The Tribe Puppy TS

Yo!
För er som inte fattat det så tävlar den här bruden för Puppy TS, de måste ha missat det i hennes info nedan. Så trots vår aviga inställning till vissa sociala medier så kör vi bild och länk här. Hon är grym!

Och bara för att vi har en tyst utmaning (dvs han vet inte om det) med Filip Nitroveganen om vem som släpper nästa blogginlägg så betyder inte det att vi inte kör hårt eller för den delen slutat finnas i cyberspace på något sätt.

Nu när vi ändå torskat vadet så kanske det kommer ett blogginlägg till helgen om status.

Ironmange, ledsen att jag retweetade ditt uppenbara aprilskämt innan jag vaknat till, det var så där och jag var troligen ensam om att retweeta.

Tror det vankas långcykel tidigt imorgon lördag, är ni sugna hör av er till Valpen, själv ska man käka lösgodis. Det är ju lördag.
Aight?


Jättetuff torsdag med Running Sweden

Även om inläggen inte duggar tätt i februari så sliter vi på med träningen. I torsdags var det dessutom inte heller sämre än att vi skulle gästa Running Swedens torsdagspass. Det är som ni kanske vet mer eller mindre kutym att kalla sin pass tuffa namn som megasupertufthursdays osv. vi valde därför att gå in med arbetsnamnet jättetuff torsdag, kanske inte lika skräckinjagande men ack så bra.

Planen var att vi utan inblandning från de rutinerade RS-ledarna skulle in och ta pulsen på vår nya partner, vi jobbar inte med hyllning utan anledning så vi dök upp utan Putte (ja, han från Hell) Amanda och Micke som alla är välbekanta ansikten på Planet Fitness. Vi mönstrade dock CrossFitDudde, Löpking Pjärta och två lite plufsiga killar som kastade boll när det begav sig. Fick veta av trevliga bruden att det skulle dyka upp någon triathlonklubb och att det vankades 2x4x90s borta vi Karlberg, efter lite sedvanlig puppycirkus joggade hela gruppen helt sonika dit och började köra lite löpskolning. Pjärta var fruktansvärt övertänd och körde Ravellisteg i ett eget spår för glatta livet trots motsatta instruktioner, kanske berodde det på uthängning deluxe på twitter under dagen.

Hur som helst så föll det sig så väl att vi hamnade med king Torkel och dunkande 90s intervaller för glatta livet. Trots att Torkel bröt mot den gyllene regeln och aldrig skrika ut tid kvar förrän det är hemgång (dvs passerat halva minst) plus att undertecknad höll på att bajsa på sig sista 10s på varje intervall så gick det bra. Vi höll bra fart med hänsyn till underlaget och jag tror att alla hade lite värkande vader på fredagen.
Man märker att det finns lite kärlek till gruppträning då hetsen blir brutal när vi det väl vankas race. Riktigt bra pass och trevligt folk.
Vi kommer garanterat att komma tillbaka.

Puppys på plats (brutalt dålig skärpa men ändå något) med King Torkel inklippt på gammalt klassiskt skolfotomanér.

henke_puppy_running.jpg

Puls och fartkurva för nördarna.

Annars så har de två avverkade base3 veckorna rullat på bra, ökad volym knäcker ju lite. Men de två mest bestående träningsminnena från dessa är;

I onsdags fick jag och vår snabbaste kille Micke Sahlberg till lite kollektiv träning på Tenant and Partners lilla träningshörna. Det giggades Monark för att kolla att watten satt där de skulle men framförallt var det magiskt bra häng. Storchefen Torbjörn dunkande tusingar på löpbandet som det var världens enklaste sak (i alla fall de första 4) och (min granne typ) Conny kollade regelbundet så att vi inte lökade runt för mycket.

Riktigt bra gäng, förutsättningar och kultur där för GzMicke att utvecklas. Det enda minuset var väl egentligen att folk tittade på mig som om jag var dum i huvudet när jag bombade på med frivändningar med överstöt efter 90min monark medan Micke körde löpband.

