Mot vägs ände eller vägen till Texas

Har ju mer än en gång lovat att skriva lite mer om träningen inför årets första huvudmål Ironman Texas, vi kommer sakta men säkert hamna där. Men först lite bakgrund och lite framtid. Sen kickar vi igång.

Den minnesgoda vet att det rådde "äventyrsår" i hårda kärnan förra säsongen vi var utspridda på lite olika a-race, Perra körde Norseman, Valpen körde Celtman och undertecknad körde Köpenhamn. För egen del blev det lite av ett antiklimax trots fina testvärden under sommaren. Men efter att analyserat och letat efter triggers, hittat en gemensam tävling samt inte minst städat ur i mina sociala kanaler så kändes det som det fanns utrymme och motivation för att köra en satsning till. I och med makeovern på hemsidan blev det lite tändning där och på så sätt överlevde bloggen och delvis twitter vintern. Även om det varit lite konstgjord andning, det kan jag hålla med om.

Det fanns i tidigt skede väldigt långtgående planer på att driva en alternativ blogg om hur mycket jag tränade i smyg för de andra boysen, men den rätt roliga idén stannade på idéstadiet. Men det fanns till och med en domän registrerad. Men nu så tänkte jag sy ihop den här säcken, efter IM Texas så kommer klubben Puppy TS att köra på som vanligt men bli inte förvånade om det dyker upp en hund med Bandana, då är det multisport, cykel och äventyrssektionen Puppy Adventure Team som kickat igång. Så här kommer historien, den helt ärliga och öppna vägen till Texas.

bild3.JPG
bild2.JPG

Ser ni jycken med Bandana vet ni att det är allvar - Alla äventyrare har skägg!

Efter säsongen 2012 så hade jag på många sätt kommit till vägs ände, jag behövde verkligen förändra något. Efter hetsåret 2011 när jag höll på att duka under så testade jag "träna så mycket du pallar" under 2012 och gjorde framsteg men fick inte ut skit i förhållande till den mängden jag la ner. Hade dessutom två problem till, mängden träning gjorde mig mer deppig än det gav kickar och jag blev ordentligt stel av all träning, så stel att det började bli ett problem. Så för att hitta något som blev hållbart i längden, man kommer troligen alltid vilja träna, samt hitta inspiration till att köra ett hårt år till så krävdes det vissa förändringar.

Trodde först att hemlighet låg i att skaffa tränare, var i kontakt med Björling redan 2011 efter Phillies och fick bra feeling sen lyckades ju Jojje släpa sig till Kona efter 7 långa år, och det var med Mohikanen han nådde fram. Pratade även lite med Jocke B men ville ju helst inte släppa det själv. Efter noggrann analys och scanning (min scanning är mer känslomässig än Perras och Valpens men ändå) så kom jag, efter att insett att Macca kör Pasiupplägg (dvs massor med coacher), så fanns det tre möjliga alternativ.

1 - Jonas Colting, kunnig, lite speciella idéer kan man tänka och tillräckligt dum i huvudet (på ett bra sätt) för att kunna sporra en annan.
2 - David Näsvik, mer autist och wattfascist än Valpen, min raka motsats i personlighet och så klinisk i upplägg och utförande man kan vara. Det var vad jag trodde då. Några mail senare så visar det sig att han är värsta sköna snubben men självinsikt och inte alls någon världsmästartyp som Ponta. Så bra är min scanning med andra ord. David är kvar.
3 - Filip Larsen, samma fördomar som ovan fast i någon form av kvadrat, dessutom professor i träning och galen. Dessutom riktigt skön som ni som hängt med sen tidigare vet. Finns lite bloggfighting om Nitroveganens slingor här och Filips svar här.

claes_i_kalmar.jpg
Marie_Colting_M8_354965c.jpg

Verkar som om man måste ha någon form av unik frippa för att vara aktuell som coach.

Tog dock inte kontakt med någon så jag vet inte om det varit möjligt. Men så efter lite funderande och djupsnack med Valpen så landade vi till slut i att köra en gemensam och tidig Ironman. Vi skulle försöka dra lärdom av våra 4 år som vi ändå investerat rätt hårt i och lägga upp en bra plan och försöka köra så mycket ihop som möjligt. Det har ändå varit en stor del av glädjen de tidigare åren och det tappade vi bort 2012. Sen är det klart att man inte kan köra allt ihop men ett par nyckelpass per vecka ger ju rätt fett surr.

När vi filat klart på planen så adderade jag ett par viktiga målsättningar som jag sedan uppdaterar varje period. De viktigaste övergripande var,
- skilja hårt på kvalitet och distans
- ha två vilodagar, dvs ingen triathlonrelaterad träning, per vecka.
- kör på så länge kroppen svarar på träningen
- hitta tillbaka till glädjen, stora prestationer kräver stor motivation, så jag vilade helt enkelt när jag inte var sugen.

Men det kanske viktigaste steget var att ge mig hän ordentligt till Yogan och lägga mig helt i händerna på Bella på VillaVi i hennes Body to Mind tänk, detta för att jobba bort min stelhet och lära mig mer om mig själv på så många mer plan är bara sportsligt. Anledningen till att jag valde "alternativa" vägen är att jag jobbat med kliniska proffs i sen jag var 15 och stegade in i elitlivet för första gången och deras uppgift har alltid varit att göra mig spelbar till nästa fight, ihop med min tjuriskalle ha vi oftast lyckats, men ingen har någonsin sett till helheten och det är spännande och den resan har fan bara börjat.

Vi befinner oss nu i perioden av ostrukturerad träning, 6 veckor, det är vecka 41 oktober 2012. Vi har nu 7 veckors prep framför oss. När jag lägger upp målen för höstens träning på ett hotell i NYC så skriver jag

" HÄLSA: Sätta högre värde på hälsa inte bara fitness, dvs behålla rörlighet och styrka i kroppen. Stretcha och köra Yoga hela vägen fram. Se till att få bättre balans och inte bara prioritera volym utan mer åt kvalitetshållet och ställa in träning om det inte känns bra."

Nu är det bara hålla andan, så kommer snart prep-delen inom kort. Och ni som gillar siffror, där kommer ni verkligen att gå igång.

Jättetuff torsdag med Running Sweden

Även om inläggen inte duggar tätt i februari så sliter vi på med träningen. I torsdags var det dessutom inte heller sämre än att vi skulle gästa Running Swedens torsdagspass. Det är som ni kanske vet mer eller mindre kutym att kalla sin pass tuffa namn som megasupertufthursdays osv. vi valde därför att gå in med arbetsnamnet jättetuff torsdag, kanske inte lika skräckinjagande men ack så bra.

Planen var att vi utan inblandning från de rutinerade RS-ledarna skulle in och ta pulsen på vår nya partner, vi jobbar inte med hyllning utan anledning så vi dök upp utan Putte (ja, han från Hell) Amanda och Micke som alla är välbekanta ansikten på Planet Fitness. Vi mönstrade dock CrossFitDudde, Löpking Pjärta och två lite plufsiga killar som kastade boll när det begav sig. Fick veta av trevliga bruden att det skulle dyka upp någon triathlonklubb och att det vankades 2x4x90s borta vi Karlberg, efter lite sedvanlig puppycirkus joggade hela gruppen helt sonika dit och började köra lite löpskolning. Pjärta var fruktansvärt övertänd och körde Ravellisteg i ett eget spår för glatta livet trots motsatta instruktioner, kanske berodde det på uthängning deluxe på twitter under dagen.

