Vilovecka, Super Bowl och lite nytt skit

Ok gott folk,
Så efter tre rätt hårda veckor, både träningsmässigt men även jobbmässigt så kommer då den där efterlängtade test och viloveckan. Ni som läst er Friel känner så klart igen er i upplägget. Det verkar som de två senaste lite hårdare perioderna har gett lite power i kroppen då det för undertecknads del blev pers både i poolen och på trainern, för att reagera på Perravis. Klart man sätter pers när det inte finns något relevant att mäta mot.

Lite oväntat kanske för vissa, dock inte för undertecknad, så har Perra seglat upp som favorit till Texas, med 7,5h på cykeln per vecka och då med en puls som inte setts sen gud vet när så kommer det här gå undan i maj, simmet sitter redan som en smäck, Valpen har trimmat upp Berra att Perra är kung och löpmäster har han ju alltid varit. Kan bli spännande det där. Det börjar bli så mycket surr att Valpen kommer börja smyglogga Perras timmar när han kliver in som statistikmupp hos Perra. Har lite för mycket annat på lager för att gå djupare in på Texassurret, men det finns en indikator som gör att man vet att vi ligger exakt rätt i träningsmängd och det är att Valpen drar på sig en lättare förkylning på viloveckan, ett klassiskt tecken.

Sköna viloveckan avslutades med middag, lite rött och inte minst mello på lördagskvällen. Innan dess ett skönt Team Malaco pass som innefattade 2 varv på skidbacken på Ekerö. Så nu får man använda söndagen till helvila och försök till att tömma inboxen likt leankungen. Ni som hört av er via kontaktformuläret på hemsidan, håll ut! Svar kommer inom kort.

Till vänster: Hasselmark efter test av kläder. Mitten: Så nära cykel på Fuerteventura undertecknad kommit i jan. Till höger: Robban på riktiga Fuerte ser ruskigt stark ut är det månne Mohikanens pass som börjar sätta sina spår?

En skön grej med Hasselmark är att han ofta sladdar ner på fredagmorgonar och ser alltid lika förvånad ut när han får höra passet. Huvudserie 15x100m tröskel förra veckan och 1500m test denna veckan är kanske inte direkt någon dröm men det verkar gå åt rätt håll med badandet.

Men annars har det varit mest cykelsnack i veckan. Nu har nämligen slutgiltiga lay-outen på vårens hetaste cykelställ satts och medlemmar och vissa få utvalda provat ut sina ställ. Efter lite strul av vår annars kungliga ausie så fick vi till slut ihop det sista. Så måndag kväll går prylarna för uppsömnad. Stort tack till alla partners för ett mycket gott samarbete. Så föga förvånande så kommer Puppy TS vara hetast även 2013.

Nya cykelstället, lite konstig färg på det gröna men här har ni ett utkast. Klickar ni på bilden kan ni läsa mer om Running Sweden.

Något som är nytt för året är samarbetet med Running Sweden. Det är ju sen gammalt att Collin, förlåt Rubin, kommer ner med Subarun och blir söndersimmad då och då. Vi har ju dessutom några av instruktörerna i Puppy TS, Amanda och Putte Hell bland annat. Vi håller fortfarande på att utarbeta formerna för det här men det känns ruskigt spännande, det är ju inte direkt så att vi är kända för våra running skills, men det kan räkna med att det kommer bli ändring på. Dock så kommer det inte springas några intervaller med PT-Erika och övriga i elitgruppen, vi får väl se om vi kan se till att styra upp den där soppan dessutom.

Några korta på slutet,
Imorgon blir morgonsimmet inställt till förmån för Super Bowl nr47, årets största sportevent. Klicka på bilden så hittar ni en bra guide för newbies. TV10 visar var skåpet ska stå och sänder. Bra kvalitutta på gossarna i studion där. Synd bara att inte Tebow giggar, vill ni se lite Tebow Magic kollar ni här. Tack för tipset Pjärtan.

Valpen som till årets ÖtillÖ har en ny partner, Johanna, som är en mycket trevlig tjej och inte minst stark som en oxe. Hon kommer framöver finnas med på våra långpass på måndagarna, viloveckans nedkortade långlöp gav en försmak på vad som komma skall. Det kommer bli åka av på Ornö i år för Valpen, det vill jag sannerligen lova. Vi får se vad morgondagens långpass bär i sitt sköte. Det senaste är att det kan bli ett inställt långpass pga sjukdom på Valpen imorgon men framledes finns vi nästan alltid på plats klockan 17:30 måndagar vid KTH om intresse finns.