Så klart körde vi fetaste hip-hopen i högtalarna, hörde dessa raderna i morse och tycker det kan bli dagens pass till Micke.

You little fuck, I got money stacks bigger than you
When I was pushing weight, back in '88
You was a ballerina, I got the pictures, I seen ya

veckan_puppyts.jpg

Det andra bestående minnet från veckorna är löpveckan från helvetet (bild till vänster) under årets mest snöiga vintervecka så var fruns bil på verkstad så det blev det att låna ut sin bil och springa i alla möjliga riktningar och åka buss när det behövdes. Två reflektioner på den. - Jag är fett imponerad av er som uppbringar 100k + per vecka på löpet, det dödar.- Löppendlare är fan så trevliga och hejar när man möts, annat är det med cykelpendlargubbarna. Där snackar vi tävling.
Nu är det således bara en basevecka kvar, sen är det vilovecka innan vi kliver in i mer tävlingsspecifika perioden build. Men innan dess så ska det hinnas cykla lite på Lanzarote, fick check på att ta med Cervelon nu på morgonen.

Sist lite musikreflektioner:
Kolla Petters senaste släpp nedan, går flitigt på radion, gillar att de har med Salem och Pontare i akustiska videon eftersom de har producerat.

Ok, då giggar vi lite trainer innan det är dags för Mello.
Aight?

Rapport från SM i Arvika

Aight, nu är det jag som lägger upp en användare på bloggen till Amanda, hade det inte varit för att jag segat hade den här varit uppe redan innan helgen. Bra och roligt skriver hon dessutom.Kommer några korta rader från Kilsbergen och toppningen inom några dagar. Sen väntar vi på Perra om uppladdningen inför Norseman men ett säkert kort brukar vara att skriva ett långt inlägg så skickar han upp ett inlägg inom två timmar. Ok då släpper vi loss supersnabba Amanda.

Arvika SM Olympiskdistans 2012

Idag var det damerna som starta först.. ca 16 damer stod på startlinjen, jag (Amanda) stod längst ut på kanten.. Inte speciellt nervös eftersom jag visste redan innan att jag skulle hamna längre bak i ledet. Har fått låna en ”riktigt” våtdräkt av Lisa Blommé. Har annars simmat med min surfardräkt innan, har gått hur bra som helst tycker jag..inte Micke.. Under våtdräkten har jag Mickes gamla tävlingsdräkt.. Jaja, jag vet. Hej skrotnisse. Men prylar är liksom inte min grej.. Någon ropar på mig, jag hör mitt namn iaf. Känner inte en kotte i det här sammanhanget men tittar ändå upp. Där står någon där som vinkar för fullt! Det är Erika Rosenbaum med henne söta ungar! Vad gör hon här?! Erika berättar att hon är där för att heja på mig och ger tummen upp. Vilken ängel, vilken hjälte. Tyvärr har man inte lika stöttande pojkvän som kvällen innan ber om ursäkt för att han kommer vara ”fett oskön” imorgon och inte ens vara där och titta. Jo, man tackar ja! Startskottet går och alla kastar sig i. Det är 4 smååsmåå (alltså överdirvet små!) röd bollar man skulle ta sig runt, två varv var det som gällde, där man skulle gå upp på land emellan så alla kan se hur man ligger till. Det hela gjorde det inte lättare när det var typ en meters höga vågor på utvägen. Jag svalde nog halva sjön! För mig gick simningen över förväntan, 26.20 min. Dock var jag ändå 6 minuter efter, haha.. Tur att jag redan hade ställt in mig på att hamna långt efter eftersom jag började simma i Januari i år!

Amanda ger Puppy TS tummen upp!

Växlingen var ett skämt! 1 minut och 44 sekunder! Pinsamt långsamt.. Man hinner ju ta en fika emellan! Vet inte hur jag lyckades hålla mig kvar så länge i växlingsområdet. Det hela gjorde det inte enklare när KJ skriker i högtalaren att detta är Mikael Sahlbergs flickvän Amanda Bohlin som kommer upp, titta!!! Herregud, här kommer amatören som inte får av sig våtdräkten, fixar frillan och inte får på sig skorna. Kändes som jag hade halva universum som glodde på mig.