Hur som helst så föll det sig så väl att vi hamnade med king Torkel och dunkande 90s intervaller för glatta livet. Trots att Torkel bröt mot den gyllene regeln och aldrig skrika ut tid kvar förrän det är hemgång (dvs passerat halva minst) plus att undertecknad höll på att bajsa på sig sista 10s på varje intervall så gick det bra. Vi höll bra fart med hänsyn till underlaget och jag tror att alla hade lite värkande vader på fredagen.
Man märker att det finns lite kärlek till gruppträning då hetsen blir brutal när vi det väl vankas race. Riktigt bra pass och trevligt folk.
Vi kommer garanterat att komma tillbaka.

Puppys på plats (brutalt dålig skärpa men ändå något) med King Torkel inklippt på gammalt klassiskt skolfotomanér.

henke_puppy_running.jpg

Puls och fartkurva för nördarna.

Annars så har de två avverkade base3 veckorna rullat på bra, ökad volym knäcker ju lite. Men de två mest bestående träningsminnena från dessa är;

I onsdags fick jag och vår snabbaste kille Micke Sahlberg till lite kollektiv träning på Tenant and Partners lilla träningshörna. Det giggades Monark för att kolla att watten satt där de skulle men framförallt var det magiskt bra häng. Storchefen Torbjörn dunkande tusingar på löpbandet som det var världens enklaste sak (i alla fall de första 4) och (min granne typ) Conny kollade regelbundet så att vi inte lökade runt för mycket.

Riktigt bra gäng, förutsättningar och kultur där för GzMicke att utvecklas. Det enda minuset var väl egentligen att folk tittade på mig som om jag var dum i huvudet när jag bombade på med frivändningar med överstöt efter 90min monark medan Micke körde löpband.

Så klart körde vi fetaste hip-hopen i högtalarna, hörde dessa raderna i morse och tycker det kan bli dagens pass till Micke.

You little fuck, I got money stacks bigger than you
When I was pushing weight, back in '88
You was a ballerina, I got the pictures, I seen ya

veckan_puppyts.jpg

Det andra bestående minnet från veckorna är löpveckan från helvetet (bild till vänster) under årets mest snöiga vintervecka så var fruns bil på verkstad så det blev det att låna ut sin bil och springa i alla möjliga riktningar och åka buss när det behövdes. Två reflektioner på den. - Jag är fett imponerad av er som uppbringar 100k + per vecka på löpet, det dödar.- Löppendlare är fan så trevliga och hejar när man möts, annat är det med cykelpendlargubbarna. Där snackar vi tävling.
Nu är det således bara en basevecka kvar, sen är det vilovecka innan vi kliver in i mer tävlingsspecifika perioden build. Men innan dess så ska det hinnas cykla lite på Lanzarote, fick check på att ta med Cervelon nu på morgonen.

Sist lite musikreflektioner:
Kolla Petters senaste släpp nedan, går flitigt på radion, gillar att de har med Salem och Pontare i akustiska videon eftersom de har producerat.

Ok, då giggar vi lite trainer innan det är dags för Mello.
Aight?

Celtman Xtreme 2012

Efter Henkes eminenta uppdatering från i lördags vet ni redan det mesta om lördagens lopp, men här kommer ändå en kort rapport. Klockan ringde 02.30, åt frukost, checkade in, riggade cykeln och hoppade på bussen som skulle ta oss till simstarten. Väl framme fick vi veta att vattentemperaturen sjunkit (hur fan det nu var möjligt) under natten till svala 11 grader och därför var simningen nedkortat till runt 3 km. Simstarten gick på en strand en bit ut i Loch Shieldaig och av naturliga skäl väntade jag så länge som möjligt med att kliva i vattnet. Eftersom startfältet var relativt litet, cirka 150 personer, fick jag ändå en bra position långt ut till höger och kom iväg klockrent. Två stycken drog iväg direkt men jag hamnade i en trio där vi hjälptes åt att dra/ligga på fötter. När vi rundade den sista ön och såg T1:an tyckte jag att de andra två navigerade lite fel och genom att gå lite längre till vänster fick jag en liten lucka in till växling. Upp ur vattnet som trea på 44:35. Simstarten Simbanan. Starten gick borta vid den vita stugan med det röda taket.

I växlingen fick jag hjälp av mamma att dra av mig våtdräkt och att få på mig kläder. Fingrarna var ganska stela av det kalla vattnet, men växlingen gick ändå riktigt bra. Jag körde strumpor och skoöverdrag, armvärmare och en tunn väst samt cykelhandskar. Växlade ut som trea, men gick upp som tvåa efter bara några hundra meter. Cykelbanan var tuff, enligt min klocka knappt 1900 höjdmeter och de flesta avverkades under den första halvan av de totalt 203 km. Jag öppnade väldigt kontrollerat, höll igen på de lättåkta partierna och körde kontrollerat hårt uppför. Fick rapporter under de första 80 km om att jag fortfarande låg cirka fem minuter bakom ledaren och det gav så klart mycket positiv energi. Efter cirka 85 km hörde jag att jag nu bara hade 2.5 minuter vilket förvånade då jag fortfarande cyklade väldigt defensivt. I den nästa tyngsta backen efter knappt 100 km fick jag syn på ledaren längre upp och på krönet av backen var jag ikapp och förbi. Den sista tunga backen gick förvånansvärt lätt och efter den var det väldigt lättcyklat fram till 170 km. Enda orosmolnet här var att jag fick lite ont i magen så jag slutade äta och förlitade mig till dryck. Förmodligen var det ett misstag för vid 170 km fick jag en rejäl svacka och det enda jag kunde tänka på då var salta chips. Så när mitt annars så slipade supportteam försökte langa salta jordnötter fick de höra några väl valda ord och några kilometer senare hade de tiggt till sig en påse chips från ett norskt team. Och med chipsen kom livet tillbaka. Sista 20 km avverkades och i backarna ned mot växlingen kom jag på mig själv med att ligga och sjunga i tempobågen. Då vet man att energinivåerna är bra!

Cykelbanan.

20 km in i cyklingen, bara någon kilometer från målet i Torridon.

Aero.

En av de längre backarna på cyklingen.

Langning av bästa supporten som bestod av mamma, pappa, supportlöpade Bodil (mest känd från Roslagsleden 365) och hennes man Martin.

Längsta stigningen drygt halvvägs in i loppet.

Växlingen gick också bra och innehöll förutom klädbyte även en intervju med BBC som var på plats och dokumenterade. Programmet kommer i oktober/november och kommer säkert bli grymt. De frågade om jag kände mig självsäker efter den starka cyklingen. Om jag minns rätt svarade jag att så länge jag kommer topp-10 och inte får stryk av några brudar är jag nöjd. Undrar om den kommentaren kommer klippas bort?

Ut på löpningen som ledare och med ruskigt pigga ben.

Löpbanan. 1400 höjdmeter med 323/261/204 höjdmeter på de tre tuffaste kilometrarna.

Toppen på Coulinpasset.

