Mot vägs ände eller vägen till Texas

Har ju mer än en gång lovat att skriva lite mer om träningen inför årets första huvudmål Ironman Texas, vi kommer sakta men säkert hamna där. Men först lite bakgrund och lite framtid. Sen kickar vi igång.

Den minnesgoda vet att det rådde "äventyrsår" i hårda kärnan förra säsongen vi var utspridda på lite olika a-race, Perra körde Norseman, Valpen körde Celtman och undertecknad körde Köpenhamn. För egen del blev det lite av ett antiklimax trots fina testvärden under sommaren. Men efter att analyserat och letat efter triggers, hittat en gemensam tävling samt inte minst städat ur i mina sociala kanaler så kändes det som det fanns utrymme och motivation för att köra en satsning till. I och med makeovern på hemsidan blev det lite tändning där och på så sätt överlevde bloggen och delvis twitter vintern. Även om det varit lite konstgjord andning, det kan jag hålla med om.

Det fanns i tidigt skede väldigt långtgående planer på att ​driva en alternativ blogg om hur mycket jag tränade i smyg för de andra boysen, men den rätt roliga idén stannade på idéstadiet. Men det fanns till och med en domän registrerad. Men nu så tänkte jag sy ihop den här säcken, efter IM Texas så kommer klubben Puppy TS att köra på som vanligt men bli inte förvånade om det dyker upp en hund med Bandana, då är det multisport, cykel och äventyrssektionen Puppy Adventure Team som kickat igång. Så här kommer historien, den helt ärliga och öppna vägen till Texas.

Ser ni jycken med Bandana vet ni att det är allvar - Alla äventyrare har skägg!

Efter säsongen 2012 så hade jag på många sätt kommit till vägs ände, jag behövde verkligen förändra något. Efter hetsåret 2011 när jag höll på att duka under så testade jag "träna så mycket du pallar" under 2012 och gjorde framsteg men fick inte ut skit i förhållande till den mängden jag la ner. Hade dessutom två problem till, mängden träning gjorde mig mer deppig än det gav kickar och jag blev ordentligt stel av all träning, så stel att det började bli ett problem. Så för att hitta något som blev hållbart i längden, man kommer troligen alltid vilja träna, samt hitta inspiration till att köra ett hårt år till så krävdes det vissa förändringar.

Trodde först att hemlighet låg i att skaffa tränare, var i kontakt med Björling redan 2011 efter Phillies och fick bra feeling sen lyckades ju Jojje släpa sig till Kona efter 7 långa år, och det var med Mohikanen han nådde fram. Pratade även lite med Jocke B men ville ju helst inte släppa det själv. Efter noggrann analys och scanning (min scanning är mer känslomässig än Perras och Valpens men ändå) så kom jag, efter att insett att Macca kör Pasiupplägg (dvs massor med coacher), så fanns det tre möjliga alternativ.

1 - Jonas Colting, kunnig, lite speciella idéer kan man tänka och tillräckligt dum i huvudet (på ett bra sätt) för att kunna sporra en annan.
2 - David Näsvik, mer autist och wattfascist än Valpen, min raka motsats i personlighet och så klinisk i upplägg och utförande man kan vara. Det var vad jag trodde då. Några mail senare så visar det sig att han är värsta sköna snubben men självinsikt och inte alls någon världsmästartyp som Ponta. Så bra är min scanning med andra ord. David är kvar.
3 - Filip Larsen, samma fördomar som ovan fast i någon form av kvadrat, dessutom professor i träning och galen. Dessutom riktigt skön som ni som hängt med sen tidigare vet. Finns lite bloggfighting om Nitroveganens slingor här och Filips svar här.

Verkar som om man måste ha någon form av unik frippa för att vara aktuell som coach.

Tog dock inte kontakt med någon så jag vet inte om det varit möjligt. Men så efter lite funderande och djupsnack med Valpen så landade vi till slut i att köra en gemensam och tidig Ironman. Vi skulle försöka dra lärdom av våra 4 år som vi ändå investerat rätt hårt i och lägga upp en bra plan och försöka köra så mycket ihop som möjligt. Det har ändå varit en stor del av glädjen de tidigare åren och det tappade vi bort 2012. Sen är det klart att man inte kan köra allt ihop men ett par nyckelpass per vecka ger ju rätt fett surr.

När vi filat klart på planen så adderade jag ett par viktiga målsättningar som jag sedan uppdaterar varje period. De viktigaste övergripande var,
- skilja hårt på kvalitet och distans
- ha två vilodagar, dvs ingen triathlonrelaterad träning, per vecka.
- kör på så länge kroppen svarar på träningen
- hitta tillbaka till glädjen, stora prestationer kräver stor motivation, så jag vilade helt enkelt när jag inte var sugen.

Men det kanske viktigaste steget var att ge mig hän ordentligt till Yogan och lägga mig helt i händerna på Bella på VillaVi i hennes Body to Mind tänk, detta för att jobba bort min stelhet och lära mig mer om mig själv på så många mer plan är bara sportsligt. Anledningen till att jag valde "alternativa" vägen är att jag jobbat med kliniska proffs i sen jag var 15 och stegade in i elitlivet för första gången och deras uppgift har alltid varit att göra mig spelbar till nästa fight, ihop med min tjuriskalle ha vi oftast lyckats, men ingen har någonsin sett till helheten och det är spännande och den resan har fan bara börjat.

Vi befinner oss nu i perioden av ostrukturerad träning, 6 veckor, det är vecka 41 oktober 2012. Vi har nu 7 veckors prep framför oss. När jag lägger upp målen för höstens träning på ett hotell i NYC så skriver jag

" HÄLSA: Sätta högre värde på hälsa inte bara fitness, dvs behålla rörlighet och styrka i kroppen. Stretcha och köra Yoga hela vägen fram. Se till att få bättre balans och inte bara prioritera volym utan mer åt kvalitetshållet och ställa in träning om det inte känns bra."​

Nu är det bara hålla andan, så kommer snart prep-delen inom kort. Och ni som gillar siffror, där kommer ni verkligen att gå igång.

Dags att förändra konstprojektet?

Ok!​
Har ni någonsin varit med om att man väntar med att göra något och till en början så känns det lite stressande, ligger där och skaver, men efter ett tag så går man över den där gränsen när det känns ok, det kanske inte är det viktigaste trots allt. Skulle tro att det är inspirationen för konstprojektet Puppy TS i nuvarande form som tryter, det är ju per definition en start och ett slut som gör ett projekt.

Jag börjar tänka att vi har fyllt vår funktion som katalysatorer, inspiratörer och clowner. Vi kanske sakta men säkert närma oss exit där konstprojektet Puppy TS når vägs ände, utrymmet kommer så klart att fyllas, så är det med saker när man till en början vet att man borde ta hand om och vårda dem för att behålla initiativet och inte bli followers som alla andra, men efterhand tar annat över. Eller som Oscar Wilde valde att uttrycka det, everything popular is wrong.

Så när ni läser kommande inlägg så kommer hårda kärnan att sammanfatta uppbyggnaden inför och sedan rapportera från Texas och årets IM-race. I samband med målgång och summering där så kommer även formen för det här konstprojektet att förändras radikalt. Projektet kommer verkligen inte försvinna, bara ändra uttryck, inriktning och form ett tag. Känslan är att man blir lite kvävd i de sociala medierna som de är idag, man känner sig inte unik, utvald och speciell. Man väljer själv om man ser det som slutet eller början. Men oavsett om det blir äventyr på nåt jävla fjäll, ett fullfjädrat cykelstall eller kupp på någon snabb tävling kan ni kallt räkna med att ni kommer att märka när det dyker upp nära er.

Klubben Puppy TS och dess medlemmar kommer också så klart att leva vidare och härja runt i på landets tävlingar, vi är fler, bredare, snyggare och bättre än någonsin. Vi har dock nått någon form av maxgräns på 20 pers för att kunna uppfylla grundbulten för den här föreningen. Tanken är att kanske görs det mer nytta när vi är ute och dunkar intervaller och träffar folk än sprider lynchstämning i trisverige. När vi kickade igång 2009 var det bara det stora klubbarna och vi, nu har det ploppat upp en hel uppsjö av mindre klubbar som inte passar in i de stora klubbarnas mallar, det kallar jag att bidra till utvecklingen. Kommer också passa på att slänga upp en flik med nytt skit och en PuppyCal här för att ni ska ha möjlighet att följa vår framfart om än i lite kortare form.

Ladda därför för ett inlägg om uppbyggnaden inför Texas, kommer till söndagens vilodag.

Check på den?

Jättetuff torsdag med Running Sweden

Även om inläggen inte duggar tätt i februari så sliter vi på med träningen. I torsdags var det dessutom inte heller sämre än att vi skulle gästa Running Swedens torsdagspass. Det är som ni kanske vet mer eller mindre kutym att kalla sin pass tuffa namn som megasupertufthursdays osv. vi valde därför att gå in med arbetsnamnet jättetuff torsdag, kanske inte lika skräckinjagande men ack så bra.

Planen var att vi utan inblandning från de rutinerade RS-ledarna skulle in och ta pulsen på vår nya partner, vi jobbar inte med hyllning utan anledning så vi dök upp utan Putte (ja, han från Hell) Amanda och Micke som alla är välbekanta ansikten på Planet Fitness. Vi mönstrade dock CrossFitDudde, Löpking Pjärta och två lite plufsiga killar som kastade boll när det begav sig. Fick veta av trevliga bruden att det skulle dyka upp någon triathlonklubb och att det vankades 2x4x90s borta vi Karlberg, efter lite sedvanlig puppycirkus joggade hela gruppen helt sonika dit och började köra lite löpskolning. Pjärta var fruktansvärt övertänd och körde Ravellisteg i ett eget spår för glatta livet trots motsatta instruktioner, kanske berodde det på uthängning deluxe på twitter under dagen.