Ny vecka, nya förutsättningar.
Kram
Henke

Henriks IM-race och lite annat

Okej, då har man landat hemma i Stockis och fått sova ut lite efter den gångna veckan, har försökt reda ut begreppen lite så här kommer en summering av Ironmandebuten. Uppladdningen Vägen ner till Zurich tog vägen via Malmö med träning och övernattning innan vi tog oss vidare ner till Zurich och Kanzleistrasse. Vet inte riktigt hur vi skulle fått en bättre uppladdning på plats, vi fick ett par dagar där nere och kunde köra några lättare pass på banan. En viktig lärdom om min kropp som jag tar med mig till nästa race är. När vi hoppade upp på cyklarna på lördagen för ett kortare pass så känns kroppen som en formel1bil men ända så känns hela passet som en seg uppvärmning innan handbollsmatch, kroppen skriker det är inte dags ännu och det tar en liten stund innan jag kopplar vad som är på gång. Så det blev superlökigt från min sida även på det efterföljande korta bricklöpet. Valpen var dock mer taggad och smällde på lite mer.

Racet Kändes otroligt avslappnat men ändå tokladdat på morgonen innan vi skulle sticka ner till starten, man kunde nästan ta på anspänningen hos alla tre. Efter det vanliga stöket så stod vi där på stranden och det pumpades snap ur högtalarna och precis som vanligt så var fältet lite för ivrigt iväg mot och över startlinjen. Tanken var att dunka på ordentligt fram till första bojen för att komma i en klunga som är lite bättre och kunna åka med dem och inte behöva brottas allt för mycket. Håller jämna steg med Valpen ett par hundra meter innan han försvinner ganska nära första bojen. Känner att jag gått ganska hårt och försöker trumma på i bra tempo. Har relativt fritt vatten efter att simmat över ett helt gäng vid första bojen, skönt med lite adrenalin, och vid rundningen så visar klockan 31min och eftersom det skiljer 200m på varvet så räknar jag med att landa precis under 1:10 helt enligt raceplan. Under andra varvet håller jag jämna steg med en tjej i Sailfishdräkt som jag får kriga för att hänga med och när jag lätt yr vinglar upp på rampen så stannar jag min klocka på 1:06 officiell tävlingstid blev 1:09 och jag ligger nu lite plus på raceplan som säger 1:10.

Lätt steg i varvningen.

Upp på cykeln och jag har aldrig upplevt en cykeltur med så mycket kräm i benen, känns som jag flyger fram de första tre milen med vinden i ryggen, håller koll på pulsen så att den sjunker stadigt mot tänkt cykelpuls. Kollar snabbt på mätaren innan vi vänder upp på berget och den visar 42 km/h i snitt så här går det undan. Fortsätter i bra takt och slaktar "the beast" och de andra backiga partierna som varar 3-4 mil innan det bär tillbaka mot byn och varvning. Varvet avslutas med "heartbreak hill" med ruskigt mycket folk och nog känner man sig lite som idolen Schleck när man stående bombat sig genom folkmassan. Vid varvningen visar klockan 2:30 prick och jag blir lite fundersam på hur jävla hårt Valpen har gått för nog borde jag tagit de 4-6 minuterna jag är ganska säker på att han tagit på simmet, det var ju en del i raceupplägget. Blir lite konfunderad när jag möter honom efter varvningen på väg åt andra hållet och inser att jag har väl ett försprång på 15 minuter eller liknande möter även Perra ytterligare några kilometer längre ner på vägen. På andra varvet slår jag av lite på takten, lite skrämd av alla artiklar jag läst om att det gäller att ha krut kvar på löpet plus att jag inte behöver jaga ikapp Valpen och kör såldes inte riktigt lika offensivt som jag brukar men tar ändå mycket folk, speciellt uppför. Lärdomen till nästa race är att lyssna mer på kroppen och köra mitt eget race, jag tänker fortsätta vara offensiv även framöver, speciellt nu när man har fullföljt sitt första race så är det inte värre än att man kan pressa sig lite närmre gränsen på kommande race.

Jokern tar jobbet! Lena håll i dig där nere i Motala snart kommer lite bilder på våra P2or.