De första 18 km sprang jag själv, dels för att jag bara hade en supportlöpare men också för att jag ville vara själv med mina demoner. Första fem km var uppför, ungefär 250 höjdmeter, och jag gick de brantaste partierna och joggade lugnt där det var lite flackare. Väl uppe på toppen dunkade jag på bra nedför men blev ikappsprungen av lag nummer två efter runt åtta km. Kände ganska snabbt att de höll lite för hög fart så efter en dryg km släppte jag deras rygg. Tyckte ändå att jag höll bra fart på den ganska knixiga löpningen som mestadels bestod av stig och ibland obanad terräng. Efter 14 km såg jag att laget framför hade fått problem och att jag tog in ganska mycket tid. Efter 16 km gick jag ikapp, växlade några ord och fick veta att han hade fått problem med magen, och fick sedan en liten lucka inför bergskontrollen, T2A.

Ledning efter 18 av 40 km på väg in i T2A.

I T2A var det två minuters obligatoriskt stopp för genomgång av den obligatoriska utrustningen som skulle med upp på berget. Här gjorde vi egentligen det enda riktiga misstaget. Jag hade glömt säga till att cykelhandskarna skulle packas ned i ryggsäcken som skulle upp på berget och därför låg de kvar i bilen. Vi tappade kanske 45 sekunder helt i onödan här och därför gick vi ut som andra lag, knappt en halv minut bakom ledarna. Det spelade absolut ingen roll för resten av loppet för löpningen uppför, över och nedför berget hade ändå knäckt mig fullständigt. Den tuffaste km uppför innehöll drygt 320 höjdmeter och tog mig knappt 30 min att avverka. Väl uppe var det obanad terräng med lösa stenar och branta passager och jag är ruskigt imponerad av alla galna skottar och norrmän som kastade sig nedför berget. Vi tappade 8 placeringar under bergspassagen och här finns absolut mycket att hämta med mer specifik träning och bättre förberedelser.

Upp på berget som tvåa.

Nedför berget som nia

7 km asfalt kvar till mål.

I slutet av bergspassagen blev vi passerade och hamnade då på nionde plats. Fram dit hade mycket av min mentala energi försvunnit, men när jag insåg att topp-10 var hotat lyckades jag på något sätt ändå mobilisera lite krafter. Vi tog oss joggande nedför berget och när vi dumpat ryggsäckarna till mamma och kommit upp på asfalten var det knappt sju km kvar. Efter en kort stund upptäckte vi att det var två lag som jagade och då var det bara att plocka fram pannbenet. Sista sex km in mot mål avverkades i sub-5-fart och sista två km i sub-4:30-fart och det räckte för att hålla i placering 10.

Sista spurten in mot mål.

Några minuter efter målgången med bästa supporten!

Med några dagars betänketid är jag självklart väldigt nöjd med loppet och jag lyckades med målsättningen att placera mig topp-10. Om någon funderar på att köra Celtman 2013 är ni välkomna att göra det, jag kommer definitivt inte att göra och det är helt enkelt för att löpningen är alldeles för tuff och teknisk. Annars var arrangemanget klockrent och miljöerna kring tävlingen är verkligen inspirerande. Nu blir det paraplydrinkar och sol i Grekland i en vecka innan satsningen mot Ö till Ö börjar.

För mer info om tävlingen och framförallt massor med bilder/filmer/rapporter från tävlingen, kolla in cxtri.com.

//Valpen

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

(Kilo)grams lighter seconds faster-del 2

Yo, tänkte att det var dags för en liten uppföljning på Valpens, jag hela triathlonsveriges, viktprojekt samt en liten lägesrapport från hundgården. Kort summering av projektet: Valpen (han den mulliga på bilden nedan) ska till den 23 juni gå ner i vikt från mäktiga 97 pannor till matchvikten 86, det innebär 600g ner i veckan. Invägning sker varje torsdag och avgör om det snaskas något godis på helgen eller inte. Till ekvationen ska läggas att träningsmängden på 10-14 kvalitativa timmar i veckan ligger kvar sedan drygt 10 veckor och kommer förändras först under april då vi lägger om för mer cykel och landar på 15-20 timmar per vecka.

Det har snackats om att det ska komma en strategi men den lyser med sin frånvaro å det grövsta. Det som har framkommit är att läsken har strukits helt från menyn och att det börjat bli lite mer ordning på käket. Räknar med att det kommer lite kurvor och strategier här inom kort men fram tills dess så är det bara att vänta på torsdagsmorgnarnas rapport här på bloggen.

Och så kom det då imorse, messet som jag väntat på, "94,6kg - Godis i helgen igen! Love it!" så det verkar fortsätta i rätt riktning, två veckor i rad skulle jag beskriva som en trend eller hur är det med standardavvikelsen?

Valpens viktkurva och så vi är vana att se honom, med en bit morotskaka efter måndagens distanspass.

Valpens viktprojekt har fått mycket uppmärksamhet och vi fick ett tweet från den gode och snabbe Jocke Berggren som under förra året blev en del av Puppy TS berömda träningsgrupp. "Formeln för uthållighetsidrottare är ju längden i cm minus 110-120 = ideal vikt" Detta skulle innebära att Valpens 190 cm över jordytan minus 110 skulle bli 80 pannor! och då är man att betrakta som mullig bland dessa eller? Rätt skönt att veta att man käkar typ alla triathleter som uppfyller den formeln till frulle!

Om vi fortsätter lite om läget hos Puppy så kommer vi raskt till den gode Perra. Kollade runt lite bland mina bilder i luren och Perra dyker upp på tok för sällan, vi har snackat ut lite om det där jag och Valpen och sanningen är den att Perra mörkar sin träning så hårt att jag vet inte vad. Exempel: Valpen och jag kör intervaller och rapporterar tid till Perra, får ett sms "i år är det du som drar mig på Ornö" sen dyker det upp från ingenstans att det avverkats 34k i 4:50 fart på lördag morgon och 3 timmars vasaloppsspinning med Valpen på söndagen. Så WeekendWarriorPerra som i vanliga fall är en hederns man, ska man skaka lite extra på för att få sanna stats gällande träningen. Men fin är han!

Puppy TS ultrasektion käkar bara gott och blandat.

För egen del så har träningen rullat på riktigt bra senaste veckorna och basen byggs på ytterligare, trevligt är att Valpen och jag får ihop de flesta löppassen ihop och Team Malaco håller fanan högt på simpassen. Lunchar en del med Tuggarn, även under viloveckan och får massa sköna lästips. Har under viloveckan passat på att kasta lite boll med farbröderna dessutom.

Annars är det mycket fokus på sol, det är inte långt kvar till Team Malaco med fruar drar till Fuerte och det har inhandlats både nya glajjor och Hawaiin dark tan, ett måste för alla cyklister. Dock så bjöd lördagens debutlångcykel ute på en skräckupplevelse. Det var solsken, det sprätte i benen (i alla fall 80min) men det stack ut någon jävla skit genom tightsen. Det är ju bara inse att man är hårig som en björn, men har man lovat att det ska vara kvar tills Fuerte så har man, men det hindrar inte att man längtar. Längtar efter att få känna sig ren.

Hawaiin, Henke på debutcykel ute i Adelsö, Henke med nya solglajjorna och "dagens" minen.

Avslutningsvis lite annat nytt i klubben Valpen har fått i uppdrag att ta fram ett cykelklädespaket men är iskall och redan finns det ett alternativ framme där vi är mer "true to the brand" om man säger vi får se vad som händer. De nya klubbjackorna kommer dock under morgondagen och nya trycket ska diskuteras med tryckeriet på fredag så sen kommer vi bli snygga!