P to the Järta hotar köra finisherthicha på kvällen @runningsweden pass, oklart men måste man inte gå i mål för att få en? #jättetufftorsdag

— Puppyhenke (@PuppyTS) February 14, 2013

Hur som helst så föll det sig så väl att vi hamnade med king Torkel och dunkande 90s intervaller för glatta livet. Trots att Torkel bröt mot den gyllene regeln och aldrig skrika ut tid kvar förrän det är hemgång (dvs passerat halva minst) plus att undertecknad höll på att bajsa på sig sista 10s på varje intervall så gick det bra. Vi höll bra fart med hänsyn till underlaget och jag tror att alla hade lite värkande vader på fredagen.
Man märker att det finns lite kärlek till gruppträning då hetsen blir brutal när vi det väl vankas race. Riktigt bra pass och trevligt folk.
Vi kommer garanterat att komma tillbaka.

Puppys på plats (brutalt dålig skärpa men ändå något) med King Torkel inklippt på gammalt klassiskt skolfotomanér.

Puls och fartkurva för nördarna.

Annars så har de två avverkade base3 veckorna rullat på bra, ökad volym knäcker ju lite. Men de två mest bestående träningsminnena från dessa är;

I onsdags fick jag och vår snabbaste kille Micke Sahlberg till lite kollektiv träning på Tenant and Partners lilla träningshörna. Det giggades Monark för att kolla att watten satt där de skulle men framförallt var det magiskt bra häng. Storchefen Torbjörn dunkande tusingar på löpbandet som det var världens enklaste sak (i alla fall de första 4) och (min granne typ) Conny kollade regelbundet så att vi inte lökade runt för mycket.

Riktigt bra gäng, förutsättningar och kultur där för GzMicke att utvecklas. Det enda minuset var väl egentligen att folk tittade på mig som om jag var dum i huvudet när jag bombade på med frivändningar med överstöt efter 90min monark medan Micke körde löpband.

Så klart körde vi fetaste hip-hopen i högtalarna, hörde dessa raderna i morse och tycker det kan bli dagens pass till Micke.

You little fuck, I got money stacks bigger than you
When I was pushing weight, back in '88
You was a ballerina, I got the pictures, I seen ya

Det andra bestående minnet från veckorna är löpveckan från helvetet (bild till vänster) under årets mest snöiga vintervecka så var fruns bil på verkstad så det blev det att låna ut sin bil och springa i alla möjliga riktningar och åka buss när det behövdes. Två reflektioner på den. - Jag är fett imponerad av er som uppbringar 100k + per vecka på löpet, det dödar.- Löppendlare är fan så trevliga och hejar när man möts, annat är det med cykelpendlargubbarna. Där snackar vi tävling.
Nu är det således bara en basevecka kvar, sen är det vilovecka innan vi kliver in i mer tävlingsspecifika perioden build. Men innan dess så ska det hinnas cykla lite på Lanzarote, fick check på att ta med Cervelon nu på morgonen.

Sist lite musikreflektioner:
Kolla Petters senaste släpp nedan, går flitigt på radion, gillar att de har med Salem och Pontare i akustiska videon eftersom de har producerat.

Ok, då giggar vi lite trainer innan det är dags för Mello.
Aight?

Årets slut närmar sig

Leute, det betyder typ folk på tyska, kul att ni börjar hitta tillbaka till gamla fina Puppyts.se i nya kostymen. Lite oklart om det bara är Tuggarn som är iskall eller om kommentarsfunktionen har hoppat igång efter lite justeringar på inställningarna.

Mayakalendern har som bekant redan löpt ut och vi lite mer binära går mot årsskifte och det närmar sig summeringar av olika slag, vem vill inte kolla in sin årsstatistik? Dock så har den största statistiknörden av alla krashat sin dator och senaste back up är gjord 2009-ish, så frågan är om vi någon gång får veta om Valpen matchat Karin tri 2012 eller om Karin även fortsatt käkar puppykillarna till frulle när det kommer till volym. Sannerligen mäktigt. Får återkomma om den.

Annars så har julen avverkats och som vanligt blir schemat lite upphackat, vilket visserligen är trevligt, det enda är att man blir lite nervös när det är skidor på TV för då vet man att Perra sitter och dunkar trainer ute i nya barren på Lidingööö och Valpens mängd tjuvträning ska vi inte ens snacka om. Undertecknad är en helt annan historia, sannerligen lojal mot fart och schema ;-)

Denna sanna trainerkungen, Valpen i julklappsoutfit och hetaste mössan januari 2013

Hur som helst, det mesta gällande den hetaste klubbens outfit, fetaste badmössan sen 2009, custom-made cykelpaket, schtekheta visors, klubbkläder och fansens kit med nya loggan är kirrat inför 2013 men det finns ett oskrivet blad på stylefronten. Tävlingsdräkten! Det har synnerligen inte saknats alternativ och partner Olander har verkligen sträckt ut en hand och visar att Olander och Puppy typ sitter ihop, som sig bör visserligen men undertecknad håller sig lite kallsinnig till svennebanan Sailfish. Även kingen Dörlich (Guildo Horn kör musiken om ni pallar se filmen) har haft ett finger med i spelet. Inget är dock klart men förra veckan droppade Valpen.

- Haglund körde Speedos på Hawaii någon gång på 90-talet.

Den kunde man ju så klart inte släppa så jag kollade av med puppyvännen och simesset Haglund, som knep en plats på Kona 2013 nere i Florida nu i höst med mäktiga 9:18, vad det egentligen är som gäller. Drog i väg ett mail och det här kom tillbaka.

Haglund giggar inga jävla speedos - han kör saucony!

-------- Ursprungligt meddelande --------
Ämne: SV: Kona
Datum: Sat, 22 Dec 2012 23:10:09 +0000
Från: Fredrik Haglund
Till: Henrik Roström <homer@puppyts.se>

Hallå där,
Härliga minnen...
Saknar faktiskt mina "Soucony" brallor och topp:) Inga Speedos alltså. Blir nästan rörd när jag ser mig i dom...Tror jag slängde dom bara för något år sedan då jag röjde i garaget. Jag minns inte att jag fick något pungskav av dom. Viktigt att smörja in sig bara. Dom jag hade hade en liknande vaddering som de flesta braxer har nu för tiden. Ni kan ju maila Faris El Sultan och kolla om han kan skänka er en uppsättning "topp och badbyxa" Fränt att ni drar till Texas. Ni kommer klara det galant.
Vore kul att träffas er ute i Stilla Havet i oktober

Med vänlig hälsning Fredrik Haglund

Som ni ser är det fokus pungskav och vaddering och det verkar som att det kanske skulle kunna funka. Återkommer när jag fått svar från Faris. Fick dock kloka synpunkter från frun att när det vankades tuffa splitshorts så blev det skav insida lår men det har jag typ redan förträngt. Så den som kränger tanga därute är det bara att höra av sig på homer@puppyts.se.

Den andra outfitten som skulle kunna vara aktuell är den som Mark Allen körde (snubben till höger för er som inte är nördar) under det legendariska Ironwar 1989. Vi får se var det slutar.

Avslutningsvis
Tycker att det är lite festligt att TriSverige fått upp ögonen för MAQ, tycker man läser det lite överallt, lite konstigt faktiskt att den "unga" och inte så traditionsstyra sporten snappat det tidigare. Men sannerligen behövs det lite mer olympiska lyft i den här sporten.

Hoppas att ni haft det fint i jul, återkommer med lite summering och annat lajbans inför 2013.
Gott slut.

Now it´s time to do the math

Tillbaka, ny hemsida och nytt huvudmål inför 2013 så nu åker vi.

Aight, ni har säkert inte missat det, men det citeras väldigt mycket från NBCs "dokumentär" från Ironman 2010 där Macca krossar och Lieto försöker döda fältet på cykeln, se bild nedan.
Men nu är det så att nu har den äntligen dykt upp, dokumentären från Celtman 2012 som får resten av trainer-rullarna att stå sig slätt, och om allt fungerar som det ska så landar den i datorn imorgon fredag. Får se om vi kan få till lite magi så att vi får upp några sekunder med the big Swede på bloggen här till helgen. Den finns här om man är någon form av hacker (läs typ PLANS) och är bra på att dölja sitt IP-nummer.

Men om vi nu ska återvända till rubriken, det är dags att summera vad som har gjorts under året och under förberedelserna inför 2013, för detta är ju veckan som vi startar upp träningen på allvar (block1/base1) inför nästa års huvudtävling. Tänkte först att jag skulle snacka lite träningsupplägg och sånt men kom på mig själv att nästan somna när jag läste utvald runnersbloggares veckoschema, så den fällan går jag inte i idag.

Apropå runnersbloggar, tycker man ser gamla hederliga PT-Erika lite här och var den här hösten och för er som inte vet, det är väl egentligen inte så många så spelade vi in en film med Erika inför Phillies 2011 som skulle heta "Valpen skaffar PT" men det var för mycket annan skit som kom mellan men Valpen och Henke i "aldrig mera fet" version Puppy TS kanske trillar ut under julen om andan faller på.

Det rasar ju in olika affärsupplägg där folk vill tjäna pengar på sin hobby, jag gillar det! Tycker alltid att det varit lite för mycket agg mot den gode Colting som väl varit först med att tjäna lite stash och gjort det bra. Det är ju lite upp till konsumenten att välja, det väl egentligen bara Runners som inte gjort någon redaktionell granskning av det Jonas säger, övriga har ju ett val och läser man inte in varumärkesbyggandet i provokationerna så kanske man kan bli upprörd, vad vet jag. Det här forumet tillåter ju att jag säger det jag vill och vi i Puppy gillar ju Jonas som fan! Det som man dock kan ha synpunkter på är alla dessa tränare och coacher som ploppar upp till höger och vänster, där tror jag dock inte alla har insyn i att det kanske inte räcker med att vara PT eller gått idrottsgymnasium men det lär man säkert bli varse, för 90% inklusive Puppys hard core är det fortfarande fokus på att ta jobbet istället för att skaffa coach. Även om det varit nära, men det där får vara ett helt eget inlägg.