Lyckas hur som helst trycka mig förbi ett antal svenskar på andra varvet och känner mig odödlig. Vatten och mat fungerar enligt plan och när man är van att köra train low så är socker fan som en bra fylla och jag hör mig själv ligga och sjunga i tempobågen när det går i 75 blås nedför mot byn efter andra varvet. Landar på 5:08 totalt på 18 mil cykel och växlar utan problem ut på löpet.

Någon som sett en stark och lätt löpare?

När jag slängt på mig min nya solskärm så bär det av ut på löpbanan. Planen säger 5:20/km i öppningsfart men jag har svårt att hålla igen när alla de som jag växlade med susar iväg i 4:30 fart. Här får vi återigen bevis på att det saknas en klass på löpningen, men man vill ju ha något att jobba med eller? Efter ett toabesök och försök till is i magen visar klockan runt 5 minuters tempo på första varvet, känner mig fortfarande stark som tjur. När det börjar närma sig slutet på andra varvet börjar benen värka så till den milda grad att man löper jämt med tyska tanter som kommer ut från T2an så nu gäller det bita i, klarar även andra varvet under timmen trots ytterligare ett toabesök. Märker att det börjar lukta 6:00 fart och gör nu ett tredje besök på toan på lika många varv. På tredje varvet tar jag rygg och löper precis jämt med Katja (som knep andraplatsen i F18-24) som går precis under 6 min tempo och är ett varv bakom mig. Vi håller jämna steg innan jag tappar henne i en vätskekontroll på fjärde varvet. Blir nu omsprungen av några svenskar som jag knep på cykeln och försöker ge uppmuntrande rop om jag ser dem, det är hårt fokus på insida under denna period. När jag kommer ut på sista vändan och har drygt 8 kilometer kvar så har jag svårt att hålla tillbaka tårarna och det känns som jag flyger fram trots att det går i 6 minuters tempo, möter både Valpen och Perra samtidigt som det känns som hela världen älskar mig och jag den. Tankarna susar genom huvudet och ett och ett halvt års stenhårt arbete och fokus på att förvandla sig från lat (förlåt placeringssäker) lagidrottare till satsandes uthållighetsidrottare som tar 100 procents ansvar för sin prestation tar sitt uttryck genom att jag gråter som lille-skutt i målområdet. Efter 1 minut och ett antal oroliga sjukvårdares frågor och sen kramar så kan jag inte annat än att bara stå och le och vänta in de andra. Efter kramkalas, mat, skumpa och sen sömn så går vi morgonen efter på ruskigt stela ben till prisutdelning. Fredrik Haglund från Västerås berättar lite sköna historier och vi slappar rätt nöjt innan vi påbörjar en ett dygns lång bilkörning hem till kungliga Hufvudstaden.

Så ruskigt skönt att vara i mål!

Under hemresa och dagarna efter racet så har dessa tankar växt fram

Trots att det direkt efter målgång kändes som det var första och sista gången, plus att nästa års fokus troligen kommer att ligga på en 70.3 tävling lite senare på hösten så har tanken på att köra en IM nästa år vuxit sig stark, och då ska det absolut gå under 10 timmar och skulle det mot förmodan vara Kalmar så ska det gå under 9.30.

Vi måste vara mycket nöjda med vår debut, alla tre under 11 timmar även om Valpen säkert är lite bitter över att ligga under med 0-2 i tävlingar i år om man nu inte räknar hans låtsas KM i sprint så klart. Men vi har hittat våra roller och harmoni i vår lilla grupp.

Vi har insett att det finns ett antal som har lite koll på Puppy TS ute i trivärlden, misstänker att det har lite med att vi inte alltid står tysta i hörnet så tack för alla uppmuntrande tillrop, råd och hjälp längs vägen.

Att ha ÖtillÖ som årets andra huvudmål känns helt rätt och naturligt, känns på något sätt konstigt att ladda om för Sala eller Stockholm även om vi nog kommer köra någon av dem och ha riktigt roligt. Sen kommer det så klart bli nya trailskor och bara en sån sak.

Hur kommer det sig att vi inte har en Ironman eller 70.3 tävling i Stockholm? Det måste finnas förutsättningar för det. Någon?