Sahlberg har kommit hem från USA, vi väntar på rapporten, och dessutom bestämt sig för att köra under Puppyflagg vilket blir magiskt. Om inte annat så kan vi grilla honom på cykeln för både i poolen och spåret är han överljudsnabb. Det som dock är bra att man kan tjafsa lite mer på onsdagspasset, med Tessan var det bara hålla käften och lyssna även om Valpen försökte surra igång det lite sista gången. Men vet man att man får suicide kick som straff så är det bäst att knipa.

Vi har dessutom fått med en vindsnabb tjej som heter Amanda, först när jag såg hennes mail så insåg jag att det var den här snabba tjejens storasyrra. Tjejspö är aldrig fel, medan gubbspö (speciellt av de i VCT overall) vänjer man sig aldrig vid. Hoppas komma med en film från vår onsdagsgrupp där vi hittar lite av varje och del MAGISKA löpare.

Det finns en del andra galenskaper i pipelinen men jag tror det var allt för nu.

Träna hårt men smart som MohikanClasse hade sagt det. Love Henke

(Kilo)grams lighter seconds faster - del1

Aight,Tillbaka med nytt projekt så uppdateringen på läget i hundgården får vänta något men sammanfattningsvis så jobbas det på bra på många håll och kanter och 2lax12 är året då vi blev nästan 20 medlemmar. Bra skit.

Nu till den nya programpunkten som är rakt av snodd från Adidas kampanjslogan som sitter på conceptbutiken vid Hötorget. Men här snackar vi inte om några jävla lättviktsskor här jobbar vi med ytterligare en potens om vi säger så.

Bakgrund Som gamla handbollsspelare så har det sen dag 1 varit en hel del snack om vikten, vem minns inte den legendariska utvecklingsbilden inför 2010 där det handlade om att gå från fetto till triathleter på 1 år. Kan dock inte släppa de fula linnena som Dörpa lurade på oss.

Stek på högsta nivå!

2010 var också året då min egen matchvikt inför IM Zurich landade på 88 pannor tätt följd av Valpen som hamnade precis under 90-strecket, vägde runt 96 som fulltränad aktiv bollkastare. Förra året var det mer fokus fart än vikt, vilket var magiskt bra och vi fick verkligen utveckling där. Men nu inför 2012 så ska det börja förberedas inför att bli långdistansare igen så tanken är att denna programpunkt ska följa Valpens jakt på matchvikten. MAGI av stora mått vänner!

Tävling Sen som lite extra krydda på moset (som nu blir broccoli) så har Valpen valt att köra systertävlingen till Norseman som går av stapeln i Scotland, Celtman. Det är två saker som är lite extra festliga med denna tävling. 1, det är massa höjdmeter som ska avverkas dvs vikten är rätt stor parameter. 2, Tävlingen går redan den 23 juni dvs kort om tid.

Nuläge Som ni ser på bilden nedan så är det 96,5 kg (190cm) som är ursprungsvikten från i torsdags. Förstår om det är en del därute som lyfter ett och annat ögonbryn men notera att det var två 90 plussare (undertecknad ligger på runt 92-93) i måndags sprang 30k i sub 5-mins fart och har de senaste 15 veckorna legat på ett träningssnitt med kvalitativa timmar runt 10 per vecka, inga cubajajatimmar kommer in våra träningsdagböcker (eller i alla fall inte i Valpens). Så fram tills nästa volymökning om typ 20 dagar när distanscykeln rullar kommer träningsmängden att hållas typ konstant.

Planen Planen är enkel mattematik, det är 600g ner per vecka för att vågen ska visa 86 något den 23 juni, senast vågen visade 86 för Valpen var när han hade undertecknad som coach. Det är invägning varje torsdag och första nedgången skall noteras imorgon den 1 mars. För att ta första steget är planen enkel den består av två delar. 1, ingen läskeblask för vår gode Valp. 2, Pasis golden rule gäller dvs är man inte 600g lättare på torsdagen så blir det inget smaskigt på helgen.

Planen efter det är inte riktigt spikad men troligen går det mer och mer mot strikt Paleodiet, det åker något från menyn varje vecka. Valpen jobbar dock som han själv säger det "dynamiskt mot sina målsättningar" men låter hälsa att "vad som än händer blir det ingen jävla stavgång innan frullen" annars kan allt hända.

Det var därför lite humor att idag trillade in en låda Gott och Blandat samt tröjor från Malaco som uppmuntran inför ÖtillÖ. Team Malaco verkar heta! Tuggarn börjar bli rädd, men the dude vågar jag inte tjafsa med eftersom han är så hård...

Vi tar mer än gärna emot tips här på bloggen eftersom det finns en och annan kostmaster därute så är det bara att höra av sig med tips eller idéer på bra skit.

Jag tror inte ni förstår hur jävla glad jag är för det här projektet, nu måste jag dra på Yoga som jag inte skriver in som fullvärdig tid i träningsdagboken.

Kram Henke

10:21.00 - You are an Ironman

Hemma igen, det blev inte sub-10 men jag är ruskigt nöjd med min insats. Obeskrivlig känsla att överhuvudtaget få vara här och ännu större att korsa mållinjen på Ali'i Drive! Simningen var tuff, många duktiga simmare och slagsmål vid varje boj i 3.8 km. Uppe på 1:06, vilket var över förväntan. Cykeln var bra, hysterisk motvind sista stigningen upp till vändpunkten men jag höll mig lugn och harmonisk. Inne på 5:16, en minut sämre än planerat men ut ur T2:an hade jag en minut plus på min tidsplan.

Kicki och jag uppför Palani Road på väg ut ur stan.

Jag kände mig pigg ut på löpningen, men lyckades inte mobilisera i värmen. Första 15K var det strålande sol och varmt som in i helvetet. Bestämde mig direkt att gå i vätskestationerna för att dricka och kyla ner mig. Höll ändå bra tempo första tredjedelen av maran, men ute på motorvägen blev det värre. Solen hade visserligen gått i moln, men värmen var ändå påtaglig. Höll mig löpande ner till Energy Lab, men uppförsbacken därifrån knäckte benen och hemvägen blev rätt plågsam. Jobbade mycket med svart energi andra halvan av löpningen vilket resulterade i 3:52 och totalt 10:21.00.

Schysst bränna ingår tydligen i Kona.

Tradition i Puppy TS!

Någon gång en mer utförlig berättelse. Nu ska jag krypa till sängen, tack för all support och allt Twittrande!

//Valpen

T minus 1

Ligger på rummet och slappar, ska snart packa de sista grejorna för incheckningen i eftermiddag. Körde ett kort löppass i morse, 6x1 min med 1 min gångvila plus upp- och nedjogg. Benen kändes helt ok, men inte hundra - precis som jag vill ha det innan tävling. Om mindre än 24 timmar hoppas jag att de exploderar. Tidsmässigt har jag ingen press på mig själv, jag ska verkligen insupa atmosfären under dagen och det absolut viktigaste är att fullfölja. Däremot har jag en förhoppning om att göra sub 10. 1.08 simning, 5.15 cykel plus 7 minuter i växlingarna kräver en mara på 3.30. En bra dag finns de tiderna inom räckhåll och imorgon ska jag ha en bra dag!

Laktatfest i Kalmar. Imorgon, lugn och harmonisk - allt i enlighet med coach Berggrens instruktioner.

