lisa så klart, riktigt stabilt att fixa silvret trots lite strul på vägen. Snacka om att hantera omständigheterna. - Tuggarn, visar att trailkungen bor söder om stan, fin insats på swiss trots problem med höjden. Men Ornö är Ornö bara så att du och the Dude är med på det. The Dude som för övrigt är klar för Puppy till nästa år. Stort också att du fick med dig multisport och cykelngurun på äventyr. - Sahlberg körde cuptävling nere i Malmö ingen pall denna gången men är det inte mästerskap så. uppdateringar - Det verkar som om Sahlberg kommer köra ITU i Stockholm, räknar fett med mer om det inom kort. - Micke Granath gjorde dessutom debut i openwater tävlingen Bergviken och gjorde det med den äran en niondeplats blev resultatet. - Ola fanns också på plats i Malmö, utan min vetskap och knep en sjätteplats i masters 35, oerhört stekig dräkt dessutom.

Hörs till helgen gott folk och skicka gärna glad tillrop till @bjelkmar

Nu så - dags för Norseman!

Så va det då äntligen dags, på söndag tar jag båten ut i Hardangerfjorden till starten för Norseman Extreme Triathlon. För er som inte riktigt kan er Puppy-historia så var det ju just Norseman som var målet för klubbens pionjärer när det begav sig. Mer om hur det kommer sig att det inte blev något och att jag är ensam hund i norrbaggeland kan ni läsa här. Starten av Norseman.

Uppladdningen då, jo jag är skapligt nöjd även om jag inte riktigt hållit samma träningsmängd som förra året. Det är framförallt något timme cykel mindre i veckan under vår och sommar som utgör skillnaden som ni ser nedan på ca 30 timmar från 2011.

Volymjämförelse.

Förklaringen är att jag har haft lite mindre tid (jag har ju för sjutton fått ett riktigt jobb som Henke brukar säga). Dessutom har det har varit lite mer ouppstyrd träning för mig nu när Johan, jag och Henke haft lite olika upplägg på säsongen.

Vi sitter nu i en kampingstuga ett par mil från T1an i Eidfjord. Har idag åkt cykel- och löpbanan baklänges hit ända från Stavsro, 37.5 km in på maran där den övergår till en vandringsstig upp på berget. Löpningen är uppför från 25 km. Valpen har lovat att springa med därifrån. Det blir smutt och viktigt! Kommer ihåg hur mycket hjälplöpare Jesper och Krister betydde på Lapland Ultra.

Stavsro: 700 höjdmeter och dryga fyra km kvar.

Cykeln känns ganska brutal ärligt talat, så var nog bra idé att installera en 11-28 bak. Vi har även provsimmat fjorden här på eftermiddagen. Hade brainfreeze första 10 minuterna. Sen blev det bättre så det blir nog till att ligga och bada 10 min innan hornet på båten blåser till start kl 05:00 på söndag.

Det var galet kallt precis vid vid stranden konstigt nog. Lätt 3 grader varmare 10 meter ut.

Att snacka tider i detta lopp är (tur nog) näst intill omöjligt. Målet är helt enkelt att ta en svart finisher-tröja och sluta på Gaustatoppen 1883 m.ö.h. Det innebär att man ska vara vid 32.5 km på löpet innan 14 h 30 min och bland de 160 första, samt vara vid 37.5 km innan 15 h 30 min. Följ loppet live här.

Vad gör då Valpen undrar ni? Jo, han sitter och planerar hur han ska få in 2 timmars träning i morgon bland all OS som visas. Vi har typ alla kanaler. Heja Lisa!

Over and out från Eidfjord.

Rapport från SM i Arvika

Aight, nu är det jag som lägger upp en användare på bloggen till Amanda, hade det inte varit för att jag segat hade den här varit uppe redan innan helgen. Bra och roligt skriver hon dessutom.Kommer några korta rader från Kilsbergen och toppningen inom några dagar. Sen väntar vi på Perra om uppladdningen inför Norseman men ett säkert kort brukar vara att skriva ett långt inlägg så skickar han upp ett inlägg inom två timmar. Ok då släpper vi loss supersnabba Amanda.

Arvika SM Olympiskdistans 2012

Idag var det damerna som starta först.. ca 16 damer stod på startlinjen, jag (Amanda) stod längst ut på kanten.. Inte speciellt nervös eftersom jag visste redan innan att jag skulle hamna längre bak i ledet. Har fått låna en ”riktigt” våtdräkt av Lisa Blommé. Har annars simmat med min surfardräkt innan, har gått hur bra som helst tycker jag..inte Micke.. Under våtdräkten har jag Mickes gamla tävlingsdräkt.. Jaja, jag vet. Hej skrotnisse. Men prylar är liksom inte min grej.. Någon ropar på mig, jag hör mitt namn iaf. Känner inte en kotte i det här sammanhanget men tittar ändå upp. Där står någon där som vinkar för fullt! Det är Erika Rosenbaum med henne söta ungar! Vad gör hon här?! Erika berättar att hon är där för att heja på mig och ger tummen upp. Vilken ängel, vilken hjälte. Tyvärr har man inte lika stöttande pojkvän som kvällen innan ber om ursäkt för att han kommer vara ”fett oskön” imorgon och inte ens vara där och titta. Jo, man tackar ja! Startskottet går och alla kastar sig i. Det är 4 smååsmåå (alltså överdirvet små!) röd bollar man skulle ta sig runt, två varv var det som gällde, där man skulle gå upp på land emellan så alla kan se hur man ligger till. Det hela gjorde det inte lättare när det var typ en meters höga vågor på utvägen. Jag svalde nog halva sjön! För mig gick simningen över förväntan, 26.20 min. Dock var jag ändå 6 minuter efter, haha.. Tur att jag redan hade ställt in mig på att hamna långt efter eftersom jag började simma i Januari i år!

Amanda ger Puppy TS tummen upp!

Växlingen var ett skämt! 1 minut och 44 sekunder! Pinsamt långsamt.. Man hinner ju ta en fika emellan! Vet inte hur jag lyckades hålla mig kvar så länge i växlingsområdet. Det hela gjorde det inte enklare när KJ skriker i högtalaren att detta är Mikael Sahlbergs flickvän Amanda Bohlin som kommer upp, titta!!! Herregud, här kommer amatören som inte får av sig våtdräkten, fixar frillan och inte får på sig skorna. Kändes som jag hade halva universum som glodde på mig.

Hoppade upp på min lilla linjehoj som jag köpte för ca 1 år sedan, växlarna har krånglat en hel del och Mange som titta på den dagen innan sa att jag borde byta ut..typ..allt. Banan var 5 km lång, 8 härliga varv runt, runt. Banan var trixig, 2 vändpunkter och 8 ordentliga kurvor. I alla fall nu var jag nästan 7 minuter efter täten.. 7 minuter!!! Hade Åsa Annerstedt och Annie Thorén inte långt bakom mig. Fan, jag skulle bli varavd.. Suck.. bit ihop Amanda det kan ju bara bli bättre. Femte varvet var de om mig, perfekt tänkte jag och hakade på! Annie vänder sig om och talar om för mig att jag blir diskad om jag hänger på. Visste att jag inte fick dra dom eftersom dom låg i täten och varav mig, men att jag fick haka på trodde jag var ok. Dock är jag väldigt ny i det här med triathlon så jag ber om ursäkt och bromsar in för att låta dom löpa. Fick reda på i efterhand att jag självklart fick hänga på där.. nästa gång ska jag ta reda på reglerna själv. Tappa säkert 2-3 minuter på det.. Har alltid ett eller två ord jag upprepar när jag cyklar hårt.. Det kan vara t ex att varje gång jag trampar ner säger jag högt att jag är bäst.. alltså, bäst,bäst,bäst.bäst. Låter helt psyko när man kan är bredvid eller när man berättar efteråt. Men den hjälper iaf för mig! Idag passade det inte eftersom jag blev varav och skulle vara ca 12 min efter i täten när jag väl kom ut på löpningen. Så denna gång börja jag prata högt för mig själv exakt vad jag tänkte, smärtan i benen, tröttheten, ilskan, glädjen, att jag ska ta mig i mål! Mycket svordomar blir det dock.. Cykligen stanna iaf på 1 h 11 min och 50 sekunder. Rätt besviken på mig efteråt när jag vet att jag har bättre tryck i benen. Men som jag allltid säger så är det på tävling det gäller inte på träning!

Äntligen ut på löpet och få sträcka ut benen.. 4 varvs banan, då första varavet var lite längre ca. 4 km och dom andra 3 varav ca 2 km. Redan efter 400 m blev jag omsprungen, hon hade en väldans fart så jag tänkte att hon aldrig kommer orka hålla den farten, jag tar henne sen. Men shit- majbritt vad fel jag hade! Det var Jenny Nilsson som vann jubilumsmaran helgen innan, på 2.53! Hon hade överlägsen snabbast tid den dagen, 35 minuter på 9.6 km!!! Snabb tjej! Jag fick dock värsta hållen efter ca 2 km och var tvungen att sakta ner farten. Vid varje varavning övervägde jag att hoppa av pga att det gjorde så ont, men när jag väl kom i målområdet stod min lilla hejarklack och hejade, tack vare deras hejarop bet jag ihop och tog ett varav till.

Efter 2 h, 18 minuter och 50 sekunder var jag äntligen i mål som 9a i mitt första SM i Olympiska distans. Jag får vara nöjd med tanken på att det var min andra tävling i Olympisk distans och min femte triathlon tävling någonsin. Persade dessutom med 8 minuter :)

I mål var jag, lite glad över att det hela var över. Hann ändå inte tänka för mycket, jag hade endast 10 minuter till Mickes start. Vet att han är panik nervös och fick det bekräftat av Erika som mötte upp mig vid målet!

Som alltid är han väldigt orolig för simningen och upprepa 10000 ggr hur dåliga han är på att simma just nu. Vad jag vet och alla andra runt omkring så kommer han komma lätt upp topp 3. Vilken han också gjorde ca 15 sekunder efter Joel Vikner och Per Wangel.. Han klanta till sig vid växlingen (precis som jag) fick inte av sig våtdräkten och tappa några värdefulla sekunder för att kunna haka på Joel och Per i cyklingen.

Stefan Andersen och Tom Honig kom ikapp. Cyklingen är vanligtvis inte Mickes starkaste gren men i söndags var han brutal! Stefan som annars brukar vara stark hade inte styrkan i benen den dagen, Tom Honig hann inte med i den snabba farten och tappa efter ca 2 varv. Micke drog typ..hela vägen.. Per och Joel hade 45 sekunders försprång men ut på sista varvet var micke och stefan ikapp! Imponerande!