Hoppade upp på min lilla linjehoj som jag köpte för ca 1 år sedan, växlarna har krånglat en hel del och Mange som titta på den dagen innan sa att jag borde byta ut..typ..allt. Banan var 5 km lång, 8 härliga varv runt, runt. Banan var trixig, 2 vändpunkter och 8 ordentliga kurvor. I alla fall nu var jag nästan 7 minuter efter täten.. 7 minuter!!! Hade Åsa Annerstedt och Annie Thorén inte långt bakom mig. Fan, jag skulle bli varavd.. Suck.. bit ihop Amanda det kan ju bara bli bättre. Femte varvet var de om mig, perfekt tänkte jag och hakade på! Annie vänder sig om och talar om för mig att jag blir diskad om jag hänger på. Visste att jag inte fick dra dom eftersom dom låg i täten och varav mig, men att jag fick haka på trodde jag var ok. Dock är jag väldigt ny i det här med triathlon så jag ber om ursäkt och bromsar in för att låta dom löpa. Fick reda på i efterhand att jag självklart fick hänga på där.. nästa gång ska jag ta reda på reglerna själv. Tappa säkert 2-3 minuter på det.. Har alltid ett eller två ord jag upprepar när jag cyklar hårt.. Det kan vara t ex att varje gång jag trampar ner säger jag högt att jag är bäst.. alltså, bäst,bäst,bäst.bäst. Låter helt psyko när man kan är bredvid eller när man berättar efteråt. Men den hjälper iaf för mig! Idag passade det inte eftersom jag blev varav och skulle vara ca 12 min efter i täten när jag väl kom ut på löpningen. Så denna gång börja jag prata högt för mig själv exakt vad jag tänkte, smärtan i benen, tröttheten, ilskan, glädjen, att jag ska ta mig i mål! Mycket svordomar blir det dock.. Cykligen stanna iaf på 1 h 11 min och 50 sekunder. Rätt besviken på mig efteråt när jag vet att jag har bättre tryck i benen. Men som jag allltid säger så är det på tävling det gäller inte på träning!

Äntligen ut på löpet och få sträcka ut benen.. 4 varvs banan, då första varavet var lite längre ca. 4 km och dom andra 3 varav ca 2 km. Redan efter 400 m blev jag omsprungen, hon hade en väldans fart så jag tänkte att hon aldrig kommer orka hålla den farten, jag tar henne sen. Men shit- majbritt vad fel jag hade! Det var Jenny Nilsson som vann jubilumsmaran helgen innan, på 2.53! Hon hade överlägsen snabbast tid den dagen, 35 minuter på 9.6 km!!! Snabb tjej! Jag fick dock värsta hållen efter ca 2 km och var tvungen att sakta ner farten. Vid varje varavning övervägde jag att hoppa av pga att det gjorde så ont, men när jag väl kom i målområdet stod min lilla hejarklack och hejade, tack vare deras hejarop bet jag ihop och tog ett varav till.

Efter 2 h, 18 minuter och 50 sekunder var jag äntligen i mål som 9a i mitt första SM i Olympiska distans. Jag får vara nöjd med tanken på att det var min andra tävling i Olympisk distans och min femte triathlon tävling någonsin. Persade dessutom med 8 minuter :)

I mål var jag, lite glad över att det hela var över. Hann ändå inte tänka för mycket, jag hade endast 10 minuter till Mickes start. Vet att han är panik nervös och fick det bekräftat av Erika som mötte upp mig vid målet!

Som alltid är han väldigt orolig för simningen och upprepa 10000 ggr hur dåliga han är på att simma just nu. Vad jag vet och alla andra runt omkring så kommer han komma lätt upp topp 3. Vilken han också gjorde ca 15 sekunder efter Joel Vikner och Per Wangel.. Han klanta till sig vid växlingen (precis som jag) fick inte av sig våtdräkten och tappa några värdefulla sekunder för att kunna haka på Joel och Per i cyklingen.