Fick på grund av min bakgrund som handbollslirare påringning av lokalpressen i Växjö, ni som är från småstäder vet hur det funkar, och fick frågan om målsättning på sikt. Som ni vet så hymlar vi sällan med något i Puppy och målet under 2011 verkar bli att försöka kvala in till VM i Florida på 70.3, återkommer om den, och så här blev artikeln andas viss hybris men är skriven med så mycket kärlek att man bara blir glad.

Sist men inte minst, fy fan vad det ska tränas löpning nu för det är där det ska kapas tid.

Henke som ibland känner sig naken, rädd, exposed.

Ironman Zurich 2010 - the movie

Ok, här kommer filmen från årets första huvudmål Ironman Zurich 2010. Nu laddar vi om och nästa A-race är Ö till Ö 6 september samt att vi kommer dyka upp på ytterligare någon tävling troligen Sala eller Stockholm. httpv://www.youtube.com/watch?v=FgKrX_T6ARo

Kramar från Puppy TS och tack för allt stöd på vägen!

Lite kort om Ironmandebuten i Zurich

Innan vi somnar efter en mindre kur voltaren och skumpa med guld på etiketten så kommer lite snabba resultat och några bilder, film och massor med racereports etc kommer vad det lider. Imorgon bitti så kommer vi sticka på brunch och utdelning av slots innan vi sticker mot Sverige.

Resultaten blev sim/cykel/löp/total Henke 1:09:28 5:08:43 4:05:37 10:27:48 (ink T1& T2) Johan 1:04:26 5:29:39 4:00:35 10:39:13 (ink T1& T2) Perra 1:20:42 5:38:19 3:48:20 10:51:25 (ink T1& T2)

Simstart i soluppgång Zurichsee

Vårt yngsta fan

Snyggaste skylten hade vi i vårt supportteam

Perra är nästan löjligt glad i heartbreak hill

Valpen sträcker ut steget på varv 4

Henke lyckas hålla undan med stumma ben

Mycket sliten Henke i målet

Valpen kör handduk och trifrilla

Nöjda och sub 11 timmar, tanten kom med på köpet.

Nedräkning på riktigt jävla allvar

Då så, här kommer sista rapporten från Zurich innan starten imorgon 07.00. Det verkar inte som att det går att få liverapportering men för resultat kolla in på ironman.com om ni inte kan vänta tills vi uppdaterar bloggen imorgon kväll. Våra startnummer är: Valpen 131 (inte ironkids trots det låga numret) Perra 508 Henke 807

På fredagen var det registrering och prerace möte, med sjukt mycket folk. Vi stötte på lite svenskar bla. Fredrik Haglund som går för Hawaii och fick en del värdefulla tips, som vävts in i planen.

Tävlingsledningen steker på podiet och berättar att Perra inte får pissa på cykeln för då blir han diskad.

Valpen tittar och förundras av allt stohej.

Senare på kvällen var det sen dags för middag med 2000 andra bokstavsbarn med norra europas sämsta underhållning. Maten var sådär och vi inte direkt supermuntra, men vi svängde förbi donken på hemvägen och efter en McFlurry så blev det glad miner igen.

Henke laddar på med veven utan någon som helst nytta!

Idag så har vi mest tankat vatten och energi plus tagit det riktigt lugnt. Vi avslutade med middag vid 20 tiden med trevligt sällskap och nu strax efter klockan 21 blir det sängdags.

Incheckningen dygnet före start.

Det kostar på att ladda upp med dryck.

Valpen fokar på något annat än tri, eller kollar han trailern igen?

Avslutningsvis så har det kommit några frågor som vi tänkte svara på Ja, vi har köpt skumpa med guld på etiketten som skall sprutas om det kommer bli målgång. Ja, vi är lite nervösa, kanske till och med mycket. Ja, vi har lite tidsmål men sammanfattningsvis så siktar vi alla tre på att landa under 11 timmar förutsättning är dock att vi lyckas hålla ihop löpningen. En fullträff skulle kanske kunna innebära 10.15 om någon av oss skulle få till det.

Nu kör vi! The Bullet (läs Henke) är fett laddad, Perra har gaser i magen och Valpen rabiat över någon pump som han själv har (fattar inte riktigt). Men alla hanterar vi stress på olika sätt.

Som sagt, släng upp en näve under morgondagen om du är nere med Puppy.