Själv var jag helt lyrisk när hela gänget sprang ut tillsammans! Micke har gjort några riktigt bra löptävlingar i år och jag viste att detta kunde gå precis hursom! Redan efter 1 km hade Joel och Per försprång på ca 10-20 sek. Micke som 3a då och Stefan 10 sekunder efter. Jag viste då att Micke skulle komma på pallen, för Stefan såg tyvärr inte lika lätt ut i benen. Per var starkast, han såg knappt ansträngd ut och sprang in på 31.39 min! Däremot såg Micke inte lika pigg ut. Han var löjligt trött, han gringa rätt hårt varje gång han sprang förbi. Den fina löpstilen han annars brukar besitta fanns inte där idag, såg helt ärligt ut som han fortfarande satt kvar på cykeln och försökte trampa sig fram! Ledsen för dom hårda orden Micke, men man ska väl vara ärlig?! Kanske det inte var så konstigt heller med tanken på hur hårt och bra han cyklat! Han lyckades ändå behålla 3e platsen hela vägen in i mål, roligaste var krampen han fick när han äntligen fick stanna. Båda hamstringen korvade ihop sig så han fick bäras bort från mållinjen! Stefan dog på löpning.. han blev omsprungen på 3 varavet av Tom! Jag skrek och vrålade, ”KOOOOM IGEN STEFAN! TAAA IIIIIII.. Patrik (Nilsson) är inte långt bakom dig! HÅLLL IIII NUUUU”, blicken tillbaka sa ungefär ”alltså, håll käften du är fett jobbig ser du inte att jag tar i allt vad jag har”. Patrick kom om på sista varavet.

1 h 56 minuter och 1 sek stanna klockan på när Micke halta sig in i mål, 2.21 min efter Per och 1.22 min efter Joel. Bra jobbat :)

Fett glad och stolt flickvän var man då när man mötte upp sin bronsmedaljör! =)

Amfibiemannen 2012 - Puppy TS

Uppdaterat med dagens resultat, endast ett urklipp med splits etc. på Puppylagen

Idag, fredag så går tävlingen Amfibiemannen av stapeln ute i skärgården och Puppy TS är representerat av 4 lag.

Om ni vill kolla livetrackning gör ni det här. Lagen är enligt nedan, värt att notera är att brudarna kommer från ingenstans och gör comeback i hetluften.

190 » Björklund, Catarina (SWE) » Allringer, Anna WD PuppyTS /Team Öwdaln 71 » Liljeholm, Marcus (SWE) » Granath, Mikael MH PuppyTS Team Benchwarmer 170 » Nykvist, Johan (SWE) » Nilsson, Charlotta XM Puppy TS Mix 114 » Törnqvist, Johan (SWE) » McRae, Rubin MH Puppy TS

Sista laget i listan är frukten av ett sim/löp skådespel som gått av stapeln sena onsdagskvällar i Sumpan under hösten och våren. Vill ni läsa mer om amfibiemannen gör ni det här.

Annars så är det stora saker coming up: Racereport från Arvika - alltid lika snabba och pålitliga Amanda har knackat ner sina reflektioner - kommer imorgon, inväntar bilder från PT Erica dessutom.

Uppsnack NXTRI - faktiskt helt sjukt att Perra inte snackat upp Norseman ännu, vem vill inte veta om vevpartiet som sänkt farten så brutalt hela våren, kommer senast nästa vecka.

Racereports Amfibiemannen - Skulle tro att Valpen hackar ner några rader och det skulle ju vara trevligt om Mackan och Micke presenterar sig på bloggen.

Sen kommer jag själv och troligen lotta att sticka upp till Kilsbergen för ett avslutande kvalitetspass imorgon lördag sen fortsätter toppningen mot KMD Copenhagen den 12 augusti.

Tror det börjar röra lite på sig.

Triathlon SM i Arvika - Uppsnack!

Inför helgens SM tävlingar så har vår sprinter Micke Sahlberg sammanfattat startfältet. Till helgens SM mönstras en startlista som är något utav det starkaste undertecknad sett i Sverige. Potentiella platser till World Series står på spel och då är med säkerhet inte Puppy TS ensamma med att vara övertända. Samtliga vassa kortdistansare är på plats, liksom en handfull juniorer och dessutom med en hel del långdistansare.

Heder åt de långdistansare som ställer upp istället för att klaga på drafting och hur orättvist det är för "järnmän" som simmar bröstsim. Med ett så pass starkt startfält kan det ju mycket väl bli så att långsammare simmare samlar upp fältet med en stark cykling och vi får en rekordstor tätklunga ut på löpningen.

Sahlberg sträcker ut i Istanbul på senaste EC tävlingen.

Nedan listas tänkbara topp-kandidater, egentligen utan någon inbördes ranking. I princip halva fältet omnämns, så förmodligen vinner väl någon annan.. har inte heller nämnt någon annan junior än Sarwe, har för dålig koll helt enkelt på vad som händer i Motala.

Per Wangel: Får ses som en klar favorit efter flitigt tävlande utomlands. Riktigt bra nivå och rutin från världscuper, Bundesliga mm.. Inte omöjligt i ensam ledning efter simningen. Bör kunna hålla en fart på löpningen som övriga får svårt att matcha. Överlägsen i Arvika 2011.

Joel Vikner: Känns som Wangels största utmanare. Några riktigt bra insatser utomlands och med en riktigt hög potential på löpningen om allt stämmer. Cupledare. En trevlig bekantskap sedan Istanbul, Joel kommer garanterat tagga med Red Hot Chilipeppers och vara härligt övertänd, sånt gillar vi!

Stefhan Andersen: Stefhan har haft lite oflyt i tävlandet, senast i Istanbul med en punka. Kan därmed slippa pressen och blir en livsfarlig "dark horse". Har enligt egen utsago "tränat rätt kasst och varit lite småsjuk" senaste tiden vilket är ett säkert besked om att formen kommer vara på topp för elektroteknikern från Skövde. Toppat med läger i Ukraina, bara en sån sak..

Jonas Djurback: Har gjort en del fina resultat på långdistans i år. Kommer väl som vanligt stå som segrare på kort distans ändå. Regerande mästare och alltid svårslagen i Sverige. Jämn men med framförallt en cykling som kan vara avgörande. Evigt ung och triathlonens bevis på att gammal är äldst.

K-J Danielsson: Seger i Vansbro senast, stabil simmare och galen cyklist. Dock är frågan om han har farten i löpningen för att slåss om medaljerna, alltid farlig ändå och en outsider på "hemmaplan". Som del i tävlingsledningen har han förmodligen planerat en bana likt Anja Pärsons pappa snitslat slalombanor.

Tom Honig: En riktig joker. Kapacitet och talang i överflöd, osäkert dock hur formen är då det tävlats sparsamt under året. Varningstecken för Tyresös stolthet som utlovat storstilad comeback under året. Jobbigt snabb löpare.

Fredrik Ahlinder. Påminner om Tom i fråga om mörkning. En ruggig simmare en bra dag, samma frågetecken kring formen dock. Medalj på sprint-sm förra året i kombination mot en satsning på längre distanser gör att han får ses som en tuff utmanare på olympisk.

Ted Ås: Aka mr 2XU, sveriges mest sympatiske triathlet? Simmar lite långsamt för att egentligen kunna hävda sig på kortdistans. Med lite sällskap av andra cyklister är det dock inte omöjligt att han hinner ifatt ändå och är isåfall med i medaljstriden med en stark löpning. Levererar nästan alltid och har under året en försk seger i GBG-triathlon i bagaget.. En av få triathleter som klarar av att springa snabbt och ändå ha ordentliga biceps, respect.

Johan Sarwe: Tävlandes i juniorklassen, men även om det inte syns i resultatlistan kan han mycket väl ta en fin placering i seniorklassen. Hur han gör för att cykla som en långdistansare med dom juniorbenen skulle man ju vilja veta. Kommer nästan garanterat cykla ikapp en eventuell lucka från simningen, har även utvecklats som löpare men får i mitt tips vänta på pallplatsen något år till. Väntar på att Sarwe ska släppa sitt cykleschema så man kan "copy with pride".

Patrik Nilsson: Imponerade med fin simning i Vansbro innan nån form av malaria drabbade benen och han fick bryta. Kan han upprepa den simningen och ha kontakt ut på löpet är han livsfarlig. Sprang en halvmara på respektingivande 72 minuter förra året. Sponsrad av Scandic, fett!

Johan Lundin. En av de skönaste lirarna i branschen. Under 4 timmar i Sövde imponerar. Men frågan är om han hänger med på simningen. Med tätkänning på löpningen och en bra dag skojar man inte bort herr Lundin. På långt håll släkt med min BFF "terror-mackan" som har kenyanska löpargener, hög potential i den familjen.

Jocke Berggren: Bara att representera Puppy TS skvallrar ju om kapacitet. Stark långdistansare men kommer behöva leverera en riktigt bra simning för att ha med täten att göra. Har gjort en IM-mara runt 3 timmar och kommer säkerligen börja bli uppvärmd nånstans på upploppsrakan.

Seb Johansson: Sparsamt tävlande gör denna brandman till ett osäkert kort. Kommer garanterat gå starkt på cykeln, men kan dock få svårt att hänga med på löpet med tanke på tätstrid. Lillebror Kasper gjorde en storstilad insats i Hallsta, svenska motsvarigheten till Alistair och Jonathan?

Carl Brummer: Gammal i gemet, ruggig cyklist och med fältets överlägset bästa personbästan i löpning. Måste förmodligen göra sitt livs simning för att ha häng på ungtupparna. SM guldet i duathlon imponerar.

Som synes ett gäng hungriga grabbar. Hälften tävlar för "proffsstallet" Lactat3 och andra halvan hör till Dörpa-maffian, så helt klart starka krafter i rörelse här. För egen del då? Jo, jag måste nog erkänna att målet är att vara på pallen. Orolig för simningen som vanligt, det gick ju bra i Hallsta, men Istanbul var misär. Löfte inför 2013 får bli att sluta simma 6km/vecka. Men är jag med fram till löpningen så tror jag att jag kan leverera en hyffsad löpning även om farten från i våras inte riktigt finns där, ska göra mitt bästa för att locka fram den. Lite tur ska man ju ha med klungor och sällskap när det är drafting, och pallplatserna (framförallt bronskampen känns öppen) kommer gå till dem som har en bra dag och får till en fullträff. Hur det går? Det får vi se på söndag, men ett fett race blir det iallafall!