Stefan Andersen och Tom Honig kom ikapp. Cyklingen är vanligtvis inte Mickes starkaste gren men i söndags var han brutal! Stefan som annars brukar vara stark hade inte styrkan i benen den dagen, Tom Honig hann inte med i den snabba farten och tappa efter ca 2 varv. Micke drog typ..hela vägen.. Per och Joel hade 45 sekunders försprång men ut på sista varvet var micke och stefan ikapp! Imponerande!

Själv var jag helt lyrisk när hela gänget sprang ut tillsammans! Micke har gjort några riktigt bra löptävlingar i år och jag viste att detta kunde gå precis hursom! Redan efter 1 km hade Joel och Per försprång på ca 10-20 sek. Micke som 3a då och Stefan 10 sekunder efter. Jag viste då att Micke skulle komma på pallen, för Stefan såg tyvärr inte lika lätt ut i benen. Per var starkast, han såg knappt ansträngd ut och sprang in på 31.39 min! Däremot såg Micke inte lika pigg ut. Han var löjligt trött, han gringa rätt hårt varje gång han sprang förbi. Den fina löpstilen han annars brukar besitta fanns inte där idag, såg helt ärligt ut som han fortfarande satt kvar på cykeln och försökte trampa sig fram! Ledsen för dom hårda orden Micke, men man ska väl vara ärlig?! Kanske det inte var så konstigt heller med tanken på hur hårt och bra han cyklat! Han lyckades ändå behålla 3e platsen hela vägen in i mål, roligaste var krampen han fick när han äntligen fick stanna. Båda hamstringen korvade ihop sig så han fick bäras bort från mållinjen! Stefan dog på löpning.. han blev omsprungen på 3 varavet av Tom! Jag skrek och vrålade, ”KOOOOM IGEN STEFAN! TAAA IIIIIII.. Patrik (Nilsson) är inte långt bakom dig! HÅLLL IIII NUUUU”, blicken tillbaka sa ungefär ”alltså, håll käften du är fett jobbig ser du inte att jag tar i allt vad jag har”. Patrick kom om på sista varavet.

1 h 56 minuter och 1 sek stanna klockan på när Micke halta sig in i mål, 2.21 min efter Per och 1.22 min efter Joel. Bra jobbat :)

Fett glad och stolt flickvän var man då när man mötte upp sin bronsmedaljör! =)

Medaljregn, klubbrekord och toppning

Det händer mycket i Puppy TS just nu så här kommer en kort uppdatering. Förra helgen var det säsongspremiär i Hallstahammar och fem övertända hundar var på plats. Först ut var Robban i masters 45-49 som efter en stabil simning och cykling och en stark avslutande löpning bärgade en femteplats. Snabbast av alla masters var som vanligt Västerås SS Fredrik Haglund som dominerade från start till mål. Imponerade och ärligt talat lite irriterande att en snubbe som enligt egen utsago tränar ungefär ett simpass i veckan är så överjävligt snabb i vattnet. Klassisk bild från frukostbanketten dagen efter IM Zürich 2010. Så här kan man se ut dagen efter - undertecknad och vår konstnärlige ledare ser lätt slitna ut, Fredrik mest oberörd.

Tvåa ut var Sahlberg i elitklassen och trots massa lip veckan innan över sin dåliga simform var Micke tvåa upp ur vattnet, ett tiotal sekunder bakom ledande Joel Vikner. Efter att ha cyklat jämt med Vikner på första varvet blev Micke inhämtad av en jagande klunga och tillsammans kunde de ta in ledningen. Ut ur T2:an var det en grupp på fem-sex personer och med en stark löpning landade Micke en andra plats. Därmed skrevs också ett nytt stycke i Puppy TS historia då det var den första pallplatsen i herrelit. Och nej, tydligen räknas inte dubbla SM-guld i motionsklassen i duathlon. Undrar om det beror på att tuffaste motståndet var en 12-årig pojke?

Sahlberg på väg mot mål. Ovant att se någon från Puppy som faktiskt kan hävda sig på löpningen!

