Ironman Auckland 70.3

Det skulle bli min ironmanpremiär och jag såg framemot det.
Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var långt ifrån min dag. Var redan trött och seg på första simtaget och tävlingsdjävulen som annars alltid finns där var borta. Anledningen? Jag vet inte och har en del att analysera. Det positiva är att jag kunde köra på rätt bra tills det sa stopp, ex. cyklade jag endast 11 minuter långsammare än Kessler, trots att jag hade min linjehoj och dålig dag. Men det är också ursäkter. Folk skiter väl i och man cyklar tempo eller linje. Det är det som syns i resultatlistan som betyder något och jag vill gärna vara så högt som möjligt i den. Annars kan jag lika gärna köra Age-Group.

En annan positiv sak är att all min tid i bassängen verkar ge resultat. I söndags var jag fjärde tjej upp och 90 sek efter första tjej, Kessler. Hade en fin känsla dessutom. Något att ta med!

Det är enkelt att säga det nu men jag vet att jag har kapaciteten att vara minst lika bra som de bästa tjejerna. Men jag har en del att lära av dom. De är stabila, de vet sin pace, nutrion m.m. De ballar sällan ur.
Behöver lite mer rutin, lära mig dricka mer under loppet och framför allt skaffa tempohoj (Dock svårt att få med två cyklar till andra sidan jordklotet). Det funkar, som sagt, inte med linje även om jag älskar min Argon18. Gör om gör, gör bättre!

Jag fick magkramp. Det var det som stoppa mig från att ta mig i mål. Redan efter 2.5k in på löpningen började det. Vid 4km var jag tvungen att stanna, det gjorde så jävla ont. Fick dra ner markant på farten men jag kämpade på. Jag sket i placering utan att bara ta mig i mål för att få prispengar. Hela Sverige-gänget hejad på bra, trots att jag var riktig bitter var jag glad att de var där. Vid 15km gick det inte att springa längre, var tvungen att vika mig dubbelt för att det krampa. 1 km senare blev jag stoppad av en funktionär och där tog min dag slut. Kul!

Inte min bästa dag direkt, jag har haft bättre. Men det kommer, känner mig inte så stressad över det. Mest besviken över att jag inte tog mig i mål. Formen finns där, jag har tränat riktigt bra och gjort fina pass här. Det kan flera intyga.

En lugn vecka och sedan sätter jag igång igen. Nästa tävling blir om 3.5 vecka, Takapuna – minisprint. Kommer bli riktigt kul :) Det är ju trots allt kortdistans mitt hjärta slår för!