//Micke

Ps: damsidan, jo, den joggar Åsa hem. Tätt följd av Jenni Nilsson och AnnieX2. Amanda piskar på cykel/löp men får träna simning ett år till innan hon är med i täten.

Fotnot: Att färglägga detaljer i svartvita foton, tex här, är så brutalt mycket 2008 och "hej jag har precis hittat den här häftiga funktionen i photoshop" Allvarligt om ni nu satsar och sätter upp en i övrigt schysst satsning med snygga prylar och web så borde det gå att få till något mäktigare än så. Men som vanligt är det ju till sist en fråga om tycke och smak, men man kan ju alltid ta in hjälp utifrån om man tex vill lägga tiden på att bli bra i triathlon. Tips från konstnärliga ledaren.

Prestationer, Vansbro, boost och film

Yo, doglovers!Det har varit full speta ett par veckor nu och det har bloggats dåligt, här kommer en catch up men först lite vanligt dravel.

Som ni säkert inte har missat så har den hårda kärnan sitt ursprung i handbollen, Valpen hann aldrig riktigt blomma ut, trots bra coach iaf ett år, men hann efter handbollsgymnasium med några allsvenska år. För egen del har det varit handbollsgymnasium som ledde till elitserien och allsvenskan (hette tidigare div1) från jag var i princip 15 år tills dess att jag slutade som spelande tränare för AIK i allsvenskan våren 2008.

Ok tänker ni, söker han jobb eller varför hasplar ur sig några gamla meriter? Jo, jag tror nämligen att det format oss på mer sätt och då menar jag inte bara att vi fått med oss 15 pannors för triathlon onödiga muskler eller att vi kan uppfattas som rätt grabbiga i grupp även om vi är så långt från det man kan komma. Utan när man pysslar med elitidrott tror jag, om man befinner sig i rätt miljö så klart, lär man inte bara kroppen att palla dagliga påfrestningar utan får också lära sig tidigt att prestera och hantera kraven på prestation och inte minst ta ansvar för sin prestation.

Det är här man kan känna att det ibland brister för nyblivna elitmotionärer eller för den delen nyblivna elitidrottare. Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, i alla fall jag skiter rätt hårt i man springer alla sina långpass i 4:05-fart eller tränar 28 timmar i veckan om man inte får ut det på tävling spelar det ändå ingen roll. Om man sen väljer att köra tävlingar nertränad eller "ur-form" så får man väl stå för det också utan att lipa ut, skylla på livet eller andra omständigheter och göra värsta grejen av det, omständigheterna är ju också en del av tävlingen.

Om du vet själv att du har ett mål långt fram som är prioriterat framför kortsiktigt framgång och du kan hålla fast vid det är väl det bra. Om man sen misslyckas att nå sina mål trots detta så får man väl ta skiten, ladda om och försöka igen eller kanske börja med något man behärskar, typ handboll? eller har jag fel?

Sen kan man ju så klart köra grejor för ur ett upplevelsebaserat perspektiv och det respekterar jag fullt ut, Valpen har svårare för den delen men det kommer med åren. ÖtillÖ är i många avseende det för mig och Perra som säsongsavslutning varje år (3dje i år) men jag har väldigt svårt att se triathlon som detta utan får man inte ut max svider det ordentligt även om man råkar ligga fel i träningscykeln. Det bör dock poängteras att i Puppy premieras det att gå ut med tuffa målsättning och sätta press på sig själv.

Ok, nog om det så blir det ibland när tanken flödar fritt.

Ok, Vansbro, kort racereport. Klacken: Hela fruns familj hade slutit upp och bänkade sig med kaffe och kakor, kul med publik som man känner. Skylten som det snackats om i flera dagar var även den brutal. Enda minustecknet var väl kanske den visserligen tighta men otillåtna lagningen av cola från "moster" Kajsa.

Simmet: Hade bestämt mig för att vara en Perra, dvs starta lugnt och ta placeringar på slutet, istället för att köra klassikern, maxa och köra på så hårt det går. Planen lyckades och jag blev tokarg på mig själv när jag såg klockan på 36 min. Hade bra känsla och allt men det gick för långsamt för min smak. Sista gången jag öppnar simmet lugnt.

Cykeln: Går ut med planen att ligga nära min ansträngning på Ironmandistans, det är där mesta delen av träningen gjorts. Vi amatörer som inte kör på effekt får gå på den lite mer svajiga parametern puls. Cyklar på nästan identisk tid (typ 2:23 eller nåt) mot förra året då jag gick typ all in fast med nästan 10 slag lägre puls, gav i alla fall mig en bra feeling att något gjorts rätt. Tror dock inte det fanns så mycket mer tid i benen, men det kändes ok och framförallt funkade maten bra och jag sjöng låtar man lärt sig från Norra Stå men bytte ut KGB mot Triathlon Väst osv. Förlust mot Mange J kostade mig en lunch på McDonalds, vadslagning, men den var mycket trevlig. Man får ju lite faderskänslor för de små pågasnörena men det verkar vara i goda händer och har ju haft riktigt bra utveckling sen de flyttade upp till Falun. Sen borde de ju fräsch upp sina bloggar lite, Manges är ju iallafall clean, Jonas kan man ju undra var han hittat det temat, men det kan vi ju lämna därhän.

Feta banderollen, framfotslöpning och posé i våtdräkt men Brögger väntandes bakom.

Löpet: Går ut med fett självförtroende och ego, tisdagens 15k brick gick ju i 4:07 och torsdagens fart med Sahlberg i 3:10 ;-) slår av på takten efter 1 varv och landar på beskedliga 1:33, rätt nöjd att jag höll ihop det men trodde nog att jag skulle kunna klämma ur ett par minuter till.

Bra häng och bra arrangerat som vanligt men man saknar ju Perra och Valpen när man är på tävling, den där vi mot världen känslan kommer inte riktigt. Dock bidrog Kalmarlegenden Blad med gott surr som platsar i Puppy sen gjorde han ett bra resultat även om våtdräkten nu ligger på blocket.

Boosten Ok, trots att vi är lite splittrade i år så skulle det i alla fall bli en kollektiv boost, för egen del var det lite halvtid i buildperioden och nu ska det köttas tre veckor till innan toppningen mot KMD. Den kollektiva boosten inleddes dagen efter Vansbro med att jag körde tre kvalitetspass solo runt Ludvika, det ösregnade och speciellt TTn ner mot Sunnansjö har en speciell plats i mitt hjärta. Men som sagt det var ju det där med långsiktiga mål.

Efter en vilodag så var det dags igen, vår andra storstjärna Jocke Berggren kom ner från Falun och inledde med att såga vår fint uppmätta simbana med att vi var typ autister och sen fällde kommentaren att det blir så jobbigt som man förtjänar dvs hur man tränat. Perra hade tydligen inte varit någon barmhärtig samarit och fick käka upp hela hårdrocksfestivalen på det efterföljande 6 timmars cykelpasset och fick slita redan efter 2 timmar, mycket svartrock där kan man tro. Men ett riktigt fint pass med bra fika för en gångs skull i Torsång. Lisan hade varit stolt.

Ombyte i garaget, hetscykel med undertecknad där han trivs bäst. På rulle.

Det blev lite sim och sedan ett avslutande långlöp med delmål för egen del och det blev även en fartökning sista 8 av de 30. En bra sak med boostveckan är att Perra varje år sätter nytt rekord på halvmaran på långpassen, det säger väl kanske mest om Perra att det finns farter där som inte cashats in. 4:30-35 i 30k mitt tips är att 3:10-15 på maran borde finnas där alla dagar i veckan.

Helgen avslutades för egen del med två rätt stora dagar med två stora herrar, trail med Tuggarn i Hellas och första långcykeln på Scotten på evigheter med Valpen. Mycket trevligt.

Perra landade också väl efter en brysk inledning och verkar vad man kan utläsa efter telefon och twitter gå en ny vår till mötes, volymer upp mot 20h från en som vanligtvis mörkar borde vara någon form av rekord. Är som jag sagt tidigare övertygad om att dieseln från Linköping kommer till sin rätt både i Norge och i Skärgården lite senare i höst.

Eftersom den inte figurerat tidigare här på bloggen tänkte jag att ni kanske ville se hur det går till när Team Malaco är på träningsläger inför ÖtillÖ, inte direkt som det här gänget. Men så här bra blir det när vi slänger fram våra bästa kreatörer.

httpv://www.youtube.com/watch?v=NWSOarzcAMY

Tror att det var allt för nu, det är dags att sticka mot Karlberg för snabba intervaller med vår snabbaste kille. 2 hårda veckor kvar sen ska det toppas.

Det ligger dessutom ett hel rad projekt i pipen gällande Puppy TS, återkommer med dessa och rapporter från den avslutande träningen inför Köpenhamn. Ord Up! Henke

Fotnot: Tredje grundaren och tillika ordförande Pelle Karlsson hade en rapp stegisättning och en fin handled men orkade inte omställningen till triathlon i mer än 3 månader men räknas ändå som grundare.

Perra som är att räkna som hårda kärnan kommer inte från handbollen men har i princip varit med sen starten, hoppade på i slutet av 2009 som fjärde medlem.

Om sanningen ska fram så har jag (Henke) inte helt lagt bollen på hyllen 2008 utan varit och fuskat med magiska gänget Ricohhandboll som gick från div4 till allsvenskan på 4 säsonger, så senast i april 2012 spelade jag faktiskt allsvenskt kval.

Sahlberg snackar ut om Istanbul

Tamam! Skön, soft, najs - tamam helt enkelt, så kan man sammanfatta helgens övningar i Istanbul. Denna stad som är stor som ett och ett halvt Sverige och ligger i två världsdelar. Istanbul är ju klassisk svensk idrottsmark där bl a Andreas "turkdödarn" Andersson tagit Sverige till VM och tystat en turkisk fotbollsstadion. Riktigt lika stort är inte triathlon i Turkiet, men det är alltid flashigt att komma ut och tävla internationellt.

Jag åkte ner med hälsogurun Stefhan Andersen redan på torsdagen, och senare anslöt även Joel Vikner på fredagen. Vi hade några fina dagar i Istanbul med lite kebab, moskèbesök, BBC-tittande och allmänt race-prep. Faran när man kommer redan på torsdagen och söndagen är ju att man kan bygga upp så pass mycket nervositet att loppet mest blir ångest, men nu tycker jag vi alla hade en positiv feeling.

Micke giggar allt som oftast i sina feta kompressionssockor

På lördagen var det race briefing och jag kan inte med ord beskriva hur skön presidenten för det turkiska förbundet var under sitt tal. Jag har ingen aning om vad som sades, men mycket passion och inlevelse var det, härligt!