I motionsklasserna firade Puppy stora triumfer. Undertecknad fick till en bra simning och med dagens bästa cykeltid var loppet avgjort innan löpningen. Amanda körde i damklassen och låg med långt fram på simningen och cykeln för att enkelt avgöra på sista 10 km löpning. Dubbla segrar alltså i lång motion. Slutligen gjorde Hanna triathlondebut och visade klassiskt Puppy-psyke då det svors en del efteråt över den missade pallplatsen. Stabilt lopp och fyra i debuten.

Valpen och Amanda dunkar i tempoställning.

Denna helgen var det Stockholm marathon och SM i duathlon. På förhand trodde jag på ett mäktigt klubbrekord av löpcoach Pjärta och precis så såg det ut fram till 39 km. Där hände någonting och tyvärr tvingades han bryta loppet. En inte alltför vågad gissning är att pissvädret hade en viss inverkan och det vet ju alla att i kallt väder lönar det sig att vara fetstark. Istället blev det Perra som nöp klubbrekordet som numera lyder 3.19.50 och därmed befäster han sin ställning som Puppys ultrakung. Stort grattis!

Ute i Knivsta knep Amanda silver i damklassen efter att alla utom två damer valt att bryta loppet. Även Sahlberg gjorde en bra tävling och blev fyra, slagen av bland annat djungel-George och Puppy-bekantingen Fredrik "Monstret" Swahn. Finns tyvärr inga resultat att rapportera än, men Mickes egen analys av tävlingen var att löpningen var bra och att duathlon är total misär. Ändå stort med första SM-tecknet för året - själv tror jag på minst två SM-medaljer till innan vi summerar säsongen.

För egen del börjar det verkligen dra ihop sig till årets första A-race som är Celtman Xtreme den 23:e juni. Som den sunnyrider man är blev det tre timmar trainer idag följt av 80 min bricklöpning i det fantastiska vädret kring sjöarna i Solna. Nu väntar två veckor toppning med några brickpass i tävlingsfart innan jag åker till Skottland för att sista veckan ladda med öl, haggis och Braveheart.

//Valpen

Trail des Balcons d Azur - Racereport

Först ut att skicka över en race report från helgens tävlande var Amanda, så här kommer den. Känn på höjdprofilen på bilden nedan ett tag, sen håll till godo gott folk.Oj oj oj vad stark hon är och vad bra detta kommer bli! Uppdaterad så det går att kommentera och länka också!

Trail des Balcons d´Azur - 29/4 2012 - 33 km och 1800 höjdmeter!

Vaknar en timme innan klockan ska ringa.. alltså 05.00! Försöker somna om, totalt omöjligt. Efter en halvtimme gav jag upp. Tittar ut, det spöregnar! Fasen, betyder att det kommer bli lerigt och halt! Börja fixa med camelbacken, minst 1.5 l vatten, visselpipa, tejp, skovskavstejp, karta över banan och banprofilen..phu, bara upp och ner.. Sista 2 km är platta, ser det ut som iaf! Tack för den!