Årets huvudmål
Ok, då ska jag väl försöka komma till det som det här egentligen skulle handla om, årets huvudmål. Efter 2010 succén i Zurich samt min och Valpens bejublade resa till Phillies 2011 så blev 2012 lite av ett mellanår. Samtliga tre hardcoremedlemmar på olika tävlingar så det var lite av en förutsättning för att kunna motivera oss gamlingar (Henke och Perra) att köra hårt ett år till var en kollektiv utflykt. Så efter noggrann research av Valpen så landade valet på Texas!

Så nu är det bokat och klart, 18 maj kör vi återigen ett gemensamt race samt inte minst en riktigt fet roadtrip och tro mig att nu är det återigen ett taggat gäng. Valpen ringer och meddelar tider till höger och vänster, både vad som krävs i olika klasser samt vad Perra gör för splits på simtestet. Han gillar det där men efter måndagens långdebut från Valpen, som varit lite öm i foten, skickade han mess om att det var trötta ben men fick svaret att jag tyckte att lätt distans inte slet så mycket så var det inte det vanliga hugget tillbaka. Så det är kärlek som vanligt. Men det som framförallt ställer vissa krav att tävla så tidigt är att få till bra cykel så vintern kommer bli i trainers tecken. Kan bli bra.

Kolla in IRONMAN Texas hemsida om hänget i Woodlands.

Så här på slutet. Fick ett mail av Bettan, head of supportteam även hon BBC kändis, att vi borde hylla Lisa och det ska vi så klart göra. Om ni inte sett den tidigare så kolla när vi träffade Lisa redan 2010 och hängde. Hon är så klart fortfarande vår favvis.

Har en annan puck om Lisa men nu måste jag komma i säng för imorgon vankas det Vasalund 06:30.

Kärlek
Henke

NYC istället för Kona?

Yo,Sitter på mäktiga The Standard i East Village och vickar på fötterna i kommande säsongs tävlingsdojjor inhandlade på Nike Town, har precis avverkat en kort FaceTime med Valpen som lägger sig tidigt den här fredagen.

Kör den här veckan i New York med bästa fotografen. Har sen debuten i stan varit såld, nu när vi dessutom har lite vänner som flyttat hit och får ännu mer bra tips så lyfts det nya höjder. Magiskt. Bara en sån sak att Stiffler dök upp på Wholefoods på East Houston idag gör ju att det lyfter ;-) Får dessutom något mot min besatthet av NFL, ska kolla Jets på söndag på nya stadion.

Annars handlar det mest om att hänga runt, käka på Chipotle (när kommer det till Stockholm?) leta bästa burgaren och leka säker. Inhandlade en bok på MoMA som översatte lite raplyrics så nu jävlar ska P to the Järta och Sahlberg få lite mer sköna insults.

Nya dojjor och massa burgarhak, det får man inte på Kona

Hur som helst fick tips, av tror det var Perra, att kolla på IM i Kona när jag var i USA. Är tyvärr lite för lite autist för det, även om jag ser NBC filmen från 2010 varje gång jag kör trainer, så är det lite för bra för min smak. Väntar på NBC dokumentären.

Men det är ju ett helt gäng svenskar som är på Kona nu i veckan och tävlar till helgen. Har faktiskt varit lite för disträ senaste veckorna för att ha någon vidare koll. Men detta vet jag. Alex aka Lotta på Liseberg aka Ironmanalex kör och oavsett hållningen på onsdagsimmen så är det klart att vi skickar kärlek till Alex. Jojje, 7 års resa får sin ände i helgen. Trots diverse synpunkter på saker som vi inte har en aning om så gillar vi Jojje. Sist men inte minst för att han har vett att nästan alltid gigga i Puppybadmössa. Men det är ju klart det kan ju inte finnas någon med hyfsat normal smak som hellre giggar SPIF eller SCF mössa, ser ju ut som skit i jämförelse. Vet att Perra och Valpen säkert skulle vilja skriva Olle dessutom så då gör jag det, verkar vara en bra påg om du frågar mig. Oavsett tidigare battles med MangeJ så skickar vi lite kärlek och starka cykelben även dit.

Det sägs ju att det krävs cirka 10 000 timmar för att blir riktigt jävla vass, så det får bli en kortis det här för nu bär det av mot Brooklyn bridge för dagens korta löppass. Säsongen har tjuvstartats men på tisdag startar den på allvar, kommer massa mer om det så klart.

Sist Nya hemsidan är helt klar för lansering, det finns dessutom massa bloggmaterial som fått stå tillbaka under transition, det har jobbats hårt och gjorts en massa andra bra aktiviteter, bra för själen, bra för jobbstatusen och lite bra för kroppen. Men till nästa veckas årsmöte så smäller det, BOOOM!, nya puppyts.se kommer upp. Till årsmötet får vi även veta vilka som är nya Puppies, de som kommer köra för oss 2013. Kan bli bra.

All for now Henke, who loves you like a fat kid loves cake

Inför ötillö 2012 - filmen

Allt eftersom vi närmar oss Ötillö, på måndag den 3e september smäller det, så bygger vi lite stämning. Idag på kvällen körde vi det sista specifika passet i Hellas. Under föregående vecka fick vi oss en pratstund med Tuggarn, plus att vi snackar lite utrustning och bjuder på lite sköna klipp från förra året..

Årets tävling närmar sig vänner, återkommer med lite mer innan det är dags.

Landat och laddar om!

Henke här som vanligt, Har nu landat hemma och hunnit smälta lite intryck och försökt analysera och känna in lite mer. Är fortfarande besviken men samtidigt en erfarenhet rikare, problemet (eller det fina om man så vill) att det blir så brutalt tydligt och kliniskt när man kör racet på det sättet, med tydliga brutala målsättningar som vi (Perra undantaget) alltid gjort. Det är samtidigt det som ÄR Puppy TS och det är där vi är som bäst.

Vill passa på att tacka för all fin respons jag fått här på bloggen och via luren, det uppskattas ska ni veta.

Del av Challange Köpenhamn som man faktiskt kan glädja sig åt i efterhand, bra sim.

Hur det kommer att se ut nästa år är ännu långt från klart, men det har satts ett antal bollar i rullning som är spännande. Puppy måste hitta tillbaka till kärnverksamheten och det kommer bli en del förändringar, både här på bloggen men även när vi syns ute i landet. Verksamheten här på bloggen har varit lite splittrad efter Phillies, det ska vi försöka ändra på och mer komma tillbaka till den raka rapporteringen, glädjen och ärligheten. Vi är inte som andra triathlonklubbar eller bloggar och vill inte heller vara det. Den här bloggen ska ta med er på vår resa från tjockisar till triathleter även om vi fått med några smalisar sen starten. Ni som varit med sedan starten kommer inte bli besvikna utan känna er mer hemma.

Henke i våtdräkt är kärlek likaså kramen av SCT? killarna till höger, hör av er om ni vill ha mer bilder. henke@puppyts.se

Innan det är dags för årsmöte och det årliga kalaset i oktober (preliminärt 20 oktober) så kommer det ske mycket arbete för att lägga den nya plattformen men även bloggen och hemsidan kommer få sig en duvning.

Men långt innan dess, måndag om två veckor, så är det dags för årets stora upplevelse och bästa tävling ÖtillÖ, om ni inte sett förra årets rulle så kommer den här. Team Malaco har börjat uppladdningen med den årliga löpningen upp och ner på Flemminggatan i våtdräkt och rosa badmössor, kärlek.

Till helgen bör ni dessutom ta er till Slottet för att kolla in ITU som går för första gången i Stockholm, Puppy TS är ju dessutom representerade av svinsnabba Micke Sahlberg. Missa inte det.

Oj vad det cyklas här då!

Som avslutning så vill jag gratta några speciella personer som gjorde bra resultat i Kalmar Jocke Berggren, 8:39, svårslaget klubbrekord kan man gissa. Henrik Blad, Kalmars stolthet och legendarisk handbollsspelare sub10! Mange J, fan va snabb du blivit, nytt bet nästa år? Jonas Colting, gillar karln. Plus en massa andra så klart men man kan ju inte rabbla alla man känner.

Ska vi säga att vi stänger Köpenhamn med den här bilden så återkommer vi med lite mer grejor inför ötillö under nästa vecka?

Finnes: Cervelo P2 aka Henkes Racereport

Kravet för att få Cervelon är så klart att man får hämta skiten på botten under Öresundsbron. Missförstå mig inte nu, jag har mycket stor respekt för Perra (som har klubbrekordet) det är du värd, men även Selvin för deras tider, men det var inte det som var målsättningen. Det är ju en del av skiten att man får stå där som en pajjas när man inte infriar sina målsättningar. Men det är en del av det här spelet.

Från början. Simmar bra: 01:02:59 säger klockan när jag kliver upp på rampen otroligt nöjd, köttar på bra från början mattas av lite mellan 1500-2700 (det sitter markeringar på broarna, bra!) men uppbringar lite till sista 1100. Det var simmet jag var mest orolig för innan start. Du får vara kvar Sahlberg!

Cykeln: Växlar rätt smärtfritt, skojar med en tysk i T1, om att man inte får vila mellan grenarna. Han ser helt oförstående ut där han sitter och knör med sina kompressionsstrumpor i tältet. Ut på hojen och livet känns bra. Håller mig i skinnet och lägger mig på 36km/h i snitt och cirka 135 i puls och ligger kvar där trots att jag bli omcyklad av halvfigurer som jag inbillar mig att jag kan ta. Efter 3,5h händer något, trycket försvinner i benen helt och hållet som en blixt från klar himmel. Har ätit och druckit helt enligt plan och känt mig stark. Slår av på takten in mot stan för att inte bränna mig helt och hållet.

