Öroninflammation

I åtta månader har jag tränat kontinuerligt och strukturerat. Haft bra motivation och inga skadekänningar, fick dock en järnbrist som strula till det lite i mars/april men annars inga större problem.

Jag var/är i toppform, bästa någonsin. Kroppen gjorde/gör precis som jag sa och ville. En otrolig känsla, helt underbar. Men man är skör och immunförsvaret går inte i första hand.

När läkaren i tisdags sa att jag hade vatten- och träningsförbud i 7-10 dagar på grund av att inflammationen i örat inte var över, bölade jag. Det kanske låter dramatiskt men i min lilla värld är SM i Olympisk distans det jag drömt/tänkt på i ett års tid, som jag kämpat för varenda jä*la pass.   

Drog som sagt på mig en förkylning vid första cuptävlingen, Uppsala. Redan då fick jag problem med örat. Tog direkt kontakt med vårdcentralen som konstatera att det var eksem i hörselgången.
Att simma 20-30 km/vecka och kombinerat det med att ha headset för att lyssna på musik när man cyklar och springer gillar inte hörselgången! Men vem tänker på det när man annars aldrig haft problem tidigare..

Fick örondroppar och körde på som vanligt när förkylningen var över. Träningen gick bra och hade bra veckor. Men örat rann ovanligt mycket, minns att jag sa till Micke ” det är som en kran, det bara rinner. Helt sjukt!”.

I onsdags förra veckan slog det till 10 gånger värre. Då sa kroppen stopp. Hela vänster ansikte var bortdomnat i smärta. Hade svårt att tugga på grund av smärtan och 5000m på Lag-SM som jag skulle springa på lördagen fick ställas in.

Antibiotika sattes in men när dosen var slut var örat fortfarande inte bra och jag börja få känningar i höger öra. Åkte in till närakuten som konstatera inflammationen var kvar och att det hade kommit till höger öra också, en ny antibiotika kur sattes in.

Eftersom jag inte längre hade någon feber eller mådde allmänt dåligt kunde jag inte riktigt ta in att det var så allvarligt så jag tog kontakt med Idrottsläkaren Bengt-Olof Tengmark.
Men han konstatera att SM var kört det positiva var att jag kunde springa och cykla cirkulationspass om kroppen tillät det. Simma var uteslutet eftersom örat får absolut inte komma i kontakt med vatten.
Dock har jag simmat lite ändå men endas ben och skovel då jag inte behöver ha huvudet under vattnet.

Det är sjukt frustrerande då jag mår rätt bra. Det som påminner mig att kroppen inte är 100 är att jag har ständigt lock för örat och pulsen är ovanligt hög när jag springer i löjligt lugnt tempo.
Idag är den första dagen på en och en halv vecka som locket för örat är borta. Dock har jag två dagar kvar på antibiotika kuren.

Livet suger just nu men jag ska vara glad att jag inte brottas med skadeproblem. Vet att om några dagar är jag på gång igen och blickar framåt, till sprint-SM.

Nya tävlingsdräkten får vänta.   

Nya tävlingsdräkten får vänta. 

 

Får glädjas över Charlotta Fougbergs framgång med svenskt rekord på 3000m hinder, 9.23 min (!!) idag och Lisas bästa placering sedan comebacken. 

Och flickor och pojkar som tävlar imorgon, stort lycka till och fan, njut!