Splits ska finnas här under morgondagen. Nummer 1827.

Äntligen en badmössa i min färg!

Imorgon, förhoppningsvis innan 17.00, hoppas vi på "Congratulations Johan, you are an Ironman!".

Nu laddar vi med en köttbit och Häaegen-Dazs!

//Valpen

Cykel på klassisk mark

Följande har hänt. Igår blev det helvila, planen var en kort löpning men jag kände mig lite sliten i benen och ställde därför in. På morgonen cruisade vi cykelbanan i SCT-Helenas Mustang. Cykeln är förmodligen den minst tekniska på hela Ironman-cirkusen, räknade till tre svängar men då åkte vi inte den delen som går i stan så totalt kanske det blir tio svängar. Förhoppningsvis kan jag hantera dom. Annars hyfsat kuperat, runt 1100 hm och blåsigt. Hot, windy and crazy. Ford Mustang Convertible - sämre går det!

På eftermiddagen var det dags för Ironman Parade of Nations, någon form av parad med fanbärare och dylikt. Tydligen ville inte Svenska Triathlonförbundet hjälpa till med enhetlig klädsel till våra deltagare och följaktligen såg vi i den svenska truppen ut som ett halvt zigenarläger. Cred till Fredrik och Olle som släpat med sig en svensk flagga.

Förutom paraden träffade jag ganska många bekanta från Camsur. Bland annat Ceepo's grundare som dagen till ära valde folkdräkt och sumoperuk. Vi har nu snackat ut och bli inte förvånade om Puppy TS nästa år rullar feta japanska hojar. Dessutom lutar det åt en Japan-tävling i april, mer om det senare.

Idag blev det ett sista pass på cykeln. 8 mil på Queen K tillsammans med Per Henriksson och Nicklas Säfström samt fethäng på klassisk mark blev resultatet. Kroppen känns bra och även om vi mest lökade idag är känslan att cykelformen är mycket bättre än i Phillies. Skönt!

The Energy Lab - klassisk mark och överjävligt varmt!

Två dagar kvar till race, först mat, vila, ondulering, mer mat och nåt kort löppass. Racekitet är framme, snart åker vi.

/Valpen

Kändishäng

Måndag kväll i Kona och snart dags att slagga. Imorgon väntar rekning av cykelbanan, förhoppningsvis i röd Ford Mustang Convertible, schtekigt? Dessutom öppnar registreringen och på eftermiddagen är det "Ironman Parade of Nations". Någon form av marsch genom byn med fanbärare och hula-hula. Trevligt! Dagen inleddes i vilket fall med simning, totalt cirka 40 min, och därefter häng på piren. Det märks att det snart är tävling, sjukt mycket folk i vattnet plus en uppsjö av Speedos. Måste vara många tyskar som har kvalat?

Och apropå tyskar ägnade vi några minuter åt kändisspotting. Resultatet blev en bild med Michael Raelert, som bland annat vann 70.3-VM 2009 och 2010. På frågan om han vinner Kona i år svarade han lugnt "nej, det gör Andreas". Själv hoppas jag på Faris, mest för att han kör i just Speedos.

Kändisbild #1.

På eftermiddagen blev det en kort cykelrunda, mest för att kolla om benen börjar vakna efter flygresan och om cykeln fungerar som den ska. Check på bägge!

Nu sömn, kort löpning på träningsschemat imorgon. Livet leker!

//Valpen

PS. Henke, Sandro hälsar och ber återigen om ursäkt för han sabbade ditt deltagande. Vi bor dessutom vägg i vägg, obehagligt?

Löpning i Mecka

Kort uppdatering från Kona. Landade fredags kväll, lördagen gick åt till att 1) inte somna stående, 2) kolla alla schyssta tristores, 3) middag med SCT-gänget. Idag, söndag, har jag däremot varit lite mer produktiv. Började morgonen med att testa simbanan, eller iaf delar av den. Konstaterade att saltvatten är the shit för vattenläget och att banan känns typ 8 km lång. Förhoppningsvis kortar de ner den till lördag annars lutar det åt en simtid på runt 1.20. Schysst var det iaf att byta ut kakelplattorna mot korallrev och fisk. Funderar skarpt på att införskaffa en harpun, paleo? Fethäng med Olle och Helena från SCT.

Efter lunchen som intogs på balkongen riggade jag cykeln. Nytt personligt rekord trots ett litet missöde med bakväxeln. Imorgon ska det rullas på Queen Ka’ahumanu Highway.

Jetlag, tre timmars sömn/dvala och sedan löpning i Mecka för triathleter. Sprang söderut på Ali'i drive där de första 14 km ska avverkas på lördag. Kom iväg ganska sent när solen var på väg ner, men helt klart kommer det bli varmt på lördag. 30 minuter lugn löpning, 281 magrutor och 67 tempohojar blev facit. Hur kan man se 281 magrutor undrar ni? Jag sprang i bar överkropp och bidrog därmed till det udda antalet. Synd att inte Henke är här, då hade det blivit jämnt antal.

Nu söndag klockan 21, dags att försöka sova för simning 7.00 imorgon bitti.

//Valpen

Cobra Ironman 70.3

Här är några rader om söndagens lopp. Vaknade 0315 på racemorgonen, käkade en snabb frukost och hoppade på bussen ut till tävlingsområdet. Cykel, T1- och T2-bags var redan incheckade och min 50-punktsplan (Perra skulle vara sjukt imponerad) var avprickad. Hade sovit ganska dåligt och var rätt nervös på hur formen egentligen var. Väl framme blev vi märkta med nummer, riggade gels och dryck på cykeln och gick ner mot simstarten. Först startade proffsklasserna, fem minuter senare stack Henke och övriga i män 30-49 iväg och 0620 var det dags för min AG. Trängde mig längst fram i startfållan och fick en ruskigt bra start, kanske den bästa jag någonsin haft i ett lopp, och de första två-trehundra meterna hade jag helt fritt vatten och kunde verkligen hitta en bra rytm. Därefter blev simningen rätt stökig då vi kom ikapp de sämsta simmarna från vågen innan. Tyckte ändå att jag hittade en bra linje och kom upp ur vattnet efter 31.59 som femma. Lite efter planen, men när jag såg Henke i T1:an förstod jag att jag ändå hade gjort en bra simning. Växeln till cykeln gick perfekt.

Väl uppe på Kicki tog det inte lång tid innan jag insåg att benen inte riktigt ville samarbeta. Cykeln blev därför en rätt jobbig historia, tunga ben och långsammare än jag velat men vädret spelade mig i alla fall i händerna. Svagt regn i princip hela vägen utom under en halvtimme då det var monsun. Precis innan vändpunkten mötte jag Henke och insåg till min förvåning att jag inte tappat särskilt mycket. Fick en positiv kick och när medvinden kom efter ungefär 60 km bestämde jag mig för att trycka på lite för att försöka gå ikapp. Fick syn på Henke på en lång raka och efter 82 km kunde jag lägga mig i rygg och invänta T2:an. Cykeltiden blev 2:24.45 vilket var bästa tid i min AG. Även andra växeln gick klockrent och jag gick ut på löpningen några sekunder före Henke.