On site in mtf Zurich

Fredag morgon och det är frukost på Kanzleistrasse, vi har nu varit dryga dygnet i Zurich och första dagen tog vi det ganska lugnt. Vi kollade in tävlingsområdet och simmade ett lättare pass. Det är ruskigt varmt i vattnet så det blev både en sväng med och en utan våtdräkt. Efter nattens regn så har dock vattentempen sjunkit något och landar nu på 25,1 (gränsen går vid 24,5) så det blir på det berömda om det blir våtdräkt. Perra drar på sig våtdräkten inför debutdopp in Zurichzee

Efter simpasset så passade vi på att köra cykelbanan med bil, om man sammanfattar den så är det flackt första 3 milen på varvet och sen är det två stigningar innan man kommer in till stan igen och då har man avverkat cirka 8 mil på varvet sen är det bara en stigning kvar och det är självaste heartbreak hill och där säger ryktena att det fett med folk som tutar och skriker. Så det återstår väl att se om det är någon åskådare som stryker med när hundarna dunkar förbi.

Här är målet som vi jobbat för i 18 månader, vi har kört i runda slängar 400 timmar sen november 2009, värt det? Troligen, svårt att veta hur målgången kommer kännas i förväg.

Idag så är det registrering (man hämtar ut en gympapåse med grejor) och sen obligatorisk race info. Kvällen avslutas sedan med middag i IM Zurich regi (Paleo?) och sen är det tidig kväll för lördag morgon så är det uppstigning lika race day, 05:00 mao, för att köra ett brickpass på tävlingsbanan och för att hitta rätt dygnsrytm.

Inget snack vems den flaskan är, stark och lätt finns väl bara en?

Några korta, - Valpen höll på att bli dödad av en bonde när vi tog pisspaus i utkanten av hans tomt. Vad betyder arshloch? (dålig stavning) jag informerade Valpen om att han skrek rövhål så nu har vi ett nytt favvoord. - Raceplans? Vi har läst Filips Larsens raceplan och har inte stängt munnen ännu, hoppas kunna lägga upp lite info om våra raceplaner innan start. - Vad det verkar så kommer Camilla Lindholm inte till start i damernas pro, synd då vi hade hoppats på svensk vinst i iaf en klass. - Idag så landar supportteam med Aina i spetsen i Zurich, men där är det Sheraton och inget annat som gäller. - Vi ska försöka få kläm på athlete tracker på ironman.com och lägga upp här så ni kan följa oss live på söndag. - Vi har redan fått in en fin tradition och det är avsluta kvällen med ett avsnitt av solsidan så det är riktigt smutt. Schas!

Henke kollar Solsida och flexar!

Passar dessutom på att lägga upp förra årets Zurichfilm från arrangören, kolla in heartbreak hill, kan bli smutt.

httpv://www.youtube.com/watch?v=Po4KjutkIBk

Hoppas ni har det fint där ute, vi börjar bli redo! På återhörande

Framme i Zurich

Vi är framme i Zurich efter en mycket lång onsdag på Autobahn, kommer lite mer här på bloggen imorgon men så mycket kan vi säga att när Sara med Mauro rullade för säkert 20de gången på motorvägen in mot Zurich så sjöng även dödsmetallaren Perra med på de ord han kan. Detta efter mycket tysk radio och en cd skiva som passar alla smaker med allt från lady gaga till favoriter som Sara, Genom ett regnigt europa etc. Att sen Perras hårdrocksskiva visat error i spelaren gjorde nog sitt till. Vår bil som rullat 65 plus 125 mil på två dagar, Shejken rules! Enda minuset var missen att tom tank började lysa utanför Malmö utan att chauffören märkte något, men det gick ju också bra till slut.

Vi startade vår resa i tisdags morse och tog utan några större konstigheter ner till Malmö, här packas Shejken full i Stocksund tisdag morgon.

Tisdag eftermiddag efter lite handling och mellis så stack vi ut på ett lättare intervallpass i Malmö med omnejd det bjöds på lite vind och väldigt få backar samt några cyklister som försökte ta rygg när det vankades tävlingsfart. Stor plus att grabbarna levererar bra indieminer på beställning.

Tisdag kväll avlutades med middag med tända ljus, mycket kött och svindyrt rött vin. Det är Puppykvalitet det.

Så här trötta var Henke och Valpen när klockan ringde 05:30 innan avresa mot Danmark, Tyskland och slutligen Zurich.