Löpet: In i tältet och vet att jag är typ 5-10min back på planen samt att jag har inte inte tillstymmelse till kraft i kroppen, den bara värker, börjar grina när jag ser Anna men uppbringar all ilska och power som finns, ska ge löpplanen ett försök (49min/varv) håller första varvet sen faller jag fritt, lyckas dock öka lite sista varvet men det är marginellt.

Landar väl på typ 10:06 eller nåt men jag har inte kollat och skiter rätt hårt i det. Vet inte riktigt vad det var som inte ville sig, att kroppen lägger av efter 3,5h cykel känns lite konstigt, det är för tidigt, ansträngningen är inte så hög. Visste att jag skulle få slita men hade väl en förhoppning att det skulle komma efter 2 löpvarv. Får fundera på den för de tuffa 8 veckorna innan toppningen gick det snabbare och var längre pass än så här, utan större problem. Kanske var toppningen, eller så var det inte min dag om man hårdrar det så var jag inte bättre än så igår.

Det var en mycket fin tävling i övrigt och jag hade hela min familj inklusive min fantastiska fru Anna som körde unik liverapportering på twitter på plats. Det är så klart Anna som tagit de fina bilderna i blogginlägget, kanske kommer det något mer därifrån. Familjen gjorde det hela lite enklare igår när man fick ta en öl i Nyhavn efter målgång.

Nu laddar vi om med en ordentlig kräftskiva och sen ÖtillÖ med världens starkaste Perra, kommer bli jävligt smutt och jag längtar redan efter årets bästa tävling.

Hur nästa säsong ser ut har jag inte en aning om men som det känns just nu så pallar jag inte lägga ner den tiden som jag gjort i år utan att prestera bättre så man kanske får sikta på att bli klubbmästare i Sundbybergs TK eller något annat, eller bara gå med i klubben av halvkassa bloggande triathleter.

Smiter mellan med toppning och Kilsbergen - uppdaterad

Uppdaterad med bilder samt lite text och justeringar Woop Woop, Sitter nu på planet hem, läser en som vanligt bra artikel av Jan Gradvall och pumpar på i Beats by dre lurarna.

Norseman Innan det kommer något om toppning och Kilsbergen så är det läge att gratulera Perra som igår landade på en 72 plats på 13:24:03 på den hårdaste av alla , Norseman, så idag blir det att dra på sig svarta tröjan för Perra. Känns lite tryggt att ha honom som partner på ÖtillÖ. Lite fina placeringar av Lelle och Hultgren dessutom, hur det gick för trevliga Lanto har inte min uppkoppling tillåtit att få fram, men troligen succé där också. Väntar med spänning på rapport från Perra.

Perra på toppen!

Toppning Tills dess kommer här lite från Toppningsvecka 1 inför KMD Copenhagen. Vecka 1 av toppningen har mestadels skett mitt ute på den Toscanska landsbygden, gift med en superfotograf som reser en del kan man få stå ut med sånt, jobbigt. Hittade efter lite bra surr med Fabio, läs kungen, den lokala simanläggningen, där mycket aggressiv simning bedrivits. Badet höll brutalt bra klass med inne och utebanor där man är i princip helt själv, simmade så klart ute för brännans skull, Coltingstyle, mäktigt som en viss Tuggare hade uttryckt det. 

Första toppningsveckan har mängden trappats ner och det är rätt många vilodagar men lite kortare och rätt hårda pass.  Toppningen består till lika delar av Coltings bombsäkra 19-dagars, Joe 'Frimpa' Friels 3 veckors och lite egna erfarenheter från Zürich med fett tryck och Phillies med mindre bra tryck.

Tisdagen bjöd på det bästa passet, ett rätt brutalt cross/brick pass där cykeln utgjordes av 120min brutalkuperad terräng på någon form av cyclocross med ett efterföljande löp i 35 grader på dammande grusvägar runt Chiancino. Det kändes dock att det var rätt att börja släppa på träningen, fortfarande sliten i benen, för de senaste 7 veckorna har varit bland det tuffaste i mitt träningsliv. Tänkte återkomma lite om träning, upplägg och annat till hösten för som vanligt så sprutar det ut idéer när man får lite semester eller belastningen lättar lite på jobbet.

Sista veckan inleds ikväll med löpintervaller hemma på ön och sen 2 rätt korta fartfyllda pass tis-ons hemma i Stockholm och sen torsdag bär det av mot gamla fina Malmö, sen Köpenhamn och race, återkommer med lite livetracking och sånt skit när det blir dags.

Kilsbergen Det som avslutade den hårda perioden aka Block3/Build för två helger sen var Kilsbergen på lördagen och en distanscykel på söndagen. Kilsbergen är en riktigt bra tävling och mycket av Puppy startades där eftersom vi (jag och Valpen) debuterade där 2009. Minns att Micke Selvin då sa att det tog lång tid att bli bra i uthållighetsidrott minns att jag tänkte att det kan väl inte vara svårare än något annat, men han hade så klart rätt den gode Selvin. Upp till första platån gick det i ett nafs så nu är det bara att ta jobbet för att kliva ytterligare ett steg. Men även för det finns det så klart en plan.

Så då stod man där igen på startlinjen och insåg att kroppen inte direkt kommer sprätta, med tanke på långsiktiga mål osv bla bla. Har ju varit några sådana i år. Var lite starstruck av att Björta Andersson var där med sin 58 klinga men lekte säker Stockholmare, fanns dock vissa som valde den andra vägen. Snackade ut med trevliga Mackan Hultgren och alltid lika trevliga men lite mer osynliga Mange Olander som vi stött på en del genom åren. Även Lotta var där och Staffan fotade och hejade. Hade dessutom valt att ta med farsan som supportteam och det var kanske det sämsta draget man kunde tänka sig, skulle nog ringt Bettan istället.

Ok racet nu då. Hade fokus på sim, simmade dåligt i Vansbro så det blev att klämma på. Fick Lottas fötter på andra varvet och lyckades så när hålla dem och var fett nöjd med det, oavsett att hon var sliten, har kört hård sim efter Vansbro och kommer köra ännu mer framöver för tro det eller ej man blir bättre på det man tränar. Upp ur vattnet springer upp till T1och dundrar ner för backen med Valpens assnabba disc. Känner rätt snabbt att det inte finns mycket nitro i de där benen men håller anständig fart och kniper väl någon men släpper två snubbar förbi mig på slutet för att jag lovat Sahlberg att springa lite bättre, har fuskat och kört kvalitet med honom när Valpen käkat mousakka i Grekland. Efter två rätt tuffa varv där jag ser att Björta dödar de övriga så är det växling ut på löpet. Håller bra fart ner till slalombacken första gången och sen har de gjort det lite extra festligt och lagt till en lång jävla backe till upp till växlingen. Har dock rätt bra krut även på andra varvet och kniper några placeringar där och håller i bra i mål.

Bilder tagna av Staffan och en från denna hemsida, gillar att biceps ser lika stor ut som benen, dock synvilla.

Reflektioner: - Som vanligt mycket bra race och ordentligt tuff bana (inte Norsemantuff dock) tror dock att löpningen var lite längre än 11k och simningen snackades även den om att den var lång men den har aldrig hittills stämt på en tävling vad jag vet. - Simmet, otroligt nöjd att nästan kunna ta Lottas fötter och hade en bra känsla, typ 2:30-3:00 upp till Mange, Näsvik och Mackan. - Cykeln, ont i benen och halvuselt tryck, tappar lite här men håller mig rätt lugn och sansad för man vet vad som kommer. - Löpet, känner mig som ett taktiskt geni när jag inte bombar allt från start, har inte så mycket fart i benen men blir heller inte slut i flåset, tappar bara 3 min på Haglund och har 10 slag i snitt lägre än 2010 pulsmässigt, antar att vi tar den på ökad blodvolymkontot. - Allt som allt nöjd med genomförandet, skönt att få en tävling och en ordentlig genomkörare allt i linje med planen, landar väl typ topp 10. - Björta dödar allt som rör sig, Mange 2a (grymt kört, impad) Hultgren typ femma tror jag.

Sist Lite i skuggan av Norseman är det några som gjort lite bra grejor som borde hyllas. - Lisa så klart, riktigt stabilt att fixa silvret trots lite strul på vägen. Snacka om att hantera omständigheterna. - Tuggarn, visar att trailkungen bor söder om stan, fin insats på swiss trots problem med höjden. Men Ornö är Ornö bara så att du och the Dude är med på det. The Dude som för övrigt är klar för Puppy till nästa år. Stort också att du fick med dig multisport och cykelngurun på äventyr. - Sahlberg körde cuptävling nere i Malmö ingen pall denna gången men är det inte mästerskap så. uppdateringar - Det verkar som om Sahlberg kommer köra ITU i Stockholm, räknar fett med mer om det inom kort. - Micke Granath gjorde dessutom debut i openwater tävlingen Bergviken och gjorde det med den äran en niondeplats blev resultatet. - Ola fanns också på plats i Malmö, utan min vetskap och knep en sjätteplats i masters 35, oerhört stekig dräkt dessutom.

Hörs till helgen gott folk och skicka gärna glad tillrop till @bjelkmar

Amfibiemannen 2012 - Puppy TS

Uppdaterat med dagens resultat, endast ett urklipp med splits etc. på Puppylagen

Idag, fredag så går tävlingen Amfibiemannen av stapeln ute i skärgården och Puppy TS är representerat av 4 lag.

Om ni vill kolla livetrackning gör ni det här. Lagen är enligt nedan, värt att notera är att brudarna kommer från ingenstans och gör comeback i hetluften.