Bestämde mig snabbt för att vänta in honom och första km gick i behagliga 4:45/km. Regnet hade slutat, men molnen hängde fortfarande kvar vilket vi var extremt tacksamma för. Matade på bra ut ur tävlingsområdet och efter 10 km hade vi 45:04, helt enligt planen. Nu började det dock bli riktigt varmt och efter 11 km sjönk farten till runt 4:50-4:55/km. Efter 14 km började Henke släppa några sekunder per km och jag bestämde mig för att jobba vidare själv. Höll ihop löpningen hyfsat och landade på 1:40.41, givetvis långsammare än jag velat men med tanke på de yttre omständigheterna är jag ändå riktigt nöjd. Totaltiden blev 4:40.48.

Efter häng i läkartältet, mängder med vatten och sportdryck och ett svalkande dopp i poolen gled (läs haltade) vi ner till sekretariatet. 1:a plats i M25-29, otroligt nöjd och där började tankarna om Hawaii komma på riktigt. 1430 var det slot-utdelning och det var bland det grymmaste jag varit på. Sjuka kontraster när en tjej helt oväntat får sin slot på roll-down medan ettan i F18-24 kommer en halv minut för sent och storgråtandes får se sin slot gå till någon annan. Lyckan var i alla fall total när mitt namn ropades upp, men när Henke missade Kona med 59 sekunder kändes det riktigt jävligt. Visserligen har målet hela tiden varit att kvala till Las Vegas, vilket vi båda gjorde men tackade nej, men att vara så nära kändes grymt snöpligt. Tror dock att Henke är nöjd med sin prestation och med tanke på allt som kunde gått fel innan (resa, cyklar etc.) känns det som en bedrift bara att ha fullföljt loppet.

Nu blev det alltså Hawaii och jag är självklart överlycklig! Den här veckan blir det helvila för att framförallt samla mental energi, men från måndag är det hårdkörning i sex veckor. Får förhoppningsvis en del tips från Jocke och har redan snackat ut med coach Berra om simupplägget. Målsättning och tankar inför det loppet kommer, men jag ska i mål på nytt PB och jag ska ha med mig en idolbild hem med Chrissie!

Tack alla som följde oss under loppet och tack för alla gratulationer på hemmaplan!

//Valpen

Kalmar Sprint

Som ett led i toppningen inför Phillies hade jag och Henke en planerad sprint i fredags och eftersom jag ändå var på plats i Kalmar för att hetsa Perra o Staffan passade jag på att göra debut på sprintdistansen. Innan loppet hade jag en svag förhoppning om att simma på 11.15, cykla på 30.00 och springa sub 19 för att landa runt 1.03 totalt. Simningen blev riktigt tuff och att arrangörerna valt att lägga en 90-graderssväng redan efter 100 m gjorde verkligen inget bättre. Kom upp efter 11.39 och gjorde en helt ok första växling. På cykeln försökte jag verkligen uppbringa allt jag hade för dagen och lyckades också plocka en hel del placeringar ut till vändpunkten där jag låg på trettonde plats. Nöp ytterligare några cyklister på tillbakavägen och växlade ut någonstans runt tionde. Tiden på cykeln blev 26.42 (på en något kort bana) vilket var dagens bästa tid så Kicki (Cervélo från Lena) och jag verkar ha funnit varandra på allvar.

Ut på löpningen var planen att springa under 19 minuter, men benen kändes otroligt pigga och jag kunde mata på i 3.40/km för att landa löpningen på 18.12 och 59.10 totalt. Sjunde plats i seniorklassen (plus stryk av Sarwe i juniorklassen) och en åttondeplats totalt. Tack till supporten längs banan och för de coola cykelbilderna som Staffan Isacson tog!

Dagen efter hängde jag och Tompa i solstolar och fick se PB av både Perra och Staffan, samt en bra insats av SPIF-Micke som tyvärr kraschade på sista cykelvarvet och bröt nyckelbenet på fyra ställen. Perra fyrade dessutom av klubbrekord och är nu den okrönte långdistanskungen i Puppy TS. Nu laddar vi för Phillies och jag borde förmodligen ta tag i packningen eftersom det nu är mindre än 20 timmar tills planet lyfter.

Pz!

Ö till Ö 2010

Nästan två dygn har gått sedan jag och Rebecca korsade mållinjen på Utö och här är ett försök att samla mina intryck från Ö till Ö 2010. Starten gick 05:55 i måndags morse efter att finlandsfärjan passerat genom första simsträckan. Planen som vi snickrat på de tidigare två veckorna var enkel. Minimalistisk utrustning, snabba i- och urstigningar, korta depåstopp och genomtänkt pacing fram till den längsta löpningen på Ornö. Eftersom Bibben är den starkare simmaren i duon fick jag hålla farten i vattnet och hon fick chansen att återhämta sig lite extra. Därför lyckades vi också hålla ganska hög fart på löpningen i början och kort efter depån på Runmarö tog vi ledningen i mixedklassen. Då hade vi passerat Team Garmin Adventure från Finland och Linköpings Simidrottsförening.

Efter Runmarö bytte vi ledning med Östgötarna ett flertal gånger. De simmade snabbare än oss medan vi tog in mycket tid på löpningen. En knapp kilometer innan depån på Nämdö tog vi oss förbi igen och blev glatt överraskade när funktionärerna berättade att vi vann spurtpriset där. Två Suunto T3:or och lite kläder från Icebreaker, trevligt!

Efter Nämdö hade vi fortfarande bra harmoni och både simningen och löpningen flöt på bra. Här avancerade vi i startfältet och tog oss bland annat förbi ett tyskt och ett amerikanskt herrlag. På den tredje långsimningen fick vi åter sällskap av Linköpingsgänget, men den här gången täppte vi till luckan snabbt och orkade dessutom gå förbi. Den sista långa simningen på knappa 1000 m avverkades och när vi klättrade upp på Getskär i ledningen tänkte jag att vi nog hade hängt av dem. Vi jobbade vidare och i depån på Kymmendö (sista depån innan 17.5 km löpning) stannade vi en minut extra för att äta, dricka och fylla våra vätskeblåsor. En kort simning över till Ornö där vi för första gången kabbade ner våtdräkterna och sedan bar det av. De första kilometerna kändes riktigt bra, men efter cirka tre kilometer när stigen delade sig var plötsligt alla banmarkeringar borta. Här gjorde vi egentligen det enda misstaget under hela dagen. Istället för att plocka fram kartorna chansade vi höger vilket givetvis var fel. Resultatet blev 2 km extra löpning, cirka 15 förlorade minuter och en mental knäck. Dessutom hann Linköpingslaget ikapp och vid den här tidpunkten hatade jag livet, världen och hela Östergötland.

Som tur var tog vi oss snabbt samman och hängde på ett herrlag som fortfarande höll bra fart på löpningen. Här märkte jag att benen började säga ifrån och för att inte fullständigt gå in i väggen började jag gå i uppförsbackarna. På flacken och nedför höll vi fortfarande helt ok fart och i depån efter 11 km hade vi fått en ny lucka på över 10 minuter. Härifrån var det för mig en enda lång kamp in till målet. De sista små öarna var ruggigt kuperade och på den näst sista simningen fick jag attackkramp i höger vad. Vi löste det också och när vi klev upp på Utö och insåg att inga andra lag var inom synhåll började vi ana att det nog skulle hålla ända in i mål.