Dagarna innan var jag lite orolig för min mage som har strulat lite under sommaren, misstänker att det är en kombination av stress och en aning för mkt kebab. Mådde rätt kasst natten till lördag, men käkade lite lättsmält mat under lördagen och kände mig relativt bra på söndagen.

På tävlingsdagen snurrade transferbussen runt i Istanbul ungefär en timme för länge, men det är ju lika för alla, och på ett sätt är det skönt att inte ha för mycket tid att tänka innan start. Så det blev en kort jogg och sedan ett varv på simbanan, sen var det dags för start.

Simningen:

Starten gick från en knappt flytande ponton, så när starten gick och alla sköt ifrån sköts pontonen bakåt och mycket till dyk vart det inte. Hade dessutom laserturkens storebrorsa på höger sida, så jag fick som väntat rätt bra med stryk i början och hamnade i en rätt usel position. Simmade ganska långsamt första varvet och hade en position med oroväckande få konkurrenter bakom. Kunde sedan börja tugga på rätt bra och fokuserade på att ta ikapp en större grupp som låg en bit före. Efter sista bojen passerade jag Stefhan som besvärades av nån form av kramp i ena armen, inte kul. Ungefär samtidigt tappade jag glasögonen och körde sista 3-400 metrarna utan, skönt med lite salt i ögonen. Snabb flashback till tiden man körde crazy tequila i baren.. bara citronen som saknades.

Även här giggar Micke utan glajjor.

T1:

Sprintade för allt jag hade och gjorde en bra växling, som tur var hade Stefhan lärt mig hur man ska hoppa upp på cykeln under fredagen, så jag kom snabbt igång.

Cykel:

Hamnade med en tysk och en italienare med bra tryck i pedalerna, vi hade en bit upp till en klunga på ca 10 man så första varvet gick vi riktigt hårt för att gå ikapp, kul att benen svarade fint och vi lyckades ansluta. Resten av cyklingen gick fint i klungan, tyvärr lyckades vi inte jobba tillsammans på ett bra sätt så istället för att jaga ikapp andraklungan tappade vi lite.

T2:

Ganska kass, men hade ingen brådska, planen var ändå att gå ut rätt lugnt i min egen takt på löpet.

Löp:

Hundra meter in på löpet kom dagens enda kalldusch i värmen. Ser att mitt startnummer är uppskrivet för penalty box två gånger. Senare fick jag veta att det berodde på att simglasögon badmössa hamnat utanför lådan i växlingsområdet, något tveksamt då glasögonen ju flyter omkring någonstans i svarta havet fortfarande. Hursomhelst fick jag då snällt stanna både på andra och tredje varvet och vänta 15s. Detta förstörde ju den lilla rytm jag lyckades hålla och det är inte jättekul att se konkurrenterna springa förbi, hyffsat dåligt för moralen. Är även lite besviken på att domaren från St Kitts & Nevis som jag trodde var min vän efter att jag stött på honom på strandpromenaden dagen innan och bondat med inte såg mellan fingrarna. Annars var löpningen en varm och jobbig historia, fokus fick bli att försöka hålla benen rullande och att överleva i mål. Hade en del krampryckningar och fick stanna till och sträcka ut baksidorna på tredje varvet. Jag brukar alltid krampa i årets första olympiska. På ett sätt är det ju skönt för man blir tvungen att sänka farten så det blir något lättare ansträngningsmässigt. Men surt var det att jag inte kunde öka tillräckligt för att gå om tysken som var 3s före i mål.

Här sträcker Micke ut i Hallsta

Totalt sett är jag ändå nöjd med loppet. Konkurrensen är stenhård och både simning och löpning skulle behöva höjas några snäpp för att vara med på allvar. Cyklingen också i och för sig. Men en 24:e plats i ett lopp där 16 pers bröt får vara ok. Sakta men säkert klättrar man närmare. Kul att se Joel göra en stark löpning, bra virke i den killen. (Länk till Joels rapport här) Sedan lider jag med Stefhan som efter en heroisk cykling med endast en turk på rulle fick punka på sjunde och näst sista varvet och fick DNF:a. Den insatsen var värd ett bättre öde.

Nu vänder vi blad och tränar på inför Arvika 22:a juli, då hoppas jag på första SM-medaljen.

Ps; jag saknar helt japanskt blod och har inte levererat med kameran vilket känns lite trist. Den turkiske funktionären i Sverigekeps, ryssen med det förpliktigande namnet Ivan Kalashnikov samt mina blodblåsor på fötterna förtjänade att förevigas. Kändes som att jag gled runt i ett par Nike Air innan jag punkterade dom. Jag hoppas dock på att komplettera detta inlägg med några tävlingsbilder så fort jag får tag i några, det fotades friskt på andra håll. Tills senare, keep it real!

Red anm. Vi tog oss friheten att plocka in någon bild, tack Monstret Swahn för att du har så mycket fina bilder på Micke.

Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Valpen (typ) LEDER Celtman

I väntan på Valpens rapport om racet så lägger jag här in twitterflödet från dagen samt texten som jag under dagen uppdaterat i högra framen. Valpen är kungen av Skottland!

Fortfarande som ledare i Celtman! Schtekig outfit dessutom!

Här kommer texten som den uppdaterats under dagen! Uppdaterad 18:48
Valpen som idag lördag 23 juni befinner sig i Skottland för Norsemans dottertävling Celtman (cxtri.com) LEDER tävlingen i T2 efter sim som tydligen var nedkortat för det var 11 grader i vattnet (Valpen 3 upp) och 200k cykel.

Det är lite svårt att få fram uppgifter men som det verkar via ytterligare en svensk på plats så ledde Valpen även vid T2b, dvs efter den flacka delen av löpningen så nu vankas det klättring. Har svårt att något annat än en ordentlig vurpa skulle stoppa Valpen från vinst just nu.

Vi har på omvägar fått veta att det varit något strul i T2an att Valpen kom in först för växling men inte gick ut som ledare. Oklart om det var innan klättringen eller direkt av cykeln. 17:38 passerade ledaren sista checkpointen, den är efter klättringen och då återstår 7k flack löpning. Vid 17:47 hade 2 löpare passerat dock ingen Valp som vi vet om.

Nu passerade precis tredje löparen, Öyvind Evensen.
Fjärde löparen, någon Mc Cloud, har passerat samtidigt som vi får ett tweet av någon annan jävla britt att "he was passed in T2a struggeling on climbs" torde vara T2b annars skulle det vara första puckeln och där skulle han aldrig i helvetet vika ner sig.
Nu verkar det som det har passerat 7 stycken löpare med 7k kvar, ingen Valp som vi vet. Nu handlar det om att bita i. Topp 10 var målsättningen innan start.
Valpen passerar med 7k kvar som nionde gubbe, nu är det bara att ösa på in i mål, väntar med spänning på rapport.
Uppdatering kommer på löpande på twitter (hjälplöpare Bodils @_b_diddy börjar och @puppyts fortsätter) så fort vi vet något mer.

Tyvärr är FLICKR uppdateringen lite långsam, men bilder är på väg upp på http://www.flickr.com/photos/puppyts/

Här kommer då twitterflödet, läses med fördel nerifrån och upp!

Status!

Yo, räkna med att det här kommer att bli sommarens soundtrack, den är så fet och Lilla Namo är kungen, förslagsvis så lyssnar ni och läser samtidigt, två rätt långa inlägg på en gång.

Hylla det som hyllas bör!

Aight, mer fokus på träning än blogg just nu, behövs skohorn för att klämma in något mer i kalendern kommande 3 veckor och så har det sett ut ett tag. Jag kommer dock laddad efter vilovecka som avslutades i Båstad på favoriten Hotel Skansen, “som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda” undrar hur långt man kan dra det där egentligen. Jaja, det är build eller block 3 på ingående, det ska tränas hårt och vi börjar snacka tävlingsfart mer och mer, tänkte se om man kan bli stenhård och hålla i en löpning på en IM dessutom. Det ska springas två tävlingar innan det är dags för Vansbro som bli årets första tritävling, huvudmålet är som bekannt KMD Copenhagen och ÖtillÖ. Kiropraktor Micke har löst en del knutar så nu gäller det försöka hålla schemat och sköta sig i övrigt så att kroppen absorberar skiten (läs träningen)

Vilovecka mina vänner, vilovecka.

Nog snackat om mig, fastän det är trevligt, jag ska nu på ett bra sätt försöka beskriva läget i Puppy. Det kan vara så att det behövs ytterligare en runda.

Perra, ligger väl ungerfär i samma fas som jag och ska försöka jobba upp lite tävlingsfart och cykeldistans, det är Norseman som hägrar, surfar mest multisport och ultratävlingar när det inte är morgonträningn eller dagishämtning. Mörkar delvis genom att inte släppa tider och distanser från sina pass, men det är så det funkar. Har färgats hårt av de här tre Puppyåren och har gått från svärmorsdröm, där man förtrycker det svarta, till att vara lite mer utåtagerande. Gör mer än någonsin skäl för det gamla klassika smeknamnet Grinkuken och vi älskar det. Sahlberg sa en gång, "jag skulle vilja vara lite mer som Perra, han verkar alltid nöjd" han visste inte hur fel han hade. Det bor mycket svartrock i den ultrakroppen.

Valpen, toppar inför Celtman som nu bara är knappa två veckor bort. Vi ska försöka få liv i den gamla videokameran och pressa ur Valpen en raceplan, finns ett scoop där som härrör sig från Konaförberedelserna som kan bli magiska. Annars snackar vi mest lusläsning av going long och bollning av olika strategier och upplägg. Ena benet i Scottland och andra benet långt fram i säsongen 2013, det snackas cykel, maror och massa annan skit. Men bli inte förvånade om undertecknad och Valpen dyker upp i Raid Uppsala till hösten för att få ett slut på den Multisportbeef som Perra verkar vilja starta.

Drog dessutom ett mail till Jocke Berggren som löd typ "vad händer mannen" och fick följande svar.