190 » Björklund, Catarina (SWE) » Allringer, Anna WD PuppyTS /Team Öwdaln 71 » Liljeholm, Marcus (SWE) » Granath, Mikael MH PuppyTS Team Benchwarmer 170 » Nykvist, Johan (SWE) » Nilsson, Charlotta XM Puppy TS Mix 114 » Törnqvist, Johan (SWE) » McRae, Rubin MH Puppy TS

Sista laget i listan är frukten av ett sim/löp skådespel som gått av stapeln sena onsdagskvällar i Sumpan under hösten och våren. Vill ni läsa mer om amfibiemannen gör ni det här.

Annars så är det stora saker coming up: Racereport från Arvika - alltid lika snabba och pålitliga Amanda har knackat ner sina reflektioner - kommer imorgon, inväntar bilder från PT Erica dessutom.

Uppsnack NXTRI - faktiskt helt sjukt att Perra inte snackat upp Norseman ännu, vem vill inte veta om vevpartiet som sänkt farten så brutalt hela våren, kommer senast nästa vecka.

Racereports Amfibiemannen - Skulle tro att Valpen hackar ner några rader och det skulle ju vara trevligt om Mackan och Micke presenterar sig på bloggen.

Sen kommer jag själv och troligen lotta att sticka upp till Kilsbergen för ett avslutande kvalitetspass imorgon lördag sen fortsätter toppningen mot KMD Copenhagen den 12 augusti.

Tror det börjar röra lite på sig.

Prestationer, Vansbro, boost och film

Yo, doglovers!Det har varit full speta ett par veckor nu och det har bloggats dåligt, här kommer en catch up men först lite vanligt dravel.

Som ni säkert inte har missat så har den hårda kärnan sitt ursprung i handbollen, Valpen hann aldrig riktigt blomma ut, trots bra coach iaf ett år, men hann efter handbollsgymnasium med några allsvenska år. För egen del har det varit handbollsgymnasium som ledde till elitserien och allsvenskan (hette tidigare div1) från jag var i princip 15 år tills dess att jag slutade som spelande tränare för AIK i allsvenskan våren 2008.

Ok tänker ni, söker han jobb eller varför hasplar ur sig några gamla meriter? Jo, jag tror nämligen att det format oss på mer sätt och då menar jag inte bara att vi fått med oss 15 pannors för triathlon onödiga muskler eller att vi kan uppfattas som rätt grabbiga i grupp även om vi är så långt från det man kan komma. Utan när man pysslar med elitidrott tror jag, om man befinner sig i rätt miljö så klart, lär man inte bara kroppen att palla dagliga påfrestningar utan får också lära sig tidigt att prestera och hantera kraven på prestation och inte minst ta ansvar för sin prestation.

Det är här man kan känna att det ibland brister för nyblivna elitmotionärer eller för den delen nyblivna elitidrottare. Vad vill jag då ha sagt med det? Jo, i alla fall jag skiter rätt hårt i man springer alla sina långpass i 4:05-fart eller tränar 28 timmar i veckan om man inte får ut det på tävling spelar det ändå ingen roll. Om man sen väljer att köra tävlingar nertränad eller "ur-form" så får man väl stå för det också utan att lipa ut, skylla på livet eller andra omständigheter och göra värsta grejen av det, omständigheterna är ju också en del av tävlingen.

Om du vet själv att du har ett mål långt fram som är prioriterat framför kortsiktigt framgång och du kan hålla fast vid det är väl det bra. Om man sen misslyckas att nå sina mål trots detta så får man väl ta skiten, ladda om och försöka igen eller kanske börja med något man behärskar, typ handboll? eller har jag fel?

Sen kan man ju så klart köra grejor för ur ett upplevelsebaserat perspektiv och det respekterar jag fullt ut, Valpen har svårare för den delen men det kommer med åren. ÖtillÖ är i många avseende det för mig och Perra som säsongsavslutning varje år (3dje i år) men jag har väldigt svårt att se triathlon som detta utan får man inte ut max svider det ordentligt även om man råkar ligga fel i träningscykeln. Det bör dock poängteras att i Puppy premieras det att gå ut med tuffa målsättning och sätta press på sig själv.

Ok, nog om det så blir det ibland när tanken flödar fritt.

Ok, Vansbro, kort racereport. Klacken: Hela fruns familj hade slutit upp och bänkade sig med kaffe och kakor, kul med publik som man känner. Skylten som det snackats om i flera dagar var även den brutal. Enda minustecknet var väl kanske den visserligen tighta men otillåtna lagningen av cola från "moster" Kajsa.

Simmet: Hade bestämt mig för att vara en Perra, dvs starta lugnt och ta placeringar på slutet, istället för att köra klassikern, maxa och köra på så hårt det går. Planen lyckades och jag blev tokarg på mig själv när jag såg klockan på 36 min. Hade bra känsla och allt men det gick för långsamt för min smak. Sista gången jag öppnar simmet lugnt.

Cykeln: Går ut med planen att ligga nära min ansträngning på Ironmandistans, det är där mesta delen av träningen gjorts. Vi amatörer som inte kör på effekt får gå på den lite mer svajiga parametern puls. Cyklar på nästan identisk tid (typ 2:23 eller nåt) mot förra året då jag gick typ all in fast med nästan 10 slag lägre puls, gav i alla fall mig en bra feeling att något gjorts rätt. Tror dock inte det fanns så mycket mer tid i benen, men det kändes ok och framförallt funkade maten bra och jag sjöng låtar man lärt sig från Norra Stå men bytte ut KGB mot Triathlon Väst osv. Förlust mot Mange J kostade mig en lunch på McDonalds, vadslagning, men den var mycket trevlig. Man får ju lite faderskänslor för de små pågasnörena men det verkar vara i goda händer och har ju haft riktigt bra utveckling sen de flyttade upp till Falun. Sen borde de ju fräsch upp sina bloggar lite, Manges är ju iallafall clean, Jonas kan man ju undra var han hittat det temat, men det kan vi ju lämna därhän.

Feta banderollen, framfotslöpning och posé i våtdräkt men Brögger väntandes bakom.

Löpet: Går ut med fett självförtroende och ego, tisdagens 15k brick gick ju i 4:07 och torsdagens fart med Sahlberg i 3:10 ;-) slår av på takten efter 1 varv och landar på beskedliga 1:33, rätt nöjd att jag höll ihop det men trodde nog att jag skulle kunna klämma ur ett par minuter till.

Bra häng och bra arrangerat som vanligt men man saknar ju Perra och Valpen när man är på tävling, den där vi mot världen känslan kommer inte riktigt. Dock bidrog Kalmarlegenden Blad med gott surr som platsar i Puppy sen gjorde han ett bra resultat även om våtdräkten nu ligger på blocket.

Boosten Ok, trots att vi är lite splittrade i år så skulle det i alla fall bli en kollektiv boost, för egen del var det lite halvtid i buildperioden och nu ska det köttas tre veckor till innan toppningen mot KMD. Den kollektiva boosten inleddes dagen efter Vansbro med att jag körde tre kvalitetspass solo runt Ludvika, det ösregnade och speciellt TTn ner mot Sunnansjö har en speciell plats i mitt hjärta. Men som sagt det var ju det där med långsiktiga mål.

Efter en vilodag så var det dags igen, vår andra storstjärna Jocke Berggren kom ner från Falun och inledde med att såga vår fint uppmätta simbana med att vi var typ autister och sen fällde kommentaren att det blir så jobbigt som man förtjänar dvs hur man tränat. Perra hade tydligen inte varit någon barmhärtig samarit och fick käka upp hela hårdrocksfestivalen på det efterföljande 6 timmars cykelpasset och fick slita redan efter 2 timmar, mycket svartrock där kan man tro. Men ett riktigt fint pass med bra fika för en gångs skull i Torsång. Lisan hade varit stolt.

Ombyte i garaget, hetscykel med undertecknad där han trivs bäst. På rulle.

Det blev lite sim och sedan ett avslutande långlöp med delmål för egen del och det blev även en fartökning sista 8 av de 30. En bra sak med boostveckan är att Perra varje år sätter nytt rekord på halvmaran på långpassen, det säger väl kanske mest om Perra att det finns farter där som inte cashats in. 4:30-35 i 30k mitt tips är att 3:10-15 på maran borde finnas där alla dagar i veckan.

Helgen avslutades för egen del med två rätt stora dagar med två stora herrar, trail med Tuggarn i Hellas och första långcykeln på Scotten på evigheter med Valpen. Mycket trevligt.

Perra landade också väl efter en brysk inledning och verkar vad man kan utläsa efter telefon och twitter gå en ny vår till mötes, volymer upp mot 20h från en som vanligtvis mörkar borde vara någon form av rekord. Är som jag sagt tidigare övertygad om att dieseln från Linköping kommer till sin rätt både i Norge och i Skärgården lite senare i höst.

Eftersom den inte figurerat tidigare här på bloggen tänkte jag att ni kanske ville se hur det går till när Team Malaco är på träningsläger inför ÖtillÖ, inte direkt som det här gänget. Men så här bra blir det när vi slänger fram våra bästa kreatörer.

httpv://www.youtube.com/watch?v=NWSOarzcAMY

Tror att det var allt för nu, det är dags att sticka mot Karlberg för snabba intervaller med vår snabbaste kille. 2 hårda veckor kvar sen ska det toppas.

Det ligger dessutom ett hel rad projekt i pipen gällande Puppy TS, återkommer med dessa och rapporter från den avslutande träningen inför Köpenhamn. Ord Up! Henke

Fotnot: Tredje grundaren och tillika ordförande Pelle Karlsson hade en rapp stegisättning och en fin handled men orkade inte omställningen till triathlon i mer än 3 månader men räknas ändå som grundare.

Perra som är att räkna som hårda kärnan kommer inte från handbollen men har i princip varit med sen starten, hoppade på i slutet av 2009 som fjärde medlem.