Det enda lilla debaclet förutom att det blev lastbildisel i tanken var att det var skogsbrand utanför Hamburg och även efter 2 timmar i bilkö så var humöret på topp och Henke såhär arty.

Nu är vi då efter 15-16 timmar i bilen på plats i vår riktigt sjyssta lägenhet i centrum av Zurich och nu är det dags att slagga lite så kommer det lite mer imorgon efter att vi kollat runt lite på plats i Zurich.

Mot Zurich

Bästa bloggläsare,Nu börjar det verkligen dra ihop sig för tävling, avresan till Zurich går imorgon på förmiddagen och etapp 1 går ner till Malmö. Väl där avverkas ett lättare cykelpass på kvällen och sedan avnjuts en paleomiddag (Perra kanske tar med fikabröd) hos Roström senior. På onsdagen rullar vi sen vidare ner mot Zurich och vår fina lägenhet som står och väntar på oss där.

Vi kommer lite beroende på vad vi hittar för uppkoppling att lägga ut ett videoklipp innan söndagens start, räkna med till helgen fredag/lördag, så att ni får vara med på vår resa och kanske träffa lite skönt folk vi stöter på. Om jag hittar "genom ett regnigt europa" i iTunes så kommer den så klart vara soundtracket.

Rygg att försöka ta?

Helgen har varit mycket uppladdning, igår simmade vi 2000m relativt lugnt och Valpen såg ruskigt lätt ut, vet inte vad som hänt i helgen. Sen var det Touren och fett med trisnack hela eftermiddagen. Idag startade vi tidigt (uppe med tuppjäveln som Petter Alexis skulle sagt) med ganska snabba intervaller på 2,5km. Innan dagens slut så ska Valpens kök rivas, diverse saker inhandlas och lite jobb skall hinnas med innan vi provpackar vår feta amerikanare där det kommer pumpas fet hip-hop genom hela Europa. Perra kanske får smyga in en och annan dödsmetallare när vi tankar på någon mack. Tror ni det kommer bli cirkus på road trippen eller vad?

Ok, tillbaka till Zurich, vädret verkar vara på vår sida och har vi lite flyt så kommer det inte att bli svinvarmt och har vi ännu mer flyt som kommer det ösregna. Henke "Le Blaireau" aka "the badger" hoppas så klart på lite mer ruffa förhållanden medan Sunnyrider Nykvist verkar hoppas på sol så att han kan späda på bonnabrännan lite. Vad Perra föredrar är lite oklart men lite moln och 21 grader känns väl inte långt borta från ett drömsenario.

Väderrapport från Zurich

Perra har fortfarande inte rakat benen men idag på morgonlöpet utbrast Perra, så här kan det fan inte se ut, när gorillaluddet stack ut genom trekvartstightsen (förlåt innebandybrallorna) och vi kunde inte annat än hålla med. Den minnesgode noterar även att det var Perra som uppviglade till de första rakade benen i augusti 2009. Att undertecknad dessutom kör "the bullet style" i Zurich dvs inte ett hårstrå på hela kroppen för att bli ett hydro och aerodynamiskt monster är en mycket stor succé och sen är frågan om man ens får starta utan, jag vet inte. Så Lina det är dags att ge sin välsignelse till rakade ben innan avfärd! Sen är det så klart lätt att vara tuff när man har sin fru på andra sidan Atlanten men gällande rakandet av benen har hon gett upp för länge sen.

Våtdräkt eller inte? Igår så var det 24 grader i Zurichsjön och gränsen går vid 24,5 så det är inte helt klart men onekligen finns det en risk att det blir utan våtdräkt.

När man kollar i startlistan så finns det ett par bekanta namn, kolla in Sveriges snabbaste triathletvegan Filip Larsen som har rykte om sig att träna "typ hårdast i Sverige". Snubben har dessutom en rolig blogg som är värd ett besök.

Fredrik Haglund från Västerås skojar man inte heller bort. På damsidan så kommer Camilla Lindholm som vann Kalmar 2007 hon är grym och verkar vad man kan läsa sig till vara en ruskig löpare. Hittar vi henne så kommer vi garanterat att snacka lite med henne framför kameran, hennes blogg hittar ni här.

Avslutningsvis så kolla in hur Lisa igår spurtade ner Moffy i Hamburg och sen häller en öl över henne och det gör ni här.

Vi hörs i veckan för nu är det dags för avfärd och det är inte tåget till Mjölby!