-------- Ursprungligt meddelande -------- Ämne: "Man skulle ju vilja veta vad Jocke Berggren håller på med och hur formen är där." Datum: Tue, 5 Jun 2012 15:41:56 +0000 Från: Joakim Berggren Till:

Tja. Jag håller på med triathlon ;-) Formen är väl rätt bra med tanke på att Kalmar är huvudmålet. Simmar bättre än jag någonsin gjort innan, hoppas att det ger resultat i öppet vatten också. Cykeln känner jag mig stark på men inte toppad, slog ju pers med 25 sek utan att maxa på vårt 7.7km långa bergstempo i Benicassim sista dagen på ett två veckor långt läger nu i april. Löpningen funkar bra trots att jag haft problem med hälsenan 1 år nu. Sprang precis lite submaximala intervaller, 5,3,2km med 3min joggvila mellan. Splittarna blev 17:58, 10:40 och 6:58, det är väl ok när det skulle gå mellan halvironman-fart och 10km-fart. Nu ska jag till Saras kusin på födelsedagsmiddag så du får nöja dig med denna korta rapport. / Jocke

Nu till något som ger mer frågor än svar, jag syftar till den högra delen av bilden nedan. Lite bakgrundsinfo. Jag efterfrågade en racereport från vår löpmaster Pjärta. På sann binär maner så kom det en uppsats om än med lite fördröjning så långt allt gott. Tyckte dock att vore festligt om man kunde få med lite bilder, där gick jag dock bet försökte även med ett långskott, fråga Valpen vilket så klart va dödfött. Vet inte om det är avsaknade av avkastningskrav som gör sig påminnd eller vad. Men det festliga är ju då att man får hitta sina egna bilder och det blir ju ibland dessto bättre. Rapporten från Pjärta i sin helhet ligger i inlägget nedan.

Nu till bilden, vänstra delen är brutal bildstöld men den visar lite hur cirkeln sluts. Pjärta springer med Amandas lill-syrra alla vägar leder till Puppy. Den högra delen av bilden känns ju lite mer osäker. Frågor som skulle kunna komma upp. Vem är snubben i mitten, varför har han en dalahäst i näven och varför ser han så besviken ut? hade han förväntat sig en glasskål? Sen att Pjärtan kör en lite mer vild studentfrilla är mer en bonus som ger lite extra krydda. Hur som helst blir man glad av den.

Övriga medlemmar i Puppy TS, ni vet vilka ni är, några rader om statusen till konstnärliga ledaren kanske?

Idag kör vi lite tuffar cykel (2h) med brick (1h) runt 4:15 fart, vi startar och landar i Casa Concrete på Ekerö. Start vid 18-tiden om intresse finnes.

Kramar Henke Ni behöver inte gissa vad som rullar i audin med feta konsertpaketet.

Pjärta - gråter ut med värdighet

I tider när det tycks regna guld och pallplaceringar över Puppy TS känns det onekligen lite tråkigt att skriva en race report om ett lopp som inte ens slutfördes. Vart börjar man ens, med en förklaring av hur, när och vad som hände eller håller man uppe spänningen? Bered er på en lång läsning; det är ändå bara ungefär hälften av min egen analys av loppet. Låt oss börja med att gratulera Perra till ett alldeles förträffligt genomfört lopp. Jag har bara ryktesvägen hört att målet var inställt på 3:20 och ett mer klockrent lopp kan man väl knappast önska sig isf? Jag brukar ofta säga att visst, ett jämnt lopp eller tom negativ split är självklart något att eftersträva, men det tycks mer vara en uppnåelig målbild än ett realistiskt mål. Perra satte ned foten och visade hur fel jag hade. Hur grymt det är att springa sista 7 snabbare än något annat parti, i en mara, med det vädret, skall vi inte tala om. Stor respekt från mig iaf, blir kul att få höra från Perra själv vad han tyckte om loppet.

Så, tillbaks till min upplevelse av dagen. Jag hade varit lite hängig sista veckan innan och inte riktigt känt den där taggningen eller upprymdheten som brukar infinna sig när ett lopp är på gång. Inte heller gjorde väderprognosen eller en titt ut genom fönstret på fredagkvällen något för att ändra på detta. När så lördagen kom och jag befann mig i startfållan (lydigt var jag där 15 min innan start) var det dock full fokus på de kommande 42K och alla känningar underordnades spänningen som var under uppbyggnad. Planen var att, beroende på hur kroppen reagerade, lägg mig i ca 4 min/km och köra på. Stockholm har hela tiden varit tänkt som ett stopp på vägen till huvudmålet i höst och efter vilda diskussioner med Johan (vi måste ju pausa lite mellan de långa, intensiva sessionerna av att sitta och tänka) under veckan så växte det fram ett beslut att helt enkelt testa hur långt 4-fart gick just nu.

När starten gick var jag över linjen på en 10-20 s och försökte sen bara hitta ett flyt utan att behöva kryssa för mycket mellan alla de långsammare löparna som av någon anledning alltid måste stå längst fram. Att spurta från start när det finns 42K att jobba på är onekligen en briljant idé så jag förstår definitivt varför man känner att man måste tränga sig fram i fållan. Tyckte det kändes lite tungt och segt och som att det gick lite för långsamt - förstå min förvåning när 2K passerades på 7:50 utan minsta tillstymmelse till stressad löpning. Vid 2.5K stod Hanna och jag kastade av mig Puppy-jackan (ett dumt val skulle det visa sig) och sen var det bara att köra på. Första 5K är fina och lättlöpta och avhandlades på 19:29. Därefter kom Söder Mälarstrand och den härliga Västerbron. Jag låg med lite olika klungor utmed SM och slapp ta alltför mycket vind. Jag jagade hellre ikapp några meter till klungan framför än låg själv och tog all vind. Västerbron är alltid Västerbron och idag var det full storm rakt i ansiktet när vi klättrade över. Än så länge var kroppen dock pigg och fin och det var inga större problem. Väl nere på Norr Mälarstrand var det dags att hitta flytet igen och 10K passerades på 39:34 - 7 sekunders tapp på 4-fart över etappen med Västerbron och motvind tyckte jag var helt ok.

Vid 10K började jag även springa med Amandas syster Johanna Bohlin, något jag förstod först många km senare. Det var ganska kul då hon hade mycket support utmed banan och vår klunga blev därför föremål för en hel del påhejande. Nu sprang jag med ungefär samma människor de kommande km och vi passerade 15K på 59:27. Klättringen från Centralen, via Torsgatan och Odengatan, som jag ofta nämnt som ett hatparti gick förvånansvärt smidigt och vips var vi tillbaks på Valhallavägen och på väg ner mot Gärdet. Vid 19K lämnade jag syster Bohlin och det var nu det riktigt roliga började. När vi vände upp mot Gärdet (exakt 20K) var det som att kliva in i en vindtunnel. Jag kände mig allt annat än aero skall sägas, även om Henke och Johan upprepade gånger har klagat på hur omöjligt det är att fly vinden genom att ta rygg på mig (jag vill minnas någon liknelse vid en lyktstolpe men jag kommer inte ihåg exakt). Det var bara att gräva ner huvudet och försöka köra på utan att bränna alltför mycket kraft. Mitt på Gärdet passerades 21.1 på 1:23:59 och jag var 49s före 4-fart. Det kändes fortfarande helt ok men om någon km skulle det dock börja bli tungt på allvar.

De som har varit med på löppassen i vinter/vår (läs Henke och Johan) är väl bekanta med sträckningen på Djurgården. Även Perra har vad jag vet kört mycket där och var säkert intimt bekant med hur banan gick innan i lördags. Det som normalt känns som, i min mening, en ganska ok runda om man tar bort stigningen till Manilla och Johans favoritsträcka precis innan man vänder ner och upp mot Gröna Lund, blev ett riktigt kraftprov. Vid 23K kom lite krampkänningar i höger vad och det skulle inte släppa under loppet, även om någon kramp aldrig bröt ut. Jag fick dessutom slita allt mer för att hänga med den grupp som jag sprungit med sen åtminstone början av Valhallavägen och vid ca 28K (Djurgårdsbron) fick jag släppa dem. En gel från Hanna vid vätskestationen gav lite extra energi men jag kände att det var svårt att hålla uppe farten. 30K passerades på 2:00:14 och fortfarande var snittet i princip 4 min/km.

Sträckan 30-35 kan beskrivas som möjligen den värsta delen av något lopp jag sprungit. Trots att jag sprungit den sträckan hur många gånger som helst under mina två år i Stockholm så var det i lördags ett helt annat odjur som väntade på mig. Efter att ha släppt klungan framför mig utmed Gamla stan fick jag nu jobba på själv i en grotesk motvind. Jag gick visserligen ikapp och om löpare men troligtvis låg jag på lite för hårt för vad kroppen klarade. Över Västerbron och utmed NM fortsatte jag att försöka gå på i ett bra flyt och vid 35K stod tiden på 2:22:23. Jag hade alltså gjort sista 5 på 22:09 (4:26) vilket nog var mer än ok under förutsättningarna och min dagsform. Jag tänkte att en bra tid fortfarande var väl inom räckhåll och försökte trycka på (läs: inte tappa mer fart).

Upp till Centralen är verkligen en av mina hatsträckor på banan och här var det riktigt tungt. Behållningen var att Hanna stod och väntade med lite cola vid 37K. Hon skrek att jag såg pigg ut och att jag hela tiden hade tagit placeringar. Till svar fick hon att det började svartna lite för ögonen på mig och att jag var fruktansvärt trött. Jag fick dock lite energi av att se henne och körde på i ca 4:20-4:30. Strax efter 38K hände så det som förstörde dagen. Från att ha varit otroligt sliten men fortfarande på väg framåt i en helt acceptabel fart försvann på bara 100-200m all energi ur kroppen. Det började svartna ordentligt för ögonen och när jag kände att benen började ge med sig handlade det bara om att försöka hitta en plats där jag kunde landa utan att slå mig eller hamna framför fötterna på de löpare som kom bakom mig. Jag lyckades pricka en trottoar och hade turen att hamna bland lite funktionärer som delade ut dextrosol. Där slutade mitt marathon och istället för att ta mig de lite drygt 3km som var kvar så låg jag halvsovandes på trottoaren i en 10-15 min. Som extra bonus blev det dessutom polisbil till kontoret och ett varmt ombyte.

Ovan summering skrevs för en vecka sen och det har gått mycket tankar genom huvudet sedan dess. Det som främst fastnar är att det var riktigt bra att få en liten käftsmäll och komma ihåg vad en mara faktiskt gör med kroppen. Dessutom finns det redan väldigt mycket tankar om träningen framöver. Utöver det så tar vi fram lite Puppy-mentalitet (och sätter lite skön press på mig själv) och säger grattis Perra till klubbrekordet, 4:e november ryker det all världens väg.