Om sanningen ska fram så har jag (Henke) inte helt lagt bollen på hyllen 2008 utan varit och fuskat med magiska gänget Ricohhandboll som gick från div4 till allsvenskan på 4 säsonger, så senast i april 2012 spelade jag faktiskt allsvenskt kval.

Status!

Yo, räkna med att det här kommer att bli sommarens soundtrack, den är så fet och Lilla Namo är kungen, förslagsvis så lyssnar ni och läser samtidigt, två rätt långa inlägg på en gång.

Hylla det som hyllas bör!

Aight, mer fokus på träning än blogg just nu, behövs skohorn för att klämma in något mer i kalendern kommande 3 veckor och så har det sett ut ett tag. Jag kommer dock laddad efter vilovecka som avslutades i Båstad på favoriten Hotel Skansen, “som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda” undrar hur långt man kan dra det där egentligen. Jaja, det är build eller block 3 på ingående, det ska tränas hårt och vi börjar snacka tävlingsfart mer och mer, tänkte se om man kan bli stenhård och hålla i en löpning på en IM dessutom. Det ska springas två tävlingar innan det är dags för Vansbro som bli årets första tritävling, huvudmålet är som bekannt KMD Copenhagen och ÖtillÖ. Kiropraktor Micke har löst en del knutar så nu gäller det försöka hålla schemat och sköta sig i övrigt så att kroppen absorberar skiten (läs träningen)

Vilovecka mina vänner, vilovecka.

Nog snackat om mig, fastän det är trevligt, jag ska nu på ett bra sätt försöka beskriva läget i Puppy. Det kan vara så att det behövs ytterligare en runda.

Perra, ligger väl ungerfär i samma fas som jag och ska försöka jobba upp lite tävlingsfart och cykeldistans, det är Norseman som hägrar, surfar mest multisport och ultratävlingar när det inte är morgonträningn eller dagishämtning. Mörkar delvis genom att inte släppa tider och distanser från sina pass, men det är så det funkar. Har färgats hårt av de här tre Puppyåren och har gått från svärmorsdröm, där man förtrycker det svarta, till att vara lite mer utåtagerande. Gör mer än någonsin skäl för det gamla klassika smeknamnet Grinkuken och vi älskar det. Sahlberg sa en gång, "jag skulle vilja vara lite mer som Perra, han verkar alltid nöjd" han visste inte hur fel han hade. Det bor mycket svartrock i den ultrakroppen.

Valpen, toppar inför Celtman som nu bara är knappa två veckor bort. Vi ska försöka få liv i den gamla videokameran och pressa ur Valpen en raceplan, finns ett scoop där som härrör sig från Konaförberedelserna som kan bli magiska. Annars snackar vi mest lusläsning av going long och bollning av olika strategier och upplägg. Ena benet i Scottland och andra benet långt fram i säsongen 2013, det snackas cykel, maror och massa annan skit. Men bli inte förvånade om undertecknad och Valpen dyker upp i Raid Uppsala till hösten för att få ett slut på den Multisportbeef som Perra verkar vilja starta.

Drog dessutom ett mail till Jocke Berggren som löd typ "vad händer mannen" och fick följande svar.

-------- Ursprungligt meddelande -------- Ämne: "Man skulle ju vilja veta vad Jocke Berggren håller på med och hur formen är där." Datum: Tue, 5 Jun 2012 15:41:56 +0000 Från: Joakim Berggren Till:

Tja. Jag håller på med triathlon ;-) Formen är väl rätt bra med tanke på att Kalmar är huvudmålet. Simmar bättre än jag någonsin gjort innan, hoppas att det ger resultat i öppet vatten också. Cykeln känner jag mig stark på men inte toppad, slog ju pers med 25 sek utan att maxa på vårt 7.7km långa bergstempo i Benicassim sista dagen på ett två veckor långt läger nu i april. Löpningen funkar bra trots att jag haft problem med hälsenan 1 år nu. Sprang precis lite submaximala intervaller, 5,3,2km med 3min joggvila mellan. Splittarna blev 17:58, 10:40 och 6:58, det är väl ok när det skulle gå mellan halvironman-fart och 10km-fart. Nu ska jag till Saras kusin på födelsedagsmiddag så du får nöja dig med denna korta rapport. / Jocke

Nu till något som ger mer frågor än svar, jag syftar till den högra delen av bilden nedan. Lite bakgrundsinfo. Jag efterfrågade en racereport från vår löpmaster Pjärta. På sann binär maner så kom det en uppsats om än med lite fördröjning så långt allt gott. Tyckte dock att vore festligt om man kunde få med lite bilder, där gick jag dock bet försökte även med ett långskott, fråga Valpen vilket så klart va dödfött. Vet inte om det är avsaknade av avkastningskrav som gör sig påminnd eller vad. Men det festliga är ju då att man får hitta sina egna bilder och det blir ju ibland dessto bättre. Rapporten från Pjärta i sin helhet ligger i inlägget nedan.

Nu till bilden, vänstra delen är brutal bildstöld men den visar lite hur cirkeln sluts. Pjärta springer med Amandas lill-syrra alla vägar leder till Puppy. Den högra delen av bilden känns ju lite mer osäker. Frågor som skulle kunna komma upp. Vem är snubben i mitten, varför har han en dalahäst i näven och varför ser han så besviken ut? hade han förväntat sig en glasskål? Sen att Pjärtan kör en lite mer vild studentfrilla är mer en bonus som ger lite extra krydda. Hur som helst blir man glad av den.

Övriga medlemmar i Puppy TS, ni vet vilka ni är, några rader om statusen till konstnärliga ledaren kanske?

Idag kör vi lite tuffar cykel (2h) med brick (1h) runt 4:15 fart, vi startar och landar i Casa Concrete på Ekerö. Start vid 18-tiden om intresse finnes.

Kramar Henke Ni behöver inte gissa vad som rullar i audin med feta konsertpaketet.

Stötläge

Friends,Det har varit mycket cykelsnack sista tiden, Valpen kollar girot och skickar konstant länkar på BMCs tempohojjar, det har dock inte varit lika mycket snack här på bloggen men här kommer en snabbgenomgång i omvänd kronologisk ordning. Håll i hatten.

Det ska återigen tävlas i helgen. Det är så klart Hallsta tri som står på schemat. Valpen gör säsongsdebut i motionsklass, Hanna (ny för året) debuterar typ någonsin, Amanda tror jag ska köra samt att Sahlberg bör vinna sin klass för att inte bli utslängd från Puppy.

Inför dagens långcykel så hade Valpen plockat med några simmare som skulle få känna på lite cykel, det skulle ju ändå bli lugnt. När jag kommer till samlingsplatsen så har jag en timme i benen men det knäpper konstigt i vevpartiet och det var inte så konstigt för 10 min senare har jag hela vevslängen sittandes endast i min kloss, färdigcyklat på Cervelon som dagen till ära hade fått på sig tävlingshjulen. Error igen alltså men Spif-Micke hämtade bilen och vi drog ut till Ekerö och fick oss en skön runda fast med Roström på racer, scotten är en lifesaver. Valpen då undrar ni? Han hängde av simmarna vid Lidl Enebyberg och skickade ett glatt sms om 5 små negerpojkar och att cykeln minsann var nedkortad till 2 timmar. Micke och jag tuggade på bra och fick en fin solig tur med lite grillning i motvinden, men det får bli en vända till imorgon så om det finns någon sugen därute hör av er.

Henke hänger i diket utanför Nora

Error igen säger ni, ja för förra helgen så vankades det läger med cykelfokus runt Örat och Nora. Tre dagar med lite tuffare cykel, något sim och löp dessutom. Vi öppnade torsdagen med undertecknad som jobbade rätt mycket med sig själv, efter kylslagen cykel och en Perra som gnällde som vi aldrig varit med om sen tidigare. Fredagen hann vi inte trampa mer än 5 mil innan mitt bakhjul trasades sönder som en kexchocklad, det blev häng i diket utanför Kopparberg samt hängning av något som kallade sig taxifirma och en pajas till cykelhandlare i Örat som kallar sig Uno Forsberg. Vet faktiskt inte hur många cervelo snubben säljer per år men en sak är säker, det står inte Uno Forsberg på Puppys tröjor nästa år, horribel service, och det fick han klart och tydligt veta. Men mitt i allt det där så är ju ändå Staffan kungen, hämtning av aggressiv undertecknad i diket samt utlåning av bakhjul till mig samt hjälm till Perra.

Bästa crewet på cykelläger

Annars så var allt som vanligt och vi har det gott som fan när vi är ute och hänger i the hard core, men det är många som får sig en skrapa ska gudarna veta. Eftersom min ben var lite piggare än Valpens och Perras på lördagens avslutande hoj upp till Ludvika så stöttes det så klart friskt. Festligt.

Annat bra skit då? Jo dammade av Salomondealen, eller rättare sagt Amersportdealen, under veckan så snart kommer Valpen se ut som en riktig trailkille kanske en fet ambit på armen på undertecknad dessutom?. Magiskt snygga prylar "som ger en härlig kick under passen samtidigt som de är gudomligt goda" nä just det, det där var ju någon annan som skrev. Men det är feta prylar som kommer se ännu fetare ut när de hamnar på Valpen. Som nu hävdar att han gått sub90 men inte gett något konkret bevis ännu.

Apropå trail, Tuggarn och Perra övertalade mig om att stiga upp strax efter 4 i onsdag för att köra backe. Hetsade Stefan som har näst hetaste lagpolaren på ÖtillÖ via twitter och vips så var vi 6 pers som startade klockan 5 på morgonen vid Hammarbybackens fot. Passade som vanligt på att sätta mig i respekt och köttade på rätt bra uppför, men vi hade så där trevligt som bara 6 grabbar kan ha i soluppgången i Hammarbybacken, episkt och trevligt med lite nytt folk. Stefan är stark det visste man sen tidigare men Tuggarns mäktiga polare Nicklas var också hård. Tuggarn då? Han hade fått det där med backe om bakfoten och sprang sitt snabbaste nedför istället för uppför. Vet inte var det var men rätt fläskig träningsvärk hade man i benen på torsdagen.