Vi joggade och gick de sista 3 km upp till målet och lyckades till och med avsluta sista hundringen in i mål löpandes. Efter 11 timmar och 32 minuters kamp kunde vi äntligen lägga oss ner på gräsmattan utanför Utö Värdshus och njuta av segern i mixedklassen i Ö till Ö 2010. Vi landade på 15:e plats totalt av cirka 80 startande lag och lyckades dessutom slå Henke och Perra (vilket i mina ögon var absolut viktigast).

Utan tvekan är Ö till Ö den mest krävande utmaningen jag någonsin genomfört och när jag direkt efter målgång fick frågan om jag kommer tillbaka nästa år var svaret minst sagt tvekande. Men precis som efter Ironman så inser man ganska snabbt små detaljer som går att förbättra och om allt klaffar med övriga tävlingar och projekt nästa år så står jag nog på startlinjen igen.

Avslutningsvis några ord om min kollega. Bibben var tvåa i Svenska Juniorcupen i triathlon den gångna säsongen och den längsta tävlingen hon tidigare genomfört var Sala Silverman förra helgen. Trots det höll hon ihop loppet på ett grymt imponerande sätt och om inte jag hade bromsat henne hade hon förmodligen varit första tjej i mål. Så efter några dagars välbehövlig vila blir det sim- och löpfokus och nästa år är det topp-10 totalt som gäller.

10.000 kronor till klubbkassan. Lördagen den 25:e september är det kräftskiva med Puppy TS. Bjuden?

NA följde upp med en kort artikel och SR P4 Örebro ringde upp Bibben för en snabb intervju (22.10 in i sändningen som började 8.00 onsdagen den 8:e september).

//Valpen

En helg i triathlonens tecken

I fredags var det dags för ny tävling och den här gången var det en riktigt kort sprint på programmet. Jag (Valpen) var enda deltagare från Puppy TS med gott stöd från supportteamet bestående av Warne och general Bettan. 150 m simning, 8 km cykel och 2 km löpning samt enorma mängder mjölksyra utlovades. Starten var riktigt hetsig och trots en drös övertända bröstsimmare som var ruskigt snabba ned i vattnet gick simningen helt ok och jag gick upp ur vattnet runt 5:e plats. Eftersom jag simmade med skorna på gick T1:an snabbt och redan efter 200-300 m var jag i ledningen på cykeln. Dock ska sägas att Kasper Johansson från Nora som ledde överlägset efter simningen låg kvar skadad i T1:an med en sönderskuren fot.

Cyklingen gick också helt ok även om onsdagens och torsdagens kvalitetspass kändes lite i benen. Fick ganska snabbt sällskap av Fredrik Härdfeldt (Örebro AIK) men tack vare en galen skåpbil, en rondell och lite härligt Puppyvansinne lyckades jag få en liten lucka och växlade som 1:a till löpningen.

Som vanligt var löpningen svagaste grenen och Fredrik var snabbt ikapp och jag hade ingenting att sätta emot när han sprang förbi. Tog sikte på andraplatsen men blev omsprungen av en annan Örebrotriathlet med 400 m kvar och landade på en tredjeplats. Grym inramning, storpublik och ett riktigt bra kvalitetspass som avslutades med öltält och konsert med Drängarna på Nora torg.

På lördagen hoppade jag på cykeln för 160 km upp till Vansbro, medan Henke kombinerade bröllop och distanscykel tillsammans med 338 Småland Tri någonstans runt Växjö och Perra rullade runt i Stockholm. Framme i Vansbro fixade Warne paleomiddag innan vi kände på våtdräkterna och vattnet i Vanån.

På söndagen simmade jag, Perra och Warne Vansbrosimmet. Om starten på Utmaningen var hetsig så var Vansbro helt överjävligt. Jag hade lagt mig ganska långt bak i fältet i tron att startgrupp 3 skulle bestå av bara frisimmare, men precis som i Nora var det på tok för många som simmade bröst. Hittade rytmen efter några hundra meter och därifrån flöt det på riktigt bra. 44:04 och plats 173 av 4690 blev resultatet. Perra flöt in på 49:24 medan Warne missade timmen med 54 sekunder, men trots den lilla missen lät det som samtliga var nöjda med sina insatser.

Idag var det åter dags för distanscykel. Planen var att avverka Nora - Rönninge via Eskilstuna - en sträcka på 210 km. Stack iväg från Nora vid 7-tiden i sällskap med Lotta och Rebecca och hängde på dom till Fellingsbro där de vände tillbaka hemåt. Rullade vidare till Eskilstuna, laddade med vätska och fick sällskap av Warne till Strängnäs där det blev depåstopp på McDonalds. Warne tog en milkshake och åkte tillbaka till Eskilstuna medan jag betade av de sista sex milen. 211 km, 33.4 km/h och en bondbränna som garanterat saknar motstycke blev facit.

De sista långpassen är därmed avklarade och det är nu 13 dagar kvar till Ironman Zürich. Imorgon vilar vi och på onsdag blir det en kort triathlon innan lökpassen och toppningen börjar på allvar.

//Valpen

Folkfest

Det snackas mycket folkfest i Puppy TS för tillfället. Begreppet myntades i samband med Hjälmaren Runt där ett gäng glada motionärer (inklusive Valpen) mumsade sirapslimpa och drack kaffe så fort tillfälle gavs. Sedan den kalla lördagen i maj har ordet använts flitigt i Puppy och till allas vår glädje blir det folkfest två helger i rad. Vi inleder med Kilsbergen Triathlon på söndag, där drygt 100 personer är anmälda. Sirapslimpa - motionärernas och Valpens bästa vän i sadeln.

För oss i Sveriges fetaste triathlonklubb är det med skräckblandad förtjusning som vi beger oss till gnällbältet för säsongens första tävling. Förtjusning och nostalgi därför att det var för precis ett år sedan som Henke och Johan gjorde tridebut och fick precis den käftsmäll som behövdes för att fatta att cykelträning nog är ganska viktigt i triathlon. I år är det Perra som gör debut, men till skillnad från fjolårets duo har Perra en rejäl grund att stå på efter många riktigt bra träningsveckor sedan november då resan mot Zürich och Ironman började.

Och skräck därför att fjolåret bjöd på 14-gradigt vatten, blåst och en bana som är mer kuperad än Dolly Parton i ryggläge. Ånnabodabacken ska forceras två gånger om på cykeln innan det är dags för dryga tio km löpning på en bana som också bjuder på några smutta backar. Det är helt enkelt inget snack om att det, precis som arrangören hävdar, är Sveriges tuffaste triathlon. Men folkfest blir det!

Helgen efter är det dags att göra ett nytt djupdyk in i motionärernas underbara värld när Vätternrundan står på programmet. Nu när det börjar dra ihop sig har vi funderat både en och två gånger på varför i helvete vi ska cykla 300 km på skräpracers med start 02.40 på lördag morgon. Och egentligen finns inget annat svar än att vi är stora fans av folkfester där sirapslimpa, pulvermos och köttbullar ingår i festligheterna. Den stora snackisen inför Vättern är hur många påsar valnötter Henke ska få med sig och hur många Snickers Valpen hinner trycka innan Jönköping. Och självklart hur länge Valpen och Henke kan hålla sig till vår raceplan som innebär sub-10. På Hjälmaren Runt orkade vi ligga i klunga i femtio meter innan tåget gick.

Lite andra reflektioner från veckan.