Fridens / P to the järta

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

ÖtillÖ - tips och movies - uppdaterad

Eftersom det börjar infinna sig ett sug för ÖtillÖ, kanske pga sms från Tuggarn, samt massa snack om att sjösätta en multisportvända med Team Malaco till hösten efter årets triathlon-A-race som är Norseman för Perra och KMD Copenhagen för mig. Satt och kollade lite tävlingar, lutar åt Raid Uppsala kanske även Finnmarksturen (MTB race) förutom magiska ÖtillÖ då så klart. Mitt i detta så dök det här klippet upp, har ni inte kollat på mäktiga FJS hemsida så gör det nu. De är tunga och Johan dyker ju upp med Micke "från förorten" Sahlberg då och då. Kanske är så att de kvalificerat sig för en start i Ekerö International Aqualthon, då kan ju Team Malaco kan pumpa dem på lite tips och ideér.

Jobbar för övrigt på att få Peter Dörlich som grillmästare på aqualthonkvällens grillparty, kan bli stort. Hör av dig Peter.

httpv://www.youtube.com/watch?v=bIvgUjsmNpk Brutalt bra info kring ÖtillÖ från FJS som varit på pallen tre senast åren, vann 2010. Bästa guiden man kan få.

httpv://www.youtube.com/watch?v=UOqB8IJ0_DY Puppy TS film från ÖtillÖ 2011, inte så arty som de brukar men det var mest Valpen som höll i kameran och han är som vi vet lagd lite mer åt det binära hållet.

Uppdatering 20120530 Eftersom det formligen rasat in synpunkter på filmvalen, speciellt från vår egen Jocke Berggren så lägger vi upp ytterligare en rulle. Den som vi helst skulle haft upp ligger inbäddad i något flashkör så där skulle vi behövt PLANS hjälp men den hittar ni här. Men i väntan på nästa tävling så får ni hålla till godo med denna.

httpv://www.youtube.com/watch?v=ASS216GHNnY

ps. för er som inte visste det så är PLANS Puppy TS egen hacker, ingen att göra sig ovän med vill jag lova. ds.

Gott med lite ÖtillÖ taggning så här i slutet av maj. Ses i Sandhamn 3 september vänner.

Henke

Stötläge

Friends,Det har varit mycket cykelsnack sista tiden, Valpen kollar girot och skickar konstant länkar på BMCs tempohojjar, det har dock inte varit lika mycket snack här på bloggen men här kommer en snabbgenomgång i omvänd kronologisk ordning. Håll i hatten.

Det ska återigen tävlas i helgen. Det är så klart Hallsta tri som står på schemat. Valpen gör säsongsdebut i motionsklass, Hanna (ny för året) debuterar typ någonsin, Amanda tror jag ska köra samt att Sahlberg bör vinna sin klass för att inte bli utslängd från Puppy.

Inför dagens långcykel så hade Valpen plockat med några simmare som skulle få känna på lite cykel, det skulle ju ändå bli lugnt. När jag kommer till samlingsplatsen så har jag en timme i benen men det knäpper konstigt i vevpartiet och det var inte så konstigt för 10 min senare har jag hela vevslängen sittandes endast i min kloss, färdigcyklat på Cervelon som dagen till ära hade fått på sig tävlingshjulen. Error igen alltså men Spif-Micke hämtade bilen och vi drog ut till Ekerö och fick oss en skön runda fast med Roström på racer, scotten är en lifesaver. Valpen då undrar ni? Han hängde av simmarna vid Lidl Enebyberg och skickade ett glatt sms om 5 små negerpojkar och att cykeln minsann var nedkortad till 2 timmar. Micke och jag tuggade på bra och fick en fin solig tur med lite grillning i motvinden, men det får bli en vända till imorgon så om det finns någon sugen därute hör av er.

Henke hänger i diket utanför Nora

Error igen säger ni, ja för förra helgen så vankades det läger med cykelfokus runt Örat och Nora. Tre dagar med lite tuffare cykel, något sim och löp dessutom. Vi öppnade torsdagen med undertecknad som jobbade rätt mycket med sig själv, efter kylslagen cykel och en Perra som gnällde som vi aldrig varit med om sen tidigare. Fredagen hann vi inte trampa mer än 5 mil innan mitt bakhjul trasades sönder som en kexchocklad, det blev häng i diket utanför Kopparberg samt hängning av något som kallade sig taxifirma och en pajas till cykelhandlare i Örat som kallar sig Uno Forsberg. Vet faktiskt inte hur många cervelo snubben säljer per år men en sak är säker, det står inte Uno Forsberg på Puppys tröjor nästa år, horribel service, och det fick han klart och tydligt veta. Men mitt i allt det där så är ju ändå Staffan kungen, hämtning av aggressiv undertecknad i diket samt utlåning av bakhjul till mig samt hjälm till Perra.

Bästa crewet på cykelläger

Annars så var allt som vanligt och vi har det gott som fan när vi är ute och hänger i the hard core, men det är många som får sig en skrapa ska gudarna veta. Eftersom min ben var lite piggare än Valpens och Perras på lördagens avslutande hoj upp till Ludvika så stöttes det så klart friskt. Festligt.

Annat bra skit då? Jo dammade av Salomondealen, eller rättare sagt Amersportdealen, under veckan så snart kommer Valpen se ut som en riktig trailkille kanske en fet ambit på armen på undertecknad dessutom?. Magiskt snygga prylar "som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda" nä just det, det där var ju någon annan som skrev. Men det är feta prylar som kommer se ännu fetare ut när de hamnar på Valpen. Som nu hävdar att han gått sub90 men inte gett något konkret bevis ännu.

Apropå trail, Tuggarn och Perra övertalade mig om att stiga upp strax efter 4 i onsdag för att köra backe. Hetsade Stefan som har näst hetaste lagpolaren på ÖtillÖ via twitter och vips så var vi 6 pers som startade klockan 5 på morgonen vid Hammarbybackens fot. Passade som vanligt på att sätta mig i respekt och köttade på rätt bra uppför, men vi hade så där trevligt som bara 6 grabbar kan ha i soluppgången i Hammarbybacken, episkt och trevligt med lite nytt folk. Stefan är stark det visste man sen tidigare men Tuggarns mäktiga polare Nicklas var också hård. Tuggarn då? Han hade fått det där med backe om bakfoten och sprang sitt snabbaste nedför istället för uppför. Vet inte var det var men rätt fläskig träningsvärk hade man i benen på torsdagen.

Magisk morgon med bra sällskap.

En annan trevlig sak är att vi ska ha fystester på jobbet nästa vecka och en återkommande gren är armhävningar, eftersom man numera faller under kategorin räka (sub100 räka) så är man ju rätt kass. Testade hemma förra veckan och landade på 18st, fick panik så nu är det 100 pushups.com som gäller, ska bli kung igen. Vet att det kanske är suboptimalt ur ett triperspektiv men tjocka bygggubbar skiter stenhårt i vad fan man tränar för, kör man 15 timmar i veckan ska man fan vinna armhävningstävlingen. Ord up!

Nya våtdräkten provas ut och debuten ligger nära, idag blev det bad hemma i Mälaren utan vårdräkt.

Annars så händer det saker mest hela tiden, Valpen börjar gå in i toppningsfasen, själv dunkar jag på med volym ytterligare 3 veckor innan vi snackar Build, men upplägget är klart och löpet börjar trilla på plats det också. Perra då?, ja tror det eller ej så mörkar han.

Det är allt för nu, tänder grillen och laddar för ännu en söndag ute på ön. Kramiz Henke

Hjälmaren runt - the movie 2012

Yo,För er trogna följare har ni sett på twitter att viloveckan skulle avslutas med Hjälmaren runt. Innan vi landar där så har det varit en massa Puppies i farten på Gbgsvarvet, hoppas få en snabb rapport därifrån att lägga ut här men kortfattat.

Pjärta 1:17 Robban 1:29 Catta 1:47 (uppdatering söndag morgon) Smackan 1:47, dock en hel del att förklara då han tävlade för annan klubb, WTF? Hanna 1:53

Tillbaka till Hjälmarenstoryn, vi drog fredag eftermiddag efter ett rätt tufft sim och Collins intervaller på lunchen. Eftersom det vankas läger i Nora till nästa helg så rekades det lite, Bettans kaffekokare undersöktes grundligt plus att vi kollade att lösgodiset på ICA höll klass, det gjorde det.

Valpen med lappen "cykelfesten i Örebro" och Staffan hänger i bakluckan.

Som vanligt bjöd Örebro på regn och fyra grader plus, det var ändå ett fall framåt från förra året. Vi hade en plan och en dold agenda, planen var att gå med Kapten Staffans klunga och det ryktades om 34-35 lite osäkert eftersom de var lite sargade från förra helgens Västmanlands tour. Vi rullade ut och tog det ganska lugnt. Det blåste och regnade och det var rätt soft fram till halvtidsstoppet förutom ett backpris i Arboga där jag tog Valpen på sängen.

Efter 3:30 fikastopp drogs farten upp ordentligt, jag var under denna tiden magiskt taktiskt eftersom det vankades kupp några mil efter stoppet, suttade dessutom ordentligt på sockertutten detta pass. Viss skillnad mot 2010 då jag testade att köra på endast nötter med blandad framgång.

Hur som helst, när farten ökade flög det lite folk och efter 11-12 mil är vi väl 6 pers kvar och matar på i motvinden i min och Robbans klassiska allé. Staffan är stark fram till dryga 120k och håller bra fart hela vägen in och kommer bli stark i Kalmar. Men när sen sista fartökningen kommer vid 130k så har vi bara Mats kvar från the originals och han är med fram tills dess att vi rycker sönder en flashig cykelklubb med feta attitydsproblem sista två milen. Men det är klart, jag hade också lackat om det kom två pajasar på alu-racers för 10 papp om jag rullade S-works med högprofil. Hårt liv.

Som vanligt var det massa andra trevliga saker, även i år hade vi en Micke Marin med oss men denna gången kom han från Skövde, han kom, såg och hittades i en busskur med 2 mil kvar. Skön bonk. Idag var det för omväxlings skull min tur att vara hyfsat stark och glad (socker?) Valpen åkte lätt med även om han jobbade mer med svart energi och såg fett arg ut när jag skulle upp och försöka knäcka mupparna på slutet när klungan rullade i 42. Men som vanligt bra teamwork i Puppy, Valpen kommer vara i bra shape till Scottland även om det är en tidig tävling.

Vi experimenterade lite med hjälmkamera och den lär ni ser mer av, men här kommer en liten rulle från dagens race.

httpv://www.youtube.com/watch?v=e3om6qKcPzY&feature=youtu.be

Hoppas ni får en fin lördagskväll, imorgon ska det testas våtdräkt och kanske joggas lite lätt innan vi går in i ny fyraveckorsperiod.