Magisk morgon med bra sällskap.

En annan trevlig sak är att vi ska ha fystester på jobbet nästa vecka och en återkommande gren är armhävningar, eftersom man numera faller under kategorin räka (sub100 räka) så är man ju rätt kass. Testade hemma förra veckan och landade på 18st, fick panik så nu är det 100 pushups.com som gäller, ska bli kung igen. Vet att det kanske är suboptimalt ur ett triperspektiv men tjocka bygggubbar skiter stenhårt i vad fan man tränar för, kör man 15 timmar i veckan ska man fan vinna armhävningstävlingen. Ord up!

Nya våtdräkten provas ut och debuten ligger nära, idag blev det bad hemma i Mälaren utan vårdräkt.

Annars så händer det saker mest hela tiden, Valpen börjar gå in i toppningsfasen, själv dunkar jag på med volym ytterligare 3 veckor innan vi snackar Build, men upplägget är klart och löpet börjar trilla på plats det också. Perra då?, ja tror det eller ej så mörkar han.

Det är allt för nu, tänder grillen och laddar för ännu en söndag ute på ön. Kramiz Henke

Hjälmaren runt - the movie 2012

Yo,För er trogna följare har ni sett på twitter att viloveckan skulle avslutas med Hjälmaren runt. Innan vi landar där så har det varit en massa Puppies i farten på Gbgsvarvet, hoppas få en snabb rapport därifrån att lägga ut här men kortfattat.

Pjärta 1:17 Robban 1:29 Catta 1:47 (uppdatering söndag morgon) Smackan 1:47, dock en hel del att förklara då han tävlade för annan klubb, WTF? Hanna 1:53

Tillbaka till Hjälmarenstoryn, vi drog fredag eftermiddag efter ett rätt tufft sim och Collins intervaller på lunchen. Eftersom det vankas läger i Nora till nästa helg så rekades det lite, Bettans kaffekokare undersöktes grundligt plus att vi kollade att lösgodiset på ICA höll klass, det gjorde det.

Valpen med lappen "cykelfesten i Örebro" och Staffan hänger i bakluckan.

Som vanligt bjöd Örebro på regn och fyra grader plus, det var ändå ett fall framåt från förra året. Vi hade en plan och en dold agenda, planen var att gå med Kapten Staffans klunga och det ryktades om 34-35 lite osäkert eftersom de var lite sargade från förra helgens Västmanlands tour. Vi rullade ut och tog det ganska lugnt. Det blåste och regnade och det var rätt soft fram till halvtidsstoppet förutom ett backpris i Arboga där jag tog Valpen på sängen.

Efter 3:30 fikastopp drogs farten upp ordentligt, jag var under denna tiden magiskt taktiskt eftersom det vankades kupp några mil efter stoppet, suttade dessutom ordentligt på sockertutten detta pass. Viss skillnad mot 2010 då jag testade att köra på endast nötter med blandad framgång.

Hur som helst, när farten ökade flög det lite folk och efter 11-12 mil är vi väl 6 pers kvar och matar på i motvinden i min och Robbans klassiska allé. Staffan är stark fram till dryga 120k och håller bra fart hela vägen in och kommer bli stark i Kalmar. Men när sen sista fartökningen kommer vid 130k så har vi bara Mats kvar från the originals och han är med fram tills dess att vi rycker sönder en flashig cykelklubb med feta attitydsproblem sista två milen. Men det är klart, jag hade också lackat om det kom två pajasar på alu-racers för 10 papp om jag rullade S-works med högprofil. Hårt liv.

Som vanligt var det massa andra trevliga saker, även i år hade vi en Micke Marin med oss men denna gången kom han från Skövde, han kom, såg och hittades i en busskur med 2 mil kvar. Skön bonk. Idag var det för omväxlings skull min tur att vara hyfsat stark och glad (socker?) Valpen åkte lätt med även om han jobbade mer med svart energi och såg fett arg ut när jag skulle upp och försöka knäcka mupparna på slutet när klungan rullade i 42. Men som vanligt bra teamwork i Puppy, Valpen kommer vara i bra shape till Scottland även om det är en tidig tävling.

Vi experimenterade lite med hjälmkamera och den lär ni ser mer av, men här kommer en liten rulle från dagens race.

httpv://www.youtube.com/watch?v=e3om6qKcPzY&feature=youtu.be

Hoppas ni får en fin lördagskväll, imorgon ska det testas våtdräkt och kanske joggas lite lätt innan vi går in i ny fyraveckorsperiod.

Kram

Tävlingar och långhelg

Yo,Det har varit långhelg och det har varit många Puppys i farten. Vi får väl se om det dyker upp några rapporter här på bloggen. Tills dess så kommer lite korta kommentarer.

Vi hade två deltagare i Västmanland Tour det var Valpen och Staffan som körde 18k på lördagen och Valpen var ensam deltagare på söndagens 11k. Två spaningar därifrån är att Valpen tvärsågade någon trijunis som bloggar på Runners samt att Valpen satt i ledarklungan dag 2 och kände sig stark när de kraschade och Scottens framgaffel gick. Den hade man ju velat se. Men som tur är så verkar allt gått bra.

Vi har också haft igång vårt trailteam. Amanda, en av våra senaste tillskott körde någon skum (men cool) tävling i Frankrike där hon helt sonika glider in på en andraplats! Magi. Hoppas få en rapport och lite bilder om det snart, tills dess får ni hålla till godo med lillsyrrans blogginlägg om loppet, det är så mycket särskrivningar att Perra håller på att smälla av. Men Yoie är onekligen Puppymaterial med den badboyattityden. Eller som Micke brukar säga, Puppy TS är för rockstars! Kan inte mer än hålla med.

Perra i nya outfitten, Amanda kör dagensminen i France.

På Lidingö Ultra hade vi inte mindre än 4 deltagare, Perra, Thomas (ny för året), SpifMicke och Tompa. Ni hittar alla resultaten här. Snackade med Perra (som dessutom handlat MTB) igår på Valborgsgrillen och han var inte speciellt nöjd och kroppen hade strulat lite på sista varvet men gick ändock i mål som främsta Puppy, men sen är han ju vår ultrakung!

För egen del så har operation cykelben fortsatt, såg till att få mig en BG fit, av Mats Anderssons brorsa Björn, på Cykloteket. Fantastiskt trevlig och duktig snubbe. Anledningen till den var att jag i princip under hela förra året fick ruskigt ont i axlarna och nacken i tempoställning och det har inte riktigt gett sig på trainern i vinter. Domen blev justerade klossar plus att han, till Valpens stora glädje, LA TILLBAKA några av de ringar som plockats bort. Troligen behövdes det för när det blev långpass i min ensamhet på lördagseftermiddagen så gick det fint att ligga längre sträckor i tempoställning. Så det får vara värt det när Valpen glider upp och droppar -Jävligt gubbig sittställning!

Cyklarna fick varsin dag i helgen plus obligatorisk cykelvård. Björn skruvar på Cervelon.

1 maj - rehabpassens dag. Till tisdagen så hade Valpen och jag som inte tränat ihop i helgen snackat ihop oss om att sticka ut och rulla lite, jag har ju kört dubbla långcykel plus löp och Valpen varit på cykeltävling i helgen, så det behövdes rulla ut och surra lite i det fina vädret. Dock ändrades planerna då vi fick sällskap av sprintmästaren Sahlberg, George (SCT snubbe som var het i helgen), Alex och ytterligare en Alex som jag dock inte han se för han flög av innan Tappström.

Alex (övertänd i tävlingsdräkt) och George, Henke och Valpen samt SPIF tri fikandes i backen.

Eftersom vi alltid snackat om att det blir full tävlingsutrustning och maxfart på första cykelpasset då löpcoach Pjärta ska med så visste jag i själen att idag skulle Micke Sahlberg få smaka för de där jävla VO2 passen som trillar in i mailen varje vecka. Och det kändes bra att få dunka på lite, nästan omgående efter att tempot startat på toppen vid sandudden så hängde jag och Valpen av de övriga och Micke såg nästan lite rädd ut när vi efter 30min tog ett litet stopp då det var dags för sprintern att vända hemåt. Vi fortsatte dock och George visade att han är stark och lite Perraäckligt konsekvent, kan bli en Puppy på sikt om man toppar med lite attityd. IronmanAlex gjorde snudd på en heroisk insats och klamrade sig fast efter första stoppet även om det inte blev några förningar på hemvägen. Kul att få stoppa in lite fart, Valpen får komplettera med stats men vi snittade väl 37-38 på de 55k vi tryckte på. Det är alltid kul att cykla med lite bra folk, sen gillar både jag och Valpen när det blir lite hetsigt, ryktas att vi får sällskap på lördag när veckans långpass går av stapeln. Kolla in Alex blogg vad han tyckte om dagens pass.

Noterar också att det verkar som om Tuggarn varvat upp med fartträningen plus fått lite skön hybris som Salomonlöpare. Valpen är dock inte så imponerad av lifestyletugget, men allt dras ju till sin spets 3 september Hur som helst så hoppas jag glida in på mer Tuggarlax nere i Finnboda innan dess.

Sist men inte minst så börjar planeringen för sista träningsblocket att sätta sig, ska bara inhämta lite expertkunskap gällande löpningen så kanske det blir ordning på torpet till 12 augusti.

Woop Woop! Henke

Lägret!

Älskar att kalla det just så. Lägret, men egentligen var det inte riktigt så men här kommer hur som helst en kort rapport om vad det egentligen var som försegicks i Fuerteventura. Upprinnelsen till vår fina tripp var att våra fruar (Läs Henke och Perras) som växt upp ihop ville komma iväg på en kollektivt resa för att fira sina födelsedagar. Perra och jag höll oss på behörigt avstånd under bokningen men sen var det huxflux (eller det är en brutal överdrift) klart, vi ska till Fuerteventura! Check på den och samma kväll trillade in mail från Perra som hade bokat cyklar där nere.

