Två vinster och en tolfte plats

Starten i Tönsberg by Triathlon

Starten i Tönsberg by Triathlon

Var nere och grävde djupt ett tag när jag börja inse att jag skulle missa årets viktigaste tävlingar, Svenska cupen och SM i Olympisk distans. Men jag tog tag i mig själv och börja gräva uppåt och såg tillslut ljuset och hoppet, Sprint-SM närmade sig. 
Ville tävla innan Sprint SM för att väcka kroppen igen och se lite hur formen låg till. 
SM i 5000m uppe i Umeå tycket jag lät som en bra idé.. tills jag var där och insåg hur stort och seriöst det var. Börja tvivla på vad jag gjorde där och hade som mål att inte bli varvad eller komma sist.

Sprint-SM i Malmö

Sprint-SM i Malmö

Då jag sällan springer fartpass så har jag lite dålig koll på hur min snabbhet är och vilka tider jag kan ligga på. Osäkerheten på min kapacitet hjälpte inte när vi satt i Callingrummet och alla tjejer såg sjukt proffsiga och snabba ut. Dessutom hade alla spikskor förutom jag och två andra. Komiskt när funktionären som tejpar över all reklam fråga, ”Ska du springa i dom där, har du inga spikskor?!”.. Amatör stämplad i skallen.    

Fokus, startskottet gick och 24 tjejer dundrade iväg. Rekordstort startfält gjorde att det blev väldigt trångt. Sprang mycket yttervarv, fick slag på fötter och jag sprang på några andra. Tur så föll ingen men det uppstod lite irritation och några svordomar. 
Varven gick och kroppen svara precis som jag ville och när jag väl var i mål stanna klockan på 17.14.38, ett rejält pers! Ingen aning om placering just du, men efteråt insåg jag att jag inte alls blev sist utan 12a och 26 sekunder från medalj. Dock en lång bit kvar till dessa tider men mindre än jag hade kunnat tro. 
Kroppen var i form, jag var redo för Sprint-SM.

GULD 

GULD 

Sprint–SM i Malmö, blev en vinst och en rejäl revansch från alla missade tävlingar, lättnad! 
Hade riktigt bra tryck från början till slut, banan var dessutom rolig och utmanande. Tyvärr så började spöregna just under damernas lopp. En övertaggad Amanda, nedslitna däck och hala vägar resulterade i tre krascher, blev en hel del svordomar och hoppas verkligen att så få personer fick höra dom. Publiken måste undra vad jag höll på med då jag var som en jojjo, kom ikapp Mikaela och Marie som ledde och föll kort tillbaka. Gled dessutom på knäna in i T2 vilket måste ha sätt rätt komiskt ut. 
Hade cirka 25 sekunder efter när vi sprang ut på löpningen men tog ikapp det efter 700-1000m. 
Sedan har jag svårt att pressa mig när jag känner mig trygg och säker i löpningen, något jag får träna på. Men härlig känsla att springa in som första dam. 
Dagen efter hade jag sköna skrapsår och blåmärken över hela kroppen, på båda sidorna.
Dock var jag inte ensam om detta då Micke kraschade rejält under herrarnas lopp. 

Vi avsluta SM helgen med stafett, dock utom SM-tävlan då vi var från olika klubbar. Men laget ”indie Bars” gjorde bra ifrån oss med Mikaela Persson, Tobias Höglin, Jag och Tom Honig i laget. Det var inte långt ifrån vinst men Mantra Sport knyckte första platsen och vann där med SM i stafett, Grattis!

Med tre tävlingar på en vecka var kroppen trött. Dock inte mycket vila då nästa tävling i Tönsberg i Norge med Norska Mästerskapen i sprint som stämpel var det bara att ladda om.
Ett roligt och bra anordnat lopp med många svenskar på startlinjen, dessutom coach Jocke Willén på plats, kul!
Simningen var inte alls på min sida den dagen med däremot cykel- och löpbenen. Blev en vinst där med, fick dessutom min första penalty, så det var lite spänning där ett tag.

Imorgon tar jag mig ner till Gamla Stan för att se de allra bästa i sporten, World Triathlon series i Stockholm. Ännu roligare när min Mikael Sahlberg står på startlinjen :) Så kom ner och heja, start kl.12.46. 

Från Tönsberg, Bild Jocke Willén

Från Tönsberg, Bild Jocke Willén