Kram

Trail des Balcons d Azur - Racereport

Först ut att skicka över en race report från helgens tävlande var Amanda, så här kommer den. Känn på höjdprofilen på bilden nedan ett tag, sen håll till godo gott folk.Oj oj oj vad stark hon är och vad bra detta kommer bli! Uppdaterad så det går att kommentera och länka också!

Trail des Balcons d´Azur - 29/4 2012 - 33 km och 1800 höjdmeter!

Vaknar en timme innan klockan ska ringa.. alltså 05.00! Försöker somna om, totalt omöjligt. Efter en halvtimme gav jag upp. Tittar ut, det spöregnar! Fasen, betyder att det kommer bli lerigt och halt! Börja fixa med camelbacken, minst 1.5 l vatten, visselpipa, tejp, skovskavstejp, karta över banan och banprofilen..phu, bara upp och ner.. Sista 2 km är platta, ser det ut som iaf! Tack för den!

7.00 kommer taxin. Jag, Claes och Erik hoppar in, det ända som pratas på hela taxiresan är så klart loppet! Jag och Claes ska försöka hålla ihop så länge det går. Jag tror han kommer dra ifrån, han tror det är jag! (Jag hade rätt!) 7.15 framme.. det har slutat regnat! 18 grader och mulet, Perfekt! Besöka bajamaja, små jogga, fixa ryggan.. (upptäcker att min väska väger runt 3 kg!) och så var kl. 7.50, 10 min till start!!!! Det är snart på riktigt. 5 månaders längtan och nu är det endast 10 minuter kvar. Jag och Claes ställer hos längst fram, vi hade bestämt att dra på lite i början för att slippa kö när det tajtar till på stigarna. 8.00 PANG. Vi drar iväg, jag först och Claes precis bakom! Första km, 100 höjdmeter. Skön start! Hade bra fart och placera oss bland dom 40 första löparna.. vid 3.5 km har vi kommit upp på ca 150 höjdmeter och man kunde redan få en fin utsikt som är obeskrivlig. Tempot är fortfarande bra då vi ligger på ca 5.35. Efter 5 km börjar fösta riktiga klättringen, Claes och jag håller fortfarande ihop. Han är stark nerför, jag uppför. 3 km och 350 höjdmeter är det som gäller, det går bra och vi små joggar upp. Redan nu börjar folk tappa och man trippa förbi några för optimistiska fransmän! Höhö Vid 8 km var vi upp på första toppen, nu är det ner som gäller. Bara släppa efter och rulla tänkt jag! Glöm det, lösa stenar, klippor, klippblock och trångttrångt gjorde att farten drog hastigt ner. Ramla, och skrapa upp knä och händer! Gick förvånansvärt bra då stenarna var väldigt vassa, bara mina tajts som fick sig ett hål! Fick dra ner tempot lite, vilket var väldigt frustrerande! Nu försvann Claes i väg, han bokstavligt talat flög iväg! Vi skulle ner ca 250 höjdmeter, på 2 km! Brant som tusan, tvungen att ha huvudet på skaft annars var det bara att smaka på stenar igen! Vid 10 km blev terrängen bättre och det blev lite plattare. Bästa på hela banan och jag flög fram i 2 km innan nästa klättring. Andra toppen som skulle bestigast, 500 höjdmeter på 3 km, hej vägg. Här gick det inte fort, dags att börja gå/klättra. Upp, upp,upp,upp,upp.. tar det aldrig slut?! På toppen, fyyy satan vad vackert! Jag såg hela världen..nästan! Snabbtitt, njuta och så ner igen! Inte lika brant men desto jävligare terräng. Här kom en glad fransman flygande förbi, hur fasen gör han?! Respekt! Den Fransmannen jojjade jag med resten av hela loppet, då jag var stark uppför och han teknisk bra nerför ( skönt att ja krossade honom sista 6 km).

4 km nerför, små trånga stigar, in i skogen och så ut igen på mer öppna ytor där man hade den fantastiska utsikten. vid 19-20 km kommer tredje och sista toppen som skulle bestigas. 150 höjdmeter på 1 km! Där vid 22 km var (konstigt nog) en mellantid och dom ”blippa” mig. Här förstår jag att jag ligger bra till, dock kan ja inte ett ord franska så jag vet inte om det är 1,2 eller 3a ja ligger, men bra måste det vara med tanken på hur glada alla är när ja kom  Nu är det bara nerför och hem tänkt jag sista 11 km och bara kötta nerför berg helvetet. Fick en fet käftsmäll där då jag sprang rakt in i en vägg, här börjar jag klättra, jag kröp på alla fyra!! Seriöst brantast på hela banan! 4 km på 40 min.. jo man tackar! Äntligen uppe och här börjar stigarna bli större och terrängen mkt enklare, kom ut på en grusväg, bred och lätt sprunget. Jag släppte och rulla ner! ÄNTLIGEN lite fart.. Mina lår värkte, huvudet var riktigt trött nu för att behöva hela tiden tänka på var och hur jag skulle sätta ner fötterna. Vid 29 km, hör jag en dam bakom mig (folk skriker högt och hejar!) vänder mig om och ser henne. Hon ser riktigt trött ut, det är lugnt tänker jag. Men satan vad envis hon var, hon smög sig förbi vid 30 km. Här var jag väldigt mentalt trött. Jag såg målet men det kändes som en evighet. Hade ställt in mig på att det sista 3 km skulle vara platta, men sista 2 km bjöd på trappor i stället! JÄVLA fransmän.. Helt ärligt så sket jag i att hon sprang om mig, då iaf.. Nu ångrar jag mig bittert, för jag var starkare i kroppen, men hon var i huvudet! FAN.. Jaja kom 30 sek bakom henne och på en tredje plats.

Idag har jag ont ÖVERALLT, har till och med träningsvärk i axlarna efter väskan hahah.. Men det är en bra smärta, träningsvärk. Fötter och höft höll! :D Detta är det roligaste/jobbigaste jag gjort!!

Tävlingar och långhelg

Yo,Det har varit långhelg och det har varit många Puppys i farten. Vi får väl se om det dyker upp några rapporter här på bloggen. Tills dess så kommer lite korta kommentarer.

Vi hade två deltagare i Västmanland Tour det var Valpen och Staffan som körde 18k på lördagen och Valpen var ensam deltagare på söndagens 11k. Två spaningar därifrån är att Valpen tvärsågade någon trijunis som bloggar på Runners samt att Valpen satt i ledarklungan dag 2 och kände sig stark när de kraschade och Scottens framgaffel gick. Den hade man ju velat se. Men som tur är så verkar allt gått bra.

Vi har också haft igång vårt trailteam. Amanda, en av våra senaste tillskott körde någon skum (men cool) tävling i Frankrike där hon helt sonika glider in på en andraplats! Magi. Hoppas få en rapport och lite bilder om det snart, tills dess får ni hålla till godo med lillsyrrans blogginlägg om loppet, det är så mycket särskrivningar att Perra håller på att smälla av. Men Yoie är onekligen Puppymaterial med den badboyattityden. Eller som Micke brukar säga, Puppy TS är för rockstars! Kan inte mer än hålla med.

Perra i nya outfitten, Amanda kör dagensminen i France.

På Lidingö Ultra hade vi inte mindre än 4 deltagare, Perra, Thomas (ny för året), SpifMicke och Tompa. Ni hittar alla resultaten här. Snackade med Perra (som dessutom handlat MTB) igår på Valborgsgrillen och han var inte speciellt nöjd och kroppen hade strulat lite på sista varvet men gick ändock i mål som främsta Puppy, men sen är han ju vår ultrakung!

För egen del så har operation cykelben fortsatt, såg till att få mig en BG fit, av Mats Anderssons brorsa Björn, på Cykloteket. Fantastiskt trevlig och duktig snubbe. Anledningen till den var att jag i princip under hela förra året fick ruskigt ont i axlarna och nacken i tempoställning och det har inte riktigt gett sig på trainern i vinter. Domen blev justerade klossar plus att han, till Valpens stora glädje, LA TILLBAKA några av de ringar som plockats bort. Troligen behövdes det för när det blev långpass i min ensamhet på lördagseftermiddagen så gick det fint att ligga längre sträckor i tempoställning. Så det får vara värt det när Valpen glider upp och droppar -Jävligt gubbig sittställning!

Cyklarna fick varsin dag i helgen plus obligatorisk cykelvård. Björn skruvar på Cervelon.

1 maj - rehabpassens dag. Till tisdagen så hade Valpen och jag som inte tränat ihop i helgen snackat ihop oss om att sticka ut och rulla lite, jag har ju kört dubbla långcykel plus löp och Valpen varit på cykeltävling i helgen, så det behövdes rulla ut och surra lite i det fina vädret. Dock ändrades planerna då vi fick sällskap av sprintmästaren Sahlberg, George (SCT snubbe som var het i helgen), Alex och ytterligare en Alex som jag dock inte han se för han flög av innan Tappström.

Alex (övertänd i tävlingsdräkt) och George, Henke och Valpen samt SPIF tri fikandes i backen.

Eftersom vi alltid snackat om att det blir full tävlingsutrustning och maxfart på första cykelpasset då löpcoach Pjärta ska med så visste jag i själen att idag skulle Micke Sahlberg få smaka för de där jävla VO2 passen som trillar in i mailen varje vecka. Och det kändes bra att få dunka på lite, nästan omgående efter att tempot startat på toppen vid sandudden så hängde jag och Valpen av de övriga och Micke såg nästan lite rädd ut när vi efter 30min tog ett litet stopp då det var dags för sprintern att vända hemåt. Vi fortsatte dock och George visade att han är stark och lite Perraäckligt konsekvent, kan bli en Puppy på sikt om man toppar med lite attityd. IronmanAlex gjorde snudd på en heroisk insats och klamrade sig fast efter första stoppet även om det inte blev några förningar på hemvägen. Kul att få stoppa in lite fart, Valpen får komplettera med stats men vi snittade väl 37-38 på de 55k vi tryckte på. Det är alltid kul att cykla med lite bra folk, sen gillar både jag och Valpen när det blir lite hetsigt, ryktas att vi får sällskap på lördag när veckans långpass går av stapeln. Kolla in Alex blogg vad han tyckte om dagens pass.

Noterar också att det verkar som om Tuggarn varvat upp med fartträningen plus fått lite skön hybris som Salomonlöpare. Valpen är dock inte så imponerad av lifestyletugget, men allt dras ju till sin spets 3 september Hur som helst så hoppas jag glida in på mer Tuggarlax nere i Finnboda innan dess.

Sist men inte minst så börjar planeringen för sista träningsblocket att sätta sig, ska bara inhämta lite expertkunskap gällande löpningen så kanske det blir ordning på torpet till 12 augusti.