Henke och Perra i solnedgången

Veckan innehöll det mesta (dock brutalt dålig uppkoppling) men eftersom det var födelsedagsfirande så var det rätt mycket mat, gott vin och fett häng vid poolen, är osäker men visst är allt friterat Paleo? Vi hade ju till skillnad från övriga triathleter som hängde i Playitas (vi var på nordspetsen) riktigt fint väder nästan hela veckan. Vi (läs Team Malaco) hade dessutom uppdraget att skaka liv i cykelbenen. Vi klämde in två ordentliga distanspass +5 timmar (årets första för min del) på cykeln där det avverkades 1500-2000 höjdmeter per pass, vet att det inte säger ett skit men för den som undrar så cyklade vi upp, ner och runt det där jävla berget ett par gånger. Men det var förbannat trevligt och andra dagen när vi börjat varva upp lite mer så fick vi en fin fika i bergen efter 3 timmars bra slit.

Perra softar i solen på Fuerteventura

Förutom cykeln så blev det lite löp, bland annat fivefingers utmed hela strandremsan ner till sandynerna med fint ömmande vader som följd och en gryningsräd där löp och bestigning av högsta vulkan ingick, vi hann dock upp långt före soluppgången. Fick en del glada tillrop från de som var på väg hem från krogen, men vad gör man inte för att glädja folket? Simmandet fick dock stå tillbaka lite men det blev någon kortare tur i havet.

Sammantaget så blev det rätt ok träning, verkligen inga träningslägersmängder men ihop med rätt mycket sol, sömn och öl i överflöd gör det att man landade på Arlanda med bruna nyrakade ben, mer träningstimmar och mycket mer motivation än man lämnade med.

Notera var ni läste detta först, Perra kommer att bli livsfarlig på Norseman, mannen är ju helt oberörd muskulärt även i bergen även om det smög sig in lite trötta ben på andra cykelpasset är det något som passar karln är det Norseman. Han verkar ju av någon outgrundlig anledning gilla norrmän dessutom.

Vi hann ju med lite foto dessutom, snyggaste fotografen var ju med på resan. Men det innefattar inte bilden när Perra softar i bergen men det hade ni säkert redan fattat.

Team Malaco flyger fram!

Nu är vi alla fall hemma igen och "operation cykelben" har fortsatt denna vecka, men det är klart 4 grader plus och regn är inte riktigt samma sak men det är bara att tugga på. Nu väntar lite uppsnäppning på volymen gradvis under 3 veckor och se till att inte springa runt hög på socker hela veckorna, läs detox. Annat nytt och på gång.

Perra springer på lördag TEC, så är ni sugna på att kolla den läs mer här

Valpen har skickat lite uppdateringar på viktfronten och nu börjar lutningen på kurvan bli lite kritisk, sen har det varit lite sjukdom dessutom i veckan, knäckt av Robban?, men det och det är ju torsdag idag så vi får väl se om det kommer en uppdaterad kurva och analys.

Håller dessutom på att skriva lite frågor till nya och befintliga medlemmar, målsättning är presentation och något inlägg om de nya här på bloggen till maj.

Sist, fick låna en riktigt bra bok, och då är jag ändå pacifist, av den gode tuggarn som i princip slog sig in på topp 5 overall, så läs den om ni får chansen. Om någon nu skulle undra är Brott och Straff är min etta, lite pretto men ändå rätt gott.

Allt för nu. Henke

Sahlberg om stora landet i väst!

Inget ont som inte har något gott med sig, dagen snöstorm gav tid till att redigera ett nytt inlägg. Ni som är triathlonnördar kanske har hört talas om the other Dr Phil som är tricoach, han har bland annat tränat vår egen Björta Andersson, till skillnad från the true Dr Phil som körde det präktiga surret först hos Oprah och sen dess har kört eget.

Med en av våra för året nya medlemmar, Micke Sahlberg har vi åkt på en liknande problematik, det finns mer än en triathlet i Sthlm som kallar den gode Micke Rosén för coach Mike. Så nu när Sahlberg blivit Puppy TS egna simcoach så tänkte jag lösa detta en gång för alla, så jag ger er med SM-medalj och ITU-drömmar nyrakad och klar "the true Coach Mike". Kan vara ett av de bästa namnen i Puppy TS, Smackan inkluderat.

Vad vi kallar Mickes coach? Det är Collin, men det är sen gammalt.

Här kommer the true coach Mikes rapport från träningslägret i USA med monstret Swahn och lite annat löst folk.

Race report Clermont Pan American Cup 2012-03-09

Som debutant i Puppy-färger var det med blandade känslor man korsade atlanten för att få in någon veckas solskensträning och att samla lite erfarenheter i en ITU-sprint med ett på förhand rätt vasst startfält. Givetvis spännande, men samtidigt med en tung press att leverera, i Puppy är det ju som bekant endast resultatet som räknas.

The true coach Mike har tight röv och lätt steg.

Körde först 2 veckors massiv träning enligt upplägg signerat Rubin Mcrae. (Han menar Collin så klart reds anm) Hann under dessa veckor med att springa ungefär en mil, cykla 3mil och simma 3km i snitt per dag. Däribland sprang jag ett schysst terränglopp över 10km där jag tofflade in på 33:42 endast tre sekunder efter Uppsalas stolthet och sveriges duathlonambassadör Fredrik Swahn (nu med fungerande länk. Avslutade sedan den hårda träningen med ett banpass på 10x400 som snittades in på 67,5s, ett riktigt fint formbesked.

Övertänd som vanligt (Puppymtrl Reds anm) så var jag helt sänkt sista veckan innan loppet som skulle avsluta vistelsen, trasiga vader och allmänt jäkligt trött. Så less fick vara more och vilan prioriterades dagarna innan race. (More is more är ju annars Puppy TS mantra Reds anm)

Swahn kör knästrumpor och killen med mäktiga skägget verkar lägga in ett ryck.

I racet gjorde jag bort mig under simningen och första växlingen. Var mest vattenlöpning och delfinhoppande, vilket inte är någon höjdare i min bok, så det vart en retsam lucka på 10-15 meter upp till huvudklungan ut från T1:an. Jagade förgäves tillsammans med en jänkare för att täppa till och vara med i loppet. Tyvärr har jag cyklat alldeles för lite med hundarna ute på Ekerö, så vi lyckades inte täppa till utan höll avståndet konstant i 2-3 kilometer innan vi var tvungna att slå av jakten. Stört irriterande. Så resten av cyklingen blev en långsam historia i sällskap med loppets 10 sämsta simmare. Lyckligtvis kunde jag sedan förnedra dessa herrar och ytterligare en handfull på den avslutande löpningen. Tappade 80s mot snabbaste löptid (Jarrod Shoemaker) och hade totalt 18e löptid på en bana som blev rätt utslagsgivande på grund av 30 grader celsius, så absolut ett positivt kvitto att löpningen går framåt efter en skadefri(!) vinter. För övrigt mycket nöjd med att inte vara långdistansare i dom temperaturerna. Totalt sett en 32:a plats av 54 herrar, inte Puppy-standard ännu, men det kommer med rutinen. Några iakttagelser från Clermont:

Öppet vatten i snabba startfält inte är samma sak som att vara snabb i bassäng.

Har man ingen ranking får man välja startplat sist, not cool.

Dom snabbaste killarna springer rätt snabbt

Under briefingmötet noteras att i Pro-fältet ser tjejerna ut som män och killarna som kvinnor.

Det är stört mycket creddigare att vara idrottare i USA jämfört med Sverige. Clermont är även aningen hetare som tävlingsort än Örserum, Hallstahammar och Hindås.

Nu laddar vi om med träning som bygger lite karaktär, morgonsimningar i vasalund, intervaller med Mcrae och kalla, blöta och miserabla cykelturer på Ekerö.

2lax12 blir året då VM-serien kommer till Sthlm, kanske med Puppy Ts representerat, Insha`Allah.

Övertänt var det här

Reseberättelsen från stora landet i väster, summering av 10 veckors simcoaching, men det vi kan smyghinta från simmet är att Putte from Hell (potentiellt världes bästa smeknamn) uppbringade stordåd detta och varför vi inte hade någon i mål på premiärmilen får stå tillbaka för dagens stora nyhet. Vi lever i en galen tid! Är det ett för kraftigt uttryck tycker ni? För mer än någon vecka efter att det blivit klart att Jocke Berggren kommer tävla för Puppy TS 2012 så dyker den här nyheten upp på förbundet.

Länk till artikeln på förbundet

Sportchef på förbundet, stort. Grattis till det Jocke och välkommen till Puppy. Presentation kommer inom kort, på alla de nya (och gamla)

Jocke kör blågult

Det som började med den smått legendariska mallisbilden med Bodström håller nu på att ta vägen via triathlonförbundets toppskikt.

Mallis 2lax10, sträck på dig Valpen!

Ja det trodde man inte när det stövlade in två älgar bland gasellerna på Kilsbergen triathlon 2009. Klicka in på det här bildspelet, varning för starka och nostaligska bilder.

Ja sanna mina ord, vill inte heller undanhålla denna fina bilden för er därute, den är från Team Malacos traildebut på Ekerö 2012. Perra debuterade i fivefingers. Så vi tränar en del också, på lördag blir det långcykel.

Tips, kolla i slutet på den här filmen på Lantolife så får ni se konstnärliga ledaren göra snygga vattenövningar.

Nu är det dags att sticka vidare. fullspäckad vecka med träningsdos from hell, handbollskval och nytt jobb. Får försöka smälta det på Fuerte nästa vecka och ta hand om mina favoriter, Anna och Tjorven.

Ord upp!