- Jag, tillsammans med de övriga tror jag, är ruskigt imponerad över att Warne i princip har en färdig cykel som står hemma i lägenheten och väntar på jungfruturen. Tyvärr missade han att den lilla detaljen som heter bromsar, men ryktena säger att dom är på väg. - Våra hett eftertraktade badmössor har fortfarande inte dykt upp. Och tävlingsdräkterna misstänker vi att ordförande Karlsson har sålt för att finansiera renoveringen av lägenheten och det dyra levernet på gentila Östermalm. Så förmodligen blir det bara pulsband på söndag. - Vi borde skaffa klippkort på Max eftersom varje cykelpass över 70 km slutar med cheeseburgare, friterad ost och kaffe. - Eftersom Henke och Perra hade några kilometers försprång när vi möttes i Ursvik idag fick jag ta ett andra varv i milspåret. Sista orden från mina kollegor: "Folkfest nu Valpen!"

Nu blir det sömn, några timmar på hojen imorgon bitti och sedan benen i högläge i 48 timmar för att förhoppningsvis vara återhämtad till 1305 på söndag.

//Valpen - Founder and Puppy

My sweet sixteen! - Grattis Valpen

Om man skulle titta på den hårda kärnan i Puppy TS, ja Perra du är med där nu, så kommer den efter mars månad idel bestå av 30-åringar. Norrlandsjägaren Perra och Sveriges stekigaste ordförande är numera även de 30. Men vi har ett undantag! Det är allas vår Valp, killen som gör oss andra unga! Så vi vill bara ta tillfället i akt att gratulera på födelsedagen och här kommer några klipp för att hylla träningsstrategen, humanisten och puppygrundaren Valpen.

httpv://www.youtube.com/watch?v=T_Ju9fAKBBk

Grattis Valpen!

KM 2010

Idag var det så dags för de mytomspunna klubbmästerskapen i Puppy Triathlete Society. Förhoppningen var från början att skrapa ihop minst fem deltagare, men på grund av skadeproblem och diverse administrativa åtaganden blev det endast tre tappra deltagare, nämligen Valpen, Henke och Perra. Man kände genast på atmosfären i omklädningsrummet att dagens pass var något helt annat än en vanlig träning. Valpen och Henke, som ändå tycker att de börjar bygga upp lite rutin, log inombords när rookien Perra erkände att han var lite nervös innan start.

Olympisk distans, det vill säga 1500 m simning, 40 km cykel och 10 km löpning stod på programmet och på grund av det risiga vädret valde vi att köra samtliga sträckor inomhus. Valpen ryckte tidigt på simningen och även Henke fick en liten lucka till Perra. Norrlandsjägare som han är lyckades Perra ändå hänga på Henke hyfsat och när simningen var avslutad skiljde det bara 30 sekunder dem emellan.

Ställning efter simningen: Valpen, 24.14 Henke, 28.23 Perra, 28.54

Därefter var det 10 min obligatoriskt stopp med dusch och ombyte för cykel. Som vanligt inledde Henke Schleck stenhårt och halvvägs hade han käkat en minut på Valpen, som mest fokuserade på att äta Stingers och Snickers. Perra tappade lite på de båda ickeförlorarna och lyckades dessutom dra på sig ett överjävligt skavsår i pungtrakten. Henke och Valpen fortsatte sedan att dra ifrån Perra och Valpen lyckades dessutom ta tillbaka den förlorade tiden, mycket tack vare överkonsumtion av Powerade och Stingers i en härlig blandning.

Ställning efter cykeln (inkl. T1): Valpen: 1.45.33 (cykeltid 1.11.19) Henke: 1.49.46 (cykeltid 1.11.23) Perra: 1.56.23 (cykeltid 1.17.33)

Avslutning med 10 km löpning och här var Henke och Valpen förberedda på att tåget till Mjölby skulle gå omedelbart. Perra valde dock att gå ut lugnt, medan Valpen och Henke med sann Puppyhybris dunkade på med allt de hade. Inga stora förändringar (eller inga alls rättare sagt) placeringsmässigt på löpbandet, men däremot ett glatt konstaterande att vi långsamt gör framsteg även i löpningen.

Resultat: Valpen: 2.29.16 (löptid 40.43) Henke: 2.35.47 (löptid 43.01) Perra: 2.41.55 (löptid 42.32)

Sammantaget starka insatser av samtliga deltagare, även om Perra var sådär lagom förbannad efteråt för att han kom sist. Till Perras tröst kan meddelas att när KM 2009 gick av stapel i januari i år landade Valpen på 2.46.15 efter en avslutande löpning på runt 50 minuter. Henke, som överdoserade gel och därmed fick lite problem med matsmältningsanordningen, fick mest fokusera på att knipa och sprang avslutande 10 km på runt 52 min.

Ordförande Karlsson, som i vanlig ordning har fullt upp med sponsorträffar och andra administrativa uppgifter, kunde tyvärr inte delta men levererade på eftermiddagen nya träningskläder. Så Puppy kommer garanterat vara stekigast när säsongen börjar!

Nu blir det en extra vilodag, men på söndag tar vi nya tag med 2 timmar distanscykling på trainern. Finns det något bättre?

Träningsstrateg Valpen rapporterar

Drygt en vecka har gått sedan Block 1 började och trots att gänget i Puppy fortfarande är ganska splittrat flyter träningen på bra. Några av medlemmarna har fortfarande inte förstått att det är dags att börja ägna sig åt fysiska aktiviteter. Tråkigt för dom, men desto roligare för oss andra att betrakta de päronformade kropparna och chipsrumporna. SPIF-Micke, som han numera kallas, lyser med sin frånvaro men påstår i alla fall att han tränar på. Tester om tre veckor så då får vi facit ;-) Som Henke redan skvallrat om är Excel, bortsett från Kicki och Jokern, vår bästa vän och givetvis har vi stenkoll på hur mycket träning som återstår innan Zürich. Efter dagens simning och löpning återstår nu totalt 236 pass eller 417 timmar träning, varav 68 pass och 84 timmar i block 1. För ordföranden återstår val av tapeter samt ett nytt furugolv och vi hoppas innerligt att han hinner färdigt till 31:a juli 2010.

I övrigt händer mycket bakom kulisserna i Puppy TS. Som vi redan nämnt på hemsidan har vi dragit igång "Down with Puppy" som vi hoppas kunna lansera inom de närmaste veckorna. Nya klubbkläder är på gång och ordföranden har utlovat triathlonfest på Sibyllagatan med proteinshakes och fullkornssnittar. Smutt värre!

Imorgon blir det vilodag och nya tag på onsdag med cykelintervaller. Peace out!

//Valpen

Klargörande

Vi får en hel del frågor till oss om medlemmarna så här kommer 3 klargörande; 1, JA, vi gillar excel, en del använder uttrycket barnsligt förtjust jag föredrar autistiskt förtjust, för det är på den nivån vi snackar om ni nu hade några tvivel.

2, Varför Johan kallas Valpen? Se nedan.

3, NEJ, ordföranden har inte slutat, han har bara ett kortare träningsuppehåll och har lovat dyka upp på samtliga löp pass framöver, ja eller åtminstone något.

Ps. Valpen (som för övrigt valde att inte delta vid försäsongens första pass i morse 06.30) kommer skriva om sin nya P2a Kicki ,som är provcyklad och flyttad till vinterförvaring, när tillfälle ges. Ds.