Woop Woop! Henke

Tankar kring årets TEC

Som ni kanske förstått genomfördes TEC 2012 under lite speciella förhållanden med ca 10 cm nysnö som föll under natten och morgonen. Det medförde inte bara att det var svårt att ta sig fram i trafiken utan också att banan inte var löpbar kl 10 när starten skulle ha gått. Efter en heroisk insats av tävlingsledningen och funktionärer lyckades man röja fallna träd eller leda om banan runt olöpbara partier. Dock missade jag att läsa informationen på hemsidan så jag fick vackert sitta i omklädningsrummet i två timmar med ett 20-tal andra deltagare som anlänt till ordinarie start. Fin vit inramning i varvningsområdet vid tänkt start kl 10:00.

Till loppet. Kl 12 gick iaf starten och det var som man kunde vänta sig när man sett europavägarna. TEC går kanske till 40 % på asfaltsunderlag där det normalt sätt är lätt att springa. Sen är det ca 30, 30% på grus och i skog. Under de första 2 varven var underlaget helt enkelt katastrofalt oberoende på underliggande material så efter 20 km var jag riktigt sliten i fotleder, vader och ländrygg. Helt seriöst tänkte jag gå av efter 4 varv. Ungefär där efter två varv började dock alla löpare och blidvädret göra de normalt sett lättsprungna partierna just lättsprungna, även om de var blöta. I skogen var det lervälling men det kan man leva med. Lite rytm började äntligen infinna sig och jag slog följe med en glad tjej som visade sig vara en viss Anna Grundahl. Hon höll perfekt fart för mig och var jättekul att snacka med så jag kände att henne hänger jag på. Anna peppade mig för att jag skulle nå min målsättning för loppet, som nu snarare var att komma topp-3 i M50-klassen än att gå under 8 timmar som varit min målsättning innan snön. Hon själv pratade om det svenska rekordet men kände att det kändes som ett orimligt mål med tanke på omständigheterna.

Glad att se familjen och svåger Kenna vid sista varvningen. Av någon anledning sprang jag med mina solglasögon ända till sista varvet då jag bytte dem mot pannlampa.

Dessa faktorer, glatt sällskap och förbättrat underlag, gjorde att jag någon gång under 4e varvet tog ett beslut att om jag inte känner att jag drar på mig en skada så ska jag fortsätta. Jag visste att om jag går i mål så har jag en stor möjlighet att hamna på pallen. Ut på femte varvet försökte jag höra vilken position jag låg på (i M50-klassen) men det var lite oklart, typ 7-8 fick jag höra. Jag sprang återigen ikapp Anna som drog ifrån mig med någon minut varje varvning (eftersom hon inte stannade) och tog sikte på de framförvarande. Jag hängde på Anna till mitten på sjätte varvet då jag hade en rejäl svacka. Så här i efterhand tror jag den berodde på att jag slarvat något med intaget av energi på 3e och 4e varvet för att jag inte riktigt bestämt med att jag skulle fullfölja. Samtidigt som jag kände mig låg så kom jag ifatt 6-10 löpare (både 50- och 100-mileare) som såg ännu mer slitna ut än jag kände mig. Förlåt till er men det stärkte mig otroligt! Anna hade ju inte visat en tillstymmelse till ansträngning så jag hade inte riktigt insett hur de jag konkurrerade med mådde. Jag släppte idén att försöka hänga på Anna ut på 7e och koncentrerade mig på att få i mig ordentligt med energi i varvningen. Trots att säkert tillbringade 2 minuter i varvningen (min klocka hade fått batteristopp vid det laget) så insåg jag att jag bl.a. passerat Roine Gylesjö från NocOut som jag misstänkte skulle vara en av pallkandidaterna. Grädde och varm buljong från min egen packning plus två muggar varm blåbärssoppa gjorde skillnad ut på 7e varvet. Först genom att jag trodde jag skulle få upp allt i en kräkning men efter 3-4 km kände jag hur en hel del krafter återkom. I det här läget kände jag mig jävligt het. Inte alls som förra året då jag var galet trött sista två varven. Nu var det bara positiva tankar och jag kände t.o.m. att jag kunde hålla bra fart i de tekniska partierna som under TEC 2011 verkligen var min svaga punkt.

Så här glad blir man av att komma i mål!.

Vid sista varvningen möttes jag av familjen och svåger Kenna som hejade storartat! Jag kände mig fortsatt stark och tänkte att om någon skulle om mig skulle de få kämpa. Sista varvets sista två kilometer njöt jag faktiskt, såsom vi gjorde på Utö i höstas Henke. Bara känna stunden och att man klarade utmaningen. Det är så jävla skönt att snart få sluta springa! Jag är allvarligt imponerad av de som fortsatte lika långt till i geggan och mörkret. Såsom Tuggarn också har yttrat skulle jag vilja springa 100 miles någon gång men det känns ganska långt borta när jag tänker tillbaka på de två 50-milearna jag har gjort och 100-kilometersloppet. Fan vad sliten man är efter 8-10 timmars löpning. Att hålla på lika länge till, ja det är riktigt jävla tufft. Anna då, jo hon slog svenskt rekord och var totaltvå i mål endast slagen med några futtiga minuter av herrsegraren, SCT-hårdingen Sten.

Placeringen då, jo jag kom tvåa, fick stryk med typ 45 av vinnaren i min klass och var 7 min före Roine. Jaja, jag vet, jag fick också stryk av en handfull löpare på 100 miles men det är ju de officiella resultaten som räknas :) Tyvärr kan jag inte redovisa mina varvtider för min klocka fick batteristopp under loppet och de har inte kommit upp på TEC-sidan än. Återkommer med dessa. Kolla in ultradistans.se eller Andreas Fals betraktelser för annan rapportering om loppet.

För övrigt tycker jag Henke ska skriva ett träningsinlägg med sina jävligt illustrativa grafer snart.

Over and out. /Bjelkmar

Täby Extreme Challenge! Igen...

En kort, kort notis om dagens tävling och min målsättning. Men först, tack bästa Henke, familjen, svärmor och goda vänner för semestern (aka Lägret). Här har ni ett smakprov på ett av cykelpassen. Kl 10 idag går starten av Täby Extreme Challenge vid Ensta krog i Täby. För ett år sedan var detta min första ultratävling och jag har samlat på mig betydligt mer erfarenhet (bl.a. genom Lapland Ultra 100 km i somras) till i år så jag tror jag kan förbättra min tid en del. Hade 8:29:32 då och satsar på under 8 timmar idag. Kom gärna och heja på annars ska det finnas live-rapportering från loppet på www.jogg.se om ni räds vädret.

/Perra

Lägret!

Älskar att kalla det just så. Lägret, men egentligen var det inte riktigt så men här kommer hur som helst en kort rapport om vad det egentligen var som försegicks i Fuerteventura. Upprinnelsen till vår fina tripp var att våra fruar (Läs Henke och Perras) som växt upp ihop ville komma iväg på en kollektivt resa för att fira sina födelsedagar. Perra och jag höll oss på behörigt avstånd under bokningen men sen var det huxflux (eller det är en brutal överdrift) klart, vi ska till Fuerteventura! Check på den och samma kväll trillade in mail från Perra som hade bokat cyklar där nere.

Henke och Perra i solnedgången

Veckan innehöll det mesta (dock brutalt dålig uppkoppling) men eftersom det var födelsedagsfirande så var det rätt mycket mat, gott vin och fett häng vid poolen, är osäker men visst är allt friterat Paleo? Vi hade ju till skillnad från övriga triathleter som hängde i Playitas (vi var på nordspetsen) riktigt fint väder nästan hela veckan. Vi (läs Team Malaco) hade dessutom uppdraget att skaka liv i cykelbenen. Vi klämde in två ordentliga distanspass +5 timmar (årets första för min del) på cykeln där det avverkades 1500-2000 höjdmeter per pass, vet att det inte säger ett skit men för den som undrar så cyklade vi upp, ner och runt det där jävla berget ett par gånger. Men det var förbannat trevligt och andra dagen när vi börjat varva upp lite mer så fick vi en fin fika i bergen efter 3 timmars bra slit.

Perra softar i solen på Fuerteventura

Förutom cykeln så blev det lite löp, bland annat fivefingers utmed hela strandremsan ner till sandynerna med fint ömmande vader som följd och en gryningsräd där löp och bestigning av högsta vulkan ingick, vi hann dock upp långt före soluppgången. Fick en del glada tillrop från de som var på väg hem från krogen, men vad gör man inte för att glädja folket? Simmandet fick dock stå tillbaka lite men det blev någon kortare tur i havet.

Sammantaget så blev det rätt ok träning, verkligen inga träningslägersmängder men ihop med rätt mycket sol, sömn och öl i överflöd gör det att man landade på Arlanda med bruna nyrakade ben, mer träningstimmar och mycket mer motivation än man lämnade med.

Notera var ni läste detta först, Perra kommer att bli livsfarlig på Norseman, mannen är ju helt oberörd muskulärt även i bergen även om det smög sig in lite trötta ben på andra cykelpasset är det något som passar karln är det Norseman. Han verkar ju av någon outgrundlig anledning gilla norrmän dessutom.

Vi hann ju med lite foto dessutom, snyggaste fotografen var ju med på resan. Men det innefattar inte bilden när Perra softar i bergen men det hade ni säkert redan fattat.

Team Malaco flyger fram!

Nu är vi alla fall hemma igen och "operation cykelben" har fortsatt denna vecka, men det är klart 4 grader plus och regn är inte riktigt samma sak men det är bara att tugga på. Nu väntar lite uppsnäppning på volymen gradvis under 3 veckor och se till att inte springa runt hög på socker hela veckorna, läs detox. Annat nytt och på gång.

Perra springer på lördag TEC, så är ni sugna på att kolla den läs mer här

Valpen har skickat lite uppdateringar på viktfronten och nu börjar lutningen på kurvan bli lite kritisk, sen har det varit lite sjukdom dessutom i veckan, knäckt av Robban?, men det och det är ju torsdag idag så vi får väl se om det kommer en uppdaterad kurva och analys.

Håller dessutom på att skriva lite frågor till nya och befintliga medlemmar, målsättning är presentation och något inlägg om de nya här på bloggen till maj.

Sist, fick låna en riktigt bra bok, och då är jag ändå pacifist, av den gode tuggarn som i princip slog sig in på topp 5 overall, så läs den om ni får chansen. Om någon nu skulle undra är Brott och Straff är min etta, lite pretto men ändå rätt gott.

Allt för nu. Henke