Tri - NZ

Micke och Tom gick igenom Chris Pilones tjockhetstest, de låg inom ramen som var godkänd.
Rätt nöjda då de inte har slarvat med tjockismat. Det innebär att de kan fortsätta i samma takt. Jag har ingen aning om var jag låg, men jag förutsätter att jag också ligger i mitten J huvudsaken att resultat ges. Vilket det också gör.

I veckan har vi tränat med Tri-NZ High Performance Team som har sin bas här. I gruppen finns bland annat, Ryan Sissons, Nicky Samuels, Aaron Barclay (Som vunnit junior OS), Tom Davidson och Sophie Corbridge (Som också simmar med Zone 3).

River Trailen vi brukar springa långpass

River Trailen vi brukar springa långpass


Deras förutsättningar att bli riktigt bra går inte ta miste på då det spenderas mycket pengar på dessa atleter så de kan träna och leva tillsammans. De har fem tränare som hela tiden finns i deras närhet, plus att de har en ”livscoach” som sätter ihop deras liv så de lättare kan fokusera på triathlon. 
I onsdags cyklade vi med hela Tri-NZ och Japanska landslaget, som var på besök. Under passet fanns det fyra coacher med på träningen. Två stycken i en följebil och två stycken som cyklade med. Alla fyra hade olika uppgifter. Coacherna som cyklade med hade som uppgift att ha koll på så att de gjorde sitt ”jobb” rätt. Alltså att de inte tog ut sig för mycket eller mesade, då de skulle trycka på ordentligt (tröskel) i tre utvalda backar i passet.
De två i bilen plockade upp någon om den fick strul med cykeln.
Rätt roligt då jag fick punka och alla försvann i väg, helvete tänkte jag och hoppade av cykeln för att byta slang. Då hoppar en av coacherna ut ur bilen med ett nytt hjul, byter det åt mig och sedan springer med mig en bit och hjälper till med farten så jag kom ifatt klungan. Kändes lite som Tour de France.
Micke, det lilla aset pumpa 400w på monsterbacken här tillsammans med Sissons. Han börjar bli riktigt farlig på cykel också…

Gjorde mitt livs bästa simpass med gänget också. Det är rätt häftigt hur man kan plocka fram någonting i sig och göra de man tycker verkar omöjligt från början.  
Som sagt finns det gott om folk att sparras med, vilket är hur roligt som helst. Man blir väldigt ödmjuk och inser vilken plutt man egentligen är. Det är bra, för ibland behöver man sättas ner på jorden och inse vad det är som egentligen gäller.

Imorgon simmar vi öppet vatten med ett annat gäng, långdistansare. Bland annat 
Candice Hammond som vann Challenge Wanaka i år och hennes tränare Keegan Williams, som har gjort många fina resultat inom ironmandistansen. 
De ska bli fett!