7.00 kommer taxin. Jag, Claes och Erik hoppar in, det ända som pratas på hela taxiresan är så klart loppet! Jag och Claes ska försöka hålla ihop så länge det går. Jag tror han kommer dra ifrån, han tror det är jag! (Jag hade rätt!) 7.15 framme.. det har slutat regnat! 18 grader och mulet, Perfekt! Besöka bajamaja, små jogga, fixa ryggan.. (upptäcker att min väska väger runt 3 kg!) och så var kl. 7.50, 10 min till start!!!! Det är snart på riktigt. 5 månaders längtan och nu är det endast 10 minuter kvar. Jag och Claes ställer hos längst fram, vi hade bestämt att dra på lite i början för att slippa kö när det tajtar till på stigarna. 8.00 PANG. Vi drar iväg, jag först och Claes precis bakom! Första km, 100 höjdmeter. Skön start! Hade bra fart och placera oss bland dom 40 första löparna.. vid 3.5 km har vi kommit upp på ca 150 höjdmeter och man kunde redan få en fin utsikt som är obeskrivlig. Tempot är fortfarande bra då vi ligger på ca 5.35. Efter 5 km börjar fösta riktiga klättringen, Claes och jag håller fortfarande ihop. Han är stark nerför, jag uppför. 3 km och 350 höjdmeter är det som gäller, det går bra och vi små joggar upp. Redan nu börjar folk tappa och man trippa förbi några för optimistiska fransmän! Höhö Vid 8 km var vi upp på första toppen, nu är det ner som gäller. Bara släppa efter och rulla tänkt jag! Glöm det, lösa stenar, klippor, klippblock och trångttrångt gjorde att farten drog hastigt ner. Ramla, och skrapa upp knä och händer! Gick förvånansvärt bra då stenarna var väldigt vassa, bara mina tajts som fick sig ett hål! Fick dra ner tempot lite, vilket var väldigt frustrerande! Nu försvann Claes i väg, han bokstavligt talat flög iväg! Vi skulle ner ca 250 höjdmeter, på 2 km! Brant som tusan, tvungen att ha huvudet på skaft annars var det bara att smaka på stenar igen! Vid 10 km blev terrängen bättre och det blev lite plattare. Bästa på hela banan och jag flög fram i 2 km innan nästa klättring. Andra toppen som skulle bestigast, 500 höjdmeter på 3 km, hej vägg. Här gick det inte fort, dags att börja gå/klättra. Upp, upp,upp,upp,upp.. tar det aldrig slut?! På toppen, fyyy satan vad vackert! Jag såg hela världen..nästan! Snabbtitt, njuta och så ner igen! Inte lika brant men desto jävligare terräng. Här kom en glad fransman flygande förbi, hur fasen gör han?! Respekt! Den Fransmannen jojjade jag med resten av hela loppet, då jag var stark uppför och han teknisk bra nerför ( skönt att ja krossade honom sista 6 km).

4 km nerför, små trånga stigar, in i skogen och så ut igen på mer öppna ytor där man hade den fantastiska utsikten. vid 19-20 km kommer tredje och sista toppen som skulle bestigas. 150 höjdmeter på 1 km! Där vid 22 km var (konstigt nog) en mellantid och dom ”blippa” mig. Här förstår jag att jag ligger bra till, dock kan ja inte ett ord franska så jag vet inte om det är 1,2 eller 3a ja ligger, men bra måste det vara med tanken på hur glada alla är när ja kom  Nu är det bara nerför och hem tänkt jag sista 11 km och bara kötta nerför berg helvetet. Fick en fet käftsmäll där då jag sprang rakt in i en vägg, här börjar jag klättra, jag kröp på alla fyra!! Seriöst brantast på hela banan! 4 km på 40 min.. jo man tackar! Äntligen uppe och här börjar stigarna bli större och terrängen mkt enklare, kom ut på en grusväg, bred och lätt sprunget. Jag släppte och rulla ner! ÄNTLIGEN lite fart.. Mina lår värkte, huvudet var riktigt trött nu för att behöva hela tiden tänka på var och hur jag skulle sätta ner fötterna. Vid 29 km, hör jag en dam bakom mig (folk skriker högt och hejar!) vänder mig om och ser henne. Hon ser riktigt trött ut, det är lugnt tänker jag. Men satan vad envis hon var, hon smög sig förbi vid 30 km. Här var jag väldigt mentalt trött. Jag såg målet men det kändes som en evighet. Hade ställt in mig på att det sista 3 km skulle vara platta, men sista 2 km bjöd på trappor i stället! JÄVLA fransmän.. Helt ärligt så sket jag i att hon sprang om mig, då iaf.. Nu ångrar jag mig bittert, för jag var starkare i kroppen, men hon var i huvudet! FAN.. Jaja kom 30 sek bakom henne och på en tredje plats.

Idag har jag ont ÖVERALLT, har till och med träningsvärk i axlarna efter väskan hahah.. Men det är en bra smärta, träningsvärk. Fötter och höft höll! :D Detta är det roligaste/jobbigaste jag gjort!!